Tag Archives: Fredrik Backman

Är du sur eller bitter?

Det skulle kunna handla om drinkar, de sura och de bittra. Godare och trevligare än sura och bittra människor. Nu är det snarare de senare som lyfts fram under veckan på Kulturkoll och veckoutmaningen är följande:

Lista bittra karaktärer inom såväl film, tv som litteraturen – karaktärer vi älskar att hata eller karaktärer vi hatar men kommer att älska.

Bittrast av de bittra är ändå Ove i Fredrik Backmans fantastiska bok En man som heter Ove. Jag läste den lite motvilligt ska erkännas, som jag ofta gör med böcker som ”alla” hyllar, men stämde snart in i hyllningskören. Jag tyckte faktiskt också om filmen där Rolf Lassgård spelar Ove.

Rut i Änglagård, fantastiskt spelad av Viveca Seldahl är också väldigt bitter. Hon ser verkligen allt i svart och minsta lilla förändring gör henne halvt hysterisk. Samtidigt är hon ändå lite avundsjuk på de som vågar vara annorlunda. Det är väl just det som gör en person bitter tänker jag, att vilja men inte våga.

Maggan i Christoffer Holsts För oss är natten ljus är riktigt bitter på sitt numera misslyckade och tomma liv. Ex-mannen har hittat en yngre kärlek och själv försöker hon döva sin ångest med alkohol. Det går sådär.

Nahid i Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde är också bitter på sitt liv. Alla drömmar hon hade som försvann över en natt och allt hon offrat för att få leva ett liv i frihet. Det här att behöva lämna sitt hemland och det liv man haft där måste vara tungt och jag kan förstå att det kan skapa en del bitterhet att inte känna att man hör till.

En annan bitter jävel är Jörgen i serien Molanders som gick på Svt för några år sedan. han klarinettist i orkestern huvudpersonen leder och spelas av Jonas Karlsson. En fantastiskt bitter man som verkligen inte vill någon annan väl.

Det där att i hemlighet önska att alla andra ska må precis lika dåligt som en själv är en klassiker. Någon som muttrar ”vänta du bara” åt den som är yngre, snyggare och piggare. Skadeglädjen när det visar sig att den som nu har allt, snart kommer att vara lika trött och sliten som en själv. Just nu läser jag (något oväntat) Rum: En roadtrip genom psyket av Alex Schulman och Sigge Eklund. Nu är Eklund förvisso ingen karaktär, men i kapitlet ”Avundsjukans flod” där han berättar om sin svägerskas unge pojkvän Daniel och den bitterhet denne unge man väcker hos honom är riktigt bra. De är på semester och Daniel är precis så cool och så snygg som Sigge önskar att han vore, vilket gör Sigge en aning avundsjuk. Så här reagerar Sigge därför helt naturligt när han får veta att svägerskan och hennes toy-boy väntar barn:

 

Alla skålar.
Och Daniel skrattar.
Och det gör även jag nu. Jag ser på honom och ler.

Jag vet något som inte han vet. Jag vet att om sex månader är han med i klubben. Om bara ett år står han på BVC efter att inte ha sovit på tre nätter för att barnet haft öroninflammation. Jag vet att om bara två år är hans ansikte fårat av sömnbrist, nattliga gräl om blöjbyten och all annan skit som kommer med paketet. Jag vet att snart är hela hans solfriska lyster utbytt mot småbarnspappans livlösa blekhet.

Jag höjer mitt glas och skålar mot honom, och ler med hela ansiktet.

Den natten sover jag gott, för första gången på resan.

 

Läs också:

Augustiböcker

Det närmar sig mitten av augusti, men jag har inte hunnit/orkat kika ordentligt på höstkatalogerna förrän nu. Här är en lista med de böcker jag ser fram emot att läsa ur augustis utgivning, alltså ingen komplett lista över allt som ges ut. Några har jag faktiskt redan hunnit med att läsa, medan andra säkert få vänta ett bra tag om de någonsin blir lästa. Det kommer ständigt nya titlar och det är svårt att hinna med allt.

 

Det fria ordet, Johannes Klenell, Natur & Kultur, augusti.

Lent kändes regnets fall mot min hand medan barnen brann i BerlinYvonne Hirdman, Ordfront förlag, augusti.

Nya Norrland, Mats Jonsson, Galago, augusti.

Orkidépojken, Helena Dahlgren, Unga Lava, augusti.

The Hate U Give, Angie Thomas, Natur & Kultur, augusti.

En häst går in på en bar, David Grossman, Albert Bonniers förlag, 4 augusti.

Andrum, Viktor Banke, Norstedts, 9 augusti.

Våldets historia, Édouard Louis, Wahlström & Widstrand, 10 augusti.

Samtal med vänner, Sally Rooney, Albert Bonniers förlag, 11 augusti.

Och blomstren dö, Rebecka Edgren Aldén, Norstedts, 14 augusti.

Den svavelgula himlen, Kjell Westö, Albert Bonniers förlag, 17 augusti.

Granitmannen, Sirpa Kähkönen, Lind & co, 17 augusti.

Mina smala axlars längtan, Maria Frensborg, Bonnier Carlsen, 21 augusti.

Vi mot er, Fredrik Backman, Forum bokförlag, 21 augusti.

Gänget, Katarina Wennstam, Albert Bonniers förlag, 22 augusti.

Under odjurspälsen, Klara Krantz, Alfabeta Bokförlag, 22 augusti.

Hon som vakar, Caroline Eriksson, Forum bokförlag, 23 augusti.

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt, Gail Honeyman, Lind & co, 24 augusti.

Honung och ättika, Anne Tyler, Wahlström & Widstrand, 24 augusti.

Den underjordiska järnvägen, Colson Whitehead, Albert Bonniers förlag, 25 augusti.

Tio svenskar måste dö, Martin Österdahl, Forum bokförlag, 28 augusti.

Tornet och fåglarna, Ellen Mattsson, Albert Bonniers förlag, 29 augusti.

Det var vi, Golnaz Hashemzadeh Bonde, Wahlström & Widstrand, 31 augusti.

 

Läs också:

Några litterära sommarpratare

Idag släpptes listan på alla sommarvärdar för Sommar i P1, 2017. Jag har inte hunnit gå igenom den sådär jättenoga, men i alla fall hittat några litterära värdar som jag gärna lyssnar till.

 

26 juni: Negra Efendić

30 juni: Ann-Helén Laestadius

5 juli: Malin Persson Giolito

8 juli: Linda Boström Knausgård

14 juli: Johannes Anyuru

20 juli: Moa Herngren

26 juli: Kalle Lind

30 juli: Fredrik Backman

 

 

Läs också:

Olikhetsutmaningen: vinnare och förlorare

I helgen är det dags för final i årets Eurovision och där kommer det att koras en vinnare och en rad förlorare. Vinnare och förlorare blir därför motsatsparet i veckans olikhetsutmaning.

Många är de som hoppas på att hockeylaget i Björnstad av Fredrik Backman ska bli ett lag bestående av vinnare. Riktigt så blir det inte, men en och annan finns det allt i denna riktigt läsvärda bok.

I näst intill kolsvarta Here are the young men av Rob Doyle finns istället en rad förlorare. Vi får följa några vänner under några veckor inför och efter de tar examen. Händelserika veckor där deras vänskap verkligen ställs på prov. Faktiskt kan jag inte hitta någon vinnare i den här historien, mer än läsaren då, som vinner en god läsupplevelse.

Nu är det er tur. Vilka kulturella vinnare och förlorare hittar ni?

Läs också:

En av tolv är årets bok

Så har då de tolv nominerade till årets bok avslöjats och jag gissade rätt på en tredjedel.

1. Andras vänner av Liane Moriarty, (Albert Bonniers förlag)
2. Störst av allt av Malin Persson Giolito (Wahlström & Widstrand)
3. Björnstad av Fredrik Backman (Piratförlaget)
4. Ett litet liv av Hanya Yanagihara (Albert Bonniers förlag)
5. Flickorna av Emma Cline (Natur & Kultur)
6. Glöm mig av Alex Schulman (Bookmark förlag)
7. Hennes nya namn av Elena Ferrante (Norstedts)
8. Italienska nätter av Katherine Webb (Historiska media)
9. Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld (Wahlström & Widstrand)
10. Törst av Jo Nesbø (Albert Bonniers förlag)
11. Vargarnas tid av Elisabeth Nemert (Forum)
12. Lykttändaren av Pontus Ljunghill (Wahlström & Widstrand)

Av de tolv nominerade har jag läst lika många och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att läsa de andra. I alla fall nästan alla. Nemert och Nesbø lockar ärligt tala sådär. Nemert har jag å andra sidan inte läst, så hon kanske är värd en chans. Nesbø känner jag mig faktiskt ganska färdig med.

Jag tror att priset kommer att delas ut till Fredrik Backman eller Malin Persson Giolito. Vem vinnaren blir får vi veta på Bokmässan.

Vad tycker du om böckerna på listan?

Läs också:

Vilken är årets bok?

Ibland bor jag i fel stad, som när saker händer i Stockholm som jag gärna varit med på. Ett sådant tillfälle är avslöjandet av Årets bok, vilket sker under en pressfrukost på tisdag.

Johanna kommer säkert att vara där, med tanke på att hon berättar att hon blivit ambassadör för priset. I klippet ger hon också sina kvalificerade tips på böcker som getts ut mellan maj 2016 och april 2017. Jag tänker inte åka 50 mil för att vara på plats när de tolv nominerade böckerna avslöjas, men att gissa är alltid kul. Några gissningar har jag och Johanna gemensamt. Med tanke på prisets inriktning tror jag på ganska ”folkliga” titlar. Länkarna går till mina inlägg om böckerna eller, i de fall då jag inte ännu läst, till förlagets presentation.

 

Alla dessa hemligheter av Annika Estassy

Avskedsfesten av Anna Fredriksson

Björnstad av Fredrik Backman

Den mörkaste hemligheten av Alex Marwood

En kvinna i blått av Elly Griffiths

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson

Flickorna av Emma Cline

In i minsta detalj av Kristin Emilsson

italienska nätter av Katherine Webb

Min bästa väns fru av Peo Bengtsson

Störst av allt av Malin Persson Giolito

Syndafloder av Kristina Ohlsson

 

 

PS. Det här att jag alltid lyckas missa allt som händer i Göteborg hör liksom inte hit. Självklart hade jag haft en massa tid och absolut inga måsten i vardagen om jag bodde i Stockholm. När priset delas ut vid Bokmässan i rätt stad hoppas jag dock verkligen att jag är på plats.DS.

Läs också:

Fler aprilböcker

Jag använder Goodreads för att hålla ordning på min läsning (förutom den här bloggen och alla listor här) och idag fick jag månadens bästa mail från dem, nämligen ”New April Books by Authors You’ve Read”. Det är en fin service att varje månad bli påmind om nya böcker av författare som mycket väl kan tillhöra favoriterna.

Just i april var det väl inte jättemycket som lockade, men jag noterar att Fredrik Backmans Björnstad kommer ut på engelska som Beartown. Han är populär i USA den gode Backman och det är kul tycker jag. Apropå Björnstad, så kommer andra boken i serien ut i slutet av augusti. Den ska heta Vi mot er och utspelar sig under halvåret efter Björnstad. Den ser jag fram emot.

Men tillbaka till det där mailet, där en ny bok av Ann Brashares presenteras, ni vet hon som skrev serien Systrar i jeans. Jag har inte läst något sedan jag avslutade den tredje jeansboken för många år sedan, men nya boken The Whole thing Together låter riktigt bra. Den kommer ut 25 april.

How to save a life av Sarah Zarr var en riktigt bra bok, men jag har inte läst något mer av författaren. Nya boken heter Gem & Dixie och kommer ut i början av april.

Några fler böcker att lägga till den digra läslistan alltså, men ingen som pockar på uppmärksamheten hysteriskt mycket. Det är kanske tur.

 

 

Läs också:

Om du tänkt läsa Ondskan

Ondskan av Jan Guillou utkom 1981 och handlar om Erik Ponti, en övermänniska som bokstavligen slår sig fram på den fiktiva internatskolan Stjärnsberg. Det är helt klart en onödigt våldsam bok med nästintill bara manliga karaktärer och faktiskt inte direkt välskriven. Fortfarande är Ondskan en av de vanligaste böckerna dagens högstadieelever får läsa. En modern klassiker förvisso, men visst finns det bättre alternativ.

Om det är internatskolan och maktkamperna du är ute efter rekommenderar jag Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart. Vi får följa Frankie som är ny på den internatskola som hennes syster just har lämnat. För första gången behöver hon klara sig själv. Först försöker hon anpassa sig och söker status genom att börja dejta Matthew Livingston, som går sista året och har hög status. Efter ett tag tröttnar hon på att ”bara” vara flickvän och att tjejer har mindre utrymme att göra som de vill än pojkar. Liksom Guillou ifrågasätter Lockhart de gamla och inte sällan mossiga traditioner som ger olika grupper olika mycket makt. Lockhart ifrågasätter också könsroller och hennes bild av en internatskola är mer välskriven och mer relevant än den i Ondskan. Dessutom saknas i princip allt våld. Tyvärr signalerar bokens omslag att det är en bok om tjejer för tjejer, men det tycker jag inte alls att det är. Lika väl som tjejer ofta läser om killar, kan killar läsa om tjejer.

Om det istället är så att porträttet av en komplicerad och lite våldsam kille som du vill åt rekommenderar jag istället Jack av Christina Lindström. Jack är en kille med ett förflutet som han helst vill glömma. Den svenska flaggan på rummet finns kvar och vi förstår att han varit ganska så insyltad i Nordiska motståndsrörelsen. Nu försöker han börja om och vara en trevligare kille. Det är denna trevliga kille som Freja träffar och blir kär i. Kärleken är viktig och bra mycket bättre skildrad än den mellan Erik och Marja i Ondskan. Här får båda karaktärerna en chans att utvecklas, inte bara den manliga huvudpersonen.

Vänskapen mellan Erik och Pierre är kanske det som var viktigast under läsningen av Ondskan. I så fall kan du istället låta dina elever stifta bekantskap med Emanuel Kent i Åsa Asptjärns serie som inleds med boken Konsten att ha sjukt låga förväntningarEmanuel och bästa vännen Tore har ett lika ojämlikt vänskapsförhållande som Erik och Pierre. Ingen av dem blir utsatt för mobbing eller våld, men i sin desperata jakt på acceptans kan Emanuel vara riktigt elak mot Tore, trots att han egentligen tycker om honom.

Vill du fokusera på idrott kan Björnstad av Fredrik Backman vara ett bra alternativ. Här har det lokala juniorhockeylaget en central roll, men det handlar om så mycket mer än sport. Förhållandet mellan spelarna och tränarna är viktigt, liksom det mellan barn och föräldrar och mellan ungdomar i olika grupper. Björnstad är dessutom bra mycket mer relevant för tonåringar än Backmans debut En man som heter Ove.

Björnstad är rätt massiv och ett kortare alternativ för lite yngre elever är Flyt som en fjäril, stick som ett bi av Elin Nilsson, som liksom Ondskan handlar om simning. Huvudpersonen heter Miranda och är fjorton år. Simning är det absolut viktigaste i hennes liv och hon är stjärna i sin klubb. Miranda tränar nio pass i veckan och siktar på att simma fjärilssträckan i stafetten på SM. När henens största konkurrent börjar träna i samma klubb blir läget ett annat.

Om Ondskan verkligen är den bok du tror att dina elever ska gilla mest ska du självklart läsa den med dem. Se dock till att det är ett medvetet val och inte ett som bottnar i bekvämlighet och gammal vana.

Läs också:

Veckans ord på V: Mina svar

Dags för årets första omgång av veckans ord, som idag börjar på V.

När Lady och Lufsen får barn döps en valp till Ludde. Han är en busig valp, som jag tyckte om som barn. Nu blir jag mest irriterad på att han som kille är lik pappa till uteendet och dessutom får busa, medan hans systrar är snälla, söta och liknar sin mamma.

Förtvivlade människor av Paula Fox handlar om en ganska vanlig man och en lika vanlig kvinna. Däremot verkar de ha ett liv de är ovanligt missnöjda med.

Något som gör mig vansinnig är hur kvinnor behandlas i vårt samhälle, som vi säger är så himla jämställt. I små portioner läser jag Katarina Wennstams Flickan och skammen och svordomarna duggar tätt.

En bok fylld av vemod är Fredrik Backmans kortroman And every morning the way home gets longer and longer.

Alla behöver en riktig vän, men i Avskedsfesten av Anna Fredriksson förlorar Rebecca sina gamla vänner efter en skilsmässa. De säger det inte rätt ut, men på Facebook allt de gör utan henne. Att inte vara en del av ett par gör att hon inte längre räknas.

Läs också:

En fin liten berättelse av Backman

Jag gillade en Man som heter Ove och jag gillade (gillar?) också Fredrik Backmans blogg, även om det nu var ett bra tag sedan jag läste den. Finns den ens längre? Däremot var jag inte överförtjust i de två böcker som följde. I år har jag dock återupptäckt Fredrik Backman genom den mycket fina Björnstad (som jag tror hade klarat sig bättre utan uppföljare) ett riktigt bra seminarium tillsammans med Erlend Loe på Bokmässan och nu senast den lilla kortromanen And every morning the way home gets longer and longer. En bok som bygger på en novell som tidigare publicerats på Backmans redan nämnda blogg och nu ges ut på engelska.

I den står en bänk i centrum, tillsammans med människorna som sitter på den. Inledningsvis är det en man och hans barnbarn Noah. Mannen är gammal och pojken liten. Så liten att hans fötter inte når ner till marken. Sedan dyker hon upp. Kvinnan som ser gammal ut, men som ändå är ung. Hon som han fick för lite tid med, trots att de fick både barn och barnbarn tillsammans. Mannen lever någonstans mellan dröm och verklighet och i drömmen finns hon kvar.

Sonen Ted var lik Noah. Både förtjusta i siffror och båda är små. Eller är Ted verkligen liten längre? Han som kallar mannen för pappa är en vuxen man, men på samma gång en liten pojke. Han går inte i skolan längre och kan inte prata med sin far om betyget på uppsatsen. Pojkarna, Ted och Noah är båda stora, trots att det en gång varit små och tiden gör den gamle mannen förvirrad.

På ett stillsamt sätt beskriver Fredrik Backman hur någon finns kvar, men ändå försvinner. Tiden är precis så komplicerad som den måste vara för den som är gammal och samtidigt ständigt försvinner bakåt i tiden. Den som inte längre vet om den som står framför är ett barn eller ett barnbarn. Om den som var älskad är ung eller gammal.

Jag tyckte mycket om And every morning the way home gets longer and longer. Det är en liten bok med stort innehåll och jag läser den med en klump i halsen.

Läs också:

« Older Entries