enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Eurovision

Vem vinner i Lissabon?

Jag är kass på att tippa musiktävlingar och de låtar jag gillar bäst vinner sällan. Undantaget Sobrals finstämda vinnarlåt från i fjol. Han har dock skapat debatt efter att dels i sitt vinnartal, men även efteråt, kritisera tävlingen för sin ytlighet. Jag förstår hans kritik, men samtidigt måste Eurovision också få vara yta. Det som gör det spännande är alla möjliga och omöjliga bidrag som visar en (ibland onödig) bredd.

Hanna Fahl har skrivit en intressant krönika om Eurovision och valet mellan ”snabbmat” och ”pretto”, där förra årets vinnare helt klart är ”pretto”, vilket han själv säkert är väldigt nöjd med,  medan Benjamin Ingrosso istället får representera ”snabbmat”. Sverige skickar i princip alltid ”snabbmat”, vilket Fahl också konstaterar, förutom när Loreen vann med Euphoria, som måste vara den perfekta mixen av båda sidor, även om den absolut är mer ”pretto” än ”snabbmat”. Årets kombo skulle kunna vara Alexander Rybak från Norge med sin This is how you write a song. Det är i alla fall helt klart en av mina favoriter i år, trots sin lite störande hurtighet.

Sedan kan jag inte låta bli att älska Netta från Israel med Toy, som är en av de låtar Salvador Sobral avfärdar som strunt. Jag håller inte riktigt med, Netta är mer än ”snabbmat” och jag tror att hon kommer att hamna i topp. Däremot tror inte att låten får en särskilt lång livstid efter tävlingen, det är den alldeles för jobbig för och om den spelas i sommar blir den helt klart en sommarplåga, med fokus på plåga.

Eftersom det var en riktigt lugn låt som vann förra året tror jag på en snabbare i år. Mer ”snabbmat” än ”pretto” alltså. Då ligger Cyperns Fuego bra till. En låt som svänger och även om det inte är min kopp te tror jag att den håller för favorittrycket.

Själv tycker jag nog mer om ”pretto” och till och med smör kan vara att föredra framför bombastiska dansnummer med en massa specialeffekter på scenen. En av mina favoriter är därför Litauens Ieva Zasimauskaité med When we’re old.

Bättre, om än nästan lika smörig, är Tysklands Michael Schulte som låter lika brittisk som titeln You let me walk alone.

Min största favorit är nog ändå Österrikes Cesár Sampson med Nobody but you. Däremot är jag osäker på hur den funkar i Eurovision. Min smak brukar som sagt inte vara densamma som de som röstar. Hur som helst är det en låt jag blir glad av.

Rikitgt roligt hade det också varit om Australien vann. Föreställ er lyckan! Jessica Mauboy är en säker sångerska och låten är helt okej, men jag är osäker på om det räcker speciellt långt. Tyvärr.

Däremot har jag lite svårt för politiseringen av Eurovision och gillar egentligen inte varken Italiens eller Frankrikes låtar just därför. Budskapet är dock fint i båda och låtarna är bra, så de kan ha en bra chans att nå långt. Av de båda föredrar jag trots allt Frankrikes låt som är sjukt snygg. Men som sagt, trots att budskapet är fint tycker jag kanske att Eurovision ska få vara en musiktävling och inget annat.

Flippar och floppar i semifinal två

Veckans olikhetsutmaning fick i veckan handla om ordparet flipp eller flopp och en semifinal i Eurovison kan verkligen innehålla båda. Att åka till Portugal och inte ens få vara med i finalen är definitivt en flopp och säkerligen ett gigantiskt antiklimax.

Tio låtar från semifinal ett har redan en plats i finalen, liksom förra årets vinnare och länderna Storbritannien, Spanien, Frankrike, Tyskland och Italien som alltid direktkvalificeras, vilket ibland påverkar låtens kvalitet. Spanien, Portugal och Storbritannien fick vi stifta bekantskap med i tisdags och i semifinal två presenterades Frankrike, Tyskland och Italien. Bland dem har Frankrikes Madame Monsieur med Mercy fått störst uppmärksamhet, men jag gillar Tysklands Michaels Schultes fina sång You let me walk alone mer. Italiens Ermal Meta och Fabrizio Moro med Non me avete fatto niento är också helt okej. Kul att de som är garanterade en finalplats satsar lite.

Följande tio låtar från semifinal två tog en finalplats:

Serbiens låt Nova deca med Sanja Ilić & Balkanika är utan tvekan mer märklig än bra. En mycket traditionell, österländsk inledning, någon slags dramatisk pop därefter och sedan blir det dansmusik med mycket märkligt wailande. Den här låten går inte vidare för att låten är bra, utan för att grannarna är snälla. Någon annan förklaring kan jag inte hitta.

För Moldavien tävlar DoReDos med låten My lucky day, som är en av favoriterna i år. En sängkammarfars i schlagerversion och jag tycker helt ärligt att det är rätt kasst. Visst kan de sjunga, vilket i princip alla i tävlingen kan (vilket inte alltid är fallet) men det är ingen bra låt. Det tyckte dock de som röstade.

Ungern står för årets eldiga hårdrocksbidrag med AWS och låten Viszlát nyár. Jag tillhör inte målgruppen, men kan inte låta bli att gilla att de kör sin grej. Alla Europas hårdrockare verkar ha gått samman och röstat!

Ukraina skickar Mélovin en vinnare från X Factor, en show som verkar vara en bra väg till Eurovision. Låten heter Under the ladder och är en riktigt fin låt. Scenshowen är dock ganska bisarr och avslutas med att den vampyrliknande sångaren spelar på en brinnande flygel. Något han får göra igen i finalen.

Sverige representeras såklart av Benjamin Ingrosso med Dance you up. Inte min favorit av de bidrag vi kunde skickat till Portugal, men det är ett snyggt nummer om än lite väl sönderproducerat. Kul ändå att han gick vidare. Allt annat hade varit en megaflopp.

Australien har fastnat i tävlingen och brukar ha bra bidrag. Bäst var kanske Guy Sebastian 2015.  Jessica Mauboy kom tvåa i Australian Idol och tävlar med We got love, en snygg poplåt som vi kommer att höra mycket på radio. I sammanhanget funkar den dock sådär med en alldeles för enkel och ogenomtänkt scenshow. Det vore dock roligt om en riktigt bra låt hade räckt för vinst. Jag håller en tumme för Jessica.

Jag tycker verkligen om Norges bidrag That’s how you write a song med Alexander Ryback. Lite funk och Jamiroquai-vibbar. Även om scenshowen är sådär är fiolen cool. En låt som är bra på riktigt och jag blir förvånad om den inte får en topplacering på lördag.

Danmark representeras av Rasmussen med låten Higher ground, inspirerad av vikingar och skriven av svenska låtskrivare. Pampigt värre, men mer musikal än schlager. Definitivt inte min grej, men en mäktigt nummer på många sätt. Jag kommer att tänka på rövarnas kör i Ronja Rövardotter, bara lite mer ljuvt och med en klockren tonartshöjning.

Sloveniens Lea Sirk har försökt ta sig till Eurovision flera gånger, men bara lyckats ta sig dit som körsångerska. Hennes Hvala, ne! är rätt cool, men inte speciellt bra. Nu tyckte inte de som röstade som jag och Lea Sirk tog en finalplats. Jag tror dock inte att det blir någon topplacering om låten inte växer väldigt tills på lördag.

Waylon representerar Holland med Outlaw in ’em och han är halva duon som tävlade för landet 2014 och tog en silverplats. Mega-country som säkert kan tilltala de som gillar genren, men jag tycker att det är sådär.

Konkurrensen var helt klart mindre i denna den andra semifinalen och av de låtar som inte gick till final saknar jag ingen, mer än möjligen Georgien som kör något jazzliknande blandad med polyfonisk sång i låten For you, framförd av Iriao. Ett bidrag som förvisso är rätt snyggt, men som får mig att undra hur diskussionerna gick när bidraget togs fram. Det är inte så bra, men det sticker ut. Något som inte räckte till final.

 

 

Välkomna till Portugal

Förra året vann Portugal för första gången Eurovision med charmiga Salvador Sobral som sjöng fina Amar Pelos Dois, en av mina favoriter förra året. Igår sändes första semifinalen med fyra kvinnliga programledare, som en kontrast till förra årets mansdominans, men det hade helt klart räckt med färre damer på scenen. Jag måste dock säga att det var ovanligt många helt okej låtar, några var till och med bra på riktigt.

De tio bidrag som tog sig till finalen på lördag är:

Österrike skickar Cesár Sampson med låten Nobody but you. Det här gillar jag. Snyggt och smygsvängigt, dessutom sjunger Sampson hur bra som helst. Egentligen inte min typ av musik, men jag fastnar ändå. Soul, pop och gospel i en mäktig kombination. Kanske min största favorit i första semin.

Estland skickar en opera-ballad och det är inte alls min grej. Visst kan Elina Nechayeva sjunga, men låten La forza är helt ärligt rätt gräslig. Så är också den gigantiska klänningen som täcker en stor del av scenen. De som röstade tyckte uppenbarligen inte som jag.

Litauen kör en klassisk Eurovision-ballad som hade varit helt ointressant om sångerskan Ieva Zasimauskaitė inte haft en så särpräglad och intressant röst. Nu fastnar jag för When we’re old trots att den dryper av smör och det var jag inte ensam om. Vackert och rörande.

Israel utser sin kandidat till Eurovision genom en talangjakt. Vinnaren heter i år Netta och hennes låt Toy. Helt klart en låt som inte liknar något jag hört tidigare. Jag funderade ett tag på vad jag egentligen skulle tycka och bestämde mig för att jag älskar Netta, som utan tvekan är coolast på scenen i år. Låten är annorlunda, framträdandet likaså och budskapet relevant. Det här kan mycket väl vara årets vinnare.

Sist ut i semifinal 1 var Eleni Foureira från Cypern med låten Fuego och svenska dansare på scenen. De gjorde ett bra jobb i en rätt svängig danslåt, som inte är min grej, men som jag tror kan få många röster i finalen. Den sticker ut på ett bra sätt och är en storfavorit som höll för trycket.

Mikolas Josef från Tjeckien inledde sin karriär som gatumusiker och är en av de favorittippade i årets tävling. Låten heter Lie to me och den har han skrivit själv. Rätt svängigt, men ännu en låt som verkar ha hämtats från 90-talet. Cool kille dock, jag gillar honom, men trots att låten är en som fastnar är det en man (jag) tröttnar snabbt på. Jag tröttnade faktiskt innan de tre minuterna var över, men röster fick han så att det räckte till en final.

Bulgarien skickar en bulgarisk-amerikansk supergrupp med en svensk låtskrivare. Gruppen heter Equinox och låten Bones. En rätt så anonym låt med 80-tals-vibbar som inte är varken bra eller dålig, mest slätstruken. Mot slutet blir det ganska pampigt, men jag är inte jätteförtjust. Nu tog den sig till final, så min smak är kanske inte så mycket att gå på. De är trots allt storfavoriter.

Albanien skickar rockhjälten Eugent Bushpepa och hans egenskrivna Mall är en albansk countrylåt med stråk av irländsk (eller kanske albansk?) folkmusik och Bon Jovi. Låter det märkligt? Kanske, men jag tycker att det funkar förvånansvärt bra, även om det inte alls är min kopp te. Helt klart gick det hem i stugorna.

Sara Aalto har varit med i brittiska X Factor och är väldigt populär även i hemlandet Finland. Hennes låt Monsters är helt okej, men utan wow-faktor. Jag gillar dock att den känns mer nutida än de flesta andra bidrag, däremot är scenshowen minst sagt mossig och körsångerskorna helt bisarra. Jag är lite överraskad över att hon tog sig till final, men visst är det roligt för Finland.

Det är helt klart så att diverse tv-sända talangtävlingar tar över inte bara de svenska deltävlingarna, utan även Eurovision. Ryan O’Shaughnessy som tävlar för Irland har tävlat i Britain’s got talent och låten han sjunger i Eurovision heter Together. En av många ballader och en ganska fin sådan framförd med mycket känsla. Jag har lite svårt för falsetten, men den funkar. Ett extra plus för dansarna.

Vilka saknar jag då i finalen?

Möjligen Zibbz (en förkortning av syskon) från Schweiz som  tävlade med låten Stones. En rätt bra låt med skönt gung. Jag gillar sångerskan Corinne Gfellers röst som helt klar har karaktär. En av mina favoriter i semifinal 1, trots (eller tack vare) 90-talsinfluenserna.

Jag tyckte även om  Crazy med Franka som representerade Kroatien. En låt som är rätt stämningsfull, men som påminner så otroligt mycket om en gammal låt att jag inte riktigt kunde lyssna. Rätt bra ändå med en skicklig sångerska och kvällens kanske bästa ballad. Men det höll de som röstade alltså inte med om.

Lite synd också att Island inte tog sig till final, men kanske inte så oväntat. Ari Ólafson kallas för en isländsk Johnny Logan och det ligger något i det. Låten Our Choice är väl smörig för min smak och även om Logan också kan anklagas för att vara superdupersmörig så föredrar jag honom varje dag i veckan. Grabben kan helt klart sjunga, men jag var tveksam och det var jag inte ensam om.

Azerbajdzjan brukar satsa hårt på Eurovision och har aldrig missat en final, men jag gillade låten X my heart med Aisel sådär och förstår att de inte gick vidare i år. Käckt och poppigt, men knappast modernt. Scenshowen var närmast patetisk och kläderna gräsliga. En blek Loreen-kopia som kör ett sto-o-o-o-p istället för u-u-u-u-p. Tydligen brukar sångerskan sjunga jazz och det hade jag helt klart föredragit även här.

Redan klara för final är förra årets vinnare Portugal som skickar samma låt i år igen, typ. Det gör även Spanien konstigt nog. Amaia y Alfred är dock lika söta som låten Tu Canción. Storbritannien har också en stående plats i finalen och brukar väl förvalta den sådär. I år är det SuRie med poppiga Storm som ska försöka undvika bottenplacering. Det kan funka.

Vilka favoriter hade du i första semin? Håller du med mig och/eller de som röstade, eller har du kanske en helt annan favorit?

Imorgon är det dags för den andra semin och då är jag på’t igen. Min hatkärlek till Eurovision är stor.

Efter Eurovison

Så var spektaklet över för den här gången. Som alltid var kvällen en plåga och njutning på samma gång. Rätt många tråkiga låtar i år faktiskt och riktigt irriterande programledare.

Då jurygrupperna sagt sitt var Salvador Sobral i ledningen och trots att han bara fick näst mest röster av de svenska tittarna (men flest totalt) blev han kvällens vinnare. Typ rätt låt vann alltså. Vinnarlåten blev ännu bättre som duett med systern och låtskrivaren Luísa.

Den låten tittarna gillade bäst var Belgiens Blanche, som också var min favorit. Den kan jag tänka mig att lyssna på även efter tävlingen. Det är en låt som är bra på riktigt. Inte bara en låt som funkar i tävlingen. Det är nämligen inte riktigt samma sak.

Rubriken ”Fel låt vann” pryder alltså tidningarna idag igen. Som vanligt. Det hade å andra sidan inte spelat någon roll om den svenska juryns och tittarnas vinnare varit densamma. Rubriken hade likt förbannat skrivits ändå. Några gnällspikar med behov av att basunera ut sina åsikter kommer alltid att finnas. Tur i alla fall att Europa med diverse bihang tyckte att rätt låt vann. Eller ja, de som röstat på den i alla fall.

Några av mina tio favoriter hade jag gemensamt med de som röstade, men jag kan konstatera att jag är typ den enda i hela Europa som gillade Spaniens bidrag. Stackaren fick noll poäng från jurygrupperna och fem från tittarna.

 

 

 

Mina favoriter inför kvällens final

Ikväll är det dags för final i Eurovision och nästan alla kulturkollare är i Stockholm. Självklart ingår tävlingen i redaktionshelgen, då majoriteten får bestämma i vårt mycket demokratiska bloggkollektiv.

Nu har jag inte lyssnat så många gånger på låtarna, men det här är mina tio favoriter just nu.

Spanien var som vanligt direktkvalificerade och jag gillar Manel Navarros låt skarpt.

Även Italien tillhör de ”stora fem” som går direkt till final. En stor favorit och en låt som växer. Det behövs balans till alla ballader. Inget fan av gorillan dock och jag lyssnar hellre än ser uppträdandet. Dessutom är jag glad att jag inte förstår italienska. Undertitlarna visar en riktigt dålig text.


Moldavien sticker ut rejält och jag gillar den, trots att risken för att jag ska bli vansinnig när det spelas på radio är stor. Just idag går det dock bra.

Det är något speciellt med Salvador Sobral från Portugal. En personlig röst och en vacker låt. Jag tycker verkligen om den.

Australien har bara varit med i Eurovision tre gånger, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att landet ligger väldans långt från Europa. I år tävlar Isaiah med en charmig låt. Kanske min största favorit.

Tävlingens klart bästa låt är Belgiens bidrag med Blanche. Det är bara det att hon är helt stel och skräckslagen på scenen. På radion blir den perfekt. Rösten är mäktig.

Tysklands nya brittiska wannabee Levina kommer att få en riktig radiohit med sin Perfect Life. Jag gillar hennes lite raspiga popröst och den glada låten som fastnar.

Det finns väldigt många som Kristian Kostov, men jag tror ändå (kanske just därför) att han har en stor chans att vinna.

Och så Österrike, som bjuder på en ganska så trevlig låt, som jag gillar trots att den är ganska slätstruken. Det känns som en låt som kan växa och kanske bli en radiohit.

Frankrike är alltid Frankrike. Trots en ganska så tråkig refräng på engelska tror jag på Alma.

 

Vilka är dina favoriter?

En andra semifinal

Egentligen orkar jag inte med en semifinal till, men jag kör en halvsnabb variant på svtplay. Dels var jag sen i starten och dels är jag lite halvtrött på programledarna redan efter en semifinal. Några korta kommentarer blir det och kanske tippar jag lite också. Det verkar ju dock som att det är bättre att lita på oddsen än på mig.

Först ur är Serbien som bjuder på en klassisk schlagerballad. Inte direkt intressant. Däremot gillar jag verkligen Österrikes Nathan Trent, som lyckats få en geting i betyg av Expressen. Jag håller inte med. Lite ointressant absolut, men bättre än de överdrivet pampiga powerballader som dominerar årets tävling. Faktiskt gillar jag också Makedoniens låt. En pigg sak med synthvibbar. Funkar. Nu är det visserligen så att det som funkar i Eurovision inte nödvändigtvis är objektivt bra, men i sammanhanget är det helt okej.

Claudia från Malta kan helt klart sjunga. Däremot har hon begåvats med ett riktigt sömnpiller till låt. Så sjukt tråkig. Snabbspolade, så jag kan ha missat något fantastiskt. Rumänien kombinerar Bon Jovi-rock med joddling och det funkar inte direkt bra. Sanslöst är bara förnamnet. Det känns ganska osannolikt att den skulle gå vidare. Tre systrar från Nederländerna imponerar sångmässigt. En låt som jag kan tänka mig växer efter några lyssningar. Helt okej, men en höjning som inger respekt. Snyggt.

Ungerns Jon Henrik Fjällgren heter Origo. Möjligen kan fiolen och dansaren hjälpa honom, men jag är tveksam. Däremot imponeras jag av Anja, som vann The Voice Australien och nu tävlar för Danmark i Eurovision. Kanske lite för slätstruket, men visst borde det bli en finalplats?! Den här unga damen kan helt klart sjunga och borde göra intryck trots att hon kämpar med en rätt så tråkig låt.

Irland gör en Belgien och skickar en supernervös och ung artist. Oförargligt och ganska ointressant. Svårt att tippa helt klart. Ballongen på scenen är i alla fall stämningsfull. James Brown har inspirerat till San Marinos låt, eller i alla fall verkar det så. Den sågas av kommentatorerna, men jag tycker nog att den är långt ifrån sämst. Inte bra heller, men det är knappast alla låtar i denna semi.

Kroatiens låt beskrivs som ”My little pony möter Paul Potts” och ja, speciellt är det helt klart om än lite mindre pastellfärgat. Mycket tveksam till mannen med de tre rösterna. Sjunga kan han (de?) men nja, det är allt lite väl knäppt. Eller?

Jag vill väldigt gärna gilla Norges Jowst, men det lyfter inte riktigt. Helt okej, men lite väl många märkliga ljudeffekter. Kan växa efter några lyssningar.

Schweiz tävlar med trion Timebelle och låten Apollo. Mäktig gul klänning på sångerskan och en bra röst. Fler som sjunger bättre idag, men tråkigare låtar. Synd. Svenska låtskrivaren Elias Näslin har ändå lyckats hyfsat. Till skillnad från Vitryssland. De har verkligen en mycket märklig låt.

Bulgariens Kristian Kostov är vinnartippad och jag förstår varför. Inte min typ av musik, men det här skulle kunna vara årets vinnare. Ingen klockren röst tyvärr, men en låt och en sångare som kan tilltala många. Litauen bjuder istället på en ganska så märklig historia. Inte alls min grej. Grannlandet Estland bjuder istället på 80-tals pop och jag gillar den, trots att det är en spretig historia. Lite känns det om att Koit Toome och Laura sjunger två olika låtar och jag gillar Estlands Magnus Carlssons insats skarpt. Helheten blir konstig, men ändå ganska så trevlig.

 

Till final tippar jag:

Serbien

Makedonien

Nederländerna

Danmark

Norge

Irland

Schweiz

Bulgarien

Estland

Israel

 

De som spelar tror på dessa tio:

Bulgarien

Nederländerna

Danmark

Rumänien

Estland

Israel

Serbien

Ungern

Norge

Vitryssland

 

De tio finalisterna är:

Bulgarien

Vitryssland

Kroatien

Ungern

Danmark

Israel

Rumänien

Norge

Nederländerna

Österrike

 

Fem rätt för mig. Åtta för de som satsat pengar. Tur för mig att jag inte gjort det kanske.

 

 

 

Någon slags schlageryra

Jag är grymt kluven när det gäller Eurovision. En del av mig älskar spektaklet, medan en annan blir trött innan det ens börjat.

När semifinal 1 inleddes i Kiev satt hela familjen O i soffan. Mer eller mindre pigga och engagerade. De flesta höll sig vakna, men det var svårt ibland.

De svenska kommentatorerna får oss att fnissa. De tre ukrainska snubbarna känns väl lite krystade minst sagt, men de stör inte allt för mycket. I semifinalerna är det ju verkligen musiken som står i centrum.

Först ut är Sverige och Robin Bengtsson. Född 1990 alltså, vilket gör tant lite mer tantig och en aning åldersnojig. En och annan mer eller mindre gammal tant kan nog fastna för unge herr Bengtsson. Och tyvärr är de hemska löpbanden kvar. Inte min grej alls. Visserligen är det långt ifrån en dansare till sångare vi skickat till Kiev, så se fyller kanske en funktion. Det lät bra ändå och rösten höll. Sämre producerat än i Sverige dock. Kameravinklarna sitter sådär.

En sak jag inte fattar är varför så många skickar en likadan låt som vann året innan. Samma låt lär inte vinna två år i rad. Georgiens låt var till exempel mer än lovligt tråkig. Lite Bond-vibbar som kanske kan locka någon, men mest tråkigt mespampig. Sjunga kan hon dock, det måste jag tillstå.

Att Australien är en del av Eurovision kan tyckas märkligt, men jag tycker att de tre låtar de hittills tävlat med har varit riktigt bra, speciellt Guy Sebastians från 2015. Årets bidrag är bra för att vara ballad och trots att sångaren Isaiah darrar lite på rösten berör han ordentligt. En favorit.

Albanien bjuder också på en ballad och jag håller på att somna. Inte kul någonstans. Lite känns det som oändliga tre minuter. En av ungarna undrar varför hon skriker så och ja, det kan man undra.

Belgien skickar en skräckslagen Blanche, med en röst som jag gillar skarpt. Däremot är det nästan smärtsamt att titta på henne. Stackars lilla nervösa sjuttonåring. På radio kommer den nog att funka bra tror vi. Det är en fin låt.

Slavko från Montenegro ”sveper in som glittrig storm”, säger Måns Zelmerlöw och det behövs för att lätta upp stämningen. Galet och uppsluppet. Klockrent efter alla sega låtar. Det här funkar tycker jag, men alla i familjen håller inte med. Koreografin lockar till skratt och frågan är om det är meningen.

Norma John från Finland tävlar med Blackbird. Vackert och stämningsfullt. En av de bästa balladerna hittills, men det känns inte som ett klockrent tävlingsbidrag. Lite för långsamt.

Lite svårbegripligt är Azerbadjans bidrag. Mycket Cranberries över musiken och en man med hästmask som dansar loss på en stege roar grabbarna O. Någon kanske röstar på detta spektakel, men för mig är det ganska obegripligt. Kanske hade det varit bättre att bara lyssna och inte titta.

Portugal är Lottas favorit och Salvador Sobral kan helt klart sjunga. En gammaldags jazzschlager som går rakt in i hjärtat. Men vinnare? Det känns otroligt, men otroliga saker har skett förr. Kan monster från Finland vinna, borde en excentrisk portugis kunna göra det. Skrällvarning helt klart.

Grekland så med Demi och två svandansare. Mycket ska man se. Ännu en hyfsad låt dock och en lite skön musikalschlagerkänsla som övergår i hysterisk eurodisco. Då trappar sångerskan rösten och vi frustar av skratt åt svandansen. Minnesvärd, men inte av någon bra anledning,

Kasia från Polen bjuder på ännu en ballad. Svensk låtskrivare, skön röst, men ingen bra låt. Bondvibbar ännu en gång. Segt. Tur att man kan blogga under tiden. Svantemat går dessutom igen i sångerskans märkliga klänning.

Moldavien och epic sax guy med vänner. Ännu en märkligt koreograferad låt, men en av de bästa låtarna trots det. I alla fall enligt grabbarna O. Blunda och lyssna är det som gäller alltså. Till final borde den gå, med tanke på alla sega nummer.

Islands sångerska Svala är cool med vinden i kläderna låter helt okej om än med mycket märklig text och bättre sång än rap. Jag är kluven och har gärna fel, men tror tyvärr inte på Island.

Tjeckiens sångerska imponerar och jag gillar låten ganska mycket. Smörig, men trevlig och ganska behaglig att lyssna på. Det måste väl ändå gå bättre än tidigare för Tjeckien och final istället för taxfree-shopen för Martina Bárta.

Cypern + Hovig + G:son = SANT en låt som liknar hur många andra som helst och skulle göra sig perfekt om man vill tränabody pump. Annars funkar den väl sådär. Men ja, vidare går den nog.

Armeniens bidrag är en synthdoftande etnoballad med lite Frozen-vibbar och då menar jag Madonnas låt, inte Elsas film. Knäppa låtar med eld på scenen går inte sällan hem och det här kan funka. Frågan är bara om kombinationen eld och ballad vinner röster två år i rad.

Musikalballad från Slovenien är näst sist av kvällens bidrag. Jag får verkligen krupp på alla mer eller mindre ointressanta och sega bidrag. Den här här helt klart till de sämsta. Pekoral. Visst kan han sjunga, men det är så överdrivet och teatraliskt. Tydligen populärt, så jag får väl tippa på en finalplats för Omar Naber.

Och så slutligen Lettland och Triana Park. Unikt helt klart. Sångerskan har riktigt udda stil och det kan bli både flipp och flopp. Att sticka ut är nog ändå bra. Eller? Det kan vara för knäppt.

Tio av arton låtar går vidare. Jag hoppas och/eller tror på (utan inbördes ordning)

Sverige

Australien

Montenegro

Portugal

Moldavien

Tjeckien

Cypern

Armenien

Slovenien

Lettland

 

Oddsen säger att följande tio går vidare:

1. Portugal

2. Armenien

3. Sverige

4. Azerbajdzjan

5. Grekland

6. Belgien

7. Australien

8. Finland

9. Polen

10. Moldavien

 

Vi får se om jag eller spelarna har mest rätt.

Vilka tror du på? Någon favorit?

 

Uppdatering

Följande tio gick till final från semifinal 1:

 

Moldavien

Azerbajdzjan

Grekland

Sverige

Portugal

Polen

Armenien

Australien

Cypern

Belgien

 

Sex rätt för mig och nio för spelbolagen …

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: