enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Ester Roxberg (Sida 1 av 2)

10 böcker om kampen för rättigheter

Första maj är arbetarnas dag, men jag breddar det lite med en lista om kamp för rättvisa och ett bättre liv i olika tider och i olika länder. Upp till kamp för allas rätt till frihet och ett bra liv.

Kata Dahlström: Agitatorn som gick sin egen väg av Gunnela Björk. En bok om kampen för kvinnors demokratiska rättigheter.

Pennskaftet av Elin Wägner. Roman som behandlar samma tid.

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Handlar bland annat om revolutionen i Iran och kampen för demokrati.

Tunisian girl av Lina Ben Mhenni berättar om inledningen på den arabiska våren och kampen för demokrati.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante. Tredje boken om väninnorna fokuserar en hel del på arbetares rättigheter.

Yarden av Kristian Lundberg beskriver livet för arbetare som inte altid orkar kämpa oss slåss själva.

The Hate U give av Angie Thomas. Rätten att faktiskt dömas rättvist och inte utifrån hudfärg är ett tema i denna fantastiska ungdomsbok.

En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina. En påminnelse om att homosexuellas rättigheter ännu inte existerar över hela världen.

Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg. Kampen för att få vara sig själv, även om det enligt andra betyder att en blir en annan.

Malala -Flickan som stod upp för rätten att gå i skolan och förändrade världen av Malala Yousafzai och Patricia McCormick. Kampen för jämlikhet börjar med utbildning.

 

 

 

 

Årets vinnare av Augustpriset

Ikväll avslöjades vilka som tilldelades Augustpriset i tre kategorier, samt Lilla Augustpriset under en gala på Konserthuset i Stockholm. Du kan läsa mer om de nominerade här och om de böcker jag hade önskat skulle funnits bland de nominerade här, men nu är det fokus på vinnarna (och några oprisade favoriter).

Lilla Augustpriset delades ut först och den som utsågs som vinnare av de 457 bidragen var Saga Miketinac för Den röda cykeln en berättelse om bland annat en pojke, en cykel och en olycka, som jag är nyfiken på. Något att använda med eleverna kanske?! Saga tackade sin syster och sin svensklärare, vilket kändes väldigt fint.

Saga Miketinac hade två texter bland de nominerade och är förhoppningsvis ett namn som vi kommer att höra igen. Bland tidigare vinnare finns Katarina Sandberg som nominerades tre gånger och sedan debuterade med fina Vi är inte sådana som i slutet får varandra, Lyra Ekström Lindbäck som nominerades 2007, vann 2008 och faktiskt nominerades till det stora Augustpriset 2014 för sin andra bok Ett så starkt ljus och Ester Roxberg som vann priset 2004.

Kategorin Årets svenska fackbok innehöll några riktigt spännande titlar, men jag har bara läst en av dem nämligen Frågor jag fått om förintelsen av Hédi Fried, som är en riktigt viktig bok om än kanske inget litterärt storverk. Jag vill dock läsa Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv av Johan Svedjedal samt Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater av Per Wirtén och hade gärna sett någon av dem som vinnare, men favoriten var faktiskt den bok som vann. Jag blev riktigt, riktigt glad över att  Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer valdes till vinnare. En bok jag verkligen vill läsa och en del av trenden att faktiskt lyfta fram kvinnor som redan borde vara en stor del av vår historia. Det är hög tid att Ester Blenda Nordström och fler med henne får den uppmärksamhet de förtjänar.

Bland de nominerade till årets svenska barn- och ungdomsbok fanns som vanligt böcker för alla möjliga åldrar och jag har i år faktiskt inte läst någon av dem. Inte heller har jag varit så väldigt sugen på att läsa och därför har ingen av dem heller blivit läst. Jag saknade många titlar och var besviken på den enda ungdomsbok som fanns med bland de nominerade.

Min favorit, utan att ha läst den, var Johanna Thydells och Emma Adbåges Dumma teckning! helt baserat på att det är två författare jag tycker mycket om. Boken verkar dessutom så himla fin, relaterbar och rolig. En annan favoritförfattare är Elin Nilsson och hennes Anrop från inre rymden ska jag nog faktiskt få tummen ur att läsa. Kanske läser jag också Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson som Linda Skugge beskriver som såväl läskig som rolig.

Nu vann ingen av dem, utan istället Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg utgiven av Mirando Bok, som startades hösten 2013 av Jenny Franke Wikberg. Det är en bilderbok om konstnärinnan Berta Hansson som beskrivs som en allåldersbok, men som utifrån beskrivningen låter mer som en bok för vuxna än en för barn. En konstnär som få känner till och ett format som är ovanligt, säger en rörd Lundberg och är märkbart glad över att den nu fått uppmärksamhet och med det säkerligen en del läsare. Kul med en vinst för en udda bok, men ingen bok som lockar mig så mycket.

Och så den kategori som brukar få mest uppmärksamhet, Årets svenska skönlitterära bok där jag höll alla tummar för Johannes Anyuru och hans De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. En bok som inte tog mig med storm direkt, men som har fastnat i mig. Så himla glad att han vann priset. Även Anyuru tackar en speciell lärare och påpekar hur viktigt det är med bra lärare som ser och når sina elever. Han har själv elever och även de får ett tack.

Nu är det förvisso Johannes Anyurus bok den enda av de nominerade titlarna jag har läst, så jag kan inte garantera att den är bäst, men bra är den och väldigt viktig. Dessutom är den väldigt annorlunda och kreativ. Några av de andra nomineringarna lockar också, som Hastigheten av Jörgen Gassilewski, Just nu är jag här av Isabelle Ståhl och Rosor skador av Jenny Tunedal. De två sistnämnda väntar på min läsplatta och blir förhoppningsvis lästa i jul.

Stort grattis till Saga Miketinac, Fatima Bremmer, Sara Lundberg och Johannes Anyuru.

 

 

Just-nu-enkät

Nu är det sådär snurrigt igen med läsningen som det kan bli när jag har för mycket att göra. Dags att strukturera upp lite med hjälp av en just-nu-enkät. Lite hoppfullt är det faktiskt att jag läst sex av de elva böcker jag skrev om förra gången jag gjorde en liknande enkät. Å andra sidan är fem av dem fortfarande olästa.

Häng gärna på om ni vill!

Här är de böcker jag läser just nu och de jag vill/borde ta tag i. Som vanligt är de spridda över halva huset och mer därtill.

Vid sängen: Där ligger högar av böcker som bara väntar på att bli lästa. Den jag läser i just nu är Behold the dreamers av Imbolo Mbue, som lovar gott. För mig tar dock e-böckerna över mer och mer, vilket gör att den inte prioriteras tyvärr.

På soffbordet: Där ligger faktiskt ganska lite, bara ett gammalt exemplar av Lars Forssells Vänner som jag fick med mig från mormors bokhylla igår. Den verkar ganska fin.

På läsplattan: Där finns allt för mycket påbörjat, men främst ägnar jag tid åt Ondskans innersta väsen av Luca D’Andrea som börjar bli riktigt spännande.

På jobbet: På mitt skrivbord finns Jag är en grön bänk i Paris av Kerstin Thorvall som jag lånade för att leta passande dikter till undervisningen. Det finns massor.

I öronen: Just nu lyssnar jag på Rum av Alex Schulman och Sigge Eklund. Helt okej, men inget speciellt. Funkar dock i öronen på väg till och från jobbet.

Bokklubbsbok: Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro som kanske blir utläst till morgondagens bokträff. har läst ungefär 2/3 och den är riktigt tråkig och seg. Filmen med Emma Thompson och Anthony Hopkins minns jag däremot som fantastisk.

Borde jag läsa ut: Jag har påbörjat David Grossmans En häst går in på en bar och tycker egentligen mycket om den. Det är bara det att den kräver en piggare hjärna än jag har just nu. Får kanske läsa om i jul.

Borde jag påbörja: Borde är inget fint ord, men ska det bli några julböcker lästa innan det är för sent är det dags att börja nu. Seven days of us av Francesca Hornak blir (nog) årets val.

Längtar jag efter att få läsa: Jag vill verkligen läsa Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò.

3 andra böcker i min TBR-hög: Turtles all the way down av John Green, Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir och Barnvagnsblues av Ester Roxberg, bland många, många andra.

 

Årets vinnare av Augustpriset

Fyra vinnare i fyra kategorier av Augustpriset presenterades idag. Först ut var Lilla Augustpriset, som gick till Sigrid Nikka för Då rallarrosen blommar, som beskrivs som en finstämd och lågmäld berättelse. Vinnaren i den här kategorin dyker ibland upp senare som ”riktig” författare. Bland de tidigare vinnarna märks till exempel Lyra Ekström Lindbäck, som fick Lilla Augustpriset 2008 och som nominerades till ”stora” Augustpriset 2014 för sin debutbok Ett så starkt ljus, samt Ester Roxberg som vann 2004 (samma år som Amanda Svensson nominerades), men ännu inte nominerats för det ”stora” priset, trots att jag tycker att hon förtjänade nomineringar för såväl Antiloper, som Min pappa Ann-Christin.

Årets svenska fackbok blev Gutenberggalaxens nova av Nina Burton, som inte alls lockar mig måste jag erkänna. Varken Gutenberg eller Erasmus är personer jag är så nyfiken på och jag kommer mest troligt inte läsa Burtons bok om inte väldigt många börjar hylla den.

Årets svenska barn- och ungdomsbok gick däremot till en personlig favorit som jag följt länge, nämligen Ann-Helén Laestadius. Hennes Tio över ett utspelar sig i ett Kiruna som håller på att flyttas. Tidigare har hon skrivit flera böcker om Agnes som har en samisk mamma och funderar mycket över sitt samiska arv. Första boken Sms från Soppero har jag läst med många elever och kanske uppskattades den allra mest på språkintroduktion, där tankarna kring språk och identitet kändes igen.

Årets svenska skönlitterära bok blev Lina Wolffs De polyglotta älskarna, som verkar udda, men som jag (nog) kommer att läsa. Jag är tillräckligt nyfiken på Wolffs författarskap för att läsa den, trots att den på pappret inte riktigt låter som en Linda-bok. Jag skyller på Ulrika Dahls introduktion och det faktum att en bok som vunnit såväl Augustpriset som SvD:s litteraturpris borde vara läsvärd.

Fyrtal i kvinnor alltså, så i år kanske jag kan drista mig att tro på den gamla klyschan att könet inte har någon betydelse.

 

Mina svar på X

x

Dags för en av de svåraste bokstäverna, nämligen X. Här kommer mina svar:

Berätta om en favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på X.

Xiaolu Guo har skrivit bland annat Jag är Kina, som jag läste i höstas. En bra författare, trots att hon skrämde mig och Helena rejält då vi intervjuade henne.

Berätta om någon annan kulturpersonlighet på X som du gillar (eller en författare till om det är lättare).

Alltså, det här är ju hur svårt som helst. Det var svårt nog att klämma fram en person, i alla fall en kvinna. Xaviers kryllar det av. Jag fuskar lite och säger Ester Roxberg, som ändå har ett X i namnet. En fin författare som jag hoppas skriver nytt snart.

Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på X som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?

Jag har googlat som bara den och hittat Fanny Alving aka Maja X, som var den pseudonym Barbro Alvings mamma använde då hon skrev för Strix. Jag vill veta mer om både henne och dottern.

X får också symbolisera pseudonymen och artistnamnet, berätta om en kvinna som är känd under ett annat namn än sitt eget. Och nej, det behöver inte börja på X.

Assia Djebar är faktiskt en pseudonym för Fatima-Zohra Imalayens. Djebar var en av de största, men tyvärr dog hon 2015 innan hon han få det Nobelpris hon förtjänade.

 

Phu! Det var en pärs. Nästa vecka blir det lite lättare tror jag. Är faktiskt mest rädd för bokstaven Ä just nu, men tills dess är det några veckor kvar.

 

Böcker med kvinnofokus

8mars

Idag på Internationella Kvinnodagen har jag gått igenom bloggens recensioner och hittat följande inlägg om böcker med kvinnor, inte sällan starka sådana, i centrum:

Serier för alla åldrar

Deras ryggar luktade så gott, Åsa Grennvall (om hur en dotter kan bli behandlad)

Det som händer i skogen, Hilda-Maria Sandgren (om att vara 13 och bli sedd som sexuell varelse)

Hur man botar en feminist, Nanna Johansson (om hur ojämlikheten finns kvar)

Iggy 4-ever, Hanna Gustavsson (om Iggy som vill ha ett spännande liv)

Jag är den som är den, Elin Lucassi (roligt och relevant seriealbum)

Kunskapens fruktLiv Strömquist (viktigt om kvinnans könsorgan och makten över det)

Kvinnor ritar bara serier om mens, (antologi om mens av Sveriges tecknarelit)

Vi håller på med en viktig grej, Sara Hansson (om vänskap och problem)

 

Skönlitteratur för gammal och ung

All the bright places, Jennifer Niven (om att hitta sig själv mitt i sorgen)

Antiloper, Ester Roxberg (om komplicerad vänskap)

Asfaltsänglar, Johanna Holmström (om några kvinnors liv i Helsingfors)

Burial rites, Hannah Kent (historisk roman om kvinna som åtalas för mord)

Dagarna med farmor, Frédérique Deghelt (fint om Jade och hennes farmor)

Den bästa dagen är en dag av törst, Jessica Kolterjahn (fin bok om Boye i Berlin)

Den vita staden, Karolina Ramqvist (om en kvinna som förlorar allt då pojkvännen dör)

Det är något som inte stämmer, Martina Haag (starkt om att bli lämnad)

Flyt som en fjäril, stick som ett bi, Elin Nilsson (om hur krav kan förstöra)

Gånglåt, Elin Olofsson (om den åldrande kvinnan som ser tillbaka)

Hyresgästerna, Sarah Waters (om att våga vara sig själv och älska vem som helst)

Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson (om att leva med en lögn)

Pojkflickan av Nina Bouraoui (om att hitta sig själv och forma sin identitet)

Springa med åror, Cilla Naumann (fint om vänskap mellan flickor som blir kvinnor)

Stål, Silvia Avallone (om två nära vänner på väg att bli vuxna)

Vi kom över havet, Julie Otsuka (om japanska kvinnor på väg till USA)

 

Lyrik

Det här är hjärtat, Bodil Malmsten (fantastiska dikter om sorg)

Teaching my mother how to give birth, Warsan Shire (vackert och gripande om t.ex. flykt)

 

Sakprosa med kvinnofokus

Dagar utan hunger, Delphine de Vigan (självbiografiskt om kamp mot anorexi)

De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg (om hur flickor blir pojkar)

Det riktiga landslaget, Moa Svan (om riktigt mäktiga fotbollsspelare)

Hatet, Maria Sveland (om det vidriga kvinnohatet)

How to be a woman, Caitlin Moran (feminism på roligt sätt)

In som ett lamm, ut som en tigrinna, Vanja Hermele (om en ursäktad, till och med accepterad, ojämlikhet)

På spaning med Hedvig, Hedvid Ljungar (feminism helt enkelt)

Resa i Sharialand, Tina Thunander (om att vara kvinna i Saudiarabien)

Rosa – Den farliga färgen, Fanny Ambjörnsson (om hur farligt det kvinnliga kan vara)

Tillsammans är vi starka, Leymah Gbowee (spännande om kvinnokamp i Liberia)

Vår rättmätiga plats, Barbro Hedvall (om kampen för kvinnors rösträtt)

We should all be feminists, Chimamanda Ngozi Adichie (en grundläggande och viktig genomgång)

 

Och de nominerade är …

bokbloggarnaslitteraturpris_2013-240x300

Alla som bloggar om böcker kan nominera titlar till Bokbloggarnas Litteraturpris 2014. Kravet är att de kommit ut på svenska 2014.

De här har jag nominerat (och som vanligt kan jag inte begränsa mig):

Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Åsa Asptjärn

Min pappa Ann-Christine, Ester Roxberg

Fågelburen, Lisa Jewell

Kvinnan på övervåningen, Claire Messud

Författaren i familjen, Grégoire Delacourt

När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka

Stopptid, Juli Zeh

Eleanor & Park, Rainbow Rowell

Min nattbror, Joanna Hellgren

Det här är vår tid, Fanny Härgestam

Den andra kvinnan, Therese Bohman

Kunskapens frukt, Liv Strömquist

 

Jag tänker på August

Imorgon avslöjas de nominerade till Augustpriset från en direktsänd presskonferens som startar 12.15. Arton titlar nomineras i tre klasser och trots att jag är värdelös på att tippa, så måste jag göra ett försök. Det här är titlar jag vill, hoppas och tror ska finnas bland de arton.

Jag är rädd att Mattias Edvardsson ligger på ett för litet förlag, trots att fler och fler sådana titlar når prislistorna. Hans Där framtidens fötter vandrar är en riktigt fin arbetarskildring, som förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Den andra kvinnan, av Therese Bohman är också riktigt, riktigt bra och jag tror att Arkan Asaad, Sara Stridberg och Amanda Svensson har goda chanser att bli nominerade. Detta gissar jag utan att ännu ha hunnit läsa deras senaste böcker. En annan kvalificerad gissning är att Bruno K. Öijer finns med bland de nominerade genom sin nya bok Och natten viskade Annabel Lee.

Jag blir mycket förvånad om Ester Roxberg inte nomineras i kategorin bästa fackbok för sin bok Min pappa Ann-Christine. Det här är vår tid av Fanny Härgestam är också väl värd en nominering. Annars är jag dålig på facklitteratur, men det hade varit kul, modigt och spännande om juryn räknade Liv Strömquists Kunskapens frukt till kategorin. Andra tänkbara ännu inte lästa fackböcker är Doktor Nasser har ingen bil av Tina Thunander, Hakkorset och halvmånen av Niclas Sennerteg, Märta och Hjalmar Söderberg – En äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin och kanske även Gränsbrytarna av Erik de la Reguera. I alla fall lockar de mig.

När det gäller böcker skrivna för barn- och ungdom känner jag mig ovanligt tom i år. Det hade dock varit vansinnigt roligt om Christine Ljungqvist nominerades för Rävsång, som jag trots att jag inte hunnit läsa den ännu, är helt övertygad om är fantastisk. Sarah Sheppards Djuren i skogen är superfin och Ivar träffar en Stegosaurus av Lisa Bjärbo, men illustrationer av Emma Göthner verkar helt ljuvlig. Annars är årets stora favorit Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn. Den håller jag en extra tumme för.

Om några timmar vet vi om jag prickat in några titlar. På återhörande då!

Nyfiken på Ester Roxberg

Bokmässan 2014 inleds med ett seminarium i litet format med Ester Roxberg arrangerat av Skolkyrkan. Jag är här med en kollega, som är bror till en av arrangörerna. Jag har läst Roxbergs böcker, tre mycket olika men alla bra, men den som samtalet mest ska handla om är Min mamma Ann-Christine, som är aktuell i pocket.

Tänk er en av dina föräldrar som någon annan. En mamma med skägg eller en pappa med långt, mörkt lockigt hår. Alla familjer har hemligheter, men kanske var hemligheten som fanns i Ester Roxbergs familj större, eller i alla fall annorlunda. Det visade sig dock att flera av hennes vänner också hade familjehemligheter, som fick förbli just hemligheter. Roxbergs pappa blev Ann-Christin och den hemligheten blev då synlig.

Roxberg berättar om hur tristessen i Rottne gjorde att hon skrev. Tipset till alla föräldrar blir därför att låta sina barn ha riktigt tråkigt om man vill att de blir författare. Kanske vinner de inte Lilla Augustpriset, som Roxberg gjorde, men troligen lär de sig förstå språkets makt.

Ester Roxberg talar om sin första bok Antiloper där huvudpersonen har en verklig förebild. En vän till henne, som blev deprimerad under gymnasiet och senare tog sitt liv. En bok jag tyckte otroligt mycket om.

Pappa Ann-Christin står därefter i centrum. Roxberg berättar om hans uppväxt i en konservativ, kristen familj. Farmodern hade svårt att tala om känslor, berättar hon, men var ändå kärleksfull.

Fadern ville bli musiker och började på musikhögskolan, men valde till slut något annat, kanske det han trodde var det rätta. Han blev präst. Bekymmersrynkan fanns ständigt mellan ögonen och han var väldigt lågmält och inte minst konservativ. Han var emot att homosexualla skulle få vigas i kyrkan och var något av en homofob. Till och med kvinnoprästmotståndare under en period.

Så förflyttar vi oss till 2010 och pappa ska sova över hos Roxberg, något han ofta gör. Hon talar om sitt bokkontrakt, han är ganska tyst. Sedan säger han att han måste berätta något. Hon tänker att han ska berätta att han har cancer, men istället berättar han om en kvinnlig sida, som alltid funnits där.

Vad betyder det egentligen?

Roxberg berättar om hur otroligt mycket hon skämdes över sin pappa från början. Ingen verkade heller förstå eller veta något om transpersoner. Homosexualitet har vi koll på, men hennes pappa var väldigt annorlunda och fördomarna var många. Det är komiskt med män som klär sig i kvinnokläder, men inte får det bara vara så. Det finns människor som lever så helt utan komik.

De flesta transpersoner säger sig uppleva sig annorlunda redan från tidig ålder. Pappa Åke hade känt så sedan han var fyra. Men varför? Det fanns egentligen ingen förklaring. Det svåra var att pappan var den Roxberg alltid talat med om sina känslor och om sina problem. Nu visste hon inte till vem hon skulle vända sig till. Dessutom skämdes hon över att hon skämdes.

Kärleken till fadern lyser igenom i allt Roxberg säger, men också sorgen. Att hon förlorat en förälder, men samtidigt fått något annat. Hon förstår att han inte varit lycklig, men det tog ändå lång tid innan hon kunde acceptera sin nya pappa. Hon ville till exempel ha med Åke på sitt bröllop, inte Ann-Christin, men nu har hon riktigt svårt att förstå hur hon kunde kräva det av honom. Nu är det som vanligt, men fortfarande är det svårt att veta vad hon ska kalla honom och vad andra ska använda för titel. Kan en pappa vara en hon? Så borde det vara, men ännu är vi inte där. Det har hänt en del, men det finns en bit kvar.

Samtidigt påpekar hon något viktigt. Att hennes pappa fortfarande står med en fot i den manliga världen och har kvar den respekt som är förunnad män. Statusen har dock sjunkit då han valt att bli kvinna. Men pappa vet inte vad det är att vara kvinna ännu, säger Roxberg och med passion talar hon om de begränsade könsrollerna som vi tvingas in i och hur liten betydelse kön borde ha. Att vi borde se personer, inte kön. Vad enkelt det låter och vad svårt det ändå är. Att få frågan ”hur kändes det att få veta att din pappa vill klä ut sig till kvinna?” och inse hur lite kunskap det finns om dem som absolut inte passa in i mönstret. Det krävs att hela tiden behöva ta beslutet att vara annorlunda. Att inte vara accepterad. Och Roxberg vågar erkänna att hon inte var så öppen som hon trodde. Att hon tyckte att hennes pappas avslöjande var svårt. Traumatiskt till och med. Jag vet att hon fått kritik för det och det talar hon också om. Jag tycker dock att det är bra att hon erkänner och det är så tydligt att hon medvetet försökt förstå och att hon både är glad över att hennes pappa är gladare nu, att han har utvecklats och är helare, men samtidigt är frustrerad över hur svårt det ändå är.

IMG_1280-0.JPG

Tematrio HBTQ

tematrio

Veckans tematrio hos Lyran handlar om böcker med HBTQ-tema. Något som är extra aktuellt i OS-tider. De aktiva har tränat i fyra år och är väl värda att hyllas för sina insatser, men det gör inte valet av OS-ort mer okej. De lagar som finns i Putins Ryssland borde protesteras mot även då idrottsvärlden lämnat.

1. Trumpet av Jackie Kay handlar om den kända jazzmusikern Joss Stone, som vid sin död visar sig biologisk vara kvinna. Mycket bra och intressant om hur personer i hans närhet reagerar.

2. I nyligen lästa Min pappa Ann-Christine berättar Ester Roxberg om hur hennes pappa Åke slutligen vågade vara Ann-Christine. Personligt och starkt.

3. En av mina stora favoriter av Nina Bouraoui och jag skulle kunna välja vilken bok som helst av henne, men väljer att lyfta fram Dockan Bella, som är en (mer eller mindre sann) dagbok till stor del om kärlek.

Jag passar också på att länka till ett inlägg jag skrev under Pride i höstas, som innehåller fler böcker med HBTQ-tema.

 

 

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: