Böcker jag ser fram emot del 1

Jag har som många andra bläddrat igenom Svensk Bokhandels Vårkatalog och insåg efter bara några sidor att jag aldrig kommer att hinna läsa allt jag vill läsa. Som vanligt alltså.

Jag har visserligen en boklista med viktiga titlar och datum, men kommer ändå att presentera några av de böcker som jag ser fram emot extra mycket. Om jag hade varit en organiserad själ hade jag så klart presenterat böckerna tematiskt, men nu får det nog bli lite som det blir.

Jag börjar i alla fall med en trio jag verkligen ser fram emot:

Den 24 mars kommer Elin Boardys nya bok Mot ljuset som utspelar sig efter andra världskriget. Då jag absolut älskade Boardys debut har jag skyhöga förväntningar på uppföljaren.

Jag ser också fram emot att läsa mer av Philip Roth som efter två höjdare börjar bli en favorit. Indignation heter hans nya bok som utspelar sig vid tiden för Koreakriget. Den 18 mars släpps den.

Lynley har alltid varit min favorit bland deckarhjältar och i förra boken var både han och Elizabeth George tillbaka i sin gamla stil. Jag ser därför fram emot att få läsa nästa bok i serien Denna dödens kropp som utkommer den 11 april.

Läs också:

Mina favoritdeckare del 1

När nu Anne Holt listar sina tio favoriter bland kvinnliga deckare vill jag inte vara sämre. De är inte poliser allihop, men lösa fall kan de helt klart göra!

1. Barbara Havers – Liksom Holt absolut älskar jag den vresiga och egensinniga Havers. Det ska dock vara böckernas Havers, inte den tillrättalagda tv-versionen.

2. Ruth Galloway – Arkeolog till yrket, något som inte är så vanligt i deckarsammanhang. En helt fantastisk huvudperson helt klart, som faktiskt är lite lik Barbara Havers.

3. Karin Adler – En ganska vanlig, om än lite neurotisk polis som jag identifierar mig med väldigt mycket.

4. Ellen Elg – Läkaren som reser runt i världen och kämpar för kvinnors rättvisa är en riktig hjältinna.

5. Rebecka Martinsson – Juristen som flyr sitt gamla liv och bosätter sig utanför Kiruna. Tyvärr kommer nästa bok inte förrän i september.

6. Althea Molin – En mycket cool profilerare som ingen, absolut ingen kommer helt in på livet. Det är spännande att följa henne!

7. Siri Bergman – Psykolog som blir inblandad i fall genom sina patienter.

8. Maria Kallio – Hjältinna i Leena Lehtolainen och en riktigt cool dam.

9. Petra Westman – Polis som råkar lite illa ut och har en stor roll i Carin Gerhardsens böcker.

10. Karin Beckman – Ännu en självständig kvinna, men med ett minst sagt komplicerat familjeliv. Har bara läst två böcker om henne och ser fram emot att få lära känna henne mer.

Det är lurigt med listor. Jag kommer säkert att ångra mig precis när jag publicerat inlägget och jag har flera namn som befinner sig strax utanför topp-10.

Vilka är dina favoriter?

Läs också:

Bokfrågornas ABC del 4

Fjärde bokstaven är D och frågorna hör mer eller mindre ihop med just den bokstaven. Här kommer mina svar!

1. Deckare säljer som smör inte bara i Sverige. Vem är din favortiförfattare i genren? Vem är din favoritperson i deckarvärlden?

Jag säger alltid Michael Connelly, men faktum är att det var länge sedan jag läste något av honom. Harry Bosch är dock helt klart min största favorithjälte. En ganska ny deckarförfattare, vars tre böcker är riktigt bra, är Simon Beckett. Om Connelly är kung och Beckett kronprins, vem är då drottning? Åsa Larsson eller Carin Gerhardsen skulle jag säga, men en gammal favorit är Elizabeth George som jag just läst min fjortonde bok av.

2. Jag är ingen storläsare av drama, men det händer. Främst var det under mina litteraturstudier som jag fick i mig en del. Vilken är din favoritpjäs? Har du läst eller sett den, eller kanske både och?

En pjäs som jag både läst och sett är Lång dags färd mot natt. Inte så upplyftande, men väldigt bra. En pjäs som jag bara läst är Staffan Göthes En uppstoppad hund. Fantastisk. Sedan går det inte riktigt att bortse från Shakespeare och av hans pjäser är En midsommarnattsdröm favoriten. Såg den på Backateatern när jag gick på högstadiet, med en ung Anders Ekborg som Puck. En stor teaterupplevelse!

3. D som i dumburk. Böcker blir inte sällan tv-serier. Vilken är din favoritserie med en litterär förlaga?

Sex and the city har ju faktiskt en litterär förlaga, men jag har inte läst den. Tv-serien gillar jag dock. Buddha of suburbia av Hanif Kurashi både läste och såg jag när jag bodde i England. Båda versionerna är riktigt bra!

4. Det är redan december. Berätta om en bok som utspelar sig i december eller i alla fall på vintern.

En vinterbok som är bra är Italienska skor av Henning Mankell som inleds med att en gammal kvinna kommer gående över isen med sin rullator för att besöka sin ungdomskärlek på en skärgårdsö. Riktigt bra bok!

Och nej, jag ändrade faktiskt inte decemberfrågan, trots att det definitivt inte är december nu. Det blir roligare att läsa andras svar om man besvarar samma frågor. Däremot kör jag en helt ny bonusfråga för den som vill:

5. Det har skrivits en del om att rensa bokhyllor och göra sig av med böcker i bokbloggar de senaste veckorna. Finns det någon bok som är en riktig dyrgrip och som du aldrig skulle göra dig av med?

Jag skulle aldrig göra mig av med min Stad-serie, dels för att det är några av de bästa böcker jag läst och som jag dessutom återkommer till ofta, men också för att de tillhört min gammelmormor Rut. I Mina drömmars stad finns ett vykort med inbjudan till ABF:s läsecirkel om boken. Fantastiskt.

Skriv era svar i egen blogg eller i en kommentar. Skicka en länk och/eller länka hit så att vi alla kan läsa varandras svar.

Förra omgången svarade:

…and the there was Beatrix

Bokmania

Bokmoster

Bokstunder

Bokstävlarna

Books over psychos

Butter tar ordet

Böcker etc

Ceci n’est pas un bookblog

Eli läser och skriver

Ems blogg

En egen bokhörna

Eva Swedenmark

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Hannas hörna

Ikas Ord 2.0

MeHearties

Morellens

Paperback Lover

Subjektiva Olivia

The week never starts around here

Tätortstimotej

Yfronten

You’re no different to me

Läs också:

Livet går typ vidare

 

Det var trevligt att återse Thomas Lynley. Det var det verkligen. Trots att han i inledningen av Stråk av rött definitivt inte liknade sitt gamla jag. Efter Helens död gav han sig ut på en vandring genom Cornwall. Utan att duscha, sovandes utomhus och med ett minimalt intag av mat och dryck liknar han definitivt en uteliggare. Inte konstigt då att Daidre Trahair blir lite förskräckt då hon hittar honom vid sin stuga. Han har slagit sönder ett fönster för att hitta en telefon och berättar om den döde pojken han hittat, som är på väg att spolas bort av tidvattnet.

Den döde är Santo Kerne, en ung och populär kille vars familj håller på att starta Äventyrskompaniet på orten. Ett ställe där man ska kunna bo och samtidigt lära sig surfa eller kanske klättra. Klättrat är vad Santo har gjort, trots att han egentligen är en surfare. Hans klättring blev dock kort, då någon fifflat med hans utrustning och skurit av ett nylonrep.

Bea, kommissarien som ansvarar för fallet, är en trevlig ny bekantskap. Vi får också lära känna hennes före detta man Ray och deras son Pete. Hon är som en Havers light och när den riktiga Barbara Havers dyker upp iklädd sydväst och röda gympadojor är det hela verkligen igång. Jag tycker verkligen om Barbara Havers och i Stråk av rött är hon mer udda än någonsin. Både Lynley och Havers blir alltså inblandade i fallet, Lynley för att han inte riktigt kan låta bli och Havers för att Scotland Yard hjälper till i fallet.

Elizabeth George bjuder på en klassisk pusseldeckare då många i samhället verkar definitivt ha skäl att vilja se Santo död och begraven. Flera spår leder till helt andra historier som gör att vi färdas bakåt i tiden. Skönt dock att få historiska ledtrådar och skeenden presenterade utan kursiva kapitel. Vi får veta det vi behöver, när vi behöver det.

Lite långsamt är det helt klart, men det är trivsam läsning. George tecknar en by i sorg och människor som drivs av både makt, hämnd, kärlek och inte minst sex. Relationerna mellan dem är minst lika intressanta som själva mordgåtan. Jag tycker om att läsa om Lew och Cadan och deras komplicerade fader-son-relation, Tammy är en annan favorit och hennes tonårskris som definitivt är något utöver det vanliga. Hon bor hos sin farfar Selevan, som gör sitt bästa för att förstå henne. Han har dock inte alls samma förmåga att förstå sig på ungdomar som hans vän Jago Reeth. Sedan är det såklart Santos familj, som helt klart är en udda familj som är spännande att lära känna.

Frågan är om den som inte är bekant med Lynley och Havers har lika mycket att hämta, men får mig var det som sagt ett trevligt återseende som gav mersmak. Jag undrar vad som kommer att hända med vår käre Lynley i framtiden. This body of death finns ute nu och det låter som om han trots allt lockas tillbaka till Scotland Yard.

Läs också: