Tag Archives: Elizabeth George

Favoriter av favoriter

  By enligt O | 2011/12/19 - 15:49 | Bokaktiviteter
1 Comment

Veckans bokbloggsjerka var riktigt rolig och krävde en hel del tankeverksamhet. Det gäller att vaska fram favoritförfattarna och därefter favoritböckerna av dem. För att en författare ska kvala in som favorit krävs det att jag läst ett gäng böcker av dem. Visst kan jag få favoriter redan efter en eller ett par böcker, men just de författarna får inte plats på just den här listan. Här finns istället ett gäng gamla trotjänare.

 

Barbara Voors är favoriten med stor F. Jag tycker om alla hennes böcker och har funderat länge på vilken som egentligen är bäst. Jag väljer en jag egentligen bara kommer ihåg känslan av, nämligen Sömnlös.

Jonas Gardell är en favorit och det är svårt att välja en enda favoritbok av honom. Efter mycket funderande har det dock blivit Fru Björks öden och äventyrsom går segrande ur

Nick Hornby skriver oftast bra, men ändå väljer jag hans första bok som den bästa, High Fidelity som fick mig att älska listor ännu mer.

Tony Parsons första bok får också symbolisera hans ladlitkarriär eftersom Mannnen och pojken är så himla fin.

Nina Bouraoui är en ganska ny favorit och jag absolut älskar allt hon skriver. Mest tycker jag om Kärlekens geografi som fullständigt knockade mig.

Maria Ernestam är en grym författare. Allt hon skriver är bra, men Busters öronär något alldeles extra.

Michael Connelly är också en gammal favorit och Bosch är en av de hjältar jag tycker bäst om. Ett kul grepp är när han och Connellys andra hjälte McCaleb träffas i A darkness more than night.

Elizabeth George måste vara med, trots att hennes senaste knappast var en favorit. Bäst av hennes deckare måste Till minnet av Edward vara.

Roddy Doyle har jag tappat bort lite, då serien om Henry inte riktigt var min grej. Jag gillar både Doyles mer allvarliga böcker och de där allvaret göms bakom skratt. Den bok jag tycker allra mest om är ändå The Van, där pappa Jimmy Sr blir arbetslös och börjar sälja hamburgare tillsammans med en kompis. Så fin!

Astrid Lindgren måste ju bara finnas med på en sådan här lista. Just nu läser vi hennes läskigare böcker för grabbarna O och jag slås av hur bra de fortfarande är. Mio min Mio är helt klart den vackraste. Så fint skriven och så kuslig på ett bra sätt.

Bodil Malmsten är så bra, så bra. Jag tycker om hennes loggböcker mycket, men finast av dem alla är romanen Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån. 

Chimamanda Ngozi Adichie tillhör visserligen inte de gamla trotjänarna, men jag har älskat sönder de tre böcker jag läst av henne, vilket också är de tre böcker hon gett ut. Bäst av dem är En halv gul sol.

 

Om ni som jag ska sätta ihop en Boktolva 2012 med författare ni inte läst, men vill läsa tycker jag definitivt att alla på denna lista som  ni ännu inte läst ska få plats.

 

Läs också:

Böcker jag inte borde gilla del 2

  By enligt O | 2011/10/16 - 14:12 | Bokaktiviteter
3 Comments

 

Det finns böcker som inte borde vara något för mig, men som jag ändå älskat. Idag är det dags för en av de första deckarna jag läste av en författare jag därefter följt länge, nämligen Elizabeth George och hennes Pappas lilla flicka.

Jag läste av princip inte deckare då dessa var meningslösa och tråkiga. Det var jag helt säker på trots att jag inte läst någon deckare alls i princip. Lite typiskt mig kan tyckas. Det måste ha varit någon gång i slutet av 90-talet, jag vet i alla fall att jag träffat min man och vi träffades 1997. Det var sommar och jag hade ingenting lockande att läsa, botaniserade i mormors bokhylla och lånade hem ett gäng böcker av Elizabeth George. Fråga mig inte varför jag till slut gav med mig, men jag är glad att jag gjorde det.

Fortfarande är jag ingen storkonsument av deckare, men i perioder blir det en hel del läst. Att dissa en hel genre kanske inte var så himla genomtänkt.

Jag blev nog mest förälskad i bokens kvinnor. Den buttra Barbara Havers och den fina Deborah, som jag tycker har fått en alldeles för liten roll. Självklart gillade jag även Thomas Lynley, men det tog lite längre tid.

Läs också:

De där paren då…

  By enligt O | 2011/09/26 - 23:03 | Bokaktiviteter
1 Comment

Sista dagen för bokbloggsjerkan och någon form av inlägg ska jag väl få till även efter fyra dagars intensivt bokmässande, samt en arbetsdag som slutade för tjugo minuter sedan, 22.40.

Veckans fråga från deckarälskande Annika handlar om deckarduos vi minns:

Vilken duo arbetar bäst ihop i deckarna (filmatisering) tycker du?

 

Jag måste lyfta fram Elizabeth Georges duo Barbara Havers och Thomas Lynley, men då vill jag ha bokversionen. Jag gillar även Sharon Small och Nathaniel Parker, men bilden jag gjort i mitt huvud av det udda paret är lite annorlunda.

Faktum är att Georges deckare var de första jag läste någonsin. Jag har alltså inte varit deckarläsare så himla länge, kanske 12 år eller något sådant. Innan undvek jag allt vad deckare hette.

Bland de lite nyare paren finns Ruth Galloway och Harry Nelson, skapade av Elly Griffiths, men många deckare handlar nu snarare om grupper än par. Synd egentligen, då det kan räcka att hålla ordning på två huvudpersoner. Även Elizabeth George och Elly Griffiths blandar ju in andra karaktärer, men har ändå fokus på just två. Det gillar jag. Sedan finns ju ensamvargarna, som Harry Bosch och till viss del Karin Adler. De funkar också.

Läs också:

Vad krävs för att ge upp?

  By enligt O | 2011/05/28 - 17:29 | Deckare
5 Comments

Bokbabbel skriver om hur svårt det är att ge upp en deckarserie trots att böckerna tappar i kvalitet. En kommentar till Helenas inlägg om Patricia Cornwell och Key Scarpetta, som länge var även min favorit. Jag gav dock upp för många böcker sedan och kommer inte orka läsa ikapp.

Självklart var jag tvungen att fundera över de deckarserier jag läser och hur bra de är egentligen.

Många gav upp Elizabeth George efter att hon tagit död på Lynleys fru Helen. Jag hoppade över just What came before he shot her, men gillade Stråk av rött väldigt mycket. Senaste Denna dödens kropp var dock en seg historia. Om jag läser nästa bok? Absolut. Lynley är min Scarpetta.

Däremot har jag gett upp Anna Jansson för flera böcker sedan och är inte sugen på fler. Inte heller Mari Jungstedt eller Liza Marklund är några höjdare. Däremot tycker jag att Camilla Läckberg funkar ganska bra. Ojämn förvisso, men senaste boken var bra och jag läser gärna nya höstboken.

Ganska vanligt är det att de två eller tre första böckerna är riktigt bra, möjligen också en fjärde. Så var det med Åka Edwarsons böcker om Erik Winter. Efter tio böcker tycker jag fortfarande att första boken, Dans med en ängel, är den klart bästa. Tätt följd av Låt det aldrig ta slut. Faktum är att de fem första böckerna håller hög klass, men sedan går det utför. Segel av sten är tjock och seg, Rum nr 10 riktigt dålig och Vänaste land inte mycket bättre. De två sista böckerna i serien, eller de som skulle vara de två sista är dock bra. Nu blir det en bok till och jag kommer säkert att läsa trots att jag är skeptisk.

Helen Tursten och Unni Lindell tillhör också de ojämna som kan vara riktigt, riktigt bra, men som också tappar fart ibland. Jag kommer dock att följa dem i alla fall ett tag till.

Jo Nesbø är också mer än lovligt ojämn. Hans första bok är dessutom helt okej, men långt ifrån den bästa. Senaste boken gjorde mig väldigt besviken och det var inte första bottennappet. Jag börjar också bli trött på Harry Hole. En chans till, men inte fler tänker jag nu.

Faktum är att jag inte är så väldigt dålig på att ge upp dåliga serier. Möjligen borde jag slutat läsa Kallentoft efter bok tre, men med facit i hand var bok fyra bättre och femman ska knyta ihop allt. Den blir säkert också läst.

Däremot finns det så många deckare att jag glömmer av att läsa vidare i serier jag faktiskt gillar. Jag har till exempel bara läst en (bra) bok av Roslund & Hellström, Tove Klackenberg, Tana French och Christa von Bernut.

Så många deckare, så lite tid. Jag vill ju läsa andra genrer också även om det är lockande att återse karaktärer jag gillar.

Läs också:

Kill your darlings

  By enligt O | 2011/04/25 - 08:50 | Deckare
5 Comments

Elizabeth George nya bok Denna dödens kropp, som är den sextonde boken om Thomas Lynley och Barbara Havers. En riktig tegelsten på 699 sidor. Varför skriver man en deckare på 699 sidor? Det är omöjligt att hålla någons intresse uppe i 699 sidor. Det är omöjligt att skriva spännande i 699  sidor. Möjligen om Lynley fått mer uppmärksamhet och plats, då hade jag kanske sluppit skumma så mycket. Nya hjältinnan Isabelle Ardery, som är tillförordnad intendent vid Scotland Yard,  intresserar mig nämligen inte alls. Dessutom fattar jag inte varför alla kvinnor som är chefer i litteraturens värld måste vara så himla känslosamma och inkompetenta. Irriterande.

Hur mycket jag än tycker om Thomas Lynley kan jag inte tycka om hans nya roll som lite överseende veteran som lyckas leda den impulsiva och envisa nya chefen som inte alls verkar veta vad hon gör. Usch. Ja, han är en snäll och trevlig man och ja, han skyddar henne, men det känns inte riktigt bra.

Minst sagt irriterad blir jag då Isabelle Ardery dessutom tycker att en av sina viktigaste uppgifter är att ändra på Barbara Havers kläder och ännu mer irriterande är det att Havers faktiskt går på shoppingtur tillsammans med grannflickan Hadiyyah. Troligen är det meningen att vi ska skratta åt Havers tafatthet, hur hennes smink rinner, hur hon rakar benen med diskmedel som lödder och hur hon självklart ser lika hopplös ut trots sin make over. Inte roligt alls. Jag drar ärligt talat inte ens på mungiporna och önskar bara att Isabelle och Elizabeth kunde lämnat Havers i fred.

Men vad handlar då boken om? Jo, de två första 200 sidorna segar en historia om en mördad kvinna på en kyrkogård igång. Parallellt får vi läsa om tre pojkar i tioårsåldern som brutalt tar livet av en liten pojke.

Därefter kommer det igång rätt bra. En massa spår och rätt intressanta vinklingar. Lite irriterande är det att tid läggs på en massa sidospår som inte riktigt leder dit de ska.

Efter ca 400 sidor går historien runt i cirklar och jag är definitivt nära att ge upp. Historien är omständlig med onödigt många trådar och dessutom en hel del omtuggande. Jag är helt klart nära att ge upp, då jag faktiskt börjar skita fullständigt i vem som egentligen gjort vad och varför.

Drygt 550 sidor in i boken tar den fart igen och slutet är helt okej. Fortfarande en del onödiga kringelikrokar, men en helt okej final. Men 699 sidor är helt klart för mycket för att berätta denna historia. Hade jag inte varit positivt inställd till Elizabeth George och lite småkär i Thomas Lynley och ännu mer kär i Barbara Havers, hade jag aldrig läst färdigt boken.

Någon borde ha sagt till George att stryka minst 200 sidor. Det finns så mycket oviktig information så att det räcker och blir över. Tyvärr blir det därför ingen direkt spännande bok, trots att huvudhistorien egentligen är rätt bra. Flera personer hade kunnat ta bort, då de inte tillförde någonting och boken hade vunnit mycket på att vara lite mer rakt på sak, istället för att som nu snurra runt i cirklar.

Elizabeth George kommer att få fler chanser hos mig, men jag kommer att bli tveksam om även hennes nästa bok är 700 sidor tjock och fokuserar på Isabelle Avery. Älskar du George kanske du uppskattar Denna dödens kropp, men det finns väldigt många bättre böcker om Thomas Lynley och Barbara Havers. Mycket, mycket bättre.  Ett plus är dock att Deborah och Simon St. James är med på ett hörn. Jag gillar dem skarpt!

 

Boken är en recensionsbok från Norstedts förlag

Läs också:

I påsk ska jag läsa deckare

  By enligt O | 2011/04/15 - 12:24 | Deckare
3 Comments

Jag har inspirerat min kollega att låna påskekrim, men själv har jag deckare så det räcker och blir över hemma redan. Jag lär klara påsken utan att få bokbrist.

För det första har jag faktiskt sisådär 300 sidor kvar i Elizabeth George nya Denna dödens kropp som verkar lovande, men kanske lite väl omständlig och utdragen. Det blir ofta så med 700 sidor långa böcker.

Näst på tur finns Peter James tredje bok om Roy Grace Långt ifrån död. En biblioteksbok som därför prioriteras. Inte bara därför ska sägas. Största skälet är att James är så grymt bra.

Grymt bra är också Kelly Griffiths vars tredje bok om underbara Ruth Galloway kommer snart. Boken heter Huset vid havets slut och är helt klart efterlängtad.

Ny i pocket är Bittrare än döden av Camilla Grebe och Åsa Träff. Jag gillade verkligen Någon sorts frid och har höga förväntningar på uppföljaren.

Höga förväntningar har jag också på Kristina Ohlssons nya bok Änglavakter. Jag vill verkligen veta hur det går för Fredrika Bergman och hennes kollegor.

Vad läser du för deckare i påsk?

 

Läs också:

Mina svar på D

  By enligt O | 2011/04/12 - 16:38 | Bokaktiviteter
Leave a comment

Glömde visst att svara själv. Dags för fjärde omgången i denna nya bokstavslek. Bokstaven D som i…

1. Fem ord på D ska ge en eller kanske fem titlar. Associera hur galet som helst, men förklara tydligt hur du tänker.

Veckans ord är:

djup

dimma

dåre

dubbel

dam

Det går att få in ganska många ord i In the Woods av Tana Franch. Ett dubbelt försvinnande långt inne i en djup skog, som säkert är orsakats av en dåre och dessutom en ung dam som hittas mördad. Tolv år är väl kanske ingen dam, men Cassie Maddox som löser fallet kan väl vara dam? I skogen brukar det dessutom vara dimma, speciellt tidiga sommarmorgnar. Hepp!

2. Presentera en karaktär med för- och/eller efternamn på D.

Jag tar mig tillbaka till barndomen och Dicey i böckerna om syskonen Tillerman. De fyra syskonen blir i Den långa vägen hem lämnade av sin mamma och tar sig på egen hand hem till sin mormor som de aldrig träffat. Dicey är äldst och en riktigt modig och annorlunda tjej. Jag älskade Cynthia Voigts böcker när jag var yngre!

3. Det är snart påsk och då är det deckare som gäller. Vem är din favoritdeckarförfattare?

Favorit är svårt, men Elizabeth George, som jag läser just nu är en gammal favorit, liksom Michael Connelly, men jag gillar bara hans böcker om Harry Bosch. Bland nyare författare  gillar jag Elly Griffiths och Kristina Ohlsson.

Läs också:

Vem behöver ett gym?

  By enligt O | 2011/04/10 - 08:02 | Böcker Allmänt
2 Comments

Jag läser Elizabeth Georges nya bok Denna dödens kropp som helt klart är en riktig tegelsten, att hålla den uppe någon längre stund med mina stackars armar är uteslutet. Nästan omöjlig att läsa. Jag försöker liggandes på mage, men det är inte så bekvämt. Jag hoppas att den är så bra att det är värt lite cirkuskonster.

Kul i vilket fall att återse Lynley och Havers. Förra boken var riktigt bra och jag har höga förväntningar.

Läs också:

Jag har funderat på en sak…

  By enligt O | 2011/01/18 - 10:30 | Boktankar
1 Comment

Efter vår diskussion om vem som skulle passa som Roy Grace funderade jag på varför jag egentligen bryr mig. Jag har ju läst böckerna, i alla fall de två första och därmed är det mer eller mindre meningslöst att se tv-serien. Alltså spelar det absolut ingen roll vem som spelar Roy Grace eller någon annan polis som jag också läst om. Ser jag deckarserier på tv så är det bara sådana som jag inte bekantat mig med i bokform och då spelar det inte heller någon roll huruvida skådespelarna är lika sina bokförlagor eller inte.

Faktum är att det inte ens spelar någon roll om en karaktär jag läst om och faktiskt sedan ser inte alls stämmer överens med den bild jag har i huvudet så länge det är en bra skådespelare. Till exempel så är Nathaniel Parker som spelar Thomas Lynley inte alls lik de beskrivningar som Elizabeth George gjort av honom i böckerna, men det funkar ändå. Däremot irriterar jag mig på att Sharon Small inte alls är lik böckernas Barbara Havers som jag tycker bra mycket mer om. Nu har jag visserligen inte sett så många avsnitt, då jag läst alla böcker, men herr O har det inte och ibland är det trevligt att tillbringa kvällen i samma soffa utan datorer.

Nu tycker jag visserligen fortfarande att Andrew Lincoln skulle vara perfekt som Roy Grace, men det är en helt annan sak.

Läs också:

Mina favoritdeckare del 2

  By enligt O | 2010/12/09 - 21:52 | Deckare
3 Comments

Gubbarna måste ju få en egen lista. Här kommer mina tio favoritdeckare och precis som med deras kollegor på den här listan kommer jag säkert att glömma några.

1. Harry Bosch – I love Harry! Han är hopplös som få, men det går inte att låta bli att älska honom.

2. Erik Winter – Det här är en lite mer ordentlig man än de flesta deckarhjältar. En trotjänare som jag följt sedan starten.

3. Tomas Lynley – En riktig gentleman som helt klart hade kunnat bli vansinnigt tråkig, men han är alldeles för trevlig för det.

4. Gunnar Barbarotti – En mysig polis som jag gärna läser mer om. Har bok två i hyllan, men det blir aldrig av.

5. David Hunter – Något neurotisk läkare som blir inblandad i allt möjligt och omöjligt.

6. Roy Grace – Lugn och trygg polis som arbetar i Brighton.

7. Fredrik Boman – Också en favorit som jag gärna återser.

8. Harry Hole – Måste så klart vara med på listan trots att han spårade ur mer än lovligt i förra (sista?) boken.

9. Christer Sjöberg – Styr sitt team med varm hand. Bidrar till att göra Hammarbyserien riktigt läsvärd.

10.Tony Hill – En gammal favorit måste få vara med trots att jag främst mött tv-versionen den senaste tiden. En intressant person helt klart.

Slutsatsen? Jag vill läsa mer om många av dessa gubbar. Dags för deckarmaraton i jul kanske?

Vilka är dina favoritdeckare?

Läs också: