enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Elin Wägner (Sida 1 av 2)

10 böcker om kampen för rättigheter

Första maj är arbetarnas dag, men jag breddar det lite med en lista om kamp för rättvisa och ett bättre liv i olika tider och i olika länder. Upp till kamp för allas rätt till frihet och ett bra liv.

Kata Dahlström: Agitatorn som gick sin egen väg av Gunnela Björk. En bok om kampen för kvinnors demokratiska rättigheter.

Pennskaftet av Elin Wägner. Roman som behandlar samma tid.

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Handlar bland annat om revolutionen i Iran och kampen för demokrati.

Tunisian girl av Lina Ben Mhenni berättar om inledningen på den arabiska våren och kampen för demokrati.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante. Tredje boken om väninnorna fokuserar en hel del på arbetares rättigheter.

Yarden av Kristian Lundberg beskriver livet för arbetare som inte altid orkar kämpa oss slåss själva.

The Hate U give av Angie Thomas. Rätten att faktiskt dömas rättvist och inte utifrån hudfärg är ett tema i denna fantastiska ungdomsbok.

En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina. En påminnelse om att homosexuellas rättigheter ännu inte existerar över hela världen.

Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg. Kampen för att få vara sig själv, även om det enligt andra betyder att en blir en annan.

Malala -Flickan som stod upp för rätten att gå i skolan och förändrade världen av Malala Yousafzai och Patricia McCormick. Kampen för jämlikhet börjar med utbildning.

 

 

 

 

Kanonkalendern del 23

Dan före dan och dags för en svensk feministisk klassiker. Elin Wägner får på tok för lite uppmärksamhet tycker jag. Hon är en viktig person både litterärt och politiskt och har haft stor betydelse för kvinnors frigörelse i Sverige. Jag läste hennes Norrtullsligan då den var utvald bok i Stockholm läser 2011. Boken är Wägners debutroman och publicerades 1908. Trots att mer än 100 år har gått känns den skrämmande aktuell.

I Norrtullsligan får vi möta fyra unga kvinnor Elizabeth (Pegg), Eva, Emmy och Baby som arbetar som kontorister och bor tillsammans på Norrtullsgatan under mycket enkla former. De bildar Norrtullsligan och tänker sig att kämpa mot de orättvisor de möter dagligen.

Att de tar plats på arbetsmarknaden är långt ifrån populärt och männen på kontoret där kvinnorna jobbar menar att de utan tvekan hade klarat både sina egna och deras jobb utan problem. Att kvinnor tjänar så mycket mindre än män var inget konstigt, deras pengar skulle ju bara räcka till nöjen för försörjningen stod mannen och om man som kvinna ville få en bättre ekonomi var det bäst att gifta sig rikt.

Att läsa om ett historiskt dilemma, som fortfarande är aktuellt, känns lite skumt. Norrtullsligan är en bok som håller väl och som är både lättläst och lärorik.

Veckans ord på I: Mina svar

I

Det är dags för mig att publicera mina egna associationer kring följande fem ord på I:

Vissa författare är verkligen idoga och ihållande (ja, jag vet att ordet kanske inte kan användas så, men jag gör det ändå) gällande sitt skrivande. Jag tänker på serier som aldrig tar slut. De flesta tappar jag bort efter ett tag, som Elizabeth George Lynley och Havers. Dags att återupptäcka dem kanske.

Huvudpersonen i Pennskaftet av Elin Wägner var en trevlig individ att läsa om och författaren en viktig individ för kvinnors kamp för ökade rättigheter.

Vad betyder egentligen intelligent? Ett enkelt, men ändå komplicerat ord. Jag skulle dock definiera Eddie Izzard som väldigt intelligent. Komiker i första hand, men han har också skrivit Dress to kill och nästa år väntas fler memoarer.

I boken Islossning av Barbara Voors går en pappa och hans dotter ut på isen och kommer aldrig åter. Stark och hemsk bok.

Charles Bruno i Patricia Highsmiths Främlingar på ett tåg är minst sagt ivrig att hjälpa Guy Haines att bli av med en jobbig fru. Lite väl ivrig.

 

Sommarens klassiker var Pennskaftet

pennskaftet

Jag hade stora planer för min sommarläsning, men den blev magrare än vanligt. Ingen solstol att landa i betydde väldigt många färre lästa böcker än vanligt. Bland de lästa fanns dessutom bara en klassiker, nämligen Elin Wägners Pennskaftet. Jag hade hoppats att det skulle vara en bok för mina elever, men det är jag tveksam till. Det betyder dock inte att den inte var läsvärd, men det gammaldags språket kommer att avskräcka gymnasieungdomar som inte har väldigt god läsvana. Inte konstigt då romanen kom ut 1910.

Huvudpersonen i Wägners tredje roman är journalisten Barbro Magnus, som engagerar sig i rösträttskampen. Hennes smeknamn är Pennskaftet, därav bokens titel. Vi får lära känna många av de ledande kvinnokämparna och Wägner bjuder på en oväntat frispråkig författare, där sex före äktenskap och prostitution får ta plats. Pennskaftet är en härlig blandning av duktig Sprakfåle och frisinnad feminist. Hon vill verkligen gifta sig med arkitekten Dick Block, men i väntan på det har de ett förhållande som måste ha varit ganska så ovanligt på den tiden.

Pennskaftet hyr ett rum på pensionat och där träffar hon lärarinnan Cecilia Bech, som även hon börjar engagera sig i kampen för kvinnlig rösträtt. Hon är mer tillbakadragen än Pennskaftet, men de blir ändå goda vänner. På uppmaning av sin nya väninna skaffar Cecilia en egen lägenhet, som kommer att fungera som en mötesplats.

Det som är spännande (och lite skrämmande) med Pennskaftet är att den fortfarande är aktuell. Visst är det så att kvinnor har rösträtt, men vissa mönster känns igen och kampen för ett jämlikt samhälle är definitivt ständigt pågående. Jag läser den med kvinnorna i Fröken Frimans krig på näthinnan. Det är intressant att lära känna en grupp kvinnor som kämpar för sin ökade frihet. Pennskaftet är dock ingen alldeles lätt bok att ta till sig och jag skulle önska att den nyöversattes och fick den uppmärksamhet den förtjänar. Elin Wägner får på tok för lite plats med tanke på hur framgångsrik hon var i sin samtid. Det är väldigt synd. Norrtullsligan av samma författare är enklare att läsa och även den fortfarande aktuell. Den har många elever läst och uppskattat, men också blivit lite deprimerade över att samma problem finns fortfarande.

 

Klassiker jag ännu inte läst

Varje sommar försöker jag läsa i alla fall några klassiker och jag har botaniserat lite inför i år. Här följer några jag skulle kunna tänka mig att läsa, mer eller mindre gamla och alla sådana jag borde läst för länge sedan.

1984 av George Orwell

Bonjour tristesse av Françoise Sagan

Den blå rullgardinen av Agnes von Krusenstjerna

En fest för livet av Ernest Hemingway

En förlorad värld av Evelyn Waugh

Glaskupan av Sylvia Plath

Madame Bovary av Gustave Flaubert

Pennskaftet av Elin Wägner

 

Boktips i studenttider

Idag tar ”mina” två estettreor studenter. Elever som jag haft nöjet att undervisa under två år. Som en sommarpresent till dem och andra som nu ger sig ut i livet bjuder jag på en lista med böcker som jag tycker är läsvärda. En blandning av gammalt och nytt. En del känner mina elever igen från min kära bokvagn som jag drar runt på.

Det finns vissa klassiker man ”ska” ha läst, men alla passar inte unga och är bra att vänta med. Jag tycker dock att de som inte läste Kallocain av Karin Boye ska göra det. Själv tänker jag läsa 1984 av George Orwell i sommar.

The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald är bra, liksom Frukost på Tiffany’s av Truman Capote. Båda böckerna har blivit film dessutom.

Just F. Scott Fitzgerald finns med i romanen Åren i Paris av Paula McLain, som handlar om Ernest Hemingway och hans första fru Hadley. En slags fejkbiografi, men riktigt läsvärd. I den skriver Hemingway bland annat En fest för livet.

Sedan är jag ett fan av Elin Wägner. En cool kvinna som var före sin tid. Norrtullsligan är bra, men smärtsamt aktuell och Pennskaftet hennes kanske mest kända.

Kanske är Per Anders Fogelström för långsam, men jag tycker ändå att ni ska försöka er på hans serie om Stockholm under nästan 100 år, som inleds med Mina drömmars stad.

Förvandlingen av Franz Kafka firade 100-årsjubileum förra året. Det var visserligen några år sedan jag läste den, men jag tyckte definitivt att den var lättläst. Få sidor med mycket innehåll. Det är lätt att känna igen sig i Gregor Samsas frustration, inte för att vi andra blivit förvandlade till insekter, utan för att vi säkert har känt oss annorlunda, utsatta och till och med ignorerade ibland.

Den hemliga historien av Donna Tartt är en modern klassiker om en grupp elever som studerar i Julian Morrows exklusiva grupp. Vi vet redan från början att en av dem har dött, men inte hur eller varför. En riktigt bra bok.

Sprid er läsning geografiskt, så kan ni resa jorden runt med hjälp av litteraturen. Här är några tips:

Haruki Murakami är en författare att älska eller hata, men ändå en författare en ”ska” ha läst. Ofta aktuell i Nobelprisspekulationer, även om jag inte tror att han är en direkt trolig pristagare. Min favorit är Norwegian Wood, men jag gillar också Kafka på stranden.

Chimamanda Ngozi Adichie är också en riktig favorit. Jag vill rekommendera tegelstenen En halv gul sol, men också bokversionen av hennes TED-talk som heter We should all be feminists.

Stål av Silvia Avallone är en berättelse om två unga flickor i ett Italien som inte besöks av turister. Visserligen bor de i Toscana, men i den lilla orten Piombino och området Via Stalingrado, där ortens stålverk står i centrum.

Komma och gå av Taiye Selasi är en bok om fyra (nästan) vuxna syskon, som reser från USA till faderns hemland Ghana för att gå på hans begravningen. Ingen av dem har träffat sin far på många år, men trots detta spelar han självklart en stor roll i deras liv, både innan och efter han övergav dem. Otroligt bra och stark, med ett helt fantastiskt språk.

No och jag av Delphine de Vigan, för att det är en bra bok både språkligt och innehållsmässigt. En nätt liten sak med stort innehåll. Teman som vänskap, orättvisor och utanförskap är centrala. Författaren kommer till Bokmässan i höst, liksom en annan favorit Abdellah Taïa, som är Marockos förste öppet homosexuella författare. Hans debutbok Ett arabiskt vemod är riktigt bra. Mycket om identitet och sökande efter sitt sanna jag. Ett annat tips på samma tema är En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina från Kenya.

Vi har ju fokuserat en del på just temat identitet och jag vill passa på att tipsa om några böcker till på just på det temat (vilket typ skulle kunna vara vilken bok som helst, men ändå).

En bok som inte får missas är Jag, En av David Levithan. Eller egentligen vad som helst av honom. Jag gillar Levithans okomplicerade queerperspektiv och det ideala samhälle han målar upp i t.ex. Ibland bara måste manLiten parlör för älskande är hans enda vuxenbok och den är också fantastisk. Snart kommer fortsättningen på Jag, En på svenska. Den heter En annan och jag har inte vågat läsa den, trots att jag köpte den på engelska i september.

Nina Bouraoui är en av mina favoritförfattare, mest för att hennes språk är så fantastisk. Kanske är det lite svårt, men jag tror att Pojkflickan kan funka. Det är en självbiografisk bok om att vara barn och fundera över sexualitet och annan tillhörighet.

Jag vet att jag tipsat om Om jag var din tjej av Meredith Russo, men den måste med här också. Läsvärd och på samma gång väldigt vanlig och väldigt ovanlig.

Och så avslutningsvis några färska, bra böcker. Några lättsamma, några svartare. Det blir ofta rätt så dystert när jag väljer böcker.

Miniatyrmakaren av Jessie Burton är en historisk roman som utspelar sig i Amsterdam. Mycket annorlunda och lite magisk.

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven är hemsk, men bra. Den sätter psykisk ohälsa i centrum med allt vad det innebär. Även Lisa Bjärbos Djupa ro och Christine Lundgrens Jag lever, tror jag är bra böcker på samma tema.

Brutal och underhållande är två ord som bra beskriver Mats Strandbergs Färjan. Mycket läsvärd även för en skräckskeptiker.

Lite serier kanske?

Jag är den som är den av Elin Lucassi är en fantastisk seriebok med precis min humor. Jag utgår ifrån att ni inte missat Liv Strömquist, men om ni inte läst Prins Charles känsla måste ni göra det.

Marjane Satrapis serieromaner är också mycket läsvärda. Mest kända är Persepolis, som är hennes memoarer. Jag gillar nog Kyckling och plommon bäst.

Högt och lågt alltså, precis som bra läsning ska vara och kanske livet också. Idag sjunger ni om den ljusnande framtiden som är er och jag tänker på hur några av er sjöng på skolans cabaret och hur jag fällde en tår när jag tänkte på att ni faktiskt ska ta över världen och förhoppningsvis göra den till en bättre plats.

Jag tror på er!

 

PS Ni är både smarta OCH roliga att undervisa. Dessutom trevliga. Det är en utmärkt kombination. Låt ingen lura i er att det inte går att kombinera. DS

Några gamla godingar

Veckans bokbloggsjerka handlar om bra böcker som är mer än 100 år gamla, som balans till att bokbloggar oftast skriver om det som är nytt. Vi hade ju en dammig vecka på Kulturkollo för några veckor sedan och då handlade det en del om klassiker. Bland annat skrev jag om vikten av relevans när vi använder klassiker i skolan.

Nu tänker jag strunta i alla andra och bara skriva om gamla böcker som jag själv tycker är bra fortfarande.

Det var faktiskt inte många år sedan jag läste Fadren (1912) av August Strindberg, en pjäs som just nu spelas på Göteborgs Stadsteater. Då jag bara läst pjäsen och aldrig sett den är jag sugen på att göra det.

Fadren är verkligen bra och extra bra då boken går att tolka på olika sätt. Men Strindbergs liv och åsikter i bakhuvudet blir tolkningen en, men den går också att se på med moderna ögon och då blir tolkningen en annan. Det funderar jag mer kring i detta inlägg om kvalitet.

Förvandlingen av Franz Kafka firade 100-årsjubileum förra året. Det var visserligen några år sedan jag läste den, men jag tyckte definitivt att den var lättläst. Få sidor med mycket innehåll. Det är lätt att känna igen sig i Gregor Samsas frustration, inte för att vi andra blivit förvandlade till insekter, utan för att vi säkert har känt oss annorlunda, utsatta och till och med ignorerade ibland.

När jag läste Norrtullsligan av Elin Wägner för några år sedan, slogs jag av hur skrämmande aktuell den fortfarande är. Vi må ha kommit jämförelsevis långt med jämställdheten i Sverige, men det är fortfarande riktigt lång väg kvar till vi kan kalla oss ett jämlikt land på riktigt.

Vilka gamla godingar vill du lyfta fram?

Dagens dam i december 26

Skärmklipp 2015-12-23 12.28.29

En av de första arbetarförfattarna jag läste var Moa Martinsson, vars böcker jag hittade i min gammelmormors bokhylla. Jag läste Mor gifter sig och Kyrkbröllop när jag inte var mer än 11 eller 12 år.

Moa Martinsson föddes 1890 och hennes mamma Kristina var en ogift 19-årig piga på en gård utanför Motala, hon hette då Helga, men bytte senare namn till Moa. Flickan blev lämnad hos sina morföräldrar, medan mamman fortsatte arbeta. Tre år senare flyttade mamman till Norrköping och tog med sig sin dotter.

När hon var sex år gifte sig mamman med Alfred Karlsson och eftersom han hade svårt att behålla ett arbete, flyttade de ofta. Det var en riktigt tuff uppväxt.Alla barn hade rätt till sex år i folkskola och det var den utbildning Moa Martinsson fick. Hon fick bra betyg, trots att hon fick byta skola väldigt ofta. Hon blev också tidigt politiskt intresserad och skrev till exempel insändare till tidningar om arbetares rättigheter.

Liksom sin mamma blev Moa mamma tidigt. Hon träffade den stilige, men ganska så hopplöse Karl Johansson. De fick fem söner på sex år, men gifte sig inte förrän efter barnen hade fötts. Att ha barn utan att vara gift var vid den här tiden ovanligt och skamfyllt. Karl drack mycket och familjen hade därför ont om pengar.  Två av barnen drunknade 1925 och några år senare träffade Moa sin andra man, författaren Harry Martinsson. De gifte sig 1929.

Under tiden som barnen var små försökte Moa Martinsson att själv läsa och utbilda sig. Hon fick kontakt med kvinnliga författare som kämpade för kvinnors rättigheter, till exempel Elin Wägner och började skriva artiklar för tidningen Tidevarvet, som var en feministisk tidning. Det var också Elin Wägner som hjälpte Moa Martinsson att skriva sin första roman Kvinnor och äppelträd. Den publicerades 1933.

Moa och Harry Martinsson var ett känt författarpar, men äktenskapet som började bra, blev snart sämre. De skilde sig 1941. Moa Martinsson dog 1964.

Det som fascinerar mig mest med Moa Martinsson är hennes driv. Utan egentligen några förutsättningar på pappret blir hon en ansedd författare. Tyvärr stod hon och står än idag i skuggan av Harry Martinsson. Varför blir det så ofta så?

moa-martinsson1

Mina svar på E

Skärmklipp 2015-09-10 13.17.13

Då var det dags för mina svar och jag kan erkänna att jag svurit lite över mig själv. Det var inte lätt det här.

1. Vem är en favoritförfattare med för- eller efternamn på E?

Maria Ernestam är en riktigt stor favorit, som jag på något konstigt sätt har tappat bort. Nu när jag blivit med katt, kanske det är dags att läsa senaste Öga för öga, tass för tass. I min absoluta favoritbok av Ernestam, Busters öron, står också ett djur i centrum, så varför inte.

2. Vilken författare med för- eller efternamn på E tycker du får på tok för lite uppmärksamhet?

Elin Boardy är en stor favorit, som jag absolut tycker får för lite uppmärksamhet. Hon har skrivit tre mycket olika böcker, men jag tycker om dem alla. Mest gripen blev jag nog av debuten Allt som återstår och Emmas öde. Har du inte läst den tycker jag att du ska göra det bums.

3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på E vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Jag absolut älskar Emma Thompson. Vissa skådespelare gör samma roll om och om igen, men Thompson är alltid originell. Jag minns henne från Fortunes of war, en miniserie från 1987, där hon spelar mot dåvarande maken Kenneth Branagh, som den virriga och osäkra Maggie i fantastiska Peter´s Friends, den samlade och blyga hushållerskan i The Remains of the day, roller i filmatiseringar av Shakespeare och Austen, professor Sybil Trelawney i Harry Potter och inte minst rollen som sviken fru och syster till premiärministern i underbara Love Actually.

4. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på E som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.

Elin Wägner var viktig under sin tid inte minst för sin delaktighet i kampen för kvinnors rättigheter. Tyvärr är hennes böcker fortfarande aktuella. Jag säger alltid att jag ska utforska både hennes författarskap och liv mer, men det blir liksom inte av. Skärpning säger jag till mig själv.

Tematrio – Olästa klassiker

tematrio

Jo, visst finns det en del klassiker som jag vill/ska/borde läsa. Speciellt som svensklärare känns det viktigt att ha koll på litteraturhistorien, men det är också därför klassiker sällan blir sommarläsning. På sommaren vill jag lustläsa och möjligen slinker det ner någon klassiker, men faktum är att jag känner lite väl mycket jobbkoppling till vissa böcker, för att kunna läsa dem hur som helst.

Trots detta har jag ändå listat tre klassiker, som inte har speciellt mycket måste, krav och press förknippat med sig, som jag definitivt vill läsa vid tillfälle:

1. Pennskaftet av Elin Wägner är en bok jag tänkt läsa hur länge som helst och som jag verkligen vill läsa.

2. Djurens gård av George Orwell är en tunn liten bok och därför en bok gymnasieelever gärna ger sig på. Dags att läsa för att få lite koll på vad de där djuren verkligen håller på med. Lite lustigt att den bytt namn, för mig har den alltid varit Djurfarmen och kommer troligen att så förbli om jag inte tänker mig för.

3. Pengar av Victoria Benedictsson, för att upptäcka en författare som inte togs upp alls då jag läste litteraturvetenskap för 20 år sedan. Och hon är inte ensam. Jag vill fylla på förrådet med klassiska kvinnor, för att kunna göra min undervisning mer varierad.

 

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: