Bokbloggare är ofta positiva i sina recensioner. Ett faktum som diskuterats många varv, nu senast hos Magnus, vilket jag skrev om här och här. Eva fortsatte debatten med att fundera på vad bokbloggare egentligen menar när de säger att de bara läser böcker de tror att de ska tycka om. Som om det fanns något vaccin mot dåliga böcker.
Av de 42 böcker jag hittills läst i år är 15 recensionsexemplar, dock är vissa i pocket. Det är mycket, vilket förklaras med marsskörden av nya böcker. I januari och februari var däremot endast 5 av de 31 böcker jag läste recensionsböcker. Vissa har jag fått frågan om jag vill skriva om, andra har jag bett om. Jag brukar säga att jag brukar be om böcker jag tror att jag kommer att gilla. Det kan handla om att jag läst och gillat författaren förut, som med Elin Boardy, Philip Roth och Kristofer Flensmarck, eller att boken troligen blir en jättesnackis som Alex Schulmans. Schulmans bok gillade jag sådär, så just den urvalsmetoden verkar väl inte så pålitlig.
Nyfikenhet kan dock vara ett skäl till att tacka ja till böcker och jag gillar att läsa debutanter kanske just för att få chansen att upptäcka nya favoriter tidigare än många andra. Det kanske är barnsligt, men sådan är jag ibland.
En författare jag läst en dålig bok av får sällan, mycket sällan en ny chans. Som en naturlig följd vill jag inte heller ha några recensionsböcker av dessa. Om de mot förmodan blir lästa väntar jag tills jag ser vad andra bloggare tycker om boken.
När det gäller biblioteksböcker går jag stenhårt på vad personalen ställt fram synligt. Det gör att jag kommer hem med allt möjligt och omöjligt. Risken är också stor att Pocketshop på Centralen i Göteborg orsakar spontanköp om de skyltar med något spännande och de gör de ju ofta.
Böcker väller alltså in i huset med eller utan förlagens hjälp. Utgångspunkten är självklart att de alla ska vara bra, men det går ju som sagt inte att vaccinera sig mot dåliga böcker.
