enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Elin Boardy (Sida 1 av 4)

Nominerade till Augustpriset?

Den 23 oktober avslöjas de nominerade till Augustpriset och jag har funderat över vilka som skulle kunna tänkas vara bland dem. De jag valt ut är dels böcker jag läst och tyckt om, men också böcker som skulle kunna vara aktuella på grund av att författaren är en typisk ”pristagarförfattare” eller att boken i fråga låter intressant.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru måste nomineras allt annat skulle vara mycket överraskande och faktiskt ganska skandalöst. En välskriven bok med ett aktuellt tema. Det som kan tala emot Anyuru är att han inte är ensam om att skriva om ett framtida land med problem som liknar de vi har idag.

Torbjörn Flygt har skrivit om ett fiktivt östland i Europa som helt stängt sina gränser i Flyktväg, en bok som låter intressant. Jag lockas också av Peter Fröberg Idlings kontrafaktiska Julia & Paul som utspelar sig i Sverige 2017 då landet just firar hundraårsjubiléet av Seskaröupproret som gick lite annorlunda än det gjorde i verkligheten. Av dessa två tror jag mer på Fröberg Idling, men Flygt har nominerats förr.

En av de riktigt bra böcker jag läst i år är Det var vi av Golnaz Hashamzadeh Bonde, som handlar om flykt och om hur livet kan bli efteråt. En fin historia om livet som inte blev som man hoppats och sorgen i inte riktigt höra till någonstans. Temat flykt är också stort bland årets böcker.

På Bokmässan deltog Golnaz Hashamzadeh Bonde i ett seminarium tillsammans med Elin Boardy, vars bok Tiden är inte än också handlar om flykt, men i en helt annan tid. Jag har ännu inte läst den, men tyckt om Boardys tidigare böcker. Det vore riktigt roligt om hon nominerades.

En bok jag nyss läst är Mitt liv och ditt av Majgull Axelsson, som handlar om en viktig och obehaglig del av Sveriges historia. Huvudpersonens bror satt inspärrad på Vipeholms sjukhus, en anstalt för så kallade sinnessvaga som utsattes för experiment av olika slag. Inte lika fantastisk som Jag heter inte Miriam, men mycket bra. Dags för Axelsson att få den nominering hon förtjänade redan för sin förra bok.

Sedan tycker jag att det är dags för serierna att ta plats i finrummet och håller en tumme för Mats Jonsson och hans Nya Norrland.

Lyrik brukar däremot finnas med varje år, trots att det sällan blir lyrikböcker som vinner. Årets lyrik skulle kunna bli Gunnar D Hanssons Tapeshavet. En fantastisk poet.

Böcker jag (ännu) inte läst med ändå tror på är Den svavelgula himlen av Kjell Westö och Sidonie & Nathalie Från Limhamn till Lofoten av Sigrid Combüchen. Snackisar, som är skrivna av ansedda författare

Fackböcker så, en kategori som jag sällan läser så många böcker ur, men i år finns det en hel del intressanta titlar som jag är sugen på.

En annan historia Lina Thomsgård (red) har jag läst och det är en riktigt viktig och bra bok som jag hoppas nomineras. Fler böcker om starka kvinnor är Den nya dagen gryr av Johan Svedjedal om Karin Boye, Kata Dahlström Agitatorn som gick sin egen väg av Gunnela Björk och den fina boken om Karin Larsson I min trädgård vill jag vara Karin av Elisabeth Svalin Gunnarsson.

Lite mer nörderi står Lars Lönndahl för i Det germanska spåret och den obligatoriska fågelboken skulle kunna bli Nära fåglar av Roine Magnusson, Åsa Ottosson och Mats Ottosson.

Två böcker som är aktuella och dessutom känns väldigt viktiga är Andrum av Victor Banke och Larmrapporten av Emma Frans. Böcker i tiden helt klart.

Och så barn- och ungdomsboksklassen. Den spretiga. Jag skulle bli väldigt glad om Down Under av Johan Ehn nominerades, då den är både välskriven och angelägen. Vackrast i år och kanske mest annorlunda är Ordbrodösen av Anna Arvidsson. Den bok som kanske berört mig mest är dock Vakuum av Mia Öström. Det är en annorlunda bok om sorg med ett helt fantastiskt språk. Årets kanske viktigaste bok för unga är Ta det som en man av Hampus Nessvold, som jag verkligen skulle vilja se bland de nominerade.

Jag har inte hunnit så långt i Under odjurspälsen av Klara Krantz, men den verkar lovande och många har hyllat den. Hennes förra bok Ge mig arsenik var riktigt fin.

Barnböcker är svårt då jag inte läser så mycket sådana längre. Här har jag fått läsa mig till vilka som skulle kunna tänkas nomineras. Och då har jag följande förslag:

Jag blev absolut förälskad i Maja Säfström på Bokmässan och hennes Fantastiska fakta om djur från förr verkar just fantastiskt. Det skulle vara roligt om den nominerades.

En bok som ser väldigt fin ut är alldeles nyutkomna Lejoparden av Björn Bergenholtz. Snygga illustrationer, känd författare och bra budskap.

Titta, Hamlet av Barbro Lindgren skulle också kunna vara en tänkbar nominering. Illustrationerna av Anna Höglund är fantastiska. Du, dikter för nyfödingar av Stina Wirsén ser också riktigt fin ut. En annan favoritillustratör och författare är Matilda Ruta som i år kommit ut med Ninna och stormskolan, som är tredje boken om Ninna.

Sedan brukar ju Eva Lindström nomineras typ varje år och i år har hon kommit ut med flera böcker, bland annat Den stora vännen med Ylva Karlsson.

Jag är svag för monstret Frank och även om jag inte läst senaste boken om honom som heter Monstret och människorna, är jag säker på att den är lika fin som de andra. Författare är Mats Strandberg och de fina illustrationerna är gjorda av Sofia Falkenhem.

Nu blir det ju bara sex nominerade i varje klass, men några rätt hoppas jag ha. Vilka tror du på?

 

 

Fly till varje pris?


Golnaz Hashemzadeh Bonde och Elin Boardy har skrivit på ytan väldigt olika böcker, men som har flyktperspektivet gemensamt. Huvudpersonen i Hashemzadeh Bondes Det var vi flyr från Iran efter revolutionen, medan Boardys Tiden är inte än lever för flera hundra år sedan. 

Att fly från och att fly till är olika saker, menar Boardy och från början är det oklart vad det är för flykt hennes huvudperson genomför. Under flykten har hon många möjligheter att slå sig till ro, men rörelsen i sig verkar viktig. Boardy menar att huvudpersonen har lämnat allt, förlorat allt och måste fortsätta vandra för om hon landar så kommer det hon mist att komma tillbaka till henne. I korta glimtar förstår läsaren vad det egentligen är hon vandrar ifrån. 

För Hashemzadeh Bonde är det svårt att separera de två, för visst är det så att  Nahid flyr från det Iran revolutionen skapat, men också från ett fruktansvärt minne och ett lika fruktansvärt svek. Samtidigt flyr hon till det hon kämpat för i Iran, ett demokratiskt land där mänskliga rättigheter är mer självklara. Nahid har aldrig fått det hon behövde och kan inte heller ge sin dotter det hon behöver. Någon slags maktlöshet genomsyrar hennes liv. Hashemzadeh Bonde önskar att vi pratade mer om det sociala arvet. 

Flyktingar lever med en förlust av det som inte längre finns. Nahid har ett fryst ögonblick där allt tog slut och efter det blev livet aldrig detsamma. Hon har gett upp sin familj, sitt språk och hamnat på en annan plats där hon inte fått det bättre. Barnet har fått det bättre. Mycket bättre. Nahid sätter ord på de nästan förbjudna känslorna att hon är arg och faktiskt inte unnar sin dotter det fantastiska liv som hon fått samtidigt som Nahid förlorat allt. Att känna avundsjuka mot sin dotter är verkligen något som inte är okej. Dessutom finns en distans mellan generationer då de vuxit upp i helt olika världar. För att barnen ska lyckas behöver de uppfostras till att bli något helt annat än sina föräldrar. 

Jag har läst allt Elin Boardy skrivit tidigare, men dragit mig lite för Tiden är inte än då historiska romaner inte brukar vara min grej. Nu verkar det vara en väldigt allmänmänsklig bok som bara verkar utspelar sig för länge sedan. Jag får nog läsa trots allt. Jag smittas av Boardys entusiasm över research om 1300-talet och vill också uppleva den tiden.

Hashemzadeh Bondes första bok Hon är inte jag lockar också. Hon har mer grävt där hon står och skriver om familjer som liknar hennes. Det är ett sätt att bearbeta sina egna erfarenheter, men också att skriva fram sin föräldrageneration och få svar på frågor. Hon talar om sin pappa som efter 30 år här fortfarande möts med misstänksamhet. De offrade så mycket, men fick inte riktigt det hemland som de drömt om. 

Nya böcker är på gång. Boardy skriver om Berlin på 20-talet och Hashemzadeh Bonde är sugen på att skriva något om den svenska mansrollen. Det låter som två riktigt fina idéer.

Viktiga läsande förebilder

Idag startar kampanjen ”Vi brinner för läsning” på Lerums bibliotek. Kampanjen är ett samarbete med räddningstjänsten i Storgöteborg, där brandmän som arbetar på Lerums brandstation finns med som läsande förebilder på affischer.  Bilderna är tagna av fantastiska Elisabeth Ohlson Wallin och projektledare är Elin Boardy, författare och bibliotekarie i Lerum. Tanken är att locka fler till biblioteket och att bryta med de normer som tyvärr finns, som säger att läsning är något för tjejer och kvinnor. Affischerna kommer att synas runt om i kommunen, t.ex. på busshållplatser.

Dags för Kulturkollo-kollo

Jaha, vad ska du göra i Stockholm då?, undrar receptionisten på hotellet. Jag ska träffa några vänner, svarar jag, några av dem har nog redan kommit. Jaha, är du med i den där klubben som ska ha möte? Eh, klubb?

Men jo, tydligen var jag med i en klubb, en som heter Kulturkollo. Vi har redaktionshelg i Stockholm. Visst låter det flådigt. Egentligen handlar det om att få hänga med några av de trevligaste människorna jag vet. Bloggen är kul, oftast, men människorna bakom den är bättre. Kulturtantskollo kanske är ett mer passande namn.

Just nu vilar jag mig i form tillsammans med Memorys bok av Petina Gappah. Den verkar lovande! Påminner lite om Elin Boardys Mary Jones historia i stilen.

Böcker som inte är samma

Ibland blir det lite konstigt. Som när jag berättade att jag läser Jack just nu och den jag pratade med helt klart tänkte på en helt annan bok än jag.

jackjack (1)

Eller när jag skulle leta upp Halva liv på Goodreads och insåg att det finns flera som heter så. Snart har jag läst båda dessa.

halva-livhalva-liv (1)

Allt som återstår känns som en ovanlig titel, men det finns i alla fall två böcker som heter så.

9789172634558_200_allt-som-aterstar_pocket9789146222927_200_allt-som-aterstar_e-bok

Och månaden September är också populär. Leandoers version har jag ännu inte läst.

9789127140745_200_september-roman_pocketSeptember by Rosamunde Pilcher

När det gäller Den långa vägen hem har jag inte läst sonen Pilchers bok, men Cynthia Voigts har jag å andra sidan läst hur många gånger som helst.

9789137136073_200x_den-langa-vagen-hemd705bfd3-ade1-4770-b21f-c56458559803

Några har hittat hem …

29681970_O_19789175371191_200_hitta-hem9789185639694_200_hitta-hem-stockholm-och-bostadsbristen_haftad

Såld är en populär titel. Jag har dock inte läst någon av dessa, men har ett svagt minne av att jag läst en bok för länge sedan om två systrar, där den ena blir såld. Det kan ha varit den här.

saldsald (1)sald-en-kvinnas-berattelse-om-sin-helvetesresa-i-europas-sexindustri

Ännu en populär titel är Sveket.

sveketsveket (1)sveket (2)sveket-185x300

Även jag har förresten skrivit en bok med en titel som är populär.

all-in (1) ensam_i_sin_klass

Mina svar på E

Skärmklipp 2015-09-10 13.17.13

Då var det dags för mina svar och jag kan erkänna att jag svurit lite över mig själv. Det var inte lätt det här.

1. Vem är en favoritförfattare med för- eller efternamn på E?

Maria Ernestam är en riktigt stor favorit, som jag på något konstigt sätt har tappat bort. Nu när jag blivit med katt, kanske det är dags att läsa senaste Öga för öga, tass för tass. I min absoluta favoritbok av Ernestam, Busters öron, står också ett djur i centrum, så varför inte.

2. Vilken författare med för- eller efternamn på E tycker du får på tok för lite uppmärksamhet?

Elin Boardy är en stor favorit, som jag absolut tycker får för lite uppmärksamhet. Hon har skrivit tre mycket olika böcker, men jag tycker om dem alla. Mest gripen blev jag nog av debuten Allt som återstår och Emmas öde. Har du inte läst den tycker jag att du ska göra det bums.

3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på E vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Jag absolut älskar Emma Thompson. Vissa skådespelare gör samma roll om och om igen, men Thompson är alltid originell. Jag minns henne från Fortunes of war, en miniserie från 1987, där hon spelar mot dåvarande maken Kenneth Branagh, som den virriga och osäkra Maggie i fantastiska Peter´s Friends, den samlade och blyga hushållerskan i The Remains of the day, roller i filmatiseringar av Shakespeare och Austen, professor Sybil Trelawney i Harry Potter och inte minst rollen som sviken fru och syster till premiärministern i underbara Love Actually.

4. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på E som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.

Elin Wägner var viktig under sin tid inte minst för sin delaktighet i kampen för kvinnors rättigheter. Tyvärr är hennes böcker fortfarande aktuella. Jag säger alltid att jag ska utforska både hennes författarskap och liv mer, men det blir liksom inte av. Skärpning säger jag till mig själv.

Mary Jones historia

9789146225225

Att skriva en bok som anknyter till en klassiker är modigt. Elin Boardy har valt att skriva ett tillägg till en av de största äventyrsberättelserna, nämligen Skattkammarön av Robert Louis Stevenson. Jag läste Skattkammarön då jag studerade litteraturvetenskap i mitten av 90-talet och överraskades av hur spännande den var och hur mycket jag tyckte om den. När jag läste Mary Jones historia önskade jag att jag läst om den, inte för att historien om kökspigan Mary egentligen krävde det, utan för att jag ville.  I Boardys historia är det kvinnorna som står i centrum och det ger en annan historia än den ursprungliga.  När Silver är i väg finns hans fru Dolores och kökspigan Mary kvar.

Boken har den fullständiga titeln Mary Jones historia : nedtecknad av mej själv och alldeles uppriktig. Om mitt liv samt om Dolores & John Silver så som jag fått det berättat för mej av dom själva. Det är Marys dagbok vi får läsa och hennes överstrykningar finns kvar. Vi ser att hon ibland tvekat och förstår att det finns mer till berättelsen än det vi faktiskt får läsa. Mest grips jag av hennes funderingar kring kärlek och hur en person på 1700-talet. som verkligen är trovärdig och uppenbarligen passar in där och då, också kan tala till mig idag.  Hennes öde är viktigt och det påminner om alla andra kvinnor i historien som glömts bort.

Trots att det skiljer många år mellan Mary Jones och Daisy Robinson i Downton Abbey är det henne jag tänker på under läsningen. Den unga flickans funderingar kring livet och kärleken har de gemensamt, liksom längtar efter att göra något med sitt liv. Mary lär sig läsa och skriva och finner då att världen blir större. Genom att skriva ner sina tankar och upplevelser, kan hon också dela sina tankar med oss. Long John Silver finns där i bakgrunden, men han är långt ifrån huvudperson. Genom det vi får veta av Mary Jones, står det dock klart att han är mycket mer mänsklig än vad Stevenson lyckades göra honom. Han älskar sin fru Dolores, trots att han långa stunder lämnar henne.

Vi vet dock redan från början av Mary Jones historia, att Long John Silver är död och får sedan veta bakgrunden. Mary Jones befinner sig på Hispaniola, Dolores hemö, tillsammans med sin matmor. Det är här hon använder en anteckningsbok hon fått till att skriva sin, mångfacetterade berättelse om sina arbetsgivare.

Lika förvånad att jag gillade Skattkammarön var jag att jag gillade Mary Jones historia så mycket. Eller kanske inte så förvånad egentligen, då jag verkligen tyckt om Elin Boardys tidigare böcker också. Nästa bok ska tydligen utspela sig under 1300-talet och kanske blir Boardy den författare som får mig att uppskatta historiska romaner på riktigt.

 

 

Delar av den här texten har även publicerats på Kulturkollo, tillsammans med en intervju med Elin Boardy.

Att inspireras av andra

Veckan på Kulturkollo tillägnas inspirerad kultur och idag intervjuar jag Elin Boardy, som skrivit Mary Jones historia, inspirerad av Skattkammarön. Det fick mig att fundera vidare på liknande kultur, främst böcker och tv-serier, där spin-offs är vanliga.

Tydligen finns en annan svensk bok som är kopplad till Skattkammarön, nämligen Long John Silver av Björn Larsson, där Silver själv skriver om sina äventyr.

En fin läsning i samband med Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas, är Bengt Ohlssons bok Gregorius, där just Gregorius perspektiv tas och Mordets praktik av Kerstin Ekman, där en man som tror sig vara verklighetens Doktor Glas tar ton. Om dessa tre har jag skrivit här. Tydligen finns också en bok av Birgitta Lindén som heter Jag, Helga Gregorius, där den som egentligen är dramats huvudperson, får berätta sin historia. Den hade varit kul att läsa.

I min bokhylla står För Lydia av Gun-Britt Sundström, som är en replik till en av mina favoritböcker Den allvarsamma leken, av redan nämnda Hjalmar Söderberg. Senaste gången jag läste om Den allvarsamma leken, tyckte jag mindre om Lydia än tidigare och därför har jag tvekat något.

Jag gillar konceptet med att vrida på perspektiven. Tana French gör det i sina böcker, genom att låta en tidigare biroll träda fram i huvudrollen i nästa bok. Det gillar jag skarpt, då det inte sällan samtidigt ger nya perspektiv åt tidigare böcker. I senaste The Secret Place låter hon Stephen Moran få huvudrollen, han var bifigur i Frenchs tredje bok Faithful Place och hans agerande då får betydelse för handlingen i det aktuella mordfallet. Det ställer höga krav på läsaren, men ger ett djup som få andra deckare har.

När det gäller tv-serier kommer jag på några gamla serier, som Melrose Place, som faktiskt var en spin-off på Beverly Hills och den nyare 90210, där platsen är densamma, men karaktärerna andra. Den som sammanbinder de tre serierna initialt är Kelly Taylor.

Även serierna Grey’s Anatomy och Private Practice hör ihop genom dr Derek Shepards före detta fru och senare hans syster, som rör sig mellan de två serierna.

Har du fler exempel?

 

 

Piratdrömmar

Ett seminarium med Elin Boardy och Amanda Svensson, två författare jag tycker om. De har skrivit två på ytan olika romaner, men Yukiko Duke lyfter fram likheter. Det är två koncentrerade dramer, som utspelas på en snäv och begränsad plats. På en folkhögskola och på en piratkrok. Två egna samhällen med egna hierarkier och egna regler. Starka strukturer och regler finns i alla grupperingar, även i de som egentligen säger sig skita i allt. Då gäller det att skita i allt på rätt
sätt.

Mary Jones är en person som inte finns med i Skattkammarön men i Elin Boardys roman är det hon som berättar historien ur sitt perspektiv. Jag har ännu inte läst, trots att jag tyckt så mycket om Boardys tidigare böcker. Jag är dock säker på att jag kommer att tycka om den.

Att jag ville lyssna på Amanda Svensson handlar dels om att jag tyckte om hennes Hey Dolly och igår lyssnade jag på Allt vi säger är sant där hennes nya bok Allt det där jag sa till dig var sant stod i centrum. Den verkar helt klart riktigt bra, men jag hade inte förrän idag förstått att det fanns ett pirattema.

Huvudpersonen i Svenssons bok drömmer om att vara fri som en pirat. Att kunna färdas vart som helst och slippa följa regler. Huvudpersonen i Boardys bok befinner sig mest i ett kök, men också på resa. Det handlar också om skrivande och hur det också är ett sätt att finna frihet.

Kärleken, den första, är också ett gemensamt tema i de två böckerna. Svensson talar om skulden och skammen som uppkommer då ett kärleksförhållande är destruktivt. Även Boardys Mary blir utnyttjad av en man, en pirat som också finns med i originalberättelsen, men hittar sedan kärleken hos en ung kvinna. De diskuterar det problematiska att faktiskt bli kär i någon, som visar sig vara ett riktigt svin. Det kan vara svårt att hantera och ett skäl till att själv känna sig medskyldig.

Att karaktärer ”får egna liv” diskuteras och liksom Boardy är jag skeptisk till uttalandet. Jag tror att hon och Svensson har rätt i att det handlar om att ha skrivit sig fram till det som är sant för boken och att skrivandet kan öppna delar av fantasin, som de kanske inte visste vad de hade. Men så är jag inte författare å andra sidan. I alla fall inte av skönlitteratur.

Det är fascinerande att det går att samtala kring gemensamma teman i helt olika böcker. Det visar på ett sätt litteraturens universella funktion. Två bra böcker av två bra författare presenteras på ett annorlunda sätt och det gillar jag. Alla övergångar är inte så smidiga, vilket Svensson påpekar, men samtalet är ändå intressant. Bäst är det när de diskuterar skrivande och möts i det. Avslappnat, intressant och roligt.

Under läsningen får jag smyga ut. Jag har en intervju att göra, som kommer att dyka upp på Kulturkollo.

IMG_2461.JPG

Böcker som inte är samma

9789172634558_200_allt-som-aterstar_pocket9789146222927_200_allt-som-aterstar_e-bok

9789127140745_200_september-roman_pocketSeptember by Rosamunde Pilcher

9789137141299_200_sta-aldrig-still-sa-kan-du-anvanda-kommunikation-och-ledarskap-for-att-driva-framgangsrik-forandring9789174233858_200_sta-aldrig-still-en-intervju-med-thastrom_haftad

 

29681970_O_19789175371191_200_hitta-hem9789185639694_200_hitta-hem-stockholm-och-bostadsbristen_haftad

 

Vilka fler exempel kan du komma på?

Sida 1 av 4

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: