Tag Archives: Deckarutmaningen

Mord i Shanghai

Jag har länge tänkt läsa något av  Qiu Xiaolong och har just avslutat den första boken i serien om den sympatiske kriminalkommissarien Chen Cao En röd hjältinnas död. Den röda hjältinnan är mönsterarbetaren och partimedlemmen Guan Hongying som hittas mördad i en av Shanghais mer otillgängliga kanaler. Chen Cao, som arbetar på Shanghais polisstation i en av specialstyrkorna får av en slump ta hand om fallet. Ett fall som visar sig svårt att lösa, då han och hans medarbetare hela tiden stöter på hinder. Många inom kommunistpartiet är helt klart måna om att fallet ska förbli olöst.

Efter ungefär hundra sidor var jag på väg att ge upp. Boken börjar otroligt långsamt och är långt ifrån en klassisk deckare. Det som fick mig att läsa vidare var den fantastiske Chen Cao, poet och kommissarie som fått sin position av Deng Xiaoping för sin personlighet snarare än för sina poliskunskaper. Trots detta, eller kanske just därför, gör han ett bra jobb. Han vill inte låta sig styras av politiska höjdare, men har ändå svårt att stå emot. Just beskrivningen av honom och bilden av det kinesiska samhället är bokens stora behållning. Jag är riktigt glad att jag läste vidare då En röd hjältinnas död utvecklades till en riktigt bra politisk kriminalroman.

Jag kommer att läsa fler böcker av Qiu Xiaolong som skickligt bäddar in sin samhällskritik i en oblodig och lite gammaldags mordhistoria. Han skriver bra och nästan lite filmiskt. Kanske är det som film En röd hjältinnas död kan nå den riktigt stora publiken. Jag skulle helt klart gärna se den. Nästa bok i serien är När rött blir svart och även den verkar ha ett politisk och även historiskt innehåll.

Om du är intresserad av Kina och vill läsa något hyfsat lättläst, men inte ytligt, tycker jag att du ska ge sig på Qiu Xiaolong. Om du vill ha en gastkramande deckarhistoria är dock En röd hjältinna ingenting för dig.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-02-20

Bra att ha den här recensionen på rätt ställe när det är dags att summera året.

Läs också:

Kanske nästa år…

Läsutmaningar. De är himla roliga i teorin. Extra roligt är det att planera dem själv. I praktiken däremot, not so much. Jag går som alltid ut hårt och sedan dör jag halvvägs. Tvånget, jag klarar inte av tvånget.

Värt att gå igenom dem dock och lägga dem till handlingarna.

Jag drog igång en deckarutmaning då jag hittade så många för mig  nya författare under 2009. När jag gick igenom årets lästa böcker insåg jag snart att jag inte behövde någon deckarlista, jag läste allt för många deckare ändå.

Utmaningen började bra och jag läste Släke och Dykaren av Håkan Östlundh som jag verkligen gillade och En röd hjältinnas död av Qiu Xiaolong som jag också tyckte om.

Sedan gick det utför. Jag började med Martin Edwards All the lonely people och gav upp. Ingenting för mig, den underbara titeln till trots. Därefter läste jag Det tredje tecknet av isländska Yrsa Sigurdardóttir och den tyckte jag inte alls om. Dead before dying av Deon Meyer orkade jag inte läsa ut. Riktigt tråkig och intressant. Jag började misströsta, men fortsatte ändå med Viveca Sten och hennes första Sandhamnsdeckare I de lugnaste vatten som tillhör årets absolut sämsta böcker.

Inte konstigt att jag mer eller mindre lade ner utmaningen under en ganska lång period. I oktober läste jag dock underbara Döden inpå livet av Maureen O’Brien, som jag verkligen rekommenderar.

Det var allt. Inga fler böcker lästa av de 15 jag planerat att ta mig igenom. Kanske läser jag några av de återstående nästa år. Kanske inte.

Läs också:

Ribban är lagd

Den första författaren jag prövade av de femton jag planerar att läsa i år var en höjdare. Håkan Östlundh har alltså lagt ribban högt med sin debut Släke från 2004. Förra deckaren Blot som är den fjärde boken om Fredrik Boman var nominerad till Deckarakademins utmärkelse Årets kriminalroman 2008. Den vill jag definitivt läsa, men först måste jag såklart läsa Dykaren och Terror.

Åter till Släke och den första boken om Fredrik Boman och hans familj. Fredrik, som just flyttat till Gotland och fått jobb på Visbypolisen upplever en riktigt actionfylld sommar i det annats så lugna semesterparadiset.  Det fungerar lite annorlunda än i Stockholm och hans nyfikne granne lämnar ut Fredriks telefonnummer till en orolig bekant som hittat en misstänkt och illaluktande bil som stått parkerad vid en badplats under längre tid. Det stinker av släke på platsen, illaluktande tång alltså. Jag har äntligen fått veta vad ordet betyder.

Det hela utvecklas till en riktigt läskig historia med flera brutala mord. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken och tyckte att den var både spännande och välskriven. Möjligen börjar det bli lite tröttsamt med deckare där mördaren kommer till tals i kursiverade partier, men de fyller ändå sin funktion. Språket är bra och har ett väldigt skönt flyt. Jag gillar också Östlundhs sätt att lägga ut ledtrådar, utan att på något sätt bli övertydlig. Möjligen går det lite snabbt i slutet, men det här är definitivt en författare jag vill läsa mer av. Jag gillar dessutom både Fredrik Boman och hans fru Ninni som har lite svårt att vänja sig vid sin nya hemort. Det verkar hyfsat ensamt att vara polisfru på Gotland sommartid.

Den 13 januari ges en roman av Östlundh ut på Forum bokförlag. Den heter Jag ska fånga en ängel. Den läser jag gärna, men först Dykaren som bjuder på mer sommar, mer Gotland och fler mord.

Originalinlägget publicerat av Lilla O 2010-01-09

Läs också: