Jessica Schiefauers Pojkarna är en både bra, udda och viktig ungdomsbok som jag tycker mycket om. Det är alltid kul med författare som vågar ta ut svängarna och som ifrågasätter de normer som vi mer eller mindre medvetet styrs av.
Det är inte varje dag bloggen får besök av en Augustprisvinnare, men idag är det faktiskt så då Jessica Schiefauer är den som svarar på frågorna:
Du debuterade med Om du var jag som handlar om Agnes och Louise. Den måste få lite uppmärksamhet också! Vill du berätta lite om den?
Boken börjar när Agnes och Louise snart ska ta studenten. Agnes upplever sig själv som grå och tråkig i jämförelse med Louise, som är rapp i käften, snygg och har lätt för att träffa killar. Kanske lite för lätt, tänker Agnes ibland, men Louise är också den som tröstar Agnes när hon är nere och kan få henne att skratta åt allt som känns jobbigt. Agnes fattar inte riktigt varför Louise vill vara med henne, hon som är så trist, men Louise fixar en lägenhet som de flyttar in i efter studenten och de förbereder sig inför sitt livs första sommar i total frihet.
Så träffar Agnes Hannes. Han ser inte Louise, han ser bara Agnes. Louise börjar bete sig underligt och en dag försvinner hon utan att lämna många spår efter sig. Agnes är uppsugen i relationen med Hannes men när det svalnar slår saknaden efter Louise ned som en bomb. Hon börjar nysta i hennes förflutna och hittar snart ledtrådar som tyder på att Louise levt ett dubbelliv som Agnes inte haft en aning om.
Stort grattis till Augustpriset för fantastiska Pojkarna! Huvudpersonen Kim vill inte riktigt lämna sin nattliga värld där hon får vara pojke och då bryta en massa gränser. Hur kom du på denna fantastiskt udda bokidé?
Hjälp, jag vet inte riktigt. Skrivprocessen är omöjlig att förklara i efterhand, tycker jag. Från början visste jag inte att jag skulle förvandla flickor till pojkar, jag visste bara att jag ville ge flickor som kände sig maktlösa ett maktutrymme av något slag. Efter ett tag kom jag på idén att ge flickorna pojkkroppar, kanske skulle det upplevas som ett sätt att få samma rättigheter som de upplevde att pojkarna i skolan tog sig? När jag väl provat det scenariot kunde jag bara inte sluta skriva!
Har du något nytt projekt på gång och är det något du i så fall vill eller kan avslöja om det?
Hmm, jag nöjer mig med att säga att jag kanske eventuellt skriver lite grann då och då…
Julkalendrar hör julen till, vilken är din favorit?
För några år sedan prenumererade jag på en mail-julkalender från ett bokförlag som heter Ink. Varje dag i december fick jag ett mail med några rader poesi eller prosa från olika författare. Det gillade jag!
Hur firar du jul?
Liksom de flesta moderna familjer firar vi i omgångar med olika delar av släkten. Kring 20:de är vi hos min mans släktingar, julafton firar vi hos min pappa tillsammans med min syster och hennes familj. På juldagen fyller gammelmormor år och vi träffar mostrar och kusiner. Ett jäkla fläng, helt enkelt!
Vilka böcker om jul skulle du vilja tipsa om?
Oj oj, jag tillhör en familj som är starka motståndare mot jul-puttenuttiga saker (typ ”Jul med Ernst” och sådant hemskt), så alla pysselböcker och liknande vill jag snarare VARNA för! Men man kan ju passa på att läsa en bok som handlar om religion. Då rekommenderar jag Historien om Gud av Karen Armstrong.
Vilka böcker önskar du dig själv i julklapp?
Inga! Böcker köper jag helst själv.
Vilken bok borde alla få i ett paket?
Den som inte tar bort luddet ska dö. Fruktansvärt rolig, tycker jag. Och alla småbarnsföräldrar borde få den oerhört roliga och fina bilderboken Sov nu för fan – en godnattsaga för alla föräldrar som nattat sig utmattade!
Sov nu för fan låter som en bok som många småbarnsföräldrar kan behöva. Jag kan tänka mig att läsa den nu när jag börjar få lite perspektiv på de första småbarnsåren. Karen Armstrongs bok har jag länge tänkt läsa och den finns i hyllan någonstans. Passande jullektyr!
Tack Jessica för att du ville vara med i min julkalender och hoppas att du hinner njuta lite av julen mitt i allt fläng!
