Sara på Deckarhuset konstaterar att hon förra året köpte 13 böcker på bokrean och att hon av dem läst exakt noll. Lösningen? Att köpa minst 14 böcker i år. Med sann boknördslogik är det ungefär så jag tänker också. Samtidigt blev jag lite nyfiken och klickade fram förra årets inköp.
Otro och Rösterna av Christa von Bernuth där jag faktiskt läst den första.
Mr Tourette och jag av Pelle Sandstrak har jag inte läst, men tagit ner från hyllan några gånger.
Detsamma gäller Att leva av Yu Hua, som jag är säker på är jättebra. Jag har en tendens att vara lite överoptimistisk gällande min läsning av tyngre böcker.
Bara ett liv av Sara Blaeder har jag inte läst, men däremot Den tredje tecknet av Yrsa Sigurdardottir, som inte alls var bra. Sjung som en fågel av Tomas Kanger står också kvar oläst i bokhyllan. Det funkade alltså inte med deckare heller tydligen.
Cora Sandels Alberte-serie har jag i alla fall påbörjat, men den är så himla seg. Borde tagit med den på resan då den verkar kräva en hel del koncentrerad lästid.
David Batras Den som inte tar bort luddet ska dö har jag läst och skrattat gott åt.
Att jag inte fått tummen ur att läsa The almost moon av Alice Sebold fattar jag faktiskt inte. Den åker upp på prioriteringslistan.
Resultatet? Av tio böcker har jag läst 3 och påbörjat 1. Rätt okej ändå. Tillräckligt okej för att rättfärdiga årets beställning tycker jag. Eller?
är faktiskt inte så bra på att läsa på beställning har jag märkt, även om jag säkert kommer att beta av en del utmaningsböcker under året om än inte nödvändigtvis under rätt månad. Egentligen går det alltså rätt kasst med mina läsutmaningar. Är det då smart att hoppa på ännu en? Ja, varför inte. Det är inte direkt spöstraff på att misslyckas med en läsutmaning, även om det är lite småsurt för en tävlingsmänniska som jag.
Kafka på stranden