enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Clarice Lispector

Dagens kulturella VM-spaning Brasilien

Jag trodde nog att Brasilien skulle ta sig längre i turneringen, men Belgien blev för svåra i kvartsfinalen. Dags för en brasiliansk spaning alltså.

I våras läste jag novellsamlingen Brasilien berättar, där en lång rad författare fanns representerade. Ett bra sätt att få en överblick. En författare jag fastnade speciellt för var Rubem Fonseca, som tillsammans med Clarice Lispector räknas som den brasilianska novellkonstens grundare. Hans novell Den andre handlar om en man som jobbar mycket och är otroligt stressad. Utanför arbetsplatsen finns en tiggare, som får en viktig roll i berättelsen. Lispector, som föddes i Ukraina, men flyttade till Brasilien och skrev på portugisiska representeras av novellen  Ljud av steg, som också fått ge namn åt samlingen. I bokhyllan står också hennes Stjärnans ögonblick.

Bland de andra författarna finns Moacyr Scliar, en av Brasiliens mest framstående författare. Novellen Van Goghs öra kommer från en bok med samma namn från 1989. Fernando Bonassi, som föddes 1962 i São Paolo. Han har bland annat skrivit novellsamlingen 100 saker, som kom ut 1998 och manus till en lång rad filmer och tv-serier. Jag gillade också Adriana Lisbo, som bland annat skrivit Colombines kyss, publicerad 2005 och Marçal Aquino, som bland annat skrivit Västernvärldar från 2001.

Daniel Galera besökte Bokmässan när Brasilien var temaland och då var hans bok Med blod i skägget helt ny. 2013 utsågs han av tidskriften Granta till en av de bästa unga brasilianska författarna i sin generation. I höst är han aktuell med romanen Tjugo över midnatt.

Jag läste halva Att falla av Michel Laub inför samma Bokmässa, men läste av någon anledning inte ut den, trots att jag minns den som bra.

Andrea del Fuego har skrivit Syskonen Malaquias om tre syskon som skiljs åt efter föräldrarnas död. Den utspelar sig på den brasilianska landsbygden under 1900-talets första hälft.

Sedan går det inte att skriva om Brasilien utan att nämna fenomenet Paulo Coelho, populär som få, men definitivt inte ansedd i hemlandets litterära kretsar. Själv läste jag Alkemisten mitt i en 30-årskris och den landade helt rätt. När jag sedan försökte läsa fler böcker av honom blev jag mest irriterad. Tillfället gör helt klart läsupplevelsen.

Slut på min kulturella spaning från Brasilien. Fyll gärna på!

Brasilien berättar

Bokförlaget Tranan har gett ut en rad novellsamlingar från olika länder och jag har läst bland annat Brasilien berättar: Ljud av steg — Trettiosju noveller och mikronoveller, för att där hitta passande noveller till min undervisning.

Mina kunskaper om brasiliansk litteratur är helt klart begränsad och en novellsamling av detta slag ger goda chanser att upptäcka nya favoritförfattare. Den som står för både urval och översättning är Örjan Sjögren, som i förordet skriver om hur urvalet gått till. Större delen av novellerna i samlingen är skrivna runt det senaste sekelskiftet, men samlingen tar avstamp i några noveller från 70- och 80-talet. Boken avslutas med korta presentationer av författarna.

En av mina favoriter är den inledande novellen Den andre av Rubem Fonseca, en författare som tillsammans med Clarice Lispector, räknas som den brasilianska novellkonstens grundare. Novellen handlar om en man som jobbar mycket och är otroligt stressad. Utanför arbetsplatsen finns en tiggare, som får en viktig roll i berättelsen. Slutet är öppet, vilket är fallet med många av novellerna i samlingen.

Clarice Lispector respresenteras av den korta novellen Ljud av steg, som också fått ge namn åt samlingen. Där får vi möta en 81-årig kvinna som söker läkare för att fråga om de sexuella drifter hon fortfarande känner. En söt text, men ingen jag kommer att läsa högt för mina elever.

Andra favoritnoveller är Van Goghs öra av Moacyr Scliar, en av Brasiliens mest framstående författare. Novellen kommer från en bok med samma namn från 1989. Tydligen plagierade Yann Martel hans roman Max och katterna i sin Bookerprisbelönade Berättelsen om Pi, men Scliar väckte aldrig åtal. Jag blir dock lite sugen på att läsa Scliars bok för att se hur tydlig kopplingen är.

Mikronovellerna av Fernando Bonassi är riktigt bra och mest tycker jag om Föräldrar och barn, som jag definitivt kommer att använda i undervisningen. Bonassi tillhör de yngre författarna som är representerade i samlingen. Han föddes 1962 i São Paolo. De 10 mikronoveller som finns med i den här boken är hämtade från 100 saker, som publicerades 1998. Även Adriana Lisboa har skrivit mikronoveller och det är ett format jag märker att jag uppskattar. En ögonblicksbild som säger mycket mer än vad orden berättar. Min favorit är Vemod, som liksom de andra nio mikronovellerna av Lisboa är hämtade från Kaligrafier, publicerad 2004. Även Lisboa tillhör en yngre generation brasilianska författare och anses vara en av de största.

En novell med ett annorlunda berättarperspektiv är Rost av Marçal Aquino. Den har dessutom ett oväntat slut som jag gillar skarpt. Rost finns med i novellsamlingen Västernvärldar från 2001.

Jag lägger till Brasilien på listan över länder som jag läst texter från i år och läser vidare i andra samlingar. Det är bra med noveller trots allt, speciellt när samlingarna innehåller texter från flera författare.

 

Läsutmaning november

Jag behöver spurta i utmaningen Boktolvan. Jag behöver läsa ytterligare sju förfatare. Tanken är att jag ska göra det nu i november och tänkbara böcker att läsa är:

Frukost på Tiffany’s av Truman Capote, med sjukt snyggt omslag.

Fruit of the lemon av Andrea Levy som stått i hyllan i tusen år.

Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guène, som jag lånat hem från biblioteket.

Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector, står också i hyllan.

Sade du, säger jag av Pia Juul, en styck halvläst diktsamling.

Miss Jean Brodies bästa år av Muriel Spark, som faktiskt avancerat ända till sängbordet.

Nattfjäril av Jessica Kolterjahn är ännu en hyllvärmare.

 

Som vanligt är risken stor att jag läser något helt annat…

Vad planerar du att läsa i november?

 

 

 

Dagens EM-böcker Ukraina

Idag möter Sverige Ukraina som också är ett av de två värdnationerna till årets EM. Sverige spelar sina matcher i Kiev. Det ska bli helt fantastiskt roligt att se dagens match. En match som Sverige verkligen måste vinna för att ha någon som helst chans att gå vidare från gruppen.

Men nu över till litteratur om och ifrån Ukraina.

Poltava ligger i Ukraina och Peter Englunds bok Poltava – berättelsen om en armés undergång kan säkert vara en väldigt spännande bok. För att ha läst tre terminer historia på universitetet är jag dock oväntat ointresserad av den här sortens historiska böcker. Just Peter Englund brukar dock skriva både bra och intressant, så det skulle faktiskt kunna vara en bok för mig.

Även Tjernobyl är en stad i Ukraina. En stad som aldrig kommer att glömmas bort. Jag minns fortfarande rädslan efter olyckan, som faktiskt skedde på min 12-årsdag. Självklart har det skrivits massor om Tjernobyl och en av de böcker jag fastnade för är Ljudmila från Tjernobyl av Gunnar Bergdahl.  Den handlar om en kvinna vars man var bland de brandmän som var först på plats och som tyvärr inte kom tillbaka levande.

Clarice Lispector föddes i Tjetjelnyk, nuvarande Ukraina 1920 och flyttade som väldigt liten till Brasilien. I hyllan står hennes Stjärnans ögonblick och väntar på att bli läst. Hon har skrivit en lång rad böcker, varav flera finns översatta till svenska. Ett författarskap jag har kvar att upptäcka.

Marina Lewycka har ukrainskt ursprung, men föddes i ett flyktingläger i Tyskland och flyttade sedan till Storbritannien. Hennes En kort berättelse om traktorer på ukrainska har länge lockat tack vare den underbara titeln. Lewycka tillhör emellertid ändå den långa rad författare som jag länge tänkt läsa, men ännu inte läst.

Även Nikolaj Vasilevich Gogol föddes i nuvarande Ukraina och växte också upp där. Hans släkt härstammade från Polen, vilket gör honom till den ultimata EM-författaren. Jag har bara läst Kappan, men den är ju helt fantastisk.

Det går säkert att leta fram fler titlar med anknytning till Ukraina, men jag nöjer mig nu. Nu håller jag tummar och tår för att Ukraina ska bli totalt utspelade av Sverige idag. Drömma kan man alltid.

Gult var det här

Förra året läste jag 164 böcker. Det är ganska mycket. Jag har botaniserat i mina hyllor och insett att jag skulle kunna bli instängd här hemma i ganska många månader och inte vara utan nya böcker att läsa. De olästa i hyllorna räcker nog inte riktigt ett år, men mer än ett halvår.

Dagen till ära har jag letat fram några böcker jag absolut vill läsa, men som väntar tålmodigt i hyllan. Gemensamt för dem är att de alla är böcker jag ville läsa bums när jag köpte eller fick dem. Än så länge har detta bums inte infunnit sig.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: