Tag Archives: Chimamanda Ngozi Adichie

Några kulturella presenttips

Fest och kalas är temat hos Kulturkollo i veckan och utmaningen handlar om att ge kulturella presenttips. Här kommer mina!

Till studenten: Något att ta med sig på vägen in i vuxenlivet. Kanske en klassiker. En av mina favoritförfattare är Hjalmar Söderberg. Varför inte Doktor Glas, som brukar passa unga läsare.

Eller ett resesmycke från Mind the book för alla äventyr som framtiden förhoppningsvis bjuder på. Eller det här med det fina mottot ”I read; I travel; I become”.

Jag skrev också en boktipslista till ”mina” studenter, där du kanske kan hitta något annat passande.

Till dopet: Alla barn behöver ett bibliotek och jag köper ofta böcker som de kan använda ganska snart, då de presenter de får brukar vara böcker att läsa långt senare. En klassisk favorit är Knacka på av Anna-Clara Tidholm, som nu finns som stabil kartongbok. En present till föräldrarna kan vara Chimamanda Ngozi Adichies lilla bok Brev till en nybliven förälder. Den är tänkvärd.

Till bröllopsparet: Där får det väl bli något att göra tillsammans. Kanske biljetter till Utvandrarna på Göteborgs stadsteater.

Till konfirmationen: Min guddotter konfirmeras i sommar och om jag ska ge henne något kulturellt får det bli ett smycke eller någon annan sak, som en penguinmugg eller ett halsband. Jag tycker om det här med ett citat från Unga kvinnor.

Till midsommarfesten: Två böcker som utspelar sig (bland annat) på midsommar är Röda vita rosen av Mariette Glodeck och Adonis av Jens Liljestrand.

Läs också:

För ni har tagit studenten. Snart.

Idag firar vi av en klass studenter. En av årets roligaste och sorgligaste dagar. Ni som lämnar Häggen, esteternas byggnad, just idag är faktiskt den första klass jag följt från de första dagarna i ettan, till avslutningen i trean. Som lärare är det fantastiskt att följa elever och se den utveckling, från barn till vuxen, som sker under dessa år. Om jag varit trött på er ibland? Definitivt. Men mest har jag haft riktigt roligt. Ni är smarta, egensinniga, toleranta ungar som nu ska erövra världen.

Jag är definitivt ingen talare, det är jag för blödig för, men jag vore ingen sann svensklärarboknörd om jag inte skickade ut er i livet med några väl valda boktips.

 

Vill ni resa?

Vi har pratat en del om att bredda sin läsning geografiskt, för att få nya perspektiv. Därför vill jag ge följande tips.

Haruki Murakami är en författare att älska eller hata, men ändå en författare en ”ska” ha läst. Ofta aktuell i Nobelprisspekulationer, även om jag inte tror att han är en direkt trolig pristagare. Min favorit är Norwegian Wood, men jag gillar också Kafka på stranden.

Chimamanda Ngozi Adichie är också en riktig favorit. Vi såg ju en del av hennes TED-talk och jag vet att några av er har bokversionen av det som heter We should all be feminists. Jag vill också rekommendera tegelstenen En halv gul sol, som handlar om Biafrakriget. Hennes senaste skönlitterära bok heter Americanah och utspelar sig i USA och Nigeria.

Stål av Silvia Avallone är en berättelse om två unga flickor i ett Italien som inte besöks av turister. Visserligen bor de i Toscana, men i den lilla orten Piombino och området Via Stalingrado, där ortens stålverk står i centrum.

Komma och gå av Taiye Selasi är en bok om fyra (nästan) vuxna syskon, som reser från USA till faderns hemland Ghana för att gå på hans begravningen. Ingen av dem har träffat sin far på många år, men trots detta spelar han självklart en stor roll i deras liv, både innan och efter han övergav dem. Otroligt bra och stark, med ett helt fantastiskt språk.

Marjane Satrapis serieromaner är också mycket läsvärda. Mest kända är Persepolis, som är hennes memoarer. Jag gillar nog Kyckling och plommon bäst.

Vi är kanske Kim Thùys bästa bok. De utspelar sig i Vietnam och i Kanada.

Crazy rich Asians av Kevin Kwan är perfekt om ni vill ha något lättsamt. Mycket underhållande om rika kineser i Singapore. Tredje boken i serien har just kommit ut.

 

Vill ni läsa normbrytande böcker?

En bok som inte får missas är Jag, En av David Levithan. Eller egentligen vad som helst av honom. Jag gillar Levithans okomplicerade queerperspektiv och det ideala samhälle han målar upp i t.ex. Ibland bara måste manLiten parlör för älskande är hans enda vuxenbok och den är också fantastisk.

Abdellah Taïa, som är Marockos förste öppet homosexuella författare, är mycket läsvärd. Hans debutbok Ett arabiskt vemod är riktigt bra. Mycket om identitet och sökande efter sitt sanna jag. Ett annat tips på samma tema är En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina från Kenya.

Nina Bouraoui är en av mina favoritförfattare, mest för att hennes språk är så fantastisk. Kanske är det lite svårt, men jag tror att Pojkflickan kan funka. Det är en självbiografisk bok om att vara barn och fundera över sexualitet och annan tillhörighet.

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule av Édouard Louis är en självbiografisk bok om hur svårt det är att komma ut som homosexuell i en fransk arbetarfamilj.

Om jag var din tjej av Meredith Russo har en transsexuell huvudperson. Bra, stark och intressant om ett viktigt ämne. Huvudpersonen Amanda får äntligen vara sig själv och även om det inte är helt okomplicerat finns det inget annat alternativ.

 

Ska ni jobba eller studera?

Den hemliga historien av Donna Tartt är en modern klassiker om en grupp elever som studerar i Julian Morrows exklusiva grupp. Vi vet redan från början att en av dem har dött, men inte hur eller varför. En riktigt bra bok.

En liknande bok som utspelar sig vid Lunds Universitet på 90-talet är En nästan sann historia av Mattias Edvardsson

Om ni ska jobba med gamla eller bara vill läsa riktigt bra skräck rekommenderar jag helt färska Hemmet av Mats Strandberg.

 

Vill ni lära er mer om historien?

Yaa Gyasis bok Vänta hem handlar om kolonialismens och slavhandelns följder. Den utspelar sig från 1700-talet fram till vår tid och är riktigt intressant. Rekommenderas varmt.

En för mig helt okänd del av historien handlar När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka. Vi får följa en japansk familj som bor i USA och tillsammans med andra japanska invandrare sätts i läger efter attacken mot Pearl Harbour.

1947 av Elisabeth Åsbrink är en välskriven och ganska lättläst bok om ett väldigt spännande år.

Nutidshistoria kan kanske Paradisträdgården av Amy Waldman räknas som. Den handlar om en tävling för konstnärer om att skapa ett minnesmonument över offren för 9/11. Det visar sig att vinnaren är muslim och det skapar en del konflikter.

 

Vill ni läsa klassiker?

Det finns vissa klassiker man ”ska” ha läst, men alla passar inte unga och är bra att vänta med. Jag tycker dock att de som inte läste Kallocain av Karin Boye och 1984 av George Orwell ska göra det.

The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald är bra, liksom Frukost på Tiffany’s av Truman Capote. Båda böckerna har blivit film dessutom.

Sedan är jag ett fan av Elin Wägner. En cool kvinna som var före sin tid. Norrtullsligan är bra, men smärtsamt aktuell och Pennskaftet hennes kanske mest kända.

På väg av Jack Kerouac och Räddaren i nöden av J D Salinger är klassiker som brukar passa unga.

 

Vill ni skratta?

Erlend Loe är en författare ni borde upptäcka i så fall. Han är härligt galen. Jag gillar Doppler bäst. Den handlar om en man som heter just Doppler som flyttar ut i skogen och blir vän med en älgkalv.

All my friends are superheroes av Andrew Kaufman är också rolig och totalt absurd.

Liv Strömquist är rolig, men det är lätt att sätta skrattet i halsen. Jag tycker verkligen att ni ska läsa hennes seriebok Prins Charles känsla om ni inte redan gjort det.

En annan seriefavorit är Elin Lucassi som har skrivit Jag är den som är den och Synd.

Han är tillbaka av Timur Vermes är en helt absurd historia om Adolf Hitler som vaknar till liv i ett nutida Berlin. Rolig, men också samhällskritisk och intressant.

 

Vill ni gråta?

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven är hemsk, men bra. Den sätter psykisk ohälsa i centrum med allt vad det innebär. Även Lisa Bjärbos Djupa ro och Christine Lundgrens Jag lever, tror jag är bra böcker på samma tema. Alla är de skrivna för unga vuxna.

 

 

 

Läs också:

En utmaningar om förändringar

Kulturkollos utmaning den här veckan handlar om personer, saker och händelser som förändrat världen.

Berätta om en verklig person som förändrat världen och/eller är en viktig förebild för dig

En person som ändrat mitt sätt att se på världen, men också världen som helhet, är Yvonne Hirdman. Hennes teori om genussystemet har verkligen påverkat mig mycket, då den gjorde mig medveten om könsrollers betydelse och den dikotomi som finns mellan dem.

Jag har som vanligt väldigt svårt att begränsa mig och måste lägga till en förebild till, nämligen Chimamanda Ngozi Adichie. Det handlar inte bara om hennes feministiska sida, utan också om att hon hjälpt mig att upptäcka delar av världen och historien som jag tidigare vetat väldigt lite om.

Berätta om en karaktär i en bok, film eller tv-serie som förändrat ditt liv, eller ”bara” sitt eget

Jag skulle hävda att Emily i L M Montgomerys böcker förändrade om inte mitt liv, så i alla fall påverkade det. Jag ville bli som Emily och hon inspirerade mig att skriva och läsa. Nu har det inte blivit några skönlitterära böcker skrivna och det tror jag aldrig att det blir, men skriver gör jag ju här varje dag.

Välj en uppfinning som du inte kan leva utan och/eller något du önskar skulle uppfinnas

Det är ju extremt många uppfinningar självklart, men jag skulle nog inte kunna leva utan dator, eller förresten, jag väljer min iPad. Surf, böcker, tidningar, allt finns på samma plats.

Berätta om en historisk händelse som du tycker är viktig och/eller en historisk tid som fascinerar dig

Jag fascineras av tiden runt förra sekelskiftet och det glada 20-talet, då den moderna världen på många sätt växte fram. Det var då kvinnor fick mer att säga till om och också då som mindre privilegierade fick större möjligheter.

Hur skulle just du vilja förändra världen? Eller gör du det kanske redan?

Jag vill vända den utveckling från solidaritet och medmänsklighet mot ett mer egoistiskt och stängt samhälle som pågår i Sverige och många andra delar av världen just nu. Det handlar mycket om att vi som har mycket inte vill att andra ska ta del av det och därför hålla sig ifrån ”våra” länder. Att acceptera att vissa lever ett liv i överflöd, medan andra lever mitt i krig och/eller svält och kanske inte ens har tillgång till rent vatten är för mig helt sjukt. Synen att vi på något sätt förtjänar att ha det bättre än de som flyr från krig och fattigdom ses som helt normal och det skrämmer mig. Även inom vårt land ökar klyftorna och många verkar vara obekymrade över det.

Vad vill du absolut inte förändra? Finns det kanske någon förändring du helst skulle vilja sudda ut?

Förändringen ovan vill jag gärna sudda ut. Sedan hade jag också varit glad om vi fick stopp på miljöförståelse och uppvärmning av världen. Det behöver förändras. Om det är något jag inte vill förändra? Det skulle väl vara viktiga saker som fortfarande är gratis, som bibliotek till exempel.

Läs också:

Kanonkalendern del 2

2

Dags för månadens andra bok, en bok som jag tycker är helt fantastiskt bra, nämligen En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Egentligen kunde jag tagit vilken som av hennes böcker, men det här är den första jag läste och en bok som jag lärde mig mycket av. Visst visste jag att Biafra funnits, men jag visste väldigt lite om vad som egentligen hände i landet som var självständigt under en väldigt begränsad period. Och ja, jag vet att det är en skönlitterär bok, men även skönlitteratur kan vara lärorik.

För mig är 9789100118679_200x_en-halv-gul-sol_pocketChimamanda Ngozi Adichie en av de viktigaste unga författarna just nu. Världen behöver smarta, frispråkiga författare och hon är just en sådan. Hon inte bara skriver bra, utan sprider också kunskap och åsikter som många behöver höra. Jag minns då jag lyssnade på henne i Göteborg inför premiären av filmatisering av En halv gul sol på Göteborgs Internationella Filmfestival. Då hade hennes bok We should all be feminists just kommit ut och det fanns en del upprörda herrar i publiken. Hon ägde dem totalt och det var härligt att bevittna.

För att vi etnocentriska européer ska börja bry oss om den värld som finns bortom oss behövs författare som kan nå oss med sina historier. Chimamanda Ngozi Adichie är en sådan författare och jag hoppas att det snart är dags för en ny bok.

 

Läs också:

En egenbyggd kulturman

Vem kan motstå frestelsen att bygga en egen kulturman, som är veckans umaning på Kulturkollo? Eller kulturkvinna för den delen, men den mytomspunna kulturmannen lockar mer. En egen människa skapad av filmer, böcker, spel och sångtitlar. Tio delar fick just min kulturman:

Huvud: Ser mitt huvud tjockt ut i den här? av Randa Abdel-Fattah (bok)

Panna: Galenpanna (spel)

Öron: Busters öron av Maria Ernestam (bok)

Ögon: I dina ögon av Sarah Dessen (bok)

Hjärta: Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro (bok)

Nacke: The thing around your neck av Chimamanda Ngozi Adichie (bok)

Rygg: Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall (bok)

Mage: Atlantens mage av Fatou Diome (bok)

Hand: I want to hold your hand av The Beatles (sång)

Fötter: Kalla fötter (tv-serie)

 

Läs också:

To the First Lady, With Love

michelle-obama2

Det är inte bara Barack Obama som är på väg ut ur Vita huset, utan även Michelle Obama. Jag kommer att sakna dem båda och det är jag inte ensam om. Läs fyra kvinnors hyllning av kvinnan som just nu är USA:s första. Som vanligt är Chimamanda Ngozi Adichie briljant, men de andra är inte så dåliga de heller. Läs deras texter här.

Just nu är Michelle Obama mer aktiv i Hillary Clintons kampanj, än vad maken är. Kanske kan det göra att Clinton vinner fler röster som hon annars inte fått. Jag tycker i alla fall att hon är briljant och hoppas att hon kommer att vara synlig i politiken även efter valet.

”When they go low, we go high” är valkampanjens viktigaste punchline och jag vill tro att den bidrar till att vi slipper en galning i Vita huset.

Vill du läsa Chimamanda Ngozi Adichies brev på svenska kan du göra det här.

Läs också:

Veckans ord på H: Mina svar

H

Här kommer mina egna associationer kring veckans ord:

Hat är en stark känsla, men i Little black lies av Sharon Bolton spelar just hat en stor roll på många olika sätt.

Miriam bär på en gigantisk hemlighet i den fantastiska Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. En mycket stark bok

För vissa tycks feminismen vara hotfull. Jag skulle rekommendera dem att läsa We should all be feminists, Chimamanda Ngozi Adichie, som är en grundläggande och viktig genomgång om vad feminism är och varför alla borde vara feminister.

I den självbiografiska Dagar utan hunger skildrar Delphine de Vigan hur det är att inte vara hungrig, men ändå behöva äta för att överleva.

 

Paris är Frankrikes huvudstad och staden förknippar jag med filmen Amélie från Montmartre, där fantastiska Audrey Tautou spelar huvudrollen. Hon är också med i filmatiseringen av Tillsammans är man mindre ensam.

 

Det var det, några böcker, en film och en fantastisk skådespelare. Nu tar alfabetet sommarlov!

Läs också:

Boktips i studenttider

Idag tar ”mina” två estettreor studenter. Elever som jag haft nöjet att undervisa under två år. Som en sommarpresent till dem och andra som nu ger sig ut i livet bjuder jag på en lista med böcker som jag tycker är läsvärda. En blandning av gammalt och nytt. En del känner mina elever igen från min kära bokvagn som jag drar runt på.

Det finns vissa klassiker man ”ska” ha läst, men alla passar inte unga och är bra att vänta med. Jag tycker dock att de som inte läste Kallocain av Karin Boye ska göra det. Själv tänker jag läsa 1984 av George Orwell i sommar.

The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald är bra, liksom Frukost på Tiffany’s av Truman Capote. Båda böckerna har blivit film dessutom.

Just F. Scott Fitzgerald finns med i romanen Åren i Paris av Paula McLain, som handlar om Ernest Hemingway och hans första fru Hadley. En slags fejkbiografi, men riktigt läsvärd. I den skriver Hemingway bland annat En fest för livet.

Sedan är jag ett fan av Elin Wägner. En cool kvinna som var före sin tid. Norrtullsligan är bra, men smärtsamt aktuell och Pennskaftet hennes kanske mest kända.

Kanske är Per Anders Fogelström för långsam, men jag tycker ändå att ni ska försöka er på hans serie om Stockholm under nästan 100 år, som inleds med Mina drömmars stad.

Förvandlingen av Franz Kafka firade 100-årsjubileum förra året. Det var visserligen några år sedan jag läste den, men jag tyckte definitivt att den var lättläst. Få sidor med mycket innehåll. Det är lätt att känna igen sig i Gregor Samsas frustration, inte för att vi andra blivit förvandlade till insekter, utan för att vi säkert har känt oss annorlunda, utsatta och till och med ignorerade ibland.

Den hemliga historien av Donna Tartt är en modern klassiker om en grupp elever som studerar i Julian Morrows exklusiva grupp. Vi vet redan från början att en av dem har dött, men inte hur eller varför. En riktigt bra bok.

Sprid er läsning geografiskt, så kan ni resa jorden runt med hjälp av litteraturen. Här är några tips:

Haruki Murakami är en författare att älska eller hata, men ändå en författare en ”ska” ha läst. Ofta aktuell i Nobelprisspekulationer, även om jag inte tror att han är en direkt trolig pristagare. Min favorit är Norwegian Wood, men jag gillar också Kafka på stranden.

Chimamanda Ngozi Adichie är också en riktig favorit. Jag vill rekommendera tegelstenen En halv gul sol, men också bokversionen av hennes TED-talk som heter We should all be feminists.

Stål av Silvia Avallone är en berättelse om två unga flickor i ett Italien som inte besöks av turister. Visserligen bor de i Toscana, men i den lilla orten Piombino och området Via Stalingrado, där ortens stålverk står i centrum.

Komma och gå av Taiye Selasi är en bok om fyra (nästan) vuxna syskon, som reser från USA till faderns hemland Ghana för att gå på hans begravningen. Ingen av dem har träffat sin far på många år, men trots detta spelar han självklart en stor roll i deras liv, både innan och efter han övergav dem. Otroligt bra och stark, med ett helt fantastiskt språk.

No och jag av Delphine de Vigan, för att det är en bra bok både språkligt och innehållsmässigt. En nätt liten sak med stort innehåll. Teman som vänskap, orättvisor och utanförskap är centrala. Författaren kommer till Bokmässan i höst, liksom en annan favorit Abdellah Taïa, som är Marockos förste öppet homosexuella författare. Hans debutbok Ett arabiskt vemod är riktigt bra. Mycket om identitet och sökande efter sitt sanna jag. Ett annat tips på samma tema är En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina från Kenya.

Vi har ju fokuserat en del på just temat identitet och jag vill passa på att tipsa om några böcker till på just på det temat (vilket typ skulle kunna vara vilken bok som helst, men ändå).

En bok som inte får missas är Jag, En av David Levithan. Eller egentligen vad som helst av honom. Jag gillar Levithans okomplicerade queerperspektiv och det ideala samhälle han målar upp i t.ex. Ibland bara måste manLiten parlör för älskande är hans enda vuxenbok och den är också fantastisk. Snart kommer fortsättningen på Jag, En på svenska. Den heter En annan och jag har inte vågat läsa den, trots att jag köpte den på engelska i september.

Nina Bouraoui är en av mina favoritförfattare, mest för att hennes språk är så fantastisk. Kanske är det lite svårt, men jag tror att Pojkflickan kan funka. Det är en självbiografisk bok om att vara barn och fundera över sexualitet och annan tillhörighet.

Jag vet att jag tipsat om Om jag var din tjej av Meredith Russo, men den måste med här också. Läsvärd och på samma gång väldigt vanlig och väldigt ovanlig.

Och så avslutningsvis några färska, bra böcker. Några lättsamma, några svartare. Det blir ofta rätt så dystert när jag väljer böcker.

Miniatyrmakaren av Jessie Burton är en historisk roman som utspelar sig i Amsterdam. Mycket annorlunda och lite magisk.

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven är hemsk, men bra. Den sätter psykisk ohälsa i centrum med allt vad det innebär. Även Lisa Bjärbos Djupa ro och Christine Lundgrens Jag lever, tror jag är bra böcker på samma tema.

Brutal och underhållande är två ord som bra beskriver Mats Strandbergs Färjan. Mycket läsvärd även för en skräckskeptiker.

Lite serier kanske?

Jag är den som är den av Elin Lucassi är en fantastisk seriebok med precis min humor. Jag utgår ifrån att ni inte missat Liv Strömquist, men om ni inte läst Prins Charles känsla måste ni göra det.

Marjane Satrapis serieromaner är också mycket läsvärda. Mest kända är Persepolis, som är hennes memoarer. Jag gillar nog Kyckling och plommon bäst.

Högt och lågt alltså, precis som bra läsning ska vara och kanske livet också. Idag sjunger ni om den ljusnande framtiden som är er och jag tänker på hur några av er sjöng på skolans cabaret och hur jag fällde en tår när jag tänkte på att ni faktiskt ska ta över världen och förhoppningsvis göra den till en bättre plats.

Jag tror på er!

 

PS Ni är både smarta OCH roliga att undervisa. Dessutom trevliga. Det är en utmärkt kombination. Låt ingen lura i er att det inte går att kombinera. DS

Läs också:

Röster att lyssna på

8mars

Om jämställdhet ska uppnås krävs goda talespersoner. Tyvärr blir kvinnor som står upp för sina och andras rättigheter inte sällan hotade av män, som antagligen anser att de tar för mycket plats. Inte alla män, brukar det heta då, men tillräckligt många för att det ska bli problematiskt. Jag ger helt ärligt inte mycket för varken män eller kvinnor som utifrån sig själva, kanske som nyblivna pappor till döttrar, skriver om jämställdhet och samtidigt mot feminism. För mig är det idioti att inte våga använda det begrepp som på ett tydligt sätt beskriver vad som borde vara eftersträvansvärt, för att några använder begreppet som en ursäkt att hata män. Det är samma med alla -ismer, alla menar inte samma sak när de talar om liberalism eller socialism heller, inte heller konservatism för den delen.

Zara Larsson vågar kalla sig feminist och får en hel del skit för det. I sitt sommarprogram berättade hon bland annat om saker hon fått höra och den som inte blir chockad över vissa människors beteende måste ha blivit avtrubbade av den inte sällan otrevliga ton som råder i t.ex. sociala medier. Nu prisas Zara Larsson för sin kamp. Det är bra. Ibland märks det förvisso att hon är ung och har en del att lära, men Zara Larsson är ändå en toppenbra förebild.

I sitt sommarprogram läste Zara Larsson en del av en bloggtext skriven av Louise Winblad, som driver fantastiska bloggen Hej, hej, vardag (numera på amelia.se). Utan tydlig källhänvisning ska tilläggas, vilket självklart inte är okej. Texten i sig är dock viktig och när några av mina elever satte upp sin slutproduktion på Estetiska programmets teaterinrikting använde de delarna av texten, vilket gav en ruskigt stark effekt. De blandade sedan in bland annat delar av Drömfakulteten av Sara Stridsberg och korta scener från Liv Strömquist och Nanna Johansson. Mycket snyggt och myckett starkt.

Emma Watson fick chansen att tala i FN och höll då sitt redan kända tal om kampanjen HeforShe. Nu uttalar hon sig ofta i frågan och hon har många som lyssnar. När du får makt kommer också ett visst ansvar. Watson tar ansvar.

Det är till dessa unga kvinnor jag sätter mitt hopp. Visst kan vi som börjar bli tanter också göra en del, se bara på Yvonne Hirdman, som väl ändå måste räknas som tant på riktigt och fortfarande är så vass, så vass. Ett annat exempel är fantastiska Agnes Wold, nyligen utsedd till Årets kvinna. Det som händer med åldern är att ursäktandet av den egna personer försvinner mer och mer, så är det i alla fall för mig.

Det jag skulle önska är en feministisk kamp som sträcker sig bortom fokus på västvärlden, där vithetsnormen och för den delen heteronormen, inte är så stark. För visst finns det fortfarande allt för mycket att kämpa för här, men världens kvinnor är många, många fler. Det är en anledning till att bland andra Chimamanda Ngozi Adichie och Malala Yousafzai är så viktiga, liksom vår egen Gina Dirawi.

Här är hela listan med 100 kvinnor, som blivit utsedda till Årets kvinnor 2016. Tummen upp för er!

Läs också:

Böcker med kvinnofokus

8mars

Idag på Internationella Kvinnodagen har jag gått igenom bloggens recensioner och hittat följande inlägg om böcker med kvinnor, inte sällan starka sådana, i centrum:

Serier för alla åldrar

Deras ryggar luktade så gott, Åsa Grennvall (om hur en dotter kan bli behandlad)

Det som händer i skogen, Hilda-Maria Sandgren (om att vara 13 och bli sedd som sexuell varelse)

Hur man botar en feminist, Nanna Johansson (om hur ojämlikheten finns kvar)

Iggy 4-ever, Hanna Gustavsson (om Iggy som vill ha ett spännande liv)

Jag är den som är den, Elin Lucassi (roligt och relevant seriealbum)

Kunskapens fruktLiv Strömquist (viktigt om kvinnans könsorgan och makten över det)

Kvinnor ritar bara serier om mens, (antologi om mens av Sveriges tecknarelit)

Vi håller på med en viktig grej, Sara Hansson (om vänskap och problem)

 

Skönlitteratur för gammal och ung

All the bright places, Jennifer Niven (om att hitta sig själv mitt i sorgen)

Antiloper, Ester Roxberg (om komplicerad vänskap)

Asfaltsänglar, Johanna Holmström (om några kvinnors liv i Helsingfors)

Burial rites, Hannah Kent (historisk roman om kvinna som åtalas för mord)

Dagarna med farmor, Frédérique Deghelt (fint om Jade och hennes farmor)

Den bästa dagen är en dag av törst, Jessica Kolterjahn (fin bok om Boye i Berlin)

Den vita staden, Karolina Ramqvist (om en kvinna som förlorar allt då pojkvännen dör)

Det är något som inte stämmer, Martina Haag (starkt om att bli lämnad)

Flyt som en fjäril, stick som ett bi, Elin Nilsson (om hur krav kan förstöra)

Gånglåt, Elin Olofsson (om den åldrande kvinnan som ser tillbaka)

Hyresgästerna, Sarah Waters (om att våga vara sig själv och älska vem som helst)

Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson (om att leva med en lögn)

Pojkflickan av Nina Bouraoui (om att hitta sig själv och forma sin identitet)

Springa med åror, Cilla Naumann (fint om vänskap mellan flickor som blir kvinnor)

Stål, Silvia Avallone (om två nära vänner på väg att bli vuxna)

Vi kom över havet, Julie Otsuka (om japanska kvinnor på väg till USA)

 

Lyrik

Det här är hjärtat, Bodil Malmsten (fantastiska dikter om sorg)

Teaching my mother how to give birth, Warsan Shire (vackert och gripande om t.ex. flykt)

 

Sakprosa med kvinnofokus

Dagar utan hunger, Delphine de Vigan (självbiografiskt om kamp mot anorexi)

De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg (om hur flickor blir pojkar)

Det riktiga landslaget, Moa Svan (om riktigt mäktiga fotbollsspelare)

Hatet, Maria Sveland (om det vidriga kvinnohatet)

How to be a woman, Caitlin Moran (feminism på roligt sätt)

In som ett lamm, ut som en tigrinna, Vanja Hermele (om en ursäktad, till och med accepterad, ojämlikhet)

På spaning med Hedvig, Hedvid Ljungar (feminism helt enkelt)

Resa i Sharialand, Tina Thunander (om att vara kvinna i Saudiarabien)

Rosa – Den farliga färgen, Fanny Ambjörnsson (om hur farligt det kvinnliga kan vara)

Tillsammans är vi starka, Leymah Gbowee (spännande om kvinnokamp i Liberia)

Vår rättmätiga plats, Barbro Hedvall (om kampen för kvinnors rösträtt)

We should all be feminists, Chimamanda Ngozi Adichie (en grundläggande och viktig genomgång)

 

Läs också:

« Older Entries