Idag skulle jag åkt på skrivarkurs, men tyvärr blir det inget med det. Ledig är jag i alla fall och trots att mycket av tiden bör ägnas studier, tänker jag också parkera mig i solstolen med en bra bok som en försmak av sommarens läsning. Just nu läser jag Innan jag somnarav S J Watson och trots att jag bara läst ungefär hälften vågar jag mig på en rekommendation. Den är vansinnigt spännande så här långt.
Min mamma får alltid några pocketböcker inför sommaren, antingen till mors dag eller till sin födelsedag. Själv brukar jag köpa en extra hög till mig själv och inte sällan ger jag bort pocketböcker bara för att det är så kul. Här finns lite tips på bra och hyfsat färska pocketböcker med länk till inlägg jag skrivit om dem.
En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru handlar om hans pappa, eller kanske om den hjälte han ser sin pappa som. Mycket stark skildring av huvudpersonen P och hans väg till frihet.
Kaninhjärtaav Christin Ljungqvist, en bok som jag vet att jag tjatat hål i huvudet på er om, men den är så himla bra. Även för dem som, liksom jag, inte alls gillar det övernaturliga egentligen.
Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran är en rolig och tänkvärd feministisk guide. Lite väl burlesk och frispråkig ibland, men definitivt mycket läsvärd.
Little Bee av Chris Cleave handlar om ett avgörande ögonblick i flera personers liv. Vi tas med från Nigeria till London i sällskap av flyktingflickan Little Bee.
Mississippi av Hillary Jordan handlar om efterkrigstidens USA där rasismen flödar. Ett par kommer till södern för att bosätta sig på en farm och vi får följa deras liv. Mycket välskriven och gripande.
När gud var en kanin av Sarah Winman var en av de bästa böckerna jag läste förra året. En bra familjehistoria med karaktärer som är lätta att engagera sig till. Nu finns den i pocket.
Sista testamentetav James Frey är en bok som liknar få andra. Den handlar om Ben Avrohom, en mycket annorlunda man i New York som många menar är Messias. En kontroversiell och spännande bok.
Stål av Silvia Avallone tar oss med till ett Italien långt ifrån turiststråken, inte rent geografiskt, men på alla andra sätt. En mycket stark bok om vänskap.
Tid för mirakel av Karen Thompson Walker är en mycket bra ungdoms-dystopi som definitivt passar även vuxna. En briljant historia helt enkelt.
Väldigt sällan fin av Sami Said är en riktigt bra debutbok om Noha som kämpar med sin identitet och viljan att höra till, trots att han väljer att stå utanför. Utspelar sig i Sverige och Eritrea.
Vill du läsa en rolig, personlig och lärorik bok om feminism och att vara kvinna? Då ska du läsa Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran. Vad jag tyckte om den kan du läsa här.
Hanna på Feministbiblioteket planerar att sätta ihop en feministisk kanon och fram till 20/2 tar hon emot förslag på böcker som borde ingå. I kommentarerna nämns redan en hel del klassiker. Vilka skulle du vilja ha med?
För mig är feminism kvinnors rätt att vara sig själva och gå sin egen väg utan att styras av de begränsningar som könsroller innebär. Samma sak ska självklart även gälla män.
Jag har klurat och kommit fram till några böcker som jag kommer att förslå till Hanna:
Jag läste en tysk bok som jag länge försökt läsa. Tredje gången gillt visade den sig vara riktigt bra. En omläsning blev det, då jag gav Louise Boije av Gennäs en ny chans. Mycket svenskt även den här månaden. Målet att läsa bredare blev det inte mycket med.
Romaner: 8
Deckare: 3
Självbiografiskt: 2
Ungdomsböcker: 2
Grafisk roman: 1
Boktolva: 1
Bäst: How to be a woman, Bortom varje rimligt tvivel och Frukost på Tiffany’s. En bok som stannat kvar är Invalido: På ett ögonblick förändrades allt.
Caitlin Moran blandar skämt och allvar på ett underbart sätt i bokenHow to be a woman som på svenska självklart fått namnet Konsten att vara kvinna. För att det är en konst råder det ingen tvekan om efter att ha läst boken.
Behövs verkligen en bok som Konsten att vara kvinnahär i Sverige? Vi har ju kommit så långt när det gäller jämställdhet och är väl inte lika mossiga som britterna heller?
Say what?
Eller kanske snarare: skojar du?
För ja, den här boken behövs och även om jag kan tycka att den kanske inte är tillräckligt vass på vissa ställen, är den mer än lovligt vass på andra. Styrkan med Caitlin Morans sätt att skriva är att hon lyckas koppla feminism till vardagen. Det är inte så himla komplicerat, utan totalt naturligt att vara feminist.
Moran delar ut kängor till höger och vänster, inte bara till dem som är sexistiska eller kör med diskriminering, utan alla som använder någon form av härskarteknik och det inkluderar även de “riktiga” feministerna som tycker att kvinnor måste se ut på ett visst sätt för att räknas som feminister.
När det gäller att raka sig håller Moran med dem. Vem gör kvinnor det för? Vad är det som är så förbannat farligt med lite könshår? Är det inte lite sjukt hur långt kroppsfixeringen har gått?
Men om man, som Moran, vuxit upp med världens fulaste underkläder, som dessutom delades med såväl mamma som systrar är underkläder viktiga. Det måste vara okej att gilla snygga underkläder och ändå vara feminist!
Moran vill att vi vågar göra saker för vår skull, men inte att vi ska utplåna oss själva för att vara andra till lags. Ett viktigt budskap till alla, inte minst unga kvinnor som behöver höra det både en, två eller kanske 100 gånger.
Cailin Moran diskuterar porr, sexism, äktenskap, föräldraskap, abort och mycket annat. Alltid med en, vad jag tycker, sund inställning. Hon varvar roliga anekdoter med vassa argument och jag tror att det är ett väldigt effektivt sätt att påverka sina läsare.
Något Moran inte förstår är varför det ställs krav på kvinnor att alltid stötta varandra, när samma krav inte ställs på män. Måste alla kvinnor verkligen älska alla andra kvinnor?
Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, sa Madeleine Albright och jag har alltid hållit med. Men Morans poäng är intressant. Självklart ska man inte trycka ner någon annan, men är det verkligen så att alla kvinnor alltid automatiskt ska få stöd av andra kvinnor? Är det inte snarare så att de ska få stöd även av männen i sin närhet när det förtjänar det och inte förminskas till att “bara” vara kvinnor?
Allt blir ganska okomplicerat i Caitlin Morans värld. Gör det som får dig att må bra, skada inga andra, men låt dem inte heller styra dig eller förminska dig. Hon fyller inte sin bok med en massa teoretiska utsvävningar, utan försöker med bra exempel, argument och en stor dos logik förklara varför det är en konst att vara kvinna och hur det kan bli enklare.
Till exempel måste vi tala om orättvisor. Om patriarkatets makt och om sexism. Moran berättar om att hon 1993 kände sig utsatt för sexism, men inte kände att hon kunde diskutera det med sina väninnor. De menade att man fick räkna med sexism om man var kvinna i en mansdominerad miljö. Hur sjukt är inte det? Och tyvärr inte en ovanlig åsikt ens idag. Lite får man väl tåla? Det är ju bara på skoj?
Och så måste alla kvinnor inse hur självklart det borde vara att kalla sig feminist:
So here is the quick way of working out if you’re a feminist. Put your hand in your pants.
a) Do you have a vagina?
b) Do you want to be in charge of it?
If you said ‘yes’ to both, than congratulations! You’re a feminist.
Men är det ju det det med ordet. Alltså, jag gillar ju jämlikhet och så, men feminst, nej jag är ju inte emot män. Eller hur är det nu det brukar låta?
What do you think feminism IS? What part of ‘liberation for women’ is not for you? Is it freedom to vote? The right not to be owned by the man you marry? The campaign for equal pay? ‘Vogue’ by Madonna? Jeans? Did all that good shit GET ON YOUR NERVES? Or were you just DRUNK AT THE TIME OF SURVEY?
Moran är tydlig med att det inte finns något bättre ord än feminist och att det är både korkat och obegripligt att som kvinna inte kalla sig det.
Because for all that people have tried to abuse it and disown it, ‘feminism’ is still the word we need. No other word will do.
[...]
We need the only word we have ever had to describe ‘making the world equal for men and women’. Woman’s reluctance to use it sends out a really bad sign. Imagine if, in the 1960′s, it had become fashionable for black people to say they ‘weren’t into´civil rights.
‘No! I’m not into civil rights! That Martin Luther King is too shout. He just needs to chill out, to be honest.’
Där har du tre ganska tydliga exempel på hur Caitlin Moran argumenterar. Med känsla, ilska, humor och en hel del ironi. Jag gillar det skarpt och skrattar högt många gånger. Självklart håller jag inte med henne till 100%, men hur många gånger gör man det när man läser en bok?
Så vi testar igen, med eller utan handen innanför byxorna. Har du en vagina? Läs då den här boken. Har du en snopp? Läs den här boken.
Börja gärna med att lyssna på Caitlin Moran själv när hon talar om varför hon inte hatar män, men avskyr sexism, högklackade skor och brasiliansk vaxning.
Jag har fortfarande inte lyckats skriva ett inlägg om Caitlin Morans fantastiska How to be a woman. Ibland blir det så när jag vill skriva något riktigt bra. Jag filar och filar och sedan blir det inte ens en tummetott. I väntan på att denna tummetott ska bli ett blogginlägg råder jag er att låna Konsten att vara kvinna, som nu finns på e-lib.
Nya böcker att låna till din läsplatta är också Som om jag frågatav Johanna Lindbäck, en välskriven och bra ungdomsbok som utspelar sig mitt i vardagen.
Vinterträdet av Ellen Mattsson lämnade jag tillbaka halvläst, då lånetiden gick ut. Jag var inte helt såld, men har tänkt på boken rätt så mycket sedan dess och tänker låna den igen på plattan och läsa ut den.
KlassikernStjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs är en bok som jag funderar på att läsa om. Tills dess läser jag om första delen i hennes nya serie Högre än alla himlar som jag inte alls tyckte om första gången, men nu ger en ny chans. Jag gillar Boije af Gennäs och vill läsa mer av henne helt enkelt. Båda böcker finns att låna som e-bok.
Har just läst ut How to be à woman och trots att jag inte håller med Caitlin Moran till 100% är det inte långt ifrån. Mest önskar jag mig en feministvåg där alla kvinnor stolt kan skandera,
Yes we are
Gärna
Hell yes!
som svar på frågan om vi är feminister. En bra början!
Jag försöker fixa till min bokpackning och det blir troligen dessa böcker som får följa med, tillsammans med ett gäng e-böcker och kanske en eller ett par inbundna recensionsexemplar. Får se hur det ser ut i resväskan i morgon kväll.
På onsdag drar vi och det ska bli galet skönt, trots att det verkar komma en del regn även i södra Spanien.
Jag har aldrig ens tänkt att läsa Mikael Niemis nya bok. Sedan Populärmusik från Vittula har jag inte varit sugen på att läsa något mer av honom. Så dyker han upp i Babel, intervjuad av underbara Jessika Gedin och är så charmig och intressant att jag helt plötsligt känner att jag absolut MÅSTE läsa hans nya bok Fallvatten. Dessutom påminner han mig om att jag måste läsa Stephen King snart.
Jag älskade Karolina Ramqvists Flickvännen, men hennes nya bok Alltings börjanhar fått väldigt blandad kritik. Jag vill ändå läsa, då även jag blev vuxen under 90-talet. Funderingen kring vad vi egentligen har att kämpa för idag är intressant. Att feminism bara är självklar i vissa kretsar, medan den är väldigt ifrågasatt i andra är värt att lyfta fram. Och att kvinnor oftare ses som offer än män i samma situation är något att fundera över.
Caitlin Morans bok How to be a womanhar jag redan köpt. Den var borttappad ett tag, men återfanns under lördagens bokhyllefixande. Jag som inte alls tycker om ljudböcker drömmer om att få höra Morgan läsa sin bok själv.
Har en stilla fråga till dessa feminister bara. Är det inte möjligt (och önskvärt) att uppfostra söner till feminister?
Och så Daniel Sjölins comeback, jo den funkar bra. Det verkar dessutom som att den arge gubbstrutten i Sjölin får mer utrymme än han fick som programledare. Just Rimbo var kanske inte världens roligaste litterära destination. Kopplingen till Heliga Birgitta gillades dock.
Måste också återigen påpeka att jag verkligen älskar Biblioterapi. Och ja, jag vill läsa Skrivet på kroppenockså. Och de där krigsmemoarerna verkar spännande och…
Ja, ni ser. Babel är ett totalt livsfarligt program.
Brinntidär bra, men jag behöver läsa den i små portioner för att smälta.
Azornoär obegriplig, men vansinnigt vacker. Lästes senast idag i solstolen.
A i alla ämnenär mycket bättre än jag trodde. Kommer att använda delar i undervisningen. Läser mer när jobbet kommit igång. Skulle vilja jämföra den med En lat jävels guide till A i alla ämnen vars titel både provocerar och roar.
