Missa ingenting, följ enligt O via RSS och/eller Bloglovin'!
Det är bra att själv konstruera läsutmaningar som går ut på att nästan alla böcker jag vill läsa blir en utmaningsbok. Hence Boktolvan, där jag just läst bok nio av de planerade tolv som ska läsas för att utmaningen ska anses fullgjord.
Det skulle kunna vara så att jag fixar de sista tre redan under semestern i Spanien. Jag har röjt runt bland alla högar och följande tre böcker ligger bra till för att få följa med i väskan:
Jag har just läst ut Oskuld och arsenik, den första boken av Dorothy Sayers där Harriet Vane dyker upp. Hon står anklagad för att ha mördat sin före detta älskare med arsenik och det krävs inte många sidor innan lord Peter Wimsey är totalförälskad i henne. Han är dessutom övertygad om hennes oskuld och då juryn inte kan enas planeras en ny rättegång och tills dess är Wimsey säker på att han ska ha löst fallet.
En klassisk pusseldeckare med en hel del annorlunda ingredienser. Dels är Harriet Vane väldigt frispråkig och självständig. Hon är deckarförfattare och har ingen tanke på att nöja sig med att vara fru. Faktum är att hon gång på gång tackar nej till lord Peters frierier.
Lord Peter använder också en hel del oväntade metoder för att lösa fallet. Bland annat får vi följa med på en väldigt annorlunda och underhållande seans. Eller rättare sagt en serie seanser. Lösningen är lite långsökt, men jag köper det.
Böckerna om Harriet Vane och lord Peter Wimsey skrevs på 30-talet och jag kan mycket väl tänka mig att de var banbrytande på sin tid. Jag önskar att jag läst dem som mer romantisk tonåring, då det nu blir lite för mycket oooh och aaah över både språket och historien för min smak. Jag hade också svårt att komma in i boken, kanske för att det inte var den första boken i serien och personerna var svåra att hålla isär. Efter ett tag tog boken dock fart och jag avslutade läsningen med känslan av att Harriet, Peter och Dorothy är bekantskaper som är värda att följa lite till.
Lord Peter Wimsey verkar ha satt många läsares hjärtan i brand. Visst är han charmig och visst är han trevlig, men jag behöver nog en bok eller två till för att kunna kapitulera.
Boken är en av fyra i den av Albert Bonniers förlag nyutgivna boxen. Mitt exemplar är dock en biblioteksbok modell äldre. Jag hade gärna läst en utgåva med ett lite mer moderniserat språk. Dessutom är jag nyfiken på efterorden av Anna-Karin Palm. Får nog se om biblioteket kan tänka sig att köpa in nyutgåvorna också.
Ja, ni känner väl mig vid det här laget. Jag älskar att ge mig in i läsutmaningar, men att slutföra dem funkar inte riktigt lika bra. Det spelar faktiskt inte så stor roll, då boklistorna till utmaningarna ändå fungerar som inspiration. Veckans tematrio handlar om läsutmaningar.
1. Mest nöjd är jag med min egen utmaning Boktolvan där tanken är att jag ska läsa något av tolv författare som jag länge tänkt läsa. Det går rätt bra, har läst 8 böcker redan. Fler lär det bli. Minst 12 är tanken.
2. I sommar tänker jag försöka läsa några av de verklighetsbaserade böcker som står i hyllan. Inga nya inköp är tanken, utan hyll- och biblioteksläsning. Utmaningen hittar du här.
3. När vinnaren av 2011-års Nobelpris i litteratur avslöjas är målet att jag redan ska ha läst något av honom eller henne. Just nu läser jag Adam Zagajewski.
Här finns en rad andra utmaningar där jag håller mig mer passiv.
Hur går det med era Boktolvor? Tänkte bara kolla läget lite så här ett par månader in på det nya året. Själv kör jag med rivstartstaktiken då jag har en tendens att tröttna på läsutmaningar halvvägs eller ännu tidigare. Jag har hittills läst fem böcker av de tolv jag har som mål.
Jag startade med Kate Morton och hennes Den glömda trädgården som jag tyckte mycket om. Lite oväntat då det på pappret inte verkade vara en typisk Lindabok.
Monika Fagerholms Den amerikanska flickan föll mig däremot inte alls i smaken. Däremot är jag inte redo att ge upp Fagerholm riktigt ännu.
Helt överväldigad blev jag av mitt första möte med Muriel Barbery och Igelkottens elegans.
Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger tyckte jag också mycket om.
Den utstötte av Sadie Jones var förvisso nattsvart, men väldigt bra. Jag gillade hennes sätt att skriva och vill definitivt läsa mer.
Av fem lästa böcker tyckte jag mycket om fyra och det måste ses som en smärre succé. Nästa månad får det allt bli gubbarnas tur!
…en bok jag tänkt läsa hur länge som helst, men som jag varit osäker på om jag skulle tycka om. En snackis med andra ord som många före mig har läst, nämligen Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger som är en av boktolveförfattarna. Bok nummer 4 alltså.
Vad jag tycker? Att det blir lite rörigt är väl oundvikligt då Harry lever ett synnerligen rörigt och rörligt liv. Jag har läst 150 sidor och jag måste säga att jag gillar boken. Jag gillar personerna och det är kul att följa deras liv. Möjligen är det lite väl korta avsnitt, vilket gör det lite hattigt, men bra är det helt klart.
