Böcker som fastnar

Invalido_omslag_fram1

Ibland läser jag en bok som är bra, men inte wow. Jag skriver ett inlägg om bokens bra och ibland dåliga sidor och förklarar varför jag tycker som jag gör. Sedan får den ett betyg som kanske är en trea. Inte alls dålig alltså. Så går veckorna och boken stannar kvar. Tankarna går till den ofta och den växer i minnet. Det visar sig att det här faktiskt var en riktigt bra bok, en bok som berörde mig mer än jag kanske förstod.

Så är det med Invalido: På ett ögonblick förändrades allt av Christian Wass. En bok som jag tyckte om när jag läste den, men hade vissa förbehåll mot. Nu tänker jag på den flera gånger i veckan och det är ändå snart tre månader sedan jag läste den.

Jag tänker på det sköra i livet. På hur viktigt det är att faktiskt ta vara på det jag har. Jag tänker på unga, levande människor som råkar ut för saker som förändrar livet. Precis som Christian gjorde.

Jag har bilden från omslaget på näthinnan. Pojken som hoppar och mannen som hittat sig själv igen. Jag inser att boken  han skrivit faktiskt lärt mig mycket.

Vilka böcker har du läst som vuxit i efterhand?

 

Läs också:

Bjuder på ett nytt ord från en av grabbarna O.

Vi läste en bok med en familj som bestod av bara en mamma och ett barn. Som det ganska ofta är fallet i barnböcker var fadern frånvarande, kanske helt borta från familjen eller bara långt borta från barnet just när boken utspelade sig. Jag och grabbarna O talade om varför det så ofta är mammorna som barnen letar efter eller längtar till.

“Så är det väl inte i verkligheten?”, frågade jag.  ”Nej, men i böckerheten”, svarade ungen.

Läs också:

Betraktelser enligt O v.31

Tänkte att jag skulle låta favoritinläggen med temat “jag tänkte på en sak” få mer uppmärksamhet framöver. Varje onsdag blir det någon form av betraktelse över livet kopplat till en och annan bok. Jag har ingen aning om exakt vad det kommer att betyda, men nu kör vi!

Jag har fortfarande semester, eller “sommarlov” som många menar att det är. Ett par veckors längre sommarledigt än de flesta  andra som tack för den extra tid som lagts ner under läsåret.

Varje sommar tänker jag att jag ska hinna så mycket. Jag ska umgås med familjen (brukar hinnas med),  träffa vänner (lite svårare att få till), läsa en massa ( jo tack, det går hyfsat nu) och varva ner (jobbar på det). I år har det varit extra svårt att varva ner då vårens händelser inte lämnade mig riktigt. Nu är de bearbetade, men då börjar höstankarna smyga sig på.

Jag önskar att jag var en person som gjorde något vettigt för att varva ner. Och med vettigt menar jag något som syns. Vi har visserligen fixat en massa hemma som syns, men det gjorde mig bara arg och stressad. Tänk om jag istället hade varvat ner genom praktiskt arbete.

Jag har inte rensat rabatter, inte planterat något nytt, inte odlat några grönsaker, inte klippt några buskar och inte heller målat den del av fasaden som verkligen behöver målas. Istället läser jag böcker och plöjer tv-serier, aka saker som inte räknas. Möjligen imponeras någon boknörd av en lång läslista, men inte så många andra.

Vad kommer jag då ha kvar, förutom de överfulla bokhyllorna? Kunskaperna så klart. Allt jag lärt mig under sommarens resa i böckernas värld. Jag har läst om grymheter i Nigeria och att det inte är direkt lyckat att semestra där, lärt känna den enda kvinnan som suttit fängslad på Carlstens fästning, rest till Kurdistan på nära håll fått följa ett offer för tvångsäktenskap, tagit en tur runt Afghanistan, levt med en man med Alzheimers och mycket, mycket mer.

Det är ett par lediga veckor kvar och jag planerar fler resor, som förhoppningsvis kommer att vidga mina vyer ytterligare.

Vad har du gjort i sommar?

 

Läs också:

Vad händer med utbudet?

Bokia och Akademibokhandeln går ihop, Bonniers köper Pocket Shop, om inte konkurrensverket sätter sig emot. Jag kan inte låta bli att oroa mig lite över vad som händer med bokmarknaden i Sverige.

Visserligen  finns det numera pocketböcker i så gott som varje mataffär, så tillgängligheten är inget problem. Ett urval av böcker som ska nå många. Samma urval i alla butiker. Många gånger handlar det visserligen om bra böcker, men topplisteböcker. Vad händer då med mångfalden?

En riktigt bra bokhandel är en fantastisk plats att besöka. Jag är beredd att i den perfekta butiken betala mer för böckerna än jag gör i en internetbokhandel, bara för att butiken som sådan ska finnas kvar. Det kräver dock att det är en affär utöver det vanliga.

När jag bodde i Majorna gick jag alltid till Mariaplans Bokhandel när jag behövde tips på en bra bok. Speciellt en av dem som arbetade där gav klockrena tips och jag läste och älskade allt hon rekommenderade. Det är värt pengarna helt klart.

Det finns inte så många sådana bokhandlar kvar numera. Partille Bokhandel är en sådan, men nu flyttar den tyvärr från Partille. Bra för dem som bor i stan, men dåligt för mig som inte gör det.

För mig blir bokbloggar mer och mer viktiga i min jakt på bra böcker. Min närmaste Bokia gör nämligen inte jobbet alls. De säljer de vanligaste böcker, de jag läser om överallt, men inte de udda som jag vill upptäcka.

Jag hoppas att Pocketshop behåller sin kategori Svårsålt oavsett ägare och jag drömmer om en bokhandel nära mig fylld av boktips och gärna en kopp kaffe eller två. Jag drömmer om en bokhandel där böcker av alla de sorter faktiskt står i centrum.

Läs också:

Om vanor och ovanor

Igår frågade en kollega om min läsning. Om jag verkligen är så galen i böcker som det verkar. Jag kunde inte annat än att bekräfta att jo, så är det. Den klassiska frågan kom, “är det inte jobbigt att läsa så många böcker samtidigt som du gör?” Svaret är egentligen att det inte är svårare än att följa flera tv-serier samtidigt. Just det smarta svaret kom jag inte på just då, utan jag sa väl något om att olika böcker fyller olika funktion. För så är det också. En anledning till att ha flera böcker igång samtidigt är att jag känner för olika texter beroende på tid, plats och kanske framför allt hur fokuserad jag kan vara och hur pigg jag är.

Däremot har jag börjat få svårt att titta på film. Jag gör det sällan numera och det funkar dåligt att hålla koncentrationen uppe i de två timmar (+- något) som en film pågår. Detta tyckte kollegan var ytterst märkligt, då han själv lätt såg en film per dag. Det skulle jag aldrig kunna göra. För mig är film inte alls samma avkoppling som läsning. Jag blir för splittrad och min stressnivå går inte ner lika mycket som den gör när jag är riktigt djupt inne i en bok.

Vi pratade vidare om den ultimata dagen, då han skulle klämma ett gäng filmer, medan jag helst skulle sitta ute i en solstol och läsa.

I går morse var jag och simmade. Då har jag alltid med en bok och idag var det Fjäril i koppel som fick följa med. Av flera skäl. Den är i excess-format och därför smidig att ha i väskan, den låg redan där och den funkar utmärkt att läsa i små portioner då historien är så engagerande och direkt.

Nu slumpade det sig så att jag hade rätt bråttom och fick äta frukost snabbt. De flesta bord var dessutom upptagna och jag satte mig vid en av motionärerna som jag ser ofta och ibland byter några ord med.

Vi åt frukost ihop i kanske en kvart och hann prata om en hel del. Det började med en skada hon haft som nu blivit ganska bra. Därefter kom vi in på kollapser och utbrändhet. Något vi båda tyvärr haft erfarenhet av. Så gled vi in på vad som får oss att varva ner. Hon påpekade att jag alltid hade en bok med mig och att hon önskade att hon kunde läsa. När hon var stressad funkade det inte alls.

För mig är det tvärtom. Den dagen jag är för stressad för att läsa vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Visst kan jag bli för stressad för att läsa vissa böcker, eller stressad av att läslistan är alldeles för lång, men när jag väl läser är jag aldrig stressad.

Hur funkar du? Är det film, tv, läsning, trädgårdsarbete, träning eller något helt annat som får dig mest avstressad.

Läs också:

Dagens bokfundering…

Hur kan det stå så många böcker i min hylla som jag inte vill läsa, när jag bara köper böcker jag faktiskt vill läsa?  Dessutom är köper jag nästan alltid böcker som jag absolut mååååste ha. Hur kan de då stå olästa månader och ibland till och med år senare.

Anita har gjort en lista på 10 böcker som fortfarande står olästa i hennes hylla, trots att hon var absolut tvungen att köpa dem när det begav sig.

Jag har både väldigt många böcker i hyllan som jag absolut vill läsa, men aldrig kommer mig för att ta ner från hyllan. Där står till exempel Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger, Lark & Termite av Jayne Ann Philips, Raven Black av Ann Cleeves och Påminnerskan av Anne Tyler. Alla böcker jag är tämligen övertygad om att jag skulle älska. Jag måste verkligen ta tag i projekt kill hyllvärmare på allvar.

Sedan finns det böcker som jag tänker att jag borde läsa, men som egentligen kanske inte lockar så där speciellt mycket. Till dem hör Herbjørg Wassmos böcker om Tora, som säkert är jättefina men känns alldeles för tunga. Det finns tyvärr fler och ganska många av dem är köpta på bokrean. Ingen bokrea för mig nästa år tänker jag. I alla fall inte för att köpa böcker jag kanske kommer att vilja läsa någon gång. Böckerna ska stå på min lista över böcker jag vill läsa. Se där, jag anar ett nyårslöfte.

Och så den tredje kategorin som består av böcker som jag i ett svagt ögonblick tänkt att jag skulle vilja läsa, trots att de egentligen ligger långt ifrån de böcker jag vanligtvis brukar läsa och gilla. Exempel på sådana är  en rad biografier som troligen aldrig kommer att bli lästa. De må locka, men det är liksom inte min grej. I alla fall väldigt sällan.

Har du böcker i hyllan som du absolut velat läsa, men ändå inte tagit tag i?

Läs också:

Hur tänkte jag där?

Nu har jag simmat så många morgnar att jag börjar känns igen de andra som är där. Vi hälsar, byter några ord och det gör morgonstunden ännu trevligare. Att träna är ett nödvändigt ont för mig, med just att simma på morgonen i en simhall med dämpad belysning och tända ljus här och där gör mig både nöjd och glad. Att efter simturen kunna äta frukost innan det är dags att duscha och dra till jobbet är också lyxigt. Jag brukar läsa och njuta av lugnet.

Idag hade jag dock lyckats glömma att ta med en bok. Ofattbart. Under morgonläsningen med eleverna hann jag dock läsa vidare i Sandra Gustafssons Maskrosungen, en bok som berör mig rejält.

Och slutsatsen? Morgonsim är trevligt, men morgonsim med boksällskap är trevligare! Hur lyckas du kombinera läsning och motion?

Läs också:

Att höra eller se

Ibland lär man sig något nytt. Jag lärde mig till exempel att det finns folk som alltid hör det de läser i huvudet. Som musik. Konstigt.

Jag har tänkt en hel del på det här och insett att jag visserligen inte hör röster, men väl ser en massa bilder. Som bio i huvudet, men faktiskt utan ljud. Lite konstigt det också kan tyckas.

När jag i helgen har läst Adonis av Jens Liljestrand har vännerna levt i mitt huvud. Både när jag läst, men kanske främst mellan lässtunderna. En riktigt bra bok stannar i huvudet även då jag inte läser. Som en film ibland, men oftast som ögonblicksbilder.  Inte alltid så skarpa, men fyllda av både färg och känslor.

Jag ser vännerna, deras leenden, deras gester. Jag ser dem både unga och gamla. De sjunger och då kommer även ljudet, men de talar inte. Jag ser sommarstugan de träffas i, festlokalerna de sjunger i, kyrkan där en av dem begravs. Jag ser joggingturerna, kräftporslinet och tårtan till Liam 5 år.

Det är några sidor kvar innan jag kan skriva om boken som helhet, men tills dess njuter jag lika mycket av boken som av bilderna som just nu far igenom mitt huvud.

 

 

Läs också: