Det fanns nästan 500 inlägg i min reader då jag återkom till datorn efter nästan två veckors internetpaus. Ja, i alla fall nästan, förutom två korta mobilinlägg som dykt upp.

Tänkte bjuda på några godbitar, först Annikas tips om Good Reads Listopia, med listor över böcker om allt möjligt och omöjligt. Mumma för en listnörd som jag.

På The Contemps hittade jag en för mig okänt författare i Jo Knowles. Verkar bra. Någon som läst?

DN skriver om skrivkollektivet som ny trend. Mest sugen är jag faktiskt på att läsa No rest for the dead, författad av 26 deckarförfattare, som Annika läst.

Malin hyllar Cecilia Samartins Drömhjärta och den åker upp på min läslista. Har tänkt läsa något av Samartin hur länge som helst.

Viktigast är ändå Bokmanias uppmaning till alla bokbloggare (och säkert bokbloggsläsare också) att skänka pengar till svältande i Afrika. Mer info finner du här.

Bäst koll på oss bokbloggares semestervanor har dock ooof books. Hon listar också 10 franska romaner, inspirerad av listornas mästare Petter.

Annars verkar alla bokbloggare försökt gömma sig för mig. Flyttat har de i alla fall. Såväl Bokbabbel, Böcker x 3 som Påhittade nöjen. Men tji fick ni, mig blir ni inte av med.

Innan Jessica flyttade hann hon dock lära oss en ny sång. Jag har nynnat en hel del på den redan. Faktum är att jag läst en massa hyllvärmare under semestern att jag nog behöver hamstra några nya böcker.

Läs också:

• Om jag ska vara allvarlig en stund
• Ett litet klargörande
• Varför bloggar du?
• Vem har makten över boktipsen?
• Tävling sa ni?

Efter att ha erkänt min anledning att bokblogga tänkte jag nu vara lite mer allvarlig.

Jag är glad att jag bloggar. Jag inbillar mig inte att jag är kulturdelsjournalist för det är jag inte. Tro mig, jag är lärare och vet hur det är att ha ett yrke som alla andra tror att de skulle behärska lika bra. Jag är inte journalist.

Däremot är jag storkonsument av böcker inom många genrer och utbildad svensklärare. Jag kan alltså ge min syn på saken gällande de böcker jag läser. Ibland kanske jag kan tillföra debatten något, men viktigast för mig är att sprida boktips och att propagera för läsning. Jag vill dela med mig av det bästa jag vet.

Jag älskar kultursidorna i “gammelmedia” som det lite föraktfullt kallas. Jag skulle aldrig vilja vara utan duktiga kulturjournalisters artiklar, men faktiskt inte heller många av de inlägg mina favoritbloggare skriver. Vi är nämligen inte konkurrenter. Snarare komplement.

Låt oss vara ärliga och konstatera att det finns mer eller mindre välskrivna bokbloggar. Inte konstigt då bloggandet är en hobby och ska så vara. Låt oss också erkänna att kultursidorna i våra dagstidningar inte erbjuder en fullständig guide till alla böcker som ger ut. Ungdomsböcker och lyrik får till exempel liten uppmärksamhet och många av de små förlagen och de mindre kända författarna har svårt att ta plats på kultursidorna.

Rädd blir jag däremot när bloggare fått mail från förlag som inte tycker att deras inlägg om boken är tillräckligt positivt. Det är illa. Det betyder dock inte att bokbloggare är köpta av förlagen, snarare tvärtom.

Ja, jag ironiserade vilt och anledningen till detta är att jag är lite trött på denna diskussion som gått varv efter varv utan att komma fram till något vettigt. Det går utmärkt att bara läsa tidningars kultursidor om man vill det och det funkar utmärkt att plocka sina boktips från bokbloggare. Vad är problemet?

Kanske är det jobbigt att inte kunna hitta recensioner på dagstidningarnas hemsidor och istället behöva “nöja sig” med bokbloggares syn på saken. Är det inte mer ett bevis på att dagstidningarnas sökmotorer och websidor behöver förbättras än att google föredrar bokbloggare?

Kanske är bloggen lite av ett gosedjur som Hansson vill påstå. Min  blogg är i alla fall en del av en varm och trevlig gemenskap som är mer betydelsefull än alla gratisböcker i hela världen. Det handlar inte om att jag skulle känna mig trampad på tårna, däremot har jag svårt att förstå syftet med att ställa “riktiga” recensioner emot bokbloggares tankar om böcker.

Är det sämre att lyssna på musiker som inte fyller Ullevi än att lyssna på U2 som gör det? Kan inte en amatörfotografs bilder väcka lika mycket känslor som en Hasselbladspristagares? Kan inte bokbloggar fungera som ett komplement till kultursidorna i de stora dagstidningarna?

Läs också:

• Från semesterns bloggskörd
• Ett litet klargörande
• Varför bloggar du?
• Vem har makten över boktipsen?
• Tävling sa ni?

Jag tänkte avslöja varför jag startade en bokblogg. Det var inte för att jag älskar böcker och läsning. Inte heller för att diskutera desamma med andra boknördar i bokbloggarvärlden. Jag startade inte heller bloggen för att utveckla varken mitt språk eller min läsning.

Istället har jag skrivit snart 2000 inlägg på hittills tre bokbloggar för att få gratis böcker. Jag har också ansträngt mig för att riktigt hylla alla böcker jag läser för att vara säker på att få fler böcker. Även om jag inte gillar en författare som jag vet är populär ser jag till att hylla för att säkra att jag får fler böcker. Inte behöver någon läsare, eller hemska tanke något bokförlag, få veta att jag egentligen inte gillar alla böcker jag skriver om.

Det viktigaste är inte att skriva ärligt, utan att skriva lockande. Gärna också riktigt kort och enkelt så att alla kan förstå.  Man vill ju inte skrämma bort någon potentiell läsare med att läsa för komplicerade böcker och definitivt inte att skriva komplicerat om dem. Det vet ju alla att svenskar bara läser deckare och därför ser jag till att just de populäraste böckerna går att läsa om hos mig. Allt för att få fler gratis böcker så att jag kan skriva fler insmickrande recensioner, nej förlåt inlägg, om dem. Korta, enkla och ytliga inlägg som genererar fler gratis böcker.

Varför detta inlägg kanske ni tänker. Här har du svaret och här och här.

Läs också:

• Från semesterns bloggskörd
• Om jag ska vara allvarlig en stund
• Varför bloggar du?
• Vem har makten över boktipsen?
• Tävling sa ni?