Tag Archives: Bokresa

Kreta 2006

  By enligt O | 2011/02/11 - 08:43 | Boktankar
2 Comments

Jag vet hur barn blir till, men visst kan man undra hur vi tänkte när barn nummer två lyckade placera sig i magen sju månader efter att det första tagit sig ut. Det blev inget resande under 2005. Istället tog barn och nyköpt hus all tid.

Det var en kall vinter och jag promenerade omkring här ute i obygden varv efter varv. Till slut hade sonen nämligen lärt sig att tycka om sin vagn och jag var för rastlös för att sitta inne. Dessutom mådde jag inte lika illa utomhus.

I maj fyllde svärfar 60 år och hela familjen åkte till Kreta för att fira. Jag mådde fortfarande illa, men njöt hejdlöst av en vecka i relativ värme med människor som mer än gärna gick runt med min son som inte ville annat än att gå med hjälp av andra.

Mitt minne från våren 2006 är inte det bästa. Allt är ett töcken av illamående och trötthet. Att klura ut vilka av årets 52 böcker som lästes under vecka i Kreta är svårt, men jag tror att jag läste Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda och Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson, men mest sov jag.

Läs också:

Paris 2004

  By enligt O | 2011/02/08 - 08:04 | Boktankar
1 Comment

Det här var egentligen en väldigt kort resa på knappt en vecka, men den fick betydelse. Stor betydelse. Syrran pluggade i Paris och vi hälsade på under höstlovet. Det var fortfarande ganska varmt och skönt och vi kunde sitta ute om än med infravärme. Det hotell vi hade bokat visade sig vara stängt för renovering och vi blev hänvisade till ett annat hotell inte långt från Moulin Rouge mitt i porrkvarteren.

Nästan exakt nio månader senare föddes vårt första barn. Våren 2005 var inte min bästa tid i livet kan jag säga. Jag älskade knappast att vara gravid. Först illamående och sedan foglossningar. Vid påsklovet hade jag så ont att jag fick byta klassrum med en kollega. Tre våningar upp till varje lektion fungerade inte. Visserligen hade jag kunnat parkera mig vid min kateder, men toaletten låg två våningar ner och den behövde ja. Väldigt ofta.

Sista veckorna på terminen var jag stel och hysteriskt svullen. Mina fötter gick nästan inte i några skor och jag såg ut som en liten boll. Lagom till avslutningen var mitt blodtryck så högt att barnmorskan befarade havandeskapsförgiftning och jag fick order om att vara stilla. Ingen REM-konsert i Trädgårdsföreningen alltså. Istället låg jag och svor i en varm lägenhet. Och jag menar varm. Kommer ni ihåg de inledande veckorna av sommaren 2005? Det var svinvarmt!

Ungen var beräknad till den siste juli och jag vet inte hur varken jag eller maken skulle ha överlevt om det inte hade blivit förlossning några veckor tidigare. Den 1e3:e juli trotsade jag alla promenadförbud och vankade runt hos en kompis. På kvällen gick vattnet. Ingen vansinnessplash, men helt klart mycket vatten. Vi åkte hem till Majorna och jag körde en maratontitt av Grey’s Anatomy under natten då jag hade svårt att sova. På morgonen åkte vi till KKÖ och jag undersöktes av en barsk donna som menade att vattnet inte alls hade gått, utan att det nog var en flytning eller något.

Behöver jag säga att jag svor. Klart det inte var någon jäkla flytning. Jag fick jordens största binda och stränga order om att promenera och sedan komma och visa upp att det verkligen var fostervatten som läckte.

Det var tidigt på morgonen den 14 juli och visst hade det varit jul om det parisgjorda barnet kom ut på Frankrikes nationaldag. Alltså knatade vi runt Skatås. Jag svor oavbrutet över idiotiska barnmorskor, min tjocka mage och mina groteskt svullna fötter.

Tillbaka på KKÖ visade det sig så klart att jag hade rätt. Snart dags för barn alltså. Nu visade det sig att de små värkar jag haft under dagen knappast var de värkar som komma skulle och det dröjde tills 04.30 innan vår mini-son på 2430g och endast 46cm lång kikade ut.

Sedan gick sommaren och hösten och min läslista var pinsamt kort när jag summerade läsningen i december.

Vad läste jag då?

Inte ens jag är så nördig att jag kommer ihåg vad jag läste den där veckan i Paris. Däremot vet jag att den bok jag var mitt i när sonen kom var The distance between us av Maggie O’Farrell som jag faktiskt lyckades läsa ut. Därefter läste jag bara 6 böcker, varav Så överlever du ditt första år som mamma var en. Däremot såg jag grymt mycket tv-serier. Bästa boken sommaren 2005, som förresten byttes till en ganska regnig sådan under min första natt på BB, var Lasermannen av Gellert Tamas

Läs också:

Tanzania 2004

  By enligt O | 2011/02/03 - 08:25 | Boktankar
1 Comment

Det var ganska många som tyckte att vi var helt galna när vi bokade en resa till Tanzania tillsammans med våra respektive föräldrar. Inte så farligt när nästan alla steg vi tog var bestämda innan, men att få sex personer att enas om en restaurang var ibland svårt. Fördelen var dock att jag behövde knapra malariatabletter och slapp barntjatet ett tag.

Safari är något av det häftigaste som finns och även om detta var min andra safaritripp var jag helt överväldigad. Jag är definitivt ingen naturnörd och inte heller någon morgonmänniska, men att gå upp före soluppgång och dra ut på en morgontur på en stilla savann är verkligen helt fantastiskt.

Vi avslutade med några dagar på Zanzibar som gärna hade fått vara fler. Det var fantastiskt att promenera omkring i den närliggande byn och jag tog en massa fina bilder. Vi besökte ett par skolor, lärarfamilj som vi är och det var riktigt spännande.

Under resan läste jag min första bok av Armistead Maupin och det blev fler under sommaren. De spårade ur efter ett tag, men första boken Ett annat liv var riktigt bra.

Ben Eltons Dödskänd var annars en av resans höjdpunkter. En riktigt bra deckare i dokusåpemiljö. Har bara läst en bok till av honom efter det som var något av en besvikelse. Synd.

Eddies oäkting av William Kowalski var också en riktigt bra bok. Jag köpte faktiskt en bok till av honom som står i hyllan. Vågar inte riktigt läsa.

Läs också:

Thailand 2003

  By enligt O | 2011/01/30 - 08:04 | Boktankar
Leave a comment

Alla andra skaffade barn eller köpte hus och vi drog till Thailand. Jag var 29 år och inne i en hysterisk jagvillaldrigblistorkris eller jagvillinteblisomallaandrakris eller kanske en jagvillaldrighanågrajäklaungaretthuspålandetochettjävlasvenssonlivkris eller möjligen kan man kalla den 30årskris rätt och slätt.

Vi började vår resa i Bangkok. Älskade, hatade Bangkok. Staden som är så vansinnig och så underbar på samma gång. Därefter tog vi tåget till Hua Hin där vi bodde på ett litet mysigt hotell en bit utanför centrum.

Mitt i mitt känslomässiga kaos läste jag Alkemisten av Paulo Coelho, en bok som jag säkert hade avskytt om jag läst den vid annat tillfälle, men nu kände jag bara, yes! Krisen gick över lite tillfälligt och jag tänkte att jag kanske skulle kunna undvika alla vuxenfällor trots allt.

Paradiset fann vi lite otippat på Ko Pha Ngan. Inga fullmånesfester dock, utan ett litet och undanskymt ställe där jag somnade i hängmattan var och varannan kväll. På grannön Ko Tao stannade vi dock bara en natt. Alla verkar älska stället, men jag blev bara stressad och maken rätt besviken på hur exploaterat det blivit sedan sist han var där. Istället blev det en tur till Ko Samui.

Mer böcker? Självklart! Jag läste Onåd av J M Coetzee och blev helt taget. Den är verkligen som ett knytnävsslag i magen. Upptäckte dessutom den finska deckardrottningen Leena Lehtolainen som det nu var ett tag sedan jag läste något av.

Annan bra läsning var Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal, Mannen utan öde av Imre Kertész och Kärlek het som chili av Laura Esquivel. En ganska så bra nivå på semesterläsningen om jag får säga det själv.

Läs också:

Naxos 2002

  By enligt O | 2011/01/22 - 14:40 | Boktankar
Leave a comment

2002 var sommaren då alla verkade vara gravida. Själv hade jag definitivt ingen längtan efter ungar även om vår semester det året faktiskt var hyfsat barnvänlig. Resan till Naxos var mitt första besök i Grekland. Jag skulle gärna luffa runt lite någon gång, men den här gången blev det bara ett snabbt och varmt besök på Paros.

Vi hade två lugna och sköna veckor med de obligatoriska ruinerna. Det är jag som är galen i ruiner ska sägas. Maken hade nog klarat sig bra utan dem. Som tur är verkar Storebror ha ärvt mitt intresse så det kommer att bli ruiner även framöver.

Det var en bra boksommar dessutom. Visserligen förstod jag mig inte alls på klassikern På drift av Jack Kerouac, men jag gillade Parfymen av Patrick Süskind skarpt. En helt galen bok om en otrevlig man, men den tilltalade mig.

Bäst under resan var dock Underdog av Torbjörn Flygt tätt följd av Messias av Boris Starling, en av de läskigaste böcker jag någonsin läst.

Sommarens upptäckt var annars Mike Gayle och hans My legendary girlfriend. Jag har fortfarande inte läst boken av honom jag fick på bokmässan. Rätt b om jag får säga det själv.

Läs också:

Böcker på vift

  By enligt O | 2011/01/19 - 06:23 | Böcker Allmänt
3 Comments

De  böcker jag läst ut hittills, som herr O inte vill läsa, har lämnats med en hälsning och min bloggadress på väl valda ställen. Skulle vara kul att få något svar från en bokfinnare.

Bok 1 var 19 minuter och lämnades på en liten bokbyteshylla i en strandbutik på Hat Kamala.

Bok 2 var Den glömda trädgården och den lade jag vid en solstol på Sunwing hotellet på samma strand.

Bok 3 Mr Rosenblum’s list gav jag till en brittisk dam som fick stå ut med min spyende unge i en minibuss.

Bok nummer 4 Ett vackert lik och bok nr 5 Håpas du trifs bra i fengelset står i bokhyllan på vårt hotell här i Ao Nang.

Igelkottens elegans kommer jag att tvinga herr O att läsa, så den får lämnas senare.

Fortsättning följer…

Läs också:

Mexiko 2001

  By enligt O | 2011/01/17 - 08:20 | Boktankar
Leave a comment

Den 16 juni 2001 gifte vi oss i Karl Johanskyrkan i Majorna, Göteborg. Staden som fortfarande var i kaos efter kravallerna dagen innan. Det regnade när vi kom ut från kyrkan och vi har inga käcka uppställda bilder på släkten. Lite synd kan tyckas, nu när de gamla börjar försvinna. Efter en underbar fest och en avslappnad efterfest hemma hos oss kom vi i säng vid åttatiden.

Ett par dagar senare drog vi till Playa del Carmen i Mexiko. En resa som höll på att gå om intet då resebyrån, som jag länge hade svårt att åka med, hade avbokat resan utan att nämna det för oss. En vecka före avresan kom de på att det kanske vore bra att ringa. Behöver jag säga att vi var lagom förbannade? Allt löstes med reguljärbiljetter och vi kom iväg som planerat. Två veckors sol och bad och en dryg veckas rundtur på Yukátan i halvtaskiga bussar och prutande på ännu sämre spanska väntade. En suverän resa på många sätt.

Bästa ögonblicket? Soluppgång högst upp på Chichen Itza. Visserligen med darrande knän, men icke desto mindre fascinerad. En nästan folktom park i några timmar tills turistbussarna anlände.

Mest oväntade? Att jag nästan övertalades att dyka av en övervintrad pudelrockare från Kanada, som troligen är den mest seriösa dykinstruktör jag mött. Trots detta bangade jag till min nyblivne makes förtret.

Och läsningen då? Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez läste jag passande och jag fattade inte alls grejen. Därefter har jag inte läst något av honom. Inte heller av Åsa Lantz, trots att jag älskade hennes Splitta nota.

Lättläst och mysig var Sushi for beginners som jag tycker är en av Marian Keyes bästa. Däremot var det bara maken som gillade Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi.

Läs också:

Långresan 2000

  By enligt O | 2011/01/13 - 08:08 | Boktankar
3 Comments

Under 1999 började jag arbeta som lärare och varje krona som blev över sparade vi till resan med stort R. Strax efter brakfesten som firade in ett nytt millennium flög vi till Sydney. Sex veckor tillbringade vi i det väldiga Australien och bussresorna blev många och långa.

Jag förälskade mig i Melbourne och drömmer fortfarande om att få komma dit igen. Vi såg Australian Open och vår solbränna var, hmm, intressant. Bäst var annars turen in till Uluru och Olgas. Fantastiskt! Tyvärr blev det inte mycket sett av barriärrevet då regnet öste ner. Kängurur och koalas fick vi dock se. Vi åt känguru också, men det rekommenderar jag definitivt inte. I bokaffärerna skyltades det med Michael Connelly, som snabbt blev en favorit. Läskigast måste A thin dark line av Tami Hoag varit, tätt följd av Sjöjungfrun sjöng sin sång av Val McDermid.

Nya Zeeland var nästa land och där hyrde vi bil. Jag vägrade som vanligt att köra och fick istället läsa kartan med varierande resultat. Bäst här var helt klart Wellington, ännu en trevlig stad jag gärna skulle återse.

Bali, Lombom och Java stod näst på tur. Makens föräldrar och syster kom med ett gäng böcker hemifrån, bland annat den då aktuella Gömda av Liza Marklund och snackisen Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti, men också vackra Silke av Alessandro Baricco.

I Vietnam blev det mycket sett och lite läst. Hann dock med Memoirs of a geisha, som måste räknas till resans mest minnesvärda. Vi avslutade i Thailand med lata dagar i sällskap av min familj och Patricia Cornwall.

Det här var ett skönt halvår innan allvaret började på riktigt. Jag är riktigt glad att vi gjorde en rejäl resa.

Läs också:

Kenya 1998

  By enligt O | 2011/01/10 - 08:54 | Boktankar
6 Comments

Jag tänkte ta er med på en guidad tur genom de resor jag gjort under åren. Mest fokus är det på litteraturen självklart.

December 1998 tillbringade jag i Kenya, först på Svenska skolan i Nairobi för att skriva examensarbete och därefter en sväng till Mombasa och en till Masai Mara. Med på resan fanns mina tre underbara studievänner som jag fortfarande håller så kära.

Självklart tog vi oss ut till Karen och Karen Blixens farm vid Ngong Hills. ett vackert, men helt absurt museum där Blixens liv och rekvisita från filmen Mitt Afrika blandas lite hur som helst. Jag började läsa Den afrikanska farmen, men hann aldrig färdigt. Borde kanske ta nya tag någon gång, om inte annat för att kunna bocka av en klassiker.

Under resan läste jag däremot min första bok av favoriten Barbara Voors Tillit till dig, om Saga och Zacharias, som jag aldrig vågat läsa om av rädsla för att förstöra magin.

Jag minns också att jag läste och tyckte om Svart harakiri av Paul Beatty, men jag har absolut inga minnen av den längre. Konstigt att vissa böcker bara finns kvar som en känsla.

Resan till Kenya var mitt första möte med Afrika och jag ville definitivt ha mer. Alla vi träffade rekommenderade en resa till Zimbabwe som skulle vara ett fantastiskt land att resa i. Lite har hänt sedan dess minst sagt.

Läs också: