Tag Archives: Bokmässan

Afternoon Tea med Jenny Colgan och Sophie Kinsella


Jag har läst mycket av Sophie Kinsella och gillat det mesta, medan det var tusen år sedan jag läste något av Jenny Colgan. Det känns härligt att lyssna till två glada och babbliga författare som uppenbarligen gillar varandra mycket, men inte setts på länge. Situationen är dock riktigt absurd då jag skriver på min iPad där det med jämna mellanrum kommer uppdateringar från DN om situationen utanför. NMR har bråkat vid ICA Fokus och nu kastar motdemonstranter gatsten utanför Liseberg. Idioter hela bunten. Jag flyr in i feelgoodlitteraturen en stund. Det känns märkligt, men mest skönt. Världen är mer än extremism och våld. 

Kinsella skriver om karaktärer som ofta liknar henne. Hon berättar om hur hon efter att ha skrivit Can you keep a secret? där Emma spiller Cola över en person hon egentligen vill imponera på, själv välde ett helt bord med glas över ett gäng journalister. Jenny Colgan har istället valt att skriva om Polly som är lugn och helt olik henne själv. Hon öppnar ett bageri i ett litet samhälle som faktiskt existerar. Tydligen finns det recept i hennes böcker som hon lovat att alla kan lyckas med. Kanske min enda chans att lära mig att baka bröd. 

De babblar på om möten med och spaningar på läsare. Hur konstigt det blir att se någon läsa ens bok, eller fundera på att köpa någon av dem och lägger tillbaka den. Faktiskt hade de lätt kunnat ha seminariet utan Tara Moshizi, som brukar vara en finfin moderator, men nu inte får en syl i vädret. När hon väl får det sköter hon det bra. Till exempel lyfter hon hur sociala medier påverkar oss och finns med mycket i Kinsellas senaste bok. 

Att visa en perfekt bild på sociala medier är inget nytt, säger Kinsella och påminner om hur människor ser ur på gamla målade porträtt. Sociala medier gör att vi inte vågar vara ärliga och det blir mer och mer av ett problem. Kinsella är några år äldre än jag och talar om hur vi förut fick vänta länge på bilder, medan de nu är ögonblickliga. Däremot lyfter de båda det som är bra med sociala medier, som kontakten med läsare. Colgan talar om att se till att vi styr sociala media, inte tvärtom. 

Läs också:

En ung irländsk författargeneration


I våras läste jag Rob Doyles bok Here are the young men. En väldigt bra och minst lika obehaglig bok. Sally Rooneys Conversations with friends är en bok jag tänkt läsa inför mässan, men det får bli senare. Den lockar i vilket fall. Sara Baume är däremot ett nytt namn för mig. Hennes senaste bok heter A line made by walking och utifrån det hon läste från den känns den väldigt poetisk och vacker. Ett stort tema är depression, så det kan vara en tung historia, eller en som bara är stillsam. Titeln kommer från ett konstverk av Richard Long och det är bara ett av väldigt många konstverk som finna med i boken. I slutet av boken finns en lista över dem, en lista som är flera sidor lång.

Sally Rooney döpte sin bok till Conversations with friends. Inte så konstnärlig, men hon ville ha en tydlig titel som berättade vad boken handlade om och egentligen ingenting annat. Att vännerna kommunicerar mycket via mobiler, vilket kändes naturligt då det är så kommunikation ofta ser ut nu.

Rob Doyle läser ur den bok han skriver just nu. En memoarroman eller en romanmemoar. Ett avsnitt som handlar om att dricka istället för att äta. Hur märkligt det var att fransmän kan dricka vin och ändå skriva böcker. Huvudpersonen dricker gärna, men just vin förstör vilken skrivdag som helst. Roligt och galet, med en svart underton, precis som Doyle den äldre också är. Det låter lovande. Nu läser jag gärna på engelska, men hade ändå gärna sett hans böcker översatta till svenska. Vad nya boken ska heta? Han har en titel, men en dålig sådan säger han, The sentimentality of mammals, men det kan lika bli något helt annat.

Titeln på Here are the young men, från en sång av Joy division. Han var sjukt nöjd med titeln, men när han sedan googlade det insåg han att en holländsk kvinna valt exakt samma titel till sin bok med porträtt av soldater som krigat i Afghanistan. Boken This is the ritual är en samling noveller. Tyvärr skulle jag säga, då jag heller läst en roman till av honom.

Hur placerar sig dessa tre unga författare i den irländska litteraturen och Doyle erkänner att han började läsa irländsk litteratur ganska sent. Nu kan han sin litteraturhistoria och det gör att det också är enklare att ta till sig samtida irländsk litteratur.

Inte heller Sara Baume läste irländsk litteratur, då hon ville använda litteraturen som flykt och inte läsa om elände i Limerick på 30-talet. Även hon känner sig nu mer som en del av den irländska litteraturen och har också börjat läsa en hel del europeisk litteratur. Baume påpekar dock att inte bara litteratur inspirerar författare idag, utan även tv-serier, film och teater.

Sally Rooney har studerat en hel del litteratur, men hennes master var i amerikansk litteratur, då det kändes coolare och inte lika svart och eländig som irländsk litteratur förväntades vara. Hon har insett att irländsk litteratur är mer än det nu, men faktiskt även i historien, trots att de författarna kanske inte varit de som lyfts fram mest. Den nationella litterära traditioner som sålts in är just det svarta, men det finns en tendens att inte problematisera vissa författare som t.ex. Yeats, en författare som hade fascistiska sympatier, något som Doyle kan se förbi. I övrigt läser de ganska lite poesi, något de mer associerar med skolförhör än nöjesläsning.

Britta Olinder är moderator och ja, hon är kunnig, men tempot är inte direkt högt. Jag föredrar när det blir ett samtal och inte bara en intervju. Det är en skillnad helt klart. Nu blir det mer av ett ganska stelt förhör tyvärr som aldrig riktigt kommer igång. Synd, då de här tre författarna är riktigt intressanta. Det kommer igång lite mer när de börjar tala med varandra. Det är också tydligt att de olika generationerna krockar lite, som t.ex. i diskussionerna kring kön. Att kalla Rooneys bok för typiskt kvinnlig och Doyles för typisk manlig är kanske lite märkligt. Doyle håller visserligen med om att han fokuserat på manliga karaktärer, men hoppas att han inte bara skriver böcker om och för män. I Here are the young men finns några väl tecknade kvinnoporträtt även om hans liv mest bestått av relationer till män.

Läs också:

I väntan på mässpepp

Jag har inte riktigt fattat att det är Bokmässa i nästa vecka. Jag har verkligen inte fattat att det är vecka 38 nu (jo, som lärare är det veckor som gäller under terminen) och att det snart är oktober har jag i det närmaste förträngt.

Eftersom jag egentligen älskar planering (hej kontrollbehov) och förberedelser av olika slag känns det lite märkligt att faktiskt inte ha så mycket koll. Jag har läst igenom seminarieprogrammet ordentligt, gjort ett schema i excel (som jag säkert inte kommer att följa) som innehåller både seminarier, intervjutider, mingel och middagar. Kanske blir det här året jag faktiskt glider runt och tar dagarna som de kommer.

De författare jag absolut inte vill missa är:

Carsten Jensen

Jennifer Niven 

Karin Alfredsson

Kjell Westö

Philip Teir

Rob Doyle

Sally Rooney

Sophie Kinsella

Theodor Kallifatides

Val McDermid

 

Klicka på författarnamnen för att se de framträdanden de har under mässan.

 

Jag ser också fram emot temat Bildning som står i fokus under Bokmässan.

 

Läs också:

Gott nytt år!

Nu är det nyår för lärare som har turen att få börja året två gånger. Som alla andra på nyårsafton och så vid den här tiden på året då när det är dags att sparka igång ett nytt läsår. Bloggen, som fyllde 7 år i juli, startar också om lite på hösten då det är dags för många boksläpp och roliga litteraturaktiviteter. Jag har ju redan hunnit med Crimetime Gotland, men planerar också att besöka bokmässorna i Göteborg i slutet av september, för ja de är flera i år, samt Stockholm Literature i slutet av oktober.

Jobbmässigt känns det som att det kommer att bli ett lite enklare år. Förra året var tungt och jag låg konstant efter. I år ska jag visserligen handleda läslyftet och vara programansvarig, men det betyder också färre undervisningstimmar och förhoppningsvis tid att fokusera. Privat hoppas jag också på ett lugnare, trevligare och mindre sorgligt år.

Dags att ta nya tag alltså och möta alla nya böcker och människor som kommer att korsa min väg. Mina nyårslöften blir att skratta mycket, läsa massor och jobba lagom.

Gott nytt läsår!

Läs också:

FN-rollspel på Bokmässan

Forente-nasjoner-FN_large

Varje år genomför eleverna på ”min skola” Lerums gymnasium ett FN-rollspel. Våra elever är inte med, men vi brukar alltid gå och titta. Från att ha varit en orgie i blackface har det blivit ett mer och mer seriöst tillfälle för eleverna att lära känna FN, olika länders förutsättningar och inte minst att tala och debattera.

Första gången jag hörde talas om konceptet var 1998, då jag gjorde mitt examensarbete på Svenska skolan i Nairobi. Eleverna där deltog i ett FN-rollspel med andra utlandsskolor och hade fått bland annat det för mig i princip helt okända landet Djibouti som ”sitt” land. I år fyller FN-rollspelen tjugo år och det firas genom ett extra FN-rollspel på Bokmässan i Göteborg arrangerat av mässan tillsammans med Pedagogiskt Centrum. Elever från Lerums Gymnasium och Aranärgymnasiet kommer under en heldag 23/9 att debattera frågor kring yttrandefrihet — ett av årets bokmässeteman.

 

Läs också:

Bokmässans nya app

images

Äntligen kan du få full koll på Bokmässan 2015 då nya appen lanserats för iPhone. Inom kort kommer den även för android, vilket säkerligen är en välkommen nyhet. Nu ska jag börja klicka in mina seminarier, inklusive krockar. Alltid bra att ha flera möjligheter, då det ibland är svårt att förflytta sig långt mellan seminariesalarna.

Här kan du ladda ner appen!

Läs också:

Läslista inför Bokmässan

Jag inser ju själv att de 16 dagar som är kvar till mässan inte räcker långt och med tanke på mitt riktigt låga lästempo kommer jag att hinna läsa väldigt få böcker. Jag kommer dock att prioritera de böcker i min läshög av författare som dyker upp i Göteborg. Det kan bli de här, eller något helt annat.

Jonas Hassen Khemiri är aktuell med nya boken Allt jag inte minns och den ligger överst i bokhögen.

Jag vill också läsa Vad gör man inte av Maja Hjertzell, som ska ha ett seminarium tillsammans med Martin Jern, med titeln Country Noir. Skulle gärna vilja läsa Svensk synd av Jern, som väntat för länge i hyllan.

En bok jag är nyfiken är Linda Olssons deckardebut. Tillsammans med Thomas Sainsbury har hon skrivit Ingenting är glömt under pseudonymen Adam Sarafis.

Då jag är i Spanien ofta, men sällan eller faktiskt aldrig, läser spanska böcker är jag också nyfiken på Även detta går över av Milena Busquets. Hon kallas 2000-talets François Sagan, så då kanske jag borde läsa något av henne också.

Olivia Bergdahls debut Efter ekot har jag nästan glömt bort och den vill jag verkligen läsa. Bergdahl deltar bland annat i seminariet Skulden, skammen och hämnden tillsammans med Doris Dahlin, Maria Sveland, Sonja Schwarzenberger.

Guadalupe Nettels bok Kroppen jag föddes i har hyllats av många och jag är sugen på att läsa. Hon medverkar bland annat i seminariet Mexiko, våldet och litteraturen.

Jag älskade Xiaolu Guos Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande och nu vill jag läsa hennes senaste bok Jag är Kina. Hon deltar bland annat i ett seminarium om exilförfattare.

Det är bara att tuta och köra …

 

Läs också:

September betyder Bokmässa

Bokmassan_kulturkollo469

Jag är (till skillnad från de flesta bokbloggare) ingen höstfantast. En solig sommardag slår till och med den vackraste höstdag nio gånger av tio. Däremot gillar jag att hösten är bokaktiviteternas tid och bland det bästa är helt klart Bokmässan i Göteborg. En helg om året flyttar alla till Göteborg och även om de flesta verkar umgås med samma människor på annan plats, betyder det för mig en hel del möten med trevligt folk som jag sällan träffar annars.

De senaste året har rum R3 vikts åt bloggambassadörer. I år finns inga sådana, men vi på Kulturkollo har ett samarbete med Bokmässan och fick då tillgång till bokbloggarrummet. Självklart ville vi inte häcka där själva, utan har valt att istället hålla rummet öppet för de bloggare som vill kika förbi.

Annars handlar mässan självklart mycket om seminarier och varje år gör jag en plan, som jag sedan inte följer speciellt mycket. Förra året gick jag flera gånger in på seminariet i salen bredvid om det lät hyfsat spännande och fick se en hel del bra saker. Ibland följde jag bara med random bloggare, för att kunna fortsätt umgås och det händer faktiskt att jag köar till just det populära seminarie som jag sedan länge bestämt att jag ska se på.

Varje år tänker jag att jag ska besöka Rum för poesi, som håller öppet fredag och lördag, men det har ännu inte blivit av. I år vill jag verkligen gå.

Annars håller jag som bäst på att göra en lista över de böcker jag skulle vilja läsa innan det är dags för mässa. Den blir lång …

 

Läs också:

Saker jag borde hinna innan Bokmässan

file0001894206932

Kulturkollo peppar vi inför Bokmässan fram tills dess att dörrarna öppnar på torsdag. Själv börjar jag känna mig minst sagt stressad, eller förresten kanske mest tom, då jag försöker att stänga ute stressen. Trots att jag inte är nybörjare, som Lotta, så börjar jag pendla mellan pepp och panik. I år dök Bokmässan upp innan jag ens hunnit starta hösten. Jag är lite smått i chock. Det är så otroligt mycket jag borde hinna med innan torsdag.

1. Borde gå till frisören, det var ett bra tag sedan. Kanske hinner jag med en hemmafärgning, annars får jag vara kulturtantsgrå. Nu färgade jag ju håret för bara ett par veckor sedan, men se då gick det lite fel. Lyckades blanda i efterbehandlingskrämen istället för färgkrämen, vilket gjorde att det inte blev så mycket färg ens när jag panikkladdade i färgen i efterhand. Så ja, frisör hade kanske varit en bra idé.

2. Jag köpte nya skor för ett tag sedan, men har inte hunnit gå in dem alls, vilket jag planerade. Det betyder att de absolut INTE går att använda under mässdagarna, om jag inte planerar att sitta helt still, vilket självklart är omöjligt. Fail på skorna alltså. Får se vad jag kan leta fram istället i kategorin foträta och ingångna. Kläder så? Tror att det mesta ska finnas, men jag behöver organisera lite. Behöver vi synka vår klänningar Hanna?

3. Jag har en hel hög böcker som jag borde läsa. Dels minst en brasiliansk, för att känna mig lite inläst på årets temaland. Kanske kan två halvlästa ge mig lite fejkkoll, men det känns rätt fattigt om jag ska vara ärlig. Sedan finns ju de böcker jag fått, som jag borde ha läst, för att kunna se folk i ögonen. Så många böcker, så lite tid.

4. Det hade också varit lite smidigt om jag kunde läsa i alla fall en av de böcker jag köpte på the English Bookshop förra året, så att jag med gått samvete kan shoppa loss där i år igen. Det skulle möjligen, kanske, eventuellt kunna ligga fler olästa böcker här hemma som jag var absolut tvungen att köpa förra året.

5. Kanske skulle det också vara lite käckt att kolla igenom programmet lite innan jag börjar traska runt på mässgolvet. Det enda jag vet är att jag ska äta frukost och lyssna på Ester Roxberg på torsdagen och sedan heja på Pernilla Alm och Malin Roca Ahlgren klockan 17.00 samma dag. Och sedan har jag hyfsad koll på diverse mingel.

6. Anteckningsböcker ska letas fram, pennor vässas, mobilen och paddan laddas, visitkorten läggas i handväskan, seminariekortet i tryggt förvar i plånboken. Sedan tror jag att jag är så redo som jag kan bli i år.

7. Några små detaljer till bara. Jag har ett gäng lektioner att planera, som jag skulle haft på torsdag och fredag. Borde också skriva klart det där lärobokskapitlet som ska in veckan efter mässan. Då lär det inte finnas så mycket energi.

Vad ska du göra inför Bokmässan?

 

Läs också:

I väntan på…

… första seminariet. Har fått lite mat i magen och känner mig laddad!

20120927-125841.jpg

Läs också:

« Older Entries