Jag måste varit ovanligt grinig den dagen

Veckans bokbloggsjerka handlar om en bok alla verkar älska, men som du inte alls förstod storheten med.

Finns det någon bok som har fått översvallande recensioner men som du själv absolut inte tyckte om?

Alla verkar absolut älska boken med det omöjliga namnet Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap och självklart trodde jag att jag skulle göra detsamma. Visst låter det lockande med en bok som andra menar är så underbart fantastisk?

Tyvärr höll jag inte med alls. Jag tyckte det var en ointressant, tråkig historia befolkad av platta karaktärer som jag inte brydde mig om det minsta. Jag läste ut boken, det gjorde jag, men har så här i efterhand inte ett enda minne av läsningen. Mer än att jag suckade mig igenom den.

Så här skrev jag om den i min gamla blogg:

Läste just ut Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer och hjälp vilken tråkig bok det var. Satte en tvåa på den men det var en väldigt svag sådan. Nu är jag visserligen inget fan av brevromaner, men den här var tråkig även jämfört med andra böcker i samma stil. Läste den egentligen mest för att titeln är så rolig, men det var väl det enda roliga i hela boken. Om den inte varit så lättläst hade jag inte läst ut den. Undvik!

Läs också:

En nordisk favorit

Veckans bokbloggsjerka handlar om nordiska favoritförfattare.

Pusha för en nordisk författare som du gillar och så vill vi naturligtvis att du ska tipsa oss om en bok av hen som vi absolut måste läsa. 

Jag har många nordiska favoriter, men tänkte att jag skulle försöka hitta någon som kanske inte är så vidda spridd. Annars är Erlend Loe och Jón Kalman Stefánsson stora favoriter tillsammans med Märta Tikkanen och Inger Christensen.

Den jag vill tipsa om är dock Jens Christian Grøndahl, som det visserligen var länge sedan jag läste, men som ändå får räknas till favoriterna. Hans Lucca är en av de bästa böckerna jag läst. Även Tystnad i oktober är fin.

Jag gillar det stillsamma i  Grøndahls böcker och vill definitivt återupptäcka honom inför bokmässan i höst. Det är synd att glömma bort gamla favoriter, men samtidigt lite läskigt att återse dem. Tänk om de mist sin glans.

 

Läs också:

En är utvald

Veckans bokbloggsjerka handlar om karaktärer då Annika vill att vi gör följande:

Välj en karaktär från en bok som du nyligen har läst och berätta lite om hen.(egentligen stod det honom/henne, men visst funkar hen klockrent här?!)

I några dagar har olika karaktärer snurrat runt i skallen på mig, men till slut har jag valt att skriva om en i boken jag läser just nu, nämligen Frank Mackey i Faithful Place av Tana French.

Frank var med även i Okänt offer och han utmärkte sig även då som den kaxige, lite väl frispråkige, coolingen som inte bara utsätter sig själv för risker, utan även sina medarbetare. Samtidigt är han lojal som bara den och trots sitt hårda yttre något av en softis.

Jag gillar att han återvänder till sina barndomskvarter, då mötet med hans familj gör honom mänsklig. Jag älskar den irländska dialekten som French skriver på och människorna som befolkar hennes böcker.

Frank blir verkligare i den här boken och fallets koppling till barndomskvarteret Faithful Place och det som hände den dagen då han lämnade det.

Jag tycker att Tana French lyckas utveckla den stereotypa Frank Mackey som hon berättade om i Okänt offer och jag gillar sättet hon gör det på. Jag gillar den mjukare Frank mycket, trots att han fortfarande är något av en kliché.

 

 

Läs också:

Annorlunda, personlig, engagerad och informativ

Vad tycker du om att läsa i en  (förutom själva recensionen då): författarinformation, ev. filmatiseringar, länkar till sidor som t.ex. Goodreads, Boktipset etc? Kort sagt: hur ser den ultimata recensionen ut enligt dig?

Så här ser frågan i helgens Bokbloggsjerka ut. Jag har funderat och kommit fram till att jag i mångt och mycket håller med Anna om att det är reflektioner jag gillar, mer än klassiska skolrecensioner med mycket handling och lite tanke. Jag läser inte recensioner som bara består av text kopierad från bokens baksida eller förlagets reklamtext. Speciellt inte om tyckandet bara är ett kort “den var bra” eller “den var inte så bra” och därtill ett sifferbetyg. Däremot gärna en länk till förlaget eller ännu hellre en internetbokhandel så att jag kan läsa mer om boken där om jag vill.

Jag vill veta vad boken tillhör för genre. Lite om handlingen. Kanske något kort om författaren, t.ex. om hen skrivit några böcker tidigare eller varifrån hen  kommer. Mer spännande är dock att läsa om bloggarens relation till författare i fråga och hur läsandet av hens böcker får bloggaren att känna. Vilka tankar och känslor väcks, är boken lärorik, är karaktärerna trovärdiga, språket bra?

Jag gillar också bloggar som varierar sitt sätt att skriva om böcker. Att alltid följa samma mall kan vara strukturerat och bra, men blir lite tråkigt i längden. Tråkigt är också allt för korta recensioner om det inte handlar om fyndiga twitterrecensioner vill säga.  Nördighet och flummerier gillas alltid och en personlig stil och röst är en förutsättning för att bli en favoritblogg hos mig. Man skulle kunna kalla det för “hardutänktpåensakrecensioner” som hittar en liten, spännande detalj och/eller en annorlunda infallsvinkel.

 

Läs också:

Det där med debutanter

Belinda Bauers Mörk Jord var riktigt bra, där håller jag med Annika som vill att vi berättar om bra debutanter vi läst. Annars har jag varit dålig på sådana det senaste och har t.ex. inte läst någon av de nominerade till Borås Tidnings debutantspris och så brukar det inte vara.

På årets läslista finns dock några bra debutanter. Elin Grelsson och Felicia Feldt hör till toppen och Zlatan får väl kanske kallas debutant trots att han “bara” babblat. Under 2011 stiftade jag bekantskap med Kathryn Stockett vars Niceville var en av de böcker tyckte bäst om under förra året. 60 litterära agenter sa nej till den innan Kathryn Stockett slutligen fick napp och några av dem grämer sig säkert rejält.  Jag vill också lyfta fram Sara Ohlsson vars Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag inte bara har en fantastisk titel, utan också ett grymt bra innehåll.

Förra året läste jag också första böckerna av flera nu mer erfarna författare. De som var debutanter då boken kom, men inte är det längre. Som Audrey Niffenegger till exempel, hennes debutbok Tidsresenärens hustru är både annorlunda och bra. Och Sadie Jones som kämpade länge innan Den utstötte blev publicerad. Bra, annorlunda och nattsvart kallade jag den. Inte alls nattsvart, men likväl gripande var Johanna Lindbäcks debutbok En liten chock som var en bra bok, men slås av flera av sina efterföljare. Precis som det ska vara. Tänk vad tråkigt att aldrig utvecklas och inte nå upp till sin debut i de böcker man skriver därefter. Av Andrew Kaufman har jag bara läst debuten All my friends are superheroes och att säga att den var ovanlig torde vara dagen underdrift.

Det är spännande med debutanter. Inte bara för att man inte vet vad man får, för det vet man ju inte egentligen när man läser första boken av alla författare, utan för att det är så nytt och därmed lite sårbart. Det känns viktigare att läsa och skriva ordentligt om en bok som är den första. Både boken och författaren förtjänar det extra mycket.

Läs också:

Ja, fast nej, fast typ, ibland, om jag vågar

Veckans bokbloggsjerka hos Annika föranleder ett lite mer virrigt svar än vanligt och det säger inte lite när det gäller mig. Frågan lyder som följer:

 

Om du hittar en bok du gillar går du då bananas för att få tag på samtliga böcker som denna författare har skrivit?

Ett kort svar på frågan skulle kunna vara “det beror på” men just korta svar är väl inte riktigt min specialitet. Istället ska jag försöka förklara ungefär hur jag fungerar. Ibland när jag läser en bok jag verkligen älskar ser jag till att med en gång läsa vidare i författarens produktion. Detta gäller främst om det handlar om deckare som dessutom slutar väldigt spännande. Där har ni också skälet till att jag ganska ofta väntar med att läsa deckare tills författaren gett ut 2 eller 3 böcker. Något av det värsta som kan hända är nämligen att läsa en debutdeckare som är galet spännande och sedan inte kunna läsa vidare. En icke eftersträvansvärt situation.

Ibland blir reaktionen dock precis tvärtom. Jag läser en bok som jag absolut älskar och vågar sedan inte läsa något mer av författaren. Författarens första bok växer till något otroligt, fantastiskt, hysteriskt underbart i minnet och det blir bara värre. Ju längre tid det tar, desto svårare blir det att våga återse författaren.  Därav min två-gånger-är-en-vana-utmaning.

När jag var tonåring var det definitivt alternativt ett som gällde, men nu blir alternativ två vanligare och vanligare.

Hur gör du?

 

 

 

Läs också:

Jo, men så här är det…

Veckans bokbloggsjerka är riktigt rolig! Så här skriver Annika:

Jag hör till de få (vad det verkar i alla fall) som inte kunde bry mig mindre om en boks omslag och jag har verkligen försökt förstå varför så många älskar omslag så mycket att de faktiskt köper en bok enbart för att den har ett omslag som de gillar. Hör du till dem? Vilket är i så fall ditt favoritomslag i dag? Dela  med dig av en bild och förklara vad det är som gör just detta omslag så speciellt.

Om du ställer dig på min sida: berätta varför du inte ägnar bokomslag någon större uppmärksamhet.

 

Jag har tidigare konstaterat att ytan är viktig för mig när det handlar om böcker. En del böcker läser jag trots omslaget, som den här som ser ruskigt sliskig ut, eller den här som ser riktigt tråkig ut. Om jag inte känner till författaren och inte fått tips om boken av någon jag litar på blir fula böcker inte lästa. I alla fall plockar jag inte ner dem från hyllan i bokhandeln. Kanske lånar jag dem på biblioteket. Kanske.

Omslaget är för mig mycket viktigare än baksidetexterna. Jag läser nästan aldrig på baksidan av en bok. Möjligen ett par rader. Däremot läser jag alltid blurbarna. Blurbar är viktiga och avslöjar dessutom aldrig för mycket.

Vilka omslag är fina då? Jag är riktigt svag för omslag som det här, eller det här med den fantastiska relieftexten som jag faktiskt köpte enkom för omslaget och det här är underbart absurt.

 

Läs också:

Favoriter av favoriter

Veckans bokbloggsjerka var riktigt rolig och krävde en hel del tankeverksamhet. Det gäller att vaska fram favoritförfattarna och därefter favoritböckerna av dem. För att en författare ska kvala in som favorit krävs det att jag läst ett gäng böcker av dem. Visst kan jag få favoriter redan efter en eller ett par böcker, men just de författarna får inte plats på just den här listan. Här finns istället ett gäng gamla trotjänare.

 

Barbara Voors är favoriten med stor F. Jag tycker om alla hennes böcker och har funderat länge på vilken som egentligen är bäst. Jag väljer en jag egentligen bara kommer ihåg känslan av, nämligen Sömnlös.

Jonas Gardell är en favorit och det är svårt att välja en enda favoritbok av honom. Efter mycket funderande har det dock blivit Fru Björks öden och äventyrsom går segrande ur

Nick Hornby skriver oftast bra, men ändå väljer jag hans första bok som den bästa, High Fidelity som fick mig att älska listor ännu mer.

Tony Parsons första bok får också symbolisera hans ladlitkarriär eftersom Mannnen och pojken är så himla fin.

Nina Bouraoui är en ganska ny favorit och jag absolut älskar allt hon skriver. Mest tycker jag om Kärlekens geografi som fullständigt knockade mig.

Maria Ernestam är en grym författare. Allt hon skriver är bra, men Busters öronär något alldeles extra.

Michael Connelly är också en gammal favorit och Bosch är en av de hjältar jag tycker bäst om. Ett kul grepp är när han och Connellys andra hjälte McCaleb träffas i A darkness more than night.

Elizabeth George måste vara med, trots att hennes senaste knappast var en favorit. Bäst av hennes deckare måste Till minnet av Edward vara.

Roddy Doyle har jag tappat bort lite, då serien om Henry inte riktigt var min grej. Jag gillar både Doyles mer allvarliga böcker och de där allvaret göms bakom skratt. Den bok jag tycker allra mest om är ändå The Van, där pappa Jimmy Sr blir arbetslös och börjar sälja hamburgare tillsammans med en kompis. Så fin!

Astrid Lindgren måste ju bara finnas med på en sådan här lista. Just nu läser vi hennes läskigare böcker för grabbarna O och jag slås av hur bra de fortfarande är. Mio min Mio är helt klart den vackraste. Så fint skriven och så kuslig på ett bra sätt.

Bodil Malmsten är så bra, så bra. Jag tycker om hennes loggböcker mycket, men finast av dem alla är romanen Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån. 

Chimamanda Ngozi Adichie tillhör visserligen inte de gamla trotjänarna, men jag har älskat sönder de tre böcker jag läst av henne, vilket också är de tre böcker hon gett ut. Bäst av dem är En halv gul sol.

 

Om ni som jag ska sätta ihop en Boktolva 2012 med författare ni inte läst, men vill läsa tycker jag definitivt att alla på denna lista som  ni ännu inte läst ska få plats.

 

Läs också:

Böcker som hittat hit!

Veckans bokbloggsjerka innehåller en riktig samvetsfråga. En fråga som är superintressant för oss boknördar, men inte för någon annan. Det handlar om hur vi får tag i de böcker som väller in i våra hem.

Hur får du tag på dina böcker? Köper du eller lånar du dem? Finns det någon internetbokhandel som du anlitar oftare än andra? Kort sagt: beskriv hur du får tag på dina böcker som trängs i bokhyllan och som gör allt för att fånga ditt intresse. 

Jag köper färre böcker än förut. Nu säger det inte så mycket, men färre är det helt klart. Kommunens huvudbibliotek ligger i anslutning till gymnasieskolan där jag arbetar och jag är en trogen kund. Jag lånar dock fler och fler e-böcker, vilket inte hindrar att jag bär hem fler böcker än jag hinner läsa.

När det gäller köpta böcker är det Bokus jag använder mest, det blir Adlibris ibland också visserligen, men jag gillar Bokus hemsida bättre. Jag köper också från Amazon, fysiska böcker från den brittiska och e-böcker från den amerikanska. Det händer också att jag slinker in på Pocket Shop om jag åker buss eller tåg.

Bokbloggare gillar också att byta böcker och på våra träffar med bokklubben byter vi alltid. Bäst är det för hyllan om jag blir av med fler böcker än jag tar med mig hem. En bok om dagen gillar också att fixa byten och då kan jag dessutom få böcker som överraskar, som jag kanske inte hade valt själv.

Begagnade böcker köper jag allt för sällan. Gjorde ett fynd till grabbarna O på Bokmässan, men annars går jag sällan på antikvariat och har aldrig handlat något på Bokbörsen. Dumt egentligen.

Och så recensionsböckerna nu som blivit färre och det är helt medvetet. Jag hinner inte läsa allt och vill slippa det dåliga samvetet som olästa recensionsböcker ändå ger. Ber jag om något vill jag verkligen läsa.

Läs också:

Med risk för upprepning

Vilken är din absoluta favoritbok av de som du har läst på ett annat språk än svenska?

Lite sent svarar jag på Bokbloggsjerkan och jag kunde inte låta bli att återigen nämna min absoluta älsklingstrilogi som jag läst om och om igen. På bästa irländska har Roddy Doyle skrivit the Barrytown Trilogy som innehåller böckerna The Commitments där brodern Jimmy har huvudrollen, The Snapper som handlar om systern Sharon och The Van, som kanske är den finaste av de tre, om pappan Jimmy Sr.

Alla tre böckerna har blivit film och bra filmer dessutom, speciellt filmatiseringen av The Commitments är fantastisk. Böckerna är dock snäppet bättre. Hur läsvärda som helst. Kanske dags att läsa dem för sisådär 37:e gången?!

Läs också: