Tag Archives: Bokbloggar

Varför ska vi egentligen läsa?

Oändligt goda skäl att läsa en bok är listan som vandrar runt i bokbloggarvärlden och där det påpekas att läsning ger så otroligt mycket mer än bättre resultat i nästa PISA-undersökning (även om det hade varit rätt käckt med lite ökad läsförståelsekunskap för allas skull). Det handlar om att vidga vyer och få en bild av världen som är lite vettigare än den blir utan kunskaper om världen utanför den egna, lilla pyttevärlden. Risken för att människor blir fördomsfulla, främlingsfientliga och allmänt korkade är mindre om de läser skönlitteratur, det är jag helt övertygad om. Förutsatt att de inte bara läser böcker som bankar in samma budskap som Jimmie Åkesson och hans polare, att allt som är lite, lite annorlunda är livsfarligt.

Precis det är första punkten på listan, den som initiativtagaren Boksystrar bidrog med.

1. Du blir bättre på att sätta dig in i hur andra människor tänker och agerar.

Kommunikationen med de som befolkar böckerna du läser gör också att du får sällskap i livet, visserligen av fiktiva karaktärer, men de ger sällskap de också. Andra punkten kommer från En bok om dagen och handlar om det.

2. I sällskap med en bok behöver du aldrig känna dig ensam.

Det tredje oändligt goda skälet kommer från hyllan och anknyter till min tes om hur vi ska slippa fler inskränka figurer i Sverige.

3. Du kan resa genom tid och rum utan att lämna din läsfåtölj

Det handlar om att uppleva mer än det du får i din vardag. Tidsresor är möjliga med hjälp av böcker. Inte så lite coolt när man tänker på det. Dessutom miljövänligt. Inga utsläpp alls om man reser på det sättet.

Lina på What You Readin? har samma teori som jag, nämligen att du blir smartare av att läsa. Fjärde punkten på lista lyder:

4. Du utvecklar ditt sätt att tänka

Linda märker skillnad på de elever som läser och de som inte gör det och jag håller med. Inför nationella proven i svenska för år 6 fick eleverna fylla i en enkät som bland annat handlade om deras läsvanor. De som fyllde i att de läste regelbundet på fritiden var också de som nådde bäst resultat. Nu beror resultaten inte bara på det självklart, men det är en del av förklaringen helt klart. Precis som Anna skriver blir språket bättre då du läser.

5. Du utvecklar ditt språk

Sedan var det min tur och mitt skäl fokuserade på det där med smarthet.

6. Du blir smartare, intressantare och mer socialt kompetent.

Du vill självklart inte framstå som korkat och att affärsmän från andra länder har den bilden av svenska affärsmän är kanske inte så lyckat.

Jag skickade vidare till Carolina och hennes skäl gillar jag skarpt.

7. En bok kan innebära en total avkoppling från ett annars stressigt liv.

Och det är nog så viktigt i dessa stressade tider att hitta något som lugnar. Jag märker att det är grymt viktigt för mig att rensa bort alla intryck och bara ge mig in i böckernas värld.

Lingonhjärta fokuserade också på rent välmående och konstaterade följande:

8. Läsa gör dig lycklig!

Just att faktiskt få känna alla känslor ger välmående. Att få skratta och gråta. Underbart!

Listan vandrade vidare till Fiktiviteter och den nionde punkten på listan handlar om fantasi. Något som är riktigt viktigt i en tid där vi är vana att serveras allt utan att vi behöver anstränga tanken.

9. Därför att det är det bästa sättet att öva upp och få vistas i sin fantasi!

Böcker kräver av läsaren att denne målar upp inre bilder, något jag tror är en riktigt viktig förmåga.

Beroende av böcker återknyter till det sällskap böcker ger i den tionde punkten på listan:

10. För att man som läsare aldrig behöver gå till sängs ensam.

Det är dessutom ett himla bra sätt att varva ner inför natten, hjärnan blir inte lika snurrig som av tv:n.

Boken är tankens barn bjuder på nästa punkt och den har mycket med läslust att göra, lite så behöver vi sälja in böcker till dem som ännu inte läser.

11. Du kan uppleva äventyr vilken tid som helst på dygnet, vart du än är!

BokrecensionerNu är en ny blogg för mig och hennes skäl är riktigt bra!

12. För att man kan träffa några av sina bästa vänner genom ett gemensamt intresse: böcker

Tänk så många fantastiska människor jag träffat via den här bloggen. Boknördar som inte alls tycker att mitt nörderi är annat än helt naturligt. I helgen hänger jag med många av dem på Bokresan.

Monika fokuserar också på kunskap och visst är det så att böcker ger kunskap. Massa kunskap.

13. Med en bok lär du dig alltid något nytt.

Det är faktiskt en av de bästa saker jag vet med böcker, att jag hela tiden lär mig nya saker om geografi, historia, samhällskunskap, religion och en massa annat.

Och så långt har listan hunnit hittills. Jag fortsätter följa den och rapporterar om fler punkter.

Det här inlägget borde jag förresten skrivit för länge sedan, dessutom i en annan blogg, då Boktimmen fixar Tematisdagar under #blogg100 som jag är med i med min skolblogg Ordklyverier.

 

 

 

 

Läs också:

200 sidor Pappersstäder

Dags för vår andra djupdykning i John Greens bok Pappersstäder (eller Paper towns som den heter i original). Har du inte läst boken, eller kommit kortare än våra 200 sidor utfärdas en spoilervarning även om vi försöker att inte vara allt för avslöjande.

 

Helena: Är det inte lite tråkigt nu? Q ägnar tiden åt att tyda dikter, kolla på internet, ljuga för sina föräldrar och inte kunna tyda ledtrådar som han inte ens vet om de är ledtrådar… Jag kan inte låta bli att tycka att det går lite på tomgång, vad tycker du?

 

Linda: Starten på del 2 är trevande, men jag tycker ändå om den. Jag absolut älskar att han tyder dikter och resorna till städerna som aldrig blev, pappersstäderna,  gillar jag skarpt.  När jag var ute och promenerade i söndags lyssnade jag på ett avsnitt av Allt vi säger är sant, där de diskuterade just Pappersstäder och där Per Bengtsson tycker lite som du, medan jag mer tycker som Lisa Bjärbo. Vi får se om det håller boken ut.

 

Jag har förresten bytt språk, efter att jag lyssnade på podden och insåg hur mycket jag älskade Greens språk i The Fault in our Stars. Nu läser jag alltså Paper towns istället för Pappersstäder. Ganska glad och nöjd över det, även om jag absolut tycker att översättningen höll måttet.

 

Helena: Jag tycker också väldigt mycket om språket och är glad att det är så lättläst i original. Språket betyder väldigt mycket i Greens böcker.

 

Med risk för att låta som att jag bara har dåliga saker att säga om boken (det har jag verkligen inte) så måste jag få klämma in lite mer gnäll, jag är ganska besviken på att vi knappt får veta något mer om Margo faktiskt. Det blir uppenbart att hon är viktig men inte varför och hur. Det är först på festen som vi får någonting i form av Lacey som äntligen blir till en människa i det där samtalet med Q i badkaret. Först då anar jag Margo också, och kanske är det det som händer Q också när han slutligen inser att Margo trots allt bara är en vanlig tjej och inget mysterium. Vad tycker du om att vi får veta så lite om Margo, att boken inte alls handlar om henne utan om frånvaron av henne?

 

Linda: Där håller jag med. Margo är definitivt inte med i boken, trots att hon är så viktig. Men lite av grejen är väl att Q inser att han inte riktigt vet vem hon är, eller var?! Q är huvudpersonen för mig och jag funderar fortfarande över vad jag egentligen tycker om honom. Han är inte en person att älska reservationslöst direkt.

 

Helena: Q är inte sällan rätt dryg, som när han anklagar Ben för att vara självupptagen efter festen, eller när han går totalt upp i jakten på Margo. Hans vänner framstår mer och mer som hjältar på det sätt de ställer upp. Undrar vad Margo betyder för dem, mer än som Qs besatthet?

 

Linda: Å andra sidan kan jag tycka att vännerna är lite irriterande när de håller på att snacka om balen, trots att en vän är borta. Det kanske är som du säger att de inte bryr sig så mycket om henne, att de bara tror att hon vill ha uppmärksamhet igen och är rätt trött på hennes nycker. Eller så är Q helt enkelt för besatt för att de ska orka lyssna.

 

Helena: Det är ju taskigt att mala på om balen över huvud taget, även borttaget Margos frånvaro, då Q av någon anledning är så oerhört anti att själv gå. Jag är förresten intresserad av en djupare analys kring varför Q är så fientligt inställd till balen. Beror det bara på att han inte kan gå med Margo (vilket ju inte var ett alternativ innan försvinnandet heller)? Det känns som att det finns mer där bakom. Över huvud taget gillar jag den där känslan att Green bara visar oss en glimt av historien, resten av alla deras berättelser ligger fördold. Det är fint, och frustrerande…

 

På sidan 120 i min bok finns en scen som jag tycker är helt fantastisk, som träffade mig rakt i magen. Det är där Q för första gången känner att han hör till på skolan, att den är hans. Det var så himla fint och en så väldigt fin gestaltning av en känsla som jag själv aldrig uppnådde men som måste vara precis så omtumlande som den är för Q. Minns du den scenen?

 

Linda: Jag hade inte alls tänkt på den scenen, men var självklart tvungen att bläddra tillbaka och läsa om den. Och ja, den var fin, men den gick mig som sagt förbi. Däremot fastnade jag väldigt mycket för scenen där Q och hans kompisar tar sig in i den övergivna butiken, där väggkalendern fortfarande visar februari 1986. Det är en snygg miljöbeskrivning tycker jag. En annan är när Q kommer till den första pappersstaden och ser trädet som påminner om det träd där han och Margot hittade liket för länge sedan och Q förväntar sig att se Margo ligga död bakom det. Då rös jag lite.

 

Helena: Han är så himla skicklig på att bygga de där miljöerna som blir stämningar, med väldigt små medel.

 

Linda: En annan sak jag gillar är de små detaljerna, de gömda referenserna, som att Qs engelsklärare heter Dr Holden. Det kan väl knappast vara en slump? Q har en del gemensamt med Holden Caulfields.

 

Och där gör vi stopp för idag, diskussionen fortsätter och den 26 mars kommer vårt avslutande inlägg där vi pratar om de sista hundra sidorna och boken som helhet. Under tiden diskuterar vi förstås gärna vidare i kommentarerna.

Det här inlägget publiceras också hos Fiktiviteter.

Läs också:

Oändligt goda skäl att läsa en bok

En lista vandrar genom bokbloggarvärlden. Den startade hos Boksystrar, tog sig vidare till En bok om dagen som skickade vidare till Hyllan och därefter drog listan till What You Readin? som lämnade över stafettpinnen till … och dagarna går, som i sin tur utmanade mig att ge ett oändligt gott skäl att läsa en bok.

6. Du blir smartare, intressantare och mer socialt kompetent. Den som vill göra internationell karriär behöver kunna en del om kultur. Läs bara den här artikeln om hur franska affärsmän drar lott om att behöva äta middag med svenska, tråkiga diton som kan absolut ingenting om litteratur och därmed inte kan föra ett vettigt samtal. Alltså bör alla som vill göra affärer också läsa många böcker.

Jag skickar vidare listan till Carolina läser och hoppas på fler tips på oändligt goda skäl till att läsa en bok.

Läs också:

I mars blir det läsmaraton

Bokmoster står värd för Läsmaraton 2014, som innebär att det ska läsas tio böcker under en månad. En pigg och glad Linda fixar det lätt, men nu var det grymt längesedan jag läste tio böcker under en månad, vilket gör att det känns passande att hänga på utmaningen.

Men start på lördag då. Heja, heja!

Läs också:

100 sidor Pappersstäder

9789163877360

Nu har vi, Linda och Helena, kommit 100 sidor in i Pappersstäder och det är dags att diskutera. Vi börjar från allra första början:

 

Helena: Jag brukar oerhört sällan läsa prologer (för att inte tala om förord men det är ju en helt annan historia) för att de sjukt ofta avslöjar lite för mycket av berättelsen i förväg alternativt säger absolut noll och intet. I Pappersstäder tycker jag att prologen är en finfin inledning i berättelsen och karaktärerna, och mystiken. En egen liten historia till skillnad mot exempelvis Eleanor & Park där jag i och för sig tycker att prologen väcker nyfikenheten och förebådar det som ska komma på ett snyggt sätt men samtidigt hade historien funkar precis lika bra utan. I Pappersstäder hade den nog inte det…

Hur ser ditt förhållande till prologer ut och vad tyckte du om  prologen i Pappersstäder?

Linda: Jag brukar ofta gilla prologer, men sällan förord. Just den här prologen gillade jag verkligen då den ger oss en bakgrund som, oavsett om den blir viktig senare, förklarar Quentins och Margos speciella förhållande. Den gör också att jag fastnar direkt i boken faktiskt och detta trots att läsningen går sjukt trögt just nu. Det är ett bra betyg.

Och sedan börjar historien. Inledningsvis känns det som en ganska vanlig ungdomsroman om en ganska vanlig (och tyvärr vanligt obehaglig) skola som befolkas av en del rötägg. Jag gillar dock beskrivningen av Q och de andra musiknördarna som bara hänger en bra stund innan skolan egentligen börjar.

Vad tycker du om personerna?

Helena: Jag tycker också att det är lite väl mycket av det vanliga upplägget med underdogs och rötägg men jag älskar hur personerna blir levande så snart de blir beskrivna. Q är ju den som vi lärt känna bäst än så länge så jag gillar honom bäst men jag har en känsla av att jag kommer få andra favoriter längre fram. Det jag tycker allra bäst om är jargongen mellan Q och hans kompisar, lite så som jag verkligen gillade hur de talade med varandra i The fault in our stars och Looking for Alaska.

Linda: Själv gillar jag också Q bäst, men irriterar mig lite på att han verkar vara så osjälvständig. Det blir mer och mer tydligt under de första 100 sidorna. Margo bestämmer ju allt under deras helt hysteriska natt. Vad har hon egentligen för hållhake på Q, förutom att han är totalt förälskad i henne? Jag skulle vilja veta lite mer om vad som hänt mellan prologen och nutiden.

Helena: Så kände jag också. Jag förstår att Q är väldigt kär i henne, men varför? Förhoppningsvis kan vi få lite mer om deras förhållande mellan då och nu i nästa del av boken. Margo är ju också en väldigt enigmatisk person som vi får träffa mitt i ett väldigt dramatiskt skede, vi märker att hon är väldigt passionerad (och sjukt uppfinningsrik när det kommer till att hämnas) men jag hoppas och räknar med att vi får veta mer om henne snart. Hon fascinerar mig eftersom hon verkar befinna sig så mitt emellan välplanerad och totalt impulsiv (hon är än så länge mycket lik den hemlighetsfulla Alaska i Looking for Alaska)

Hur känner du för Margo?

Linda: Hon är rätt cool ändå måste jag säga, trots att hon också verkar rätt labil. Att tänka ut allt som sker under hämndnatten är imponerande och att sedan faktiskt genomföra det är nästan lite skrämmande. Men hon är en gåta samtidigt och vi vet ganska lite om henne. Jag hoppas att vi får veta mer, men tyvärr läste jag baksidestexten, något jag sällan gör och hjälp vilken spoiler som finns där. Hur kan man avslöja så mycket som man gör i detta fall? Vi får ju veta saker som faktiskt händer efter den första tredjedelen av boken. Inte okej.

Hur är din relation  till baksidestexter?

Helena: Mycket komplicerad. En bra baksidestext kan vara avgörande för att jag läser en bok och en dålig kan få mig att låta bli. Det är lite som en filmtrailer, känner jag att jag vet vad som händer i filmen efter att ha sett den så struntar jag i att se filmen. Jag tycker inte att baksidestexten på min engelskspråkiga upplaga avslöjar särskilt mycket och ingenting utöver de första hundra sidorna så jag gissar på att den svenska utgåvan har en annan baksidestext. Mycket tråkigt med spoilers på själva boken hur som helst, inte alls ok.

Linda: Dumt, dumt, dumt, men bra att den engelska inte spoilar lika mycket. Jag är på väg att överge den svenska versionen för den engelska som jag hittade i min Kindle-app (fråga inte) inte för att jag inte gillar den svenska översättningen, för det gör jag, men för att jag nästan helt gått över till e-böcker.

 

Har du läst de första 100 sidorna (eller hela boken kanske)? Vad tyckte du – om Q, Margo, prologen och baksidestexten? Har du något annat du tycker att vi borde prata om i bokens inledning? Diskussionen fortsätter i kommentarerna! Och om ett par veckor, den 12e mars, kommer en ny rapport, från sidan  200.

Det här inlägget publiceras också på Fiktiviteter.

Läs också:

Ode till bokbloggarmaffian

Det finns massor av bokbloggare och jag vill hylla er lite extra mycket idag på alla hjärtans dag. Jag är glad över att vara en del av en så trevlig samling boknördar i en del av bloggvärlden där det inte finns avundsjuka, missunnsamhet eller ett endaste litet troll. Bara en massa trevliga bokälskare som mer än gärna sprider sin kärlek till litteraturen.

Den här något intensiva samling kan kanske verka lite överväldigande inlednigsvis. Här kommer därför en rad tips till dig som är ny i denna underbara värld. Vem som helst är mer än välkommen till bokbloggarmaffian, möjligen kommer ett system med olika falanger att utarbetas. Kanske tillhör du mörkermaffian, feelgoodälskarna, spänningssuktarna, världsmedborgarna eller, som jag, de spretiga. Jag vet att Marcus funderade på att förse oss med olika kännetecken, olikfärgade scarfs eller liknande,  men kanske är det mer passande med tygkassar.

Du har kanske just startat en bokblogg, eller funderar på att göra det och kanske känner du dig lite vilsen. Misströsta inte, jag har de perfekta tipsen för hur du blir ett med den fantastiska bokbloggarvärlden. Du kommer ganska långt med en blogg, ännu längre om du lämnar kommentarer hos andra bokbloggare, men faktum är att du oftast hittar ännu mer action på andra ställen.

Skapa ett twitterkonto och leta upp #boblmaf (bokbloggarmaffian) och börja diskutera så fantastiska ämnen som chips (dill), vin (alla de sorter) och katter. Och ja, kanske lite böcker också. #boblmaf har också undergrupperingar som #boblmafvast och #boblmafsyd. Här kan du hitta trevliga boknördar nära dig.

 

Det handlar inte om vad du läser utan om hur mycket du läser. Börja plöja tunnisar för att kunna twittra under hashtagen #snabblasarklubben. Diskussioner om vad som räknas som en bok och vilka bokbloggare som läser flest pixi-böcker brukar vara riktigt heta.

 

På instagram ska du istället lägga upp bilder på bokomslag, bruna bokpaket, tygkassar som kanske följer med i de bruna bokpaketen och självklart bilder på katter. Om du inte har katt, kanske tycker du inte ens om katter eller kanske är du (som jag) allergisk, ska du hålla väldigt tyst om det. Bildserier där du öppnar bokpaket brukar också vara populära. Dessa “unboxningtillfällen” kan också med fördel förevigas tillsammans med en katt eller två.

 

Lev inte i nuet. Visst finns det en funktion i att faktiskt skriva om en bok på recensionsdagen, men det är ännu viktigare att veta vad som kommer att vara hett om några månader. Bokbloggare håller alltid koll på nästa säsongs böcker och det är riktigt viktigt att skriva ordentligt om efterlängtade nyheter. Gärna på twitter och gärna med minst ett, gärna tre, OMG som inleder tweetet. Glöm inte att tagga #boblmaf.

 

På samma tema är det av yttersta vikt att planera Bokmässan redan i oktober. Men mässan är ju i september kanske du tänker och du har rätt. En sådan stor händelse behöver planeras minst 11 månader i förväg. Glöm inte att ladda med passande tygkassar för att kunna imponera på andra bokbloggare. Visitkort och pins är också livsnödvändiga tillbehör.

 

När du väl får tillfälle att faktiskt läsa en bok är det viktigt att ha bildbevis. Glöm inte att också ta kort på det du dricker medan du läser. Bilden kan med fördel publiceras på din blogg, din facebook-sida,  på twitter och varför inte även på instagram. Vänta sedan på att #boblmaf ska kommentera bilden på alla dessa ställen. Om du hinner kan du läsa några sidor när du väntar på digital respons.

 

Viktigare än själva läsningen är att publicera listor på vad du läst, vad du ska läsa den närmaste tiden, vad du kanske kommer att läsa någon gång osv. osv. Viktigt är också att berätta exakt hur många böcker du läser samtidigt för att imponera på dina fellow bokbloggare. En bok i taget är för veklingar. För bokbloggare gäller självklart slalomläsning.

 

För att förbättra lässtatistiken i slutet av månaden kan du även ägna dig åt slattläsning, dvs läsa ut de sista få sidorna i några av de många halvlästa böcker som ligger runt om i ditt hem. Glöm inte att blogga om detta. Sjävklart med tillhörande foton. Eller varför inte filma dina bokhögar och lägga ut på youtube?

 

Låter det komplicerat? Du trodde väl inte att bokbloggande bara handlade om att skriva om  böcker i sin egen blogg? Det finns väldigt mycket viktigare saker än så.

Läs också:

Vi läser Pappersstäder

9789163877360

Gemensamma läsprojekt är alltid roliga och nu var det ett tag sedan vi, Helena och Linda, läste Gone girl av Gillian Flynn tillsammans. Nu byter vi genre och läser gemensamt den på svenska nyutkomna Pappersstäder av John Green, ännu en bokbloggarälskling.

 

Linda: Jag absolut älskade The Fault in our stars (något jag absolut inte var ensam om) och har sedan varit lite nervös för att läsa mer av John Green. Jag började lite med Looking for Alaska, men det var mitt i min trögaste lässvacka och jag glömde bort den. Fortfarande är jag lite nervös för att läsa vidare, tänk om Pappersstäder inte är bra alls? Kan han verkligen ha skrivit en lika bra bok till?

 

Brukar du vara nervös för att läsa fler böcker av en författare?

 

Helena: Jag blir absolut nervös när jag ska läsa en ny bok av en författare som skrivit något riktigt fantastiskt tidigare. Det händer ganska ofta, nu senast var det Sofia Nordins uppföljare till En sekund i taget som var lite jobbig men tack och lov höll måttet. The  Fault in our stars var så sjukt fantastisk att den förstås är svår att fortsätta från men jag har ju läst Looking for Alaska och kan med glädje meddela att den är i alla fall nästan lika bra. Men jag är ändå aningens nervös inför Pappersstäder

 

Vad förväntar du dig av Pappersstäder, är det något särskilt du hoppas på att känna igen från den förra Greenboken du läste eller vill du helst bli överraskad av något helt nytt?

 

Linda: Jag hoppas att personerna i Pappersstäder är lika fint tecknade som i The Fault in our stars. Att bli positivt överraskad hade varit riktigt kul, nu när jag bara är försiktigt positiv. Läser jag två fantastiska böcker av John Green kvalar han officiellt in bland mina favoritförfattare.

 

Jag hoppas också att översättningen håller måttet, då vi nu läser på svenska. En bra översättningen är en som inte märks. Ylva Stålmarck har översatt och förhoppningsvis gjort det bra.

 

Hur känner du inför att läsa Green på svenska?

 

Helena: Eftersom jag förra våren (efter att ha läst The Fault in our stars) köpte på mig de flesta av Greens böcker på engelska så tänker jag faktiskt inte läsa översättningen nu. Jag hoppas på att det ska bli en av de där sakerna vi kan diskutera under läsningens gång, hur de olika versionerna förhåller sig till varandra. Och så är det inte helt omöjligt att jag tar mig en titt i den svenska översättningen heller efteråt eller efter hand.

 

Linda: Och det är mycket möjligt att jag skaffar den engelska om översättningen känns sådär. Oavsett språk så ser jag fram emot en gemensam läsning.

 

Tanken är att vi läser Pappersstäder i tre omgångar och stannar upp och reflekterar lite tillsammans under läsningen. Häng gärna på om du vill. Den 26/2 diskuterar vi de första 100 sidorna.

Läs också:

En söndagssmakbit

Nu när jag börjar komma igång med bloggandet igen är det kul att ge sig ut i bokbloggsvärlden och därför kör jag idag En smakebit på søndag, som är en utmaning från norska bloggen Flukten fra virkeligheten.

Just nu läser jag (som vanligt) flera böcker, men den jag valt ett citat från är Han är tillbaka av Timur Vermes, som handlar om Adolf Hitler som vaknar upp i Berlin 2011. Jag har läst 100 av de totalt 283 sidorna och är just nu både road och oroad.

Adolf Hitler håller på att bli tv-stjärna och ses som en fantastisk Hitler-imitatör. Han har också fullt upp med att försöka förstå sig på det nya Tyskland och är inte alltid imponerad. Datorer och internet gillar han dock:

 

Man kunde skriva med den, men man kunde också via ett ledningsnät ta kontakt med andra personer och institutioner, som också hade förklarat sig villiga till detta. Till skillnad från i fallet med telefonapparaten, behövde många deltagare till på köpet inte ens själva sitta framför datorn, utan kunde lämna kvar saker som man i deras frånvaro sedan kunde få tillgång till, alla möjliga krämare gjorde på detta vis. Vad som dock beredde mig särskild glädje var att tidningar, tidskrifter, ja alla tänkbara former av kunskap fanns tillgänglig. Det var som ett enormt bibliotek, med obegränsade öppettider.

 

Nu återstår att se om historien håller. Lite känns det som om jag fattat grejen och det behöver till något mer för att historien inte ska börja gå på tomgång.

Vad läser du just nu?

Läs också:

« Older Entries