Tag Archives: Bokbloggar

Häng på i Kulturkollos bloggstafett

alt1-e1424627907451

Åttonde mars är en dag som inte borde behövas, ja det är ju egentligen inte så att jag har något emot just siffran åtta eller ens månaden mars (även om det kan vara en rätt grå månad) men jag tänker på det där att just den dagen är Internationella Kvinnodagen. En dag då vi sätter fokus på de orättvisor som drabbar kvinnor. Något vi borde göra alla dagar om året. Men nu finns Internationella Kvinnodagen och den behövs. Och när den nu finns och dessutom behövs vill vi uppmärksamma den på Kulturkollo.

Vi bjuder därför in just dig att delta i en bloggstafett med kvinnotema på den där dagen som inte borde behövas, men som ändå behövs (men den som säger grattis till mig just den dagen lär ångra det) och då ska våra röster höras, så att den där dagen kanske inte behövs så många år till.

Ungefär så där.

Läs mer om stafetten på Kulturkollo och då klickar du här.

Läs också:

Hur hinner du blogga egentligen?

Veckans bokbloggasjerka hos Annika handlar om hur och var vi författar våra inlägg. Egentligen är det ju meningen att jag ska hålla tre bloggar vid liv, även om jag får hjälp av mina eminenta kollegor på Kulturkollo. Där drar vi en vecka var, men något inlägg varje vecka blir det. Ofta går det ganska lätt att komma på idéer, då det finns ett färdigt tema och dessutom andra att bolla med. Min stackars skolblogg Ordklyverier håller på att tyna bort, men en del av mig skulle verkligen önska att det fanns ork att blogga om skola och utbildning. Nu har jag istället gjort ett och annat skol- och bokrelaterat inlägg här på enligt O och mer kommer det nog inte bli på ett tag. Det skulle vara om jag får en superduperidé, som dessutom går snabbt att skriva ett inlägg om. Det händer ibland.

I den här bloggen publicerar jag inlägg som tagit flera timmar att skriva, men också sådana som jag slängt ihop på någon minut. Jag vill ha en blandning och det gör det också lättare att blogga mer regelbundet. Hade jag ställt krav på mig själv att alla inlägg skulle vara lika genomtänka, skulle jag bloggat mycket mer sällan.

Jag gillar själv att läsa bloggar med varierande inlägg, de som bara innehåller recensionsliknande inlägg måste vara väldigt bra för att jag ska följa dem. Det är roligt att få läsa andra typer av inlägg också tycker jag allt och söker bloggar som har en tydlig röd tråd, men ändå en variation av texter.

Ibland ägnar jag mycket tid åt att blogga, men ibland får bloggandet stå tillbaka för andra aktiviteter. Just nu är de andra aktiviteterna lådupppackning och läroboksförfattande. Just annat skrivande är förödande för bloggandet. Det är svårt att varva ner med att skriva, när du ägnat timmar åt det redan. Jag har också varit för trött för att läsa, såväl böcker, som kultursidor och andra bloggar. Då är det svårare att hitta inspiration och inläggsidéerna blir färre.

Men om några veckor. Då.

Läs också:

Poesi ska vandra från den ena till den andra …

Idag blir det poesi för hela slanten runt om i bokbloggsbloggosfären. Fanny på Kulturkollo håller i trådarna för stafetten med bokryggspoesi som går av stapeln idag på självaste alla hjärtans dag. Här är alla bloggar som kommer att delta. Kul med en blandning av gamla och nya bekantskaper!

9.00

Kulturkollo

9.30

Romeo and Juliet

10.00

What You Readin?

10.30

Yllet yrar

11.00

enligtO

11.30

Bloggbohemen

12.00

Den läsande kaninen

12.30

Mias vardagsrum

13.00

Läsresan

13.30

Fiktiviteter

14.00

the road so far

14.30

Och dagarna går

15.00

Som ett sandkorn

15.30

Gärdsmygen

16.00

Vargnatts bokhylla

16.30

Litteraturkvalster & småtankar

17.00

Carolina läser

17.30

Pappersfågelns boktips & skrivande

18.00

Läsmys med kultursnack

18.30

I regnet

19.00

Kulturkollo

Läs också:

En tur till Indialänderna

FullSizeRender(3)

Idag var det release av Erik Anderssons nya bok Indialänderna på Akademibokhandeln i Alingsås. Eftersom jag lyckats bli av med inte bara det ena (som gick sönder igår) utan också det andra halvljuset (som la av mellan Gråbo och Stenkullen) fick jag dra hem och byta till makens bil (utan fungerande vindrutetorkare) och gav mig något försenad iväg på en ganska så riskfylld bildfärd. Jag kom alltså sent (vilket inte är så ovanligt) och hann svära en del på vägen. Precis då Anderssons son (?) avslutade sitt tal och Erik Andersson skulle inleda, dundrade jag således in i butiken.

Själv har jag egentligen ingen relation alls till Andersson och hans litterära bravader, utan det var främst en piratdrottning som drog. Äntligen fick jag träffa piratdrottningen Alwilda, som jag känt så länge via sociala medier, men faktiskt aldrig träffat trots att hon bor bara några mil bort. Bibliotekskatten var också med och henne är det alltid trevligt att träffa.

Den korta presentationen av Indialänder och det korta avsnitt Erik Andersson läste gav mersmak. Att piratdrottningen intygade att boken är rolig och läsvärd gjorde sitt till självklart. Boken finns alltså i ett exemplar hemma hos mig as we speak och den är signerad. Och det är inte jag på bilden, utan en stjärnögd Alwilda.

FullSizeRender(2)

indialänderna har enligt baksidestexten, fått sin titel från Frödings Jag ville, jag vore i Indialand (själv tänkte jag mest på I Indialand bak Himalayas rand, den där sången om trollkarlen som drack upp sig själv ni vet). Huvudpersonen Ingvar Fransson dör redan på första sidan, så det är ingen hemlighet, började Andersson sin presentation. Boken består av berättelser om Ingvar Fransson, från olika personer som kände honom. De som berättar känner honom inte så väl och  avslöjar väldigt lite. Mycket får vi pussla ihop själva. Det framgår att han jobbat ett tag på Karamellpojkarna i Alingsås och ganska länge för Chalmers.

Erik Anderssons förra bok Den larmande hopens dal, handlar om Västergötland och de gränser som växte fram där, ofta ganska naturligt. Även i nya boken har gränser betydelse. Nu handlar det om gränser och nationalstater, hur de bildats och på vilka grunder. Gränser som ofta är konstruerade och därför skapar konflikter.

Politik, musik och geografi är teman i boken. Det låter som en intressant kombination. Musiken från länderna i öst var ingången, då det som väckte Erik Anderssons intresse för regionen var musik, men också mat. Det är dock ingen avhandling om centrala Asien som Andersson skrivit, utan en skönlitterär bok med många röster. Gränsen mellan fantasi och verklighet är flytande och Andersson avslöjar att t.ex. vissa av Indialänderna är påhittade.

Erik Andersson läser ett kapitel som börjar på en tidningsredaktion och sedan tar sig vidare. Några personer diskuterar Kazan och grodor, huruvida de låter eller inte. I Kazan är de tysta konstaterar någon, men inte alla sorter, på alla ställen. Det verkar vara en både absurd och rolig bok.

Jag blev också nyfiken på Anderssons två böcker om översättning och Översättarens anmärkningar om översättningsarbetet med Tolkiens Ringarnas herre väntar förhoppningsvis på mig på biblioteket imorgon.

Läs också:

Men vänta lite nu …

De seriösa kultursidorna och de oseriösa bloggarna? Känns väl sådär att SvD låter läsarna beställa recensioner av dem. Visst måste ett urval ske, men om det är så här kultursidor på de stora dagstidningarna ska göra urvalet delar jag utan tvekan herr Espmarks oro. Det är ett värre jippo än jag sett på någon bokblogg.

Visserligen är det intressant att få veta hur urvalet går till och visst är det okej att be om läsarnas åsikter, men att låta dem rösta om vilka böcker som ska recenseras? Jag är tveksam. Nu påpekas det att läsarna inte bestämmer, men att kulturredaktionen är nyfiken på deras “preferenser och åsikter om litteraturbevakningen”. Jag kan inte låta bli att reagera dock, ska den författare med flest polare bli den som får recensioner i tidningar?

Just nu kan du rösta på tre av tio böcker, som kommit in till kulturredaktionen den senaste tiden och som du vill att SvD recenserar. Dessutom lottar de ut ett bokpaket bland de som röstat. Är det ett bra sätt att skapa kulturintresse?

Som om det inte varit nog har skribenten skrivit deras, där det borde vara sina. Det går utför med kulturjournalistiken.

 

Uppdatering: Även Expressens Victor Malm reagerar på SvD:s strategi för att öka läsarnas inflytande och kallar det “dumt och föraktfullt”. Hårda ord, men det ligger en del i att det inte handlar om vad kultursidorna skriver, utan hur det görs. En bra skribent kan få läsaren att bli lässugen oavsett bok.

Lisa Irenius, kulturchef på SvD försvarar sitt beslut med att syftet primärt är läsarinteraktion och att de som kritiserat är rädd för just det. Ett argument som jag kan förstå, men jag tycker inte att det håller. Läsarinteraktion är bra, men jag skulle önska att det sker på annat sätt än genom en jippo-betonad omröstning. Däremot kan jag inte se hur det skulle vara arbetsbesparande, som Claes Wahlin på Aftonbladet antyder, men jag kan hålla med om att det kan tolkas som att professionen abdikerar.

Läs också:

Om litteraturkritik och bokbloggar

Annika Koldenius publicerar en text på sin blogg, som också publicerades idag i Borås Tidning, där hon skriver om hur litteraturkritiker kan närma sig läsarna och därmed bredda det litterära samtalet. Hur viktigt det är att de texter som skrivs finner en läsare och blir en del av ett större sammanhang. Hon hänvisar också till Anders Mildners text med titeln Kritikerrollen i upplösning där han skriver om hur det inte längre finns kritiker som är det på heltid. Att det blivit en bisyssla och att experter därmed saknas, vilket utarmar kritikerrollen. Jag ser definitivt faran med det, något som akademiledamoten Kjell Espmark definitivt gör.

Jag ser liksom Kjell Espmark med fasa hur tidningarna drar ner på kulturredaktioner och därmed litteraturkritiken. Hur flera tidningar går samman och presenterar samma recensioner.Så här inledde han sitt direktörstal i slutet av december:

Litteraturkritiken befinner sig i kris, en allvarligare kris än någonsin tidigare. Vi känner alla till bakgrunden. Tidningarnas alltmer pressade ekonomi har framtvingat nedläggningar, sammanslagningar och inskränkningar av skilda slag. För litteraturkritikens del har det inneburit att antalet fasta medarbetare kraftigt reducerats och att recensionsverksamheten i stor utsträckning lagts ut på frilansar med helt andra villkor ifråga om tidsramar och ersättning. Det bisarra förslaget att skära ner stödet till kulturtidskrifterna visar hur lite man på politiskt håll förstår av vad som är på väg att hända.

Han fortsätter med att likna tidningarnas kultursidor med nöjesmagasin och uttrycker oro över att “bokrecensioner hamnat i halvskugga”, samt att topplistor fått ersätta längre texter. Jag kan inte annat än att hålla med, men förstår inte riktigt varför listor och längre texter inte kan kombineras.

Liksom Espmark ser jag hur vissa böcker får all uppmärksamhet, medan andra inte syns alls i media. De stora förlagen och de bästsäljande författarna får allt för ofta stor del av uppmärksamheten. Så här säger han:

Den ojämna bevakningen drabbar naturligtvis inte bara de författare som nu omges av tätnande glömska utan också – och framför allt – de läsare som aldrig får några tips om angelägna böcker med adress just till dem.

Där anser jag att bokbloggar har en viktig uppgift att sprida böcker som fått mindre uppmärksamhet än de förtjänar, vilket också görs. Vi har inte heller någon anledning att göra ett dåligt jobb och skylla på dålig betalning. Däremot måste vi alla våga vara ärliga även då vi skriver om böcker vi fått. Lika svårt lär det vara för författare som också fungerar som kritiker, då risken dessutom är stor att de får recensera böcker från förlag och författare de har anknytning till.

Det finns hur många bokbloggar som helst och kvaliteten varierar enormt. Det går att läsa allt från några korta rader och ett betyg, till långa texter om såväl bokens innehåll, språk och dessutom om läsupplevelsen. Texter som många gånger väl kan mäta sig med litteratursidornas texter och vissa av dem har också publicerats även i en “riktig” tidning. Det finns fler än Annika Koldenius som både bloggar om böcker och recenserar på “riktiga” kultursidor. De står för kvalitet, liksom flera andra bokbloggare som förvisso inte är “riktiga” kritiker, men har såväl litteraturpoäng och språk som borgar för kvalitet. Att förbise alla bokbloggare vore därför mycket oklokt.

Nu vet vi inte om det är vad Kjell Espmark gör, men det går att tolka hans oro så. Istället borde han lyfta fram att den pluralism och de kunniga personer han efterlyser finns, om än inte alltid på tidningarnas kultursidorna. Kanske kan de stipendier han efterlyser även gå till de bloggare, som redan har ett eget rum på nätet, som fungerar som en litterär mötesplats.

I den bästa av världar satsas det på kultur och litteraturkritik, så att samtalet om böcker och läsning kan följas på många ställen. Det behövs kunniga personer som skriver om litteratur, var de än må skriva. För precis som Anders Mildner skriver måste kritikerrollen breddas och debatten innefatta även läsaren. Sönderfallet av kritikerrollen måste därmed inte bara vara av ondo, utan kan vara början på något nytt.

Läs också:

Tio-i-topp med elva titlar

Nu kan du som bloggar om böcker rösta på vilken bok (och författare) du vill ska tilldelas Bokbloggarnas litteraturpris 2014. Nästan 60 bokbloggare har nominerat 99 titlar till priset och följande 11 böcker fick flest nomineringar.

Rösta på din favorit bland dessa titlar:

En mörderska bland oss av Hannah Kent (Massolit)
Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (Brombergs)
En enda natt av Simona Ahrnstedt (Forum)
Eleanor & Park av Rainbow Rowell (Berghs)
Röd som blod av Salla Simukka (Rabén & Sjögren)
Beckomberga: ode till min familj av Sara Stridsberg (Albert Bonniers förlag)
Världens viktigaste kyss av David Levithan (Gilla Böcker)
Onanisterna av Patrik Lundberg (Rabén & Sjögren)
Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart (Lavender Lit)
Liv till varje pris av Kristina Sandberg (Norstedts)
Kanske ihop av Johanna Lindbäck (Lilla Piratförlaget)

 

Av dem har jag läst tre (Eleanor & Park, Kanske är det allt du behöver veta och Onanisterna) och nominerat en, men då har jag å andra sidan läst de två andra de senaste dagarna och hade lätt kunnat nominera dem. Tanken är att jag ska läsa fler nominerade innan jag lägger min röst. Jag vill läsa de flesta, men alla kommer jag självklart inte hinna med innan det är dags att rösta.

Du röstar genom att skicka ett meddelande till Bokbloggarnas litteraturpris på facebook.

https://www.facebook.com/bokbloggarnaslitteraturpris

Eller mejlar till litteraturpriset@breakfastbookclub.se

Röstningen pågår i 2 veckor och avslutas klockan 23.59 den 22 januari 2015.

Läs också:

Femton års läsning

Inspirerad av Bokbabbel var jag tvungen att botanisera bland mina egna läslistor från de senaste femton åren. Det stod då klart att små, små barn är dåligt för lässtatistiken, medan bokbloggande är riktigt bra. Det var egentligen först 2009, i och med födseln av min första bokblogg, som jag förvandlades till den storläsare jag egentligen inte varit sedan barndomen. En ny slukarålder alltså och därmed hamnar mitt ganska mediokra läsår i perspektiv och förvandlas till ett något bättre.

Skärmklipp 2015-01-02 11.03.03

Målet 2015 ligger fortfarande vid 150, men visst vore det coolt att någon gång hinna läsa 200 böcker på ett år?!

Läs också:

Tredje och sista utmaningen 2015

I alla fall den sista av de läsutmaningar jag tänker ge mig på 2015. Andra utmaningar blir det med säkerhet under, med eller utan litterär anknytning.

Idag lanserar vi Kulturkollos utmaning för 2015, som handlar om att bryta gränser och normer, samt att vidga sina vyer, eller läsa utanför lådan om man så vill. Vi begränsar oss inte vid böcker, utan filmer, tv-serier och andra kulturella företeelser får självklart plats. Det kan handla om att personerna i verken bryter regler eller normer, eller att vi som kulturella mottagare ändrar vår kost lite. Upptäcka nya genrer eller geografiska platser till exempel.

Läs mer om utmaningen här.

Läs också:

« Older Entries