Tag Archives: Bokbloggar

En helg fylld av nörderi

Jag tänker ofta på hur fantastiskt det är att jag lärt känna så många via mitt bloggande. Personer som, liksom jag, älskar böcker, läsning och allt som hör till det. Sådana som, liksom jag, kan få in hänvisningar till böcker i varje mening. Så tacksam är jag över att få ha dessa fellow nördar i min närhet. 

Just den här helgen hänger jag med några av mina favoritboknördar i Halmstad. Kulturkollo konfererar live och smider planer för framtiden. Idag är vi fem. Imorgon åtta. 

Nu har jag landat i hotellsängen. Piggare än jag kommer att vara vid frukost. 

Från vin till Kindle alltså.

   
 

Läs också:

Håll koll på Goodreads

En gång i tiden hängde jag på Boktipset.se och klickade i mina lästa böcker där. Det gör jag inte längre. Jag undrar vem som egentligen är kvar där. Numera är det på Goodreads.com som jag registrerar mina lästa böcker, lägger in de jag vill läsa i läslistor och där jag får mina boktips. Jag och många andra har läsutmaningar via sajten och jag går in där nästan dagligen numera. Det är nämligen där de flesta bokbloggare och bokälskare finns.

Det finns bara ett problem. Ett i-landsproblem förvisso, men ändå ett problem. På Goodreads är det lätt att hitta nya engelskspråkiga böcker. Det finns en del svenska titlar också, men inte sällan saknas de. Då får jag som användare lägga in alla uppgifter om boken, eller helt enkelt strunta i att lägga in den som läst. Ingen reklam för förlaget eller författaren alltså.

Det jag hade önskat från svenska förlag är att de redan då boken finns i kataloger också lägger in den i Goodreads. Jag kan då få tips på svenska titlar och slipper leta upp information och bilder själv, för att sedan kunna visa på sidan att jag läst en bok. Bättre koll från förlagen alltså, eller från författare, skulle betyda bättre service åt läsare och troligen en större spridning av sina titlar.

Hur är det med dig? Hänger du på Goodreads? Har du irriterat dig på samma i-landsproblem som jag?

 

Läs också:

Europeiska litteraturtips

fembibl

Feministbiblioteket har en europafest för att fira att hon, imponerande nog, läst böcker från alla EU-länder. Idag tipsar jag om fem bra böcker från olika länder i Europa, men det finns mycket annat spännande att läsa om under veckan. Alla inlägg från festveckan hittar du här och inlägg om EU-läsningen finns här.

Läs också:

Äh, jag skäms inte …

Vi har skämskuddevecka på Kulturkollo och jag har redan avslöjat att jag gärna fastnar i simpla dejtingprogram som Bachelor och Bachelorette. Svenska varianter funkar inte och blir det bara fokus på sex, alkohol och konflikter, som i Bachelor in Paradise, backar jag också.

Utmaningen den här veckan är att lyfta på skämskudden och avslöja de mest pinsamma kulturella hemligheter vi bär på. Så här skriver Fanny:

Vad är din skämskuddekultur? Vilka böcker sätter du inte upp på läst-listan eller som halvt göms i bokhyllan? Vilka TV-serier kan du absolut inte missa, men som du inte direkt pratar om när andra vill ha tips? Vilka filmer kan du inte låta bli att gilla, trots att du vet att det egentligen finns så mycket ”bättre”? Eller du kanske har en skämskudde-crush på en Hollywood-stjärna eller pop-idol? Ta chansen att befria er från tyngden av skämskudden!

Helt ärligt så har jag blivit så gammal att jag inte skäms lika mycket längre. Det som var hysteriskt pinsamt förr är det inte längre. Kanske har jag insett att skämskuddekultur ger mig bredd mer än något annat.

Frågan är när jag blev medveten om att viss kultur var fin och annan ful. Visserligen smygläste jag mammas böcker, de jag var alldeles för ung för, men det handlade snarare om att jag fattade att de inte var för mig, än att jag på något sätt trodde att det var fulkultur. Lite skämskuddevarning var det allt på Grottbjörnens folk (hur kunde jag läsa den som barn?) men det handlade mer om röda kinder än något annat.

Vissa saker var töntiga, så var det på högstadiet och kanske var det där skämskudden började smygas fram. Den höll sig framme i några år. Då kunde det till exempel handla om att titta på julkalendern, trots att det var för barn, eller kanske på Melodifestivalen, trots att man officiellt var cool indietjej, eller varför inte smyglyssna på Take That, som inte alls passade in i samma coola image. Nu kan jag absolut stå för att jag ibland lyssnar på Take That, även om de inte är och aldrig varit en jättestor favorit.

Ett riktigt musikrelaterat skämskuddeögonblick var en av de första gångerna jag dansade med min man på en premiärfest för Pedagogspexet någon gång i mitten av 90-talet. Det lät lite som Bo Kaspers Orkester, men snart började vi båda lyssna på texten som handlade om det här. Vi träffade upphovsmannen på en fest en gång och blev lite fulla i skratt. Det blev vi även under dansen ska tilläggas. Ännu värre var det när våra vänner spelade på vår bröllopsfest och vi hörde dem köra just det här introt. Som tur är hade de skrivit en ny text, annars vet jag inte om vi eller de eller kanske gästerna, hade behövt den största skämskudden.

När det gäller böcker har jag inte skämts för så många. Böckerna av Danielle Steel står förvisso inte i hyllan och kommer kanske inte åter, men det beror mer på platsbrist än något annat. Annars är det i mammas hylla de flesta tantsnusksklassikerna står.

Värsta skämskuddekulturen just nu är ändå Roliga timmen som ska vara SVT:s nya fredagsunderhållning. Det kan vara något av det pinsammaste jag sett. Programledarna är så stela och konstlade att jag vrider mig i plågor när de dyker upp i rutan.

Riktigt, riktigt pinsamt är också Mina pinsamma föräldrar på Barnkanalen. De är så sjukt pinsamma att jag mår dåligt. När programmet kommer på tv skrattar barnen, medan jag och maken bara vill stänga av. Att min yngste son hävdar att jag är pinsam så ofta att han inte ens kan komma ihåg alla tillfällen jag är pinsam, gör mig lite oroad. Riktigt så hemsk som de här fruktansvärda föräldrarna kan jag väl ändå inte vara?!

Vi pratade dans för några dagar sedan, jag och äldste sonen. En riktigt 80-talsklassiker, tyvärr minns jag inte vilken, spelades på radio och jag berättade att vi ofta dansade till den då vi hade disco i skolan. Sonen undrade hur man egentligen dansade till den och vi började prata om olika dansstilar och huruvida det var pinsamt att se föräldrar dansa. Vi enades om att det värsta nog var om föräldrar försökte dansa som barnen och vara ”coola” (eller hippa som jag sa, pinsamt!). ”Är det det som kallas 40-årskris, mamma?”, undrade ungen.

Ridå.

 

Läs också:

Syftet med bloggar

Veckans bokbloggsjerka handlar om bloggande och frågorna som ska besvaras lyder så här:

Hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Vad är det som driver dig till att blogga och hur mycket tänker du på dina läsare när du bloggar?

Jag måste erkänna att jag ibland glömmer att någon läser det jag skriver och därför blir lite överraskad av kommentarer. Ibland gör jag ett ryck och ser till att verkligen besvara och läsa inlägg som anknyter till mina, men under en period har jag blivit allt sämre på att läsa andras bloggar. Det är synd, då bloggandet egentligen borde vara mer socialt än det är för mig just nu. Jag ska skärpa mig, så att ni stannar kvar och lockas hit. Frågan är hur viktigt det är för läsaren att bloggaren interagerar?

Det har känts lite trögt att blogga det senaste och det gör det i perioder. Mycket handlar om vinter och lässvacka, men förhoppningsvis vänder det. Mitt mål är alltid att blogga varje dag, trots att det ibland känns lite motigt. Rutiner är viktiga för mig och jag är rädd att jag ska släppa taget om jag tillåter mig själv det. Nu är det ingen jättebörda att blogga, absolut inte, men ibland känns det som att jag skrivit om allt förut och bara upprepar mig. Det är därför bra med Kulturkollos temaveckor, då de ger i alla fall lite variation, som kan spilla över hit. Det som driver mig är att jag gillar att formulera mig och att litteratur är en otroligt viktig del i mitt liv. Det är också bokbloggar, så jag kommer absolut inte att sluta blogga. Det är för viktigt. Mest för mig själv ska erkännas, men visst är läsare viktiga också. I perioder blir jag dock statistikfixerad och då försöker jag släppa det illa kvickt. Det blir aldrig bra.

Läs också:

enligt O får uppmärksamhet

Cision har rankat Bok- och litteraturbloggar och där finns enligt O med på plats 4. I gott sällskap ska tilläggas. Så här ser topplistan ut:

  1. Bokhora
  2. Kulturbloggen
  3. Feministbiblioteket
  4. Enligt O
  5. Breakfast Book Club
  6. Fiktiviteter
  7. Boktokig
  8. Bokomaten
  9. Lyrans Noblesser
  10. Och dagarna går…

 

Flera kulturkollare på listan och bokbloggarnas grand old lady på förstaplatsen.

Läs också:

Läser just nu — Juledition

Som alltid när jag har för mycket att göra påbörjar jag böcker och sprider dem halvlästa över huset och inte sällan också på mina två (!) skrivbord på jobbet. Inte bra. Nu är det ledigt och då vill jag hinna läsa. Jag strukturerar, eller försöker strukturera, med en enkät.

Vid sängen: Det ligger en hel hög böcker vid sängen, men den jag läser ur oftast är Komma fram av Rainbow Rowell.

På soffbordet: Där ligger bland annat I huvudet på din katt, som jag och grabbarna O läser ur tillsammans.

I handväskan: Det sista jag gjorde innan jag tog lov var att låna Honeckers kanderade äpplen av Claudia Rusch, som jag hoppas hinna läsa i jul.

I öronen: Jag lyssnar på Väninnan av Eva Franchell, som ger en bild av politiken som inte är direkt snygg.

På läsplattan: Just nu läser jag Eld och djupa vatten av Camilla Grebe och Åsa Träff. Riktigt bra än så länge.

Läser jag lite då och då: En gång ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina är så himla bra, men har ändå blivit mer eller mindre bortglömd. Måste åtgärdas.

Bokklubbsbok: Jag ska snart ge mig på Miniatyrmakaren av Jessie Burton, som är vår nästa bokbubblarbok.

Längtar jag efter att få läsa: Jag ser verkligen fram emot att läsa Elin Olofssons nya bok Gånglåt, som just landat i min brevlåda.

3 andra böcker i min TBR-hög: Den är löjligt stor den där fysiska och virtuella högen, men tre böcker jag vill läsa snart är Allt vi såg var lycka av Grégoire Delacourt, Me and Earl and the dying girl av Jesse Andrews och Små svarta lögner av Sharon Bolton.

 

Läs också:

Kvinnoalfabetet bokstaven K

Skärmklipp 2015-10-29 14.09.35

Dagens bokstav är K som i kvinna och kultur. Passande!

 

  1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på K.
  2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på K vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
  3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på K som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
  4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på K är du nyfiken på, men ännu inte upptäckt?

 

Mina svar kommer i ett senare inlägg. Gott klurande önskar jag dig!

Läs också:

7 frågor om böcker och läsning

Hittade de här frågorna hos Vargnatts bokhylla. Ett lagomt lördagsnöje.

1. Hur hittar du nya böcker att läsa?
Jag lusläser Svensk Bokhandels katalog, får en massa tips från bokbloggare och försöker hålla koll på kultursidorna. Ungefär så. Problemet är liksom inte att hitta böcker att läsa, utan att hinna läsa dem. Eller i alla fall en bråkdel av dem.

2. Hur kom det sig att du började gilla att läsa?
Böcker har alltid varit viktiga. Högläsningen från barndomen är ett kärt minne och jag lärde mig läsa själv när jag var fem. Under gymnasiet hade jag något av en downperiod, jag minns att jag till och med åkte på semester med bara en bok, men sedan kom jag igång igen. Så mycket som jag läste mina första bokbloggarår har jag dock inte läst sedan jag var typ tio och bar hem kassvis med böcker från biblioteket.

3. Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?
Jag har helt klart börjat läsa bredare sedan jag började bokblogga, men jag har alltid läst ganska så spretigt. Redan då jag var liten blandade jag Vilhelm Moberg med Jean M Auel och var alldeles för ung för att läsa något av det. Faktum är att jag nästan läser fler ungdomsböcker nu, då utbudet är så mycket bättre.

4. Hur ofta köper du böcker?
Jag skulle inte behöva köpa några böcker alls, då hyllorna innehåller olästa böcker nog för flera år, liksom min Kindle. Ändå blir det några böcker i månaden. Lägg där till ett antal recensionsexemplar varje månad så kan ni räkna ut att min TBR-hög är hög som en skyskrapa.

5. Hur kom det sig att du började bokblogga?
Jag var ganska sen att upptäcka bloggvärlden, började läsa Bokhora och några andra bloggar 2008 och i januari 2009 startade jag min första blogg Lilla O. Varför? Det var ett väldigt spontant beslut, men jag har alltid älskat böcker och tyckt om att skriva. Den sociala sidan av bokbloggandet är en bonus jag absolut inte räknade med. Vad mycket tråkigare mitt liv hade varit utan alla bokbloggarvänner. För ja, det handlar inte bara om bekanta, utan om vänner. Många nya vänner.

6. Hur reagerar du om du inte tycker om slutet på en bok?
Besvikelsen kan vara intensiv, men kort. Ofta glömmer jag bort slutet ganska snabbt.

7. Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?
Slutet läser jag aldrig, det förstör för mycket, men det händer att jag bläddrar fram lite ibland. Aldrig då jag läser e-böcker dock. Mest bläddrar jag tillbaka när mitt minne sviker.

Läs också:

Om bokmässan – en enkät

Försöker sammanfatta årets Bokmässa i enkätform, då jag inser att allt annat riskerar att bli en roman. Häng gärna på om du vill!

Årets tema: Den röda tråden mellan många av mina seminarier blev gränsen mellan fiktion och självbiografi, hur autofiktion egentligen fungerar och vad som egentligen är sant.

Årets bästa: Årets seminarier var bra överlag, men frågan är om inte det med Jessica Schiefauer, Lisa Bjärbo, Salla Simukka och Marta Söderberg om mörker i ungdomsböcker var bäst.

Årets tårar: Jag grät en skvätt under seminariet med bland andra Lilian Thuram och Soraya Post.

Årets roligaste: Skrattat har jag också gjort en hel del, men seminariet med Guadalupe Nettel och Milena Busquets, modererat av Sonja Schwarzenberger var väldigt underhållande.

Årets stjärna: Det var inte lika många gigantiska namn på årets mässa. Ingen Caitlin Moran, ingen Sofi Oksanen. För mig var årets stjärna Jonas Hassen Khemiri och jag grämer mig över att böckerna tog slut vid signeringen, så att jag inte fick någon.

Årets möte: Det var riktigt roligt (och inte så lite läskigt) att få intervjua kinesiska författaren Xiaolu Guo, aktuell med fina Jag är Kina.

Årets fynd: Måste ha varit en mycket praktisk, ganska fin och riktigt billig datorväska. som jag köpte i burdes monter.

Årets skarpaste: Jag hade kunnat skriva Yvonne Hirdman på alla punkter, men årets skarpaste är hon utan större konkurrens (möjligen kan Lilian Thuram aspirera på titeln). Att lyssna på Yvonne Hirdman och faktiskt få prata lite historia, genus och Göteborgs Universitets historiska fakultet med henne var en av mässans höjdpunkter. En stor idol och förebild.

Årets mysigaste: Mysigast var alla mingel, middagar och möten.

Årets sötaste: Utan tvekan den yngre falangen på fantasyminglet, som verkligen var starstruck.

Årets hoppsan: Kanske borde jag inte sagt till Mats Strandberg att han kan vänta sig ett inlägg om sin nya bok och att den troligen är kass om det inte gjorts om några veckor, men mest pinsamt var ändå när Kattis Ahlström gjorde en kungen och frågade Mhairi McFarlane om det var hennes första besök i Stockholm och om hon tyckte om staden.

Årets äntligen: Efter många år fick jag äntligen säga hej till Rebecka Edgren Aldén IRL. Snabbt, men trevligt.

 

Hur var din Bokmässa?

Läs också:

« Older Entries