Tag Archives: Bokbloggar

Inte dåligt att vara tvåa på den här listan

Bloggtopp bokbloggar 2017

 

Apropå självförtroendeboost så är jag väldigt glad och stolt över att återfinnas på andra plats då Cision rankar bok- och litteraturbloggar. Förra året nådde jag en fjärdeplats och redan det var smickrande. Då skrev jag också en hyllning till den otroligt fina gemenskapen som bokbloggarvärlden bjuder på.

Totalt återfinns tio bloggar på listan som du hittar här. Idel fina bloggar. Grattis till oss!

 

Läs också:

Det som får mig att må bra

Veckans utmaning på Kulturkollo lyder som följer:

Vilket är ditt allra mest hälsosamma tips? Vad gör du för att boosta självförtroendet? När mår du som allra bäst?

Hälsotips? Även om jag inte hatar hälsotidningar riktigt lika mycket som Lotta, så tycker jag väldigt illa om hälsotips som ofta blir hälsohets. Mitt bästa hälsotips är därför ”bry dig inte så himla mycket”. Nej, det är inte bra att väga för mycket och röra sig för lite, men jag tror inte heller att det är så himla bra att följa en massa dieter och lägga en massa energi på att tänka på hur mycket som är dåligt med ens kropp. Jag tränar för lite, det gör jag verkligen. Det hade jag kunnat ha ungefär hur dåligt samvete som helst för, men det tar alldeles för mycket energi. Dåligt samvete är en energitjuv om något. Jag vet dock att jag mår bra av yoga och jag gillar också att promenera. Hade jag fått igång det vore jag nöjd. Det krävs dock lite mer ljus och lite mindre regn för att jag ska orka ge mig ut på promenad. Men snart. Då.

Att boosta självförtroendet då? Att faktiskt våga göra saker som är lite läskiga. Det gör jag egentligen för sällan, men jag gör det. Mina böcker boostar mitt självförtroende, positiv feedback på mitt jobb gör det och faktiskt också mina bloggar. Att veta att jag kan skapa något som andra tar del av är en bra grej.

Allra bäst mår jag i en solstol med en bok. Värme och ljus är min grej. Solstolen får gärna stå på min egen altan eller på en strand i ett varmt land. Är det väldigt varmt lägger jag gärna till ett parasoll. Böcker får mig att må bra. Bokrelaterade aktiviteter även utanför solstolen får mig också att må bra. Ikväll har jag till exempel träffat bokklubben Bokbubblarna och det ger energi om något. Jag träffar helst människor som ger energi. De som tar energi finns i princip inte kvar i mitt liv.

Även om jag har varit ganska så energirik just den här veckan (hej vänd dygnsrytm under sportlovet) ger mitt jobb mig oftast energi. Igår spelade våra teatertreor sina slutproduktioner och det gav verkligen energi. Jag kan bli så löjligt stolt över deras utveckling, trots att jag verkligen inte har någonting med deras teaterprestationer att göra. Till föreställningen kom också några före detta elever och det är så himla härligt att få träffa dem. Det skrivs mycket om hur skolan är i kaos och vilka hemska och obildade elever som finns där, men i min lilla del av den svenska skolverkligheten finns det fantastiska unga vuxna. Det får mig att må bra. Visst blir jag tokig på dem ibland, men de ger helt klart mer energi än de tar. Det blir många skratt och många kramar varje dag. Det är bra för hälsan.

Så mina råd för en bättre hälsa är nog:

  1. Bry dig inte så mycket om alla krav som ställs på dig att vara perfekt.
  2. Njut av platser och aktiviteter som får dig att må bra.
  3. Umgås med människor som ger mer energi än de tar.
  4. Våga utmana dig själv.
  5. Se till att du har ett jobb som du (oftast) trivs med och som gör dig glad.

Läs också:

En svensk klassiker

A golden first place trophy with the word Best and colorful stars shooting out of it, symbolizing winning a competition or being declared to be top of your field, sport or class

Lyran har startat ny utmaning och den här gången hänger jag på. Uppgiften är att presentera den bästa klassiska romanen skriven av en nu död, svensk man. Gärna med manstema, tillägger hon och det vet jag inte riktigt om jag kan säga att min favoritbok har. Men det är en man som är huvudperson och hans kärleksgrubblerier står i centrum. Min bästa svenska klassiker i just den här kategorin är Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. När jag läste den senast, för drygt fyra år sedan, läste jag den på ett annat sätt en tidigare. Så fungerar en bra bok, den går att läsa på väldigt många olika sätt.

Däremot har jag inte vågat se filmatiseringen som väldigt snabbt försvann från biografierna. Kanske senare. Kanske aldrig.

Läs också:

Vem bloggar och vem läser?

Är det så att bloggen snart är ett minne blott, att det bara är bloggare som läser varandras inlägg och att det faktum att många får recensionsexemplar och därför läser nästan samma böcker skrämmer bort läsarna? Jag har själv funderat i de banorna måste jag säga. Om jag själv läst en ny bok gillar jag också att läsa om den, men är det så att jag inte läst får jag istället undvika bokbloggar ett tag. Men varför bloggar jag egentligen och vilka tror jag läser det jag skriver?

Jag har sett svar på Bokblommas fråga hos Lyran och Feministbiblioteket. Så här tänker och tror jag.

När jag började blogga i januari 2009 dök det upp nya bokbloggar hela tiden och jag läste väldigt många av dem. Från början gömde jag mig bakom ett alias och ingen visste vem jag var. Inte heller visste någon i min närhet att jag skrev om böcker. På Bokmässan samma år visste jag att andra bloggare fanns där, men jag vågade inte ta kontakt med någon. Året efter däremot träffade jag många av dem och flera bokbloggar är nu riktigt goda vänner som är väldigt viktiga för mig. De senaste åren har människorna varit viktigare än bloggen måste jag erkänna. Fortfarande tycker jag att det är kul när många läsare hittar hit och det gör de ofta då jag skriver något som kan kopplas till läsning i skolan. Det är då jag når utanför den vanliga läsekretsen av bokälskare som inte befinner sig i skolan.

Det som var en läsdagbok med väldigt få läsare är nu en stor del av mitt liv. Däremot har mycket av diskussionerna flyttat från bloggarna till Facebook och andra sociala medier. Det är lite synd på ett sätt, då de långa bloggtexterna inte längre är så viktiga, utan de snabba och korta. Missförstå mig rätt, ögonblickbilderna är också viktiga, men jag gillar bloggare som gör mer än att skriva kort om böcker de läst. Det ger mig väldigt lite att läsa en text som till större delen är klippt från förlagets sida, med en väldigt kort kommentar. Faktiskt har jag också svårt att förstå hur förlagen ens kan skicka recensionsböcker till bloggare som knappt producerar egna texter.

Det finns så otroligt många bra bloggare som skriver texter om aktuella böcker med hög kvalitet och intressanta infallsvinklar. Att läsa samma baksidestext på blogg efter blogg ger inte mig som läsare någonting och det är också då jag tröttnar på böcker innan jag ens läst dem. Jag tror inte att förlagen tjänar på att skicka ut recensionsex om resultatet inte blir mer än ett copy-paste-inlägg. Snarare tvärt om. Bokblomma resonerar kring detsamma i sitt inlägg och jag håller med henne om att det är vettigt att vara restriktiv med att ta emot recensionsexemplar. Fortfarande läser jag det jag vill, men faktiskt är det ibland roligt när det dyker upp oväntade böcker, som också kan bli oväntade favoriter. Det är en ständig balansgång.

 

 

Läs också:

Jag önskar jag vore en lugn muminmamma

snifflilla-my2

Vem är du i Mumindalen, frågar Lyran och just idag (och ganska många andra dagar) önskar jag att jag vore den lugna och blida Muminmamman i sitt husliga förkläde. Det är jag inte.  Humöret har jag istället efter Lilla My, men trots att jag identifierar mig en del med henne, tycker jag att hon är lite väl elak. Jag kan visserligen också vara väldigt frispråkig och kanske väl vass ibland, så kanske ändå.

Jag gjorde samma test som Lyran och det visade att jag är Sniff. En social saksamlare som gärna umgås med vänner. Nära till känslor och snabbt rastlös. Det ligger lite i det, men jag har också ett stort behov av att vara ensam och skulle gärna sova hela vintern som muminfamiljen gör. Lite coolt hade det också varit att vakna ensam på vintern, som Mumintrollet gör, men Muminpappans båtäventyr klarar jag mig utan. Jag är lite som Sniff, som backar om det blir för mycket spänning. Jag är både för feg och för bekväm för de riktiga äventyren. En blanding av Sniff och Lilla My får det bli. Lilla Sniff kanske?

Jag får väl köpa mig en mugg med Sniff för de dagar jag inte är så arg på världen att min mugg med Lilla My får stå kvar i skåpet.

Läs också:

Jag är Lotta och har en liten sådan också

ladda-ned

Lyran frågar vilken av Astrid Lindgrens karaktärer vi är och jag identifierar mig helt klart mest med Lotta på Bråkmakargatan. När jag var lite var jag kanske lite för feg för att riktigt var det, men det blir bara värre med åldern. Däremot pillade jag in en ärta, i form av en datumlapp från en kalender, i näsan som barn och Lisabet är inte direkt olik Lotta. Ofta fastnade jag kanske i att vara den duktiga storasystern, men lika ofta blev jag precis lika arg och barnsligt envis som Lotta. Eller blev förresten. Snarare blir.

Just det här att bestämma sig för något, bra eller dåligt, känner jag igen hos Lotta. Hennes syster försöker få henne att ta medicin genom att bestämma sig för det och sedan ta den, medan Lotta själv talar om att hon bestämmer sig för att inte ta den och sedan tar hon den inte. Dessutom hävdar hon med en dåres envishet att hennes Bamsen är en grisbjörn. Det är liksom ingen idé att göra något åt det. Just envisheten har vi gemensamt, även om jag inte direkt drar runt på för stora cyklar rent bokstavligt, gör jag det inte sällan bildligt.

Går något fel drar Lotta till Tant Berg. Jag skulle inte rymma på riktigt längre, men känner spontant för det ganska ofta. Att bara dra och slippa ta tag i saker som är jobbiga. Min son har slutat också, i princip, men vår lilla mini-Lotta vandrade ofta i väg i kalsonger, med en liten rosa ryggsäck på ryggen och var helt bestämd med att flytta till grannarna lite längre ner på gatan. Det är inte direkt trevligt att försöka fly problemen, men ganska mänskligt och tyvärr är jag väldigt lik Lotta i det här avseendet. Också.

Läs också:

Just-nu-enkät

Mitt i Boksmällan och den totala hösttröttheten som börjar ge sig till känna, behöver jag strukturera läsningen lite. Det brukar jag göra med en just-nu-enkät med böcker jag läser och vill läsa. Gör den gärna du också!

Vid sängen: Där ligger en hög som borde flyttas till någon bokhylla. Överst ligger En nästan sann historia av Mattias Edvardsson och Skarven av Sara Lövestam som både påbörjade inför Bokmässan. Nu ska jag läsa ut. 

På soffbordet: Ännu ett kaosställe och överst i just den högen ligger Daisy i kedjor av Sharon Bolton. Den ser jag fram emot. 

I handväskan: Finns just nu Jessica Schiefauers När hundarna kommer, som mina ettor ska läsa inför ett författarbesök senare i höst.

I öronen: Jag lyssnar på Elaine Eksvärds självbiografiska Medan han lever. Boken är ganska bra, men uppläsningen sådär. Kanske byter jag från ljudbok till e-bok.

På läsplattan: Där finns ju ett gigantiskt och alldeles (nåja, i alla fall nästan) osynligt bibliotek. Boken jag läser just nu är Projekt Rosie av Graeme Simsion, som är väldigt charmig än så länge. 

Läser jag lite då och då: 1947 av Elisabeth Åsbrink är faktiskt en perfekt bok att läsa i lite då och då. Nu har jag kommit fram till november i boken om detta händelserika år. Jag läser också lite då och då i den klassiska dystopin Du sköna nya värld av Aldous Huxley. 

Borde jag läsa: Eftersom jag ska föreläsa i november och borde börja förbereda mig redan nu ligger boken Tredjespråksinlärning högt upp i bordehögen.

På is: Boken med den långa titeln If I knew you were going to be this beautiful, I never would have let you go av Judy Chicurel var bokbubblarbok förra omgången. Jag läste inte ut den då, men vill/borde/ska göra det.

Bokklubbsböcker: Ingen pågående faktiskt. På måndag diskuterar vi redan utlästa Flickorna av Emma Cline. Vad nästa bok blir är inte riktigt klart.

Längtar jag efter att få läsa:  The Tresspasser av Tana French ser jag verkligen fram emot att läsa. Jag ser också mycket fram emot att läsa Nina Bouraouis Om lycka, som jag köpte på Bomässan. 

3 andra böcker i min TBR-hög: Avskedsfesten av Anna Fredriksson, Min mors självbiografi av Jamaica Kincaid och Som hundarna i Lafayette Park av Anneli Jordahl. Bland många, många andra.

Läs också:

Lite trevlig uppmärksamhet

bonnier

Bonniers Bokklubbar gav just ut premiärnumret av tidningen Inspiration by Bonniers Bokklubbar. Bläddra fram till s.61 för den trevliga nyheten att enligt O är en av elva bokbloggar som lyfts fram som extra läsvärda. Bland de andra finns mina kulturkollokollegor Fiktiviteter, Hyllan, Bokomaten och Litteraturkvalster & småtankar. Fyra ganska olika, men lika läsvärda bloggar. Bokhora, bokbloggarvärldens första och största finns självklart med, samt två andra goda vänner nämligen före detta kulturkollarna Lyrans Noblesser och Sincerely Johanna.

Grattis till er och självklart också till Beas Bokhylla, som jag läser ofta, Jennies boklista och Bokstapeln, som är en ny och trevlig bekantskap.

 

Läs också:

enligt O på Instagram

Jag har hittills bara haft ett privat konto på Instagram, men nu har bloggen fått ett eget. Detta för att mina nära och kära kanske ska skonas lite från alla bokbilder och för att barnen inte vill att bilder av dem når så många. Än så länge finns det inte så många bilder, men tanken är att fylla flödet med bokrelaterade bilder och kanske en och annan katt.

Användarnamnet är @enligto och ni är varmt välkomna dit!

Läs också:

Det här är mitt 70-tal

Den här veckan har det varit fokus på 70-talet på Kulturkollo och här kommer några av mina minnen från detta årtionde.

Jag föddes 1974. Året då ABBA vann Eurovision i Brighton, Björn Borg sin första Grand Slam och Ingemar Stenmark sin första världscupstävling. Dagens innan jag föddes inleddes en militärcup i Portugal och senare samma år tvingades president Nixon avgå efter Watergateskandalen.

Så vad minns jag av 70-talet? Inga av händelserna ovan helt klart och med tanke på att jag inte ens hann börja skolan innan 80-talet inleddes, handlar mina minnen främst om barnprogram, barnböcker och annat som barn tycker om.

Fem myror är fler än fyra elefanter hade premiär 1973, men då såg jag den självklart inte. Kanske gjorde jag det 1977. Det borde jag ha gjort, då bokstäver verkligen var min grej. Jag lärde mig läsa väldigt tidigt, när jag var fyra eller fem, beroende på vad man menar med läsa. Sedan dess har jag läst mig igenom livet, mer frenetiskt då än nu. Måns och Mari från vår till vinter läste jag hur många gånger som helst. Jag absolut älskade den.

Drutten och Jena var också favoriter, eller Dutten och kokkodilen, som jag kallade dem. John Blund tyckte jag också om. Mycket östeuropainfluenser alltså. Lite typiskt för 70-talet helt klart.

1978 föddes min syster. Henne hade jag längtat efter. Några månader tidigare hade vi flyttat till ett nytt radhus med en massa blommiga tapeter. De i mitt rum var blå. I tapetaffären träffade jag min bästa vän, som skulle flytta in i radhuset mitt emot oss. Jag skulle snart fylla fyra och hade redan bestämt vem jag skulle gifta mig med.

Musik då? Inte mycket 70-tal, mer än ABBA då. Mina föräldrar körde 60-tal och själv började jag lyssna på musik på riktigt först på 80-talet. Min första, egna skiva var ABBAS Super Trouper och den släpptes 1980. Mitt 70-tal var visserligen fyllt av Bosse Larsson, jag älskade såväl Nygammalt som Allsång på Skansen. Jag minns hur jag och farmor satt och sjöng med våra allsångshäften i högsta hugg. Drotting Silvia var en annan idol och en sommar åt jag en massa persilvia till hennes ära.

Annars minns jag mest goda glassar, fanta i glasstövel (drucken i Italien), klänningar med volanger som Madicken och hårda paket med böcker i.

Hur var ditt 70-tal?

 

 

 

Läs också:

« Older Entries