Missa ingenting, följ enligt O via RSS och/eller Bloglovin'!
Jag fixar och trixar lite med bloggen och lyckas nästan. Försöker få till två kolumner till höger för att sprida ut all information där, men det blir inte riktigt som jag tänkt mig. Ny header i alla fall och nytt tema som ger mig lite mer frihet. Och fler gråa hår också, men det är en annan sak.
Möjligen kommer saker att flyttas lite hit och dit och kanske byts en färg eller två. Förhoppningsvis ska det inte störa läsningen för mycket.
Vilken helt fantastiskt underbar bok Avig Maria är och vilken modig, stark och inte minst ärlig människa Mia Skäringer är som vågat skriva den. Jag var helt känslomässigt utpumpad efter läsningen och har behövt lite tid att återhämta mig. Trots att det är en total hyllning jag vill skriva är det långt ifrån enkelt att hitta ord för att beskriva det jagläst och det jag känner nu.
Egentligen saknar jag ord. Jag får därför låna några av författaren för att förhoppningsvis få fram lite av bokens storhet.
Efter att ha riktigt fulgråtit den här veckan fastnade jag för det här citatet i en text som handlar om att det inte borde anses svagt och fegt att gråta inför andra, att det istället kan vara bra och att både män och kvinnor borde våga göra det. Mia vågar, inför kvinnor. Jag vågar ibland och då skiter jag i om den som sitter i rummet har snopp elller snippa, men jag känner mig alltid pinsam och svag efteråt:
Ibland blir jag fruktansvärt arg. Gråtarg. Hemma. På jobbet. I livet.
Om någon kör över mig. Inte tänker sig för. Ironiserar kallt eller en gång för mycket. Allt är en balans. Jag tål. Men inte hur mycket som helst. Och när jag blir arg, då sväljer jag inte. Då trycker jag ut. Då gråter jag, fast aldrig i ett rum med roliga män, det är synd. Det vore bra för männen om jag gjorde det någon gång. Gråt är nämligen inte ett uttryck för enbart svaghet och känslighet. Den kan också vilja visa vägen tillbaka. Starta om. Säga förlåt. Då är gråten den enda modiga vägen. När ingen annan vågar resa på sig. Då kommer tårarna som den välsignade, okontrollerbara uppriktigheten som inte ber om lov, som dundrar in
Jag har egentligen väldigt lite gemensamt med Mia Skäringer. Jag har inte haft någon tuff uppväxt, inte separerat och jag är inte heller varken speciellt rolig eller känd. Trots detta känner jag igen mig så mycket. Jag känner igen oron över att inte räcka till och att inte duga om man inte är på topp. När Mia skriver om ångesten över att svika sin publik och att hon istället för att ställa in föreställningar i tid kör fullständigt slut, gråter jag en skvätt.
Jag tänker på allt jag gör, som är roligt men som tillsammans blir för mycket. Jag tänker på de krav jag har på mig själv, som är högre än alla andras. Jag tänker på hur nöjd jag känner mig när jag lyckas bra med något och hur jag vill uppleva det gång på gång. Jag tänker på att jag då har svårt att säga nej och att det är de jag älskar mest som får stå tillbaka. De som får leva med mig stress och mina ångestattacker.
Liksom Fiktiviteter är jag helt klart lite kär i Mia Skäringer och jag uppmanar er alla att läsa hennes bok. Den är smart, modig, vacker, viktig och alldeles, alldeles underbar.
Jag är en oartig bloggare och dessutom en otacksam sådan. För alldeles för länge sedan fick jag en uppmuntran från Fiktiviteter i form av en hel massa kärlek. Nu har jag äntligen fått tummen ur att tacka ordentligt. Tack! Och right back at ya!
Liebster Blog Award heter utmärkelsen och man kan tycka vad man vill om dylika ting, men jag väljer att se det som ett bra tillfälle att rikta uppmärksamheten mot bloggare som förgyller min vardag. Föröker skita i att jag väljer bort och fokuserar istället på punkt fem nedan, att sprida och stötta.
Självklart finns det bra mycket fler bra bloggar än fem, jag läser nästan hundra olika bloggar, mer eller mindre hängivet, men dessa fem vill jag pusha lite extra för just nu främst för att jag kanske inte tidigare uppmärksammat dem.
Så här ska man göra och därför gör jag så:
1. Klistra in awarden på din blogg. (check)
2. Tacka personerna som gav er Awarden och länka till bloggarna. (check)
3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till. (check, snart)
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare. (jag säger som mina elever, “som ni vill”)
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra (check)
Och så de fem:
1. Ord och inga visor är en gammal favorit som jag får många boktips ifrån. Humor och allvar i en bra blandning. Just nu följer jag med spänning uppsatsen om Darling River.
2. En annan bloggare som fått till en bra blandning är Anna på och dagarna går. Många böcker som jag vill läsa, men också böcker jag inte hade en aning om fanns.
3. Olika sidor är en relativt ny favorit som också bjuder på en bra blandning. Med bra menar jag såklart boktips i min smak. 
4. Underbar titel har Jessicas blogg Den var bra som jag fastnat i mer och mer det senaste. Nu finns den i readern. Jessica förresten, är inte det ett av de vanligaste bokbloggarnamnen?
5. Slutligen beger jag mig utanför bokbloggarsfären och uppmärksammar en bra, tänkvärd och ärlig skolblogg nämligen Metabolism.
Så, då har jag gjort mitt!
Nyöppnade Scandic Grand Central i Stockholm har ett rum som “lånas ut” gratis till bloggare som vill bevaka händelser i Stockholm, men inte har råd med boendet. Det är ett konceptrum med en massa bloggrelaterad inredning.
Jag undrar hur stora bloggar det måste vara och om bokbloggare ens skulle vara aktuella. Jag har i alla fall fått den enkät som gick ut.
Visst hade det varit coolt att faktiskt kunna åka till Stockholm när det händer roligheter, utan att bli helt ruinerad. Kanske värt att i alla fall fråga nästa gång något sådant är aktuellt. Rummet finns i alla fall tillgängligt från den 1/10.
Stafetten går vidare och först ut denna sammanfattning blir Olika sidor som bjuder på ett inlägg utan punkter. “Är det riktigt klokt att vara så bokfrälst att man ägnar så mycket energi åt en dag på en bokmässa?” undrar han och ja, det kan man undra. Jag tycker att det låter helt normalt.
Läs också Vägen till utgivning där Anneli berättar om sin första mässa, då hon bar på en hemlighet som fick henne att le i smyg och kanske också drömma om nästa vecka då hon kommer till Göteborg som författare. En väldigt fint inlägg.
Malin berättar om sin första Bokmässa som hon åkte till med några kollegor. “Kan man fylla en mässhall med bara böcker?” undrade hon innan och ja, det kan man ju blev hon varse. Hon skriver om den överväldigade känslan som Bokmässan ger och erkänner att hon är totalt biten. Jag också Malin!
Therese bjuder på ett roligt inlägg om ett ganska så annorlunda Bokmässebesök. Bered dig på en massa fniss! Tur att du omvärderade din syn på mässan Therese!
Hos En full bokhylla är en rikedom kan vi läsa ett inlägg dedicerat till bloggarens två barn. Båda födda i maj, vilket betyder att de får uppleva sin första mässa väldigt tidigt i livet. Förhoppningsvis det första av många besök.
Vi får också veta att bloggen I min bokhylla faktiskt finns till tack vare Bokmässan. Det är inte dåligt det. Snart är det dags för denna bloggaren första mässa. Glöm inte att säga hej!
Tror att dygnets sista sammanfattning får publiceras imorgon. Den här bloggaren är nämligen både vansinnigt trött och lite för förkyld för att det ska kännas riktigt bra. Nästa helg vill jag INTE vara sjuk. Jag får verkligen INTE vara sjuk. Det vore en KATASTROF.
Jag går och lägger mig, men dyker upp igen strax före midnatt och knyter ihop säcken lite.
Bokmania har startat uppropet Bokbloggare för Afrika och jag tänkte därför passa på att presentera ännu ett projekt som heter Sticka till Afrika. Bakom det hela står Anna Strömberg Pamp, journalist och stickfantast. Under 2011 stickar hon raggsockor, innetofflor, vantar, sjalar, halsdukar, pulsvärmare och mössor.
För 200 kronor får du något stickat enligt dina önskemål, jag har beställt en halsduk, och skänker samtidigt en liten slant till Afrikagrupperna.
Läs mer om projektet på Bloggen och på Facebook.
Annika är ambitiös och tänker jobba med sin blogg under flera veckor med start idag. Då jag kommer att sitta vid datorn och pilla med min lärobok en massa kommer jag inte att vara så himla aktiv, men lite vill jag få gjort. Jag har ju hela månaden på mig. Nästan. Årets maraton pågår mellan den 27e juni och den 24e juli.
Jag ska försöka komma på någon kul utmaning och/eller kanske en inläggsserie att starta i höst.
Mina recensionslistor behöver gås igenom och uppdateras. Dess länkar behöver också dubbelkollas.
Jag ska också klicka runt lite på min gamla blogg för att se om jag missat att flytta över hit.
Skriva inlägg till de rubriker jag fick av er.
Och det får räcka just nu.
Kolla vad som stod på pressbrevet till Ann-Helén Laestadius nya bok. Så nära en blurb jag hittills kommit.
Nu ska jag läsa boken! Jag har längtat efter den. 
Läste hos En bok om dagen att hon tänkte sno en kul idé från Trillingnöten, som lånat den från någon annan och då jag också gillar idén i fråga snor jag den vidare.
Jag försöker alltid följa nionde budet som lyder: Saliga äro de som planerar sin läsning (i god tid)
Jag tänkte också försöka planera mitt bloggande i god tid. Lite maniskt kan tyckas, men jag vill gärna publicera minst ett inlägg varje dag. Om ungefär en månad drar vi till Spanien och då tänkte jag inte blogga alls. Det krävs med andra ord viss planering.
Det är här den här snodda idén kommer in. Jag vill ha rubriker från er som jag sedan ska skriva inlägg om. Tänk nu på att det är en bokblogg jag driver. Jag kommer alltså inte att blogga om mina tio svarta favorittröjor. Det måste vara bokrelaterat, men gärna långsökt. Jag skulle alltså mycket väl kunna skriva ett inlägg om de perfekta böckerna att dricka rosévin till.
Med detta sagt utmanar jag er att utmana mig. Vilja rubriker vill ni att jag skriver inlägg till?
Vill du veta mer om mig tycker jag att du ska surfa in till Ord och inga visor och läsa bokbloggarintervjun. Om du inte vill läsa mer om mig tycker jag ändå att du ska klicka dig dit och läsa några andra eminenta inlägg.
