enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Betyg 4 (Sida 1 av 60)

Mellan himmel och hav

Anna Fredriksson kan konsten att skriva lättsamma romaner med tillhörande svärta och senaste boken Mellan himmel och hav är inget undantag. I den får vi följa en mor och en dotter som inte haft kontakt på väldigt länge, men som får det efter ett oväntat dödsfall. Det visar sig att även en mormor finns i närheten och relationen mellan de tre kvinnorna står i centrum för handlingen.

Sally är huvudpersonen. En kvinna i medelåldern som en gång valde en ganska så otrevlig sambo framför sin dotter, trots att hennes egen mor svek henne som barn och hon därför borde veta bättre. Dottern Josefin har flyttat till Kivik, där hon tillsammans med sin sambo driver en eko-gård och försöker att klara sig utan svärföräldrarnas pengar. Tryggheten i hennes liv var annars en äldre släkting och när han dör är hon säker på att hon ska få ärva. Nu blir det inte så, utan Sally är den som får huset och hon bestämmer sig för att åka ner på begravningen och kanske också stanna. En ny chans för mor och dotter alltså, men vad Sally inte vet är att hennes mamma Vanja också bor i närheten.

Mellan himmel och hav är första delen i en planerad serie och det märks. Berättelsen hinner knappt komma igång innan den tar slut, vilket blir något av en besvikelse. Jag är dock helt säker på att jag kommer att läsa de kommande böckerna om Sally, Josefin och de andra, då de är intressanta karaktärer som jag gärna lär känna mer. Det är förutsägbart, men trevlig och perfekt lättsam sommarläsning.

Inuti huvudet är jag kul

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo handlar om Liv som flyttat från Stockholm till en by mitt ute i ingenstans, utanför Växjö. Det är hennes pappa som drömmer om ett nytt liv i sina gamla hemtrakter och Liv hänger på. Motvilligt. Det är inte det att Liv egentligen har så mycket emot själva flytten, men tanken på att behöva börja i en ny skola och försöka få nya kompisar gör henne totalt skräckslagen. Liv är blyg, vansinnigt blyg, smärtsamt blyg och att vara ny är att sticka ut. Det vill hon absolut inte.

På bussen smygkikar hon på medpassagerarna och kallar dem saker som Candycrush, Portföljmannen och Lärarkvinnan. Hon bygger ett helt liv åt dem. Inuti huvudet vågar hon nämligen mycket, mycket mer, men när Candycrush först börjar hälsa som om de känner varandra och sedan dimper ner bredvid henne en dag blir det så mycket svårare. Det är inte det att Liv inte vill ha vänner, hon vill bara inte prata.

Candycrush heter Alia och lyckas få Liv att känna sig lite mindre hopplös. Livs pappa å andra sidan älskar Alia och pratar för dem båda när de ses. Livs pappa vill så väl. Han är själv social på gränsen till översocial och har lite svårt att förstå sin introverta dotter. Samtidigt vill han bara att hon ska må bra och få vänner på riktigt.

På bussen finns också Dostjevskij och honom tittar Liv på i smyg. Det visar sig att de går i samma franskagrupp och nu ska de arbeta tillsammans med en redovisning. Ett grupparbete som ska redovisas framme vid tavlan för en hel drös människor. Kan det bli värre? Inte enligt Liv.

Jag är glad att Liv fått en bok och tänker på alla som henne som jag mött. Själv är jag ingen Liv längre, men någonstans finns hon alltid inom mig som en osäkerhetskänsla omöjlig att mota bort. Inuti huvudet är jag kul är en riktigt fin bok som jag hoppas får många läsare.

 

Under två timmar

Under två timmar av Hanna Landahl utspelar sig i Göteborg och det är alltid trevlig att få sin stad skildrad i böcker. Extra trevligt är det att huvudpersonerna inte bor i stadens hippaste kvarter, utan på Hisingen, där vissa vill påstå att de bor i Lundby, medan husen egentligen ligger i Biskopsgården. Staffan och Anna bryr sig inte om det, utan bekymrar sig mer över att två vuxna med bra jobb aldrig kan få pengarna att riktigt räcka till.

Det är Staffan som berättar. Han är 37 år, älskar Håkan Hellström och hoppas på att kunna stiga i graderna på Migrationsverket. När han inte får chefstjänsten han sökt, utan den istället går till Martin, som är yngre, snyggare, utbildad jurist och springer milen på under 45 minuter, tappar han allt. Lösningen? Att börja springa. Nu ska han imponera på de andra genom att springa Göteborgsvarvet på under två timmar.

Viktigast först. Att köpa de bästa skorna, de coolaste träningskläderna och de (nästan) dyraste hörlurarna. Att familjens ekonomi egentligen inte tillåter sådana utsvävningar orkar han inte bry sig om. Ska han springa ska han göra det på riktigt. Att han sedan nästan dör efter någon kilometer i Skatås är ett bakslag, men han är inte redo att ge upp.

Staffan, Staffan, vad svårt det är att tycka illa om honom trots all hans fixering vid yta och kampen för att bli någon annan än den han är. Någon hans fru kan älska mer och hans chef kan beundra. Hela tiden ställer han till det för sig själv, när han bara vill bli lite älskad.

Under två timmar är en charmig bok som beskriver livets allvar på ett annorlunda och ofta roligt sätt, samtidigt som den innehåller en del svärta. Jag tyckte mycket om den och hoppas och tror att det här är den första av många böcker av Hanna Landahl. Nu är jag lite nyfiken på debuten Välkommen till Himmelsta.

 

My policeman — om hopplös kärlek

My policeman av Bethan Roberts börjar i slutet. Året är 1999 och en kvinna tar hand om en man som fått flera hjärnblödningar och inte kan klara sig själv. Hon funderar på om hon ska berätta för honom att hon inte längre vill döda honom, men bestämmer sig för att hålla det för sig själv. Istället småpratar hon med honom, som läkaren sagt att hon ska göra. Någonstans i huset finns hennes man, men han är inte intresserad av patienten.

Kvinnan heter Marion och när boken går tillbaka i tiden hela 48 år berättar hon hur hon för första gången träffar Tom, som är bror till hennes väninna Sylvie. Det tar några år innan han märker henne, men hon blir småförälskad direkt. Sedan början han ge henne simlektioner i havet och de dejtar lite försiktigt. En dag tar han med henne ut på lunch och presenterar henne för sin vän Patrick.

Patrick och Tom har ett förhållande, men det är självklart hemligt. I 50-talets Brighton är det absolut inte tillåtet att vara homosexuell, i alla fall inte offentligt. Staden må vara hur syndig och liberal som helst, men en polis har inte ihop det med en annan man. Istället gifter sig Tom med Marion. Polismannen och lärarinnan, ett perfekt par utåt, men också ett mycket olyckligt sådant. Både Patrick och Marion vill ha sin polis, men ingen kan få honom på riktigt.

Jag tyckte så mycket om My policeman, en bok jag köpte när jag var i Brighton och botaniserade i den lokala hyllan på Waterstones. Det är en så tragisk berättelse om hopplös kärlek och jag är glad att vi i alla fall kommit lite längre nu. Vi behöver verkligen ta vara på vårt öppna samhälle, där allas kärlek är accepterad. Då slipper vi olyckliga trojkor som Marion, Tom och Patrick.

 

Torsdagsänkorna

Torsdagsänkorna av Claudia Piñero tar oss med till de fina folkets Buenos Aires. Till förorten Altos de la Cascada där husen är imponerande, murarna höga och golfbanan en naturlig mötesplats. I detta område hittas tre män döda på botten av en pool. De är vänner, deras fruar umgås och katastrofen påverkar många.

Det här är ingen bok med döden i centrum. Ingen deckare där någon skyldig ska hittas. Istället är det berättelsen om ett Argentina där de som har en fin fasad vill upprätthålla den till varje pris. Där ekonomiska kriser inte tillåts påverka det liv de lever och där de rika håller varandra om ryggen oavsett vad som händer.

Berättarperspektivet växlar och vi får veta mer och mer om de familjer som bor i Altos de la Cascada. Kika in bakom fasaden, få en chans att ta reda på sanningen. Få veta hur de, liksom så många andra, påverkas av händelserna några veckor innan 9/11 2001. Mest tycker jag om mäklaren Virginia, som har stenkoll på varenda hus i området och något cyniskt vet exakt när hon kan tjäna pengar på en försäljning. Hon nosar upp problemen och slår till.

Torsdagsänkorna liknar få andra böcker jag läst. Piñero berättar på ett stillsamt sätt om liv som egentligen är ganska dramatiska. Ibland tar det en stund för sanningen att sjunka in och jag tycker om effekten. Mest intressant är det dock att få chansen att träda in i en för mig helt okänd värld. Det är kanske det bästa med litteratur över huvud taget.

Torkans år — version 1976

Det är en torr sommar vi har. Igår var vi hos svågern och svägerskan som blivit utan vatten. De misstänker att deras brunn har sinat. 1976 var annan en torr sommar som jag läst flera böcker om. I Maggie O’Farrells roman Sommaren utan regn vandrar en pappa från sitt hem en varm sommardag. I Torkans tid av Roland Buti är det främst mamman i familjen som drabbas av värmen.

Familjen Sutter är lantbrukare och ett stort antal kycklingar ska rädda familjens ekonomi. När värmen drabbar den lilla byn i Schweiz får de varje dag rensa ut döda kycklingar. Det har inte regnat på hela sommaren och precis som här just nu drabbas bönderna och deras djur hårt.

Det är sonen Gus som berättar om sommaren hos en familj som håller på att falla sönder. De vet det inte ännu, men en kvinna som dyker upp kommer att påverka dem alla. Sommaren 1976 blir inte sommaren som de kommer att minnas på grund av värmen, utan också på grund av en rad betydelsefulla händelser.

Jag hade svårt att läsa Torkans år. Inte för att det inte är en bra bok, för det är det verkligen, men för att den är så otroligt obehaglig. Att läsa den i tryckande värme gjorde den nästan ännu hemskare. Jag var i Schweiz hos familjen som kämpade, var och en på sitt sätt, för ett bättre liv. Deras öden berörde mig djupt.

Darling Mona

Darling Mona av Lena Ackebo är den tredje boken om systrarna Mona och Barbro. Deras mamma har just dött och Barbro ska komma till Mallorca för att hälsa på och planera begravningen. När hon dyker upp är maken Gustaf inte med. Nu ska de skiljas, säger Barbro, som längtar efter ett nytt liv med en ny man, precis som Mona. Som vanligt behöver Mona ta hand om sin syster, eller känner i alla fall ett ansvar för att göra det, medan Barbro gör precis som hon vill. När hon till slut får sällskap av Gustaf drar hon till Palma och berättar inte ens hur det går.

När de ses igen åker Mona till Stockholm för att gå på begravningen. Hon träffar sin före detta man Torbjörn och pendlar mellan att vilja hjälpa honom och att vilka be honom dra åt helvete. Det är så tydligt att hon är van vid att tänka på alla andra än sig själv och nu behöver hon göra det för att verkligen kunna börja ett nytt liv tillsammans med Albert.

Darling Mona är den mest stillsamma av de tre böckerna om systrarna. Egentligen händer det inte jättemycket, men vi får veta mer om Monas liv och hur det förändras. Karaktärerna som skrivits fram i flera böcker har nu blivit riktiga personer med en mängd fel och brister. Det är mer trevligt att återse dem, än en riktigt bra historia, men som trilogi är berättelsen om Mona och Barbro riktigt bra.

Love you dead

Det är något speciellt med Peter James böcker om Roy Grace. Kanske för att de utspelar sig i Brighton, min största nostalgistad eller för att Grace är så otroligt sympatiskt. Klart är att Peter James lägstanivå är hög och oavsett hur själva fallet Grace och hans kollegor arbetar med löser sig, är den historia om Grace liv och de två kvinnorna han älskat, alltid läsvärd. Det är också därför det är helt nödvändigt att läsa böckerna i ordning.

I Love you dead, som är bok nummer tolv i serien, har en ovanligt otrevlig huvudperson och att det är hon som är mördaren vet vi direkt. Spänningen handlar istället om de som jagar henne, för det är inte bara polisen. Sedan är det fascinerande att försöka förstå en så uppenbart sjuk människa, som blir mer och mer obehaglig ju mer vi får veta om henne.

Jodie Bentley är hennes namn. En kvinna som när en dröm om att bli riktigt rik. Vägen dit går via fejkad kärlek. Hon ser till att träffa riktigt rika och väldigt gamla män, får dem att förälska sig i henne, gifta sig med henne och sedan dö. En klassisk om än ovanligt grym sol- och vårare som inte drar sig för någonting. Detta betyder självklart att hon skaffat sig fiender.

För Grace personligen händer också en del. Han och Cleo har flyttat ut på landet med sin son, familjelivet är bra men ett ständigt dåligt samvete. Något som stör är också hans förra fru Sandys försvinnande. Nu har hon på sätt och vis kommit tillbaka till hans liv, men det får ni läsa om själva.

På svenska heter boken Älska dig till döds, en passande titel. Kanske inte en av de mest spännande böckerna i serien, men välskriven och intressant.

Foursome är smart underhållning

Jane Fallon var ett okänt namn för mig, men när jag fick tips om hennes böcker och började läsa om henne förstod jag att jag kände till henne väldigt väl. Jag hade bara inte koll på hennes namn. Jane Fallon skrev nämligen manus till de fantastiska tv-serierna This Life och Teachers. Självklart var jag tvungen att läsa någon av hennes böcker. Valet föll på Foursome från 2010 som handlar om två par som varit vänner sedan de var studenter och sedan dess gjort allt tillsammans. Firat alla högtider, umgåtts flera dagar i veckan och sett varandras barn växa upp. Ett perfekt liv alltså. En perfekt foursome.

Det var Daniel och Alex som var vänner först, liksom Rebecca och Isabel. Att vännerna skulle bli förälskade och gifta sig var nästan för bra för att vara sant. Så slumpar det sig så att Alex följer med Rebecca på ett företagsevent och sent på kvällen förklarar sig kärlek till henne. Det är bara det att Rebecca inte är den han är gift med. Han är gift med Isobel och Rebecca med hans bästa vän Daniel. Självklart avisar Rebecca honom brutalt och redan där börjar den stabila kvartetten knaka i fogarna. När Alex sedan lämnar Isobel är Rebecca redo att helt avsluta vänskapen. Det är bara det att hon inte vill berätta för Daniel om vad Alex gjort och istället väljer hon att försöka hålla god min.

Kanske hade det kunnat fungera hyfsat om Alex inte börjat dejta Rebeccas arbetskamrat Lorna. En kvinna som hon absolut avskyr. Plötsligt är det inte Daniel, Rebecca, Alex och Isobel, utan Daniel, Rebecca, Alex och Lorna som gäller och livet blir en plåga. Det är nu Rebecca börjar spåra ur och hon är verkligen inte trevlig. Samtidigt förstår jag henne och tycker om både henne och den lätt absurda historia som följer.

Jag gillar verkligen Foursome. Den är underhållande, vass och balansen mellan det nattsvarta och de frustrande gapskratten är underbar. Jag gillar att karaktärerna får utvecklas och bli mer än de verkar vara från början. Det här är definitivt inte den sista boken jag läser av Jane Fallon.

Nej och åter nej

Nej och åter nej är skriven av den norska författaren Nina Lykke och hennes  absurda humor känns väldigt norsk. Utan den humoristiska undertonen hade boken troligen varit svartare än svart. Nu blir det istället en berättelse som bjuder både på skratt och en stor dos frustration över livet.

Den som främst säger nej är Ingrid. Hennes liv med snart vuxna barn som tror att de bor på hotell, ett jobb hon är trött på och ett äktenskap som går på rutin är inte det liv hon drömt om. Samtidigt blir det inte heller som hon tänkt sig när hennes man Jan lämnar henne för den mycket yngre arbetskamraten Hanne. Det praktiska irriterar mest. Hur ska trädgården klara sig? Vem ska sköta huset? Hur ska hon kunna bo så nära svärföräldrarna när hon är ensam? Så börjar hon säga nej till sitt liv. Hon är ärlig, på gränsen till otrevlig mot andra. Minimerar sina behov och börjar leva ett nytt, friare liv på sina villkor.

Det absurda är att Hanne vill ha det liv som Ingrid ratar. En familj, någon att höra till. Hur Jan ska kunna ge henne det är för mig en gåta. Han är nämligen bokens absolut mesigaste karaktär och ingen drömman på något sätt. Istället är det Ingrid och Hanne jag helst läser om. I kombination blir dock dessa tre personerna röster till en fin helhet och det är uppfriskande att läsa en så annorlunda berättelse om en skilsmässa.

Nej och åter nej är nominerad till Årets bok, ett pris som delas ut på Bokmässan i höst. Jag tycker att den är väl värd sin nominering, även om den inte är min favorit av de fem böcker jag läst.

 

Sida 1 av 60

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: