Tematrio – Augustvinnare

Sedan 1989 delas Augustpriset ut i tre klasser och Lyran vill att vi presenterar en trio goda vinnare:

1. Skriv om och om igen av Ylva Karlsson och Katarina Kuick vann priset för bästa ungdomsbok 2009. En bra och annorlunda bok om skrivande.

2. I taket lyser stjärnorna av Johanna Tydell är en klassiker bland ungdomsböcker. Både bra, välskriven och stark.

3. Gregorius av Bengt Ohlsson är en riktigt bra bok som berättar den historia Hjalmar Söderberg utelämnade. Spännande idé som dessutom håller väl. Ohlsson har chansen att vinna priset ännu en gång i år, då han är nominerad för Rekviem för John Cummings.

 

Intressant är också att kolla de nominerade. Många riktigt stora svenska författare har nominerats, men aldrig vunnit. Tänk om Ohlsson då skulle välja en andra gång. Det hade varit både stort och lite märkligt.

Läs också:

Spännande men oväntade val

Jag hade totalt fel i mina spekulationer inför Augustpriset, i alla fall inte när det gäller skönlitteratur för vuxna, där jag faktiskt inte läst en enda bok. Visserligen anade jag att Flod av Carolina Fredriksson skulle nomineras, men utöver det gick jag bet. En lite ovanlig lista måste jag säga. SvD talar om djärva val speciellt i den skönlitterära klassen där Bengt Ohlsson är en av få veteraner.

Jonas Thente gillar att två debutanter finns bland de nominerade i skönlitteraturklassen och tycker att Amanda Svensson borde vinna.  Jag saknar främst fantastiska Gå sönder, gå hel av Sofia Nordin. Väldigt konstigt att den inte nominerats.

Lotta Olsson saknar, liksom jag, fantastiska Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson bland de nominerade. Hon menar dock att de nominerade böckerna alla håller hög klass, men hoppas mest på Vita streck och Öjvind.

Apropå hoppas så är det också mycket synd att Hoppas inte finns med.

När det gäller facklitteratur tycker Lars Linder att juryn gjort ett bättre urval än förra året, då det knorrades en del om att Henrik Berggrens Palme-biografi inte nominerades. Han framhåller Lasse Berg, Elisabeth Åsbrink och Johan Svedjedal.

De nominerade är:

Korparna av Tomas Bannerhed, som jag faktiskt fick ett signerat exemplar av på bokmässan. Ska läsas!

En M3 jord av Sören Bondesson blev årets diktsamling och överraskade helt klart. Klart jag måste ta reda på vad det här är för en slags bok.

Flod Carolina Fredriksson är en av höstens snackisar som jag ännu inte läst.

Lacrimosa av Eva-Marie Liffner låter som en typisk prisbok. Den lockar dock inte speciellt, trots att jag gillar Almqvist och Tintomara, då denna typ av böcker tenderar att fokusera mer på form än innehåll.

Välkommen till den här världen av Amanda Svensson vill jag definitivt läsa då jag ännu inte läst någonting av denna omtalade författare.

Rekviem för John Cummings av Bengt Ohlsson vann över den andra “fejkbiografina” i årets utgivning skrivenav Per Planhammar.

När det gäller barn- och ungdomsböcker tycker jag att det är extra roligt att Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren nominerats för Cirkeln.  Roligt också att den ganska kontroversiella Pojkarna av Jessica Schiefauer finns med bland de sex. Grattis till er alla tre!

I den tysta minuten mellan av Viveka Sjögren låter riktigt spännande och jag tror att grabbarna O skulle gilla Konstiga djur av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore. Vita streck och Öjvind, samt Petras prick av Maria Nilsson Thore vänder sig främst till de lite yngre.  Nilsson Thore har alltså två chanser till priset. Inte dåligt.

Och så kategorin där jag helt klart har noll koll, facklitteratur. Visserligen kan jag tänka mig att läsa Lasse Bergs Skymningssång i Kalahari. Hur människan bytte tillvaro och kanske även Alla monster måste dö! av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman. I övrigt är jag lite skeptisk. Facklitteratur är sällan min grej.

De övriga nominerade är Ni har klockorna – Vi har tiden av Lennart Pehrson om USA tio år efter 11 september som säkert kan vara spännande, men känns lite tung, Spektrum – den svenska drömmen av Johan Svedjedal om Spektrumgruppen där bland andra Karin Boye ingick, Och i Wienerwald stod träden kvar av Elisabeth Åsbrink som är en samling brev från en judisk pojke och slutligen Trädens tid av Christel Kvant som säkert är vacker, men spontant känns lite ointressant.

DN har en utmärkt sammanställning av de nominerade som är bra mycket mer överskådlig än min. Kika här.

Prisutdelningen sker 21 november och jag hoppas ha läst ett antal av titlarna tills dess. Det finns en del att välja bland.

 

Läs också:

En genre jag är svag för

Visst är det lömskt med fejkade biografier. Så sannolikt, men inte nödvändigt sant. Visst kan det lura oss läsare att tro att vi känner huvudpersonen bättre än vi gör. I American Wife av Curtis Sittenfeld heter huvudpersonen inte Laura Bush, allt som händer Alice har inte hänt Laura. När jag läser vet jag att Laura och Alice inte är samma person, men visst är de lika och visst är det så att paralleller måste dras mellan den verkliga och den fiktiva.

Jag vet också att det som händer i Blonde av Joyce Carol Oates är snarare sannolikt än sant och att Marilyn Monroe troligen inte tänkte allt som hon gör i boken. Jag vet också att John Lennon inte hade en svensk flickvän och att hon inte hjälpte henne att skriva sina hits. Eller? Är Jävla John bara ren fantasi, eller sannolik?

Nu har Bengt Ohlsson skrivit en fejkbiografi om Johnny Ramone som fått titeln Rekviem för John Cummings och recensenten Martin Aagård är skeptisk till genren. Han ifrågasätter huruvida författare har rätt att tillskriva verkliga personer egenskaper de kanske aldrig hade. Att låta verkliga personer göra saker de kanske aldrig gjort. Att ändra deras liv. Får man göra så?

Absolut, säger jag, så länge det är tydligt och klart att det är fantasi det handlar. Sannolikt kanske, men inte sant. Då måste författare ha sin konstnärliga frihet.

Även i SvD finns ett ifrågasättande över moralen i det hela. Så här skriver Magnus Eriksson:

Vilka attityder har han rätt att tillskriva sin huvudperson? Hur kan han skildra det privata som John Cummings förhållande till sin fru och upplevelsen av sjukdomen som tog hans liv? Hur kan han beskriva Johnny Ramones professionella och politiska konflikter med Joey Ramone, gruppens sångare?

Hur tänker du?

 

Läs också: