enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Ayọ̀bámi Adébáyọ̀̀

Boktipsarkväll på jobbet

Någon gång per termin brukar jag och vår eminenta skolbibliotekarie Sofia tipsa om bra och hyfsat nya böcker för våra kollegor. Oftast är vi ett större gäng, men idag lockade solen (och cykeltävling) våra utarbetade kollegor. Nu när vi var färre hann vi visserligen tala lite mer om böckerna och det fanns en tjusning i det också helt klart. En rolig sak är att jag och Sofia läser väldigt olika sorters böcker och därför brukar även jag få bra tips.

Några av de böcker jag tipsade om var:

Litet land av Gaël Faye

Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan

Exit West av Mohsin Hamid

En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò

 

Sofia tipsade bland annat om:

Ormen i Essex av Sarah Perry

Inlandet av Elin Willows

Nordkorea Landet vi älskar att hata av Loretta Napoleoni

Utvägen Dagarna på Orkney av Amy Liptrot

Ärr av Au∂ur Ava Ólafsdóttir (som jag verkligen MÅSTE läsa snart)

 

 

De nominerade till årets bok 2018

De senast åren har priset Årets bok delats ut på Bokmässan i Göteborg. Så också i år. Det är ett pris som presenteras av Bonniers bokklubbar och bygger på läsarröster. Du som läsare kan rösta på din favorit bland de tolv nominerade via den här sidan. Förra året vann Alex Schulman med Glöm mig, utgiven av Bookmark förlag, som jag fortfarande inte läst. Istället höll jag på tvåan Malin Persson Giolito som höll tidernas bästa förlorartal.

De nominerade till Årets Bok 2018 är:

Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò (Piratförlaget)

En helt fantastisk bok som utspelar sig i Nigeria och berör ämnen som heder och barnlöshet. Jag tror tyvärr inte att den kommer att vinna, då den inte är direkt ”folklig”, men det var helt klart en av förra årets stora läsupplevelser för mig. Rekommenderas varmt!

Mischling, Affinity Konar (Polaris Förlag)

En bok som är okänd för mig, men Polaris förlag börjar bli en uppstickare att räkna med och jag kan absolut tänka mig att läsa den. Mischling handlar om tvillingarna Pearl och Stasha som 1944 tas till Auschwitz och doktor Mengele. Det låter som en minst sagt obehaglig historia.

Den svavelgula himlen, Kjell Westö (Albert Bonniers Förlag)

Att jag ännu inte läst Westös senaste bok är märkligt, då det är en bok jag tänkt läsa den den var ny. Berättelsen som utspelar sig i Helsingfors under 60-talet låter riktigt, riktigt bra och jag SKA läsa den innan prisutdelningen.

Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson (Bokfabriken)

En stark roman om kvinnor och kvinnoförtryck i många delar av världen som jag tror kan ha en god chans att vinna priset. Lite beroende på hur många som läst såklart, men det är en bok jag tror kan tilltala många. Mycket läsvärd!

Koka Björn, Mikael Niemi (Piratförlaget)

Ännu en bok jag tänkt läsa, men ännu inte läst. Mikael Niemi skriver om ett mord, en samepojke och Lars Levi Laestadius. Kan vara läsvärd, eller bara väldigt märklig. Man vet aldrig med Niemi, men när det är bra brukar det bli väldigt bra.

Nej och åter Nej, Nina Lykke (Wahlström&Widstrand)

En bok som faktiskt inte kommit ut på svenska ännu och som jag därför av naturliga skäl inte har läst. Den tillhör däremot de böcker som finns på min att-läsa-lista och jag lockas av att läsa om en bitter lärare, hur märkligt det än kan låta.

Mitt hjärtas oro, Malou von Sivers (Norstedts)

Dags för mig att läsa första delen i den planerade trilogi som baseras på den historia som von Sivers berättade om i sitt sommarprogram från 2016. I Mitt hjärtas oro inleder hon berättelsen om sin familj.

Annabelle, Lina Bengtsdotter (Forum)

Annabelle är Lina Bengtsdotters debut och en av de bästa böcker jag läste under 2017. En deckare som är så mycket mer än jakten på en mördare och en populär bok som skulle kunna kamma hem priset för Årets bok.

Husdjuret, Camilla Grebe (Wahlström&Widstrand)

Ännu en riktigt bra och välskriven deckare med småstadstema och en återvändande polis. Grebe är skicklig både på att bygga upp stämningen och att sy ihop trådar, dessutom är hennes karaktärer både komplexa och lätta att relatera till. Det här känns också som en trolig vinnare.

1793, Niklas Natt och Dag (Forum)

”Bellman noir” är helt klart en ny genre och det är vad förlaget kallar 1793. Fyra olika personer berättar sin historia i boken som Svenska Deckarakademin ansåg vara förra årets bästa debut. Kanske måste ta och läsa ändå, även om historiska böcker alltid skrämmer mig lite.

Kvinnan i fönstret, A J Finn (Albert Bonniers förlag)

A J Finns bok Kvinnan i fönstret beskrivs som en klassisk psykologisk titel och släpptes faktiskt igår. Jag har ännu inte läst, men den låter riktigt spännande och jag vill verkligen göra det.

Den lilla bokhandeln runt hörnet, Jenny Colgan (Massolit)

Jag har faktiskt inte läst något av Jenny Colgan sedan hon fick ett nytt genombrott för några år sedan med sina bageriböcker. Just den här boken blir jag dock lite sugen på, ganska så självklart när det handlar om en bokhandel. Vad kan gå fel liksom?!

 

I år har jag läst fyra av de nominerade böckerna och vill läsa i alla fall fem av de andra nominerade. Målet är att läsa alla tolv nominerade, för självklart ska man sikta mot stjärnorna. Troligen når jag bara trätropparna, men det är inte fy skam det heller.

Vem vinner då? Mina favoriter brukar inte vinna Årets bok, eller har i alla fall inte gjort det hittills. Jag tror att årets vinnare kan vara en deckare och hoppas lite extra på Lina Bengtsdotter och Camilla Grebe.

Fem fina bekantskaper 2017

Varje gång jag läser en bok av en författare jag inte läst något av tidigare markerar jag det med en asterisk. Att upptäcka en ny författare är nämligen något speciellt, som är värt att minnas. Johanna vill att vi listar fem för oss nya författare som vi upptäckte under förra året och gärna vill läsa mer av.

Det här är mina fem:

Hanya Yanagihara har skrivit en bok till förutom megasuccén Ett litet liv. Jag har redan införskaffat The People in the trees, men är faktiskt lite nervös för att läsa den.

Ayòbámi Adébáyò debuterade med Stanna hos mig vilket betyder att det inte finns något mer att läsa av henne just nu. Jag är dock väldigt nyfiken på vad hon ska hitta på i framtiden.

Lina Bengtsdotter debuterade även hon med Annabelle, en deckare som sticker ut i mängden.

Angie Thomas bok The Hate U give är en av de absolut bästa ungdomsböcker jag läst på länge. Välskriven, modig och relevant.

Petina Gappah debuterade med novellsamlingen An elegy for Easterly som jag köpte signerad när hon var på Bokmässan för många år sedan, men det var Memorys bok som blev det första jag läste av henne. Fantastiskt bra. På engelska har hon också gett ut Rotten row, även det en novellsamling.

 

Stanna hos mig

Årets sista bok är också en av de bästa. Stanna hos mig är Ayòbámi Adébáyòs debut och en mycket imponerande sådan. Berättelsen börjar i slutet och vi får träffa Yejide, en barnlös frisör som lämnat sin man. Det var många år sedan de sågs och en dag får hon en inbjudan till hans pappas begravning. Innan vi får följa med på resan tillbaka berättar hon sin historia om sitt äktenskap och sin familj.

Yejide och Akin träffas på universitetet, gifter sig och lever lyckliga. Så lycklig man nu kan vara utan barn. Yejide försöker med allt, men blir aldrig gravid. Något som hennes svärmor är mycket missnöjd med. Så missnöjd att hon tvingar sin son att ta en andra fru. Allt för att få de barnbarn som den äldste sonen förväntas ge henne.

Självklart blir detta en chock för Yejide och även om Akins andra fru inte bor med dem, får det henne att må riktigt dåligt. Hon tänker på sin mor och sin fars alla fruar, en rad elaka styvmödrar som önskade bort henne. De gamla traditionerna finns dock kvar även i det nu moderna samhället på 1980-talet. Barnlöshet är inget alternativ och vem som är mamma åt hennes barnbarn är ointressant för Yejindes svärmor.

Stanna hos mig är en hjärtskärande bok och att följa Yejinde är många gånger smärtsamt. Ibland är det Akin som berättar och det står helt klart att även han är ett offer för traditionerna och den mansbild som i så många situationer är allt för snäv. Kvinnan å andra sidan, ses mer som en bebismaskin än något annat och det faktum att hon är utbytbar visar hur lite värde hon har. Alla de saker Yejinde gör för att faktiskt bli gravid, när det inte ens är säkert att det är fysiskt möjligt. Visst är det för att hon själv vill ha barn, men också för att hennes liv inte blir något värt i mångas ögon förrän hon blir mamma.

Att läsa Stanna hos mig som kvinna och mamma är tungt, men det är också en bok med mycket glädje och kärlek. En bok som jag hoppas att många kommer att upptäcka. Visst utspelar den sig i Nigeria under 80-talet och visst är det så att svenska män inte tvingas att ta en ny fru av sina mödrar om den första inte producerar några barn, men det finns likheter ändå. Att inte kunna få barn ses inte sällan som ett misslyckande och att välja bort barn är fortfarande något mycket märkligt.

Ayòbámi Adébáyò nominerades till Baileys Women’s Prize for Fiction för sin debut och den är värd alla nomineringar och priser den kan få. Ser fram emot hennes andra bok och hoppas att det finns en sådan på gång. En debutsuccé kan vara svår att följa upp.

 

Just-nu-enkät

Nu är det sådär snurrigt igen med läsningen som det kan bli när jag har för mycket att göra. Dags att strukturera upp lite med hjälp av en just-nu-enkät. Lite hoppfullt är det faktiskt att jag läst sex av de elva böcker jag skrev om förra gången jag gjorde en liknande enkät. Å andra sidan är fem av dem fortfarande olästa.

Häng gärna på om ni vill!

Här är de böcker jag läser just nu och de jag vill/borde ta tag i. Som vanligt är de spridda över halva huset och mer därtill.

Vid sängen: Där ligger högar av böcker som bara väntar på att bli lästa. Den jag läser i just nu är Behold the dreamers av Imbolo Mbue, som lovar gott. För mig tar dock e-böckerna över mer och mer, vilket gör att den inte prioriteras tyvärr.

På soffbordet: Där ligger faktiskt ganska lite, bara ett gammalt exemplar av Lars Forssells Vänner som jag fick med mig från mormors bokhylla igår. Den verkar ganska fin.

På läsplattan: Där finns allt för mycket påbörjat, men främst ägnar jag tid åt Ondskans innersta väsen av Luca D’Andrea som börjar bli riktigt spännande.

På jobbet: På mitt skrivbord finns Jag är en grön bänk i Paris av Kerstin Thorvall som jag lånade för att leta passande dikter till undervisningen. Det finns massor.

I öronen: Just nu lyssnar jag på Rum av Alex Schulman och Sigge Eklund. Helt okej, men inget speciellt. Funkar dock i öronen på väg till och från jobbet.

Bokklubbsbok: Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro som kanske blir utläst till morgondagens bokträff. har läst ungefär 2/3 och den är riktigt tråkig och seg. Filmen med Emma Thompson och Anthony Hopkins minns jag däremot som fantastisk.

Borde jag läsa ut: Jag har påbörjat David Grossmans En häst går in på en bar och tycker egentligen mycket om den. Det är bara det att den kräver en piggare hjärna än jag har just nu. Får kanske läsa om i jul.

Borde jag påbörja: Borde är inget fint ord, men ska det bli några julböcker lästa innan det är för sent är det dags att börja nu. Seven days of us av Francesca Hornak blir (nog) årets val.

Längtar jag efter att få läsa: Jag vill verkligen läsa Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò.

3 andra böcker i min TBR-hög: Turtles all the way down av John Green, Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir och Barnvagnsblues av Ester Roxberg, bland många, många andra.

 

Baileys korta lista 2017

Igår avslöjades Baileys Women’s Prize for Fiction Short List med sex titlar. En tidigare pristagare (Linda Grant), en debutantpristagare (Naomi Alderman) och en romandebutant (Ayọ̀bámi Adébáyọ̀̀) återfinns på listan.

 

Stay With Me, Ayọ̀bámi Adébáyọ̀̀

Ayọ̀bámi Adébáyọ̀̀ föddes 1988 i Lagos, Nigeria och har tidigare skrivit noveller. Stay with me är hennes debutbok och utspelar sig i Nigeria under 1980-talet. En bok jag absolut vill läsa.

The Power, Naomi Alderman

Naomi Alderman tilldelades The Orange Prize for New Writers 2006 och nu är hon nominerad till The Baileys Women’s Prize for Fiction för sin fjärde roman The Power. Beskrivningen av boken är lite mysisk, så jag avvaktar andras åsikter om den innan jag läser.

The Dark Circle, Linda Grant

Linda Grant tilldelades Women’s Prize for Fiction 2000, då det fortfarande hette Orange Prize for Fiction. The Dark Circle utspelar sig i slutet av 40-talet och låter som en annorlunda och intressant bok.

The Sport of Kings, C.E. Morgan

En av de böcker på långa listan som lockar minst. The Sport of Kings handlar om hästsport och att föda upp hästar. Rasism och klasskillnader verkar också vara teman i boken, men jag måste läsa väldigt många positiva texter om den för att ens komma på tanken att läsa.

First Love, Gwendoline Riley

Gwendoline Riley kallas för en av Storbritanniens mest spännande unga författare och det låter onekligen som att hennes First Love kan var läsvärd.

Do Not Say We Have Nothing, Madeleine Thien

Do Not Say We Have Nothing av Madeleine Thien placerade sitt även på Man Booker Prize korta lista 2016 och är en bok jag verkligen vill läsa.

 

Jag är lite överraskad över vissa val och behåller den långa listan som läsinspiration.

 

Bild: Baileys Women’s Prize for Fiction

En lång lista på Internationella kvinnodagen

Passande nog presenterade idag juryn för The Baileys Women’s Prize of Fiction årets långa lista. Priset är Storbritanniens största pris för just kvinnliga författare som skriver på engelska. Precis som alla könsseparerade företeelser gör priset mig kluven. Ett pris endast för kvinnor som skriver böcker borde inte behövas, men så länge män lyfts fram som de bästa författarna när andra litterära priser ska delas ut behövs ett pris som lyfter kvinnor. Separatism är inte bra, men i det här fallet får författare, som annars skulle vara mindre synliga, i alla fall en liten del av den uppmärksamhet de förtjänar. Det bidrar till en sammantagen litterär könsutjämning. Dessutom brukar jag finna många guldkorn just på Baileys Women’s Prize for Fictions listor.

Följande 16 titlar återfinns på listan för 2017:

Stay With Me, Ayọ̀bámi Adébáyọ̀̀

Ayọ̀bámi Adébáyọ̀̀ föddes 1988 i Lagos, Nigeria och har tidigare skrivit noveller. Stay with me är hennes debutbok och utspelar sig i Nigeria under 1980-talet och handlar om Yejide och Akin, som längtar efter ett barn. Nigeria är alltid spännande och det här kan bli ännu en pusselbit att lägga till tidigare böcker jag läst om landet.

The Power, Naomi Alderman

Naomi Alderman tilldelades The Orange Prize for New Writers 2006 och nu är hon nominerad till The Baileys Women’s Prize for Fiction för sin fjärde roman The Power som har en blurb av Margaret Atwood på omslaget. Så mycket information kan jag inte hitta om bokens innehåll, men Alderman verkar vara en kontroversiell och spännande författare.

Hag-Seed, Margaret Atwood

Hag-Seed är Atwoods modernisering av William Shakespeares Stormen och det är en bok jag ser fram emot att läsa. Som med så mycket annat har det inte blivit av. Kanadensiska Atwood är en storartad, men inte helt lättforcerad författare. Hon har nominerats tre gånger, men ännu inte tilldelats Women’s Prize for Fiction och utan att ha läst boken hon nominerats för denna den fjärde gången, kan jag tänka att det är hennes tur.

Little Deaths, Emma Flint

I Little Deaths tar Emma Flint med oss till 1960-talets New York där vi får träffa Ruth Malone, vars barn en dag försvinner spårlöst. Karaktären Malone baseras på Alice Crimmins och ett känt rättsfall. Tydligen är Flint väldigt intresserad av just kända rättsfall och boken låter onekligen som en spännande historia.

The Mare, Mary Gaitskill

The Mare låter spontant som en Linda-bok. Lagom eländig, ganska svart och definitivt realistisk. Före detta alkoholist träffar en man, men är för gammal för att de ska kunna få ett gemensamt, biologiskt barn. Utan att veta något om författaren blir jag nyfiken.

The Dark Circle, Linda Grant

Linda Grant tilldelades Women’s Prize for Fiction 2000, då det fortfarande hette Orange Prize for Fiction. Hon är en författare jag tänkt läsa hur länge som helst, men det har aldrig blivit av. The Dark Circle utspelar sig i slutet av 40-talet och i centrum står ett par mer eller mindre laglösa tvillingar, som skickas till ett sanatorium i Kent. Låter annorlunda, men också ganska intressant.

The Lesser Bohemians, Eimear McBride

Eimear McBride tilldelades det första Baileys Prize for Fiction 2014 för sin debutbok A girl is a half-formed thing, som tog nio år att skriva. Nu är hon (redan) tillbaka med The Lesser Bohemians (underbar titel) som är en kärlekshistoria mellan en ung teaterstudent och en äldre skådespelare.

Midwinter, Fiona Melrose

Fiona Melrose föddes i Sydafrika, men bor nu i Storbritannien. Hennes bok Midwinter utspelar sig i Suffolk och handlar om far och son som är bönder och saknar sin döda fru/mamma som dog när familjen bodde i Kabwe, Zambia. Boken har fått fina recensioner och kan säkert vara intressant.

The Sport of Kings, C.E. Morgan

Vid första anblick verkar The Sport of Kings helt ointressant. Den handlar nämligen om hästsport och att föda upp hästar. Rasism och klasskillnader verkar också vara teman i boken, men jag måste läsa väldigt många positiva texter om den för att ens komma på tanken att läsa.

The Woman Next Door, Yewande Omotoso

Yewande Omotoso föddes på Barbados, växte upp i Nigeria och bor nu i Sydafrika. Hennes bok The Woman Next Door utspelar sig i Kapstaden och handlar om två kvinnor som bor grannar. De är över åttio år gamla, båda är änkor och de är bittra fiender. Det här låter verkligen som en bok jag skulle gilla. Omotoso har också skrivit Bom Boy, som publicerades i Sydafrika 2011.

The Lonely Hearts Hotel, Heather O’Neill

The Lonely Hearts Hotel handlar om två spädbarn som överges utanför ett barnhem i Montreal 1914. När de växer upp blir de bästa vänner. Jag har tidigare läst Heather O’Neills Vaggvisor för små kriminella, som tog plats på Women’s Prize for Fictions korta lista 2008, var välskriven och obehaglig, men stundtals ganska seg. Trots detta blir jag sugen på att läsa mer av henne. O’Neill har också skrivit The Girl who was Saturday night, som återfanns på Women’s Prize for Fictions långa lista.

The Essex Serpent, Sarah Perry

The Essex Serpent inleds i London i slutet av 1800-talet. Den handlar om Cora Seaborne, nybliven änka, som flyttar till Essex med sin son för att börja ett nytt liv. Den beskrivs som en av de stora historiska romanerna från de senaste decenniet, vilket kanske mer gör mig skeptisk än lockar mig. Men ibland gillar jag ju faktiskt det historiska.

Barkskins, Annie Proulx

Jag har tänkt läsa något av Annie Proulx hur länge som helst, men än så länge har jag bara sett filmer baserade på hennes texter. Just Barkskins är dock en tegelsten på över 700 sidor och den handlar om två skogsarbetare som senare reser runt jorden. Jag är tveksam.

First Love, Gwendoline Riley

Gwendoline Riley kallas för en av Storbritanniens mest spännande unga författare och det låter onekligen som att hennes First Love kan var läsvärd. Den handlar om en författare i trettioårsåldern som är gift med en äldre man. Hon ser tillbaka på sitt äktenskap och funderar över hur allt blev som det blev. Det är en berättelse om äktenskapliga konflikter, men kanske också om kärlek.

Do Not Say We Have Nothing, Madeleine Thien

Do Not Say We Have Nothing av Madeleine Thien placerade sitt även på Man Booker Prize korta lista 2016 och då skrev jag att det verkar vara en bok för Sekwa, men den är ju skriven på engelska, så kanske ETTA istället. Än så länge ser jag dock inget om någon översättning alls. Den utspelar sig på 1990-talet då en mamma och en dotter i Kanada låter Ai-Ming , en kinesisk flykting, flytta in hos dem.

The Gustav Sonata, Rose Tremain

Rose Tremain vann Orange Prize for Fiction 2008 för sin bok The Road Home och nu återfinns hon på den långa listan med sin senaste bok The Gustav Sonata. Märkligt nog verkar inga av hennes böcker vara översatta till svenska, trots att hon är en prisad författare. The Gustav Sonata handlar om Gustav Perle, som växer upp i Schweiz och hans vänskap (eller är det kärlek) till en pojke.

 

Jag brukar vara absolut kass på att gissa vilka böcker som ska vinna priser och den här gången är det extra svårt, då många böcker verkar väldigt bra och flera författare dessutom vunnit många litterära priser. Dessutom ska 16 böcker bli sex.

Jag vill verkligen läsa Ayọ̀bámi Adébáyọ̀̀s bok, liksom Yewande Omotosos och Mary Gaitskills böcker och hoppas att de tar plats på listan tillsammans med Naomi Alderman, Margaret Atwood och Madeleine Thien.

Vilka av böckerna på listan vill du läsa?

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: