Bokgeografi Algeriet

Jag hoppas att Assia Djebar eller Ko Un blir den som får Nobelpriset i år. Sydkorea känns som ett ganska svårt litteraturland, så det får därför bli Algeriet den här veckan.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i landet eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag läste Assia Djebars Sultanbrudens skugga för några veckor sedan. En annorlunda och bra bok om kvinnorna Isma och Hajila och deras livssituation i Algeriet.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

En av de bästa böcker jag läst är skriven  av en algerisk författare, nämligen Efter attentatet av Yasmina Khadra som utspelar sig i Israel. Bakom denna pseudonym står överraskande nog en man från Algeriet, Mohammed Moulessehoul. Jag har inte läst någon mer bok av honom, kanske är jag lite nervös för att den inte ska leva upp till mina förväntningar. Jag har dock Sirenerna i Bagdad i bokhyllan.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.

Nina Bouraoui föddes 1967 i Algeriet, men bor nu i Frankrike. Hennes bok Pojkflickan handlar om uppväxten i dessa båda länder. Elisabeth Grate Förlag har gett ut den och hennes sju andra böcker.

Nu är det din tur! Lämna gärna en kommentar och/eller länka hit när du svarat så att vi lätt kan hitta dina svar.

Läs också:

Topp 5 just nu

ViOddsen ändras hela tiden nu när avslöjandet av 2010 års Nobelpristagare närmar sig. Frågan är om det var bokmässan som gjorde det, eller om någon läckt, men kenyanske Ngugi wa Thiong’o har spurtat och en spurt brukar betyda något. Minns bara Le Clézio.

Tänkte att jag skulle försöka orientera mig lite bland både de välkända och de för mig mer okända namnen på Topp 5 just nu.

Etta ligger fortfarande Tomas Tranströmer som är en stor favorit. Mitt första möte med honom skedde 1996 när jag läste litteraturvetenskap. Vår lärare Gunnar D Hansson, som även han är en begåvad poet, spelade en knastrig LP-skiva med Östersjöar. Fantastiskt vackert. Jag återkommer ofta till denna långdikt och upphörs aldrig att gripas av Tranströmers fantastiska språk. Nu tror jag tyvärr inte att han får priset, hur bra han än är de låga oddsen till trots.

På andra plats på Ladbrokes lista ligger just nu alltså Ngugi wa Thiong’o. Här kan du se ett klipp om honom och här läsa en recension av hans senaste bok. Vill du kika på hans officiella hemsida ska du istället klicka här.

Kenya är ett fascinerande land som jag hade nöjet att besöka 1998. Jag och tre vänner (de som jag träffade i Stockholm i helgen) skrev vårt examensarbete på Svenska skolan i Nairobi. Redan då var det en ganska osäker stad och vi pratade i helgen om saker vi gjorde som vi kanske inte borde ha gjort då och definitivt inte skulle kunna ha gjort nu. Jag hade gärna läst böcker om landet och ska försöka mig på Ngugi wa Thiong’o oavsett vad Peter Englund säger. Speciellt Wizard of the Crow låter spännande.

Gubbar på de tre första platserna i år för på plats tre finns Haruki Murakami som kanske känns lite väl populär för att få priset. Inte för att populära författare inte ska få Nobelpriset, men för att det finns en finess med att ge det till någon fler borde upptäcka. Missförstå mig rätt, jag tycker verkligen att Murakami är väl värd priset.

På plats fyra och fem finns två poeter, Ko Un som är min favorit i år och Adonis som kanske är lite väl svår för min smak.

Senast en poet vann var 1996 då fantastiska Wizlawa Szymborska från Polen prisades. Sedan dess har endast tre kvinnor fått Nobelpriset. Även i år ser det mörkt ut om man får tro oddsen. Först på 12:e plats återfinns Joyce Carol Oates, därefter Alice Munro och på 15:e Assia Djebar. Annars är det gubbar så långt ögat når. Många bra gubbar förvisso och tyvärr är det säkert så att en kvinna inte kommer att få priset två år i rad.

Vi får veta redan på torsdag kl. 13.00 vem som vinner äran och en ansenlig summa pengar.

Läs också:

Lite läspanik enligt O

Alltså, jag hade verkligen tänkt att jag skulle ha läst årets Nobelpristagare innan han eller hon avslöjas av Peter Englund. Jag tyckte också att oddsen borde vara hyfsat bra då jag faktiskt läst både Adonis, Ko Un, Joyce Carol Oates, Philip Roth, Assia Djebar, Tomas Tranströmer, Margaret Atwood och Haruki Murakami. Men det var det, nu ser listan annorlunda ut.

Vem är Adam Zagajewski och vad katten gör han på listan? Poet visserligen och jag tror på en poet i år. Kanske värt att läsa något av honom nu, visst hade det varit rätt fräckt om han fick priset och jag faktiskt hade läst. En polsk poet, bara en sådan sak gör att det nästan är värt alla konstiga kommentarer jag skulle kunna få.

Och Thomas Pynchon som bara nämns i media en gång per år, som inte lockar speciellt mycket, eller Antonio Tabucci för den delen, som låter hemskt tung.

Alice Munro borde jag ta tag i, även om jag känner mig tveksam till att hon får priset. Inte av något annat skäl än att hon skriver noveller som är en bortglömd litteraturform, men någon gång ska ju vara den första.

Varför är det då så viktigt att ha läst nobelpristagare i förväg? Antagligen för att jag är barnslig och för att det är riktigt kul att kunna ropa “Äntligen!” på allvar. Roligare ju fler som ser ut som frågetecken faktiskt.

Det brukar vara en outsider som får priset och vad jag vet brukar inte Adam Zagajewski figurera på vadslagningslistorna. Det talar kanske för honom?!

Antonio Tabucchi

Läs också:

Två kvinnor och minst en sorg

 

I Sultanbrudens skugga av Assia Djebar får vi besöka kvinnornas Algeriet. En värld som jag definitivt inte skulle vilja leva i.  Isma är den första kvinna vi träffar och hon berättar för oss om Hajila som strax ska gifta sig. Hennes man har två barn och vi förstår snabbt att hans fru är borta. Ganska snart står det klart att kvinnan som varit gift med honom är Isma. Isma som utbildats i Frankrike och haft en pappa som aldrig begränsat hennes liv klarade inte av att leva det torftiga liv som hennes man krävde. Hajila är först ganska lycklig då hennes nya hem är fint, mannens barn kärleksfulla och mannen själv mest avvaktande.Hon börjar dock känns sig instängd och begränsad.

Hajila blir “en kvinna som går ut”. Varje dag går hon förbi portvakten, gömd bakom sin slöja och när hon kommer ut tar hon av den. Hon drömmer om ett liv i frihet, men det verkar som om det aldrig kommer att ske. Eller kan hon kanske göra som Isma och skapa sig sitt egna liv.

I början har jag svårt att hänga med i Djebars språkliga virvlar. Hon byter ständigt perspektiv och berättar många historier. Samtidigt berättar hon bara en, kvinnornas historia, de förtrycktas historia. Jag beundrar Ismas styrka och är glad att även Hajila vågar sig ut på äventyr. Frågan är bara om det är värt smärtan?

Sultanbrudens skugga är en en vacker, annorlunda och gripande bok om en värld som verkligen är främmande för mig, men definitivt inte för alla. Tyvärr. Assia Djebar har ett annorlunda och vackert språk, inte alltid lättillgängligt, men ofta riktigt häftigt. Jag vill definitivt läsa mer av Djebar och skulle bli glad om det är hennes namn som Peter Englund läser upp om några veckor. Utan tvekan är hon en begåvad författare med ett riktigt viktigt budskap.

Läs också:

Det är mycket nu

Jag gjorde en spurt och läste ut två böcker i rask följd, Jag är inte rabiat. Jag äter pizza av Niklas Orrenius som kommer att kräva lite mer eftertanke innan mitt inlägg om den är redo för publicering och det mycket mer lättsmälta Den man älskar av Emily Giffin.

Sultanbrudens skugga har fått vila i väntan på mer koncentrerad läsning. Istället försöker jag läsa ut böcker som jag spritt i huset. På toa hittade jag två halvlästa, Persikosommar av Jodi Lynn Anderson som börjar komma igång. Dessutom läser jag om språk i Lagom finns bara i Sverige: och andra myter om språk av Mikael Parkvall som är ganska underhållande om än en aning enkelspårig och uppläxande.

På nattduksbordet låg ännu ett par halvlästa böcker, en som jag gillar skarpt och troligen kommer att läsa klart ganska snart. Det krävs dock musik till läsningen så det funkar rätt dåligt att läsa den kvällstid. Boken är skriven av Alex James, basist i Blur och den heter Bit of a Blur. Fattar inte varför den blivit liggande, den är riktigt underhållande.

Däremot är jag tveksam till hur det kommer att bli med När barnet lagt sig av Michael Nyqvist, då hans språk börjar driva mig till vansinne.

Nu börjar höstens böcker komma och jag har en del att läsa. Fick dessutom ett fantastiskt dubbelt pocketkedjepaket idag där alla böcker lockade och tre vill bli lästa precis nu. Tyvärr lyckas jag inte landa i läsningen riktigt just nu, som ni kanske märker. Jag hoppas att lässnurret snart går över i en hejdundrande läsfrossa!

Vad läser du just nu? Är du lika splittrad som jag?

Läs också: