Mina svar på Ä

Almost there! Som vanligt tänker jag att jag ALDRIG ska starta en endaste utmaning mer, eller skriva en endaste fråga, göra en endaste enkät. Vi får se hur det blir. Inget alfabet ändå för det är så himla långt…

Bokstaven Ä idag, som i…

Äpple

Ärlig

Äventyrlig

Äcklig

Äktenskap

Jo men det viktigaste äpplet är väl ändå det i  Bibeln som Eva mumsar på?

Riktigt äckliga är Simon Becketts böcker om David Hunter. Speciellt Dödens viskningar som fokuserar väldigt mycket på olika stadier av förruttnelse.

Om ett äktenskap i spillror handlar Jag älskar dig inte av Christina Stielli, en bok som jag har väldigt svårt att släppa. Hur viktigt är det egentligen att vara ärlig om det betyder att man sårar andra?

Att dra iväg på en resa ensam till tre länder på I är helt klart äventyrligt. Det gör Elizabeth Gilbert i boken Eat, pray, love.

Och en karaktär med för- eller efternamn på Ä. Det känns spontant lite lurigt måste jag säga.

Ä? Ja, det måste ju bli Älskade i boken med samma namn som jag just läst. Ett barn som blir dödat av sin mor för att undvika slaveri, men som kommer tillbaka till familjen som vuxet spöke. Fascinerande!

Äntligen!, utropade Gert Fylking när Horace Engdahl och senare Peter Englund avslöjade nobelpristagen i Börshuset. Vilken nobelpristagare skulle få dig att brista ut i ett rungande Äntligen? Har det kanske redan hänt?

Jag ropade äntligen i höstas när Tomas Tranströmer fick priset. Grät en skvätt också. Jag vet faktiskt inte om någon annan författare skulle få mig att bli lika glad igen. Jag skulle dock bli glad om Assia Djebar fick priset. Eller Ko Un. Det är fina författare!

 

Läs också:

Mina svar på X

X alltså. Går det ens att hitta ord på X? Skam den som ger sig. Jag tog ordboken till hjälp och hittade några.

Följande 5 ord på X ska du försöka para ihop med en eller flera boktitlar:

Xylofon

Xenofobi

Xantofyll

X-kromosom

Xylitol

Hepp, det blev fem ord i alla fall. Ett helt nytt för mig. Xylofon kan man ju spela, kanske i en orkester och med en sådan spelar Mia i När jag lät dig gå av Gayle Forman. Hon har i alla fall två X-kromosom, medan Adam som hon älskat och kanske älskar, har en.

Sd-anhängare brukar påpeka att de inte är rasister (avstår att kommentera vad jag anser om det), men att de lider av Xenofobi blir mer än lovligt tydligt när man läser Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. och Fult folk

Xantofyll finns det i blad och blad sitter på träd, som finns i skogen och då kommer jag självklart att tänka på In the woods av Tana French som är en mycket bra och spännande bok. Poliser brukar ha en förkärlek för att tugga tuggummi och säkert också poliserna i denna bok. Tuggummi med Xylitol då.

En karaktär vars för- eller efternamn börjar på X, eller varför inte en karaktär som har ett X i namnet. Det kan räcka gott tycker jag!

I ABC-boken A som i Agata, Ö som i Öivind av Jenny Wik finns en Xylofon som heter Xantippa och trots att hon bara finns med på en sida i boken blir hon dagens karaktär. Konkurrensen var inte mördande ska tilläggas.

Och så en sista fråga på X. Om en person inte vill avslöja sitt namn kan man skriva ett X istället. Ett annat sätt är att använda en pseudonym. Vilken är den bästa bok du läst av en pseudonym?

Nu gäller det då att ha koll på vad författare egentligen heter. En författare som skriver under pseudonym är Assia Djebar, som egentligen heter Fatima-Zohra Imalayens. Det var för att hennes far inte skulle bli upprörd som hon valde att skriva under pseudonym och det är väl ett skäl så gott som något. Jag har visserligen bara läst en bok av henne, Sultanbrudens skugga, men det är en riktigt bra bok och jag vill definitivt läsa mer.

Så, phu, det gick! Nu är jag nyfiken på dina svar!

Läs också:

Några tankar så här inför avslöjandet

Katten Abbe tippar, precis som lemurerna på Skansen, att det är Alice Munro som får nobelpriset i litteratur idag. Ett bra val.

Nina Lekander håller istället Bei Dao högst. Det var ett tag sedan jag läste något av honom och har inte alls tänkt på honom i spekulerandet inför årets pris, men visst är han en riktigt värdig kandidat.

Trots att jag gärna hade sett någon som inte skriver just romaner som pristagare, klappar hjärtat ändå lite extra för Assia Djebar, som också finns på Lekanders lista, där för övrigt många av mina favoriter finns med. Jag önskar att en kvinna som kämpar för kvinnor uppmärksammas lite extra.

Någonstans i bakhuvudet finns ändå tanken att Akademien bestämt sig ovanligt snabbt i år och att det skulle kunna tyda på att det är Tranströmer. Långsökt jag vet.

Här hittar du en lista på alla tidigare pristagare och om jag räknat rätt har jag läst 35, plus minus någon kanske. Däremot har jag inte läst något av de tre senaste pristagarna och det är väl ändå lite kasst.

Anna undrar vem som är vår favorit av de pristagare vi läst och nämner själv Nadine Gordimer som jag också tycker om. Min favorit är dock Pearl Buck som fick priset 1938. Min mormor hade flera böcker av henne i sin bokhylla och jag läste och älskade såväl Pion, som Kejserlig kvinna, Draksådd och Porträtt av ett äktenskap. Nu var det länge sedan jag läste något av henne. Kanske är jag rädd att mystiken ska ha försvunnit. Läs en intressant artikel om henne här.

Vem som än får priset så har jag läst många bra kandidater i min jakt på den rätta och dessutom har jag ganska många pristagare och tänkbara pristagare kvar att upptäcka.

Förhoppningsvis blir det i alla fall ingen vinnare som ser utnämnandet som en djävla katastrof.  Och inte heller någon som får total skrivkramp.

Läs också:

Tror, vill och hoppas!

Vem får Nobelpriset i litteratur 2011 undrar Lyran i veckans tematrio. Vem borde vinna årets Nobelpris i litteratur undrar Bokhororna.

Låt mig reda ut det här.

Det finns en författare vars vinst skulle få mig att ropa ÄNTLIGEN, göra en glädjedans, gråta en skvätt, ge Peter Englund en fiktiv smällkyss mitt på munnen och överväga att dra in till Poseidon för ett dopp. Den författaren är Tomas Tranströmer. Han borde verkligen få priset, men jag tror inte att han får det.

Om Akademien funderar på att någon gång ge honom priset är det definitivt bäst att de ger honom det i år. Att, som Ralph Steinman, missa utnämningen med några dagar vore minst sagt snöpligt.

Kanske är Tranströmers tid förbi, men betänk Doris Lessing som fick priset senare än till och med hon själv ansåg rimligt.

Om vi bortser från denna stjärnpoet för en stund, så  finns Alice Munro i min önsketrio,  tillsammans med  Ko Un, otroligt produktiv poet, som skrivit om sitt land och sitt folk på ett både läs- och tänkvärt sätt och Assia Djebar, författare från Algeriet som skriver om kvinnors situation, vilket borde lyftas fram. Välskrivande kvinna från Afrika känns som en bra kombination. Guardian tror på henne och jag hoppas verkligen att det blir Djebar som tar hem priset.

Hon finns också med i den trio jag faktiskt tror på, också bestående av Les Murray, kontroversiell och konservativ poet som gjort sig ovän med i princip hela den australiensiska kultureliten, samt Claudio Magris, som inte är poet, men definitivt poetisk och dessutom med en säregen stil.

Peter Englund säger sig tycka att det är beklagligt att så få kvinnor fått priset, men menar samtidigt att kön inte ska spela någon roll. För mig är det detsamma som att säga att det är helt okej att ge priset till en vit man varje gång.

Lyran tipsar om en dialog mellan Englunds företrädare Horace Engdahl och Leopards förlagschef Dan Israel, där Engdahl talar om den västerländska kulturens överlägsenhet och det faktum att det är männen som respresenterar den. Jag mår lite dåligt av läsningen, men är inte överraskad.

Baserat på detta blir pristagaren säkert Philip Roth, eller någon annan i hans gäng som Don DeLillo eller Tomas Pynchon. Den sistnämnda om Murphy får bestämma och det blir någon jag inte läst som vinner.

Murphys trio består också av Péter Nádas och någon av de alla författare som jag inte ens tänkt på att nämna i detta inlägg. Det är så det brukar vara och gärna för mig, men då vill jag ha ett spännande val så att jag kan läsa denna lockande kurs i vår.

Adonis då, han toppar ju listorna. Ingen av mina favoriter. Ett okej val, men jag kommer inte att dansa någon glädjedans. Amos Oz hade gärna fått prisas, men jag tror inte det just nu med tanke på hur det ser ut i hans hemland just nu. Nawal El Saadawi kanske, men tanke på hennes roll i Egypten.

Vad har du för heta tips? Vem önskar, vill och tror du ska vinna nobelpriset i litteratur 2011.

På torsdag kl 13.00 får vi veta.

Läs också:

Hoppsan (eller en investering för framtiden)

Hm, jag har faktiskt hoppat över en hel del bokköp den senaste månaden. Nu råkade dock en liten e-bok slinka in i iPaden från Amazon.com. Visserligen en bok som jag verkligen vill, tänker och kanske till och med måste läsa, men ändå lite dumt kanske. Ingen svår månad att inte köpa böcker ens, då det landat en hel del recensionsböcker i lådan, men ändå.

Boken i fråga är Women of Sand and Myrhh av Hanan Al-Shaykh, som just nu ligger som första kvinna på Unibets oddslista inför Nobelpriset. På den här listan ligger hon lägre, men vad gör det. Det finns andra författare på listan som jag inte läst, men just den här damen lockar faktiskt. Allt för att förbereda mig så bra som möjligt inför Peter Englunds stora avslöjande.

Nobelprisprojektet skriver om några fler nykomlingar, med de känner jag inte alls för att läsa. Många spekulerar i huruvida Vijaydan Detha blir årets vinnare, han skriver noveller och någon sådan författare har inte prisats på länge. Okänd för mig och ska novellskrivande prisas håller jag mer på Alice Munro eller Nawal Al Saadawi.

Min teori är ju att en poet får priset och att Australien ligger bra till. Då blir det Les Murray, men andra poeter som Ko Un, Adonis och Tomas Tranströmer brukar också figurera i förhandsspekulationerna. Ett nytt namn för mig på oddslistan är Gerald Murnane, som inte är poet, men väl från Australien. Varken land, genre eller kön ska ju spela någon roll sägs det, men det känns som skitsnack rent ut sagt. Gubbar från västländer kan knappast vara så mycket mer begåvade än alla andra.

Jag skulle väldigt gärna vilja att en kvinna vinner och gärna en kvinna som lyfter fram kvinnoöden som annars inte får så stor uppmärksamhet. Min största favorit av dem alla är därför Assia Djebar.

Läs också:

En liten påminnelse inför hösten

Tanken var ju att jag skulle känna mig beläst och kulturell när Peter Englund avslöjar årets vinnare av Nobelpriset i litteratur. Den författare han läste upp skulle nämligen vara en jag läst något av. Extra kul om det också blir en författare jag faktiskt gillar. Tanken var att jag skulle ligga steget före.

Anna påminde mig om den utmaning Lyran satte ihop i våras och nu gäller det väl att sätta in en spurt.  Nu tänker jag inte tvinga mig själv att läsa något som  verkar riktigt galet tråkigt, så viktigt är det inte ens för mig att kunna stoltsera med någon form av kulturell kompetens.

Den ursprungliga listan är galet lång, men jag tänkte i alla fall lista de kanske aktuella författare som jag läst något av och dem jag kanske ska försöka hinna läsa något av i höst.

Först de kandidater jag redan läst:

 

Adam Zagajewski

Adonis

Alice Munro

Amos Oz

Assia Djebar

Bei Dao

Chinua Achebe

Eeva Kilpi

Haruki Murakami

Ian McEwan

Joyce Carol Oates

Ko Un

Les Murray

Margaret Atwood

Maya Angelou

Paul Auster

Per Petterson

Philip Roth

Salman Rushdie

Tomas Tranströmer

Vénus Khoury-Ghata

 

Och tre halvlästa inte så gillade:

Cormac McCarthy

Maryse Condé

Michael Ondaatje

 

 

Och så några jag skulle vilja läsa:

A.B. Yehoshua

Anne Carson

Antoni Tabucchi

Ben Okri

Claudio Magris

Don DeLillo

Gitta Sereny

Ismaïl Kadaré

Juan Goytisolo

Milan Kundera

Nawal El Saadawi

Ngugi wa Thiong’o

Nuruddin Farah

Peter Carey

 

 

Självklart hinner jag inte med dem alla, men ett par ska jag väl hinna med i alla fall.

Vilka tror jag då är mest aktuella för priset?

När det gäller vadslagningar så brukar poeterna  Adonis och Ko Un ligga högt upp. I år tror jag dock på Les Murray från Australien om inte hans konservativa åsikter talar emot honom. Konstiga åsikter verkar ju dock inte varit ett hinder förra året och gubbar är alltid populära. Det hade dock varit roligare med Ko Un, men det hade framför allt varit roligast med en poet. Adam Zagajewski var också bra, men sannolikheten för att just en polsk poet får priset igen känns väl inte så stor. Och visst hade det varit riktigt coolt om Eeva Kilpi kammade hem det hela.

Jag hoppas på Assia Djebar och Alice Munro då jag tyckt mycket om det jag läst av dem. Eller varför inte Margaret Atwood. En kvinnlig pristagare hade dessutom varit trevligt. Inte bara för att de själva är kvinnor, utan för att de ger röst åt andra utsatta kvinnor.  Det gör också Nawal El Saadawi och henne ska jag definitivt läsa innan pristagaren avslöjas. Frågan är dock om akademin vill blanda sig i situationen i Egypten genom att prisa henne? Kanske kan det bli Vénus Khoury-Ghata, det vore något.

Detsamma torde visserligen gälla Adonis med tanke på vad som händer i Syrien. Att uppmärksamma det av torka drabbade Kenya genom att ge priset åt Ngugi wa Thiong’o vore lite häftigt. Inte för att Nobelpriset ska vara politiskt, men för att det ändå sänder en signal.

Om det nu skulle bli en vit man, som det brukar bli håller jag en tumme för Philip Roth, som jag läst mycket av. Någon som också ofta figurerar i diskussion inför avslöjandet är hans parhäst Don DeLillo som jag läst några sidor av. Kanske dags att fortsätta med boken som ligger här hemma.

På läslistan står alltså i första hand Nawal El Saadawi tillsammans med  Ngugi wa Thiong’o och Don DeLillo. Några poeter till ska jag också försöka läsa.

Hur går dina tankar kring årets Nobelpris i litteratur?

 

Läs också:

Världens bästa Nina

image

I senaste numret av ViLäser finns en lång artikel om Nina Bouraoui som varande en del av den “franska vågen” som de kallar alla de begåvade franska författarinnor vars böcker ges ut av förlag som Sekwa, NorstedtsLeopard Förlag och Elisabeth Grate Bokförlag.

Jag läste min första bok av Nina Bouraoui i oktober. Den lilla, tunna romanen Kärlekens geografi som berättar om en författares kärleksförhållande med en mycket yngre beundrare. En beundrare som har läst hennes dagbok, Dockan Bella, och blivit totalt gripen. Efter läsningen av den helt fantastiska Kärlekens geografi döpte jag mitt inlägg om den till Wow liksom. Det var precis så jag kände. Jag var totalt drabbad av Borauouis sätt att skriva.

I april läste jag den självbiografiska Pojkflickan som också var riktigt, riktigt bra. Borauoui har ett så annorlunda och vackert språk, ett hetsigt sätt att skriva och en förmåga att beskriva det obeskrivbara.

I artiklen säger författaren att nyckeln till hela hennes författarskap finns i dagboken Dockan Bella. Den står i hyllan och kommer definitivt bli läst snart. Det krävs dock rätt tillfälle att läsa Bouraoui då böckerna jag läst hittills varit väldigt starka. De må se tunna ut, men är ingenting att dra igenom på en timme eller två. Böckerna kräver eftertanke och jag vill gärna vila i varje ord.

I höst kommer en nya bok av Nina Bouaroui ut på Elisabeth Grate Bokförlag. Den heter Våra kyssar är avsked.  Om jag vill läsa? Självklart. Innan dess ska jag dock läsa Dockan Bella.

Andra franska författarinnor som det tipsas om i ViLäser är:

Claire Castillon

Faïza Guène

Elisabeth Filhol (Reaktorn utkommer i höst på Sekwa)

Virginie Mouzat

Justine Lévy (En ovärdig dotter utkommer i höst på Sekwa)

 

De två första finns med i min Boktolva.

 

Jag skulle också vilja lägga till:

Michèle Lesbre

Tatiana de Rosnay

och algeriska Assia Djebar

 

Och är nyfiken på:

Delphine de Vigan

Dominique Dyens

 

Läs också:

Tematrio -Önskade nobelpristagare

Lyran är inte nöjd med årets nobelpristagare och jag är benägen att hålla med. Lite orättvist kanske, då jag inte läst något av Vargas Llosa, utan avfärdat honom som en synnerligen gubbig författare. Inte blev jag mer sugen på att läsa honom nu heller, trots att de medverkande i Babel försökte övertyga mig om att han egentligen är en liten mysgubbe. Nja, jag är skeptisk och följer instruktionerna för veckans trio.

Berätta om tre författare som du velat ge Nobelpriset i år! Motivera gärna.

1. Algeriska Assia Djebar beskriver kvinnors mycket instängda liv i ett samhälle som vill hålla dem utanför. Samtidigt ger hon dessa kvinnor hopp då hon också erbjuder en kontrast. För sina klarsynta samhällsskildringar och modiga röst vill jag ge henne ett nobelpris.

2. Ko Un beskriver istället det sydkoreanska samhället och låter dess befolkning komma till tals i sina dikter. Det är inte svårt, inte komplicerat utan istället väldigt mänskligt och direkt. Lyrik när det är som bäst helt klart.

3. Joyce Carol Oates skriver med frenesi och inlevelse om de människor som inte sällan glöms bort och därmed inte hörs i vårt samhälle.

En gemensam motivering skulle kunna vara: “För att de med stor skicklighet ger röst åt de utsatta i samhället”. Något som jag tycker är en både viktig och passande motivering för dessa framtida (?) pristagare.

Läs också:

Imorgon smäller det

Odds är odds är odds. Det är inte alltid så att förhandsspekulationerna stämmer. Ganska sällan faktiskt även m det faktiskt varit så de senaste åren. I år är inte ens Ladbrokes och Unibet ense, men Ladbrokes förslag känns rimligare.

På Ladbrokes ligger Cormac McCarthy i topp följd av  Ngugi wa Thiong’o (onsdag kväll) medan Unibet har dessa båda på andra och tredje plats och Néstor Amarilla i topp. Skulle tro att han är lite för ung och oerfaren för att få priset då det inte brukar handla om ett enskilt verk i första hand som till exempel är fallet med Bookerpriset, trots att ett verk under det senaste året ska vara avgörande. Péter Nádas från Ungern ligger högt hos Ladbrokes, medan Unibet har Antoni Tabucchi som bubblare.

I år består Nobelkommittén av Per Wästberg, Kjell Espmark, Katarina Frostenson, Kristina Lugn och Horace Engdahl, vilket gör att det inte är konstigt att det spekuleras om en poet.

En kvinnlig poet från någon annan världsdel än Europa borde få priset om det nu skulle handla om rättvisa. Enligt akademien tänker de dock inte alls på någon form av rättvisa och i så fall kanske det blir en fransk man som skriver prosa. De har i alla fall varit populära historiskt sett. Jag ser gärna en kvinna, då priset har en tendens att bli väl gubbigt.

Så här säger kulturskribenter världen över och jag måste bjuda på danske Jens Andersens uttalande:

När folk numer mest läser deckare, blir Nobelpriset en årlig påminnelse om att det finns enastående prosaister och lyriker i hela världen. Akademiens val sker på mycket hög nivå, men trots allt av vanliga dödliga där små och subjektiva skillnader avgör. Detta sagt är det dags för ett nordiskt namn. Det hade kunnat vara vår danska lyriker Inger Christensen men hon dog ju. Låt det nu inte få bli för sent att välja Tomas Tranströmer. Han är mitt namn!

Jag hoppas som alltid på Tomas Tranströmer vars odds som vanligt blivit sämre de senaste dagarna. Tror tyvärr att han är lite för svensk för att få priset trots att det nu är 36 år sedan den förra svenskskandalen.

Poet eller kvinna säger jag och då håller jag på Ko Un och Assia Djebar. Blir det kenyanske Ngugi wa Thiong’o blir jag definitivt inte ledsen, men jag hade som sagt gärna sett att jag läst pristagaren. Skulle någon gång vilja känna mig riktigt beläst. Les Murray tillhör också skaran jag inte läst, men definitivt kan tänka mig att läsa. Australien har bara tilldelats priset en gång, men det ska ju som sagt inte handla om någon rättvisa vare sig gällande texttyp, ursprung eller kön.

Tänk om det blir Jeanette Winterson, som Wästberg tydligen citerat i en bok. Henne har jag aldrig heller läst något av, men hon får definitivt gärna få priset ändå. Han har ju också ett stort afrikanskt engagemang.

Jag är kluven, å ena sidan är det kul att ha läst, men å andra sidan är det grymt kul att bli överraskad. Imorgon strax efter klockan ett vet vi och då är det väl bara att knalla till biblioteket för att läsa det jag missat. Blir det någon av författarna som står i hyllan, som Cormac McCarthy, Alice Munro eller Jeanette Winterson kommer jag nog att bli lite irriterad på mig själv.

Vill du läsa mer om priset? Här finns mycket intressant information.

Och här kan du läsa vad SVT:s kulturredaktion tippar. Nu måste jag googla Don DeLillo, men jag hoppas, om någon av de tre SAG (stora amerikanska gubbar) får priset, att det blir Philip Roth.

Läs också:

Bokgeografi Algeriet

Jag hoppas att Assia Djebar eller Ko Un blir den som får Nobelpriset i år. Sydkorea känns som ett ganska svårt litteraturland, så det får därför bli Algeriet den här veckan.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i landet eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag läste Assia Djebars Sultanbrudens skugga för några veckor sedan. En annorlunda och bra bok om kvinnorna Isma och Hajila och deras livssituation i Algeriet.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

En av de bästa böcker jag läst är skriven  av en algerisk författare, nämligen Efter attentatet av Yasmina Khadra som utspelar sig i Israel. Bakom denna pseudonym står överraskande nog en man från Algeriet, Mohammed Moulessehoul. Jag har inte läst någon mer bok av honom, kanske är jag lite nervös för att den inte ska leva upp till mina förväntningar. Jag har dock Sirenerna i Bagdad i bokhyllan.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.

Nina Bouraoui föddes 1967 i Algeriet, men bor nu i Frankrike. Hennes bok Pojkflickan handlar om uppväxten i dessa båda länder. Elisabeth Grate Förlag har gett ut den och hennes sju andra böcker.

Nu är det din tur! Lämna gärna en kommentar och/eller länka hit när du svarat så att vi lätt kan hitta dina svar.

Läs också: