Tag Archives: Anna Ahlund

Olikhetsutmaningen: Ensamhet och gemenskap

Engelska språket har två ord för ensam, alone och lonely. Jag tycker om att det finns en skillnad på en självvald ensamhet och en som mer handlar om att vara övergiven. Att vara ensam kan vara rofyllt och fantastiskt, men också hemskt. Gemenskap är något att eftersträva, men å andra sidan kan även den vara påtvingad. Ännu ett ordpar som inte är klockrena motsatser alltså, men som kan vara intressanta att reflektera kring.

Dagens ord är ensamhet och gemenskap.

Just nu tittar jag på serien Thirteen reasons why på Netflix, som är baserad på boken med samma namn av Jay Asher. Filmen är i princip aldrig bättre än boken, men jag tycker faktiskt att tv-serien ger andra perspektiv än boken. Vissa roller blir större, som Hannahs föräldrars och det gör att berättelsen blir ännu starkare för mig som vuxen.

Hannah har tagit livet av sig och lämnat 7 kassettband där hon ger tretton skäl till varför hon inte såg något annat alternativ. Ensamhet är definitivt ett. Läs mitt inlägg om boken här.

En som också är riktigt ensam är Annie Ek i Tjockdrottningen av Moa Herngren. När hon äntligen tror sig ha fått en vän handlar det egentligen om att personen i fråga vill ha med henne i tv-programmet ”Du är vad du väger”. Boken dryper verkligen om cynism.

Någon som faktiskt verkar njuta av ensamheten är Jacques i Det stora blå. Han känner sig visserligen inte ensam när han befinner sig under havsytan, utan föredrar det framför att leva i den ”riktiga” världen.

Att vara en del av en gemenskap är viktigt och varje år hittar flera elever en tillhörighet på estetiska programmet. En av de saker jag tycker mest om med mitt jobb och det program jag arbetar på är att det finns en plats för alla. På samma sätt verkar det vara på det estetiska program Anna Ahlund skriver om i Saker ingen ser. Allt är inte guld och gröna skogar, men det finns en speciell vänskap mellan de elever vi lär känna. En av de som varit extra ensam tidigare är Yodit och kanske är det därför den gemenskap hon nu bjuds in i känns så speciell.

Jag tycker inte riktigt att tv-serien Vänner håller helt längre, men något som jag fortfarande tycker om med den är den gemenskap vännerna har. Själv hade jag egentligen inte klarat av att dela lägenhet med vänner eller ens ha vänner som hänger hos mig varje dag, det är jag för asocial för, men i teorin verkar det så himla mysigt.

Vilka kulturella verk kopplar du till ensamhet och gemenskap?

Läs också:

Jag vill inte läsa något hemskt och eländigt

En elev kom igår och frågade om hen fick välja en annan bok än Stjärnlösa nätter som vi läser tillsammans i Svenska 1, då hen redan läst den. Mitt förslag var Arkan Asaads andra bok Blod rödare än rött (som för övrigt är mycket bra), men hen utbrast spontant ”jag vill inte läsa något hemskt och eländigt för jag mår så dåligt då” och bad mig om tips på någon annan bok. En utan våld, utan krig, utan psykisk ohälsa, utan mobbing, utan mammor som dör eller vänner som tar livet av sig. Jag öppnade mitt hemliga bokskåp i klassrummet och insåg att det är mycket elände i många av de böcker som finns där. Eleven fick slutligen låna ett exemplar av Jag, En av David Levithan och jag insåg att en lista över böcker som passar att läsa med ungdomar, som är bra och intressanta, men inte nattsvarta kunde komma väl till pass för mig och för andra.

Här är några tips på böcker som passar högstadie- och gymnasieelever:

Saker ingen ser av Anna Ahlund är inte sockersöt, utan innehåller viss svärta. Däremot är det ingen svart bok, utan en bok som ger livslust. Vi följer en grupp vänner på gymnasiets estetiska program, som alla brottas med sig själva som ungdomar gör, men på ett sunt sätt. (Unga vuxna)

Inte heller Down Under av Johan Ehn är helt ljus, men hoppet finns där ändå som en röd tråd. Vi får följa med Jim på en resa till Nya Zeeland som visar sig bli både en yttre och en inre resa där han under vägen blir lite mer säker på vem han är och vem han vill vara. (Unga vuxna)

Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson är en berättelse om vänskap och kärlek som förvandlas till ett triangeldrama. Trots detta är det mestadels en ljus och trevlig historia. Dessutom är den väldigt snyggt skriven.

Åsa Asptjärns trilogi om Emanuel Kent är rolig och inte utan djup. Första boken heter Konsten att ha sjukt låga förväntningar och kan funka både på högstadiet och i ettan på gymnasiet. (12-15)

Onanisterna av Patrik Lundberg handlar om Kim som just gått ut gymnasiet och läser upp sina betyg på komvux. Han är inte cool längre, utan känner sig ganska misslyckad. Dessutom börjar han känna att han skulle vilja vara annorlunda, men det är svårt att bryta med gamla vänner.  (Unga vuxna)

Johanna Lindbäck skriver bra och vardagsnära böcker om ”vanliga” tonåringar. Två av mina favoriter är Välkommen hem om Sara som kommer tillbaka hem till Luleå efter ett år i London och Tänk om det där är jag om Agnes som får ett helt nytt liv när hon flyttar till Umeå och börjar tvåan på gymnasiet. (12-15)

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E Lockhart handlar om en Frankie som går på en anrik internatskola och provoceras av de många traditionerna som inte sällan utestänger tjejer. Hon försöker infiltrera ett hemlig sällskap som endast har manliga medlemmar. (Unga vuxna)

Ordbrodösen av Anna Arvidsson är en magisk bok om Alba vars släkt besitter en kraft att styra andra med hjälp av det skrivna ordet. Denna förmåga ärvs från mor till dotter och när Alba fyller 18 ska hon göra inträdesprovet. (Unga Vuxna)

Jag är en tjuv av Jonas Karlsson är en vuxenbok, men på gymnasiet tror jag att den funkar alldeles utmärkt. Det är en helt absurd historia om hur säkerhetschefen Roland försöker stoppa ungdomar från att snatta genom att tvinga dem att stå utanför entrén till varuhuset med en skylt med texten ”Jag är en tjuv” runt halsen. (vuxna)

Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman är berättelsen om ett gäng ovanliga superhjältar i Kanada och hur en av dem gör att en fru inte längre kan se sin man. En rolig bok som också har ett djup och mycket att diskutera. Även hans Den krympande hustrun är bra, men lite svårare. (vuxna)

Det finns bara två David Beckham av John O´Farrell om VM i Qatar 2022 och ett mycket ovanligt engelskt fotbollslandslag med spelare som verkar misstänkt bekanta. Roligt för den som gillar fotboll och mycket kritisk mot Fifa. (vuxna)

 

Har ni kanske fler exempel på böcker utan för mycket elände, som går att använda i undervisningen?

Läs också:

Saker ingen ser

I sin nya bok Saker ingen ser tar Anna Ahlund oss med till en gymnasieskola där esteteleverna är många. Någon naturare dras in i handlingen, som bror och förälskelse, men mest är det esteterna på Sibylla allmänestetiska läroverk som står i centrum i Saker ingen ser. Det passar mig utmärkt, då min vardag tillbringas på ett estetiskt program och eleverna där är de trevligaste och coolaste du kan tänka dig. De vågar vara sig själva och är också toleranta mot andra. Att det är just här som Ahlund låter sin tillåtande verklighet skapas. I sann David Levithan-anda låter hon sexualitet vara något självklart, i vilken form den än må vara. Jag tänker ofta på hans Ibland bara måste man under läsningen av Saker ingen ser.

Det som är så bra med Ahlunds bok är att det inte görs någon stor grej av vem personerna i boken föredrar att vara tillsammans med. Att vara homo- eller bisexuell brukar ofta problematiseras i ungdomsböcker, men här är det en naturlig del av vardagen. Även föräldrarna i bakgrunden accepterar sina barn och den självklarheten är viktig att beskriva. Den som borde vara norm, trots att den ännu inte är det.

Den röda tråden i denna något spretiga bok är Sebastian och hans nyårslöfte att kyssa någon ny varje månad. Kyssen på nyårsafton från en okänd tjej som alltid börjar året med att kyssa en främling inspirerar honom. Då Sebastian är något av en sökare är det naturligt att just han väljer att utmana sig på detta sett. De övriga i gänget verkar vara lite mer på det klara med vad de vill och ofta handlar det om någon slags tillhörighet, något gymnasieåren ofta handlar om. Det är en tid att gå från barn till vuxen och det är inte helt okomplicerat.

Fride och Miriam är ett par och deras kärlek är verkligen allt för Fride. Hen är så kär att hen glömmer allt annat. Ganska tidigt anar vi att hen kanske är mer intensivt förälskad än Miriam. Ibland håller förhållanden från gymnasiet livet ut, men oftast gör de inte det.

Yodit är ny i gänget och hon vill verkligen mest passa in. När hon får med sig de andra hem på en filmkväll är hon nervös, men också väldigt pepp. Jag tycker verkligen om henne och skulle gärna återse henne.

Linn finns verkligen i bakgrunden, som den som vill vara lite mer seriös än de andra musikerna i klassen. Hon vill spela jazz i vintageklänning, inte bara köra ännu en Hellström låt, som Sebastian mer än gärna gör. Hennes tvillingbror Aron går natur och får också representera det mer tillbakadragna och stillsamma. Han växer helt klart under bokens gång.

Spretigheten kommer av de många karaktärerna och det är inte nödvändigtvis en dålig spretighet. Jag tycker nämligen om dem alla och tänker att Ahlunds kollektiva skapelse fyller en funktion. Det är sällan en grupp av människor och deras olika förhållanden får stå i centrum. Nackdelen blir att historierna om dem inte riktigt får den uppmärksamhet de förtjänar. Det finns så otroligt många trådar att dra i, då varje karaktär är fint tecknad och det betyder också att det finns väldigt många frågor kvar då boken är utläst. Kanske låter Ahlund oss återse dem, det vore fint. Jag skulle gärna vilja hålla ett öga på Jonathan och få veta att han har det bra. De flesta andra klarar sig säkert, men Jonathan, han är speciell. Tillsammans med Yodit är han min favorit. Kanske kan de få en egen bok, med de andra i bakgrunden.

Det jag absolut älskar med Saker ingen ser är alla referenser till musik, litteratur och film. Det ger en extra dimension åt läsningen och speciellt Boye-citaten ger en nästan magisk känsla. Ahlund är en skicklig författare utan tvekan och det är tydligt att hon brinner för det hon skriver om. Jag är verkligen nyfiken på vad hon ska hitta på nästa gång.

Läs också:

Böcker jag ser fram emot i september

Ny månad idag och en intensiv sådan sett till boksläpp. Månaden avslutas med Bokmässan i Göteborg och både min fysiska och min virtuella TBR-hög är gigantisk. Som tur är har jag hunnit läsa ganska mycket i år tills nu, så förhoppningsvis fortsätter det så. Lite lurigt att jinxa kanske. Tänk om jag lockar fram en lässvacka.

Här är en lista på böcker som jag ser fram emot den här månaden:

Bibliotek, Ali Smith, Bokförlaget Atlas, september.

Blixt från oklar himmel, Sara Granér, Galago, september.

För oss är natten ljus, Christoffer Holst, Bokfabriken, september.

Hon som vandrar, Samar Yazbek, Ordfront förlag, september.

Naturlig skönhet, Nanna Johansson, Galago, september.

Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson, Bokfabriken, september.

Sommaren systerJerker Virdborg, Albert Bonniers förlag, 1 september.

Saker ingen ser, Anna Ahlund, Rabén & Sjögren, 2 september.

Solidärer, Anna Jörgensdotter, Albert Bonniers förlag, 5 september.

Det som en gång fanns, Amanda Prowse, Printz Publishing, 6 september.

Hjärtat är bara en muskel, Kristofer Ahlström, Forum bokförlag, 6 september.

Kartor för förälskade & andra vilsna, Johanna Lindbäck, Lilla Piratförlaget, 6 september.

Världen utan dig, Jill Santopolo, Albert Bonniers förlag, 8 september.

Den yttersta lyckans ministerium, Arundhati Roy, Brombergs, 13 september.

Mellan dem, Richard Ford, Brombergs, 13 september.

De döda små, Emma Flint, Lind & co, 14 september.

Den yttersta lyckans ministeriumArundhati Roy, Brombergs, 20 september.

Damasus Sölvesborg, Per Nilsson, Rabén & Sjögren, 23 september.

Livet börjar när du inser att du bara har ett, Raphaëlle Giordano, Brombergs, 27 september.

Krokas, Elin Olofsson, Wahlström & Widstrand, 28 september.

Läs också:

Tio kärlekspar att älska

Det blir lätt för mycket när kärlek ska skildras i böcker, tv-serier eller filmer. Några favoritpar har jag ändå och här presenteras tio av dem. Inga klassiker den här gången, utan ganska färska sådana. Andra kärlekspar jag listat hittar du här.

Amanda och Grant i Om jag var din tjej av Meredith Russo. Ett på ytan helt vanligt par, men att Amanda föddes som Andrew gör det mer komplicerat.

Nick och Rachel i Kevin Kwans böcker Crazy Rich Asians och China Rich Girlfriend lyckas få till det mot alla odds, eller snarare mot alla släktingars vilja.

Mona och Albert i Världens vackraste man av Lena Ackebo är ett fint par som jag önskar all lycka. Jag väntar på uppföljaren.

I The Blacklist finns en hel del märkliga förhållanden. Ett av dem är det mellan Elizabeth och Tom Keen som inledningsvis har ett på ytan lyckligt äktenskap, tills Tom avslöjas som bedragare. Trots detta hittar de tillbaka till varandra.

Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt finns flera kärlekspar, men det finaste är nog andå Rose och Pierre, som levt ett långt och kärleksfyllt liv tillsammans.

John och Frank har ett inte helt okomplicerat förhållande i Du, bara av Anna Ahlund. Kärlek är sällan okomplicerad, men någon slags balans hittar de allt.

Jack och Rebecca i fina serien This is Us verkar i alla fall inledningsvis ha det riktigt bra. Vi vet att något händer senare, men ännu inte vad.

Nu har jag klämt hela Gilmore Girls ett antal år efter alla andra och självklart måste Loralei och Luke vara med. Sjukt sega är de helt klart, men det verkade ju bli bra till slut. Nu har jag visserligen inte sett de nya avsnitten. De kanske ställer till det igen …

Jack och Freja får en fin start, men sedan kommer Jacks förflutna ikapp honom i Jack av Christina Lindström. Det ska vara lite svårt det där med kärlek, annars blir det nästan lite tråkigt.

Who do you love av Jennifer Weiner är en riktigt smaskig kärlekshistoria om Andy och Rachel som träffas unga, gör uppehåll, men hela tiden hittar tillbaka till varandra.

Läs också:

Bästa böckerna 2016

Det där med korta listor är inte min grej, men i år har jag verkligen försökt att göra en kort lista med de bästa böckerna jag läst under året. Självklart är det många fler som är bra, faktiskt de flesta då jag mer sällan läser ut böcker jag inte tycker om. 2016 är de halvlästa böckernas år, vilket betyder att jag satt få låga betyg.

Någon slags ordning är det på böckerna, men de är alla väldigt, väldigt bra.

 

Tidsklyftan, Jeanette Winterson

1947, Elisabeth Åsbrink

Vi, Kim Thùy

Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt

All the bright places, Jennifer Niven

Deras ryggar luktade så gott, Åsa Grennvall

Wylding HallElizabeth Hand

Skotten i Köpenhamn, Niklas Orrenius

Du, bara, Anna Ahlund

Störst av allt, Malin Persson Giolito

 

Läs också:

Några spekulationer kring Augustpriset

Ikväll hålls en presskonferens där de nominerade titlarna som kan få årets Augustpris i tre kategorier presenteras. Böckerna ska vara skrivna på svenska och ha publicerats mellan den 19 oktober 2015 och 23 september 2016. Det finns två saker som gör att jag är tämligen säker på att jag inte kommer att kunna pricka in alla de nominerade. Dels har jag inte läst alla utgivna böcker, vilket jag utgår ifrån att juryn har. Dels läser jag främst böcker skrivna av kvinnor och det är männen som brukar premieras i de flesta klasser.

Skönlitteratur

Här hoppas jag att De fördrivna av Negar Naseh nomineras. Det är en båda bra och välskriven bok.

Halva liv av Qaisar Mahmood är en fin liten bok om en far och en son och att försöka leva.

Aftonland av Therese Bohman måste nomineras. Punkt.

Sedan tycker jag att Karolina Ramqvists essä Det är natten är riktigt läsvärd.

Av de jag inte läst ännu tror jag på Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård och De polyglotta älskarna av Lina Wolff.

Fackböcker

Här har jag läst väldigt lite, men Elisabeth Åsbrinks 1947 är väldigt bra och välskriven.

Jag läser Flickan och skammen av Katarina Wennstam just nu och det är en otroligt viktig bok som förtjänar en nominering.

Jag kan också tänka mig att Varje dag är en vårdskandal av Sebastian Lönnlöv och Genier av Moa Gammel kan knipa nomineringar. Niklas Orrenius nya bok Skotten i Köpenhamn kommer i dagarna och får kanske vänta till nästa år. Annars verkar den intressant och juryn torde ha fått läsex.

Barn – och ungdomslitteratur

En kategori som innehåller allt från bilderböcker till böcker för unga vuxna, sakprosa så väl som skönlitteratur, vilket gör att urvalet näst intill omöjligt. Själv läser jag få böcker för de minsta och koncentrerar mig därför mest på böcker från ca 9 år och uppåt.

Jag lever, tror jag av Christine Lundgren är en vacker och gripande skildring av sorg. Väl värd en nominering.

Du, bara av Anna Ahlund är en av de mest läsvärda kärlekshistorier jag läst i år, tillsammans med Jack av Christina Lindström.

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius berättar om en väldigt viktig händelse i svenska nutidshistoria, som får på tok för lite uppmärksamhet.

Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld är en välskriven historia om en annorlunda och samtidigt väldigt vanlig kille.

När det gäller bilderböcker lämnar jag gissandet till de som besitter någon som helst kunskap. Det gör nämligen inte jag.

 

 

Läs också:

Mässförberedelser deluxe

Snart smäller det. Fyra intensiva dagar i Göteborg under Bokmässan 22-25 september (någon har helt enkelt inte tänkt på att vi kommunalanställda för lön den 27:e). Fyra litteraturfyllda dagar kräver förberedelse utan tvekan. Några böcker har jag läst, men det finns en ganska lång lista med böcker jag vill läsa just nu.

Redan läst

Klicka på titlarna för att komma till mitt inlägg om boken och på namnet för att komma till Bokmässans program.

Du, bara, Anna Ahlund

Ett land att dö i, Abdellah Taïa

Flickorna i parken, Lisa Jewell

Halva liv, Qaisar Mahmood

Störst av allt, Malin Persson Giolito

Tio över ett, Ann-Helén Laestadius

Vi, Kim Thùy

 

Pågående

Aftonland, Therese Bohman

Finns det en, finns det flera, Mhairi McFarlane

Oktober är den kallaste månaden, Christoffer Carlsson

 

Skulle gärna vilja hinna läsa

Baserad på en sann historia, Delphine de Vigan

Björnstad, Fredrik Backman

Brorsan är kung, Jenny Jägerfeld

En nästan sann historia, Mattias Edvardsson

Mindfullness för losers, Christoffer Holst

(M)ornitologen, Johanna Thydell

Som hundarna i Lafayette Park, Anneli Jordahl

 

 

 

 

Läs också:

Tio bra böcker för unga

portletResources

Nu har många lärare semester och jag har på flera håll sett just lärare önska tips på nya och bra ungdomsböcker. Jag tänkte bidra med en lista hyfsat färska och mycket bra böcker. Som vanligt har jag läst fler böcker av kvinnor än män, men så ser det lite ut i genren också.

Du, bara, Anna Ahlund (2016) handlar om John och Frank och att våga vara kär. Charmig och rolig, men också en känslosam och stark bok. (Unga vuxna)

Djupa ro, Lisa Bjärbo (2015) handlar om en grupp vänner som kommer tillbaka hem för att begrava en vän. Starkt om sorg, vänskap och kärlek. (Unga vuxna)

Jag lever, tror jag, Christine Lundgren (2016) handlar om Kim som under våren i trean mister sin bästa vän Moa. Mycket stark bok. (Unga vuxna)

M varken mer eller mindre, Petra Backström (2016) handlar om Maj som är 19 år och har ett minst sagt komplicerat kärleksliv. Underbart frispråkigt. (Unga vuxna)

Om jag var din tjej, Meredith Russo (2016) handlar om Amanda, som tidigare var Andrew men är för övrigt en befriande normal kärlekshistoria. (Unga vuxna)

Onanisterna, Patrik Lundberg (2014) om hur Kim försöker hitta sig själv och flyr småstaden för Malmö. (Unga vuxna)

Som eld, Sara Lövestam (2015) handlar om Lollo och Anna, som blir förälskade i varandra trots att de är väldigt olika. En fin bok om kärlek och klass. (12-15)

Som stjärnor i natten, Jennifer Niven (2015) tar upp det svåra ämnet psykisk ohälsa, men är också en fin skildring av vänskap och kärlek. (12-15)

TIFO, Josefine Lindén (2016) en bok om Tanya, Isak, Fredrik och Oday som delar passionen för fotboll. (Unga vuxna)

Tio över ett, Ann-Helén Laestadius (2016) är en berättelse om Kiruna, staden som måste flyttas för att inte rasa. Maja bor precis över gruvan och har svårt att slappna av. (12-15)

 

 

Läs också:

In the name of love

IMG_3117

Just nu pågår West Pride och idag gick jag i regnbågsparaden tillsammans med elever och kollegor.I det lilla perspektivet är det viktigt att vi som skola står upp för allas rätt att vara precis som de är och älska den de vill. Ännu viktigare kändes det faktiskt nu när jag kom hem och läste om det fruktansvärda dådet i Orlando.

Självklart måste dagen avrundas med några passande boktips. Genom litteraturen minskar fördomar. Det är jag helt övertygad om.

Jag läste nyss Anna Ahlunds fantastiska Du, bara där John och Frank försöker följa sina känslor. En av de bästa böcker jag läst i år.

En annan av årets favoriter är Som eld av Sara Lövestam, en fin berättelse om Louise och Anna som är så lika och så olika.

Riktigt bra är också Om jag var din tjej av Meredith Russo. En fin berättelse om Amanda som äntligen blivit sig själv.

Jag ger dig solen av Jandy Nelson är ett intensivt och fantastiskt virr-varr av starka känslor.

Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz är en fantastisk bok om Aristotle och Dante i Mexico.

Jag, En av David Levithan är bra, men jag har ännu inte vågat läsa uppföljaren som heter En annan.

Mitt hjärta går på av Christoffer Holst är en charmig kärlekshistoria med en rejäl portion svärta och mod att våga ta upp psykisk ohälsa.

Abdellah Taïas självbiografiska bok Ett arabiskt vemod och uppföljaren Frälsningsarmén som är ännu lite bättre är givna tips. Två starka böcker om förbjuden kärlek. Taïa kommer till Bokmässan i höst och det ser jag verkligen fram emot.

Nina Bouraoui är en annan favorit. Hon skriver drömskt och otroligt vackert. Nina Bouraoui har skrivit många bra böcker, men det är i Pojkflickan hon funderar mest över sin identitet och därmed sin sexualitet. Våra kyssar är avsked är en genomgång av dem författaren älskat. Mycket bra.

En annan självbiografi är Göra sig kvitt Eddy Bellegueule av Édouard Louis. Otroligt starkt om ett liv där klass och fördomar hör ihop.

En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina är en mer lågmäld och ganska hoppfull självbiografi.

 

IMG_3116  IMG_3118

Framför oss gick ett fantastisk par som folkdansade sig fram långa sträckor.

IMG_3119

Framför dem gick favoritklubben. Heja Blåvitt!

IMG_3115

Och efter en sambaorkester!

 

Läs också:

« Older Entries