Senast i tordags pratade grabbarna om att Starwars var en killsak, men att tjejerna som är med i Starwars och kanske Hermione också, är tjejer som är okej. När mina ungar säger något som tyder på att de formats av ett könsrollstänkande brukar jag fråga hur de tänker. Om det verkligen är så att tjejer inte kan leka med Starwars, som det gällde i detta fall. Så är det självklart inte, det var båda överens om, men det är inte så många tjejer som gillar det.

Gör alla killar det då, undrade jag och självklart var det så att alla inte gjorde det. Vi konstaterade alltså att både tjejer och killar kunde leka med till exempel starwarslego, men att fler killar gjorde det. Detsamma gällde Pet shop som de gillar lite, men inte lika mycket som sin kusin som är tjej. Böcker för tjejer och killar finns i alla fall inte, det är de fortfarande säkra på. Så får det gärna fortsätta även om jag gärna hoppar över öl böckerna vi läser ibland.

Målet är inte att de inte ska få tycka att det är någon skillnad mellan personer, men jag vill inte att de allt för lättvindigt lockas att generalisera efter kön.

Jag vill ge mina barn 100 möjligheter istället för 2. Tyvärr är det svårt att hjälpa dem att stå emot de roller de tvingas in i. Femåringen hade det väldigt jobbigt på förskolan för ett tag sedan då killarna i hans ålder bara lekte krig och tjejerna var i dockvrån. Behöver jag säga att vårt utvecklingssamtal inte var direkt lugnt. Det är inte okej att förskolor inte arbetar med kompensatorisk pedagogik.

Vart vill jag då komma? Att kampen knappast blev lättare igår. Som vanligt tittade vi på Wild Kids då vi alla gillar serien där killar och tjejer i tioårsåldern tävlar mot varandra. Hittills har tävlingen varit lite orättvis, då längd betytt mycket. Kön har dock inte spelat någon roll när Lejonen och Björnarna tävlat mot varandra. Igår skulle då lagen göras om och nu tävlade tjejerna mot killarna. Nu var det faktiskt inte lagen jag reagerade mest på utan SVT:s vinkling av det hela. Alla intervjuer med ungarna handlade om huruvida det inte var skönt att äntligen slippa lagkamrater från det andra könet och jo, det tyckte de ju alla. Alexandra Zazzi var med och lagade mat och hon frågade också om det inte var skönt att slippa tjejerna och när killarna svarade ja kontrade hon med ett “nej men så jobbiga är vi väl inte”.

Någonstans här blev jag vansinnig. Det hela blev ännu värre av att det hela tiden snackades om att det nu var enklare att prata om vem av killarna respektive tjejerna som var gulligast. Alla ungar fick svara på den frågan i intervjuerna. Varför? Okej om någon av deltagarna hade velat berätta att de tyckte någon var gullig, men måste producenterna bygga större delen av programmet kring detta?

Ärligt talat spyr jag på att SVT förstärker könsroller och deras heteronormativa syn är vidrig. Jag vill inte att mina barn ska matas med sådan skit och är både besviken och arg. Från att ha varit ett hyfsat trevligt program där barn har fått vara barn, blev Wild Kids nu ett sliskigt program där barn lekte vuxna och ömsom hånade, ömsom hyllade det motsatta könet. Riktigt, riktigt dåligt!

Musik som ABB kanske lyssnade på har tagits bort från programmet, men det här är tydligen okej?

Ikväll skulle vi pratat om Döden på en blek häst av Amanda Hellberg, som jag gillade. Jag skulle rekommendera fortsättningen Tistelblomman, som jag älskade. Var också och klämde på första boken om Maja Grå Styggelsen på biblioteket förra veckan, men insåg att de typ tjugo biblioteksböckerna jag har hemma just nu kanske räcker ett tag.

Nu är det ju min tur att bestämma bok till nästa gång och jag har inte riktigt bestämt mig. Här kommer några förslag. Hissa eller dissa gärna!

Jag har just börjat läsa Älskade av Toni Morrison och det kanske inte är helt rätt att välja en bok man själv måste läsa, men det verkar vara en bra bok och dessutom en där det går att prata om en massa saker. En nobelpristagare skulle väl sitta fint kanske? Verkar dock vara svår att få tag i på svenska.

Förslag två är ny i pocket och en bok jag verkligen vill läsa. Liten och nätt dessutom. Boken heter Vi ses på Place de la Sorbonne, är skriven av Justine Lévy och är utgiven av favoritförlaget Sekwa. Kan inte bli fel?!

Lark & Termite av Jayne Anne Philips har jag tänkt läsa hur länge som helst då många hyllat den. Låter lite tung, men ska vara bra. Andra böcker jag läst av henne har absolut inte varit tunga. Vad tror ni?

I det sista regnet av Janesh Vaidya verkar vara fin också. Det var länge sedan vi tog oss utanför västvärlden. Möjligen låter den lite för fin och långsam, men samtidigt kan fin och långsam vara bra. Eller?

Eller vi vill köra mer spänning? I så fall föreslår jag Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist som verkar väldans läskig.

1. Du hasar av trygghet, Elin Grelsson
2. Det fördolda, Michael Hjort & Hans Rosenfeldt
3. Lärjungen, Michael Hjort & Hans Rosenfeldt
4. Känslan av att hoppa, Ingrid Olsson
5. Det bästa av allt, Rona Jaffe
6. Min systers dotter har många pappor, Christina Wahldén
7. Tistelblomman, Amanda Hellberg
8. Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse, Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz
9. Felicia försvann, Felicia Feldt
10. Dash & Lily’s Book of Dares, Rachel Cohn, David Levithan
11. Liten parlör för älskande, David Levithan
12. Tunisian girl, Lina Ben Mhenni
13. Vi håller på med en viktig grej, Sara Hansson

Romaner: 3

Ungdomsböcker: 3

Grafiska romaner: 1

Självbiografiskt: 3

Deckare: 2

Skräck: 1

Böcker som hör till någon utmaning: 2 (Hellberg och Ben Mhenni)

Svenska författare: 9

USA: 3

Tunisien: 1

Bäst: Liten parlör för älskande, David Levithan, som recenseras 14 februari.

Viktigast: Tunisian girl, Lina Ben Mhenni

Roligast: Vi håller på med en viktig grej, Sara Hansson

Läskigast: Tistelblomman, Amanda Hellberg

Februari bjuder på en blandning av Nobelpristagare och böcker för avslappning. En vanligt månad enligt O alltså.

Veckans tematrio handlar om författare jag inte läst, men vill läsa. Jag har ju en lång lista på sådana och utöver dem finns en rad till på en mental lista som ständigt blir längre. Min trio består av författare jag velat läsa länge och som snart kommer ut med nya böcker.

1. Claire Castillon har jag tänkt läsa länge och det ska bli av snart. Sekwa släpper nytt av henne i februari i form av novellsamlingen Bubblor.

2. På samma förlag ges Delphine de Vigans nya bok Dagar utan hunger ut i maj. Jag har No och jag hemma och kanske börjar med den.

3. Julian Barnes fick Man Booker Prize 2011 för The sense of an ending. I april kommer den ut på svenska och heter då Känslan av ett slut och ges ut av Forum.

Wizlawa Szymborska dog igår den 1 februari i sitt hem i Krakow. Därav ljuset och boken på bilden. Hon var en fantastisk poet som på ett eget sätt lyckas kombinera det politiska, med det vardagliga och faktiskt också det roliga.

1996 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur med motiveringen

“for poetry that with ironic precision allows the historical and biological context to come to light in fragments of human reality”.

och det var då jag upptäckte henne. En ovanligt läsbar pristagare skulle jag säga och en poet som faktiskt funkar även för den mest ovana lyrikläsaren. Det är som med Tranströmer att det finns något för alla i Szymborskas dikter. Många lager som gör att det går att läsa dem på lika många sätt som det finns läsare. Det tycker jag kännetecknar en god poet. Eller en god författare för den delen.

Här kan du läsa om diktsamlingen Här och från Aldrig två gånger, en samling dikter som introducerade henne i Sverige, kommer följande text som är hämtad från dikten Klockan fyra på morgonen om den hemska timmen på natten då ingen mår bra, möjligen myrorna…

Timmen från natt till dag.

Timmen från den ena sidan till den andra.

Timmen för trettioåringar.

 

Timmen som sopas för tupparnas galande.

Timmen då hela jorden förnekar oss.

Timmen med fläkt från slocknande stjärnor.

Timmen av blir-det-något-kvar-efter-oss.

 

[...]

Vem kan må bra klockan fyra på morgonen?

Om myrorna gläds, låt oss gratulera.

Men om vi ska fortsätta leva

- låt fem äntligen komma.

Jag har ju helt glömt av att skriva om Dash & Lily’s book of dares av David Levithan och Rachel Cohn. Då den utspelar sig under jul- och nyår var det just kring jul jag började läsa den. Sedan lyckades jag glömma bort den, läste ut den för ett par veckor sedan och glömde sedan bort den igen. Det är inte så att jag inte gillade Dash och Lily, men den var mest trevlig för stunden. Jag tyckte om miljön mycket, vad annat kan man när det handlar om en bok som startar i bokhandeln Strand Bookstore i New York?!

På en hylla i denna gigantiska affär placerar Lily en röd skrivbok från Moleskin och i den finns ett meddelande till den som hittar boken. Det lycklige heter Dash, är också tonåring och liksom Lily en både udda och lite ensam sådan. Skrivboken göms på olika ställen och skickas mellan Dash och Lily likt Hampus och Fideli gör med den vita stenen. Det ingår utmaningar också, inte just för att få tillbaka boken, men för att förtjäna den. Skillnaden är också att det tar väldigt lång tid innan Dash och Lily träffas.

Inledningen är lysande och jag läste i ett rasande tempo, sedan kom en period i mitten då det kändes som om jag fattat grejen och det blev lite segt. Det var då boken blev liggande. Sedan tar den sig rejält i slutet och jag är glad att jag läste ut den.

En söt historia som sagt, men jag gillade den inte lika mycket som Nick & Norah’s infinite playlist. Läsvärd är den dock och vill du läsa den på svenska så finns den nu översatt.

Det jag gillar med Rachel Cohn och David Levithan är deras normkritiska förhållningssätt. Allt är inte heteronormativt, men det görs ingen stor grej av det. Ja, Lilys bror är homosexuell, so what? Tummen upp säger jag. Mer avdramatiserad mångfald åt folket.

Apropå Strand så har de tydligen Speeddating for Booklovers. Hur roligt är inte det?!

Och apropå David Levithan så har jag just läst hans Liten parlör för älskande som var helt galet bra. Skriver mer när det är recensionsdatum, men redan nu vill jag uppmana till läsning!

Logiken är klockren. Bokstävlarna klargör att det är rimligt att köpa sin vikt i böcker varje år, Bokbabbel inser då snabbt att eBöcker inte väger något och därför inte räknas. Helena skriver om Elly Griffiths nya och hyllar. Jag störde mig enormt på översättningen av förra boken och måste läsa den på engelska.

Slutsats:

Då eBöcker inte räknas och det dessutom som sagt är vääääääldigt synd om mig måste jag nog köpa en kindle version av A room full of bones proto. Lite dyrt, men så miljövänligt. Dessutom kommer jag säkert bli friskare av bara farten. I alla fall kommer det bli enklare att ligga stilla.

Frågor på det?

Snart måste väl nästan Cirkeln gå från att vara en bok till att kallas ett fenomen. Vilken vansinnig succé de skapat författarparet Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Att då får Bokbloggarnas Litteraturpris kanske bara är en utmärkelse bland alla andra, men den är framröstad med kärlek. Stort grattis till det.

Nu ser jag och många med mig fram emot fortsättningen Eld som kommer i april.

På andra plats kom Korparna av Tomas Bannerhed, Weyler  förlag. På delad tredjeplats kom Mörk jord av Belinda Bauer, Modernista, Den enögda kaninen av Christoper Carlsson, Piratförlaget och Gå sönder gå hel av Sofia Nordin, Norstedts.

Den sistnämnda var min favorit av de fem böckerna i topp som jag läst. Vansinnigt bra och riktigt obehaglig.

Den enda jag inte läst är faktiskt Korparna. Måste ändra på det. Väntar bara på att någon form av pigghet ska infinna sig.

Läs mer om priset hos Breakfast Bookclub.

Har inte mycket energi kvar så här i slutet av januari och det är inte enkelt att då klura ut frågor på omöjliga bokstäver. Dagens bokstav är Y.

Fem ord på Y som ska kopplas samman med ett antal boktitlar. Det kan ni vid det hör laget. Orden är:

Yvig

Yrsel

Ynklig

Ytlig

Ypperlig

Yrsel borde Henry i Tidsresenärens hustru få efter att snurra fram och tillbaka i tiden. Flera gånger vaknar han upp naken i en ny tid och torde känna sig hyfsat ynklig.

I Who’s that girl får Charlotte ett ypperligt tillfälle att träffa sitt yngre jag (se där ett bonusord på y). Den äldre versionen är väldigt ytlig, medan den yngre snarare är yvig. Ett intressant möte helt klart i denna charmiga bok av Alexandra Potter.

En karaktär med för- eller efternamn på Y.

Har letat och letat och letat i minnet och så fanns han där mitt framför mig. Yngve som Jarle blir kär i i boken Mannen som älskade Yngve av Tore Renberg.

Och så slutligen vill jag att ni berättar om en författare som ni önskar ska skriva ytterligare en bok.

Många är det enkla svaret. Väldigt många. Jag väljer dock Roddy Doyle. Visserligen har jag inte läst hans senaste böcker då historien om Henry inte alls lockat. Skulle dock vilja läsa en bok i gammal god stil då få författare slår en Doyle i högform.

Okej, då är det dags att klura lite och därefter återkomma med några svar. Svara i din blogg eller i en kommentar och lämna gärna en hälsning och/eller en länk så att vi hittar dina svar!

Har inte mycket energi kvar så här i slutet av januari och det är inte enkelt att då klura ut frågor på omöjliga bokstäver. Dagens bokstav är Y.

Fem ord på Y som ska kopplas samman med ett antal boktitlar. Det kan ni vid det hör laget. Orden är:

Yvig

Yrsel

Ynklig

Ytlig

Ypperlig

En karaktär med för- eller efternamn på Y. Undra om det ens går…

Och så slutligen vill jag att ni berättar om en författare som ni önskar ska skriva ytterligare en bok.

Okej, då är det dags att klura lite och därefter återkomma med några svar. Svara i din blogg eller i en kommentar och lämna gärna en hälsning och/eller en länk så att vi hittar dina svar!