Kort om Idol-Rakel

Det finns ungdomsböcker som råkar handla om ungdomar, men som ändå kan vara passande läsning för alla åldrar och så finns det ungdomsböcker som är perfekta för ungdomar, men kanske inte riktigt tilltalar andra målgrupper lika mycket. Mirakel av Renate Nedregård tillhör den andra kategorin. Det är en riktigt spännande bok om en idolhysteri som verkligen känns aktuell.

Vi får träffa Rakel som sjunger i kyrkokören Ten Sing. I kören sjunger hennes bästa vänner och det är Johannes som leder den. Johannes som Rakel är hemligt förälskad i och som hon drömmer om att vara tillsammans med.

När det är dags för en ny säsong av Idol ska kompisen Stine gå på audition, men den som kommer att stå i fokus är istället Rakel, någon hon absolut inte har planerat.

Redan från första sidan står det klart att det har gått bra för Rakel.  I alla fall musikaliskt. Hon är en stor popstjärna och lever ett liv som de flesta bara kan drömma om. Parallellt med att vi får följa hennes liv i kyrkokören får vi veta hur hon har det fyra år senare. Hon sjunger under artistnamnet Miracle och har en blogg där hon berättar om sitt liv. Den  tillrättalagda versionen av det.

Mirakel är en väldigt lättläst bok, men  den tar upp en hel del viktiga frågor om identitet och vad som egentligen är viktigast i livet. Jag gillade den, men jag tror att de som är bokens egentliga målgrupp kommer att älska den. För mig gick den lite väl snabbt att läsa, men för den som inte läser fullt så snabbt och som vi ha en spännande och tänkvärd historia är det en perfekt bok.

Läs också:

Att leva utan en syster

 

Mormor är orolig för mig. Inte bara för att min syster Bailey dog för fyra veckor sedan eller för att min mamma inte hört av sig på sexton år eller för att det enda jag plötsligt tänker på är sex. Nej, hon är orolig för mig därför att en av hennes krukväxter har fått fläckar. Under alla mina sjutton år har mormor trott att just den här blomman, som är av en obestämbar sort, skulle spegla hur jag mår: känslomässigt, andligt och fysiskt.

 

Trots det röriga och faktiskt lite missvisande omslag till Himlen börjar här av Jandy Nelson är jag fast redan vid blurben från Sonya Sones. Hon säger sig vara förälskad i boken och jag förstår henne. Det här är en bok att förälska sig i.

Vi får träffa Lennie som lever i en bubbla av sorg efter att hennes äldre syster oväntat dött i en hjärtattack. När hon inte längre är en del av Lennie-Bailey, Bailey-Lennie vet hon inte riktigt vad hon ska ta sig till. De är ju systrarna, de som nästan är en, som delar rum och lever så nära varandra som det bara går.

Jag tänker på hur jag ofta talar om mina barn som en, grabbarna O, för att beskriva den närhet som de har. Tänk att bli av med en del av sig själv. Det måste vara ofattbart svårt.

När Lennie börjar skolan igen vet människorna runt omkring hur de ska behandla henne. Inte konstigt då hon faktiskt inte vet hur hon ska vara. Hon är van vid att leva i skuggan av sin framgångsrika syster, men nu måste hon hitta en ny identitet.

I skolorkestern har hon en plats som andraklarinettist och i orkestern finns numera Joe, nyinflyttad musikbegåvning som fattar tycke för Lennie, eller John  Lennon som han envisas med att kalla henne.

Visst tycker Lennie om honom, det gör hon verkligen, men den hon känner starkast samband med just nu är ändå Toby, Baileys pojkvän. Tillsammans gör de allt för att fylla tomrummet efter Bailey.

Språkligt är det här en bok utöver det vanliga. Att böcker för unga vuxna på något sätt skulle vara simpla motbevisas gång på gång och Himlen börjar här är ett bevis på att det ofta snarare är tvärtom. Gång på gång läser jag passager som jag vill skriva av och spara. Snygg, poetiskt och inte sällan väldigt kreativt. Liknelser, metaforer och annorlunda meningar gör att jag blir mer och mer imponerad av författarens hantverk. Extra mycket gillar jag de korta dikter och tankar som Lennie skriver ner och lämnar på de mest udda ställen. De ger helt klart historien en extra dimension.

Dessutom har Nelson skapat ett helt fantastiskt persongalleri. Lennie är definitivt på riktigt och hennes sorg så verklig att den nästan går att ta på. Mormodern, den udda och kärleksfulla, är en underbar skapelse och morbror Big lika rolig i boken som han hade varit hemsk i verkligheten. Bygdens egna casanova har blivit till åren, men har definitivt inte lagt av sig helt.

Det är mycket känslor i Himlen börjar här. Sorg, kärlek, åtrå, ilska, frustration liksom ångar från sidorna. Det är svårt, för att inte säga omöjligt att värja sig mot denna mycket välskrivna och engagerande historia. Läs, läs, läs!

 

 

Läs också:

Redan på önskelistan!

Två favoriter skriver en bok ihop. Kan det bli bättre? På bloggen Att skriva Inte nu kan du följa Lisa Bjärbo och  Johanna Lindbäck när de skriver boken som logiskt nog har titeln Inte nu.  I alla fall är det arbetstiteln och det ska bli spännande att se vad det landar.

Hoppas och tror att en eller båda damer kommer ut med egna böcker också  innan dess att Inte nu publiceras, så att abstinensen inte blir för stor menar jag.

Läs också:

Hysterisk och mustig skröna

Min mamma är snäll och min pappa är utlänning av Emmy Abrahamsson får vi lära känna Alicja, en ganska normal tonåring med en svensk pappa och en polsk mamma. Att hon är så normal som hon är visar sig vara ett smärre mirakel, med tanke på den miljö hon lever i.

Alicja och hennes familj har just flyttat in i ett renoveringsobjekt på Österlen och under sommaren ska huset fixas till. Då passar Alicjas pappa på att fly fältet och det som skulle bli en trevlig sommar urartar till ett toalt kaos. Inte konstigt då Alicjas mamma är smått galen, eller kanske bara polsk.

Hela historien är en orgie i galna händelser och ännu galnare polacker som invaderar huset. Det är släktingar och illegala hantverkare i en salig röra och mitt i det hela ska Alicja försöka vara tonåring, bli förälskad och vara med kompisar. Det går sådär.

När jag började läsa Emmy Abrahamssons bok absolut älskade jag den. Maken till galen bok har jag sällan läst. Ungefär halvvägs in i boken kände jag dock att det blev lite väl mycket så kallade lustigheter och jag orkade inte riktigt med fler galna polacker och mer knäppt mammaagerande.

För mig blir det för mycket, men jag kan tänka mig att många skulle ligga dubbelvikta av skratt hela vägen till sista sidan. Nu ska jag testa boken på en polsk elev och se vad han tycker.

 

Läs också:

Våga välja ditt liv

Man måste respektera sig själv för att våga förändras.

 

Just den meningen fastnar när jag läser Isnätterna av Malin Isaksson.  Den ekar i huvudet och jag tänker på hur svårt det är att förändra det man vill. Att viljan inte räcker.  Att överge sig själv och sina drömmar är lika illa som att överge någon annan. Det är värt att tänka på.

Boken Isnätterna handlar om två systrar. Den äldre heter Jenny och den yngre Jojo.  Jenny är den äldre av dem och hon har tagit studenten. Därefter har hon gjort absolut ingenting. I alla fall på ytan. I början av boken besöker hon Arbetsförmedlingen, men går mitt i mötet. Hon vågar inte gå vidare med sitt liv.

En stor anledning till detta är lillasyster Jojo som fortfarande borde gå på gymnasiet, men i princip har gett upp studierna helt. Jenny gör sitt bästa för att stötta sin syster och det hela går så långt att det snart är en väldigt flytande gräns mellan de två systrarna. De har en speciell och väldigt nära relation, lever i symbios, börjar klä sig likadant och gör allt tillsammans. När det gäller de nattliga aktiviteterna är Jojo den som är mest drivande och det hon hittar på är långt ifrån alltid lagligt.

Jag lyssnade på Malin Isaksson på Bokmässan, då hon och Jenny Jägerfeldt talade om utåtagerande tjejer i litteraturen. Hon pratade då om Jennys farliga passivitet, som kanske är värre än Jojos mer aktiva revolt mot livet.

Jag gillar Isnätterna mycket för att boken med sitt poetiska språk pendlar någonstans mellan dröm och verklighet. Jag fascineras av systrarnas agerande, men har ibland svårt att förstå dem. Ännu svårare har jag att förstå deras pappa som är mer än lovligt passiv. Han verkar fortfarande tro att döttrarna är små flickor, men det bottnar kanske i ett önsketänkande. Flickornas äldre bröder tycker mest att det är lite coolt att systrarna börjar bli stora och bjuder mer än gärna hem dem på fest. Efter en rejäl make-over ser de i princip likadana ut och väcker stor uppmärksamhet.

Jag blir nyfiken på att läsa mer av Malin Isaksson då jag verkligen gillar hennes sätt att skriva. Det finns några tidigare titlar utgivna på Bonnier Carlsen. Isnätterna är dock ett recensionsexemplar från X-publishing.

Läs också:

Vilken fantastisk kärlekshistoria!

Jag hade ju planerat att läsa lite fler ungdomsböcker den här veckan för att fira Teen Read Week och därför plockade jag med mig Sofia Nordins Det händer nu när jag gick och lade mig. Klockan var rätt mycket och jag skulle bara läsa ett par kapitel var tanken. Men jag var tvungen att läsa lite till, och lite till och lite till…

Ett par kapitel blev ett par timmar och en utläst bok. Det var nämligen omöjligt att sluta läsa. Jag ville verkligen inte lämna Stella och Sigrid innan jag visste hur det skulle gå.

Stella och Sigrid är vänner. Mycket bra vänner. De är två delar av ett större tjejgäng som hänger ihop, snackar killar, kläder och annat kul. Själv är Stella inte speciellt intresserad av killar, men hon hänger på och hoppas att känslan av förälskelse snart ska dyka upp. Det gör den, rejält till och med, men den hon är kär i är inte en kille, utan Sigrid. Hur berättar man för en av sina bästa vänner att man är kär i henne?

Stella får ovanlig hjälp av Sigrid, en dam på dryga 80 år, som hon får kontakt med via RFSL. Sigrid är nu änka men var tidigare gift med Valter. Detta trots att hon egentligen var kär i Maj som förblev hennes väninna, men aldrig kunde bli en officiell partner. Den unga flickan och den gamla kvinnan börjar skriva till varandra och jag tycker att breven fyller en viktig funktion, men att den delen av historien utvecklas för lite. Intressant dock med ett historiskt perspektiv som visar att människan är viktigare än åldern. Kärleken drabbar oss alla och vi måste lära oss att leva med, och uppskatta, de känslor vi har för andra.

Stella följer med Sigrid och hennes familj till Kreta. Nu är de verkligen bästa kompisar hon och Sigrid, tänker Stella och känner sig väldigt nöjd och hoppfull. Hon drömmer om Sigrid, hennes kropp, hennes bröst, om att älska henne, men i verkligheten är det inte Sigrid som närmar sig henne, utan Sigrids bror.

Det här är en klockren kärlekshistoria. Fantastiskt vacker, gripande och ärlig. Jag tycker om att följa Stellas känslor och tankar och jag blir grymt engagerad i hennes trevande förhållande till Sigrid och resten av omgivningen. Trots att det i dagens samhälle ofta är helt accepterat med homosexualitet i teorin, blir det inte alltid lika enkelt i praktiken.

Jag rekommenderar verkligen Det händer nu till den som är sugen på en riktigt bra bok om kärlek. Den är nämligen riktigt, riktigt bra!

Lite överraskad och glad är jag över hur positiv boken är. Jag var rädd för att den skulle vara hemsk och tung efter Gå sönder, gå hel,  den senaste boken jag läste av Sofia Nordin, som var helt fantastisk, men så svart. Det här är något helt annat.

Boken är ett recensionsexemplar från Rabén & Sjögren.

Läs också:

Ungdomsböcker för vuxna

Böcker som skrivs för ungdomar kan absolut tilltala även vuxna och då inte bara de vuxna som, liksom jag, umgås med tonåringar dagligen.

Eftersom det är Teen Read Week tänkte jag presentera några ungdomsböcker som jag tycker att ni alla borde läsa:

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson borde verkligen nominerats till Augustpriset. Både bra och viktig.

Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg blev dock nominerade, mycket välförtjänt. En bra bok som är så mycket mer än en simpel fantasyroman.

Även 13 skäl varför av Jay Asher är stark och läsvärd. Tretton kassettband berättar 13 skäl till att Hannah tar sitt liv.

Gayle Formans två böcker om Mia och Adam är så himla fina. De heter Om jag stannar och När jag lät dig gå. Vansinnigt välskrivna och bra.

Välskriven är också Splitter av Charles Bennoit. På engelska heter den You, vilket är passande då den är skriven i du-form.

En gång av Margaret Wild är en cool lyrikroman. Jag absolut älskar prosalyrik!

19 minuter av Jodi Picoult handlar om en skolmassaker och mycket fokus är kring pojken som sköt. Hemsk och bra. Egentligen kanske ingen ungdomsbok, men passande både för dem och för vuxna.

Pojkar handlar också Pojkarna av Jessica Schiefauer om, eller i alla fall flickor som blir pojkar på ett mystiskt sätt. Också den nominerad till Augustpriset.

Finding Violet Park av Jenny Valentine handlar om en riktigt annorlunda vänskap mellan en ung kille och en gammal kvinna som befinner sig i en urna.

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeldt handlar lika mycket om att vara dotter som att vara mamma eller pappa. Mycket bra bok.

Läs också:

Hur kan det här hända?

Jag älskar mina barn mer än allt annat. Det skulle kunna göra vad som helst och jag skulle ändå älska dem. Visst önskar jag att de håller sig inom lagens gränser, men jag skulle inte sluta älska dem. De är mina barn. Så är det bara.

Jag vill tro att det är så föräldrar tänker, men ibland undrar jag.

Hur kan det vara viktigare att behålla sitt rykte än att ha kvar sitt barn? Hur kan det vara så illa att en flicka vill ha ett liv att hon måste dö? Jag förstår inte. Jag kan inte förstå.

Jag kan förstå att föräldrar vill sina barns bästa. Jag kan förstå att de inte vill att barnen gör saker som kan vara farliga för dem, eller åker till platser där de kan råka illa ut. Jag kan förstå om de vill ta sina barn i famnen, hålla dem nära och skydda dem från en ond värld.

Jag kan inte förstå hur en farlig plats kan vara på ett födelsedagskalas hos en skolkamrat, eller ett bibliotek efter skoldagens slut.

Som lärare kan jag definitivt förstå den lärare som gör allt för att skydda sina elever. Jag kan också förstå den bottenlösa sorg när detta inte lyckas.

Jag tror dock inte på att lura till sig frihet. Jag tror på dialog. Jag tror på föräldrarnas kärlek till sina barn. Jag måste tro på det.

Hur kan Rona vara en älskad dotter då hennes liv begränsas så? Kanske kan jag förstå rädslan för det okända, men jag kan inte förstå oviljan att lära sig vad frihet kan innebära och att den inte måste vara farlig.

Hur kan en bror bete sig som ett jävla svin mot sin syster och hur kan han få hållas?

Hur kan en familj tvinga ut sin syster och dotter på balkongen och låta henne falla?

Jag har läst Fallen flicka av Christina Wahldén och jag gråter. Jag tänker på mina elever och gläds åt deras växande frihet. Vi har kämpat länge mina kollegor och mina elever. Det nya är inte lika skrämmande länge. Hoppas jag. Tror jag. det jag vet är att anfall inte är bästa försvar.

Läs också:

Vad finns det för nordiskt för de unga?

Det är Teen Read Week och jag försöker fokusera lite extra på ungdomsböcker. Det har varit mycket nordiska boktips som snurrat runt det senaste och Dantes Bibliotek står värdar för en läsutmaning, liksom Lyran. Jag, som alltid ska göra allt på mitt eget sätt, tänker självklart läsa nordiskt, säkert några från Lyrans lista och säkert från de länder Therese föreslår, men jag vill också fortsätta botanisera.

Nu skulle jag gärna vilja ha tips på ungdomsböcker som utspelar sig i Norden och/eller är skrivna av nordiska författare. Och med Norden menar jag nu alla länder utan vårt eget. Möjligen kan jag tänka mig samiska tips.

Känner ni för att hjälpa mig?

Läs också:

Blodet droppar…

Under bokmässan lyssnade jag på Jenny Jägerfeldt både när hon talade om sina egna böcker och när hon intervjuade andra författare. Jag gillade henne skarpt från första stund, frispråkig och spontan med en rejäl dos jävlaranamma, det gillar jag.

Nu har jag så äntligen läst hennes bok Här ligger jag och blöder som belönades med Augustpriset 2010. Egentligen var det flera veckor sedan jag läste den, men av någon anledning har jag haft svårt att sätta ord på det jag läst.

Det är blod, mycket blod som inleder historien, då huvudpersonen Maja sågar av toppen av sin tumme i skolan. Med en elektrisk sticksåg då hon sågar en hylla under skulpturlektionen. Är det meningen? Nej, menar Maja, men många runt henne tvekar. Många oroar sig, men av sin mamma får hon absolut ingen reaktion.

Maja har ett ganska annorlunda förhållande till båda sina föräldrar skulle jag säga. De är skilda och hon bor hos sin pappa, men varannan helg åker hon till sin mamma i  Norrköping. En helg då hon kommer dit är det ingen som möter henne och inte ens någon som är hemma. Istället går hon till grannen som har fest och där träffar hon Justin.

Maja kan lösenordet till sin pappas mail och Facebook. Så jävla förutseende är han nämligen att han valt Maja. Som den omtänksamma dotter hon är ser hon till att han inte får läsa de meddelande hon inte tycker att han ska läsa och hon skriver också inte direkt trevliga meddelanden från honom till en tjej som hon hoppas ska försvinna.

Här ligger jag och blöder är både sjukt rolig, sjukt sorgligt och faktiskt också rätt sjuk. Det är lätt att känna med Maja, att förstå henne, men samtidigt är hon jävligt påfrestande. Mycket av det hon gör grundar sig i en desperat längtan efter att ta kontroll över sitt liv. Jag förstår det.

Intressant att läsa om hur det är att ha en annorlunda mamma och hur detta påverkat Maja både som barn och tonåring. Någonstans kan jag dock tycka att hennes pappa borde gjort lite mer. Visst är det där hon bör mest, men någon riktigt trygg punkt i tillvaron verkar inte han heller vara.

Det här är en bok om att våga leva och att våga vara sig själv. Det gäller både Maja, hennes mamma och Justin, som visar sig heta något helt annat. Sedan har vi pappan som vill gå vidare och ha ett eget liv, men som inte riktigt vet hur han ska göra.  Det är inte alltid lätt att leva, men det blir en aning lättare om man faktiskt pratar med varandra och att man då talar sanning.

En bra och viktig bok, med ett bra budskap. Jag är glad att jag äntligen fick läst den och vill nu läsa Hål i huvudet. Har du något nytt på gång Jenny?

 

Läs också: