enligt O

Tankar från en bokberoende

Kategori: Skoltankar (Sida 1 av 2)

En analysuppgift om politik, retorik och språk

Idag skriver jag på Kulturkollo om boken Politik och retorik av Erik Åsard. Statsvetaren Åsard har undersökt varje partiledares retoriska förmåga utifrån en rad tal. Hans analyser är välskrivna och intressanta, men det märks till exempel att han inte riktigt hunnit analysera Kristersson och att det är en nackdel i sammanhanget att Miljöpartiet har två språkrör.

En anledning till att jag studerat Åsards bok noga är att mina elever i Svenska 3 har fått i uppgift att göra retoriska analyser av valfri partiledare. De ska inte recensera innehållet i politiken, utan hur det förs fram. Vilka slagord som används, vilka frågor som prioriteras och hur vilka styrkor och svagheter som kan ses rent retoriskt. Till exempel är vissa partiledare bättre på att hålla tal än att debattera och tvärtom. Utifrån de retoriska begreppen ethos, logos, pathos ska eleverna analysera ”sin” partiledare och de ska också närmare analysera ett tal och där lyfta fram stilfigurer som används.

Något, som kan ses både som en fördel och en nackdel, är att uppgiften för mina elever inneburit att jag har plöjt utfrågningar och debatter för att kunna diskutera och bedöma de retoriska analyser som produceras. Klart är att alla partiledare har sina favorituttryck och till slut blir det nästan komiskt hur de återupprepar samma fraser i alla möjliga och omöjliga tillfällen. I senaste Språktidningen finns artikeln ”Vinnande valspråk” av Janne Sundlin som bland annat innehåller listor på ord som de olika partierna använder och ett bingo att ha framför sig under debatterna. Språk, retorik och politik hör ihop och det är intressant att undersöka vilket makt en skicklig retoriker kan få.

Nu har texterna ännu inte lämnats in, men jag är imponerad av engagemanget hos eleverna. Det är en svår uppgift, men den går också att lösa på olika sätt. Sådana uppgifter är en förutsättning när man, som jag och många andra, undervisar i heterogena klasser.

Att välja böcker till undervisningen

Malin & Cissi Svensklärare emellan är en ny podd med Cecilia Peña och Malin Larsson, två lärare som jag följt en del i sociala medier. Cecilia var jag på en nyttig, men kanske inte så rolig skattekurs med förra året, men Malin har jag aldrig träffat. Poddar är ju inte min grej, jag läser hellre än att lyssna, men det här är tillräckligt intressant för att jag ska fastna och för mig är det en riktigt bra betyg.

Avsnitt två handlar om vilka böcker de använder i undervisningen om och om igen. Ett ämne som jag går igång på.

Cissi börjar med att berätta om Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist (finns som lättläst med titeln Vampyren i Blackeberg), som hon brukar läsa med eleverna i nian. En vuxenbok som ungdomar kan klara av, med barn som huvudpersoner. Det är också en bok som hon älskar och det är viktigt att läraren som undervisar gör det. Att boken innehåller relevanta teman är också viktigt, vilket också tas upp i avsnittet. Ett tacksamt tema är identitet, som jag brukar arbeta kring i Svenska 1.

Jag gillar boken, men har faktiskt aldrig läst den med elever. Den är lång, vilket Cissi också påpekar och gemensamma böcker får gärna vara lite kortare. Sedan förstår jag argumentet att läsa en bok som utspelar sig i elevernas närmiljö. Det påminner mig om att leta efter en bok som utspelar sig i Göteborg. Om jag hade jobbat på högstadiet skulle jag valt Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström, där Liseberg spelar en viktig roll. Flera elever har också läst hennes bok Jack i Svenska 1 med gott resultat.

Malin återkommer ständigt En man som heter Ove av Fredrik Backman, en bok som hon älskar (och jag också). En vuxenbok om en gammal man, som tonåringar ändå kan känna igen sig i. Jag tycker att det är intressant att lyssna till hur eleverna tar sig an denna bittra man med hjälp av frågor från Malin. I boken lyfts ämnen som homosexualitet, vänskap, kärlek, sorg, död och den är fylld av starka kvinnor. Boken finns också i en lättläst version.

Roligt också att Malin påpekar att eleverna efter att ha läst boken och sett filmen är helt överans om att boken är bättre. Det är min erfarenhet också när vi arbetat med både bok och film och det är så himla gött som svensklärare att reaktionen alltid blir som jag vill.

Att språket i boken är viktigt tycker både Cissi och Malin och jag håller med. I just En man som heter Ove finns en hel del bildspråk, som Malin brukar använda som inspiration för elevernas egna skrivande. Att sno och härma är både kul och lärorikt. Det borde jag använda mig mer av i undervisningen.

Ett bra tips är att ta reda på bokens LIX, något jag inte ens visste att man kan. Nu kanske det inte är jätteaktuellt för mig när jag har svenskkurser på estetiska programmet, men det kan finnas tillfälle när det är bra. Sedan är inte bara språket viktigt, utan också berättartekniken och tidsperspektivet. När mina treor läste Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler pratade vi mycket om just den ordning som historien berättades i med början i mitten. Många gillade, men vissa tyckte att det var klurigt.

Det här med klassuppsättningar och hur vi som lärare ska få tillgång till nya böcker diskuteras i programmet. En lärare har skrivit in och berättar att hon köper böcker själv på loppis, vilket låter helt galet. Vi har inte jättemånga klassuppsättningar där jag jobbar, då de flesta lärare hos oss inte läser gemensamma böcker, utan föredrar att använda flera böcker i en klass och låta eleverna läsa i grupp.

Jag gillar att variera läsning och läser ofta i alla fall en bok gemensamt i varje kurs, någon i grupp och sedan någon som eleverna väljer själva utifrån ett tema. Jag kombinerar också alltid bokläsningen med andra, kortare texter. Ibland noveller, ibland artiklar och ofta en kombination. Sommar i P1 är också en guldgruva som inspiration.

I år kommer jag att börja med Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad i Svenska 1. Det är en bok jag läst flera med elever och den brukar fungera bra. Vi kombinerar läsningen med att lyssna på Asaads sommarprogram från 2015 och ibland har jag också använt utdrag ur Blod rödare än rött, som är berättelsen om Asaads pappa. I höst kommer en tredje bok Bortom solens strålar, som handlar om tiden efter flykten till Sverige och före resan till Kurdistan i Stjärnlösa nätter. Stjärnlösa nätter finns också i en bearbetad version.

Förra året läste ettorna också När hundarna kommer av Jessica Schiefauer och den är fantastiskt bra, men nu har jag läst den med elever så många gånger att jag börjar tröttna på den. Jag är lite sugen på att testa något helt nytt, men vet inte riktigt vad ännu. Jag får botanisera i skolbiblioteket och vid behov tigga mig till en ny klassuppsättning. Det hade varit spännande att läsa The Hate U give av Angie Thomas tillsammans. Eller så stannar jag hos Schiefauer och läser Pojkarna. Eftersom jag arbetar på estetiska programmet hade det annars varit roligt att läsa Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren eller Saker ingen ser av Anna Ahlund, som båda handlar om estetelever.

Tvåorna får läsa Lagerlöf inledningsvis. Det är tredje året jag läser kortromaner av henne med eleverna och jag fortsätter för att böckerna är såväl bra och relevanta. Jag tycker verkligen att Lagerlöf är en författare eleverna ska känna till. En stor kvinna mitt i en massiv massa av män. Just balansen mellan män och kvinnor är viktig för mig och kanske extra viktig när det gäller litteraturhistoria, för att balansera upp det lite.

I trean har jag inte riktigt tänkt färdigt. Jag funderar lite på att testa ”Fakturan” av Jonas Karlsson ur Spelreglerna. En längre novell om saker vi får gratis, men som helt plötsligt börjar kosta och det är långt ifrån billigt. En text som känns väldigt aktuell. Sedan hade jag tänkt att samarbeta med mig själv i historia, men kursen går inte i höst som det var tänkt, så jag får tänka några varv till.

Några andra tips från programmet:

När jag inte hade nåt av Ison Glasgow och Emil Arvidsson

Flyga drake av Khaled Hosseini

Du! Hitta rytmen av Daniel Möller

Gatukatten Bob av James Bowen

”Fulet” av John Ajvide Lindqvist (novell ur Låt de gamla drömmarna dö)

Här reagerar jag lite på att alla böcker är skrivna av män. Att variera de texter eleverna möter gällande kön, geografi och tid är superviktigt för mig (och säkert något som Cissi och Malin tänker på också, men inte just i detta program) och jag försöker även tänka på ett normkritiskt perspektiv, vilket är riktigt viktigt för mina elever.

Hur urvalet blir mer mångfacetterat är viktigt att diskutera. Inte minst på högstadiet är det lätt att välja böcker av män om män, då killarna ska lockas till läsning. De är inte sällan mer skeptiska än tjejer. Dessutom finns det en (kanske omedveten) uppfattning om att killar inte vill läsa böcker där tjejer är huvudpersoner, men att tjejer lätt kan identifiera sig med killar. På samma sätt som män läser böcker skrivna av män och kvinnor böcker av män och kvinnor.

Så vad styr mitt urval?

Boken ska finnas tillgänglig på skolan/biblioteket, tråkigt men sant.

Den ska behandla relevanta teman.

Den ska vara välskriven.

Elevgruppen ska kunna relatera till den och utmanas av den.

Jag ska tycka om den och inspireras att skapa ett läsprojekt kring den.

Den ska vara en viktig pusselbit i den mångfald eleverna ska möta under läsåret.

 

 

Böcker jag rekommenderar att läsa med ungdomar i olika åldrar finns här. Jag har också skrivit en rad inlägg om läsning som du hittar här.

 

Photo by Toa Heftiba on Unsplash

 

 

 

Bland nya och gamla ord

Ni har säkert sett Nyordslistan för 2017 med ord som cringe, ett självklart ord enligt mina elever och döstäda som kanske är lite mer aktuellt om man lämnat gymnasiet. Mina elever i samtliga klasser har fått arbeta med nyord och språkförändring, men i år 2 och 3 kombinerade jag de nyaste orden med några väldigt gamla. Som inledning till litteraturhistorien och historieavsnittet om Antiken (grymt att ha samma klass i Historia 1b och Svenska 2) fick eleverna jobba med ord som härstammar från det antika Grekland och dessutom en rad latinska uttryck från det antika Rom. Jag introducerade dem för det vackra och användbara ordet etymologi (alla borde vara ordsamlare) och det var tydligt att vissa ord ändrat betydelse under åren. Som cyklop till exempel. Då ett enögt monster, därefter ett runt cyklopöga och nu en mer modern variant av detsamma.

Andra ord på den antika listan var prolog och epilog, tillsammans med andra litterära ord som epik, lyrik, dramatik, peripeti, komedi och tragedi. Ord från kända antika dramer var bland annat Oidipuskomplex och från gudarnas värld kom till exempel Akilleshäl och dionysisk.

Debatten om skolan blir ofta svartvit, där de som vill ha faktakunskaper, prov och skrotade datorer käbblar med de som förordar analys och digital kompetens. Jag ser ingen motsättning och gillar att hjälpa till att fylla på mina elevers allmänbildning, men inser också att datorn och internet är ganska bra verktyg för att hitta information.

När jag i höstas frågade mina elever i år 2 vad allmänbildning är var de förvånansvärt konservativa. Den som är allmänbildad vet en del om litteratur, historia, religion, naturkunskap och om det som sker i samhället just nu. En uppfattning vi delar och det är en av anledningarna till att jag kombinerade nyordslistor med antika ord och uttryck. Det är ändå lite coolt att kunna skriva Q.E.D. efter en snygg uträkning på ett matteprov.

Om inte gamla ord väcker eleverna kan jag tipsa om att läsa Catullus högt. Väljer du dikten som inleds ”Jag ska knulla er jag i mun och arsle …” torde ingen elev sova vidare.

 

 

Snart jul för alla otäta lärare

Vi har det lyxigt vi som har en lång ledighet att se fram emot. Så brukar det låta när det talas om lärare och med tanke på hur lätt det varit att komma in på lärarutbildningar den senaste tiden kan nästan vem som helst bli lärare. Trots detta verkar få sugna när jag föreslår det.

Nu blir det inte lika lätt att komma in på utbildningen då Högskoleverket då 27 av 59 ansökningar om examensrätt avslogs. Katastrof skriver Lenita Jällhage i DN, men frågan är om det hade protesterats lika mycket om inte Stockholm drabbats. Hellre färre lärare som konkurrerar om platserna säger jag, det lär ge högre kvalitet. Att utbildningarna koncentreras till södra Sverige är ett problem, men inte att utbildningsplatserna blir färre-

Tyvärr råder ingen lärarbrist, då tjänsterna på många håll blir färre. Det heter att det beror på minskade elevkullar eller att lärartäthet inte spelar någon roll, men jag är skeptisk. Senaste PISA-undersökningen visar att svenska elever tappar allt mer och de är de redan svaga som halkar efter ytterligare. Där behövs med all säkerhet alla övertaliga lärare.

Jag håller inte heller med Hans Bergström om att friskolor är lösningen på allt. Hur många friskolor befinner sig i de mest utsatta områdena? Jag tror inte heller att vi kan skylla allt elände på det fria skolvalet, snarare på att alla elever inte får den hjälp de behöver. Det är här min övertygelse om att det behövs fler lärare på rätt plats kommer in. Du kan till exempel inte lära nyanlända svenska i hur stora grupper som helst och inte heller hinna se alla elever i ”vanliga” klasser om de består av 32 elever. Visst är det viktigast med bra lärare, men även bra lärare har sina begränsningar. Få av dem kan till exempel trolla med knäna och inte heller har de ögon i nacken.

Jag har arbetat i 3,5 år i min kommun och sedan dess har väldigt få, om ens någon, fått tillsvidareanställning. Istället vimlar det av vikariat och när vikariatet är slut är det således lätt att göra sig av med personalen tillfälligt. Det gäller också att hålla koll på LAS så att man inte tvingas anställa någon tillsvidare. Bättre då att leta fler vikarier.

Omsättningen på lärare är ett problem främst för eleverna, men också för lärarna. Att ständigt byta kollegor blir inte sällan som att börja om. Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen att knyta nya bekantskaper och få del av nya kollegors kunskaper, men det finns en gräns. Stabilitet kanske inte funkar när man talar om Kina, men när det handlar om skolan behövs stabilitet och lite arbetsro.

Så vad tror jag? Jag tror på de täta lärarna. Att kunna locka med en bra lön är viktigt för att få de bästa. Sedan måste också en hel del göras när det kommer till arbetsmiljön. Vettiga arbetsplatser för lärarna finns i allt för få skolor. Där har jag tur. Många skolor har dock en arbetsmiljö för såväl elever som lärare som få andra skulle acceptera.

Morrica skriver alltid läsvärt om skolan och här kan du läsa hennes tankar om lärarnas löner.

Björklund tycker att det är viktigt kan han mycket väl få ge mig en lärarlegitimation. Den blir dock betydelselös om det inte satsas mer på löner och skolmiljö. Blir det bättre om vi arbetar 40 h/vecka som alla andra istället för 45? Jag gör gärna det förutsatt att jag får betalt för övertid, kan ta min semester när jag känner för det och får en sisådär 10 000 mer i lönekuvertet. Just nu känns det mest som ett sätt att pressa en redan stressad lärarkår ännu mer.

En sak är säker. Jag ska njuta av mitt jullov. Det är jag värd.

En infekterad fråga

Jag tillbringade gårdagen på en utbildning med rubriken Gift mot sin vilja där bland annat Sara Högdin från Högskolan i Halmstad talade om integration i skolan. Utifrån flera stora undersökningar talade hon om elever som inte tillåts delta i delar av undervisningen.

Det kan gälla till exempel simundervisning, sex- och samlevnadsundervisning eller på ytan oskyldiga ämnen som musik eller biologi. Hur ska vi förhålla oss till denna frånvaro? Måste alla vara med på allt?

Sara berättade om ett rundabordssamtal där hon var med tillsammans med barnombudsmannen och två representanter från DO. På frågan om huruvida barn ska få slippa simundervisning om föräldrarna vill så svarade representanterna från DO konstigt nog ja och hänvisade till respekt för andra kulturer. Vems rättighet ska vara viktigast? Föräldrarnas tyckte DO uppenbarligen medan BO självklart höll på barnet.

Vad är skolans uppdrag? Att barn ska få ta del av undervisningen i alla ämnen. Så måste det vara.  Ska man få använda könsseparerade grupper i till exempel sim- och sexualundervisning? Självklart skulle jag skulle säga. Till en början. Vi måste nå ungarna och när det gäller ämnen som simning är väl ändå det viktigaste att de just lär sig simma. Sedan kan inte all undervisning vara separat och frågor som rör jämställdhet och normer i vårt samhälle måste ständigt diskuteras. Det ena behöver inte utesluta det andra.Att bara tveklöst säga att könssegregerade grupper är ett steg tillbaka tycker jag är lite korttänkt. Är det verkligen ett steg framåt att ungarna inte deltar i undervisningen alls?

När våra elever skulle träffa ungdomsmottagningen förra veckan talade vår kurator med de personer som höll i utbildningen innan och bad dem informera killar och tjejer separat. Så gjordes inte och resultatet blev att flera av våra elever, främst tjejer men också killar, lämnade klassrummet. Alltså fick de inte någon undervisning alls. Är det bra?

Jag måste säga att jag inte gillar att dela upp eleverna i grupper efter kön, men när det handlar om sex och relationer är det ofta väldigt bra. Detta gäller oavsett varifrån eleverna kommer. Huvudmålet måste vara att eleven får den undervisning de har rätt till. Jag vill att alla mina elever ska kunna simma och att de alla ska få nödvändiga kunskaper om sin kropp, sin sexualitet och sina rättigheter.

Efter lunch talade Sandra Atler jurist från ECPAT Sverige om vad som egentligen står i lagar och hur man kan förhålla sig till internationella konventioner. Fokus var främst barnäktenskap och alla förmer av tvångsäktenskap. Varför är  barnäktenskap så vanligt globalt? Fattigdom eller bristande utbildning menade Sandra.

Hon tryckte på att det egentligen inte spelar någon roll om barnet samtycker till giftermålet egentligen då ett barn inte anses kunna säga ja till exploatering. All form av sexuell exploatering står i strid med barnkonventionen och dessutom är det farligt att ingå äktenskap för tidigt eftersom barnet då mister det skydd som barnkonventionen ger.

Barnäktenskap är inte okej, det står klart efter att ha läst barnkonventionen med detta ämne i fokus. Trots detta behövs en rapport 2010 som heter Gift mot sin vilja. Inte så lite skrämmande om man tänker på det.

Borde det inte räcka med en konvention om mänskliga rättigheter? Varför behövs en Kvinnokonvention och en Barnkonvention? Är barn och kvinnor inte människor? Från 1948 har det tack och lov hänt en del och de senare konventionerna är lite vassare och tydligare i sina formuleringen. När det gäller våld mot kvinnor har FN bara kommit fram till en gemensam deklaration. Det svåra har varit att enas om en deklaration om vad som sker i det privata rummet. Ännu svårare är det att enas kring våld i hederns namn. Där finns det bara en resolution vilket är en svagare form av skydd.

Artikel 16 i Kvinnokonventionen handlar om jämställdhet i äktenskap och familj. Där framgår ganska tydligt att medgivande för äktenskap ska ges. Det finns hinder för likabehandling och därför finns fler konventioner som komplement till deklarationen om mänskliga rättigheter. Äktenskap som ingås innan man är 18 ska inte vara giltiga. Viktigt är också att komma ihåg att det är skillnad mellan att vara myndig och att vara barn. Barn är man till 18 års ålder oavsett myndighetsålder.

Är det inte så att Barnkonventionen är uddlös om det inte händer något med länder som ratificerat men ändå bryter mot konventionen? Sverige har fått kritik och vi är inte ensamma. Tyvärr kan man inte komma med enskilda klagomål vilket gör att Barnkonventionen inte följs av de 193 länder som ratificerat den. Usa och Somalia har inte ratificerat konventionen.

Grundprincipen är att alla barn ska skyddas av Barnkonventionen oavsett om de har uppehållstillstånd eller inte. Barnens bästa ska stå i fokus och de ska ha rätten att komma till tals. Viktigt att se barn som individ och inte som föräldrarnas ägodel. Det finns utrymme för tolkning och det är alltid lurigt.  Det framgår tydligt att barn ska skyddas mot alla former av sexuellt våld eller utnyttjande. Däremot står det ingenting uttryckligen om barnäktenskap.


Stockholmsäventyr

Dagen började tidigt på en mörk och snöig skogsväg med en störig väska på hjul. Tågresan på tre timmar är rätt lagom tycker jag. Skönt att läsa lite och hinna sluta ögonen. Läste några noveller av Munro och en var riktigt, riktigt bra. Vi har också hunnit med Hustruskolan på Odenteatern och nu ska vi på skolbesök.

Om sex och sånt

Ni som följer mina tweets märkte att jag var på kurs igår Sex, unga och skolans roll med fokus på pubertet. En fantastiskt bra fortbildningsdag arrangerad av GR-Utbildning, VG-regionen och Göteborgs Stad.

Vi fick information om de riktlinjer som Hivprevention i Västra Götaland tagit fram för sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. Tyvärr är det här ett ämne som är allas ansvar, men blir ingens. Jag tycker att det är rätt att de här frågorna är hela skolans ansvar och det är definitivt bra om rektorns ansvar blir ännu tydligare i den nya läroplanen, men är det verkligen så att alla lärare är lämpade att undervisa i ämnet? Fortbildning för alla är definitivt en god tanke, men jag är ändå tveksam. Vi hade en ung och osäker lärare på högstadiet, som höll på att dö när sex kom på tal. Undervisningen leddes därför av Pogo Pedagog och det är väl inte direkt den bästa läraren i landet.

Linda Backlund från Skambyrån läste i sina dagböcker och fick i alla fall mig att bli tonåring igen, trots att jag aldrig skulle våga ens snegla i mina egna dagböcker än mindre läsa ur dem inför publik. Skulle du?

Underbara Emma Hamberg talade om pubertet och ritade kroppskartor, något som jag tror att även mina elever skulle kunna göra, trots att de tycker att det är ganska konstigt att prata om sex. Konstigt, men inte så ofta pinsamt faktiskt. Det gäller bara att ta det lite lugnt. Att föreslå onaniläxor det första man gör kanske inte någon direkt smart idé. Hennes bok Kärlek och 6 från pirr till petting är både oskyldig och rakt på sak på samma gång, men den verkar inte gå att köpa längre?

Jag tycker att det är grymt kul att prata sex och relationer med eleverna. Extra spännande var det att lyssna på Magnus Silfverstolpe, konferensens ende skolledare, som inte bara är biträdande rektor på Blackebergs gymnasium, utan sexualupplysare också. Han gav konkreta tips på vad man som lärare ska tänka på om man har elever som vuxit upp i en annan kultur och kanske i en annan religion. Mycket intressant. Jag är grymt sugen på att köra igång vårt hälsa-projekt precis nu, för att få prata om allt som har med välbefinnande att göra vilket självklart inkluderar sex, identitet, kroppsuppfattning, självkänsla och allt annat som upptar tankarna i tonåren och självklart även därefter.

Vi fick också en smygpremiär av den tecknade sexfilm som UR och RFSU ligger bakom. Till våren sänds både den och en serie om sexualkunskap i skolan där vi får följa en lärare, en klass och ett sexualkunskapsprojekt. I det klippet vi fick se listade läraren synonymer till könsorgan på tavlan. Det har jag också gjort, många gånger, men det var faktiskt lite pinsamt när min chef traskade in i klassrummet mitt i detta. Han mumlade lite åt tavlan där det stod kuk, fitta och en rad mycket mer fantasifulla och kreativa ord och gick sedan ut. Annars är just listandet en ganska avdramatiserande sak att göra. Vad ska man egentligen kalla sitt könsorgan? Vilka ord passar i vilket sammanhang? När växer man ur snippan och snoppen?

Vad ska man då använda för material?

Ovan nämnda Silfverstolpe har varit med och tagit fram materialet Kropp & sexualitet Fakta och metodmaterial för lärare som undervisar i svenska som andraspråk, som verkar riktigt bra. Det finns också ett material som heter Röda tråden och en sajt för lite yngre vid namn Fråga chans med en tillhörande sajt. Någon som använt?

Jag har också surfat runt lite efter böcker och sidor som verkar bra. Mycket har jag hittat på RFSU. Lämna gärna fler tips i kommentarsfältet.

kondom.nu

RFSU om sexualundervisning

Män som har sex med män, Kvinnor som har sex med kvinnor och Transpersoner och sex som finns på RFSL.se

Sex med mera av Sandra Dahlén, som visserligen har några år på nacken.

Kukbruk av Manne Forssberg, som jag gillar skarpt, trots att den inte vänder sig till mig.

Stora sexboken -för tjejer som har sex med tjejer av Helene Delilah och Malinda Flodman

Samtala om pornografi i skolan

Fittfakta som även finns på engelska med titeln Pussypedia.

Kukkunskap som har fått den underbara engelska titeln Dicktionary.

Slidkransen, som mina elever definitivt ska läsa.

Lilla snippaboken och Lilla snoppboken av Dan Höjer, som jag tror hade varit en bra början för mina elever.

Respekt: en sexbok för killar av Inti Chavez Perez

Unga tjejers bok om sex & kärlek av Katerina Janouch

Barnsligt och bra

Jag vågade vara lite galen och barnslig förra veckan och hade en lektion som fylldes med rim och ramsor. Mina elever som är mellan 16 och 19 hängde helhjärtat med på Pelle Plutt, Äppel päppel, Hallå där köp blåbär och andra godingar. Helt underbart att höra och se dem släppa loss totalt. Skratten och värmen följde med mig i flera dagar.

Nu vill jag leta upp fler, både till eleverna och till grabbarna O som älskar ramsor också.

Lilla Barnkammarboken ser trevlig ut, men sådana här böcker vill jag helt klart bläddra i innan jag köper dem.

Boken om Bagar Bengtsson kan vara lite svår, men varför inte. Den borde väl finnas på biblioteket om inte annat.

Har ni bra tips på böcker med rim och ramsor?

Jobbar hemma

image

Och egentligen lusläser jag kursplanen eller rättare sagt förslaget därtill för engelska år 9. Efter tepausen ska jag försöka samla mina tankar om kursplanen i allmänhet och de särskilda program som ska startas i höst i synnerhet. Nu när vi tvingas stå ut med Jan Björklund i fyra år till är det nämligen några frågetecken han behöver räta ut.

Sociala medier i skolan

I serien Lärare gör som ges ut av Natur & Kultur ingår Bloggen möter undervisningen -konkreta metodiska tips av Liza Greczanik. Precis som titeln säger är detta en väldigt konkret bok. Den handlar om fördelar och nackdelar med att använda bloggen i undervisningen. Liza Graczanik har också skrivit boken Elever online som jag ännu inte läst, men gärna vill läsa. Idag ska jag lyssna på henne på Bokmässan då hon ska vara med i seminariet Elever online – Var är lärarna? arrangerat av Lärarnas Riksförbund kl 15.00.

Jag håller helt med Greczanik när hon säger att skolan och dess lärare måste hänga med i den nya tekniken och ta in den i undervisningen. Många elever lever i den virtuella världen och detta kan vi utnyttja.

Jag använder sociala medier en hel del i min undervisning och dessutom för att kunna få ut information. Klassen har en blogg där minst ett inlägg i veckan ska publiceras. Där ligger också veckans planering och jag och mina kollegor brukar tipsa om bra länkar och böcker. Det går lite, lite trögt då många av eleverna har väldigt lite datorvana, men för varje vecka blir det lättare.

I höst har jag också börjat använda google docs med de elever som jag undervisar i svenska. Hittills i år har jag bara fått in ett enda papper, resten har lämnats in i digital form. Fördelen med google docs är att jag kan ge eleverna respons som de ser med en gång, när de sedan bearbetar sin text kan jag snabbt se den nya texten. Ingenting behöver mailas fram och tillbaka, ingenting sparas på fel ställe eller fel dator. Allt finns istället precis där det ska vara, på vilken dator som helst. Just bearbetningen av texter har blivit mycket bättre och det är en väldigt viktig del av skrivprocessen och därmed språkinlärningen. Möjligheten till dåliga ursäkter har också minimerats då eleverna ska lämna in sina uppgifter som blogginlägg eller google docs.

Igår gick jag igenom alla dokument mina elever delat med mig den senaste veckan, prickade av mot förra veckans planering och skickade ett mail till varje elev med information om vad som saknades. Nu funkar detta extra bra då jag har få elever, men ett papperslöst läraryrke hade varit mitt mål om jag varit kvar på grundskolan med mina 150 elever.

Facebook då? Ska lärare verkligen umgås med elever på Facebook? I en artikel i senaste Skolvärlden går en lärare så långt att hon kallar det oprofessionellt. Jag skulle istället säga att det är oprofessionellt att  inte utnyttja sociala medier för att nå eleverna.Däremot har jag valt att göra ett separat lärarkonto för mina nuvarande elever, på mitt ”vanliga” finns några gamla elever, men inte så många. Jag är egentligen inte intresserad av att samla vänner på Facebook, utan att använda de fördelar som finns med att nå eleverna lätt. Jag tillbringar inte heller kvällarna med att chatta med eleverna och har inga svårigheter att skilja på jobb och fritid.

Mitt mål är att mina elever ska ta ansvar för sitt skolarbete, sin närvaro och då är det viktigt att jag utnyttjar de kanaler som erbjuds. Att kunna sjukanmäla sig på Facebook, via sms eller via mail är självklart bra. Det är också bra att kunna dela ett google dokument med mig för att få respons på ett arbete. De elever som går nationella program större delen av veckan använder detta en del. Idag ska jag till exempel hjälpa en tjej med ett arbete i psykologi och dessutom ge språkrespons på hennes biologiuppsats. Som lärare fungerar jag allt oftare som handledare och mentor och det tycker jag är bra.

Det vi diskuterat en del mina kollegor och jag, är vad vi ska göra med den information vi får om eleverna när vi ser dem på till exempel Facebook. Problemet med att många unga inte riktigt har den respekt för internet och kanske lägger ut opassande saker försvinner knappast bara för att vi väljer att inte se. Som ett första steg har vi bestämt att diskutera vilken bild av sig själv som man vill förmedla till andra.

I måndags såg vi föreställningen Det tredje rummet, en fantastisk show om identitet. Där diskuteras frågeställningarna Vem är jag? Vem tror ni att jag är? Vem vill jag vara? med hjälp av musik, dans, monologer på ett helt suveränt sätt. En av övningarna som skickades med handlade just om Facebook och hur en profil kan se ut.

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: