Det bästa av allt av Rona Jaffe utkom 1958 och var säkert ovanligt frispråkig då. Huvudpersonerna dricker kopiösa mängder whiskey, dejtar och har till och med sex ibland, någon gör abort och en annan är ensamstående mamma. Boken marknadsförs som “Sex and the City på 50-talet” och det ligger något i det. Även de mer nutida flickorna dejtar, dricker drinkar och drömmer om män. Mycket och inget har med andra ord hänt.
Jaffe arbetade själv både som kontorist och senare som biträdande chefredaktör på Fawcett Publications och säkerligen är mycket i boken självupplevt. I förordet framgår det också att hon intervjuat ett femtiotal kontorister för att få en så sann bild som möjligt av dem hon beskriver i sin bok.
Titeln kommer tydligen från en platsannons i The New York Times som inleddes med orden “Ni förtjänar det bästa av allt.” Och visst är det “det bästa av allt” som flickorna på Fabian Publications vill ha, men mest av allt verkar de vilja ha en man. Den perfekta mannen med stort M. Arbetet och självständigheten är något tillfälligt i väntan på det riktiga livet som gift. Irriterande, men säkert inte på något sett osant. Inte heller ett helt försvunnet sätt att se på livet.
Kanske dags att berätta om vad Det bästa av allt handlar om. Det börjar med att vi får träffa en av mina favoriter, Caroline, som börjar sin första dag på Fabian Publications som kontorsflicka. Hon fascineras av hur kontoret fylls klockan nio av flickor som verkar ha väldigt trevligt tillsammans. Mary Agnes är den första hon träffar ordentligt. En flicka som beskrivs som alldaglig och plattbröstad och som har fullt fokus på sitt stundande bröllop.
Första veckan får Caroline vara sekreterare åt miss Farrow, som haft tolv fasta sekreterare på tre år. Det är inte bara illa då hon tidigt får chansen att läsa och bedöma manus. Drömmen är att bli redaktör och hon är beredd att jobba hårt för det.
Ny på kontoret är också April, en flicka från landet som bott i New York i några veckor och senare får vi också stifta bekantskap med Gregg som vill bli skådespelerska och Barbara som är ensamstående mamma och helt enkelt behöver försörja sig.
De umgås med varandra, går på dejter, dricker oväntat mycket och drömmer om ett bättre liv. I viss mån handlar det om karriär, men viktigast av allt är kärleken och kanske också det fina hemmet. Det som Barbara knappast fick i sitt äktenskap.
Männen är viktiga. Dels de som svikit, Carolines Eddie som gifte sig med en annan, Aprils kärlek som ser henne mest som ett tidsfördriv och en sexpartner, Greggs inte helt sunda förhållande och så Barbaras man som svikit både henne och dottern. Kärleken är sällan vacker, snarare destruktiv och kanske ska man, som Caroline, söka en rent platonisk kärlek för att slippa bli sårad. Det är helt klart dubbelt. Alla söker kärlekeken, men få hittar en som är något att ha.
Jag gillar att Det bästa av allt är skriven redan 1958. Det borde betyda att skildringen är sannare än den hade varit om nutidens nostalgi hade format historien. Det är frustrerande hur kvinnorna försvinner så fort de gift sig och sorgligt att livet är så enkelspårigt. Jag tänker på min mormor som faktiskt jobbade kvar på sitt kontor efter att hon gift sig och hur konstig hon sågs. Hon ville inte “bara” vara fru och mamma. Jobbet var viktigt för henne.
Hur ser det ut nu? Är det inte så att denna tid lyfts upp som ett ideal allt för ofta? Att det är fint och bra att sluta jobba när barnen kommer och vara hemmafru. Fixa lite hemma, ägna sig åt barnen, vara en perfekt fru och mamma och ha en man som försörjer familjen.
I Det bästa av allt är det inte vackert. Långt ifrån och just sakligheten gör att jag uppskattar boken. Samtidigt är sakligheten också lite störande. Boken är väldigt “matteroffactly” och redovisar händelser snarare än förmedlar tankar och känslor. Det har en effekt så till vida att historierna blir trovärdiga, men jag saknar en djupare analys av det som sker och de beslut som tas. Kanske är jag skadad av dagens diskbänksrealism där allt analyseras sönder och samman, men jag kan inte hjälpa att jag vill ha lite av det även här.
Sammanfattningsvis är det här en trevlig bok, bra på många sätt, men kanske lite lång. Helt klar läsvärd men kanske inte med så mycket wow-faktor. Jag är dock glad att jag fick lära känna kvinnorna i boken, trots att jag ibland blev både ledsen och besviken på saker som hände dem. Det var en väldigt bra bok att läsa i en bokcirkel då det fanns en hel del att prata om.
Fler bokcirkelsdamer om boken:
