enligt O

Tankar från en bokberoende

Kategori: Romaner (Sida 1 av 48)

Mellan himmel och hav

Anna Fredriksson kan konsten att skriva lättsamma romaner med tillhörande svärta och senaste boken Mellan himmel och hav är inget undantag. I den får vi följa en mor och en dotter som inte haft kontakt på väldigt länge, men som får det efter ett oväntat dödsfall. Det visar sig att även en mormor finns i närheten och relationen mellan de tre kvinnorna står i centrum för handlingen.

Sally är huvudpersonen. En kvinna i medelåldern som en gång valde en ganska så otrevlig sambo framför sin dotter, trots att hennes egen mor svek henne som barn och hon därför borde veta bättre. Dottern Josefin har flyttat till Kivik, där hon tillsammans med sin sambo driver en eko-gård och försöker att klara sig utan svärföräldrarnas pengar. Tryggheten i hennes liv var annars en äldre släkting och när han dör är hon säker på att hon ska få ärva. Nu blir det inte så, utan Sally är den som får huset och hon bestämmer sig för att åka ner på begravningen och kanske också stanna. En ny chans för mor och dotter alltså, men vad Sally inte vet är att hennes mamma Vanja också bor i närheten.

Mellan himmel och hav är första delen i en planerad serie och det märks. Berättelsen hinner knappt komma igång innan den tar slut, vilket blir något av en besvikelse. Jag är dock helt säker på att jag kommer att läsa de kommande böckerna om Sally, Josefin och de andra, då de är intressanta karaktärer som jag gärna lär känna mer. Det är förutsägbart, men trevlig och perfekt lättsam sommarläsning.

Finna sig är en märklig bok

Finna sig är en studie av kvinnans tre roller och de krav som dessa ställer på henne. Hon ska vara mamma. Hon ska vara åtråvärd. Hon ska vara omhändertagande, hon ska vårda. Så står det i alla fall i inledningen till Agnes Lidbecks debut och det är utan tvekan så att huvudpersonen Anna fastnar i de tre rollerna. Hon försöker vara en god mor till sina och Jens barn, även om hon tappar bort sig själv i processen. Hon försöker vara åtråvärd, men är likväl uttråkad och känner sig dessutom helt ointresserad av att vara det. Däremot blir det lite bättre när hon träffar en ny man, då är det lättare att känna sig åtråvärd. Baksidan av att mannen är äldre är att han snart behöver en vårdare mer än en älskarinna. Anna gör det som krävs av henne. Är den andra förväntar sig att en riktig kvinna ska vara. Ingenstans känner hon någon lycka i att spela de roller samhället kräver av henne att spela.

Det var ett bra tag sedan jag läste Finna sig, men den sitter kvar. Det var också en väldigt bra bok att diskutera, som vi gjorde i Kulturkollo läser. Däremot är jag inte säker på att jag tycker om den. Det är en snygg och välskriven bok utan tvekan, men jag är helt ärligt så otroligt trött på böcker om kvinnor som förälskar sig i kulturmän och tror att de är svaren på allt. Klart är ändå att Finna sig gjorde mig tillräckligt nyfiken för att vilja läsa mer av Agnes Lidbeck. Hon har en egen stil trots det inte så nya temat och jag vill gärna läsa nya boken Förlåten.

 

Vi mot er — tillbaka till Björnstad

Först höll jag på att bli vansinnig på Fredrik Backmans krampaktiga stil i Vi mot er, där ett bank far genom bygden och låter oss träffa karaktärerna. Det blir för mycket, för krystat, faktiskt riktigt irriterande.Ibland funkar det riktigt bra med alla metaforer, liknelser och onomatopoetiska uttryck, men ibland hade jag klarat mig utmärkt utan. Den allvetande berättaren som talar om för oss vad som händer är också den ibland effektfull, men andra stunden helt onödig. Det blir övertydligt och jag känner mig idiotförklarad. Less is more Backman, less is more.

Sedan kommer historien om det nu krossade hockeylaget i Björnstad igång och jag fastnar trots det ibland fortsatt överutsmyckade språket. Det Backman är allra bäst på är nämligen att skapa trovärdiga karaktärer och en riktigt bra historia. Kevin har lämnat byn och kvar finns skammen. Skammen hos de som stöttat honom och som inte förstod. Skammen hos de som drabbades av hans handlingar. Peter och Mira gör allt för att samla ihop spillrorna av sin sönderslagna familj, men bygden gör det definitivt inte lättare för dem. Maya försöker leva vidare, men vill helst av allt fly. Tillsammans med bästa vännen Ana drar hon sig bort från alla andra.

Hockeyspelarna i Björnstad har gått till rivalerna i grannbyn Hed, men det är i Björnstad vi stannar. Det är här den nya tränaren Elisabeth Sakell träder in. Hon ska återskapa laget och nå framgångar igen och till hjälp vill hon ha en spelare som just nu sitter inne på ungdomsvårdsskola. Dessutom finns en populistisk politiker i kulisserna, Richard Theo infiltrerar och intrigerar. Till slut lyckas han nästla sig ända in i hjärtat av Björnstad, utan att någon egentligen förstår vad som pågår. Benji får mer plats i den här boken och det är bra. Han är en av mina favoriter och nu får vi lära känna honom ännu mer. Kanske är han bokens största behållning.

Vi mot er är en bra bok, men jag tror att Fredrik Backman skulle tjäna på att renodla sin historia mer. Nu tar det lång tid innan berättelsen kommer igång och om jag inte hade läst riktigt bra böcker av honom innan hade jag kanske gett upp. Sedan tar det sig, det gör det och jag rycks med i de starka känslorna som genomsyrar berättelsen på gott och ont.

Under två timmar

Under två timmar av Hanna Landahl utspelar sig i Göteborg och det är alltid trevlig att få sin stad skildrad i böcker. Extra trevligt är det att huvudpersonerna inte bor i stadens hippaste kvarter, utan på Hisingen, där vissa vill påstå att de bor i Lundby, medan husen egentligen ligger i Biskopsgården. Staffan och Anna bryr sig inte om det, utan bekymrar sig mer över att två vuxna med bra jobb aldrig kan få pengarna att riktigt räcka till.

Det är Staffan som berättar. Han är 37 år, älskar Håkan Hellström och hoppas på att kunna stiga i graderna på Migrationsverket. När han inte får chefstjänsten han sökt, utan den istället går till Martin, som är yngre, snyggare, utbildad jurist och springer milen på under 45 minuter, tappar han allt. Lösningen? Att börja springa. Nu ska han imponera på de andra genom att springa Göteborgsvarvet på under två timmar.

Viktigast först. Att köpa de bästa skorna, de coolaste träningskläderna och de (nästan) dyraste hörlurarna. Att familjens ekonomi egentligen inte tillåter sådana utsvävningar orkar han inte bry sig om. Ska han springa ska han göra det på riktigt. Att han sedan nästan dör efter någon kilometer i Skatås är ett bakslag, men han är inte redo att ge upp.

Staffan, Staffan, vad svårt det är att tycka illa om honom trots all hans fixering vid yta och kampen för att bli någon annan än den han är. Någon hans fru kan älska mer och hans chef kan beundra. Hela tiden ställer han till det för sig själv, när han bara vill bli lite älskad.

Under två timmar är en charmig bok som beskriver livets allvar på ett annorlunda och ofta roligt sätt, samtidigt som den innehåller en del svärta. Jag tyckte mycket om den och hoppas och tror att det här är den första av många böcker av Hanna Landahl. Nu är jag lite nyfiken på debuten Välkommen till Himmelsta.

 

Mellan himmel och Lou

På den lilla ön Groix utanför Bretagnes kust bor den pensionerade läkaren Jo. Ön är hans personliga paradis och för många år sedan flyttade hans fru Lou med honom dit, trots sin familjs protester. Nu har hon just dött och Jo är ensammare än någonsin. Hon var alldeles för ung och den gemensamma ålderdom som han drömt om är nu förlorad.

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet handlar om Jos kamp för att skapa ett liv utan Lou och hur hennes testamente tvingar honom att ändra sitt beteende. För länge sedan lovade han Lou något och vi får veta att han svikit henne. Juristen som ansvarar för testamentet ger honom en flaska med det kontrakt han nu brutit och ett brev från Lou som han ska få när han sett till att deras två barn är lyckliga. Lou var nämligen Jos allt. Lou och jobbet. Barnen kom långt efter.

Men nu finns de där, sonen Cyrian, som lämnat sin dotter Pomme och hennes mamma kvar på Groix och bor istället i Paris med sin fru Albane och deras gemensamma dotter Charlotte. Att det blev just det var mest en slump. Han ville att Pommes mamma Maëlle skulle följa med honom till Paris. Hon vägrade. Sedan ville han att hon skulle göra abort. Hon vägrade. Så träffade han Albane, hon blev gravid och så gifte de sig. Lyckliga är de däremot inte och han flyr till sin älskarinna så ofta han kan.

Dottern Sarah försöker göra allt för att inte få sitt hjärta krossat igen, som hon fick när hennes livs kärlek lämnade henne innan deras bröllop. Han var rädd för den sjukdom hon drabbats av. Hon gör allt för att den inte ska påverka hennes liv. Sarah må vara olycklig, men hon tycker i alla fall om sin far och här tycks Jo ha en sportslig chans att fullfölja sitt uppdrag. Cyrian däremot avskyr sin far och avgudade sin mor. Att få honom att bli en del av gemenskapen blir en större utmaning.

Mellan himmel och Lou är en fantastisk bok. Karaktärerna är levande, relationerna trovärdiga, språket vackert, miljön underbar. Ja, det blir lite smörigt ibland, men det är helt okej. Det här är en bok att älska.

 

My policeman — om hopplös kärlek

My policeman av Bethan Roberts börjar i slutet. Året är 1999 och en kvinna tar hand om en man som fått flera hjärnblödningar och inte kan klara sig själv. Hon funderar på om hon ska berätta för honom att hon inte längre vill döda honom, men bestämmer sig för att hålla det för sig själv. Istället småpratar hon med honom, som läkaren sagt att hon ska göra. Någonstans i huset finns hennes man, men han är inte intresserad av patienten.

Kvinnan heter Marion och när boken går tillbaka i tiden hela 48 år berättar hon hur hon för första gången träffar Tom, som är bror till hennes väninna Sylvie. Det tar några år innan han märker henne, men hon blir småförälskad direkt. Sedan början han ge henne simlektioner i havet och de dejtar lite försiktigt. En dag tar han med henne ut på lunch och presenterar henne för sin vän Patrick.

Patrick och Tom har ett förhållande, men det är självklart hemligt. I 50-talets Brighton är det absolut inte tillåtet att vara homosexuell, i alla fall inte offentligt. Staden må vara hur syndig och liberal som helst, men en polis har inte ihop det med en annan man. Istället gifter sig Tom med Marion. Polismannen och lärarinnan, ett perfekt par utåt, men också ett mycket olyckligt sådant. Både Patrick och Marion vill ha sin polis, men ingen kan få honom på riktigt.

Jag tyckte så mycket om My policeman, en bok jag köpte när jag var i Brighton och botaniserade i den lokala hyllan på Waterstones. Det är en så tragisk berättelse om hopplös kärlek och jag är glad att vi i alla fall kommit lite längre nu. Vi behöver verkligen ta vara på vårt öppna samhälle, där allas kärlek är accepterad. Då slipper vi olyckliga trojkor som Marion, Tom och Patrick.

 

Den svavelgula himlen

I Den svavelgula himlen av Kjell Westö får vi följa den namnlöse huvudpersonen från skolålder till ålderdom. En pojke med arbetande föräldrar som kämpar för att skapa ett bra liv. Fadern köper till och med en liten sommarstuga och det är där pojken lär känna Alex och Stella Rabell, överklassbarn som kommer att följa honom genom hela livet. Alex som hans vän och Stella som hans ständiga kärlek.

Egentligen handlar inte Den svavelgula himlen om mer än livet för några olika personer. Det händer massor och samtidigt ingenting. Berättaren blir ihop med Stella, blir utkonkurrerad och tillbakatagen. Alex kör sitt race med berättaren som ständig följeslagare. Och berättaren själv gör sitt bästa för att bli den framgångsrika författare som han drömmer om att bli.

Det är trevligt, stillsamt och extremt sexfixerat. Här blev jag lite överraskad måste jag säga, men hjälp vad mycket fokus det är på sex. Det är det enda berättaren verkar tänka bok och det är säkert sannolikt om än ganska tröttsamt. Jag tyckte om att läsa om Stella, Alex och berättaren, men jag stördes faktiskt av alla mer eller mindre taffliga sexscener.

Den svavelgula himlen är en bra bok, men inte det bästa jag läst av Kjell Westö. Karaktärerna är intressanta att följa och den historiska fonden ger ett djup. Där har Westö sin styrka.

Torsdagsänkorna

Torsdagsänkorna av Claudia Piñero tar oss med till de fina folkets Buenos Aires. Till förorten Altos de la Cascada där husen är imponerande, murarna höga och golfbanan en naturlig mötesplats. I detta område hittas tre män döda på botten av en pool. De är vänner, deras fruar umgås och katastrofen påverkar många.

Det här är ingen bok med döden i centrum. Ingen deckare där någon skyldig ska hittas. Istället är det berättelsen om ett Argentina där de som har en fin fasad vill upprätthålla den till varje pris. Där ekonomiska kriser inte tillåts påverka det liv de lever och där de rika håller varandra om ryggen oavsett vad som händer.

Berättarperspektivet växlar och vi får veta mer och mer om de familjer som bor i Altos de la Cascada. Kika in bakom fasaden, få en chans att ta reda på sanningen. Få veta hur de, liksom så många andra, påverkas av händelserna några veckor innan 9/11 2001. Mest tycker jag om mäklaren Virginia, som har stenkoll på varenda hus i området och något cyniskt vet exakt när hon kan tjäna pengar på en försäljning. Hon nosar upp problemen och slår till.

Torsdagsänkorna liknar få andra böcker jag läst. Piñero berättar på ett stillsamt sätt om liv som egentligen är ganska dramatiska. Ibland tar det en stund för sanningen att sjunka in och jag tycker om effekten. Mest intressant är det dock att få chansen att träda in i en för mig helt okänd värld. Det är kanske det bästa med litteratur över huvud taget.

Torkans år — version 1976

Det är en torr sommar vi har. Igår var vi hos svågern och svägerskan som blivit utan vatten. De misstänker att deras brunn har sinat. 1976 var annan en torr sommar som jag läst flera böcker om. I Maggie O’Farrells roman Sommaren utan regn vandrar en pappa från sitt hem en varm sommardag. I Torkans tid av Roland Buti är det främst mamman i familjen som drabbas av värmen.

Familjen Sutter är lantbrukare och ett stort antal kycklingar ska rädda familjens ekonomi. När värmen drabbar den lilla byn i Schweiz får de varje dag rensa ut döda kycklingar. Det har inte regnat på hela sommaren och precis som här just nu drabbas bönderna och deras djur hårt.

Det är sonen Gus som berättar om sommaren hos en familj som håller på att falla sönder. De vet det inte ännu, men en kvinna som dyker upp kommer att påverka dem alla. Sommaren 1976 blir inte sommaren som de kommer att minnas på grund av värmen, utan också på grund av en rad betydelsefulla händelser.

Jag hade svårt att läsa Torkans år. Inte för att det inte är en bra bok, för det är det verkligen, men för att den är så otroligt obehaglig. Att läsa den i tryckande värme gjorde den nästan ännu hemskare. Jag var i Schweiz hos familjen som kämpade, var och en på sitt sätt, för ett bättre liv. Deras öden berörde mig djupt.

Darling Mona

Darling Mona av Lena Ackebo är den tredje boken om systrarna Mona och Barbro. Deras mamma har just dött och Barbro ska komma till Mallorca för att hälsa på och planera begravningen. När hon dyker upp är maken Gustaf inte med. Nu ska de skiljas, säger Barbro, som längtar efter ett nytt liv med en ny man, precis som Mona. Som vanligt behöver Mona ta hand om sin syster, eller känner i alla fall ett ansvar för att göra det, medan Barbro gör precis som hon vill. När hon till slut får sällskap av Gustaf drar hon till Palma och berättar inte ens hur det går.

När de ses igen åker Mona till Stockholm för att gå på begravningen. Hon träffar sin före detta man Torbjörn och pendlar mellan att vilja hjälpa honom och att vilka be honom dra åt helvete. Det är så tydligt att hon är van vid att tänka på alla andra än sig själv och nu behöver hon göra det för att verkligen kunna börja ett nytt liv tillsammans med Albert.

Darling Mona är den mest stillsamma av de tre böckerna om systrarna. Egentligen händer det inte jättemycket, men vi får veta mer om Monas liv och hur det förändras. Karaktärerna som skrivits fram i flera böcker har nu blivit riktiga personer med en mängd fel och brister. Det är mer trevligt att återse dem, än en riktigt bra historia, men som trilogi är berättelsen om Mona och Barbro riktigt bra.

Sida 1 av 48

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: