Category Archives: Romaner

Livet går så fort. Och så långsamt.

Jag tyckte verkligen om Martina Haags förra bok Det är något som inte stämmer. En stark och brutalt ärlig bok, fint inläst av författaren själv. Ganska naturligt därför att jag lyssnade på nya boken Livet går så fort. Och så långsamt. när den kom ut. Tyvärr var det en helt annan upplevelse.

Haag skildrar en smärtsam tonårstid, där huvudpersonen Sonja kämpar för att höra till, men misslyckas med i princip allt. Hemma är det kaos, skolan går kasst och hon lyckas aldrig bli speciellt populär eller älskad. Hon skolkar, snattar, dricker för mycket och testar droger med rätt dåligt resultat. Visst är det ärligt och visst är det brutalt även den här gången och visst är det så att jag känner för Sonja. Det är bara det att det blir för mycket ”gammal försöker vara coolt ungdomlig” och författarinläsningen av boken är hemsk. Haag läser definitivt med inlevelse, det ska jag inte ta ifrån henne, men det blir teatraliskt och pinsamt. Speciellt när hon låter de coola tjejerna prata bebisspråk. Det är mycket möjligt att de gjorde det, men det blir inte roligt eller fyndigt, utan bara löjligt.

Livet går så fort. Och så långsamt. var en besvikelse. Möjligen funkar den lite bättre som pappersbok, men som ljudbok var den verkligen ingen hit och jag fick tvinga mig att lyssna klart. Vissa saker är bra, som skildringen av det hemska och så vanliga hierarkiska systemet som råder i en klass och på en skola, men andra har skildrat det bättre. Det här var definitivt ingen bok för mig.

Läs också:

Skuggan av ett år

Årets första bok blev en riktig tegelsten som innehöll mycket av de ingredienser jag brukar tycka om i en bok. I Skuggan av ett år av Hannah Richell får vi följa två historier, som båda kretsar kring samma övergivna stuga. I nutid får Lila, en ung kvinna som just förlorat ett barn, ett anonymt arv i form av ett hus. Ett litet hus som under ett annorlunda sabbatsår var hem åt fem ungdomar som just tagit examen från universitetet. Det är den tyste och ensamme Mac som känner till stugan och Simon, en karismatiskt och stundtals despotisk herre, som kommer med förslaget att de ska leva nära naturen ett år, innan de börjar sitt vuxna liv. Ben och Carla, som är ett par och Kat, som i hemlighet är förälskad i Simon, följer med dem.

Vi får följa deras historier parallellt och inledningsvis tycker jag mest om de äldre berättelsen. Början av sabbatsåret är nämligen fantastiskt. Naturen ger det de behöver och de har tid att umgås, men med kylan kommer hungern och med den konflikterna. Kat är den som berättar och hennes historia handlar mycket om längtan efter Simon, men samtidigt en förståelse för att han ibland går över gränsen. Ibland är det riktigt obehagligt i stugan, något som står i bjärt kontrast till den ljusa inledningen.

Berättelsen om Lila är också fin och mycket mer stillsam än den andra. Hon bär på sorgen över den förlorade dottern och reser till huset som nu är hennes, för att rusta upp det. Hennes tid där blir kanske mer lik det år som Simon och de andra önskade sig. I ensamhet kan hon bearbeta det hon varit med om och när hon blir vän med William, en äldre man som bor i närheten, får hon också lite sällskap. Hennes man är kvar i stan och ser inte med direkt blida ögon på varken vänskapen eller hur huset totalt slukar all Lilas tid.

De två historierna vävs långsamt samman och det är på många sätt snyggt, men kanske lite väl känslosamt, för att inte säga dramatiskt. Ändå är Skuggan av ett år en läsvärd bok med snygga personporträtt och intressanta skildringar av relationer. Den hade dock vunnit på att kortas ner lite.

Läs också:

Stanna hos mig

Årets sista bok är också en av de bästa. Stanna hos mig är Ayòbámi Adébáyòs debut och en mycket imponerande sådan. Berättelsen börjar i slutet och vi får träffa Yejide, en barnlös frisör som lämnat sin man. Det var många år sedan de sågs och en dag får hon en inbjudan till hans pappas begravning. Innan vi får följa med på resan tillbaka berättar hon sin historia om sitt äktenskap och sin familj.

Yejide och Akin träffas på universitetet, gifter sig och lever lyckliga. Så lycklig man nu kan vara utan barn. Yejide försöker med allt, men blir aldrig gravid. Något som hennes svärmor är mycket missnöjd med. Så missnöjd att hon tvingar sin son att ta en andra fru. Allt för att få de barnbarn som den äldste sonen förväntas ge henne.

Självklart blir detta en chock för Yejide och även om Akins andra fru inte bor med dem, får det henne att må riktigt dåligt. Hon tänker på sin mor och sin fars alla fruar, en rad elaka styvmödrar som önskade bort henne. De gamla traditionerna finns dock kvar även i det nu moderna samhället på 1980-talet. Barnlöshet är inget alternativ och vem som är mamma åt hennes barnbarn är ointressant för Yejindes svärmor.

Stanna hos mig är en hjärtskärande bok och att följa Yejinde är många gånger smärtsamt. Ibland är det Akin som berättar och det står helt klart att även han är ett offer för traditionerna och den mansbild som i så många situationer är allt för snäv. Kvinnan å andra sidan, ses mer som en bebismaskin än något annat och det faktum att hon är utbytbar visar hur lite värde hon har. Alla de saker Yejinde gör för att faktiskt bli gravid, när det inte ens är säkert att det är fysiskt möjligt. Visst är det för att hon själv vill ha barn, men också för att hennes liv inte blir något värt i mångas ögon förrän hon blir mamma.

Att läsa Stanna hos mig som kvinna och mamma är tungt, men det är också en bok med mycket glädje och kärlek. En bok som jag hoppas att många kommer att upptäcka. Visst utspelar den sig i Nigeria under 80-talet och visst är det så att svenska män inte tvingas att ta en ny fru av sina mödrar om den första inte producerar några barn, men det finns likheter ändå. Att inte kunna få barn ses inte sällan som ett misslyckande och att välja bort barn är fortfarande något mycket märkligt.

Ayòbámi Adébáyò nominerades till Baileys Women’s Prize for Fiction för sin debut och den är värd alla nomineringar och priser den kan få. Ser fram emot hennes andra bok och hoppas att det finns en sådan på gång. En debutsuccé kan vara svår att följa upp.

 

Läs också:

En häst går in på en bar

En häst går in på en bar är den första bok jag läst av David Grossman och det är helt klart en av årets märkligaste läsupplevelser. Trots att det var ett tag sedan jag läste ut den kan jag faktiskt inte bestämma mig för om jag tyckte om den eller inte. Den berörde mig hur som helst mycket. Hela boken är en lång föreställning med ståuppkomikern Dovaleh G, som är en ganska ovanlig komiker. Ibland är han fruktansvärt rolig, men oftast ganska elak och obehaglig. Han berättar bland annat om en rad händelser och minnen, inte sällan är mycket smärtsamma som om hans mammas upplevelser under förintelsen, hur han själv misshandlades av sin pappa som barn och hur han mobbades i skolan.

Publiken vet inte riktigt hur de ska hantera det de får höra och som en del av publiken förstår jag dem. Vissa går, andra stannar. I publiken sitter hans barndomsvän, som fått en personlig inbjudan till showen. Även han är på väg att gå flera gånger, men stannar kvar, lyssnar och blir berörd. Själv fick jag ibland ta pauser för att hämta andan, men jag kom tillbaka och blev även jag berörd.

En häst går in på en bar är en intensiv bok, som inte är helt lättsmält. Orden forsar fram och ibland känns det som att jag drunknar. Effekten av det blir dock att orden sipprar in i mig och jag har svårt att släppa Dovaleh G. Däremot är jag inte säker på om jag tycker om honom, eller om jag egentligen tycker synd om honom. Jag lutar åt det senare.

David Grossman tilldelades Man Booker International Prize 2017 för den här boken och det kan jag på många sätt förstå. En häst går in på en bar liknar ingenting jag läst tidigare.

 

Läs också:

En farofylld överfart

Året är 1939 och ett fartyg lämnar Europa för Australien. Det blir som titeln på Rachel Rhys roman antyder En farofylld överfart. Vi vet redan från början att något går fel, då polisen möter fartyget i Sydneys hamn och fängslar en kvinna. Vem det är och vad som hänt är dock okänt.

Huvudpersonen Lily Shepard lämnar sin familj för att under några år arbeta i Australien som hembiträde. Biljetten är gratis som en del i ett statligt projekt för att locka arbetskraft. De stora hushållen i Sydney och Melbourne behöver personal och brittiskt tjänstefolk står högt i kurs. Fem andra unga kvinnor deltar i programmet och de reser tillsammans i turistklass. Mrs Collins som ser en gratisbiljett som en fin chans att kunna hälsa på sin gifta dotter, reser med dem som någon slags förkläde.

Lily ser resan som ett äventyr och ser fram emot att besöka alla spännande platser på vägen till slutdestinationen. Samtidigt är resan något av en flykt från ett misslyckat förhållande och en tragisk händelse. Hon är långt ifrån den enda som flyr.

Syskonparet Edward och Helena som delar bord med Lily vid middagarna och blir hennes vänner bär också på hemligheter och det tar ett bra tag innan vi får veta vad. Även det gifta paret Max och Eliza, som är på väg till Australien på en andra smekmånad döljer en hel del. De reser första klass och bjuder ofta in Lily och Edward till sin våning. Lily förälskar sig i Edward och fascineras av den rika och vackra Eliza. Max skulle hon helst vara utan.

Kriget hotar och det präglar självklart resenärerna. Vad som händer i världen förblir dock okänt för dem, då de inte har tillgång till varken radio eller tidningar under resan. I sällskapet finns George, som är övertygad nazist och Maria som är judinna. Det innebär självklart en rad spänningar och en rad hemligheter, lögner och smygande konflikter gör den här historien spännande och underhållande.

En farofylld överfart skulle kunna ha varit skriven för många år sedan, då Rhys verkligen anammat tidsandan och även anpassat språk och stil. Även omslaget för tankarna till äldre litteratur och jag gillar det. Bäst av allt är dock reseskildringar och att få se världen 1939 ur Lilys ögon. Resan är verkligen ett äventyr och hon är en utmärkt guide. Det här är både underhållande och välskrivet. En perfekt bok att sträckläsa en mörk och tråkig vinterdag.

Läs också:

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt

Eleanor Oliphant är en ensam människa. Hon lever ett inrutat liv, jobbar på samma ställe som hon gjort i många år, går sedan hem och stänger världen ute. Hon klarar sig själv och behöver ingen annan. Varje vecka ringer hon sin mamma som vi förstår har gjort något hemskt. En mamma som försöker begränsa Eleanor och som faktiskt är riktigt elak.

Så träffar hon Raymond som arbetar på it-avdelningen. Tillsammans hjälper de en äldre man till sjukhuset och utan att Eleanor riktigt förstår vad som händer har dessa två män och deras närstående tvingat sig in i hennes liv. För så känns det till en början. Hur ska hon nu kunna dränka helgerna i vin och vodka och hur ska det gå om hon tvingas äta annat än sin vanliga lunch och sin helgpizza? Rutinerna som har blivit livsnödvändiga hotas och det känns obehagligt.

Självklart börjar Raymond och Eleanor att umgås och självklart bjuder den äldre mannen Sammy in henne i sin familj. Det som på pappret låter som en förutsägbar och söt kärlekshistoria blir något mer. Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt är Gail Honeymans debut och hon kan konsten att hålla det sentimentala på ett rimligt avstånd. Det här är en välskriven och trevlig bok, med mer svärta än rosenrött skimmer. Den passade mig alldeles utmärkt.

Läs också:

Seven days of us

Det är inte det att jag inte gillar min familj, för det gör jag verkligen, men julen innebär ändå alltid lite ångest. Att vara social och umgås med andra i tre dagar är trevligt, men tar enormt mycket energi för den som behöver ensamtid. Efter att ha läst Seven days of us av Francesca Hornak inser jag dock att tre dagar med min familj är absolut ingenting, jämfört med vad som händer familjen Birch över jul och nyår.

Eftersom äldsta dottern Olivia varit i Liberia och arbetat med patienter som drabbats av Haag-influensan tvingas familjen vara i karantän i sju dagar, tills de vet att hon är smittfri. Att de ens ställer upp på det är i sig fantastiskt, då just den här influensan verkar vara något alldeles extra, men det gäller att köpa det för annars blir det ju inget familjedrama. Nu ska de tillbringa sju dagar tillsammans i mamma Emmas ärvda jättehus Weyfield Hall, där ingen utom hon egentligen känner sig hemma.

Emma möter henne vid flygplatsen och hälsar snabbt på mannen hon rest med. En man hon säger är en arbetskamrat, men som är så mycket mer. Emma, som är social och pratar med alla, småpratar också en bra stund med en annan ung man som rest från USA till London för att söka efter sin biologiska far. Han har mailat flera gånger, men inte fått något svar och nu har han helt enkelt bestämt sig för att knacka på hans dörr.

Mannen heter Jesse och hans biologiska pappa heter Andrew Birch, gift med Emma och pappa till Olivia. Dessutom finns en egoistisk och bortskämt lillasyster i familjen, Phoebe som planerar sitt bröllop med George, snygg, rik och definitivt inte mannen i hennes liv.

Upplagt för intriger och trubbel alltså, när såväl Jesse som George tar sig in i huset och tvingas till karantän även de. Konstigt nog är Seven days of us både läsvärd och charmig, trots att den på ytan kan verka krystad och förutsägbar. Troligen handlar det om att Hornak är riktigt bra på att göra sina karaktärer levande och dessutom har hon en skön humor. Det här är definitivt en läsvärd bok både för den som gillar jul och den som är lite skeptisk som jag.

Läs också:

Ditt livs affär

Fredrik Backman har skrivit en annorlunda julsaga, som egentligen inte alls handlar om jul, utan om livet och kärleken, men också sjukdomen och döden.

I Ditt livs affär är berättarjaget en 45-årig man som levt för sin karriär. Han har en son som han aldrig prioriterat och som han hävdar att han inte älskar. Faktiskt försöker mannen övertyga både sig själv och andra om att han helt saknar förmågan att känna kärlek.

Nu har mannen cancer och ligger på sjukhus. Där finns också en liten flicka. En flicka som bär på sin gosekanin och som målat en stol röd med sina kritor. En flicka som är svårt sjuk och snart ska dö. En flicka som ser något hos den känslomässigt avstängda mannen och som faktiskt når hans hjärta.

På sjukhuset går en kvinna iklädd en grå kofta omkring med sin pärm. Hon hämtar de som ska dö. En gång hämtade hon mannens tvillingbror och gjorde så att han föddes ensam. Brodern var död och han levde. En liten detalj i kvinnans arbetsliv, men något som påverkade hela livet för mannen som då var en nyfödd pojke, med föräldrar som aldrig skrattade.

Jag lyssnade på Ditt liv affär och ska villigt erkänna att jag inledningsvis hade lite svårt för Backmans helsingborgsdialekt. Förlåt till författaren och alla andra skåningar, men jag vande mig och det blev bra. Faktiskt riktigt bra. Faktiskt något av det finaste jag läst i år.

Läs också:

Blod rödare än rött

Mina elever i ettan har just läst Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad. En fantastisk bok att läsa i helklass och med ganska nyanlända elever i klassen är det extra bra att det finns en bearbetad version utgiven av Vilja förlag. En bearbetning av originalet som självklart inte innehåller allt, men som är väldigt välgjord.

Några elever hade redan läst Stjärnlösa nätter och fick då istället läsa Arkan Asaads andra bok Blod rödare än rött, där han berättar sin fars historia och ger oss en hel del förklaringar till varför Casim agerade som han gjorde. Det börjar ganska bra med en ung Casim som är coolast av de coola, men ganska snart ställer hans humör och hans ovilja att rätta in sig i leden, till det för honom. Våldet finns ofta närvarande och även om Casim aldrig klagar riktigt är det lätt att förstå att han önskade att mycket vore annorlunda.

Lyckan ler mot honom igen när han några år senare gifter sig. Han väljer inte den brud hans föräldrar valt åt honom, utan önskar sig istället att få gifta sig med hennes lillasyster Jamila som bara är 13 år gammal. Det här reagerade både jag och eleverna på, men de som levt i en liknande kultur menar att så unga brudar var vanligare förr än nu och jag hoppas verkligen att de har rätt. Asaad väljer också att inte direkt problematisera åldern, utan framställer sina föräldrar som förälskade och lyckliga. Casim får lova att hålla sig ifrån Jamila sexuellt tills hon är femton, men så blev det inte. Också detta beskrivs som ett ömsesidigt beslut och så kanske det var. Med dagens västerländska ögon är det dock mycket problematiskt.

Hur som helst är det svärmodern Fatem som gör livet surt för Jamila och definitivt inte hennes make. Casim är Fatems favorit, men hans fru ger hon inte mycket för. Lite bättre blir det när första barnbarnet föds, ett barn som Fatem nästan ser som sitt eget. Under den här tiden befinner sig Casim långt från sin familj och krigar mot Iran. Livet i armén är tufft och när han förvägras permission tar han beslutet att lämna. Ett beslut som gör att han måste fly från sitt land.

I sitt sommarprogram från 2015 berättar Asaad mer om flykten och vad som hände mellan böckerna han skrivit. I både Blod rödare än rött och detta sommarprogram finns förklaringar om än inte ursäkter för Casims agerande. Helheten som skapas är egentligen bättre än delarna och det är väl precis så det ska vara.

 

 

Läs också:

Krokas tar oss med till en annan tid

Elin Olofsson är en favoritförfattare och har i tre böcker skildrat kvinnors öden i nutid. I sin fjärde bok Krokas tar hon oss istället med till tiden efter andra världskriget när en tysk kvinna anlände på stationen i Krokom i september 1949. Kvinnan heter Uli Hartmann och hon är på jakt efter sin stora kärlek som försvann under kriget. Med sig har hon en bunt brev från en Elsa Pettersson, som verkar ha känt hennes Hansi lite för väl.

Uli har arbetat i Sverige som hushållerska under några år och hon äger inte ens kläderna hon har på sig. Kappan har hon nämligen stulit av sin arbetsgivare. Hon drivs av kärlek, men också av ilska. Vem är denna kvinna som verkar ha nästlat sig in i Hansis liv?

Elsa Pettersson är en självständig ung kvinna, som arbetar i den lokala lanthandeln. Att hon började skriva till den tyske soldaten visar sig vara en slump. Däremot har hon en hel del information om hans öde som hon delar med Uli.

Krokas är en stillsam och fin bok där Olofsson tar oss med till en annan tid och en annan värld. På många sätt påminner den om hennes tidigare böcker, men den lyckas inte gripa tag på samma sätt. Det är dock en bra bok och Elsa är en karaktär jag tyckte om att lära känna.

 

Läs också:

« Older Entries