Category Archives: Reportageböcker

Angelägen och smärtsam läsning

  By enligt O | 2012/02/19 - 13:43 | Reportageböcker
8 Comments

När vår gymnasiebibliotekarie presenterade böcker för ett par veckor sedan berättade han om boken De hatade: Om radikalhögerns måltavlor av Magnus Linton. Han menade att alla borde läsa den här boken för att få större kunskaper om vad som egentligen håller på att hända i Europa och jag håller med. Det här är en bok som alla borde läsa. Tungt ämne förvisso, men Linton har skrivit en lättillgänglig reportagebok som för den saken inte saknar djup.

Magnus Linton påpekar att hans bok gått snabbt att skriva och att han inte utger sig för att ge en helhetsbild av xenofobin i Europa, snarare exemplifiera och det gör han genom tre reportage som handlar om Ungern, Holland och Utøya.

Om Ungern visste jag väldigt lite och blev helt chockad under läsningen. Jag har resan skrivit lite om mina tankar här, men kan inte låta bli att upprepa en del.

Det nationalistiska partiet i Ungern heter Jobbik. Ett nyfascistiskt parti vars största fråga är “zigenarfrågan” och de är beredda att gå skrämmande långt för att få bort folkgruppen från sitt land. Inte genom utrotning märk väl, men genom att på alla sätt göra livet omöjligt för människor med romskt ursprung.

Regeringspartiet Fidesz är inte lika extrema som Jobbik, men har helt klart en nationalistisk agenda. Resultatet blir ett land som på mer än ett sätt doftar 30-tal. Eller ska jag kanske säga stinker?!

Ungern är idag ett land där historien och undervisningen skrivs om för att passa de nynationalistiska politiker som har makten. Ett land som präglas av lögner, propaganda och rädsla. Där yttrandefriheten är strypt och kyrkan är en del av den nationalistiska kampen. Där en paramilitärisk gren av det nationalistiska partiet Jobbik patrullerar gatorna i sina uniformer.

Lintons reportage handlar främst om staden Gyöngyöspata där det bor många romer och där Jobbik har stor makt. Att sätta likhetstecken mellan romer och kriminella tycks vara helt okej, även Frankrikes president Nicolas Sarkozy gjorde det för ett par år sedan och visst är det så att fattigdom driver många till kriminalitet och visst är det så att brottsligheten minskat sedan Jobbiks militärer börjat patrullera gatorna. Frågan är om det är en lösning som kan ses som hållbar. Mitt svar är utan tvekan nej.

I dagens DN skriver Peter Wolodarski i sin söndagskrönika om just Ungern och  det ledande ungerska partiet Fidesz, ett helt klart antidemokratiskt och antipluralistiskt parti. Ett parti som sitter i samma EU-grupp som Moderaterna som Wolodarski tycker borde protestera mot hur Fidesz styr Ungern.

Den mest illavarslande utvecklingen i Europa just nu sker i Ungern, ett land som under premiärministern Viktor Orbán och hans parti Fidesz börjar fjärma sig från demokrati, yttrandefrihet och pluralism

De alarmerande signalerna är så många att ingen demokratiskt sinnad person kan vända bort blicken.

Ändå är det just vad de svenska moderata gör då de kallar Fidesz för “våra politiska vänner”.

Magnus Linton tar oss sedan med till Holland där det är muslimerna som utsetts till syndabock av partiet PVV med ledaren Geert Wilder i spetsen. Som alla vet kommer alla muslimska kvinnor att föda 10 barn och målet är att muslimerna ska ta över Europa. Det är förresten därför de flyr hit, allt enligt en konspirtationsteori som en rad högerextrema partier i Europa svalt med hull och hår. Planen partierna följer är att de genom att tömma Europa på muslimer kan rädda kontinenten från undergång. Jag ställer mig frågande till hur detta konkret ska gå till utan en regelrätt utrotning, men några svar på detta ger extremhögern inte.

Utvecklingen i Holland liknar mer utvecklingen i flera västeuropeiska länder där kampen mot islam och mot mångfald är extremhögerns primära mål. Även Anders Behring Breivik trodde på detta och inspirerades mycket av Geert Wilder. Någor som Wilder helt tar avstånd ifrån. Att han ser som sin viktigaste uppgift att kriminalisera islam har ingenting med antidemokrati att göra.

Sista avsnittet i boken handlar om just ABB och Linton försöker förklara varför han inte ska ses som en ensam galning, utan som en del i ett mycket större politiskt sammanhang där hatet inte bara gäller islam utan också feminister och vänsterpolitiker i allmänhet. Den värsta sorten är svartskallemarxisten där två hemska saker kombineras. Är denna person också en kvinna blir det riktigt illa. Kvinnor ses visserligen allmänt som förrädare då de oftare röstar vänster och dessutom oftare är feminister.

Ali Esbati är en av svartskallemarxisterna som ABB ville döda på  Utøya och han får därför självklart utrymme i boken. Kanske borde han fått det ändå, då han envist proklamerar att hålla fokus på de områden där partier som Sverigedemokraterna inte har mycket att säga och därför flytta fokus från de områden där de låter högst. Jag tror att Esbati har rätt och hoppas att andra svenska politiker inte väljer att spela Sverigedemokraterna i famnen, eller ännu värre ta över deras frågor, vilket hänt i t.ex. Danmark.

Det blev ett långt inlägg det här, men De hatade är en bok som föder många tankar. Jag rekommenderar definitivt att ni alla ska läsa den.

Läs också:

En helt ny och svårforcerad värld

  By enligt O | 2011/07/31 - 07:51 | Reportageböcker
5 Comments

Varje år letar jag lite planlöst efter jobb på svenska utlandsskolor. Drömmer är att någon gång dra iväg någon annanstans och jobba. Den senaste annonsen jag såg som skulle passa oss båda var i Riyadh. Det lockade inte särskilt och efter att ha läst Tina Thunanders bok Resa i Sharialand Ett reportage om kvinnors liv i Saudiarabien blir jag knappast mer sugen.

Thunander berättar om ett land där kvinnor knappt kan röra sig, men där fascinerande saker som kvinnohotell finns för att underlätta rörelsefriheten.  I kvinnohotellet får inte sedlighetspolisen tillträde. Inte heller i de shoppingcenter som är enbart för kvinnor.

Att kvinnor inte får köra bil är absurt, men att det skulle vara en så viktig sak att förändra hade jag inte tänkt på. Det måste väl finnas andra, mycket viktigare saker.  Och ja, det gör det kanske, men att kunna röra sig är viktigt och i Saudiarabien är det med bil man rör sig.

Att det är så provocerande att kvinnor rör sig utan en man i sällskap är svårt att förstå, men så är det även för framstående kvinnor som Fatima, professor i matematik som har med sig sin man som förmyndare då hon deltar i matematikkonferenser utomlands. Hon får i alla fall vistas i samma rum som andra män under konferenserna. Hade det varit i hemlandet, skulle män och kvinnor suttit i olika rum och möjligen kommunicerat via tv-skärmar.

De senaste åren har världen dock öppnat sig mer för kvinnorna, då det räcker med ett intyg från kvinnans förmyndare för att hon ska kunna resa. Det finns också en lag som säger att både kvinnor och män har rätt att utbilda sig utomlands och dessutom få ekonomiska bidrag av kungen.

Kung Abdullah sägs stödja en förändring av samhället, men frågan är om det är han eller mutawwa (den religiösa polisen) som styr. Tyvärr verkar det vara de senare, men många hävdar ändå att det är kung Abdullah som ska reformera Saudiarabien.

Kungen ja, det finns det bara en, men det finns typ 300o prinsar och säkert lika många prinsessor. Det som styr är dock sharialagarna och när det gäller familjefrågor så sköts det inom familjen. Det är alltså familj och släktingar som t.ex. straffar kvinnor som kör bil, inte en domstol. Galet.

Även samhällets maktutövar straffar dock och kvinnor som deltog i en manifestation där de körde bil själva blev av med jobbet både på universitet, skolor och andra platser. Alla moskéer i regionen fick en lista på de deltagande 47 kvinnorna och namnen lästes upp. Deras män var tvungna att besöka inrikesministeriet och skriva under ett dokument att de aldrig skulle tillåta sina kvinnor att köra bil igen. Thunander intervjuar Fawsia som var med i manifestationen och vars man inte skrev på dokumentet. Hennes far och andra manliga släktingar vägrade också straffa henne.

Tina Thunander drivs av en vilja att beskriva, inte att fördöma, vilket gör att hennes reportagebok är både intressant och saklig. Ja, det är ett galet land och nej, det är absolut inte möjligt att acceptera den särskiljning av män och kvinnor som finns, inte heller att kvinnors rättigheter är så begränsade. Förändring måste initieras av kvinnor med makt och pengar menar många och det är tydligt. Imponerande är alla de människor som vågar protestera. Vi möter även dem i boken. Det finns ingen religiös frihet och det gäller alltid att veta var gränserna går. Det är inte lätt att vara en fri tänkare, varken för män eller kvinnor.

Lagarna kommer från gud, vilket gör att en riksdag som stiftar lagar utifrån folkets vilja skulle vara helt otänkbart. Svårt då att införa demokrati helt klart. Men hur är det med sharialagstiftarna? Är inte de människor? Ali i boken går så långt att han säger att extremister tolkat guds ord fel, samtidigt är det självklart även för honom att det är Koranens ord som ska gälla.

Tänkvärt är avsnittet om Munira, som kom till Sverige från Saudiarabien och som lever med en man som varit länge i Sverige. Trots detta har de en hel del konstiga föreställningar om Sverige som t.ex. att föräldrar överger sina barn så fort de blir 18 år och att familjerna aldrig umgås. Vi tror ofta mycket om det vi faktiskt inte känner till och budskapet som jag ser det med Thunanders bok är att öppenhet och kommunikation är nyckeln. Att försöka förstå istället för att fördöma betyder inte att man accepterar och inte vill förändra.

Det finns hur mycket som helst att skriva om den här boken. Om gästarbetare som gör allt skitjobb, om synen på sexualitet och vad som är privat, om OIC och fatwaadministratörer, om regler i teorin och regler i praktiken. Jag lärde mig massor och tycker verkligen att Resa i Sharialand är en riktigt bra och tänkvärd bok. Jag är imponerad av Thunanders mod och hennes vilja att ge oss en så heltäckande (ursäkta ordvitsen) bild som möjligt av ett land som i alla fall jag visste väldigt lite om.

Läs också: