Jag har just promenerat i blåsten i sällskap av Fredrik Lindström och hans vinterprogram om julen som historiskt fenomen och varumärke. Han pratade om julen som kristen högtid och som en högtid som är så mycket äldre om så. Om julen och traditioner som binder oss samman med generationer som inte finns längre. Om vår nya religion individualism och konsumtion. Om hur viktigt det är för oss att förverkliga våra drömmar, men att det faktiskt måste löna sig i vårt välfärdssamhälle.
Egentligen är Fredrik Lindström en irriterande besserwisser som överlägset försöker agera expert på något som han inte vet mer om än något annat. Rent objektivt kanske, men nej, min kärlek till honom består hur konstigt det än är. Läste dock Calliopes recension av hans novellsamling och hon var inte alls imponerad.
Jag har verkligen svårt för personer som framstår som överlägsna, men Lindström köper jag helt då han för mig gör allt med glimten i ögat. Så tycker säkert inte alla. Jag har också svårt att sluta älska Jonas Gardell, trots att han egentligen är gräsligt självupptagen. Däremot gör Dick Harrison och Herman Lindqvist mig helt vansinnig.
Under julen pratade vi (självklart) om Så mycket bättre där jag och syrran visserligen var rörande överens om att Tomas Ledin är mer än lovligt irriterande, men där hon hakat upp sig rejält både på Laleh och E-type som jag gillade skarpt, medan hon hyllade September från förra säsongen, då jag inte ens orkade se programmet. Nu var det inte bara just Septembers fel, utan kunde skyllas mer på Petter och Lasse Berghagen. Däremot tittade jag gärna på Plura och tittar gärna på honom även när han lagar mat. Jag vet att många stör sig extremt på honom, men det gör jag inte alls. Jag saknar dock Mauro Scocco. Scocco förresten, skulle inte han vara perfekt i Så mycket bättre? Någon som dock hade fått mig att bojkotta hela säsongen är Carola. För att inte tala om Christer Sjögren.
Det finns säkert hundratals andra exempel på personer som jag älskar, men som många irriterar sig på och tvärtom. Hur är det med dig?
Läs också:
Jag tipsade om Vinter i P1 i Massor av Ords Adventskalender och nu har årets värdar presenterats. Förra året tog jag julpromenader i sällskap av Håkan Nesser och Staffan Olsson där speciellt den första gjorde en briljant insats. I år kan du lyssna på följande framröstade värdar:
25/12 Fredrik Lindström
26/12 Mia Skäringer
27/12 Hans Rosenfeldt
28/12 Lena Andersson
29/12 Olof Wretling
30/12 Leif G W Persson
31/12 Tomas Sjödin
1/1 Bodil Malmsten
Lindström, Skäringer, Rosenfeldt och Malmsten vill jag absolut inte missa. Vilka vill du lyssna på?
Du kan också fortfarande lyssna på förra årets värdar här.
Läs också:
Har just varit ute på en lång och tämligen rask promenad i sällskap av Yukiko Duke som bjöd på ett riktigt bra sommarprogram. Det är perfekt att lyssna på sommar på podradio, då jag ofta tycker att musiken är rätt tråkig. Nu hade visserligen just det här programmet musiken kvar. Yukiko berättade om hur det är att ha två språk och leva i två kulturer. Intressanta tankar kring skillnaden mellan japanskan och svenskan, samt mellan de två länderna.
Hon berättade också om hur hennes mormor överlevde atombomben i Nagasaki trots att hon befann sig mitt i stan och hur hon själv överlevde en minst sagt livfarlig situation i Kambodja många år senare.
Andra personer jag lyssnat på i sommar är Patrik Sjöberg, som hade mycket spännande att säga, men som tyvärr verkade väldigt nervös och läste allt innantill på ett lite väl entonigt sätt. Synd.
Henrik Larsson började också lite stelt, men sedan tog han sig. Gillar du fotboll är hans program ett måste. Riktigt underhållande och väldigt personligt.
Ännu mer personligt och också intressant för den fotbollsintresserade var Pia Sundhagens program. Riktigt kul att få höra hennes syn på livet i allmänhet och fotboll i synnerhet. Jag hade nog inte riktigt fattat hur stor hon är, eller hur bra för den delen.
Claes Hultings program är nog ändå det mest gripande. När jag förstod att han skulle dyka och att det är så där som han skadade sig skrek jag “neeeej” rakt ut. Klart han inte skulle dykt, men det gjorde han. Att inte acceptera sitt handikapp, men att lära sig leva så bra som möjligt med det, var hans budskap.
Grät gjorde jag då Timbuktu berättade om bilolyckan han varit med om, men allt var inte sorgligt i programmet.
Mest roligt, men lite allvarligt ändå var Mark Levengoods program, som till stor del handlade om ett hus som han fått på ett minst sagt annorlunda sätt. Ett mycket fint program.
Clara Lidström visste jag ärligt talat inte så mycket om, mer än att hon bloggar, men hon bjöd på ett trevligt och tankeväckande program om varför hon valt att bo på landet och varför hon bloggar om det hon gör. Vi tycker inte samma om allt direkt, men det var ett hörvärt program.
Maria Wetterstrand inledde programmet starkt och jag gillar hennes syn på skolan och lärare. har lite kvar att lyssna på. Det får bli nästa promenad, eller nästa gång jag lagar mat.
Det finns en hel del program kvar att lyssna på. Bra, då blir det många promenader.
Vilka program rekommenderar du?
Läs också:
På Guardian kan man lyssna på Peter Englund som talar om första världskriget och Hollinghurst som är nominerad till Man Booker Prize. Spännande.
Läs också:
Alla bloggare har gjort det, skrivit om årets sommarpratare alltså. Det blir ett inlägg här ändå. Om inte annat för att jag själv ska komma ihåg vilka sommarpratare jag faktiskt planer att lyssna på. Dessutom är det lite kul att se vilja jag oväntade favoriter som sommaren visar sig bjuda på och vilka säkra kort som faktiskt håller.
Förra året tillhörde Per Johansson, Johannes Anyuru, Ulf Malmros och Josefin Bornebusch favoriterna. Det går fortfarande att lyssna på deras program om du klickar dig in i arkivet. Jag kan också rekommendera Håkan Nessers vinterprogram från i julas.
Vad bjuder då P1 på i sommar? 58 sommarpratare med start 25 juni, då det är dags för Mark Levengood att ta på sig midsommarkransen och prata loss. Jag gillar Levengood, men hans röst är så mjuk och behaglig att jag ibland dåsar till. Det hände i alla fall då jag lyssnade på hans senaste som ljudbok.
Vill gärna lyssna på
Timbuktu (29 juni)
Maria Wetterstrand (30 juni)
Henrik Larsson (2 juli)
Beate Grimsrud (3 juli)
Freddie Wadling (10 juli)
Gustaf Hammarsten (12 juli)
Dilsa Demirbag-Sten (13 juli)’
Ann Petrén (16 juli)
Carl Bildt (17 juli)
Sara Stridsberg (21 juli)
Fredrik Gertten (22 juli)
Babben Larsson (23 juli)
Pia Sundhage (26 juli)
Barbro Lindgren (31 juli)
Birgitta Ohlsson (1 augusti)
Patrik Sjöberg (5 augusti)
Yukiko Duke (6 augusti)
Daniel Adams-Ray (9 augusti)
Cecilia Forss (10 augusti)
Cecilia Uddén (13 augusti)
Karl Ove Knausgård (14 augusti)
Gina Dirawi (18 augusti)
Ghita Nørby (20 augusti)
Kanske, om jag ändå sitter vid radion
Mark Levengood (25 juni)
Torgny Lindgren (26 juni)
Thomas Johansson ( 1 juli)
Karin Broos (8 juli)
Martin Fröst (19 juli)
Lars Ohly (25 juli)
Olof Wretling (29 juli)
Helena Bergström (30 juli)
Håkan Juholt (7 augusti)
Johan Wester (12 augusti)
Ann Olivecrona (16 augusti)
Bengt Palmers (17 augusti)
Petra Marklund (19 augusti)
Leif GW Persson (21 augusti)
Nja, jag är tveksam
Göran Gudmundsson (28 juni)
Nanne Grönwall (4 juli)
Sven Nylander (7 juli)
Jonas Jonasson (9 juli)
Carl-Gustaf Wachtmeister (11 juli)
Lars-Eric Aaro (14 juli)
Ulf Brunnberg (15 juli)
Jan Carlzon (24 juli)
Kjerstin Dellert (27 juli)
Leif Mannerström (2 augusti)
Alice Bah Kuhnke (3 augusti)
Vicky von det Lancken (8 augusti)
Kan bli årets överraskning
Clara Lidström (Underbara Clara) (27 juni)
Ville Virtanen (5 juli)
Sylwia Schwaag Serger (6 juli)
Anna Kåver (18 juli)
Monica Nyström (20 juli)
Claes Hulting (28 juli)
Owe Wikström (4 augusti)
Barbro Osher (11 augusti)
Ubah Musse (15 augusti)
Vilka sommarpratare ser du fram emot att lyssna på och vilka klarar du dig utan?
Vad vet du förresten om gamla sommarpratare? Testa dina kunskaper här. Jag fixade bara 5 rätt av 10. Måste vara för att jag är så himla ung, för det kan väl inte bero på att jag har taskigt minne?!
Läs också:
Jag är ett stort fan av Jessica Gedin. Hon är helt enkelt briljant. Nu ska hon leda radioprogrammet Detektiverna med premiär 23 juli i P1. Programmet handlar inte överraskande om kriminallitteratur. Dels ingår ett tävlingsmoment, men det kommer också att bli en del diskussionen om genren i allmänhet. Tycker att det låter som en grymt bra idé!
Tänker lyssna mycket på radio i sommar. Det är i alla fall planen. Promenad + P1 = SANT
Läs också:
Jag promenerade en timme runt Ruddalen med Håkan Nessers vinterprogram i lurarna. Har ni en timme över rekommenderar jag det verkligen. Både promenaden och Nesser. För mig som gillar både att resa och att läsa var innehållet en fullträff.
Förra gången jag lyssnade på honom var sommaren 2001, då han mest lät som en väldigt gnällig, äldre kollega. Inte alls njutbart. Nu talade han istället om New York och London, två städer där han bott i två år vardera. Han talade om alla vänner han träffat i New York och hur öppna människor var där. Han talade också om den handfull människor han lärt känna i London under lika lång tid. Jag gillar London, men skulle aldrig kunna bo där. New York har jag inte varit i, men jag drömmer om att komma dit. Nesser och hans fru började sin USA-vistelse med att göra “the Loop” med husbil. 33 stater på 77 dagar. De började med att åka från New York norrut och följde sedan den norra gränsen, därefter söderut vid kusten, för att sedan korsa landets södra delar. Det låter som en riktigt häftig resa. Knappast med små barn, men kanske senare.
Nesser talade också om att läsa och konstaterade det vi redan vet, att de som läser mår bättre än de som inte gör det. Han menade också att skrivandet har mycket gemensamt med läsandet och att det krävs att du läser minst tusen böcker innan det är dags att skriva en. En hund att ta morgonpromenader är också bra och boken ska påbörjas på en torsdag. Detta som svar på den ständiga frågan “vilka råd skulle du ge dem som vill bli författare?” Dumma frågor får dumma svar kanske, eller så är det precis så man ska göra. Vad vet jag som ännu inte skrivit någon bok.
Carmine Street dök upp i programmet och den senaste boken jag läste av Håkan Nesser var just den fantastiska Maskarna på Carmine Street. Trots sitt makabra tema fick den mig att längta ännu mer till New York.
Läs också:
Mina grabbar älskar Eva Funcks kunskapsprogram och sitter klistrade framför tv:n vad hon än pratar om. Jag kan tycka att det är väl komplicerat ibland, men de är vetgiriga mina ungar. Under en planeringstimme lyssnade jag på P4extra då min favorit Lotta Bromé intervjuade denna kvinna med superkoll. Just nu finns Evas funkarprogram och det är enligt grabbarna O något av det bästa man kan se på tv. Evas vinterplåster är väl kanske inte lika spännande, men helt okej det också.
De talade bland annat om hur Eva kände sig korkad i skolan och inte tyckte att hon kunde förstå då lärarna förklarade. Hon och Lotta resonerade då kring huruvida en lärare som visade sig själv och dessutom såg eleverna kunde förmedla kunskap bäst. Eva berättade också om sin dyslexi. Hur den kunde komma och gå lite beroende på hur hon mådde och därmed hur mycket kraft som fanns att koncentrera sig. Inte sällan kallades hon därför lat av sina lärare.
Det är en väldig tur att vi lärare inte alltid har rätt och synd att ruttna exemplar ska riskera att knäcka eleverna med sin inställning till dem och till kunskap.
