Category Archives: Radio

De dödas röster

4d363ec4-c93b-4d92-a057-70d92432b704

De dödas röster var inget för mig trodde jag. Hade det inte varit Sara Bergmark Elfgren stod för manus och fler och fler bloggare hyllade, skulle jag troligen hoppat över serien helt. Lyssna är inget för mig och skräck är ingen favoritgenre.

Så kom det sig så att huset behövde städas och städning är inte riktig min grej. Eftersom Carolina proklamerade obligatorisk lyssning beslöt jag mig för att ge De dödas röster en chans. En avsnitt skulle den få i alla fall.

Jag började lyssna och fastnade direkt. Emmas fiktiva radiodokumentär om ett 20 år gammalt mord lekte med gränserna mellan fantasi och verklighet och jag kunde inte sluta lyssna. När gästerna i princip stod vid dörren hade jag hunnit till avsnitt sju. De två sista avsnitten har jag njutit av under veckan. Med betoning på njutit, för maken till välskriven historia har jag sällan hört. Det enda som gjorde mig något frustrerad var det väldigt öppna slutet.

I De dödas röster får vi möta Emma som är journalist och vill göra en dokumentär om mordet på vännen Jessica Nord. Ett mord som tycks uppklarat, då kompisen Jussi, som många trodde var hennes pojkvän, bands till mordplatsen. Emma är dock inte säker på att det stämmer och börjar intervjua vännerna Maria, Frippe och Alem för att få veta om de minns något mer som kan ge ledtrådar om vad som egentligen hände. Hon pratar också med Jussis mamma och polisen som ledde utredningen. Dessutom finns Jack Werner, journalist och programledare för Creepypodden, samt Anna-Karin Linder Krauklis, rollspelsexpert, med som sig själva. Det bidrar ännu mer till känslan av att det här är en riktig dokumentär.

Jessica mördades i en kolonistuga och det sägs att den som kommer dit och viskar hennes namn tre gånger kan få höra hennes röst. Det här skrämmer mig något vansinnigt och det lilla ordet ”varsågod” fick mig att skrika högt under städningen (lyssna så förstår du varför). Så smygande läskigt och så bra. För varje avsnitt får vi veta mer om vad som hände Jessica under de sista månaderna i hennes liv och en hel del hemligheter avslöjas.

Jessica mördades vintern 1996 och tidsmarkörerna gör serien ännu bättre om man, som jag, är ganska jämngammal med henne och hennes vänner. Blandbanden gör mig minst sagt nostalgisk och trots att jag inte spelade varken Drakar och demoner eller Kult är det spännande att följa vännerna när de spelar.

Jag skulle inte rekommendera att du lyssnar på De dödas röster när det är mörkt och du är ensam. Inte om du är en lättskrämd person som jag. Jag skulle dock rekommendera dig att lyssna. Carolina säger att det i princip är en order och jag är benägen att hålla med.

 

 

Läs också:

Mer Emil Jensen åt folket

fff0e756-98c0-43c9-92d1-030e84c65aa6

Det är inte bara det att innehållet är gripande i Emil Jensens sommarprogram. Det är också det att alla ord är perfekta och språket så otroligt kreativt och vackert. Dessutom har han humor och gör att jag lyssnar med ett fånigt leende på läpparna och till och med skrattar ibland, för att i nästa stund torka bort en tår ur ögonvrån. När Jensen berättar om sin syster som inte längre finns väcks alla känslor. Den lilla pojkens dyrkan, den äldres kärlek och nu en enorm saknad. Varje känsla får ta plats och precis som i livet avlöser de varandra. Allt är aldrig så där rosenskimrande lyckligt, men å andra sidan aldrig helt nattsvart heller och det är viktigt att komma ihåg.

Emil Jensen konstaterar att det inte var bättre förr. Inte ens för att hans syster fanns då. Möjligen var vi lite mer korkade då och insåg inte att farorna med att sola för mycket eller cykla utan hjälm. Vi levde ett annat liv. Mer skyddat än idag möjligen, men inte bättre.

Ska du lyssna på ett enda sommarprogram i år är det Emil Jensen du ska lyssna på. Dessutom är musiken riktigt bra och det förhöjer lyssnandet ännu mer. Nu blir jag sugen på att upptäcka mer av Emil Jensen, både musiken och poesin, för det är som han säger att han är något av en doldis. En otroligt begåvad sådan, trots att han säger sig identifiera sig med mellanbocken Bruse som varken är liten och kreativ eller stor och modig. Tänk så fel han har.

 

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Läs också:

Oväntat bra av Lantz

dd208575-94af-4e06-a55d-d25ec2ae4b90

Kanske är det en elak rubrik, men jag kan tycka att Annika Lantz blir lite för mycket ibland. I sitt sommarprogram visar hon dock en annan, allvarligare sida och blandar det svarta med lagom mycket humor. Ganska svart den också på sina ställen, men det är skönt med den som vågar driva med det hemskaste. Lantz inleder med ett löfte om att faktiskt ägna sitt sommarprogram åt sådant hon aldrig pratat om i radio tidigare och pratar till exempel om sin cancer, men också om sin barndom i Algeriet. Hon talar om att alla rädslor hon haft inte hjälpt henne det minsta. Inte ens en hypokondriker av rang kan undvika det värsta, för trots att hon gjort alla kontroller som ska göras upptäcktes en tumör i livmodern.

Jag är glad att jag lyssnade på Annika Lantz och tycker att hon hittade en bra balans med skämt och allvar. När hon talade om alla rädslor hon hade som barn kände jag verkligen igen mig. Jag tror också att hon har rätt i att det inte alls var bättre förr, det var bara det att vi visserligen var rädda för kärnvapenkrig, men också totalt ovetande om en massa andra faror. Vi var helt enkelt lite dummare.

Musiken var okej, men inte wow, så det funkar utmärkt att lyssna på versionen med förkortad musik om man hellre vill det. Klicka här för att lyssna.

 

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Läs också:

En lista med riktigt bra sommarprogram

ladda ned (4)

Snart sommarledigt för många och innan året Sommar i P1 drar igång tänkte jag tipsa om några favoriter från de senaste åren. Alla gamla program finns som poddversioner här. I min bloggkategori radio har jag skrivit om en hel del bra program.

Sommar 2015

Sanna Lundells program från förra året var ett av sommarens stora överraskningar.

Jag hade inte tänkt lyssna på David Batras program, men är glad att jag gjorde det.

Kristina Sandberg talar om samhällsstrukturer som gjort att män och kvinnor skilts åt enligt det genussystem som Yvonne Hirdman talar om.

Saga Becker har en viktig historia att berätta om vikten av att trots allt försöka vara sig själv.

Seinabo Sey talar om viktfixering, vardagsrasism och kärleken till musiken.

Daniel Poohl påminner om att vi överlevde 90-talet och faktiskt motade bort den utbredda rasismen.

Georgios Karpathakis grundade underbara ADHD och berättar om hur det är att leva med diagnosen.

Arkan Asaad förklarar och lägger till en del till sina böcker. Mycket bra.

Terese Christiansson berättar om allt hemskt hon sett i krigsområden runt om i världen.

Maxida Märak pratar om identitet och hur viktig den samiska är för henne.

 

Sommar 2014

Bea Uusma har utan tvekan en intressant historia att berätta.

En döende Christian Falk fick mig att storgråta.

Athena Farrokhzads program liknar inte något annat.

Therése Söderlind är en av de mest intressanta författare jag lyssnat på, Kjell Westö är en annan.

Johan Croneman var nog året positiva överraskning för mig.

 

Vinter 2013-14

Fredrik Lindströms program om jul och tomtar funkar nog på sommaren också.

 

Sommar 2013

Martin Schibbye pratade och Johan Persson valde musik i ett gripande program.

Sara Danius talade bland annat om telefonsamtalet från Peter Englund.

Johanna Frändén överraskade mig med ett av de bästa sommarprogram jag hört.

Malik Bendjelloui berättade som sitt liv som dokumentärfilmare. Ett allt för kort sådant.

Maria Svelands program om hat och rasism är riktigt starkt.

Kristian Gidlund talade om döden som väntade. Mycket gripande.

Maja Ivarsson berättade om våld och hur hon blivit utnyttjad.

 

Sommar 2012

Sara Bergmark Elfgren talar om nördar och bjuder på grym musik.

Lars Lerin är alltid bra, men den här sommarens program är nog det starkaste.

Jenny Jägerfeld sågar bland annat mindfullness i ett mycket bra program.

Peter Stordalen var en av sommarens mest positiva överraskningar.

Anja Pärson tillhör de sportprofiler som verkligen har något att berätta.

 

Vinter 2011-2012

Bodil Malmsten när hon är som absolut bäst. Skulle vilja lyssna igen.

Hans Rosenfeldt talar om slumpen och val han gjort i livet.

 

Sommar 2011

Yukiko Dukes sommarprogram handlar mycket om Japan.

Patrik Sjöberg talar om det som också berättas om i hans bok. Starkt.

Pia Sundhage sjunger och berättar om varför fotboll är så fantastiskt.

Claes Hultings program var nog ändå det mest gripande under sommaren.

Grät gjorde jag då Timbuktu berättade om bilolyckan han varit med om, men allt var inte sorgligt i programmet.

Maria Wetterstrand talar bland annat om politik och skola.

 

Sommar 2010

Josephine Bornebusch hade mycket bra att säga om att alltid kämpa hårt.

Johannes Anyurus program var ren poesi. Kanske värt en omlyssning.

Johanna Koljonen är alltid bra, så är det bara.

Ulf Malmros bjuder på ett starkt program.

Pär Johansson berättar om sitt jobb med så kallade utvecklingsstörda.

Läs också:

Sommarvärdar 2016 enligt O

c7f07d6b-937a-4b83-9658-db76c00a19b8

Igår presenterades årets sommarvärdar och som vanligt har jag delat upp dem i olika kategorier beroende på hur sugen jag är på att lyssna. Just i år kommer vi att vara hemma ovanligt mycket, vilket kan betyda att fler program än vanligt hinns med.

Bland förra årets höjdpunkter fanns Georgios KarpathakisTerese ChristianssonSaga BeckerArkan Asaad och Daniel Poohl. Mest oväntade favoriter var trion Seinabo SeyMaxida Märak och Zara Larsson.

Hur ser det ut i år då? Så här tänker jag ganska spontant just nu.

 

Vill absolut lyssna på

25 juni David Lagercrantz, författare och journalist som säkert har en del att berätta.

1 juli Ahmad Khan Mahmoodzada verkar ha en intressant historia att berätta.

3 juli Tom Malmquist har skrivit en fantastisk bok och kan säkert beröra.

4 juli Gloria Ray Karlmark ett liv från Little Rock till Sverige låter som en spännande historia.

11 juli Anders Kompass, tidigare chef för FN:s kontor för mänskliga rättigheter lär ha mycket att berätta.

12 juli Emil Jensen kommer jag absolut inte att missa.

15 juli Sakine Madon är en person jag ganska sällan håller med, men respekterar.

16 juli Markus Krunegård är en musikalisk favorit, en ganska nyupptäckt sådan.

17 juli Marit Paulsen är ännu en jag inte alltid håller med, men respekterar.

21 juli Edward Blom kan bli flipp eller flopp, men jag måste lyssna.

22 juli Sara Mohammed arbetar med viktiga saker och är troligen väl värd att lyssna till.

29 juli Stina Stoor vill jag självklart lyssna på och kanske läsa innan.

3 augusti Parul Sharma arbetar som flera andra sommarpratare med mänskliga rättigheter.

7 augusti Anna Ternheim älskar jag rent musikaliskt. Måste lyssna.

8 augusti Alexander Bard hyser jag en hatkärlek till, men tråkig är han aldrig.

9 augusti Marianne Lindberg De Geer har en intressant programidé.

12 augusti Maja Hagerman om rasbiologi kan bli riktigt intressant.

13 augusti José Gonzáles är en fantastisk musiker och kan förhoppningsvis leverera.

14 augusti Kerstin Ekman går självklart inte att missa.

18 augusti Per Andersson är så galen att jag kanske inte pallar ett helt program, men oftast väldigt rolig.

19 augusti Karin Bojs har skrivit en bok som verkar riktigt intressant.

20 augusti Klas Östergren måste jag lyssna på, trots att jag är skeptisk.

 

Oskrivna kort som kan bli årets överraskning

28 juni Gunhild Stordalen, läkare och miljöaktivist med riktigt driv. Kan bli spännande.

30 juni Danica Kragíc Jensfelt, robotforskare, kan vara svintråkigt eller jätteintressant.

8 juli Ulrika Rogland, pratar om ett ämne som är intressant och relevant.

18 juli Mikael Karlsson vet jag inget om, men musik är spännande.

19 juli Sven Hagströmer är finansman, men inte vilken sådan som helst.

20 juli Emilia Lind är lyssnarnas val och ett helt oskrivet kort.

26 juli Isabella Lundgren är jazzsångerska och helt okänd för mig.

1 augusti Iman Aldebe är designer och det är inte min grej, men en ovanlig sådan.

15 augusti Angelica Ström är speciallärare och dotter till Katarina Taikon. Intressant kombo.

16 augusti Hannah Akuffo är professor i parasitologi och det kan vara hur tråkigt och hur intressant som helst.

17 augusti Maher Zain är musiker och okänd för mig, men verkar ha en intressant historia.

21 augusti Silvana Imam är musiker med en intressant bakgrund.

 

Lyssnar om tid och möjlighet finns

26 juni Annika Lantz är jag grymt kluven till, men är hon bra är hon riktigt bra.

29 juni Matias Varela, skådis som jag har noll relation till. Verkar ganska intressant dock.

2 juli Ingvar Carlsson, möjligen intressant, men känns lite torrt.

5 juli Bianca och Tiffany Kronlöf, program med flera riskerar att bli hysteriskt.

10 juli Malou von Sivers har jag lite svårt för, men kanske värd en chans.

13 juli Maj Sjöwall, ingen favorit men jag gillar ju författare.

24 juli Kim Källström är en bra fotbollsspelare, men radiopratare? Kanske om det går bra i EM.

28 juli Johan Renck kan vara intressant, eller inte. Osäkert kort.

30 juli Lennart Bylock är en av väldigt många gubbar i år.

2 augusti IJustWantToBeCool får jag väl kanske lyssna på då de är grabbarna O:s idoler, men tveksamt om det är något för mig.

5 augusti Carolina Klüft var en fantastisk idrottare, men är skeptisk till sommarprogrammet.

10 augusti Janne Andersson är en bra tränare och efter EM förbundskapten, så kanske lyssnar.

 

Klarar mig bra utan

24 juni Lars Ulrich, trummis i Metallica. Inte alls min grej.

27 juni Johan Olsson, skidåkare. Sportpratare är sällan bra tyvärr.

6 juli Bertil Hult, grundare av EF låter väl sådär spännande.

7 juli Ove ”Doc Forest” Skog, tatuerare låter väl inte heller så spännande direkt.

9 juli Alexander ”The Mauler” Gustafsson, MMA intresserar mig inte alls.

14 juli Elisabeth Tarras-Wahlberg om kungligheter kan tänkas och det är inte min grej.

23 juli Carola Häggkvist tillhör inte mina favoriter.

25 juli Johan Holmsäter, nja jag är tveksam.

27 juli Bert Karlsson? Skulle inte tro det!

31 juli Kicki Danielsson är inte heller min kopp te.

4 augusti Siw Carlsson känns inte heller som min grej.

6 augusti Magnus Uggla får andra lyssna på.

11 augusti Ida Sjöstedt går bort då jag är helt ointresserad av kläddesign och kläder.

 

 

Vilka sommarpratare missar du inte och vilka hoppar du gladeligen över?

Läs också:

Fem sommarkvinnor

3530949_2048_1152

Det finns fördelar med att måla hus, i alla fall en. Idag hann jag lyssna på en rad sommarprogram, totalt fem program av fem kvinnor. Många teman hade de gemensamt, men programmen skilde sig också åt.

Sanna Lundell var en av sommarens överraskningar för mig. Jag tror inte att jag hade lyssnat om inte en kollega tipsat om det. Lundell talade om sitt medberoende och hur lång tid det tog innan hon insåg att hon ständigt anpassat sig till andra och deras behov. Hon talade också om hur kvinnans roll mycket har varit att anpassa sig till män och att vi måste tala om mäns våld. Hon undrar hur det är möjligt att våldtäkter ens existerar i ett modernt samhälle. Och när man tänker efter är det faktiskt märkligt att mer energi inte läggs på att motverka mäns våld mot kvinnor. Att det räcker med ett ”inte alla män” för att få slut på diskussionen.

Liksom Lundell talar Zara Larsson om feminism, på sjuttonåringens underbart naiva sätt. Jag kan förstå att hennes program provocerar många, men jag tyckte mest att det var uppfriskande att lyssna till en tjej som verkligen vågar ta plats. Kaxigheten är något vi borde värna om. Jag hoppas att Zara Larsson inte stukas av hatare, utan fortsätter ta plats. Hon är ung och ibland kanske tanklös, men att därför hatas och få hot om våld och ännu värre död, är för mig obegripligt. Vad är det för värld vi lever i när unga kvinnor som vågar sticka ut hakan mordhotas? Hur kan någon ens komma på tanken att hota med just våldtäkt. Parallellen till Lundells sommarprat blev tydlig och obehaglig. Larssons hat mot machokulturen är ett hat som jag delar, då den gör livet sämre för såväl män som kvinnor.

Även Kristina Sandberg talar om samhällsstrukturer som gjort att män och kvinnor skilts åt enligt det genussystem som Yvonne Hirdman talar om. Utifrån ”sin” hemmafru Maj, berättar hon om hemmafruar och funderar över kvinnoroller i olika tider. Hon talar om hur barn ofta överkompenserar för det de inte fått i sin barndom, när de själva får barn. Damn if you do, damn if you don’t är ett uttryck jag kommer att tänka på då jag lyssnar på Sandbergs program. Det blir så tydligt att kvinnor inte kan göra rätt, inte då och sällan nu. 

Att inte kunna göra eller bli rätt är något Alice Teodorescu tar fasta på i sitt sommarprogram. Hon kallar sig inte feminist, som är så vanligt bland de som istället kallar sig liberaler. Till skillnad från Lundell, Larsson och Sandberg ser hon inte samhällsstrukturer som ett skäl till ojämlikhet och talar istället om individens val som nyckel till framgång. Jag förstår att Teodorescu absolut inte är vänster. Med den uppväxt hon hade i det kommunistiska Rumänien i en totalitär stat kan hon självklart inte bli annat än en motsats till det. Precis som Sandberg talar om i sitt program är det vanligt att överkompensera för det som saknats. Totalitära stater där valfrihet och frihet inte finns skapar säkerligen många som söker just detta. Alla totalitära stater är dock och har inte heller varit styrda av vänsterpolitiker. Det glömmer Teodorescu.

Hon glömmer också att det val som hon gjort och det liv hon skapat inte bara är att välja. Jag är imponerad över det Teodorescu åstadkommit och jag håller helt med henne om att kvinnor borde stötta varandra. Jag håller dock inte med om att det inte skulle finnas något i vårt samhälles struktur som gör att alla inte har samma möjligheter och inte heller att de som kommer hit från andra länder måste uttrycka sin tacksamhet mot det nya landet.

Maxida Märek talar också om förtryck och om att vara en svensk som inte räknas. Hon talar om hur vargar alltid är viktigare än renar och hur pengar är viktigare än samer. Programmet ger mig ett nytt perspektiv på hur det är att leva som minoritet i Sverige. Det spelar liksom ingen roll vilka val individen gör om kollektivets förutsättningar inte finns. Märek har tagit strid för sitt folk och mot nya gruvor. Hon har kallats extremist och terrorist, men allt handlar om överlevnad för det folk hon tillhör. Självmordsstatistiken är skrämmande och hon vet inte vem som försvinner nästa gång. Märek imponerar på mig med sitt driv och sin målmedvetenhet.

 

Läs också:

En trio sommarprogram

3530949_2048_1152

Jag har inte hunnit lyssna på alls lika många sommarprogram som jag brukar, men vill ändå tipsa om en trio riktigt bra program som ni inte får missa.

Saga Becker har en viktig historia att berätta om vikten av att trots allt försöka vara sig själv, trots att det kostar förjäkla mycket. Hennes berättelse berörde mig djupt. Jag som ser allt för lite på film har inte sett Nånting måste gå sönder och hade inte heller fattat att det är en filmatisering av Eli Levéns fina bok med den fantastiska titeln Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats.

Georgios Karpathakis är grundaren av Underbara adhd och hans berättelse är nyttig att lyssna på, inte minst för lärare. Det är så otroligt lätt att skylla på stökiga elever och tänka att de borde skärpa sig och Karpathakis berättelse ger en förståelse för hur svårt det kan vara att faktiskt inte kunna. Här är hans berättelse från Inte en främling.

Therese Christiansson berättar om sina upplevelser i länder vi andra inte vill eller vågar besöka. Hon berättar om flickan utan ansikte, om mamman som inte vet någon annan utväg än att sälja sin bebis och en rad andra människor som drabbats av världens orättvisor. Ett starkt program.

Just nu lyssnar jag på Arkan Asaads program och det verkar lovande så här långt! På tur står Zara Larsson, Nina Hemmingsson och Kristina Sandberg. Vilka fler vill du tipsa om?

Läs också:

Sommarvärdar 2015 enligt O

3530949_2048_1152

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

 

Jag älskar att lyssna på Sommar i P1 och tar ofta en promenad med någon intressant persons berättelse i öronen. Som vanligt har jag gått igenom alla sommarpratarna och graderat dem i fyra kategorier — de jag absolut kommer att lyssna på, de jag lyssnar på om jag har tid, de jag klarar mig väldigt bra utan och slutligen de som jag egentligen inte har någon uppfattning om, men tror kan bli årets överraskningar. De som verkar ha intressanta historier, eller rätt tråkiga som ändå kan bli intressanta om de som talar är duktiga.

Sådana oväntade favoriter finns nämligen varje år. Förra året tillhörde bland annat Johan Croneman och Fredrik Wikingsson de stora överraskningarna. Den förstnämnde för att jag visste väldigt lite om honom och den senare för att jag sett för mycket skit av och med honom. Jag tyckte att 2014 var ett helt okej år, men inte wow. Återstår att se vad sommaren kan bjuda på.

I år känns listan spontant rätt blek och intetsägande. Väldigt få författare, men mycket sport och mode, vilket är rätt ointressant. Förhoppningsvis har jag fel.

Så här tänker jag om sommarvärdarna 2015

Vill absolut lyssna på

25 juni Terese Christiansson, verkar ha hur mycket som helst att berätta.

27 juni Mona Malm, kan bli flipp eller flopp, men vill lyssna.

28 juni Anna Mannheimer och Peter Apelgren, måste jag höra.

1 juli Georgios Karpathakis, grundare av Underbara adhd måste ha saker att berätta.

3 juli Saga Becker, har också en på pappret extremt intressant historia.

6 juli Nina Hemmingsson, en av mina favoritförfattare.

11 juli Robin Paulsson, kan bli lite väl mycket, men gillar ändå skarpt.

13 juli Nilla Fischer, alltid lurigt med sportkändisar, men vill lyssna.

22 juli Gunilla Röör, jag absolut älskar henne.

23 juli Arkan Asaad, måste kunna skapa ett intressant program.

27 juli Alice Teodorescu, har totalt förstört GP och provocerar mig med sin elitistiska världsbild. Måste ändå lyssna.

29 juli Kristina Sandberg, utan tvekan en av sommarens höjdpunkter.

6 augusti Daniel Poohl, har ett av landets viktigaste jobb.

8 augusti Annika Norlin, är en stor favorit.

13 augusti Fredrik Reinfeldt, måste väl lyssna trots att han är sjukt tråkig.

16 augusti Ulla Skoog, är inte tråkig någon gång.

 

Lyssnar om tid och möjlighet finns

20 juni Lena Olin, som jag är kluven till helt klart.

21 juni David Batra, kan kanske vara rolig, men en moderatmake känns lite ointressant.

29 juni Tom Alandh, har visserligen en del i bagaget, så kanske.

30 juni Clara Henry, för att hon är en lokalkändis. Också.

10 juli Marianne Mörck, tveksam till ämnesvalen.

16 juli Leila Lindholm, bakning är inte min grej, men hon verkar trevlig.

18 juli Sanna Lundell, kan kanske bjuda på något spännande.

28 juli Hans Mosesson, Ica lockar inte, men däremot Nationalteatern.

1 augusti Bea Åkerlund, trots ointressant yrke, kan hon nog berätta mycket.

3 augusti Åsa Jinder, möjligen något för mig pga ämnesval.

12 augusti Owe Sandström, kombinationen ABBA och läraryrket kan funka.

 

Klarar mig bra utan

24 juni Kalle Moreaeus, känns inte som något för mig.

26 juni Bengt Baron, simning, vodka och torsk lockar inte alls.

4 juli Liza Marklund, nej tack, inte min kopp te.

7 juli Kjell Enhager, golf? Nej tack!

9 juli Arash ”Ash” Pournouri, intresserar mig inte alls.

15 juli Herman Geijer, zombieöverlevarexpert? Nja, låter sådär.

17 juli Sverker Olofsson, nej tack, lockar inte alls.

19 juli Karl-Petter Thorwaldsson, LO-ordförande känns rätt tråkigt att lyssna på.

20 juli Nisse Hellberg, absolut inte min grej.

26 juli Olle Jönsson, dansband intresserar mig inte.

31 juli Stig Grybe, känns inte heller som något jag vill lyssna på.

2 augusti Markus Näslund, hockey är rätt tråkigt.

4 augusti Alexander Ekman, nej tack till dans.

5 augusti Jögge Sundqvist, slöjd känns också väldigt ointressant.

7 augusti Magdalena Gerger, hur kul är det med Systembolaget?

9 augusti Magnus Böcker, snyggt efternamn, men lockar inte alls.

10 augusti Magnus Nilsson, mat är gott, men inte på radio.

14 augusti Ben Gorham, mer sport och dessutom parfym.

 

Kan bli årets överraskning

22 juni Siavosh Derakhti, verkar ha en rejäl framgångshistoria att dela.

23 juni Heléne Anderson, kombinationen kriminalinspektör och konstnär låter intressant.

3 juli Kenneth Maccartney, vad kan en ambassadör från Kanada tala om?

5 juli Edvard Moser, låter jättetråkig, men en nobelpristagare kan definitivt överraska.

8 juli Hédi Fried, vilken historia hon har att dela med sig av.

12 juli Johan Rockström, låter inte som min grej, men kan vara riktigt intressant.

14 juli Magnus Falkehed, okänd, men med en intressant historia.

21 juli Karin Volo, har en intressant historia, men har gjort ett slätstruket intryck.

24 juli Syster Karin, en nunna kan vara heltråkig eller superintressant.

25 juli Zara Larsson, gör mig lite nyfiken helt klart.

30 juli Maxida Märak, låter spännande, trots att det är utanför min bekvämlighetszon.

11 augusti Maria Strømme, ointressant ämne, men kan vara lärorikt.

15 augusti Seinabo Sey, inte min musik, men programbeskrivningen låter bra.

 

Vilka sommarpratare är dina favoriter?

Läs också:

Med fokus på ett samhälle för alla

3302735_2048_1152

Foto Mattias Ahlm/SR

Jag visste inte vem Athena Farrokhzad var förrän hennes diktsamling Vitsvit nominerades till Augustpriset 2013. Då mitt lokala bibliotek inte har boken måste jag erkänna att jag faktiskt inte läst den. Helst skulle jag vilja lyssna på den, då Farrokhzad är en person att lyssna till. Att lyssna till hennes sommarprogram var därför en självklarhet. Innan jag hann lyssna hade dock programmet väckt ilska. Den moderate riksdagsledamoten Gunnar Axén ville till exempel kasta ut sin tv genom fönstret.

Jag kan inte låta bli att undra om Athena Farrokhzads kritiker har lyssnat till mer än den första fem minuterna av hennes program. De menar att hon uppmanar till att skjuta borgare i nacken, mörda kungafamiljen och med våld störta regeringen. När jag lyssnade hörde jag en låt av Ebba Grön, förvisso i en coverversion som gör att texten, som definitivt är arg och våldsam, kommer fram väldigt tydligt. Betyder det att borgare bokstavligen behöver vara rädda för att Farrokhzad och hennes polare ska dra ut på gatorna och dela ut nackskott? Skulle inte tro det. Som Patrik Lundberg påpekar i sin kolumn är det bra mycket vanligare med våldtäkter än nackskott, men anmälningarna mot musik spelad på Sveriges Radio, som innehåller uppmaning till våldtäkt förekommer sällan om någonsin.

Athena Farrokhzads replik i Rummet har också väckt reaktioner. En rad i Beväpna er ersattes av ett pip. Så här förklarar Farrokhzad det:

Vi ville inte sjunga Zarah Leander, eftersom vi inte vill basha operasångerskor utan reell politisk makt, oavsett om hon sjöng för Hitler eller inte. Vårt modesta ändringsförslag till Sveriges radios jurister var ”Ja jag, jag hatar Peter Wolodarski, ja jag, jag hatar Johan Hakelius”. Mest för att det gick få fint in i rytmen, men det var tyvärr inte en förhandlingsfråga.

 

Våldsamt? Knappast. Provokativt? Absolut. Omoget? Lite. Jag tror knappast att varken Peter Wolodarski eller Johan Hakelius är rädda för att Farrokhzad ska skada dem på något sätt, de ser med all sannolik inte detta som ett hot. Perspektiv.

Om du lyssnar till mer än fem minuter av Athena Farrokhzads sommarprogram kommer du att märka att hon inte uppmanar till våld. Däremot uppmanar hon oss alla att fundera över vilket samhälle vi vill leva i. Jag vill också byta regering och när Farrokhzad säger sig vilja störta regeringen tänker jag att hon menar just det. Jag är också glad att det finns andra som orkar vara aktiva i den kamp mot främlingsfientlighet som pågår just nu. De som inte vill ha ett Sverige där ursprung har betydelse för status.

Om du lyssnar till mer än fem minuter av Athena Farrokhzads sommarprogram kommer du att märka att manuset är lysande. Att alla de dikter hon läser utdrag ur många gånger talar till dig från en svunnen tid, men ändå berättar om vårt samhälle. Du kommer att få fundera över vad solidaritet betyder idag och varför det ordet inte används lika mycket. Varför fler och fler röstar fram en regering som passar dem själva, utan att ta hänsyn till andras välmående.

Om du lyssnar till mer än fem minuter av Athena Farrokhzads sommarprogram kommer du också att fundera över varför detta blivit sommaren mest anmälda sommarprogram och vad det säger om det samhälle vi lever i. I en insiktsfull krönika i Hela Hälsingland sätter Lars Ragnar Forssberg ord på några av mina tankar:

 

Det var som om man fruktade att Athena F skulle komma upp på ledarreaktionerna beväpnad med k-pist och meja ner borgerlighetens slätkammade skribenter. Deras oförmåga att lyssna är beklämmande. Deras panikreaktioner illavarslande. Deras dövhet för en berättelse som handlar om ett Sverige långt bortom deras egen horisont djupt oroväckande.

 

Perspektiv.

Om du lyssnar till mer än fem minuter av Athena Farrokhzads sommarprogram kommer du kanske förstå att ditt Sverige inte alltid är andras Sverige. Att alla inte fått det bättre de senaste åren, utan att klyftorna tvärt om har ökat. Det gör att Farrokhzad måste genomföra det sommarprogram hon nu genomför, istället för att prata om träd.

Består Sveriges Radio av en samling vänstervridna personer som vill föra ut sin propaganda? Där delar jag inte Axéns uppfattning, men det gör jag å andra sidan troligen inte när det gäller andra saker av värde heller. Kanske är det tvärtom så att vissa åsikter blivit mer rumsrena än andra och att andra sommarprat borde ha genererat fler anmälningar. Athena Farrokhzad, Maja Karlsson och Ylva Karlsson, ansvariga för manus och musik i Farrokhzads sommarprogram anmäler Anna von Bayerns program från 28/7 och skriver så här i Aftonbladet:

 

När författaren och ”prinsessan” Anna von Bayerns program sändes en vecka efter vårt fick nyliberalismen ytterligare ett affischnamn i P1:s laguppställning: Hon hetsade mot skatt, förordade ett samhälle med ojämlik inkomstfördelning, ifrågasatte aborträtten och pratade om invandring som ett problem. Vi har nu gjort en anmälan till Granskningsnämnden för att få det prövat huruvida denna retorik, som förordar strukturellt våld, strider mot sändningstillståndet.

 

Jag applåderar detta. Åsikter som dessa är allt för vanliga idag och de är för mig mer provocerande och våldsamma än någonting som uttaldes i Farrokhzads sommarprogram.

Perspektiv.

Lyssna för att få höra en begåvad poet läsa poesi. För att få höra en medmänniska tala om det samhälle hon ser.

Om du lyssnar på mer än fem minuter av Athena Farrokhzads sommarprogram kommer du kanske komma till nya insikter. Hitta nya perspektiv. Kanske.

 

Läs också:

Ännu en oväntad höjdare

3302685_2048_1152

Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Jag har försökt röra mig mer och då krävs ett sommarprogram för att glömma av hur tråkigt det är att springa. Under en av turerna gjorde Johan Croneman mig sällskap och han bjöd på en mycket underhållande program. Han talade bland annat om västervågen under 70-talet, som han menar är en myt. ”Alla” var inte alls vänster och att vara det kunde leda till konflikter. Intressant var också jämförelsen mellan journalisthögsskolan då och nu. Hur mycket som ifrågasattes och diskuterades då och hur lite som ifrågasätts och diskuteras idag. Croneman säger sig vilja berätta ”sanningen om 70-talet” och han ger en intressant bild.

Ett avsnitt som jag fastnade för var det om hans nära-döden-upplevelse och hur han därefter började leva på riktigt. Han vågade också tala om depression och kriser, som för Croneman kommit ungefär vart tionde år. Något som troligen är mycket vanligt, eller så talar jag bara för mig själv, men som aldrig tas upp.

Jag tycker mycket om hans historia om pappan och fotbollen, hur den sammanförde dem. Hur han inte besökt pappans grav, men ibland besöker fotbollsarenan där de alltid satt på samma platser.

Jag rekommenderar er definitivt att lyssna på Johan Cronemans sommarprogram, det var riktigt bra och tänkvärt. Överraskande bra.

Läs också:

« Older Entries