Category Archives: Deckare

Där gryningen dröjer

Där gryningen dröjer är Anna Lihammers tredje bok om Carl Hell och Maria Gustavsson. Förlagstexten lovar ett besök under OS i Berlin 1936, men så blir det tyvärr inte. Över huvud taget är det mindre politik och mer personliga problem som står i centrum denna gång. Fortfarande är det riktigt bra, men inte lika historiskt intressant. Eller jo, det är intressant, men det mest intressanta utspelar sig 1916 på Nordpolen. Det är där vi får information om orsakerna till en rad mord 1936.

Det är när flera personer mördas och den troliga gärningsmannen tar sitt liv som Hell blir tillbakakallad från flygplatsen när han är på väg till Berlin. En ung kvinna lever, om än knappt och hon vårdas på sjukhus med polisövervakning dygnet runt. Självklart hoppas man att hon ska ha något att berätta om det märkliga som verkar ha ägt rum på brottsplatsen.

Carl Hell är butter som vanligt och hans judiska bakgrund blir mer och mer problematisk i ett Sverige där många sneglar mot Tyskland. Polissyster Maria Gustavsson är ganska så lycklig privat, men på jobbet känner hon sig förminskad. Hon vill utreda mord, men blir satt som vakt utanför den skadade kvinnans rum.

Där gryningen dröjer är spännande och välskriven, men mer en ”vanlig” deckare än Lihammers tidigare böcker. Jag hoppas att hon i nästa boken återgår till den mer politiska stil hon haft förut.

 

Läs också:

Även en medioker bok av French är riktigt bra

Tana French är en av mina favoritförattare i spänningsgenren. Det är, som vissa bloggare påpekar (Metta jag tittar på dig) inte de snabbaste böckerna, men jag gillar dem. Mycket handlar om miljön och språket. Dublin är en mytomspunnen stad för mig och jag gillar när den irländska dialekten färgar av sig på språket. Dialekten gör dem dock svåra att översätta och jag föredrar därför att läsa på originalspråk.

Senaste boken heter The Trespasser och när jag köpte den i somras var det för att jag var tvungen att läsa den precis då. Inte en dag senare. I december blev den läst och då hade Amazon hunnit fråga flera gånger vilket betyg jag ville ge titeln (Amazonskam (subst.) pl Amazonskammar, best form Amazonskammen, ex Linda kände Amazonskammen tydligt då boken hon köpt inte var läst när mailet om betygssättning anlände.)

Franch låter tidigare bipersoner bli huvudpersoner och i denna den sjätte boken ligger fokus på den någon kantiga Antoinette Conway. Hennes partner är förra bokens huvudperson Stephen Moran och jag är glad att han får hänga med ett tag till. De två får i uppgift att lösa ett vad det verkar enkelt fall. En kvinna har misshandlats och dödats i sitt hem och de tar för givet att hennes partner gjort det. Det är också partnern, en timid bokhandlare vid namn Rory Fallon, som är den som deras överordnade vill att de ska fokusera på, men paret tror att det finns mer bakom kvinnans död.

The Trespasser är inte Frenchs bästa, men hennes lägstanivå är bra och det betyder att det här är en läsvärd deckare. Jag undrar vad som händer i nästa bok. Är det månne den osympatiske Breslin som ska få en ny sida beskriven?

 

Läs också:

Nära dig

Nära dig av Lucie Whitehouse handlar om två vänner som tappat kontakten och inledningsvis vet vi egentligen inte anledningen till det. När den ena av dem dör, kommer den andra på begravningen. Märkligt kan tyckas, men hon fick ett vykort med meddelandet ”Jag måste prata med dig” och misstänker därför att något inte stod rätt till när väninnan dog.

Den som dött är den kända konstnären Marianne Glass. Självmord säger polisen, men väninnan Rowan tror inte på det. Marianne ska ha hoppat från taket på familjens hus och Rowan vet att hon var alldeles för höjdrädd för att göra något sådant. Efter begravningen stannar hon kvar i huset som Marianne delade med sin mor och sin bror. Hon planerar att ta reda på vad som egentligen hände.

Vissa saker får vi veta samtidigt som Rowan, men det står ganska snart klart att hon faktiskt döljer saker för oss läsare. Precis som i Lucie Whitehouses förra bok Före dig bjuds vi på en hel del överraskningar. Den var nästan ännu bättre, men Nära dig är också väldigt spännande. Jag gillar också miljön och inte minst alla konstreferenser. Det här är en välskriven thriller som jag hoppas når många läsare.

 

Läs också:

Att skada ett barn

9789100137946

En liten flicka kommer in på akuten. Hon andas inte och självklart har mamman som bär henne panik. Gloria, som flickan heter tros först ha råkat ut för en olycka, men snart börjar polisen misstänka brott. Röntgen visar massiva blödningar i hjärnan. Gloria är sex månader och kämpar för sitt liv. Frågan är vem som har skadat henne. Det naturliga är självklart att misstänka föräldrarna.

Det är några dagar före jul och i Stockholm förbereder sig alla för firandet. Även Shirin Sundin och hennes familj, trots att de är muslimer. Maken Fredrik blir mer och mer främmande för Shirin och hon längtar bort. Hon flyr in i uppdraget som Glorias målsägarbiträde. Samarbetet med Theodor Dahlgren är på ytan helt yrkesmässigt, men en del av Shirin vill mer.

Stenhjärtat av Katarina Wennstam är den andra boken i serien om Shirin Sundin. Det finns fler och jag kommer definitivt att läsa vidare i serien. Jag gillar karaktärerna och då Wennstam alltid är angelägen, även i sina deckare. Ännu mer ser jag dock fram emot att läsa Flickan och skammen, som kommer ut i höst.

Läs också:

Störst av allt

9789146232414 (1)

Det har gått nio månader sedan skolskjutningen i Djursholm och nu inleds rättegången mot artonåriga Maja. Hon som överlevde tragedin där hennes bästa vän Amanda och hennes pojkvän Sebastian var två av de döda. De är skjutna och i rättegången ska det bevisas att det är Maja som dödat dem. Visserligen har hennes föräldrar skaffat henne en riktig stjärnadvokat som försvarare, men kommer det att räcka? Går allt att köpas för pengar?

Störst av allt av Malin Persson Giolito handlar om en rättegång som pågår under några intensiva veckor, men vi får också veta vad som ledde fram till skolskjutningen och häktningen av Maja. Vi får lära känna henne, men också Sebastian, Maja och deras vänner som tillhör det fina folket. Med några få undantag ska sägas, för på skolan finns också de som saknar den där silverskeden i munnen, men som mest av allt vill skapa sig ett bättre liv. Samir är en sådan elev och han försöker bli en del av en gemenskap där han inte riktigt passar in eller ens räknas.

Störst av allt är troligen den bästa rättegångsskildring jag läst, men det är inte bara en sådan. Det är också en berättelse om kärlek och bristen därpå, om makt och om vanmakt. Maja må stå i centrum, men det är på många sätt Sebastian som är huvudperson. Sebastian Fagerman, son till den mycket förmögne Claes Fagerman. En pojke som på ytan har allt, men som när ytan krackelerar inte verkar ha någonting alls av det som verkligen räknas.

Malin Persson Giolito har gjort ett gediget arbete. Inte bara gällande rättegångsdetaljer, för där tar jag för givet att hennes kunskaper är adekvata. Jag talar istället om andra detaljer, i språket i beskrivningarna av karaktärerna, i tematiken. Störst av allt är helt enkelt en riktigt välskriven och läsvärd bok som med rätta redan har nått en hel del läsare. För mig är det här den bästa av Persson Giolitos böcker sedan debuten Dubbla slag, som också är relevant och läsvärd. Det är när Persson Giolito placerar sina karaktärer mitt i verkligheten som hon är som bäst.

 

Läs också:

Lotta Olsson listar 100 deckare

Det är ingen helt ny lista, utan den publicerades för ett drygt år sedan, men så här i semestertider är det aktuell igen. Lotta Olsson listar favoritdeckare och jag funderar över vilka jag egentligen vill läsa. Det är lurigt med deckare tycker jag, då de inte alltid håller för tidens gång. Ta Sjöjungfrun sjöng sin sång på plats 9 till exempel. En fantastisk deckare som var väldigt nyskapande då den kom ut. Problemet är att så många härmat formen med den kursiva mördaren att jag är rädd att originalet inte håller. Ett annat problem är att jag glömmer just deckare så snabbt. Det handlar troligen om att de följer ungefär samma mall och det är därför lätt att de flyter ihop i minnet. Några favoriter finns på listan, många saknas. Som det brukar vara.

 

  1. Dorothy Sayers, ”Kamratfesten”
  2. Agatha Christie, ”Miss Marples sista fall”
  3. Maj Sjöwall & Per Wahlöö, ”Mannen på balkongen”
  4. Kerstin Ekman, ”Händelser vid vatten”
  5. Gillian Flynn, ”Gone Girl”
  6. Elizabeth George, ”Pappas lilla flicka”
  7. Laurie R King, ”Farlig begåvning”
  8. Leif G W Persson, ”Grisfesten”
  9. Val McDermid, ”Sjöjungfrun sjöng sin sång”
  10. Steve Hamilton, ”Tystnadens gåta”
  11. Johan Theorin, ”Nattfåk”
  12. Åke Löfgren & Egon Möller-Nielsen, ”Historien om Någon”
  13. John Dickson Carr, ”Svart sabbat”
  14. Edgar Allan Poe, ”Morden på Rue Morgue”
  15. Reginald Hill, ”Bländverk”
  16. Belinda Bauer, ”Mörk jord”
  17. Stieg Larsson, ”Män som hatar kvinnor”
  18. Karin Fossum, ”Älskade Poona”
  19. Åsa Larsson, ”Det blod som spillts”
  20. Astrid Lindgren, ”Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt”
  21. Josephine Tey, ”En gammal skandal”
  22. H-K Rönblom, ”Höstvind och djupa vatten”
  23. Sir Arthur Conan Doyle, ”Det spräckliga bandet och andra berättelser”,
  24. Arnaldur Indridason, ”Kvinna i grönt”
  25. Ruth Rendell, ”Stenarna skola ropa”
  26. Maj Sjöwall & Per Wahlöö, ”Roseanna”
  27. Jussi Adler-Olsen, ”Flaskpost från P”
  28. Peter Abrahams, ”Spela död”
  29. 29 Ed McBain, ”Gänget”
  30. Håkan Nesser, ”Borkmanns punkt”
  31. Ira Levin, ”Bädda för död” eller ”En kyss före döden”
  32. José Carlos Somoza, ”Idéernas grotta”
  33. John Le Carré, ”Den lilla trumslagarflickan”
  34. Umberto Eco, ”I rosens namn”
  35. Peter Robinson,”En ovanligt torr sommar”
  36. Dorothy Sayers, ”De nio målarna”
  37. Denise Mina, ”Garnethill”
  38. Jo Nesbö, ”Snömannen”
  39. Tove Alsterdal, ”I tystnaden begravd”
  40. Deon Meyer, ”Jägarens hjärta”
  41. Åke Holmberg, ”Ture Sventon, privatdetektiv”
  42. SJ Bolton, ”Odödlig”
  43. Maria Lang, ”Rosor, kyssar och döden”
  44. Patricia Highsmith, ”En man med många talanger”
  45. Raymond Chandler, ”Den stora sömnen”
  46. Robert Harris, ”Pompeji”
  47. Andrew Taylor, ”Det blödande hjärtat”
  48. Stieg Trenter, ”Kalla handen”
  49. Steven Saylor, ”Romarblod”
  50. Carol O’Connell, ”Ben för ben”
  51. P D James, ”Oskyldigt blod”
  52. Georges Simenon, ”Maigrets onda aningar”
  53. Eric Ambler, ”Dimitrios mask”
  54. Dashiell Hammett, ”Riddarfalken från Malta”
  55. Henning Mankell, ”Mördare utan ansikte”
  56. Arne Dahl, ”Ont blod”
  57. Eva Dolan, ”Lång väg hem”
  58. Kristina Ohlsson, ”Paradisbarn”
  59. Karin Alfredsson, ”Kvinnorna på 10:e våningen”
  60. Lesley Horton, ”En härva av skuld”
  61. Mary Willis Walker, ”Under skalbaggens bo”
  62. Yrsa Sigurdardóttir, ”Ödemark”
  63. Tony Hillerman, ”Tidstjuven”
  64. Alexander McCall Smith, ”Damernas detektivbyrå”
  65. Leonie Swann, ”Glennkill”
  66. Stephen Booth, ”Svarta hunden”
  67. Reginald Hill, ”Under jorden”
  68. Linwood Barclay, ”Tro dina ögon”
  69. Roslund & Hellström, ”Tre sekunder”
  70. Elizabeth Haynes, ”Glöm inte att låsa”
  71. Elly Griffiths, ”Flickan under jorden”
  72. Andreas Norman, ”En rasande eld”
  73. Magnus Nordin, ”Prinsessan och mördaren”
  74. Peter May, ”Lewismannen”
  75. Jeffery Deaver, ”I samlarens spår”
  76. Peter Hoeg, ”Fröken Smillas känsla för snö”
  77. Leif G W Persson, ”Den döende detektiven”
  78. Christoffer Carlsson, ”Den osynlige mannen från Salem”
  79. Stef Penney, ”I vargars följe”
  80. Jasper Fforde,”Var är Jane Eyre?”
  81. Alex Marwood, ”Onda flickor”
  82. Liza Marklund, ”Sprängaren”
  83. Robert Karjel, ”De redan döda”
  84. Håkan Östlundh, ”Dykaren”
  85. Sarah Hilary, ”Någon annans skuld”
  86. Ingrid Hedström, ”Lärarinnan i Villette”
  87. Nevada Barr, ”Stum rädsla”
  88. Anna Grue, ”Judaskyssen”
  89. Kjell Eriksson, ”Öppen grav”
  90. Amanda Cross, ”In the last analysis”
  91. Katarina Wennstam, ”Svikaren”
  92. Laurie R King, ”Folly”
  93. Anna Jansson, ”Inte ens det förflutna”
  94. Anna Lihammer, ”Medan mörkret faller”
  95. Ann Cleeves, ”Svart som natten”
  96. Tana French, ”Okänt offer”
  97. Erik Axl Sund, ”Glaskroppar”
  98. Alice LaPlante, ”Det man inte vet”
  99. Louise Penny, ”Mörkt motiv”
  100. C J Box, ”De samvetslösa”

Läs också:

Döden kan vänta

978136_dodenkavtcmyk_10628

Förra året plöjde jag tre deckare av Peter James och hittade min läslust. Jag hade hoppats på samma resultat i år, men tyvärr var Döden kan vänta inte en av de bättre böckerna i serien. Tillräckligt bra för att läsa snabbt och tillräckligt intressant för att vilja läsa vidare i serien, men inte på den nivå Peter James brukar vara. Lite mer information om Roy Grace försvunna fru, lite småbarnsliv, en planerad hämnd och en massa snack om hur gammal den drygt 40-årige Grace har blivit. Det sistnämnda är minst sagt irriterande.

Problemet med Döden kan vänta är att jag inte riktigt engageras av fallet polisen i Brighton-Hove ska lösa. Det handlar om hämnd även här och trådar till maffian i USA. Antikviteter står i centrum och det första mordoffret är en gammal dam som inte verkar ha gjort någon något ont. Sedan tävlar diverse skurkar om vem som kan vara hemskast och det är då jag tappar lite av intresset. Det blir lite för mycket maffig actionfilm och det är inte riktigt min kopp te.

Döden kan vänta är den nionde boken om Roy Grace och det är verkligen en av mina favoritpoliser, som dessutom jobbar i en av mina favoritstäder. Det gör att jag definitivt kommer att läsa vidare i serien och hoppas att Peter James hittar tillbaka till den nivå som han håller när han är som bäst.

 

 

Läs också:

De underkända

13066776_O_1

Allmänbildning verkar inte stå högt i kurs längre. I skolan fnyser lärarna åt faktakunskaper och det är definitivt inte de smarta som blir kända. Se på dokusåpor till exempel där deltagarna definitivt inte behövt göra något kunskapstest för att få delta. De högljudda och dumma får all uppmärksamhet, medan universitetsstudenter som vinner fina stipendier inte får ens en rad i tidningen. Det är det här vår mördare är förbannad på och det får hen att söka upp så kallade dokusåpakändisar för att testa dem. De lovas en intervju, men får istället ett prov. Om de inte klarar en viss procent av frågorna dödas de.

Det första offret hittas i en övergiven skola, skjuten i huvudet med bultpistol. Han har placerats i ett klassrum, fastbunden på en stol med ansiktet vänt in mot hörnet och en dumstrut på huvudet. Provet han uppenbarligen inte klarat är fasthäftat på hans rygg. Tyvärr är han den förste i en rad liknande mord och självklart kallas Riksmord in.

Mördaren lämnar spår på insändarsidor och är den där typiske sure gubben (för ja, det är ofta en gubbe) som klagar över att dagens ungdom inte lär sig någonting i skolan nuförtiden. Som tur är nöjer sig de flesta sig med att just skriva insändare och kanske gnälla lite i sociala medier, om de inte är så skeptiska mot nymodigheter att de inte använder sociala medier förstås.

De underkända är femte boken om den inte alltid så sympatiske Sebastian Bergman, som i den här boken ställer till det för sig själv lite extra och faktiskt börjar bli riktigt sårbar. Jag tycker faktiskt att det här är en av de bästa böckerna i serien skriven av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. Det är lätt att engagera sig i de återkommande karaktärerna och jag ser fram emot att följa dem i fler böcker. Det finns en del att reda ut om man säger så.

 

Läs också:

Om många mörka hemligheter

the-darkest-secret

Alex Marwood är verkligen galet bra på att gestalta människor i all sin egoism och dessutom placera dem i situationer och miljöer som fascinerar. I The Darkest secret får vi följa med på ett 50-årsfirande som spårar ur och sedan på samma 50-årings begravning många år senare. Två händelserika helger som blir bokens två parallellhistorier.

Det är Sean som fyller 50 och således också han som dör. Omständigheterna kring hans död är lite pinsamma, vilket skulle kunna vara obekvämt för en man som värdesatte den perfekta ytan. Det är något hans andra fru Claire får erfara under 50-årsfirandet och säkert även hennes föregångare. Claire är inte tillräckligt perfekt efter att ha fött tvillingar och Sean verkar vilja dra vidare. Under firandet blir det mer och mer tydligt hur grym och elak har är och hur svårt hon ändå har för att lämna honom. Det är inte bara det att de har två barn tillsammans, utan också en livsstil som kräver sitt.

Tvillingarna står i centrum i båda historierna. Vi vet redan från början att den ena av dem, Coco, försvinner under 50-årsfirandet. Att hon inte finns där en morgon och att hon aldrig hittas. Coco är bara tre år och det mest troliga är att hon blivit bortrövad. Sean har alltså bara fyra döttrar som sörjer honom, istället för fem. Vad som hände den femte är fortfarande oklart.

Om de nu sörjer, döttrarna. Inledningsvis är det oklart. Känslorna för den ofta frånvarande fadern är splittrade. Helt klart är det dock att hans unga fru Simone sörjer honom djupt. Hon har älskat honom sedan hon var ett barn och verkar helt tagen av sin förlust. Hon försöker få alla att trivas under begravningshelgen, men orkar inte riktigt hålla ihop sig.

Seans två före detta fruar vill inte komma på begravningen. Av de äldre döttrarna, de som var tonåringar och ganska bortglömda under 50-årshelgen, är det en, Camilla, som åker till sin fars pampiga hus, som han delat med sin unga fru och sin lilla dotter. Camilla lovar att ta med sin yngre syster Ruby, som gärna vill gå, trots att hon inte verkar ha haft så stor kontakt med sin far. Just relationen mellan systrarna är kanske det som är trevligast att följa. De har egentligen inte haft någon relation tidigare. Claires förvandling är också spännande.

Marwoods tredje bok påminner mer om den första Onda flickor än om den förra Granne med döden. Det är en ganska stillsam bok om ett gäng mer eller mindre egoistiska karaktärer, som agerar på många gånger helt vidriga sätt. Det dröjer fram till sista sidan innan vi helt får veta allt som hänt. Det är riktigt skickligt av Marwood att behålla spänningen boken igenom. I april kommer The Darkest secret på svenska med titeln Den mörkaste hemligheten.

Läs också:

En söndagssmakbit av Elly Griffiths

the-woman-in-blue

Just nu läser jag den åttonde och senaste boken om Ruth Galloway av Elly Griffiths. Den heter The Woman in blue och handlar om hur en död kvinna hittas död på en kyrkogård. Bland annat.

Som vanligt är det som att träffa en gammal kär vän att återse Ruth och de andra. På uppfodran av Flukten fra virkeligheten  bjuder jag på en smakbit om Ruths bok, som handlar om det som hände i förra boken. Härligt meta.

Three years ago she wrote a book called The Tomb of the Raven King about a dig in Lancashire. Rather to her surprise, she acquired  publisher, an editor and something called a ‘two-book deal’. Now she is desperately trying to write the second book, about a Bronze Age dig in Norfolk which became inextricably tangled up with the discovery of a body from the Second World War. The first book came easily, partly because no one was waiting to read it (Ruth dreads the cheery ‘Hi there’ emails from her editor, Javier).

 

Jag har läst knappt halva boken och det är absolut en bra bok så här långt. Inget behov av Ruth i utredningen ännu dock, så något gammalt dyker nog upp snart. Jag läser inte den har bokserien för spänningen, utan för persongalleriet.

 

 

 

Läs också:

« Older Entries