Category Archives: Deckare

Åter till Brighton och Roy Grace

Förra sommaren botade jag en lässvacka genom att läsa tre böcker av Peter James på kort tid. Hans polis Roy Grace är en favorit och därför försökte jag bota även årets lässvacka med hjälp av honom. Att läsa en del av en serie och inte behöva lära känna så många nya karaktärer är ofta så himla skönt. Det hjälpte även denna gång, i alla fall tillfälligt och att lässvackan snabbt kom tillbaka kan jag inte skylla på James.

Tills döden för oss samman är Peter James tionde bok om kriminalintendent Roy Grace, verksam i Brighton-Hove. En serie brukar tappa fart efter så många böcker och därför är det extra roligt att det här faktiskt är en av de bästa James skrivit. Egentligen borde det inte vara så spännande, då vi från början vet vem som jagar vem, men spännande är just vad det är. Det handlar dels om fallet Grace och hans kollegor försöker lösa, men också om det som händer i polisernas liv.

I fokus står Red Cameron, en kvinna som träffade sin drömman, men nu gör allt för att komma undan honom. Han heter Bryce Laurent och var den perfekte mannen, tills han blev sjukligt besatt av Red. Namnen stör mig lite ska erkännas, men jag köper det. Jag köper också Bryce Laurents fixering, som beskrivs på ett mycket obehagligt sätt. Det är när Red försöker gå vidare med en annan man som det börjar bli riktigt otrevligt.

Peter James skriver ofta ganska klassiska pusseldeckare, men här är det jakten och polisarbetet som står i centrum. Som läsare vet jag vad som ska hända innan poliserna gör det, vilket bidrar till den klaustrofobiska stämningen. Red försöker leva så normalt det bara går, men det står klart att Bryce minst sagt begränsar henne. Lägenheten hon bor innehåller ett panikrum och hon står under ständig bevakning.

Som vanligt avslutar Peter James med att lösa fallet och därefter bjuda på en riktig cliffhanger. Den här gången är jag ganska säker på att Roy Graces liv kommer att förändras totalt. Mycket sker redan i den här boken, då han gifter sig med sin nya kärlek, men det finns en dödsförklarad fru som smyger omkring i kulisserna och gör spänningen olidlig. De senaste böckerna har jag trott att hennes öde ska avslöjas, men vi får vänta ännu lite till. Kanske, kanske i nästa bok. En bok jag nästan måste läsa på stört, då den tillfälligt återvunna läslusten försvunnit igen.

 

Läs också:

Lång väg hem

Jag har läst väldigt mycket positivt om Eva Dolans debut Lång väg hem, men jag kom inte alls överens med den. Historien om trädgårdsskjulet som sätts i brand och mannen som tros finnas i den tar liksom aldrig fart. Kanske handlar det om att jag läste boken under en lässvacka, men jag tror faktiskt att det snarare handlade om det mycket långsamma tempot och det faktum att jag hade svårt att engagera mig i fallet. Illegala och utsatta invandrare är ett viktigt ämne och jag gillar egentligen när deckare blir politiska och någon slags replik till samtiden, men jag tycker aldrig att det bränner till. Det borde vara spännande, men blir det aldrig.

Kommer jag att läsa vidare i serien? Kanske. Jag gillade Zigic och Ferreira, trots att jag inte fick komma dem speciellt när och kan tänka mig att umgås mer med dem. Det är dock inte alls första prioritet. Som alltid när jag dissar en bok som alla verkar älska kan jag inte låta bli att fundera över vad jag missat. Det skulle möjligen kunna vara en anledning till att faktiskt läsa vidare i serien ganska snart. Är Eva Dolan en deckarförfattare som förtjänar en chans till? Får vi veta mer om Zigic och Ferreira i de kommande böckerna? Är de värda att lära känna?

Läs också:

The Chalk Pit

Att läsa en bok av Elly Griffiths är som att återse en grupp vänner. Jag tycker verkligen om Ruth Galloway och jag är glad att hon verkar ha landat i sig själv. Vikt- och utseendenojorna har avtagit rejält, faktiskt nästan försvunnit helt. Jag är också förtjust i Harry Nelson, Cathbad och hans familj. Det är också roligt att Ruths dotter börjar bli äldre och utvecklas till en riktig personlighet. I den här boken spelar hon teater med polisen Cloughs fru.

Egentligen är det kanske inte världens bästa deckare sett till spänningsfaktorn, men det är välskrivet och många gånger väldigt trevligt. Senaste boken The Chalk Pit är faktiskt riktigt spännande, både gällande fallen som Nelson och hans kollegor arbetar med och karaktärernas privatliv. Dessutom är balansen bra och Ruths inblandning i fallen logisk, vilket inte alltid är fallet.

Under Norwich finns ett tunnelsystem och när en av dessa tunnlar grävs ut hittas delar av ett skelett. Ruth kallas dit för att undersöka dem, men det visar sig att de inte alls är så gamla som man kan tro. Samtidigt försvinner flera hemlösa personer och ryktet går att de ”gått under jorden”. Nelson blir satt på fallen och polisen söker efter ett underjordiskt samhälle för hemlösa, som först verkar vara något av en myt. Intrigen är intressant ur ett socialt perspektiv och jag engagerar mig verkligen i fallen. Faktiskt är det ganska så skönt att vi håller oss i nutiden.

I sommar kommer boken på svenska och heter då Dolt i mörker. Läs den, men läs inte bara den. Griffiths böcker är verkligen en serie som ska läsas i ordning. I sommar ska jag lyssna på Elly Griffiths på Crimetime Gotland. Det ser jag verkligen fram emot.

 

Läs också:

Där gryningen dröjer

Där gryningen dröjer är Anna Lihammers tredje bok om Carl Hell och Maria Gustavsson. Förlagstexten lovar ett besök under OS i Berlin 1936, men så blir det tyvärr inte. Över huvud taget är det mindre politik och mer personliga problem som står i centrum denna gång. Fortfarande är det riktigt bra, men inte lika historiskt intressant. Eller jo, det är intressant, men det mest intressanta utspelar sig 1916 på Nordpolen. Det är där vi får information om orsakerna till en rad mord 1936.

Det är när flera personer mördas och den troliga gärningsmannen tar sitt liv som Hell blir tillbakakallad från flygplatsen när han är på väg till Berlin. En ung kvinna lever, om än knappt och hon vårdas på sjukhus med polisövervakning dygnet runt. Självklart hoppas man att hon ska ha något att berätta om det märkliga som verkar ha ägt rum på brottsplatsen.

Carl Hell är butter som vanligt och hans judiska bakgrund blir mer och mer problematisk i ett Sverige där många sneglar mot Tyskland. Polissyster Maria Gustavsson är ganska så lycklig privat, men på jobbet känner hon sig förminskad. Hon vill utreda mord, men blir satt som vakt utanför den skadade kvinnans rum.

Där gryningen dröjer är spännande och välskriven, men mer en ”vanlig” deckare än Lihammers tidigare böcker. Jag hoppas att hon i nästa boken återgår till den mer politiska stil hon haft förut.

 

Läs också:

Även en medioker bok av French är riktigt bra

Tana French är en av mina favoritförattare i spänningsgenren. Det är, som vissa bloggare påpekar (Metta jag tittar på dig) inte de snabbaste böckerna, men jag gillar dem. Mycket handlar om miljön och språket. Dublin är en mytomspunnen stad för mig och jag gillar när den irländska dialekten färgar av sig på språket. Dialekten gör dem dock svåra att översätta och jag föredrar därför att läsa på originalspråk.

Senaste boken heter The Trespasser och när jag köpte den i somras var det för att jag var tvungen att läsa den precis då. Inte en dag senare. I december blev den läst och då hade Amazon hunnit fråga flera gånger vilket betyg jag ville ge titeln (Amazonskam (subst.) pl Amazonskammar, best form Amazonskammen, ex Linda kände Amazonskammen tydligt då boken hon köpt inte var läst när mailet om betygssättning anlände.)

Franch låter tidigare bipersoner bli huvudpersoner och i denna den sjätte boken ligger fokus på den någon kantiga Antoinette Conway. Hennes partner är förra bokens huvudperson Stephen Moran och jag är glad att han får hänga med ett tag till. De två får i uppgift att lösa ett vad det verkar enkelt fall. En kvinna har misshandlats och dödats i sitt hem och de tar för givet att hennes partner gjort det. Det är också partnern, en timid bokhandlare vid namn Rory Fallon, som är den som deras överordnade vill att de ska fokusera på, men paret tror att det finns mer bakom kvinnans död.

The Trespasser är inte Frenchs bästa, men hennes lägstanivå är bra och det betyder att det här är en läsvärd deckare. Jag undrar vad som händer i nästa bok. Är det månne den osympatiske Breslin som ska få en ny sida beskriven?

 

Läs också:

Nära dig

Nära dig av Lucie Whitehouse handlar om två vänner som tappat kontakten och inledningsvis vet vi egentligen inte anledningen till det. När den ena av dem dör, kommer den andra på begravningen. Märkligt kan tyckas, men hon fick ett vykort med meddelandet ”Jag måste prata med dig” och misstänker därför att något inte stod rätt till när väninnan dog.

Den som dött är den kända konstnären Marianne Glass. Självmord säger polisen, men väninnan Rowan tror inte på det. Marianne ska ha hoppat från taket på familjens hus och Rowan vet att hon var alldeles för höjdrädd för att göra något sådant. Efter begravningen stannar hon kvar i huset som Marianne delade med sin mor och sin bror. Hon planerar att ta reda på vad som egentligen hände.

Vissa saker får vi veta samtidigt som Rowan, men det står ganska snart klart att hon faktiskt döljer saker för oss läsare. Precis som i Lucie Whitehouses förra bok Före dig bjuds vi på en hel del överraskningar. Den var nästan ännu bättre, men Nära dig är också väldigt spännande. Jag gillar också miljön och inte minst alla konstreferenser. Det här är en välskriven thriller som jag hoppas når många läsare.

 

Läs också:

Att skada ett barn

9789100137946

En liten flicka kommer in på akuten. Hon andas inte och självklart har mamman som bär henne panik. Gloria, som flickan heter tros först ha råkat ut för en olycka, men snart börjar polisen misstänka brott. Röntgen visar massiva blödningar i hjärnan. Gloria är sex månader och kämpar för sitt liv. Frågan är vem som har skadat henne. Det naturliga är självklart att misstänka föräldrarna.

Det är några dagar före jul och i Stockholm förbereder sig alla för firandet. Även Shirin Sundin och hennes familj, trots att de är muslimer. Maken Fredrik blir mer och mer främmande för Shirin och hon längtar bort. Hon flyr in i uppdraget som Glorias målsägarbiträde. Samarbetet med Theodor Dahlgren är på ytan helt yrkesmässigt, men en del av Shirin vill mer.

Stenhjärtat av Katarina Wennstam är den andra boken i serien om Shirin Sundin. Det finns fler och jag kommer definitivt att läsa vidare i serien. Jag gillar karaktärerna och då Wennstam alltid är angelägen, även i sina deckare. Ännu mer ser jag dock fram emot att läsa Flickan och skammen, som kommer ut i höst.

Läs också:

Störst av allt

9789146232414 (1)

Det har gått nio månader sedan skolskjutningen i Djursholm och nu inleds rättegången mot artonåriga Maja. Hon som överlevde tragedin där hennes bästa vän Amanda och hennes pojkvän Sebastian var två av de döda. De är skjutna och i rättegången ska det bevisas att det är Maja som dödat dem. Visserligen har hennes föräldrar skaffat henne en riktig stjärnadvokat som försvarare, men kommer det att räcka? Går allt att köpas för pengar?

Störst av allt av Malin Persson Giolito handlar om en rättegång som pågår under några intensiva veckor, men vi får också veta vad som ledde fram till skolskjutningen och häktningen av Maja. Vi får lära känna henne, men också Sebastian, Maja och deras vänner som tillhör det fina folket. Med några få undantag ska sägas, för på skolan finns också de som saknar den där silverskeden i munnen, men som mest av allt vill skapa sig ett bättre liv. Samir är en sådan elev och han försöker bli en del av en gemenskap där han inte riktigt passar in eller ens räknas.

Störst av allt är troligen den bästa rättegångsskildring jag läst, men det är inte bara en sådan. Det är också en berättelse om kärlek och bristen därpå, om makt och om vanmakt. Maja må stå i centrum, men det är på många sätt Sebastian som är huvudperson. Sebastian Fagerman, son till den mycket förmögne Claes Fagerman. En pojke som på ytan har allt, men som när ytan krackelerar inte verkar ha någonting alls av det som verkligen räknas.

Malin Persson Giolito har gjort ett gediget arbete. Inte bara gällande rättegångsdetaljer, för där tar jag för givet att hennes kunskaper är adekvata. Jag talar istället om andra detaljer, i språket i beskrivningarna av karaktärerna, i tematiken. Störst av allt är helt enkelt en riktigt välskriven och läsvärd bok som med rätta redan har nått en hel del läsare. För mig är det här den bästa av Persson Giolitos böcker sedan debuten Dubbla slag, som också är relevant och läsvärd. Det är när Persson Giolito placerar sina karaktärer mitt i verkligheten som hon är som bäst.

 

Läs också:

Lotta Olsson listar 100 deckare

Det är ingen helt ny lista, utan den publicerades för ett drygt år sedan, men så här i semestertider är det aktuell igen. Lotta Olsson listar favoritdeckare och jag funderar över vilka jag egentligen vill läsa. Det är lurigt med deckare tycker jag, då de inte alltid håller för tidens gång. Ta Sjöjungfrun sjöng sin sång på plats 9 till exempel. En fantastisk deckare som var väldigt nyskapande då den kom ut. Problemet är att så många härmat formen med den kursiva mördaren att jag är rädd att originalet inte håller. Ett annat problem är att jag glömmer just deckare så snabbt. Det handlar troligen om att de följer ungefär samma mall och det är därför lätt att de flyter ihop i minnet. Några favoriter finns på listan, många saknas. Som det brukar vara.

 

  1. Dorothy Sayers, ”Kamratfesten”
  2. Agatha Christie, ”Miss Marples sista fall”
  3. Maj Sjöwall & Per Wahlöö, ”Mannen på balkongen”
  4. Kerstin Ekman, ”Händelser vid vatten”
  5. Gillian Flynn, ”Gone Girl”
  6. Elizabeth George, ”Pappas lilla flicka”
  7. Laurie R King, ”Farlig begåvning”
  8. Leif G W Persson, ”Grisfesten”
  9. Val McDermid, ”Sjöjungfrun sjöng sin sång”
  10. Steve Hamilton, ”Tystnadens gåta”
  11. Johan Theorin, ”Nattfåk”
  12. Åke Löfgren & Egon Möller-Nielsen, ”Historien om Någon”
  13. John Dickson Carr, ”Svart sabbat”
  14. Edgar Allan Poe, ”Morden på Rue Morgue”
  15. Reginald Hill, ”Bländverk”
  16. Belinda Bauer, ”Mörk jord”
  17. Stieg Larsson, ”Män som hatar kvinnor”
  18. Karin Fossum, ”Älskade Poona”
  19. Åsa Larsson, ”Det blod som spillts”
  20. Astrid Lindgren, ”Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt”
  21. Josephine Tey, ”En gammal skandal”
  22. H-K Rönblom, ”Höstvind och djupa vatten”
  23. Sir Arthur Conan Doyle, ”Det spräckliga bandet och andra berättelser”,
  24. Arnaldur Indridason, ”Kvinna i grönt”
  25. Ruth Rendell, ”Stenarna skola ropa”
  26. Maj Sjöwall & Per Wahlöö, ”Roseanna”
  27. Jussi Adler-Olsen, ”Flaskpost från P”
  28. Peter Abrahams, ”Spela död”
  29. 29 Ed McBain, ”Gänget”
  30. Håkan Nesser, ”Borkmanns punkt”
  31. Ira Levin, ”Bädda för död” eller ”En kyss före döden”
  32. José Carlos Somoza, ”Idéernas grotta”
  33. John Le Carré, ”Den lilla trumslagarflickan”
  34. Umberto Eco, ”I rosens namn”
  35. Peter Robinson,”En ovanligt torr sommar”
  36. Dorothy Sayers, ”De nio målarna”
  37. Denise Mina, ”Garnethill”
  38. Jo Nesbö, ”Snömannen”
  39. Tove Alsterdal, ”I tystnaden begravd”
  40. Deon Meyer, ”Jägarens hjärta”
  41. Åke Holmberg, ”Ture Sventon, privatdetektiv”
  42. SJ Bolton, ”Odödlig”
  43. Maria Lang, ”Rosor, kyssar och döden”
  44. Patricia Highsmith, ”En man med många talanger”
  45. Raymond Chandler, ”Den stora sömnen”
  46. Robert Harris, ”Pompeji”
  47. Andrew Taylor, ”Det blödande hjärtat”
  48. Stieg Trenter, ”Kalla handen”
  49. Steven Saylor, ”Romarblod”
  50. Carol O’Connell, ”Ben för ben”
  51. P D James, ”Oskyldigt blod”
  52. Georges Simenon, ”Maigrets onda aningar”
  53. Eric Ambler, ”Dimitrios mask”
  54. Dashiell Hammett, ”Riddarfalken från Malta”
  55. Henning Mankell, ”Mördare utan ansikte”
  56. Arne Dahl, ”Ont blod”
  57. Eva Dolan, ”Lång väg hem”
  58. Kristina Ohlsson, ”Paradisbarn”
  59. Karin Alfredsson, ”Kvinnorna på 10:e våningen”
  60. Lesley Horton, ”En härva av skuld”
  61. Mary Willis Walker, ”Under skalbaggens bo”
  62. Yrsa Sigurdardóttir, ”Ödemark”
  63. Tony Hillerman, ”Tidstjuven”
  64. Alexander McCall Smith, ”Damernas detektivbyrå”
  65. Leonie Swann, ”Glennkill”
  66. Stephen Booth, ”Svarta hunden”
  67. Reginald Hill, ”Under jorden”
  68. Linwood Barclay, ”Tro dina ögon”
  69. Roslund & Hellström, ”Tre sekunder”
  70. Elizabeth Haynes, ”Glöm inte att låsa”
  71. Elly Griffiths, ”Flickan under jorden”
  72. Andreas Norman, ”En rasande eld”
  73. Magnus Nordin, ”Prinsessan och mördaren”
  74. Peter May, ”Lewismannen”
  75. Jeffery Deaver, ”I samlarens spår”
  76. Peter Hoeg, ”Fröken Smillas känsla för snö”
  77. Leif G W Persson, ”Den döende detektiven”
  78. Christoffer Carlsson, ”Den osynlige mannen från Salem”
  79. Stef Penney, ”I vargars följe”
  80. Jasper Fforde,”Var är Jane Eyre?”
  81. Alex Marwood, ”Onda flickor”
  82. Liza Marklund, ”Sprängaren”
  83. Robert Karjel, ”De redan döda”
  84. Håkan Östlundh, ”Dykaren”
  85. Sarah Hilary, ”Någon annans skuld”
  86. Ingrid Hedström, ”Lärarinnan i Villette”
  87. Nevada Barr, ”Stum rädsla”
  88. Anna Grue, ”Judaskyssen”
  89. Kjell Eriksson, ”Öppen grav”
  90. Amanda Cross, ”In the last analysis”
  91. Katarina Wennstam, ”Svikaren”
  92. Laurie R King, ”Folly”
  93. Anna Jansson, ”Inte ens det förflutna”
  94. Anna Lihammer, ”Medan mörkret faller”
  95. Ann Cleeves, ”Svart som natten”
  96. Tana French, ”Okänt offer”
  97. Erik Axl Sund, ”Glaskroppar”
  98. Alice LaPlante, ”Det man inte vet”
  99. Louise Penny, ”Mörkt motiv”
  100. C J Box, ”De samvetslösa”

Läs också:

Döden kan vänta

978136_dodenkavtcmyk_10628

Förra året plöjde jag tre deckare av Peter James och hittade min läslust. Jag hade hoppats på samma resultat i år, men tyvärr var Döden kan vänta inte en av de bättre böckerna i serien. Tillräckligt bra för att läsa snabbt och tillräckligt intressant för att vilja läsa vidare i serien, men inte på den nivå Peter James brukar vara. Lite mer information om Roy Grace försvunna fru, lite småbarnsliv, en planerad hämnd och en massa snack om hur gammal den drygt 40-årige Grace har blivit. Det sistnämnda är minst sagt irriterande.

Problemet med Döden kan vänta är att jag inte riktigt engageras av fallet polisen i Brighton-Hove ska lösa. Det handlar om hämnd även här och trådar till maffian i USA. Antikviteter står i centrum och det första mordoffret är en gammal dam som inte verkar ha gjort någon något ont. Sedan tävlar diverse skurkar om vem som kan vara hemskast och det är då jag tappar lite av intresset. Det blir lite för mycket maffig actionfilm och det är inte riktigt min kopp te.

Döden kan vänta är den nionde boken om Roy Grace och det är verkligen en av mina favoritpoliser, som dessutom jobbar i en av mina favoritstäder. Det gör att jag definitivt kommer att läsa vidare i serien och hoppas att Peter James hittar tillbaka till den nivå som han håller när han är som bäst.

 

 

Läs också:

« Older Entries