enligt O

Tankar från en bokberoende

Kategori: Deckare (Sida 1 av 18)

Bottenskap — en läskig historia

Bottenskrap är den andra boken av de böcker om William Wisting som finns översatta till svenska (er om den snurriga utgivningen kan du läsa om här) och det är en ganska obehaglig historia där vänsterfötter iklädda gymnastikskor hittas i vattnet. Fötterna gäckar utredarna. De verkar tillhöra äldre personer som rapporterats som saknade, men också vårdpersonal. Nu behöver de hitta ett samband.

Wisting, som mår rätt dåligt, ansvarar för utredningen och försöker samtidigt ha ett liv. Bland annat vill han hinna med sin kärlek Suzanne och sin dotter Line, men det är svårt att hinna med och räcka till. Line har visserligen fullt upp själv med sitt jobb på VG och en stor reportageserie som ska skrivas. Hon träffar också Tommy Kvanter, en ex-kriminell som nu tagit tag i sitt liv. I alla fall är det vad hon hoppas. Delarna om Line är minst lika spännande att följa som den om hennes far.

Jag gillar balansen mellan utredningar och privatliv i Holst böcker om William Wisting. En annan sak jag gillar är tempot. Det är tillräckligt snabbt för att vara spännande, men också tillräckligt långsamt för att läsningen ska kännas vilsam. Det som brukar rädda mig när läsningen går trögt är just en bok i en redan påbörjad serie och serien om Wisting skulle kunna bli en fin läslustsserie.

Det finns fyra böcker till utgivna på Lind & co och nu har Wahlström & Widstrand tagit över och snurrar till det ännu mer genom att hoppa över Når det mørkner från 2016 och istället gå direkt på Katarinakoden från 2017, som ges ut i september och är första delen i en ny serie om Wisting. Det verkar inte finnas någon hejd på hur mycket Jørn Lier Horsts serie misshandlas av svenska förlag. Jag förstår att det är logiskt att börja ge ut en ny serie, men då alla böcker handlar om samma person är det ändå lite surt att en del lämnas därhän (eller fyra om man räknar de fyra första i serien som inte heller översatts). Om jag hinner fram till Når det mørkner innan den översätts, får jag väl ge mig på den på norska. Visserligen verkar den vara en tillbakablick och handla om ett fall 1983 som påverkat Wisting, så det kanske inte spelar jättestor roll. Ändå gillar jag inte att läsa deckarserier på annat sätt än i ordning. Det är en hang-up jag har.

 

Processen version 2018

Bonnier Bookery ger ut böcker direkt för den digitala marknaden, bland annat ett gäng kortromaner av etablerade författare. I sommar har jag läst Malin Persson Giolitos Processen, en parafras av Kafkas klaustrofobiska verk där Josef K blivit Youssuf K, en ung man boendes i Stockholm efter ett stort terrordåd, kanske det på Drottninggatan 2017. En ung man i Sverige där Reinfeldts tal om öppna hjärtan är ett minne blott, där generaliseringar kring invandrare i allmänhet och unga män med invandrarbakgrund i synnerhet är vardagsmat och där alla är potentiella hot mot svenskarnas säkerhet.

Youssuf pluggar till jurist och sitter på biblioteket när två poliser söker upp honom. Han förstår inte varför de tar med honom och får inte heller något svar. Nu inleds en process som med all önskvärd tydlighet visar hur mycket en individ kan påverkar av kollektivets rädslor. Persson Giolitos beskrivning och kritik av ett samhälle där undantagstillstånd råder är knivskarp. Hon låter Sophia Weber få i uppdrag att försvara Youssuf och genom henne får vi också veta mer om hur han egentligen blev en del av en polisutredning.

Berättelsen om Youssuf är kort, men det gör den inte mindre genomtänkt och viktig. Snarare tvärtom. Ögonblicksbilden av en ung man med drömmar som blir anklagad för något han inte förstår är smärtsam att ta del av. Läraren i mig går igång på de möjligheter till god undervisning som Persson Giolitos Processen skulle kunna vara en del av. Hundra minuter tar det att lyssna till berättelsen om Youssuf och i kombination med utdrag av Kafkas dito, samt Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder skulle flera röster kunna berätta om utsattheten som de flesta av oss kanske får en glimt av ibland, men som andra tvingas leva med.

Fyra dagar i Kabul

Fyra dagar i Kabul är den första boken av Anna Tell om förhandlaren Amanda Lund. En bok som, liksom titeln säger, till största delen utspelar sig i Afghanistans huvudstad Kabul där ambassadören utsätts för hot och två diplomater kidnappas. I Stockholm hittas en man mördad och det verkar finnas ett samband.

Amanda Lind tillhör Rikskrim och har haft ett utbildningsuppdrag i norra Afghanistan, där hon varit rådgivare åt en patrullchef. Nu blir hon inkallad som medlare med uppdrag att få kontakt med kidnapparna och rädda gisslan. Hon är helt klart en huvudperson jag fattar tycker för. Modig, smart, men också mänsklig. Kollegorna Bill och Tore i Stockholm är också lätta att relatera till.

Mest underhållande (och tragisk) är kanske den svenska ambassadören i Kabul Sven Leijonhufvud. Meningen är att Sverige ska ta emot de styrande i Afghanistan på statsbesök och ambassadörens agerande gör knappast att det stundande besöket känns genomförbart. Mycket behöver mörkas och mörkas gör det.

Fyra dagar i Kabul är en bra spänningsroman. Miljön är intressant och författaren verkar helt klart ha kunskaper kring det hon skriver om. Det är spännande, trådarna knyts ihop och boken är väldigt lättläst. Kanske hade jag önskat mig ännu mer beskrivningar av miljön och de omständigheter som råder i Kabul. Hur som helst är det här en riktigt bra debut och Amanda Lind spännande att följa. Jag ser fram emot att läsa fler böcker om henne i den planerade serien Förhandlaren.

Silvervägen där då och nu möts

Jag läste Silvervägen av Stina Jackson under vår resa till Malören och stämningen var passande. Jag tänkte mig hur Lelle kör utmed väg 95 under de ljusa sommarkvällarna, ständigt letande efter dottern Lina som försvann. Det har gått tre år och polisen gör inget mer, men Lelle kan inte ge upp. Han är helt säker på att Lina finns någonstans därute.

I Glimmersträsk vet alla om Lelles förlust, men självklart kan inget varken riktigt förstå eller hjälpa. Ingen kan heller hjälpa Meja, som just flyttat till byn med sin mamma Silje. En mamma som inte riktigt kan ta vara på varken sig själv eller någon annan och som nu hoppas ha hittat drömmannen i norr. Det har hon inte. Huset de kommer till har helt klart sett bättre dagar, Torbjörn är kanske snäll men också lite obehaglig och Meja vill inget annat än att fly.

Till vardags är Lelle gymnasielärare och det är så han får kontakt med Meja. Han ser en rädd tjej som behöver trygghet, men är för trasig själv för att kunna hjälpa. Inte blir det bättre när ännu en tjej försvinner från byn. För Meja går det bättre. Hon träffar en kille och blir en del av hans familj. För första gången känner hon en tillhörighet, men hon blir mer och mer isolerad.

Silvervägen är en vacker spänningsroman. Det är inte helt vanligt, men så härligt med en bok där språket verkligen förhöjer stämningen och gör den till en historia utöver det vanliga. Det är inget splatter, men en obehaglig bok om väldigt ensamma och olyckliga människor. Lelle som mist allt, Silje som hela tiden hoppas på ett stabilt liv och Meja som bara vill ha trygghet.

 

 

Ruth Galloway drar till Italien

The Dark Angel är Elly Griffiths senaste bok om Ruth Galloway och i den reser min favoritarkeolog till Italien för att hjälpa Dr Angelo Morelli, en gammal bekant, med ett fall, men mest för att ha semester. I den lilla italienska byn blir det en hel del sol och bad, men som vanligt händer hemska saker i Ruths närhet när den lokala prästen blir mördad. Nelson tar sig dit på lite tvivelaktiga grunder och även om det är trevligt att han bryr sig om Ruth och deras gemensamma dotter, blir det lite krystat. Hemma finns dessutom hans gravida fru och allt är lite väl tilltrasslat.

Jag är inte lika besviken som Anna, men håller med om att serien börjar gå på tomgång. Jag tyckte att Griffiths lät Ruth vara lite mer självständig och självsäker i några böcker, men nu är det tillbaka i det eviga viktältandet och det är allt annat än charmigt. Jag tycker dessutom bättre om henne när hon jobbar på hemmaplan och vi slipper alla beskrivningar av kroppsnojor i bikini och Nelsons suktande blickar på henne.  Fortfarande har Ruth en speciell plats i mitt hjärta och jag gillar serien, men Griffiths behöver trassla ut alla onödiga missförstånd en gång för alla och se till att handlingen går framåt och inte i cirklar.

Love you dead

Det är något speciellt med Peter James böcker om Roy Grace. Kanske för att de utspelar sig i Brighton, min största nostalgistad eller för att Grace är så otroligt sympatiskt. Klart är att Peter James lägstanivå är hög och oavsett hur själva fallet Grace och hans kollegor arbetar med löser sig, är den historia om Grace liv och de två kvinnorna han älskat, alltid läsvärd. Det är också därför det är helt nödvändigt att läsa böckerna i ordning.

I Love you dead, som är bok nummer tolv i serien, har en ovanligt otrevlig huvudperson och att det är hon som är mördaren vet vi direkt. Spänningen handlar istället om de som jagar henne, för det är inte bara polisen. Sedan är det fascinerande att försöka förstå en så uppenbart sjuk människa, som blir mer och mer obehaglig ju mer vi får veta om henne.

Jodie Bentley är hennes namn. En kvinna som när en dröm om att bli riktigt rik. Vägen dit går via fejkad kärlek. Hon ser till att träffa riktigt rika och väldigt gamla män, får dem att förälska sig i henne, gifta sig med henne och sedan dö. En klassisk om än ovanligt grym sol- och vårare som inte drar sig för någonting. Detta betyder självklart att hon skaffat sig fiender.

För Grace personligen händer också en del. Han och Cleo har flyttat ut på landet med sin son, familjelivet är bra men ett ständigt dåligt samvete. Något som stör är också hans förra fru Sandys försvinnande. Nu har hon på sätt och vis kommit tillbaka till hans liv, men det får ni läsa om själva.

På svenska heter boken Älska dig till döds, en passande titel. Kanske inte en av de mest spännande böckerna i serien, men välskriven och intressant.

Force of Nature — den svåra tvåan

I somras läste jag Hetta av Jane Harper och lyssnade sedan på henne under Crimetime Gotland. En charmig debutant, som skrivit en riktigt bra bok. Mest tyckte jag kanske om miljön, centrala Australien, men jag tyckte också om hennes sätt att berätta sin historia och dessutom huvudpersonen Aaron Falk. Nu har jag läst Harpers nya bok Force of Nature och där dyker han upp igen, nu med en partner.

Även denna gång tar Harper oss med till ett Australien utanför storstädernas larm. Ett familjeföretag tar med sina anställda på ett riktigt äventyr. De ska vandra i en nationalpark, kvinnorna för sig och männen för sig. Syftet är att de ska komma närmare varandra, men resultatet blir ett annat.

Det är kvinnorna vi får följa. Den bestämda Alice och hennes arbetskamrat och väninna Lauren, systrarna Beth och Bree, samt Jill, en av två chefer på familjeföretaget. Hennes bror Daniel är den andra ägaren och han tar hand om de manliga anställda.

Första kvällen kommer männen till kvinnornas läger och de festar till rejält. Alice och Daniel hamnar i någon slags diskussion och när Alice försvinner under vandringens andra dag, är det svårt att tro att han inte skulle ha någonting med det att göra.

Det coola med Force of Nature är det annorlunda ”slutna rummet”. Någon av personerna som finns med på vandringen har med största sannolikhet orsakat Alice försvinnande. Aaron Falk är extra bekymrad, då Alice är hans hemliga kontakt i den granskning som görs av företaget. Misstanke om ekonomisk brottslighet och pengatvätt finns.

Force of Nature är en bra bok, en välskriven bok och en god tvåa. Den når inte upp till debuten, jag saknar till exempel mer komplexa skildringar av karaktärerna, men Harper har överlevt den svåra tvåan och nu är det bara att köra. Snart går det att läsa om Alice och hennes arbetskamrater på svenska när Forum ger ut Falska vänner.

The Zig Zag Girl

Äntligen fick jag tummen ur att läsa The Zig Zag Girlsom är första boken i Elly Griffiths serie om Edgar Stephens, som arbetar som polis i tvillingstaden Brighton-Hove och hans vän magikern Max Mephisto. Under andra världskriget ingick de tillsammans i gruppen Magic Men, men sedan dess har deras liv tagit olika riktningar. De sammanförs igen då en liket av en kvinna hittas i en resväska som låsts in i ett skåp på Brightons tågstation. Kvinnan visar sig vara en före detta assistent till Max Mephisto, som i många år livnärt sig som magiker. I sökandet efter mördaren möts de två vännerna igen. Året är 1950 och platsen är Brighton, staden där jag befinner mig just nu.

The Zig Zag Girl är en ganska stillsam deckare, men det betyder inte att driv och spänning saknas. Griffiths är skicklig på att gestalta trovärdiga karaktärer och minsta biroll engagerar. Det är verkligen som att träda in i en ny värld. Det här är den första av hittills tre böcker om vännerna Stephens och Mephisto och jag vill definitivt läsa vidare i serien. Miljön bidrar till en fantastisk stämning som verkligen tilltalar mig. Det är också ganska uppfriskande att läsa deckare där det faktiskt inte frossas i våld och obehagliga detaljer, utan att det för den delen blir för gulligt och mysigt.

Andra delen i serien heter Smoke and Mirrorsoch utspelar sig vintern 1951. Vi får då återse flera av karaktärerna från The Zig Zag Girl och det gör jag med glädje. Tredje delen heter The Blood Card och i den har det hunnit bli 1953 och dags för Elizabeth II:s kröning. Samma år utspelar sig också del fyra som heter The Vanished Box. Det kan hända att de tre följande böckerna har landat i min Kindle och kanske läser jag dem med West Pier i blickfånget. Det vore en ”read on location” som heter duga.

Ingen av böckerna om Stephens och Mephisto är översatta till svenska och jag kan tycka att det är lite märkligt. Griffiths skriver som vanligt bra och deckare som utspelar sig på 50-talet och dessutom i Storbritannien tror jag skulle kunna tilltala många läsare.

Dags för påskekrim

Min läsning av deckare går i ryck och nu var det ett tag sedan jag läste något i genren. Några läsvärda har jag ändå lyckats skrapa ihop.

Husdjuret av Camilla Grebe är en välskriven och spännande deckare, som dessutom är väldigt aktuell. Första boken i serien heter Älskaren från huvudkontoret och är också läsvärd.

Annabelle av Lina Bengtsdotter påminner lite om Husdjuret, med en polis som återvänder till sin lilla hemstad för att utreda ett fall. Bengtsdotters debut utspelar sig i Gullspång och är riktigt bra.

En annan hemvändare är Aaron Falk i Hetta av Jane Harper, som utreder ett utvidgat självmord där hans barndomsvän Luke tagit livet av sin familj, för att sedan begå självmord. I maj kommer andra boken om Aaron Falk som heter Falska vänner. Är riktigt pepp på den.

Jag vill också tipsa om Jørn Lier Horsts serie om kommissarie William Wisting. Böckerna har getts ut i en minst sagt snurrig ordning och den första som getts ut på svenska är Nattmannen. Det är också den enda jag läst i serien ännu, men jag vill definitivt läsa vidare.

Katarina Wennstam är alltid bra! Senaste boken heter Gänget och handlar om ett kompisgäng som har delat allt, inklusive en stor hemlighet. Nu har flera av dem råkat illa ut.

Elly Griffiths är en annat favorit och jag tycker mycket om hennes serie om arkeologen Ruth Galloway. Senaste boken på svenska heter Dolt i mörker. Själv planerar jag att läsa senaste på engelska i påsk. Den heter The Dark angel och utspelar sig delvis i Italien.

En av de bästa deckarna jag läste förra året var Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk. Uppföljaren Ugglan dödar bara om natten är också bra. Jag hoppas verkligen att det är fler böcker på gång.

Kristina Ohlssons serie om Alex Recht och Fredrika Bergman är riktigt bra. Syndafloder är mycket troligt den sista boken om dem. Lite sorgligt, men också typiskt Ohlsson att sluta på topp.

Kolibri av Kati Hiekkapelto om polisen Anna Fekete är riktigt bra. I april kommer uppföljaren De försvarslösa. Den ser jag verkligen fram emot att läsa.

Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén är en ruggig spänningsroman som utspelar sig på en ö. Det slutna rummet ger helt klart en dimension till. Även här står en hemvändare i centrum, då Gloria följer med sin pojkvän Adam till den ö där hon tillbringade några barndomssomrar.

Trevlig påskläsning önskar jag dig!

 

När det förflutna hinner ikapp

Gänget är Katarina Wennstams senaste bok om Shirin Sundin, som efter sin skilsmässa nu heter Shirin Nouri. Som vanligt när det gäller Wennstams deckare är ämnet relevant och aktuellt med fokus på kvinnors utsatthet. En ung flicka dricker väldigt för mycket under en utomhusfest och några tonårskillar turas om att våldta henne. Många år senare träffar vi dem igen. Gänget består numera av en grupp män som träffas ibland för att spela innebandy. De är välanpassade, vanliga män, vad det nu är, men de är färre än de var från början. En av dem har begått självmord och när en av de andra i gänget mördas blir de andra minst sagt skraja. Shirin dras in i fallet rent personligt, då den mördade mannens fru är hennes barndomsvän. Även Charlotta Lugn får vara med på ett hörn igen efter sin sjukskrivning och jag hoppas att hon snart kommer på fötter igen.

Gänget är kanske inte Wennstams bästa bok, men hennes lägsta nivå är så hög att den ändå är väldigt läsvärd. Trots att historien till viss del känns igen lyckas hon undvika de vanligaste fällorna och faktiskt överraska mig. Att bära på hemligheter kan tära på en människa och flera i gänget påverkas väldigt av händelsen i tonåren, men jag kommer inte riktigt så nära dem som jag brukar göra i Wennstams böcker. Å andra sidan är det kanske höga krav att alla karaktärer i en deckare ska fastna i en och flera av dem gör det faktiskt.

Det bästa med välskrivna deckarserier är dock att få återse huvudpersonerna och även om privatlivet inte står i fokus så mycket denna gång är det som alltid roligt att återse Shirin och Charlotta. Jag hoppas på en ny bok om dem riktigt snart.

Sida 1 av 18

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: