Category Archives: Chick-lit

Ett gammalt hotellfynd

  By enligt O | 2011/02/17 - 09:39 | Chick-lit
1 Comment

I Bhandaris överfulla bokhylla hittade jag Jaktsäsong av Mats Strandberg, som enligt baksidan följt med som present i Hennes för ett antal år sedan. Sommaren 2007 kanske? Kul att få läsa denna bok då jag läst författarens två andra med glädje.

Året är 2005 och vi träffar Magnus och Melinda. Bästa vänner och definitivt inget par. Istället hänger Melinda med Magnus på alla bögklubbar han hänger på och finns där då han behöver tala ut om sina kärleksproblem. Själv delar Melinda väldigt lite med andra. Hon föredrar att ha kul och en kul kväll är en med sanslöst mycket alkohol och ungefär lika mycket bekräftelse. Det är kul och fartfullt, men snart märks det tydligt att varken Magnus eller Melinda trivs särskilt bra med sina liv, trots den glättiga ytan.

Jag har läst Mats Strandbergs böcker i helt fel ordning och kanske är det lite orättvist att läsa debutboken sist då den i skuggan av de andra blir lite enklare än den kanske uppfattats om det här var den första boken jag läst av honom. Debut är den på så sätt att Strandberg inte riktigt verkar våga lita på sina karaktärer. Han vilar inte i dem, utan låter dem rusa framåt i ett vansinnigt tempo. Detta ger en effekt i sig, men jag skulle vilja hinna lär känna alla personer som dyker upp lite mer. Andreas till exempel, teknikern som börjar arbeta hos Magnus och Melinda på den  framgångsrika tv-sajt de driver. Han är superviktig i historien, men vi får veta väldigt lite om honom. Istället får vi genom honom lära känna Melinda bättre. Ett inte helt oävet grepp ska tilläggas.

Mats Strandberg dyker själv upp på Gaygalan och håller ett nervöst tacktal då han mottagit priset för årets bok. Ett av Magnus gamla slask ska det visa sig och han diskuteras på ett ganska magstarkt sätt. Magnus skulle annars kunna vara ett alterego till Strandberg. I alla fall utseendemässigt. Det är dessutom Magnus som beskrivs mest detaljerat och som görs mest levande. Jag tycker om honom, kanske för att han i all sin osäkerhet och självömkan är den som är mest mänsklig.

Den otrevlige författaren Sebastian är Magnus hemliga kärlek, i alla fall ett tag, men till slut blir till och med Magnus trött på att behandlas som skit. Sebastian är istället olyckligt kär i den kända (och gifta) skådespelaren Joshua. Melinda är kär i Andreas, men är inte han bög? Barndomskompisen Susanne är inte kär alls, mer än möjligen i sina barn. Mycket kärlek och mycket snurr alltså.

Som i tidigare böcker dyker gamla bekanta upp. Lilly som är med i Bekantas bekanta har nu några ¨år senare blivit tv-stjärna och är, liksom Sebastian, ute efter Joshua. Inte oväntat är det hans romans med henne, snarare än den med Sebastian, som hamnar på löpsedlarna,

Det är kul underhållningslitteratur, men faktiskt också en utvecklingsroman. Både Magnus och Melinda förändras mycket under historiens gång och lämnar det ytliga krogliv de levde inledningsvis. En läsvärd bok,  inte lika bra som Halva liv men historien är bättre än i Bekantas bekanta. Hade Strandberg vågat brodera ut lite mer, skulle Jaktsäsong blivit ännu bättre. Det är dock ont om bra och underhållande svensk litteratur och Mats Strandberg klarar sig helt klart bra i genren. Nu blir det ungdomsböcker, men jag hoppas att det blir fler böcker för vuxna snart också. Kanske om ett gaypar mitt i småbarnshelvetet? Det hade behövt som balans till alla böcker om trötta och deprimerade småbarnsmorsor.

Läs också:

Ett brutalt uppvaknande

  By enligt O | 2011/01/29 - 16:42 | Chick-lit
3 Comments

Året är 2004. Lexi är ute med sina kompisar och kvällen utvecklas till en riktig skitkväll. Det handlar inte om vännerna, de är de  bästa, men stövlarna klämmer, pojkvännen Nollan-Dave dyker inte upp och hämtar henne som bestämt och dessutom börjar det regna. Precis när Lexi tror att det inte kan bli värre snubblar hon till på sina höga klackar och faller handlöst.

När hon vaknar ligger hon på sjukhus och självklart tror hon att det fortfarande är 2004 och att fallet orsakat hennes sjukhusvistelse. Det visar sig att det inte är riktigt så enkelt. Det är nämligen 2007 och Lexi har inte legat i koma utan levt helt och fullt under de här åren, men glömt allt. De tre senaste åren verkar helt utraderade från hennes minne, vilket självklart förbryllar både henne och läkarna.

Lite krystad story helt klart, men köper du bara det så väntar en riktigt underhållande bok. Lexi märker nämligen att det hänt en hel del under de senaste tre åren. Till att börja med ser hon sig i spegeln och möter en helt ny person. Borta är de sneda tänderna och det ostyriga håret. Istället är det perfekta tänder, stylat hår och vältrimmad kropp som gäller. Dessutom är hon gift med Eric som är både snygg och galet rik. Själv har hon lyckats avancera rejält på jobbet och har nu en topposition.

Visst låter det bra? Problemet är bara att hennes gamla vänner helt vänt henne ryggen och att den nya Lexi verkar vara en rätt rutten person. Det är talande när Lexi frågar sin mamma när hon förändrats så mycket och mamman svarar att hon inte riktigt vet då allt skett gradvis. Så är det säkert. Undra hur mycket jag förändrats de senaste åren? Är alla förändringar bra? Vad händer om man inte gillar den person man blivit?

Jag är en jävla häxa. Alla mina vänner hatar mig. Vad sjutton är det som har hänt?

Det är med mycket humor som Sophie Kinsella beskriver Lexis nya, perfekta liv. Det intelligenta hemmet hon och Eric bor i är sanslöst. Deras på ytan perfekta förhållande ganska sorgligt och jag gapflabbar när Lexi möter sin shoppingassistent Ann som valt ut en perfekt garderob med kläder i beige och Lexi förtvivlat försöker förklara inte alls är hennes stil. Och Mont Blanc, jag säger bara Mont Blanc.

Det här är riktigt bra chic-lit med en stor portion humor och ironi. Dessutom är personerna väldigt trevliga. Mest gillar jag Lexis lillasyster Amy som inte drar sig för någonting. Hennes fejkade kändisrundturer i London är verkligen kreativa.  Jag gillar också Fi, Lexis gamla kompis som nu blivit ledaren i mobben mot henne på mattavdelningen. Och sedan är det ju Jon, mannen som påstår sig vara Lexis älskare. Det kan vara lurigt att tappa minnet helt klart, men ganska nyttigt också ska det visa sig.

Roligt, rappt och romantiskt. Det funkar verkligen för mig! Jag har bara läst en bok av Kinsella tidigare, men är sugen på fler. Kanske inte shopoholic-serien då namedropping av kläder och skor inte riktigt är min grej. Mitt nya jag är det däremot helt klart.

Läs också:

En rejäl genomkörare

  By enligt O | 2011/01/28 - 15:26 | Chick-lit
1 Comment

Läsningen segade till sig lite och när jag hittade Min bäste väns dotter av Dorothy Koomson slog jag till. Jag gillade henne Marshmallows till frukost ganska bra och behövde en bok som fick igång lästakten igen. Det funkade.

Jag gillar Dorothy Koomson. Hon skriver lättsamt och ändå om allvarliga ämnen. Chit-lit med mening skulle man kunna säga och meningen är inte bara att hitta mannen i sitt  liv. Visserligen har mannen i Kamryns liv väldigt stor betydelse i Min bäste väns dotter. Det var nämligen när hon kom på att hennes bäste vän Adele hade haft sex med hennes pojkvän som hon bröt med sitt gamla liv. Att händelsen låg flera år bakåt i tiden var ingenting hon brydde sig om. Istället för att lyssna på någon av de två viktigaste personerna i hennes liv flydde hon från London till Leeds. Jag förstår henne helt och fullt.

Nu har det gått två år och bland födelsedagskorten på Kamryns födelsedag finns ett kort från Adele. På det står det inte grattis utan jag älskar dig. Någonting gör att det här kortet inte slängs som alla andra och tur är väl det. Adele berättar att hon snart ska dö och att hon önskar att Kamryn ska adoptera hennes dotter Tegan. Tegan som nästan var som Kamryns bebis under sina första två år.

Självklart tar hon sig till sjukhuset och självklart tar hon hand om Tegan. Det är ingen överraskning för oss läsare, men ett stort beslut för Kamryn. Självklart blir hon och hennes hemska nya chef ett par och självklart går allt inte så lätt som man hoppas. Det är inte överraskningarna som gör boken bra, utan de funderingar över livet som Kamryn delar med sig av.

Jag läste den här boken på några timmar. Perfekt strandläsning och en perfekt bok att bota lästorka med. Jag gillar historien och kanske framför allt Kamryn och Tegan. Deras liv är trevligt att följa. Det räcker bra som argument för att läsa den här boken tycker jag.

Läs också:

En riktig nostalgitripp

  By enligt O | 2011/01/15 - 13:12 | Chick-lit
3 Comments

När jag läst ut Halva liv började jag direkt med Bekantas bekanta som utspelar sig i 90-talets Stockholm. Inledningsvis var jag lite orolig. Skulle det här vara en av alla ytliga underhållningsromaner som bara handlade om att ha rätt kläder och tillräckligt många bekantas bekanta för att lyckas?

Jag hade som tur var fel. Visserligen finns många av ”ytlighetsingredienserna”, men Bekantas bekanta är definitivt mer än yta. Vi får möta Daniel, som också är känd som Malin Melanom,  en lätt överviktig drag queen på gränsen till genombrott. Drag queen, inte transvestit för ”en transvestit är liksom mer Moa Martinsson och en drag queen är mer Jackie Collins”. I väntan på succé designar han istället teaterkostymer.

Daniel är hemligt kär i den djupe regissören Joshua, men precis då han vågar börja hoppas på riktigt glider lillsyrran in och snor honom. Syrran heter Lilly och har just lämnat sin trygga värld för att söka lyckan i huvudstaden. Daniel och Lilly har definitivt ett udda förhållande, gränsen mellan kärlek och hat är tunn ibland.

Ett mer kärleksfullt förhållande har Daniel däremot med sin bästa kompis Camilla, som återvänder till Sverige efter några år i USA. Livet där har inte varit en dans på rosor och när Lilly får reda på några av hennes hemligheter går det sådär. Camilla hade för länge sedan en hit med ett punkband, men därefter har karriären stagnerat. Nu hoppas hon på en ny chans, men det är svårt att få göra den sorts musik hon vill. Hon hoppas också på en ny chans med kärleken Carlo, men han planerar att gifta sig med någon annan. Det krävs helt klart ”en drag-queen för att stå ut med en drama-queen” som Camilla själv konstaterar och vänskapen håller trots att Lilly försöker förstöra den.

Musiken är viktig i Bekantas bekanta. Varje kapitel har fått namn efter en gammal hit och det är kul att bli påmind om alla låtar som jag mer eller mindre glömt. Strandberg skriver i förordet om 90-talet som ett årtionde där känslan spelade stor roll. Mitt 90-tal började egentligen på riktigt 1993 när jag tog studenten, åkte till England och därefter tillbringade oräkneliga kvällar på Kårens Humanistpub på torsdagar och Kompaniet eller Magasinet på helgerna. Indie var mer min grej än eurotechno, men jag blir ändå nostalgisk av bokens soundtrack.

Roligt är också att återse några bekanta från Halva liv, för visst måste Daniels och Lillys styvpappa Gunnar vara samma Gunnar som är son till Solveig i Halva liv?! Petra, Carlos nya flickvän är i alla fall Jessicas väninna. Det vet jag att jag läst någonstans, men jag minns inte var.

Jag gillar Mats Strandbergs sätt att skriva. Det är enkelt och rappt. Jag gillar också hur han byter perspektiv och låter de olika personerna komma till tals, utan att det någon gång blir rörigt. Det är vasst, roligt och samtidigt levereras ett bra budskap. Det handlar om att våga leva det liv man vill, att våga stå på sig och inte låta andra styra. En bra bok, inte fantastisk som Halva liv, men en bra bok. Nu ska jag läsa Jaktsäsong innan jag börjar längta efter nästa bok. Frågan är om inte Mats Strandberg skriver Sveriges bästa chic-lit, dessutom med både queer-twist och visst djup.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-06-11

Läs också:

När festen är över

  By enligt O | 2010/10/11 - 18:10 | Chick-lit
1 Comment

I Lisa Jewells bok Ralph’s Party som jag läste för många år sedan, träffades Ralph och Jem. Vi får träffa dem igen när det gått elva år sedan den första kyssen och två år framåt till jubileum nummer 13. Två helt klart tuffa år. Varje kapitel ger oss en pusselbit och i slutet har vi svaret på vad som egentligen har hänt. En hemmapappa med snygga skor, en sångerska i ett kristet rockband, en väldigt ful tavla, en ganska hopplös dokusåpadeltagare, en bröllopsklänning som inte passar och en massa andra saker ställer till deras liv.

I After the party har Ralph och Jem hunnit få två barn. Livet är inte längre fullt av spontanitet eller lycka och definitivt inte av sex. Ralph är frustrerad över att han mist närheten till sin fru och Jem är irriterad på att han fortfarande lever sitt egna liv trots sin familj. Droppen för Jem är när han drar till USA för att hälsa på en gammal kompis, men samtidigt är det en början på något nytt kanske framför allt för Ralph.

Idén påminner på många sätt om The seven year itch av Lloyd och Rees som jag läste förra sommaren. Ett avsomnat äktenskap och en längtan efter det grönare gräset på andra sidan staketet, eller kanske snarare en längtan tillbaka till den ungdom som försvunnit. Det är inte alltid så jäkla kul att ha små barn, men frågan är om det alltid måste bli så här. Egentligen ett ganska uttjatat tema, men Lisa Jewell lyckas ändå tillföra något genom att faktiskt låta sina karaktärer utvecklas, förändras och försöka hitta ett nytt liv, inte bara söka en repris av det som redan varit.

After the party är en trevlig bok, med personligheter som är intressanta att lära känna mer. Jag hade bara ett svagt minne av föregångaren, men det störde inte läsningen nämnvärt. Du kan helt klart läsa del två utan att missa för mycket.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-07-09

Jag har en ny bok till av Jewell i hyllan och jag gillar verkligen hennes sätt att skriva. Pröva, det är bra chick-lit det här!

Läs också:

Vi har i alla fall Facebook

  By enligt O | 2010/08/16 - 10:54 | Chick-lit
3 Comments

Konsten att vara otrogen på Facebook av Gunilla Bergensten kommer ut den 8 september på Forum bokförlag. Jag har läst ett manus som Boktipset.se skickade och recenserar den därför redan nu. Tidigare har Bergensten skrivit Familjens projektledare säger upp sig och När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig (och yngre) och nu debuterar hon som skönlitterär författare.  Jag läser också hennes blogg som du hittar här.

Konsten att vara otrogen på Facebook handlar om Tove som får åka ambulans till Östra sjukhuset efter en rejäl panikattack och inser att hon inte kan fortsätta att jobba så mycket som hon gör. Istället låter hon sin man Fredrik övertyga henne om att flytta från Göteborg till Varberg och frilansa så där lite lagom. I Varberg ska de få en ny start och kanske äntligen den familj som de kämpat länge för att få. Toves sociala liv kommer mer och mer att utspela sig på Facebook där en fyndig statusrad är enormt viktig och kan ge henne rejäl prestationsångest.

Genom Facebook lyckas Tove hålla kontakten med vännerna Tess och Sanna, trots att hon sällan hinner till Göteborg för att träffa dem. Ibland frilansar hon på sitt gamla jobb och träffar då även Sannas före detta Anders. Aktiva i diskussionerna på nätet är också Tess man Jonas som är bäste vän med Toves man. En dag får hon kontakt med sin gamla kärlek som hon aldrig riktigt kunnat glömma. En Facebooks-flirt utvecklas till en flirt i verkliga livet och Tove vet inte riktigt hur hon ska bete sig. Även kompisen Sanna flirtar vilt med den mystiske Kim, som visar sig vara en helt annan än hon trott. En händelserik och rapp historia med både kärlek och vänskap drar igång.

Gunilla Bergensten skriver lättsamt och roligt, men det är ingen ytlig bok och kritiken mot vårt uppkopplade och samtidigt frånvarande liv där alla egentligen verkar vara ganska olyckliga. Bra chick.lit på svenska, med trevliga personer och riktiga, många gånger viktiga problem. Kanske lite väl trevande ibland, men historien är ändå riktigt bra. Jag gillar att varje kapitel inleds med ett gäng statusrader, med tillhörande kommentarer och “tummen upp” och inser det absurda i livet vi lever.

Läs också:

Att välja sitt liv

  By enligt O | 2010/08/05 - 08:02 | Chick-lit
1 Comment

Den man älskar av Emily Giffin handlar om Ellen som är nygift med Andy, hennes bästa väns bror. Han kommer från en rik familj i Atlanta och de unga tu lever ett obekymrat liv i New York. Allt är verkligen perfekt.

När Ellen får kontakt med sin ungdomskärlek Leo börjar hon ifrågasätta sitt nya liv. Är hon verkligen lycklig med Andy, eller är han en nödlösning? När Leo erbjuder henne att ta bilderna till den artikel han ska skriva för en stor tidning tackar hon ja. Och ja, fortsättningen är på inget sätt svår att räkna ut, men inte desto mindre bjuder Emily Giffin på trevlig läsning. Jag tycker om Ellen och förstår hennes frustration över livet som kanske inte blev som hon trodde. Hon tycker att hon blivit ett gulligt litet bihang till Andy, trots att hon på många sätt är mycket mer självständig med honom än hon någonsin var med Leo. Problemet är att hon inte riktigt känner att hon bestämmer över sitt eget liv.

Det blir kanske inte alltid som man tänkt sig, men frågan är om det bara är dåligt. Så skulle man kunna säga att budskapet lyder. Den man älskar är en söt och lättsmält historia som roar för stunden. Inte ytlig på något sätt, men inte så väldigt originell att den kommer att stanna kvar i mina tankar speciellt länge.

Läs också: