enligt O

Inte min kopp te

By enligt O | 2013/05/25 - 07:45 | Chick-lit

Läs också:

Härligt romantisk historia

By enligt O | 2013/02/14 - 15:26 | Chick-lit

Ibland dyker det upp boktips från mina fellow bokbloggare på böcker jag aldrig hört talas om. När Lotta började twittra om You had me at hello av Mhairi McFarlane var det just en ny bekantskap, men snart dök det upp andra hyllningsröster och då boken visade sig vara billig som e-bok slog jag till.

För 2.99 fick jag en fin historia om Rachel, en huvudperson jag gillar skarpt. Hon bor i Manchester med Rhys, pojkvännen sedan 13 år, har passerat 30 och ska snart gifta sig. Ett perfekt liv. Eller?

I bakhuvudet gnager tvivlet. Ska det vara så här hela livet? Blir det inte bättre än så här?

När Rhys verkar ta över planeringen av deras bröllop mer och mer blir det till slut för mycket för Rachel. Är det inte så att han alltid försökt styra henne? Är det inte så att det här med att gifta sig egentligen är ett ganska dåligt förslag?

Rachel lämnar Rhys, dränker sina sorger tillsammans med sina vänner och flyttar in i en flashig andrahandslägenhet. Nu ska hon finna sig själv.

Så dyker han upp igen, Ben som var hennes bästa vän under studietiden. Vännen som bara blev en vän, men som hon fortfarande drömmer om ibland. Rachel börjar umgås med Ben, träffar hans fru, dejtar hans kompis Simon och börjar hitta tillbaka till livet.

Vi lär känna Rachel och Ben nu och Rachel och Ben som studenter. I bakgrunden finns alltid Rhys och Bens otaliga flickvänner. Alltid blonda. Alltid snygga.

You had med at Hello är en varm och romantisk historia. Alla personer ner till minsta bifigur är väl tecknade och språket flyter riktigt, riktigt bra. Helt klart en läsvärd bok och ett kärlekstips en dag som denna. Läs den bums!

Läs också:

Hon kan sin genre helt klart

By enligt O | 2012/12/16 - 14:00 | Chick-lit

Läs också:

Perfekt för fotnotsälskare

By enligt O | 2012/07/26 - 15:05 | Chick-lit

7 Comments

kinsella.jpg (219×328)

Mina kontakter av Sophie Kinsella är en härlig bok som passar perfekt som sommarläsning. Jag har faktiskt inte läst shopoholic-böckerna (ännu), men tycker verkligen om Kinsellas fristående böcker. Hon påminner om den tidiga, humoristiska Marian Keyes. Och så fotnoterna som fyller boken. De är underbara. Helt underbara.

Det börjar med en total katastrof, då huvudpersonen Poppy Wyatt lyckas tappa bort sin förlovningsring under möhippan. Hon låter alla väninnor pröva den värdefulla släktklenoden, men när brandlarmet går på hotellet där de befinner sig lyckas hon inte få med sig ringen.

Som om detta inte vore nog så blir hennes mobiltelefon stulen mitt i allt kaos och utan mobiltelefon har den moderna människan självklart svårt att klara sig. När hon hittar en telefon slängd i en papperskorg snor hon den istället. Nöden har ingen lag.

Telefonen tillhör en fd sekreterare som slängt gjort sig av med den i vredesmodoch hennes chef Sam Roxton vill självklart ha tillbaka telefonen. Då Poppy redan delat ut telefonens nummer till alla vänner vägrar hon lämna tillbaka den och mot att hon vidarebefodrar alla meddelanden och mail till Sam går han med på att hon behåller den ett tag. Bara fram till bröllopet. Eller i alla fall tills ringen är tillbaka, för frågan är om det blir något bröllop utan ring?!

Det är en flashig familj Poppy ska gifta in sig i och fästmannens föräldrar är inte imponerade. De är alla superintellektuella och publicerar vetenskapliga artiklar på löpande band. Hur ska en helt vanlig tjej funka i det sammanhanget?

Det här är en fantastisk bagatell. Välskriven, rapp, rolig och vansinnigt underhållande. Kanske är det Kinsellas bästa hittills och en perfekt bok att läsa i solstolen med ett glas bubbel till hands. Jag tycker verkligen om Poppy och mår bra i hennes sällskap.

Läs också:

En charmig historia

By enligt O | 2012/07/10 - 13:55 | Chick-lit

4 Comments

You’re the one that I don’t want är den andra boken jag läser av Alexandra Potter och jag gillar verkligen hennes sätt att skriva. Det är välskrivet, lite lagom magiskt, personerna berör och jag både skrattar och gråter. Smart underhållning helt enkelt och jag är överraskad över att hennes böcker ännu inte verkar finnas i svensk översättning.

Boken handlar om Nate och Lucy som träffas en sommar i Venedig. De är båda där över sommaren, Lucy från Manchester och Nate från USA och förälskelsen är av det slaget som borde hålla för evigt. De är definitivt själsfränder.

Väl hemma dejtar de på avstånd ett år, sedan gör Nate slut på ett ganska otrevligt sätt. Lucy kan ändå aldrig glömma honom. Han är the One. Efter att ha kysst varandra under suckarnas bro i en gondol vid solnedgången borde de ska hålla ihop i all evighet. Så sa i alla fall mannen som sålde dem det delbara myntet som de hängde i varsin kedja.

Nu har det gått 10 år. Nate gifte sig ganska snart, men Lucy har aldrig hittat någon ny kärlek. Hon blir erbjuden ett jobb i New York på ett galleri och då hennes syster Kate bor där tar hon chansen.

Hon får jobba hos den excentriske Magda som vill para ihop henne med sin son Daniel. Istället blir det så att hon börjar dejta sitt livs kärlek igen. Hon springer nämligen ihop med Nate och han är på väg att skilja sig. Kan det bli bättre? Det kan det absolut ska det visa sig.

Alexandra Potter skriver även i Who´s that girl? om att få en ny chans i livet. Lucy reser visserligen inte tillbaka i tiden bokstavligen, men försöker ändå återuppta en förälskelse som egentligen tagit slut för länge sedan. Jag gillar det magiska som Potter blandar in, vilket är konstigt då jag egentligen tycker att sådant är dravel. Jag vet inte vad det är som gör att Alexandra Potter kommer undan med det, men hon gör det definitivt. You’re the one I don’t want är nämligen supercharmig och riktigt, riktigt bra. En perfekt sommarbok!

Läs också:

Definitionen av en mysbok

By enligt O | 2012/06/08 - 07:23 | Chick-lit

2 Comments

Vill du läsa en bok som är underhållande, varm och välskriven? En bok om riktig vänskap mellan kvinnor i medelåldern? En bok som tar dig med till London, Mallorca och Paris och som du läser med ett leende på läpparna? Då ska du definitivt läsa Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg.

Boken handlar om fyra väninnor, men precis som i Desperate Housewives är en av huvudpersonerna död. Sonja ramlar nämligen omkull utanför Åhléns i Farsta centrum och dör knall fall. Så oväntat var det inte ska det visa sig. Att Sonja hade ett riktigt dåligt hjärta var nämligen bara en av alla hemligheter hon inte delat med sina väninnor.

Rebecka, Maggan och Susanne kallas till en advokatbyrå och får där veta att arvet efter Sonja är vansinnigt stort. De ska få ärva hennes pengar, men det finns villkor. Rebecka ska tagga ner och säga upp sitt jobb. Dessutom ska hon äta lite mer och faktiskt unna sig att njuta av livet. Maggan ska äta lite mindre, lägga sig i dotterns liv mycket mindre och inte passa sitt barnbarn flera dagar i veckan. Istället ska hon tänka på sig själv. Och Susanne ska också säga upp sig, sluta uppdatera Facebook istället för att umgås med folk och inte hoppas i säng med vem som helst. Ungefär så. Tre månader har de på sig och när de sedan vänder åter till advokatbyrån väntar ännu fler överraskningar. De tre kvinnorna får chansen till ett nytt liv. Frågan är om de vågar ta den.

Det finns få böcker om vänskap som den mellan Susanne, Maggan och Rebecka. Och Sonja så klart, som hela tiden finns i bakgrunden. Henne blir jag dock nästan lite förbannad på. Hur mycket är det egentligen okej att hålla tyst om? Hon har gått lite över gränsen måste jag säga. Samtidigt är det effektfullt att sak efter sak avslöjas och Åsa Hellberg har verkligen knutit ihop alla trådar riktigt snyggt. Nästan allt får en förklaring och det är upplagt för en andra bok om de trevliga väninnorna, eller? Jag hade i alla fall gärna återsett dem. Mycket gärna.

Sonjas sista vilja är en lättläst och lättsmält feel-good-roman som är svår att släppa. Visst är den lite förutsägbar ibland, men det spelar faktiskt ingen roll. Jag dras med i historien och accepterar genrens attribut som märkeskläder, rosa bubbel, kärlek, sex, förvecklingar och missförstånd. Det är dock ingen bagatell, utan en bra bok om vänskap. Perfekt sommarläsning och du ska definitivt dricka bubbel till.

Läs också:

Inte okej Caroline, inte alls okej

By enligt O | 2012/05/02 - 07:34 | Chick-lit

5 Comments

I Alltid du får vi träffa Caroline, tvåbarnsmamma, 30+ och lite lagom trött på sitt liv, trots att det på ytan är näst intill perfekt. Jag känner igen mig i hennes frustration. Verkligen. Alltså det är pisstråkigt att vara mammaledig. Allt snack om lattemammor och långa promenader går helt bort om man är hemma med två ungar. Livet liksom försvinner.

Nu är det inte så att Caroline inte älskar sina barn, det gör hon. När den yngsta är runt 1 börjar hon dock bli rätt uttråkad. Jobbet hon ska tillbaka till lockar inte heller. Mannen, som egentligen är den perfekte, jobbar mycket. Det blir inte mycket tid för de vuxna, men samtidigt verkar de ha det rätt bra. Huset är fint, familjen är fin och visst borde livet leka.

Men tänk om. För visst finns det ofta ett tänk om. Carolines tänk om blir extra aktuellt då hon hittar en mobiltelefon, pratar med ägarens fru och han ringer på dörren. Så står han plötsligt där, ungdomsförälskelsen som hon aldrig riktigt kunnat glömma. Adam. Han som var hennes första kärlek, men som aldrig riktigt kunde hålla händerna i styr. Han som egentligen inte kan mäta sig med Mårten som Caroline är gift med, men som ändå är förbjudet lockande.

Alltid du, alltid Adam, alltid Mårten eller kanske alltid Caroline. Vem är det egentligen som står i fokus. Har det alltid varit Adam? Egentligen inte. Jag tolkar det som om han bara råkar dyka upp vid rätt tillfälle, då Caroline behöver extra mycket uppmärksamhet. Vem faller inte för smicker? Men det är inte okej. Att jag blir så känslosamt engagerad i berättelsen är ett bra betyg. Jag har väldigt svårt för Carolines beteende. Kanske för att jag har lite svårt för Adam och därför inte riktigt förstår lockelsen. vad är det egentligen för fel på Mårten?

Samtidigt gör Caroline inget konstigt. Hon bjuder in Adam på kaffe. Hur farligt är det egentligen? Problemet är att hon inte bara släpper in honom i sitt hus, utan också i sitt liv. När han väl tagit sig in är han väldigt svår att släppa. Varje litet steg leder framåt. Lekplatsdejter byts till parmiddagar och när Caroline blir erbjuden ett jobb på Adams företag där hans fru Nettan också jobbar, borde hon kanske bromsat. Men vem säger nej till ett toppjobb när det erbjuds?

Alltid du är Pernilla Alms debutbok i en genre som få svenska författare behärskar. Chick-lit är en utskälld genre, men visst är det ändå chick-lit det handlar om? Få märkesklädesreferenser förvisso, men relationerna står i centrum. Det är en rappt skriven historia, möjligen med viss adverböverdos, men med ett bra driv. För alla bloggare som klagat över lässvacka är detta helt klart en perfekt bok. Har du väl börjat läsa kan du inte sluta.

Läs också:

Med fokus på böcker

By enligt O | 2012/04/30 - 08:02 | Chick-lit

3 Comments

I The Secret of happy ever after av Lucy Dillon står hundar inte i fokus på samma sätt som i den förra boken jag läste av henne. Det är bra då hundar egentligen inte alls är min grej. Ett par hundar finns dock med, varav en med en avgörande roll. Istället är det böcker som står i fokus och det är perfekt för en boknörd som jag.

I centrum står väninnorna Michelle och Anna. Michelle som fokuserar helt på sin karriär och äger en av de mest framgångsrika butikerna i grannskapet och Anna som istället för egna barn har fått tre styvdöttrar på halsen.

När ägaren till Michelles grannbutik hamnar på sjukhem och inte kan ha kvar butiken längre, ser hon sin chans att expandera. Problemet är bara att ägaren vägrar hyra ut den till någon som inte har kvar hans bokhandel. Då Anna är en riktig boknörd erbjuder Michelle henne att driva bokhandeln under det år som krävs innan Michelle förhoppningsvis kan få lov att göra om den till ännu en inredningsbutik.

Det här är en riktigt fin historia, välskriven, känslosam och svår att lägga ifrån sig. Jag tycker om personerna som befolkar den lilla butiken och engageras i deras öden. Jag älskar att hänga i bokhandeln som Anna självklart gör om till en helt fantastisk butik. Jag älskar att varje kapitel inleds med ett boktips, skrivet av någon av butikens kunder. Jag älskar också att Lucy Dillon, trots en hel del förutsägbara ingredienser faktiskt har skapat en berättelse som känns äkta.

Läs också:

En fin bok om nyfunna syskon

By enligt O | 2012/04/10 - 08:32 | Chick-lit

7 Comments

Lisa Jewell är en favoritförfattare. Hon skriver smart underhållning, som inte sällan har en allvarlig underton. Senaste boken Syskonmakaren är kanske en av de bästa. Egentligen en helt osannolik handling, men så varm och välskriven. Jag läste den som min första excess och gillade både innehållet och formatet.

Det är många personer att hålla reda på först. En mamma som beslutar sig för att bli gravid genom en spermadonator utan sin mans vetskap, för att slippa konfrontera hans eventuella oförmåga att få barn.

En ung flicka som lever i misär och som sedan växer upp till en mycket rik, men fortfarande vilsen kvinna. Hon är dottern till den okända spermadonatorn och heter Lydia.

Därefter träffar vi Dean, en ung man med en gravid och väldigt arg flickvän. Förlossningen sätter igång för tidigt, dottern överlever men tyvärr inte flickvännen.

Och så Robyn, som alltid vetat att hon kommer från en spermadonator, då hennes äldre systrar båda dött i en obotlig, ärftlig sjukdom. Nu har hon just börjat studera till läkare och hittat en fantastisk pojkvän. Trots detta vågar hon inte vara lycklig.

På en sajt där barn till spermadonatorer kan registrera sig och hitta syskon och kanske till och med en far, får syskonen kontakt.

Och så är det Maggie, en medelålders kvinna som förälskar sig i en fransman som sedan insjuknar i cancer. Det är han som är spermadonatorn.

Det låter lite sliskigt, eller hur? Luras inte av den på ytan smöriga historien. Det här är nämligen en riktigt fin bok som jag absolut tycker att ni ska läsa. Jag läste och läste för att få redan på vad som skulle hända personerna som jag alla tyckte om. Sedan bidrog det säkert att boken är skriven i det klassiska formatet “varje person får ett eget kapitel”, som jag är väldigt svag för.

Läs också:

En trevlig bagatell i parkmiljö

By enligt O | 2012/02/14 - 16:49 | Chick-lit

3 Comments

Det är sorg, familjebekymmer, kärleksfunderingar, renoveringsprojekt och så en massa hundar som fyller Hundar, hus och hjärtans längtan av Lucy Dillon. Vi får träffa Juliet som ganska nyss blivit änka. Galet obehagligt att läsa om, då hon bara är 31 år gammal. Här grundläggs snabbt min sympati för henne. Hon bor kvar i det hus hon och Ben köpt tillsammans och att kalla det ett renoveringsprojekt är dagens underdrift. Samtidigt som hon någonstans vill få ordning på både huset och sitt liv, har hon svårt att själv sätta igång med den renovering som hon och Ben skulle ha gjort tillsammans.

Systern Louise har det hon inte har, en perfekt liten familj bestående av man och son. Dessutom har hon självklart ett perfekt jobb. Om ytan stämmer med verkligheten?`Självklart inte. Konkurrensen mellan systrarna är det kanske mest levande temat i boken.

Hur hittar då Juliet tillbaka till livet? Det börjar med att hon får i uppgift att gå ut med sin mammas hund, då modern ska passa Louise son under dagarna och då inte kan ha hunden hemma. En hund blir flera och snart är Juliet kvarterets mesta hundvakt. Hon promenerar sig alltså tillbaka till livet.

Hundarna är viktiga, liksom grannarna som först är en samling röriga störningsmoment. Långsamt tar Juliet dock emot deras inviter och dessutom hjälper deras inneboende Lorcan till med renoveringen. Ivrigt påhejad av Juliets mamma ska sägas.

Hunden är den nya handväskan helt klart. Skönt med chic-lit helt fri från modereferenser, men för mig som inte är direkt hundfrälst, blir det lite för mycket. För hundälskare måste det dock vara ungefär hur fantastiskt som helst. Lucy Dillon skriver bra, personerna är trovärdiga och läsningen är en trevlig upplevelse. Ingen himlastormande förälskelse, men en trevlig bekantskap.