September är en kass läsmånad

Jag lever helt i böckernas värld under september och ändå brukar det vara den sämsta läsmånaden under året. Förklaringen stavas bland annat Bokmässan. Istället för att läsa böcker bloggar jag loss om mässan och när den är över har jag så många intryck att smälta att jag inte orkar läsa.

Det är i det här läget jag antingen letar korta, lättlästa böcker för att förbättra statistiken eller skiter fullständigt i det och läser på den fantastiska, men långsamma bok jag läser nu.

Nej, jag kommer inte att hinna läsa allt jag vill innan mässan, men förhoppningsvis får jag mer till att läsa i oktober. Oktober brukar nämligen vara en grym läsmånad, men sedan går det ner igen i november och första halvan av december.

Jag ska i alla fall försöka läsa en eller ett par nordiska böcker innan jag beger mig ut på mässgolvet. Prio ett är Merethe Lindstrøms Dagar i tystnadens historiamen som vanligt är risken stor att jag läser något helt annat än det jag tänkt.

Läs också:

Betraktelser enligt O v.31

Tänkte att jag skulle låta favoritinläggen med temat “jag tänkte på en sak” få mer uppmärksamhet framöver. Varje onsdag blir det någon form av betraktelse över livet kopplat till en och annan bok. Jag har ingen aning om exakt vad det kommer att betyda, men nu kör vi!

Jag har fortfarande semester, eller “sommarlov” som många menar att det är. Ett par veckors längre sommarledigt än de flesta  andra som tack för den extra tid som lagts ner under läsåret.

Varje sommar tänker jag att jag ska hinna så mycket. Jag ska umgås med familjen (brukar hinnas med),  träffa vänner (lite svårare att få till), läsa en massa ( jo tack, det går hyfsat nu) och varva ner (jobbar på det). I år har det varit extra svårt att varva ner då vårens händelser inte lämnade mig riktigt. Nu är de bearbetade, men då börjar höstankarna smyga sig på.

Jag önskar att jag var en person som gjorde något vettigt för att varva ner. Och med vettigt menar jag något som syns. Vi har visserligen fixat en massa hemma som syns, men det gjorde mig bara arg och stressad. Tänk om jag istället hade varvat ner genom praktiskt arbete.

Jag har inte rensat rabatter, inte planterat något nytt, inte odlat några grönsaker, inte klippt några buskar och inte heller målat den del av fasaden som verkligen behöver målas. Istället läser jag böcker och plöjer tv-serier, aka saker som inte räknas. Möjligen imponeras någon boknörd av en lång läslista, men inte så många andra.

Vad kommer jag då ha kvar, förutom de överfulla bokhyllorna? Kunskaperna så klart. Allt jag lärt mig under sommarens resa i böckernas värld. Jag har läst om grymheter i Nigeria och att det inte är direkt lyckat att semestra där, lärt känna den enda kvinnan som suttit fängslad på Carlstens fästning, rest till Kurdistan på nära håll fått följa ett offer för tvångsäktenskap, tagit en tur runt Afghanistan, levt med en man med Alzheimers och mycket, mycket mer.

Det är ett par lediga veckor kvar och jag planerar fler resor, som förhoppningsvis kommer att vidga mina vyer ytterligare.

Vad har du gjort i sommar?

 

Läs också:

Dags att glänsa P

Ikväll ska jag packa för morgondagens resa till Stockholm, där jag ska fira en alldeles speciell bok, skriven av en alldeles speciell författare som har ett alldeles speciellt problem.

Nu är det ju så P att du kommer att stå i centrum oavsett färg på naglarna, men det är klart du ska matcha det snygga omslaget.

Jag vill bara varna för att den galna gästen från Göteborg väljer bland följande färger:

20120424-211518.jpg

Läs också:

Författare jag inte läst med nog skulle gilla 4

foto: Caroline Andersson

Jag tittar ikapp på Babel denna lugna lördagsförmiddag och fastnar i intervjun med Carl-Johan Vallgren. Jag måste erkänna att jag aldrig varit direkt sugen på att läsa något av honom och jag skyller det på Den vidunderliga kärlekens historia. Skrönor, som jag tolkar just den här boken som, är sällan något för mig. Tilläggas bör att jag kan ha fel.

Nya boken Havsmannen fascinerar mig däremot. Den verkligen visserligen vidrig, men ändå som en bok som kan passa mig. Möjligen också Kunzelmann & Kunzelmann.

Jag har faktiskt läst och gillat två av de tre författare i den här inläggsserien, nämligen Kerstin Ekman och Tom Perrotta. Den förstnämnde var mycket bättre än jag kunde drömma om och den andre kanske en liten besvikelse, men båda var ändå bra.Trean Kristian Lundberg ska jag helt klart läsa.

Vilka författare har du inte läst, trots att du kanske skulle gilla dem?

 

Läs också:

Jag lyckades undvika en katastrof!

I natt vaknade jag kallsvettig. Det slog mig plötsligt att de rea-böcker jag beställt faktiskt var uppdelade i två paket. Jag hade bara hämtat ett.

Det är nu det inte är läge att kommentera att jag inte skulle handla något på  rean. Det är en oviktig petitess i sammanhanget.

Jag hittade telefonen, började bläddra i de sms jag fått och där var det.  Paket från Adlibris finns att hämta. Avsänt den 5 mars.

Det är den 14e idag. Tänk om paketet hunnit skickas tillbaka.

Jag lyckade somna om.

Dagens lämning av grabbarna O gick supersmidigt. Lugna och glada grabbar tog på sig utan gnäll och vi var på väg i tid.

Det betydde att det fanns tid för mig att åka till Shell innan jag drog till jobbet. Lite nervöst läste jag mitt sms om och om igen i kön till paketutlämningen.

Och sedan kom det. Knubbigt och härligt. Det fanns kvar och nu var det mitt.

Än så länge väntar det i bilen, men i eftermiddag då…

 

Vet ni vad det hemskaste är? Jag kommer inte ens ihåg vilka böcker som finns i paketet. Men jag är fullkomligt säker på att jag verkligen behöver dem. Fullkomligt.

Läs också:

Tack gode gud för ungdomsböcker

Min läslust har kommit tillbaka. Jag vill läsa, läsa, läsa och jag tackar några riktigt bra ungdomsböcker för det. Jag älskar det direkta och personliga som många författare som skriver böcker för unga lyckas förmedla. Jag tycker om språket som inte sällan är personligt och rappt. Jag tycker om när karaktärerna får liv och vågar leva det fullt ut.

Jag tänker på vuxna som aldrig läser böcker som kallas ungdomsböcker. På hur mycket de missar. Jag är ingen ungdom längre, men jag känner igen mig. Jag dras med i känslorna som inte censureras, i ifrågasättandet och i passionen. Antingen personerna i boken är för eller emot, olyckliga eller lyckliga, delaktiga eller utanför är de aldrig någonsin lagom. Aldrig utslätade. Aldrig tråkiga.

Vad hade jag gjort utan riktigt bra böcker för unga som skakar om mig ibland?

Om du tillhör dem som tror att du är för vuxen för ungdomsböcker ber jag dig att klicka här.

Läs också:

Känner mig lite bakis

Lugnet efter stormen kanske man kan kalla det nu när bloggstafetten och den på bloggen mycket aktiva kvinnodagen är över. Jag förberedde inlägg, länkade hit och dit och känner mig nu lite tom. Bakis liksom. Det finns några sista saker att fixa innan uppdraget som stafettledare är färdigt, men det får bli en annan dag.

Idag tänker jag ägna uppmärksamheten åt alla halvlästa böcker som ligger på vänt. Bubblor av Claire Castillon som är en härligt frispråkig samling korta noveller, Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo om fina och starka Alicia som hoppar av gymnasiet och Cynisk romantiker av Åsa Grennvall.

Det finns en hel del likheter mellan böckerna trots att de på ytan är ganska olika. Frispråkigheten är en sak som förenar, det härliga personliga språket och flytet i historierna.

Det kan bli en härlig läsdag det här!

Läs också:

Det där med att tipsa om böcker

Det är alltid smickrande och kul att andra inspireras av det jag skriver och vill läsa det jag rekommenderar. Samtidigt blir jag vansinnigt nervös. Tänk om jag lurar någon. Ger falska förhoppningar. Får någon att känna att de kastat bort timmar på en kass bok.

Nu är det väl lite vitsen med en bokblogg att just skriva om böcker på ett sådant sätt att det framgår tydligt vad bloggskribenten tycker om dem. Ganska ofta glömmer jag dock bort att det faktiskt är andra som läser det jag skriver och kanske lånar eller (hemska tanke) köper en bok som jag rekommenderar. En bok jag älskar.

Tänk om andra inte älskar mina älsklingar?

Läs också:

Dags för slattläsning

Jag börjar optimistiskt på bok efter bok, men lämnar dem alla utan att läsa ut dem. Vissa är halvlästa, andra nästan utlästa och några bara påbörjade. Jag borde ta en dag då jag förflyttar mig runt i huset och läser bokslattar. Någon på toa, någon i sängen, en annan i soffan och kanske någon i köket. Kanske tar jag ett läsvarv på jobbet också. Någon bok kanske blir utläst i klassrummet, en annan vid mitt skrivbord.

Bara för att jag tycker så synd om de övergivna stackarna.

Läs också: