enligt O

Tankar från en bokberoende

Kategori: Bokaktiviteter (Sida 1 av 180)

Dagens kulturella VM-spaning Marocko

Idag spelar Marocko sin sista gruppspelsmatch mot Spanien, men även om de skulle vinna är det omöjligt för dem att ta sig vidare från gruppen. Hög tid att göra en kulturell spaning på detta nordafrikanska land alltså.

En av mina favoritförfattare Abdellah Taïa kommer från Marocko. Hans senaste bok Den som är värd att bli älskad kom i vintras och finns på min läslista inför sommaren. Taïa är Marockos första öppet homosexuella författare och hans böcker handlar ofta om identitet och sexualitet.

Flera av Tahar Ben Jellouns böcker har översatts till svenska, men jag har ännu inte läst någon. Mest lockar Med sänkt blick och Vad är rasism? Samtal med min dotter.

Muriel Barbery föddes i Casablanca, men hon bor nu i Paris. Hon har också bott långa perioder i Japan och Nederländerna. Varje gång jag skriver om Barbery får jag lite dåligt samvete. Jag absolut älskade hennes Igelkottens elegans, men har sedan dess inte läst någonting av henne.

Leila Abouzeid är den första kvinnliga författare som översatts från arabiska till engelska. Det låter otroligt att det inte skedde förrän 1989, då hennes bok The Year of the elephant översattes. Att skriva på franska var otänkbart för henne, då det är ett kolonialspråk.

Edith Wharton tillbringade slutet av första världskriget i Marocko och utkom med boken In Morocco 1920. Det låter som en riktigt spännande reseskildring. En reportagebok som låter intressant är En hedersam kvinna av Jennie Silis där hon undersöker situationen för kvinnor som föder barn utom äktenskap.

Ester Freuds roman Hideous Kinky handlar om femåriga Lucia som följer med sin äldre syster och mamma till Marrakech i mitten av 60-talet. Genom Lucias ögon får vi uppleva en annorlunda resa. En fascinerande bok som också blivit film. Den har jag dock inte sett.

Tina Johnston har skrivit två böcker om Kate som i Tomorrow, Insha’Allah åker en helg själv till Marrakech och i Couscous med Pauline åker till landet med ett uppdrag som resereporter.

María Dueñas bok Tiden där emellan är inte speciellt bra egentligen, men skildringar av Marocko under 30-talet är intressant.

Det här var min kulturella spaning. Mycket litteratur idag. Vad vill du lägga till?

Dagens kulturella VM-spaning Panama

Väldigt många svåra spaningar i inledningen av världsmästerskapet i fotboll och här kommer den kanske svåraste. Panama inledde turneringen med att förlora mot Belgien och möter idag England i den andra gruppspelsmatchen. Visserligen har det varit en del överraskningar hittills, men jag tror att Panama kommer bland de två sista i gruppen och därmed lämnar turneringen snart.

José Luis Rodríguez Pittí är en författare från Panama City som växt upp i Mexico. Han har skrivit noveller, dikter, essäer och romaner, men inget verkar vara översatt till engelska. I alla fall hittar jag ingenting som går att köpa online på de ställen där jag brukar köpa mina böcker. Enligt wikipedia ska han bland annat ha skrivit en bok som heter Panama blues och när jag sökte på titeln hittade jag istället musik med samma namn som spelats in av Tampa Red, en amerikansk bluessångare på 20-talet. samt en helt annan jazzinspirerad låt med sydamerikanska influenser av Danilo Pérez.

Danilo Pérez föddes 1965 i Panama och har sysslat med musik sedan han var tre år och är nu en ansedd pianist. Han är utsedd till Artist for Peace av UNESCO och har också varit goodwillambassadör för UNICEF. Pérez är också kulturambassadör för Panama,  arbetar med Panamas Jazz Festival och undervisar på Berklee Global Jazz Institute.

Roberto Durán är en känd före detta proffsboxare som föddes 1951 i Panama. Han är fortfarande en stor stjärna i hemlandet och så känd att det gjorts en spelfilm om honom. Den heter Hands of Stone och kom ut 2016. Durán spelas där av Edgar Ramiréz från Venezuela, hans tränare Ray Archer av legendariska Robert de Niro och ingen mindre än Usher spelar den amerikanske boxaren Sugar Ray Leonard.

Det finns en rad andra filmer som går att koppla till Panama, som De möttes i Panama från 1937 med Carol Lombard,  Panama Lady från 1939 med Lucille Ball och Skräddaren i Panama från 2001 med Pierce Brosnan och Geoffrey Rush, baserad på en bok av John Le Carré.

Dokumentärfilmen The Panama Deception från 1992 om USA:s invasion av Panama 1989 belönades med en Oscar för bästa dokumentärfilm.

Vilka kulturella spaningar från Panama vill du lägga till?

 

Dagens kulturella VM-spaning Sydkorea

Idag spelar Sverige mot Tyskland, men min VM-spaning handlar om Sydkorea som med största sannolikhet inte går vidare från gruppen.

För mig är den störste från Sydkorea utan tvekan poeten Ko Un, som jag har som ständig kandidat till Nobelpriset i litteratur. Nu har han hunnit bli 84 år och jag oroar mig för att han ska bli en av många favoriter som hinner dö innan de får priset. Väldigt lite av det han skrivit har översatts till svenska. Hans samlade verk som gavs ut 2003 består nämligen av 120 000 sidor. Maninbo, Tiotusen fotspår, den poetiska minnesteckningen av 4000 koreaners liv och några av dem finns samlade i Tiotusen fotspår och andra dikter. Det senaste jag läste av Ko Un var Stundens blomma, en samling kortare dikter om allt möjligt.

När jag var ung och barnlös var filmfestivalen i Göteborg en årlig höjdpunkt, men de senaste åren har jag inte sett en enda film. En av de filmer jag fortfarande minns mer än 20 år senare är faktiskt sykoreanska Daijiga umule pajinnal översatt till The Day the pig fell into the well. En nästan overkligt stillsam film, vilket i alla fall var en typisk sydkoreansk stil. Vackert, ganska få färger och väldigt många och långa scener utan klipp. Filmen är regissören Sang-soo Hongs debut.

En bok som påminner om den här filmen i sättet att berätta är Ta hand om min mor av Kyung-sook Shin. En bok som är såväl poetisk som vacker, men kanske lite väl långsam. Många verkar dock älska och det kan vara så att jag hade för högt tempo när jag läste. Långsamma böcker ska njutas just långsamt.

Den senaste boken från Sydkorea som jag läste var Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang. En bok som går att läsa som en saga, men det finns en hel del underliggande att diskutera om barnlängtan, makt och friheten att få bestämma över sitt liv.

Mukbang är ett sydkoreanskt fenomen som jag har lite svårt att förstå, men som många verkar gilla skarpt. Vem vill titta på andra människor som äter? Bland mina elever finns flera som säger sig titta på mukbangklipp för att inte behöva äta utan sällskap.

Vilken kultur från Sydkorea vill du lyfta fram?

Någon slags TBR-lista för sommaren

Jag gjorde en läslista för några dagar sedan, men den försvann i min jakt på malware. Nu har jag gjort en ny och den ser i alla fall nästan likadan ut som den ursprungliga. Det här är böcker jag vill läsa och som jag hoppas hinna läsa i sommar. Sedan är jag kass på att följa läslistor, men de kan vara bra att ha för minnet. Många böcker är alldeles nyutkomna, andra är hyllvärmare och så finns de obligatoriska klassikerna med som jag försöker hinna läsa på sommaren.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Blå av Maja Lunde

Brun flicka drömmer av Jacqueline Wilson

Summer av Monica Sabolo

Eileen av Ottessa Moshfegh

Nuckan av Malin Lindroth

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet

De försvarslösa av Kari Hiekkapelto

Love and ruin av Paula McLain

Where the light get’s in av Lucy Dillon

Överraska mig av Sophie Kinsella

Darling Mona av Lena Ackebo

Under två timmar av Hanna Lundahl

Dansa vid vulkanens rand av Grégoire Delacourt

Vaggvisa av Leïla Slimani

Ärr av Au∂ur Ava Ólafsdóttir

En av pojkarna av Daniel Magariel

Förlåten av Agnes Lidbeck

Hon som vandrar av Samar Yazbek

Sånt händer inte här av Sinclair Lewis

Bonjour Tristesse av Françoise Sagan

Erotiskt skrivande för ensamma änkor av Balli Kaur Jaswal

En modern familj av Helga Flatland

De dödas sång av Jesmyn Ward

Allt ska brinna av Sofia Nordin

Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa

Ormen i Essex av Sarah Perry

Ingen jämfört med dig av Jonas Brun

Den stora utställningen av Marie Hermansson

Andrum av Viktor Banke

Att återvända av Hisham Matar

Förlorade själar av Nadifa Mohamed

Dags kulturella VM-spaning Nigeria

Jag vill verkligen att Nigeria ska gå vidare från gruppen, men håller ändå en tumme för Island idag och skulle Island vinna blir det svårt för Nigeria att ta sig vidare. Vem som vinner matchen återstår att se, men i och med detta inlägg har jag valt Island som vinnare och spaningen därifrån kommer alltså senare.

Nigeria är det land i Afrika som jag läst flest böcker från och det är mycket tack vare Chimamanda Ngozi Adichie, vars En halv gul sol absolut knockade mig och fick mig att inse att det finns så mycket om landet Nigeria som jag inte vet. För att få veta i alla fall lite mer läste jag klassikern Allt går sönder av Chinua Achebe.

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò var en av de bästa böcker jag läste under förra året. Den utspelar sig i Nigeria på 80-talet när gamla traditioner och nya idéer krockar brutalt.

En författare som jag upptäckte på Stockholm Literature är Teju Cole och jag tyckte mycket om hans Varje dag är tjuvens dagSå här skrev jag efter att jag lyssnat till honom.

Bland de författare från Nigeria som jag ännu inte läst något av, men gärna vill lägga till min läslista finns Chris Abani, Chigozie Obioma och Ben Okri. Och säkert många fler som jag inte kommer ihåg just nu.

Det görs en massa film i Nigerias Nollywood, men få tar sig hit. Jag tror faktiskt bara att jag sett Biyi Bendeles filmatisering av En halv gul sol från 2013 med Chiwetel Ejiofor (som har nigerianska föräldrar, men är född i Storbritannien) och Thandie Newton (också född i Storbritannien och har en mamma från Zimbabwe, samt en brittisk far). Bendeles senaste film heter Fifty (2015) och handlar om fyra nigerianska kvinnor och någon slags medelålderskris.

Kemi Adetibas The Wedding Party verkar lite rolig annars, men annars hittar jag mest en massa Nollywoodkomedier som inte riktigt känns som min grej, men utan att ha en aning kan jag verkligen inte avgöra det.

Det här var min kulturella spaning, har ni något ni vill lägga till?

Dagens kulturella VM-spaning Peru

Mer Sydamerika och nej, som konstaterat är det inte min del av världen. Jag läser lite från världsdelen, ser ingen film därifrån och har aldrig rest dit. Återstår google alltså när det är dags att spana på Peru.

Mario Vargas Llosa är från Peru. Han fick Nobelpriset i litteratur 2010 och tillhör de pristagare jag är absolut minst sugen på att läsa. Möjligen har jag fel, men det känns så enormt gubbsjukt att jag int kan förmå mig att ge mig på någon av hans böcker. Om jag skulle läsa något får det i så fall bli hans senaste på svenska En peruansk affär som låter spännande rent historiskt, eller möjligen Bockfesten om Rafael Leonidas Trujillo, som var diktator i  Dominikanska republiken mellan 1930 och 1961.

Turn right at Machu Picchu av Mark Adams är en reseskildring som låter väldigt annorlunda. Adams reser i Hiram Bingham III:s fotspår, han som ”upptäckte” Machu Picchu 1911.

Och sen blev det inget mer. Ni får gärna hjälpa till att fylla på med kulturella spaningar från Peru.

Dagens kulturella VM-spaning Saudiarabien

Saudiarabien spelar idag sin andra match i turneringen. Denna gång mot Uruguay och efter förlusten i premiärmatchen mot Ryssland med hela 0-5 är det vinna eller försvinna.

När jag tänker på Saudiarabien tänker jag på begränsning och förtryck av kvinnor. En som beskriver det väl är Tina Thunander i sin Resa i Sharialand. Visst finns det sätt för kvinnor att kringgå de stränga reglerna, i alla fall om de gift sig med en vettig man, men de begränsas hårt. Bland annat får de inte resa utan en man i sällskap och därför inte heller köra bil. Just denna lag förändras snart, faktiskt om fyra dagar.

En av de kvinnor Thunander intervjuar i sin bok är Fawzia al-Bakr, författare och professor på King Suad Universitetet. Hon har deltagit i en rad protester och till och med suttit fängslad.

Filmen Den gröna cykeln var Saudiarabiens Oscarsbidrag 2012. Också den handlar om flickors rätt att röra sig i samhället där cykeln blir en symbol för frihet. Den regisserades av Haifaa al-Mansour.

En bok som har några år på nacken, men som några av mina elever läste och gillade i våras är Flickorna från Riyadh av Rajaa Alsanea, där vi får följa några unga kvinnor, före bloggar och sociala medier, som startar en e-postlista som de sprider information genom. Det inger hopp att kampen för frihet kan pågå på många olika sätt.

Förtrycket drabbar självklart inte bara kvinnor. Bloggaren Raif Badawi, skapare av Free Saudi Liberals, dömdes till 10 års fängelse och 1000 piskrapp. Något som Amnesty uppmärksammat. I dagarna var det sex år sedan han fängslades och hans fru har fått skydd i Kanada, något som även hennes make lovats vid en eventuell frigivning.

Vilken kultur förknippar du med Saudiarabien?

 

 

Dagens kulturella VM-spaning Colombia

Jag har dålig koll på kultur från Sydamerika och läser t.ex. väldigt sällan någon litteratur därifrån. Jag tror att det är den magiska realismen som ställer till det, då jag sällan tilltalas av denna genre. Störst bland författarna som skriver just magisk realism var (är?) Gabriel García Márquez som tilldelades Nobelpriset i litteratur 1982. Nu har jag bara läst Hundra år av ensamhet, men jag känner absolut ingen längan efter att läsa något mer av honom. Detta trots att maken brukar lovorda Kärlek i kolerans tid.

Juan Gabriel Vásquez räknas till en av Colombias största litterära stjärnor och jag har tänkt läsa hans Ljudet av sådant som faller sedan den var ny, men den hamnar aldrig längst upp i läshögen.

Víctor Rojas är sedan 1984 bosatt i Sverige och bor i Jönköping. Han debuterade 1966 med novellsamlingen Los suicidas no van al cielo och har därefter även gett ut diktsamlingar. Han har också översatt svensk poesi av t.ex. Kristina Lugn och Kjell Espmark till spanska.

Laura Restrepo föddes 1950 i Bogota, men har under sitt liv även bott i Mexico och Spanien. Hon började som journalist, men har också gett ut ett flertal romaner, varav tre översatts till svenska av Martin Uggla och getts ut av Bakhåll förlag. Den som lockar mig mest är För många hjältar.

Att Colombia förknippas med droghandel och kriminella grupperingar går inte att komma ifrån. Många böcker och filmer från och om landet handlar om våldsamma uppgörelser och drogproblematik. Tv-serien Narcos handlar om Pablo Escobar, colombiansk gangster och narkotikahandlare. Det är en serie som känns för våldsam för mig, men många verkar gilla.

Filmen The Two Escobars handlar också om Pablo Escobar, men också om Andrés Escobar, den colombianska fotbollsstjärnan som mördades efter att ha gjort ett självmål i VM 1994. Dessa två herrar var inte släkt, men filmen fokuserar på det samband som finns (eller i alla fall fanns) mellan fotboll, knarkpengar och politik i Colombia.

Bära barnet hem av Cilla Naumann handlar om ett adopterat barn som vill söka efter sin biologiska familj i Bogotá. En vacker och sorglig bok om moderskap och tillhörighet.

Sångerskan Shakira kommer från Colombia. Inte min typ av musik, men visst svänger det ändå om Waka waka, som var den officiella VM-låten i Sydafrika 2010 och videon vimlar av gamla fotbollsstjärnor.

Vilka är dina colombianska kulturella höjdpunkter?

Dagens kulturella VM-spaning Tunisien

I Tunisian girl av Lina Ben Mhenni berättar hon om internet och sociala mediers roll i Jasminrevolutionen och den efterföljande arabiska våren. Fanny Härgestam följer i boken Det här är vår tid fyra kvinnor, varav tre sitter (satt?) i den konstituerande församlingen, vars uppgift det är att ta fram en ny grundlag i Tunisien. Mabrouka Mbarek representerade det sekulära partiet CPR 2011-2014, därefter skev hon en del för bland annat CNN, men jag vet inte vad hon gör nu.  Meherzia Labidia representerade det islamistiska partiet Ennahda, som säger sig försöka hitta en kombination av islam och demokrati. Något som det råder delade meningar om helt klart. Labidia var i alla fall så sent som 2016 en del av parlamentet och skrev då den här artikeln om vikten av kvinnlig representation. Selma Mabrouk, läkaren som representerade det socialdemokratiska partiet Ettakatol verkar också ha lämnat politiken 2014, efter att hennes parti misslyckats med att få platser i parlamentet efter valet i oktober 2014.

Vad som händer i Tunisien just nu får vi inte reda på genom våra egna nyheter och eftersom jag inte kan någon franska är det svårt att ta del av den information som finns. I juni 2015 drabbades landet av ett terrordåd, riktat mot turister, vilket gjort att turismen varit i princip obefintlig i tre år. Nu verkar situationen ha lugnat sig och turisterna börjar återvända.

A Tunisian Tale av Hassouna Mosbahi verkar vara en spännande bok, som marknadsförs som deckare, men också sägs konfrontera tabun i det tunisiska samhället. Kanske kan vara något att läsa för att få bocka av Tunisien i världslitteraturlistan.

Det går dock att hitta en framgångsrik tunisisk författare i Stockholm, nämligen Claude Kayat som fått två av sina böcker utgivna av Elisabeth Grate Bokförlag. Kayat har bott i Sverige sedan 1958 och har skrivit såväl romaner som teaterpjäser och är dessutom konstnär.

Min arabiska vår är en tunisisk film från 2016, regisserad av Mohamed Ben Attia. Filmen belönades med priset för Bästa Debut på filmfestivalen i Berlin, där huvudrollsinnehavaren Majd Mastoura fick en Silverbjörn för sin insats. Mastoura räknas som en av de största skådespelarna i Tunisien och var mycket aktiv i kampen för demokrati under den arabiska våren. I filmen spelar han bilförsäljaren Hedi och hans personliga upplevelser under samma tid.

Vad vill du lyfta fram för tunisisk kultur?

Dagens kulturella VM-spaning Costa Rica

Idag spelar Costa Rica mot Serbien och trots att laget överraskat i alla fall svenska landslaget förr (vem minns inte VM 1990, då Sverige förlorade alla matcher med 1-2, så även mot Costa Rica) tror jag att de får väldigt svårt att ta sig vidare från gruppen. Visserligen har de Keylor Navas från Real Madrid i mål och en rad andra spelare som spelar i USA och i olika europeiska ligor. Till exempel spelar backen Ian Smith i IFK Norrköping. Kanske vinner de idag, men Brasilien blir definitivt för svåra. Återstår alltså att ta poäng mot Schweiz, så kanske de kan bli en av årets överraskningslag.

Costa Rica är inte turneringens lättaste lag att göra en kulturell spaning på direkt, men lite har jag fått fram.

Världslitteratur.se är en bra sida om man vill söka efter verk från lite mer ovanliga litteraturländer. Jag kände inte igen någon av de författare från Costa Rica som presenterades, men fastnade för Virginia Grütter, som beskrivs som den största poeten från landet under 1900-talet. Hon föddes 1929 och dog 2000. Förutom författare var hon skådespelare och teaterdirektör och verkar ha varit väldigt betydelsefull för den costaricanska teatern.

Carmen Naranjo föddes 1928 och skrev såväl lyrik, som romaner och essäer. Hon var också kulturminister i Costa Rica under en period. Hon avled 2012.

Jag hittade också boken Coral Tree av Jennifer Wein, som är en samling korta, skönlitterära texter inspirerade av resor hon och hennes man gjort i landet.

Även filmen After words från 2015 utspelar sig i Costa Rica, dit en bibliotekarie reser för att fly sin medelålderskris. Känns som en film att relatera till. 😉

Är det någon som kan fylla på med mer kulturella spaningar som anknyter till Costa Rica?

Sida 1 av 180

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: