Category Archives: Bokaktiviteter

Yes, yes, yes! Or …

Veckans tema på Kulturkollo är Brittiska imperiet, med allt vad det innebär. Carolina formulerar utmaningen så här:

I veckans utmaning vill jag att du funderar kring allt detta brittiska vi på gott och ont har omkring oss, och sedan tar på dig två olika hattar:

YES! Jag läser så gärna böcker på engelska och älskar allt brittiskt. Ger mig mer afternoon tea! Låt mig flytta in på Downton Abbey!

NO! De tog för stor plats! Det brittiska tar fortfarande för stor plats! Jag hittar inte till den övriga världens kultur eftersom resterna av brittiska imperiet ligger där som en fet vall och tystar de spanska, turkiska, japanska och alla andra rösterna!

Att ett land erövrar en så stor del av världen som Storbritannien gjorde är självklart hemskt, men min inneboende anglofil kan ändå inte riktigt låta bli att gilla allt som är brittiskt. Eller, i alla fall det mesta. De flesta klassiska maträtter går bort, men idag är brittisk mat så mycket mer. Mycket tack vare de forna kolonierna.

Jag borde alltså säga nej, britterna tar för stor plats och de är för självgoda för sitt eget bästa. Det är bara det att de i jämförelse med amerikanerna är lite charmigt uppblåsta. De lever i en tro att de fortfarande äger världen och hänger fast vid alla gamla knäppa mått och sin älskade vänstertrafik. Om amerikanerna är den jobbiga och högljudda kusinen är britterna snarare den gnälliga, konservative, men ganska charmige riktigt gamla släktingen. Änklingen som är helt säker på att allt var bättre förr.

Vad är det då jag älskar? Dels är jag en sucker för tv-serier som utspelar sig kring förra sekelskiftet, som Downton Abbey och Huset Eliott. Jag är också uppvuxen med musiken som växte fram i Swinging London under 60-talet och städer som Liverpool och Manchester är viktiga för mig. Liverpool för musiken och Manchester kanske främst för fotbollen. Mycket av kärleken till det brittiska är dock mer än känsla än något som går att sätta ord på.

Den senaste tiden har jag snöat in på drottningar, något jag gör i perioder. Dels följer jag tv-serien Victoria, som jag skrev om på Kulturkollo i veckan, men också The Crown om Elizabeth II.

Sedan är det språket. Gärna en bred dialekt, eller riktigt snobbig RP. Självklart är det bekvämt att förstå ordentligt, det går inte att komma ifrån. Det är också bekvämt att böcker från länder som inte är lika bekanta för mig ges ut på engelska, då språket är så mångas förstaspråk. Det gör att jag kan läsa en varierad litteratur på originalspråk. Mycket fler böcker dessutom än de som översätts till svenska. Baksidan är självklart att engelskan konkurrerat och konkurrerar ut andra språk.

 

Läs också:

Sommarboktips för barn och unga

Jag blev kanske lite onödigt arg igår angående läsläxor på sommaren och föräldrar som protesterar mot dessa. Samtidigt är läsning något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som faktiskt är så viktigt för hur barn och unga lyckas i skolan, att jag tycker att ilskan var och är befogad. Att läsa på sommaren må vara ett tvång, men tvång är inte alltid dåligt. Däremot är det kanske inte alltid lätt att hitta bra böcker och därför har jag utökat listan från gårdagens inlägg och sammanställt en längre lista. Bibliotekarier har säkert bättre koll än jag på nyutkommet för de yngsta, då mina barn växt ifrån dessa böcker. De böcker vi läste för några år sedan borde dock hålla fortfarande. Jag använder den åldersrekommendation som förlagen gett, men dessa kan självklart diskuteras. Det beror mer på läsvana än ålder vilka böcker som funkar.

6-9 år

Klant & Kompani är en riktigt rolig serie av Ingelin Angerborn. Kalsongkatastrofen är en favorit! Hittas troligen lättast på biblioteket.

Serien Äventyr i Paradiset om kompisarna Slatten och Kakan är också riktigt rolig. Författare är Moni Nilsson. Första boken heter Bästa vänner.

Jo Salmson är en riktigt bra författare, som har skrivit massor för åldersgruppen. Vi har läst och gillat dem alla, men vill speciellt lyfta fram serien om Tam, som inleds med Tam tiggarpojken och den om Maro, som nu finns i en samlingsvolym som heter Maros resa.

Monstret i natten av Mats Strandberg om Frank som blir ett monster på sin födelsedag är en fin bok. Det finns två böcker till i serien.

Jakten på Jack av Martin Olczac, är en samlingsvolym med de fyra böckerna om Jack.

9-12 år

Böckerna om Tam av Jo Salmson följs av serien Drakarnas öde, som inleds med Stjärnstenen. Smart att låta läsaren få större utmaningar när de är inne i en serie!

Böckerna om PAX känner säkert de flesta till. Lite läskiga tyckte grabbarna O när de var nio, men strax därefter funkade de bra. Serien inleds med Nidstången och är skriven av Ingela Korsell och Åsa Larsson, men coola, skrämmande illustrationer av Henrik Jonsson.

Mebeltrilogin av Ingelin Angerborn inleds med filmatiserade Rum 213. Lagom läskig! Angerborn har skrivit mycket annat för åldersgruppen, t.ex. Sorgfjäril.

Serien om Gregor från Ovanjord av Suzanne Collins var den serie som gjorde mina ungar till läsare ”på riktigt”. Spännande och rolig.

Johanna Lindbäck har skrivit tre bra böcker för den här åldern. Två om Majken som heter Lite ihop och Kanske ihop, samt charmiga Jan Svensson om just Jan Svensson.

Warriors av Erin Hunters, som inleds med Ut i det vilda. Fantasy med katter i huvudrollerna.

Författaren Kristina Ohlsson har skrivit en rad böcker för den så kallade mellanåldern. Serien som inleds med Glasbarnen är lite småläskiga, men mest realistiska, medan serien som inleds med Zombiefeber är mer fantastifull skräck.

Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld handlar om vänskap och att åka skateboard.

Percy Jackson är halvgud och huvudperson i Rick Riordans serie som inleds med Född till hjälte. Här står de grekiska gudarna i centrum. I serien Olympens hjältar är det istället de romerska gudarna som porträtteras och i serien om Magnus Chase de nordiska. De rekommenderas för 12-15.

 

Tonår

Spejarns lärling av John Flanagan, en lång serie som inleds med Gorlans ruiner. Flanagan har skrivit fler serier, bland annat en som utspelar sig före Spejarens lärling, som heter De första åren. Första boken heter Tornerspelen i Gorlan. (12-15)

Som eld av Sara Lövestam om Lollo och Anna som är väldigt olika, men ändå blir vänner under ett sommarlov. (12-15)

Legendtrilogin av Marie Lu. Första boken heter logiskt nog Legend. Läses ofta på högstadiet.

Serien om Emanuel Kent av Åsa Asptjärn som inleds med Konsten att ha sjukt låga förväntningar är riktigt rolig.

Johanna Lindbäck skriver bra och vardagsnära böcker om ”vanliga” tonåringar. Två av mina favoriter är Som om jag frågat och Tänk om det där är jag.

Sofia Nordins dystopiserie om ett Sverige där nästan alla dött i en mystisk sjukdom är mycket bra. Första boken heter En sekund i taget. (12-15)

Sarah Dessen skriver perfekta sommarböcker. Några av mina favoriter är Blunda och hoppa, Du glömde säga hejdå och I dina ögon. (12-15)

Grisha-trilogin av Leigh Bardugo, som inleds med I ljusets makt är fantasy med magiska inslag. (13+)

Serien Half bad av Sally Green är riktigt spännande. Jag läser första delen Ondskans son just nu. Ganska obehaglig, men bra. (12-15)

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius handlar om Maja som bor i Kiruna, staden som ska flyttas. (12-15)

Jack av Christina Lindström om att våga vara sig själv och ta ansvar för sina handlingar. (12-15)

 

Fler boktips för ungdomar hittar du här.

 

 

 

 

 

Läs också:

En söndagssmakbit om kvinnohat och hämnd

Sista smakebiten innan Flukten fra virkeligheten tar sommarferie. Just nu läser jag Katarina Wennstams Skuggorna, som blev ett annat val av ”1 deckare i redan påbörjad serie” än jag avsett i mitt ”läsrecept för tröglästa”, som jag publicerade ändå. Jag ska läsa Dödsmärkt av Peter James också, men den finns på iPaden och idag ville jag läsa i solen. Solen är alltså anledningen till att jag återser Shirin Sundin, nyskild och ganska så tillfreds med livet. Till skillnad från Charlotta Lugn, som inte alls lever upp till sitt namn i denna bok.

Det är sommar i Stockholm och en liga misshandlar män. En av dem tillhör den absoluta toppen i SD och visst ligger det nära till hands att tro att det handlar om ett politiskt motiv. Det visar sig dock att denne politiker blivit dömd för misshandel av en kvinna och det har han gemensamt med de andra offren. Polisen söker efter en liga som hämnas misshandlade kvinnor genom att utsätta gärningsmännen på exakt samma sätt som de utsatt kvinnor de påstått sig älska. Öga för öga, tand för tand.

Shirin Sundin är försvarsadvokat till en av ligamedlemmarna. Den enda polisen inledningsvis får tag på. Under en fest diskuterar hon och Nils Becker om det spelar någon roll att just denna liga består av kvinnor som utsätter män som misshandlat och våldtagit. Är det så att folk egentligen tycker att de får skylla sig själva? Tord Hedman, åklagare, får ikläda sig rollen som den kränkta mannen som tycker att det är fruktansvärt orättvist att kvinnor får göra vad de vill, medan män alltid får skulden för precis allting:

 

”Jag säger ju det. Det är skillnad på kvinnor och män. Kvinnor som slår tillbaka får hela folket med sig, män får bara skit vad de än gör”, muttrar Tord Hedman som har sjunkit ihop något över sitt vinglas i brist på uppmärksamhet.

”Kanske med rätta”, svarar Nils honom. ”Har det aldrig slagit dig hur orättvist det är i grunden? Eller hur ett samhälle som styrs av oss män också borde kunna ställa högre krav på hur män beter sig? Att ett samhälle får de brott det förtjänar och att det knappast är någon slump att kvinnorna nu har börjat ge igen i organiserad form? Jag tror att ett samhälle som hade agerat annorlunda varje gång en kvinna blir hotad, misshandlad eller våldtagen inte skulle se den här typen av vedergällning”

Shirin ser hur Tord blänger på Nils. Hon har sett den blicken många gånger förr.

Hur många män tar för givet att andra män ska stå på deras sida bara utifrån könstillhörighet, blir förnärmade när den andre ifrågasätter hans sexistiska skämt eller fördomsfulla analyser.

 

Det jag uppskattar med Wennstam är hur hon blandar underhållning och samhällskritik. Än så länge är Skuggorna bra och jag hoppas att slutet håller måttet!

 

Läs också:

Läsrecept för tröglästa

Hur botar man egentligen en lässvacka? Tid är en förutsättning självklart, men också rätt val av böcker. Böckerna inom parentes är mina val. Faktiskt har jag just läst ut bok 1.

 

1 lättsam bok av favoritförfattare (What Alice forgot av Liane Moriarty)

1 deckare i redan påbörjad serie (Dödsmärkt av Peter James)

1 ungdomsbok av redan känd författare (Once and for all av Sarah Dessen)

1 bok du sett fram emot länge (Jag lät dig gå av Clare Mackintosh)

1 tunn bok av ny författare som verkar passa dig (Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedal)

1 snackis som du troligen kommer att älska (De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru)

1 pristagarbok som inte är allt för tjock (Vegetarianen av Han Kang)

 

Välj en favoritplats och se till att du kan läsa längre stunder. Glöm inte passande tilltugg.

 

Och sedan är sommarläsningen igång!

När den väl är det ska jag ta tag i alla klassiker och tegelstenar som jag vill läsa, men inte orkat med.

 

 

Läs också:

Olikhetsutmaningen – aktuell och bortglömd

Äntligen är ledigheten här för min del. Ett långt läslov väntar. Alla måsten får ursäkta, men jag struntar i er ett tag. Det är lätt att läsningen påverkas av vad som är aktuellt och det behöver ju inte vara fel, men tänk om det finns bortglömda pärlor som bord ut i ljuset. Idag vill jag att du tipsar om böcker, eller annan kultur, som kan kopplas till ordparet aktuell och bortglömd. Det blir sista olikhetsutmaningen för ett tag, då även den tar sommarlov.

En bok som är hypad (med rätta) just nu och också väldigt bra är Hemmet av Mats Strandberg. Jag som nästan aldrig läser skräck gillade den skarpt. En annan ganska ny bok som är aktuell av flera skäl är Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Den beskriver ett samhälle som vi inte vill ha, men kanske är på väg till. Jag fick igår veta att Anyuru besöker min arbetsplats i september och då vill jag självklart vara förberedd. Sedan återstår att preppa eleverna.

Vissa kvinnliga författare var bortglömda när jag läste litteraturvetenskap i mitten av nittiotalet. Nu finns de helt plötsligt igen och min plan i sommar är att stifta bekantskap med till exempel Emilie Flygare-Carlén.

En annan bortglömd författare som nu ges ut igen är Nobelpristagaren Sinclair Lewis bok It can’t happen here, som blivit läskigt aktuell den senaste tiden. Bokförlaget Polaris ger ut den svenska översättningen Sånt händer inte här i september.

 

 

Läs också:

Olikhetsutmaningen: snabbt och långsamt

Det här läsåret är snart slut och det har gått otroligt snabbt, men samtidigt kan en enskild vecka eller till och med dag gå riktigt långsamt. Tiden är en märklig företeelse.

Olikhetsutmaningen handlar den här veckan om orden snabb(t) och långsam(t), välj själva om adjektiv eller adverb är er grej. Koppla samman böcker, film, musik eller annan kultur med dessa ord.

Böcker som går snabbt att läsa är absolut trevliga. Däremot klarar jag inte alltid av att läsa böcker där handlingen går för snabbt framåt. Bättre i bokform dock än i filmformat. Actionfilmer får mig att somna. En bok som är actionfylld, men ändå bra och läsvärd är Lotus Blues av Kristina Ohlsson, som på många sätt är som en riktig actionfilm.

En bok som jag läste väldigt långsamt var Du sköna nya värld, Aldous Huxley. Egentligen är det ingen seg bok, men en som kräver mer eftertanke än sträckläsning kan erbjuda. Jag kan gilla långsamma böcker rent innehållsmässigt, men blir ganska ofta frustrerad över böcker som inte går att läsa annat än väldigt långsamt. Det ställer krav på mig som läsare, men också på bokens innehåll och kanske ännu mer dess språk.

Slutligen måste jag påminna mig själv och kanske er om en bok jag länge tänkt läsa, vars titeln passar veckans tema utmärkt nämligen Tänka snabbt och långsamt av Nobelpristagaren Daniel Kahneman. Är det någon som läst?

 

 

Läs också:

She’s got The Power

Idag avslöjades årets vinnare av Baileys Women’s Prize for Fiction i the Royal Festival Hall, London. Det blev brittiska Naomi Alderman som belönades för sin fjärde bok The Power. Alderman vann också debutantpriset 2006 då priset hette Orange Prize for Fiction för boken Disobedience. Hon var också en av 20 författare på Grantas lista från 2013 med lovande författare under 40. Hon är född 1974 och har alltså passerat 40 nu.

The Power är en dystopi handlar om hur unga kvinnor får kraften att skada andra, faktiskt till och med död, med hjälp av strålar som de skickar ut från sina fingertoppar. När kvinnor världen över upptäcker sin kraft förändras maktbalansen och protester mot männens förtryck sveper över världen. Det resulterar i att män blir rädda för kvinnor istället för tvärtom. Det som också sker är att världsreligionerna skiftar fokus och inom islam är det nu Fatima, inte Mohammed som är viktigast, judarna lyfter fram Miriam och de kristna tillber Maria. Onekligen en intressant, kontroversiell och väldigt politisk idé.

Boken är blurbad av Margaret Atwood och är faktiskt också inspirerad av liksom dedikerad till densamma. Vad jag kan läsa mig till har Atwood fungerat som något av en mentor för Alderman. Det här skulle kunna vara riktigt spännande läsning!

 

Foto: Justine Stoddard

Läs också:

Säg det med en boktitel …

Vips så blev det liv! Gymnasieåren Kommer aldrig mer igen. Det här är Sista berättelsen om oss. Nu behöver ni aldrig mer komma på dåliga ursäkter som Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Jag vet nämligen att det ni tänker är Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera.

Välkommen ut på andra sidan. Det är dags att Blunda och hoppa. Kanske kommer ni att se tillbaka på er gymnasietid och tänka En dag ska jag skriva om den här platsen och inse att En del av mitt hjärta lämnar jag kvar.

Gå dit hjärtat leder dig och använd både Svenska gummistövlar och Italienska skor. Studera Kärlekens geografi och vinn över Myggor och tigrar. Lev genom Himmel och helvete och glöm inte att livet är också är Sommarljus. Jag hoppas att era liv ska lysas upp av Tusen strålande solar.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, så stanna ibland Där gryningen dröjer för att hålla fast vid En droppe midnatt. Jag önskar att En storm kom från paradiset och sveper med er till Svindlande höjder.

Visserligen kan en vecka kännas som Sju jävligt långa dagar, men livet är kort och det gäller att inte bara  Önska bort önska nytt. Lev inga Halva liv. Drabbas inte av Konsten att ha sjukt låga förväntningar. Gör istället en lista med 8 saker du aldrig skulle våga för Det finns ingenting att vara rädd för.

Vissa skulle hävda att Ingen normal står i regnet och sjunger, men jag håller inte med. Ni ska göra just det för Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner. Låt er inte hindras av Stolthet och fördom. Säg istället högt och tydligt Jag är den som är den.

Hejdå, ha det så bra

Vi ses på Place de la Sorbonne

 

Läs också:

För ni har tagit studenten. Snart.

Idag firar vi av en klass studenter. En av årets roligaste och sorgligaste dagar. Ni som lämnar Häggen, esteternas byggnad, just idag är faktiskt den första klass jag följt från de första dagarna i ettan, till avslutningen i trean. Som lärare är det fantastiskt att följa elever och se den utveckling, från barn till vuxen, som sker under dessa år. Om jag varit trött på er ibland? Definitivt. Men mest har jag haft riktigt roligt. Ni är smarta, egensinniga, toleranta ungar som nu ska erövra världen.

Jag är definitivt ingen talare, det är jag för blödig för, men jag vore ingen sann svensklärarboknörd om jag inte skickade ut er i livet med några väl valda boktips.

 

Vill ni resa?

Vi har pratat en del om att bredda sin läsning geografiskt, för att få nya perspektiv. Därför vill jag ge följande tips.

Haruki Murakami är en författare att älska eller hata, men ändå en författare en ”ska” ha läst. Ofta aktuell i Nobelprisspekulationer, även om jag inte tror att han är en direkt trolig pristagare. Min favorit är Norwegian Wood, men jag gillar också Kafka på stranden.

Chimamanda Ngozi Adichie är också en riktig favorit. Vi såg ju en del av hennes TED-talk och jag vet att några av er har bokversionen av det som heter We should all be feminists. Jag vill också rekommendera tegelstenen En halv gul sol, som handlar om Biafrakriget. Hennes senaste skönlitterära bok heter Americanah och utspelar sig i USA och Nigeria.

Stål av Silvia Avallone är en berättelse om två unga flickor i ett Italien som inte besöks av turister. Visserligen bor de i Toscana, men i den lilla orten Piombino och området Via Stalingrado, där ortens stålverk står i centrum.

Komma och gå av Taiye Selasi är en bok om fyra (nästan) vuxna syskon, som reser från USA till faderns hemland Ghana för att gå på hans begravningen. Ingen av dem har träffat sin far på många år, men trots detta spelar han självklart en stor roll i deras liv, både innan och efter han övergav dem. Otroligt bra och stark, med ett helt fantastiskt språk.

Marjane Satrapis serieromaner är också mycket läsvärda. Mest kända är Persepolis, som är hennes memoarer. Jag gillar nog Kyckling och plommon bäst.

Vi är kanske Kim Thùys bästa bok. De utspelar sig i Vietnam och i Kanada.

Crazy rich Asians av Kevin Kwan är perfekt om ni vill ha något lättsamt. Mycket underhållande om rika kineser i Singapore. Tredje boken i serien har just kommit ut.

 

Vill ni läsa normbrytande böcker?

En bok som inte får missas är Jag, En av David Levithan. Eller egentligen vad som helst av honom. Jag gillar Levithans okomplicerade queerperspektiv och det ideala samhälle han målar upp i t.ex. Ibland bara måste manLiten parlör för älskande är hans enda vuxenbok och den är också fantastisk.

Abdellah Taïa, som är Marockos förste öppet homosexuella författare, är mycket läsvärd. Hans debutbok Ett arabiskt vemod är riktigt bra. Mycket om identitet och sökande efter sitt sanna jag. Ett annat tips på samma tema är En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina från Kenya.

Nina Bouraoui är en av mina favoritförfattare, mest för att hennes språk är så fantastisk. Kanske är det lite svårt, men jag tror att Pojkflickan kan funka. Det är en självbiografisk bok om att vara barn och fundera över sexualitet och annan tillhörighet.

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule av Édouard Louis är en självbiografisk bok om hur svårt det är att komma ut som homosexuell i en fransk arbetarfamilj.

Om jag var din tjej av Meredith Russo har en transsexuell huvudperson. Bra, stark och intressant om ett viktigt ämne. Huvudpersonen Amanda får äntligen vara sig själv och även om det inte är helt okomplicerat finns det inget annat alternativ.

 

Ska ni jobba eller studera?

Den hemliga historien av Donna Tartt är en modern klassiker om en grupp elever som studerar i Julian Morrows exklusiva grupp. Vi vet redan från början att en av dem har dött, men inte hur eller varför. En riktigt bra bok.

En liknande bok som utspelar sig vid Lunds Universitet på 90-talet är En nästan sann historia av Mattias Edvardsson

Om ni ska jobba med gamla eller bara vill läsa riktigt bra skräck rekommenderar jag helt färska Hemmet av Mats Strandberg.

 

Vill ni lära er mer om historien?

Yaa Gyasis bok Vänta hem handlar om kolonialismens och slavhandelns följder. Den utspelar sig från 1700-talet fram till vår tid och är riktigt intressant. Rekommenderas varmt.

En för mig helt okänd del av historien handlar När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka. Vi får följa en japansk familj som bor i USA och tillsammans med andra japanska invandrare sätts i läger efter attacken mot Pearl Harbour.

1947 av Elisabeth Åsbrink är en välskriven och ganska lättläst bok om ett väldigt spännande år.

Nutidshistoria kan kanske Paradisträdgården av Amy Waldman räknas som. Den handlar om en tävling för konstnärer om att skapa ett minnesmonument över offren för 9/11. Det visar sig att vinnaren är muslim och det skapar en del konflikter.

 

Vill ni läsa klassiker?

Det finns vissa klassiker man ”ska” ha läst, men alla passar inte unga och är bra att vänta med. Jag tycker dock att de som inte läste Kallocain av Karin Boye och 1984 av George Orwell ska göra det.

The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald är bra, liksom Frukost på Tiffany’s av Truman Capote. Båda böckerna har blivit film dessutom.

Sedan är jag ett fan av Elin Wägner. En cool kvinna som var före sin tid. Norrtullsligan är bra, men smärtsamt aktuell och Pennskaftet hennes kanske mest kända.

På väg av Jack Kerouac och Räddaren i nöden av J D Salinger är klassiker som brukar passa unga.

 

Vill ni skratta?

Erlend Loe är en författare ni borde upptäcka i så fall. Han är härligt galen. Jag gillar Doppler bäst. Den handlar om en man som heter just Doppler som flyttar ut i skogen och blir vän med en älgkalv.

All my friends are superheroes av Andrew Kaufman är också rolig och totalt absurd.

Liv Strömquist är rolig, men det är lätt att sätta skrattet i halsen. Jag tycker verkligen att ni ska läsa hennes seriebok Prins Charles känsla om ni inte redan gjort det.

En annan seriefavorit är Elin Lucassi som har skrivit Jag är den som är den och Synd.

Han är tillbaka av Timur Vermes är en helt absurd historia om Adolf Hitler som vaknar till liv i ett nutida Berlin. Rolig, men också samhällskritisk och intressant.

 

Vill ni gråta?

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven är hemsk, men bra. Den sätter psykisk ohälsa i centrum med allt vad det innebär. Även Lisa Bjärbos Djupa ro och Christine Lundgrens Jag lever, tror jag är bra böcker på samma tema. Alla är de skrivna för unga vuxna.

 

 

 

Läs också:

Olikhetsutmaningen: svart och vitt

Imorgon är det dags för treorna på ”min” skola att ta studenten. Det är lite extra speciella treor, då det faktiskt är de första som jag känt sedan de gick i ettan. Då var de ganska så små, ganska så arga och ganska så osäkra. Nu är de äldre, mognare och ännu smartare.

Dagens olikhetsutmaning handlar om de färger som pryder studentmössorna, svart och vitt. De kan också sägas symbolisera vårt allt mer tudelade samhälle. Tolka det som du vill.

Några som gärna förenklar och ser få gråskalor är Sverigedemokraterna (inte är de ensamma, men de skriker högt). I boken Fult folk av Linnea Nilsson och Emil Schön intervjuas ett antal av deras väljare. Sedan boken skrevs har diskussionerna i sociala medier blivit ännu värre och ofta märks ett hat mot invandrare och ett obehagligt politikerförakt. Tydligt är också att rasism och kvinnofientlighet går hand i hand. Det är då jag läser sådant som framtiden syns extra svart.

Det svarta behöver inte vara något negativt. Svart och ganska positiv ändå är den musik som formade mig i tonåringen. Smådeppig musik av svartklädda män var (och är) min grej. Som The Cure och Depeche Mode.

 

Studenten symboliseras av vita kläder och svart-vita mössor. En bok som utspelar sig inför studenten är Jag lever, tror jag av Christine Lundgren. Nattsvart, men ändå på något sätt hoppfull.

På bröllop bör bruden vitt och brudgummen svart. I alla fall är det vad som är vanligt just här. En bra bok där ganska mycket går fel på ett bröllop är Finns det en, finns det flera av Mhairi McFarlane.

Läs också:

« Older Entries