Category Archives: Bokaktiviteter

Olikhetsutmaningen: regn och sol

Hoppsan! Har sovit bort två dagar och helt glömt bort olikhetsutmaningen. Det visar hur långt från verkligheten jag varit. Tur att jag fick en påminnelse.

Lite sent kommer alltså veckans olikhetsutmaning, inspirerad av vårvädret. De två orden för veckan är regn och sol. Din uppgift är att koppla ihop dessa ord med kultur av något slag.

Regn får representeras av slutscenen i Fyra bröllop och en begravning, som faktiskt är det enda jag inte gillar med filmen. Det spöregnar och från att inte ha varit blöta alls blir kärleksparet plötsligt genomblöta när Hugh Grant lämnar lägenheten och går ut till sin väntande käresta. Sedan blir det så mycket smör att jag måste ta upp skämskudden och avslutningsvis påpekar Grant att det regnar, varvid hans käresta säger att det har hon verkligen inte märkt. Annars är det ganska vanligt med regn i lyckliga scener, då det annars brukar vara ganska så soligt, medan regn och grått sparas till sorgliga diton.

Sommar med ständig sol är det i Sarah Dessens böcker. En av mina favoriter är Mycket mer än så, där sommaren verkligen är central. Boken utspelar sig i Dessens fiktiva samhälle Colby, dit Auden kommer för att spendera sommaren hos sin pappa, hans nya fru och deras nyfödda dotter Thisbe.

 

Nu är det er tur att svara. Come rain, come shine!

 

Läs också:

Tematrio – Vårtecken

Den här veckan har det verkligen blivit vår. Vårdagjämningen har kommit och gått och i helgen ställer vi om klockan till sommartid. Mina elever från Afghanistan har önskat mig gott nytt år och jag kan tycka att det på många sätt är mer logiskt att fira nyår just nu, då alltid är nytt och livet börjar om.

Lyrans noblesser vill att vi presenterar tre vårtecken i veckans tematrio.

Uteläsning är för mig det ultimata vårtecknet. Igår satt jag ute för första gången och läste, utan att frysa. Underbart.

Kliande ögon och rinnande näsa är tyvärr ett vårtecken för mig. Det är de första träden, hassel och al, som ger mig mest bekymmer och sedan är det hyfsat lugnt fram tills det är dags för gräspollen.

Ljuset. Jag älskar ljuset. Som tur är har jag också extremt dåligt minne, så jag har redan glömt hur mörkt det var i december och januari. Enda nackdelen med ljuset är att jag inser att det är hög tid att putsa fönster.

Läs också:

Verkligheten vs Overkligheten

Veckans tema och därmed utmaning på Kulturkollo handlar om verklighet och overklighet. Såhär lyder utmaningen:

Vad föredrar du inom litteratur, film, poesi, konst – helt enkelt inom all kultur, verkligheten eller overkligheten? Varför föredrar du det ena eller det andra? Eller vill du befinna dig i båda? Ge gärna också tips till oss andra. 

Jag håller mig helst i verkligheten och det sannolika. Mitt inlägg i veckan på Kulturkollo handlar om fejkbiografier eller faktion, dvs skönlitteratur som handlar om verkliga personer, där gränsen mellan det verkliga och det overkliga är flytande. Sådana böcker gillar jag. Ren fantasy är jag oftast ganska skeptisk till. Jag kan köpa andra världar ibland och läste t.ex. med glädje i alla fall de första delarna i serien om Harry Potter, liksom Cirkeln och Eld av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Varför jag inte läst Nyckeln? För att jag har en mycket märklig vana att inte läsa sista delen av en serie, för att den då tar slut. Det är också därför jag ännu inte läst Rävsång av Christin Ljungqvist, trots att jag älskade hennes två första böcker. Mina barn tycker att jag är helknäpp och undrar varför jag inte vill veta hur serier slutar. Jag är benägen att hålla med dem.

Ni anar kanske ett mönster i de overkliga böcker jag nämnt. De har alla realistiska delar i sig och det funkar bättre för mig. Oftast. Fortfarande håller jag på att lära mig att omfamna overkligheten. Det går långsamt, långsamt.

Läs också:

När världen är fienden

Maddy, som är huvudperson i Nicola Yoons bok Ingenting och allting, är så allergisk att hon inte kan lämna sitt hem. Isolerad från omvärlden lever hon någon sorts liv med sin mamma och sjuksköterska Carla som enda sällskap. Skolan sköter hon på distans och någon enstaka gång kommer en lärare på hembesök. Alla som besöker Maddy behöver genomgå rigorösa rengöringsritualer och det är få som släpps in till henne.

På många sätt är Maddy som vilken sjuttonåring som helst, men det är mycket hon aldrig upplevt. Att vara förälskad är en sådan sak. När Olly och hans familj flyttar in i grannhuset söker han kontakt, men maddys mamma vägrar släppa in honom i deras liv. På avstånd skapas någon slags vänskap mellan Maddy och Olly, men det är svårt är skapa en sådan utan att få befinna sig i samma rum. Ändå övergår vänskapen till förälskelse och Maddy kämpar för att få kontakt.

Jag tycker mycket om berättelsen om Mary och Olly. Skildringen av den första kärleken är finstämd och vacker och boken innehåller dessutom charmiga illustrationer som ger läsningen ännu en dimension. Jag läste boken på engelska och imponerades av språket, men kan inte uttala mig om översättningen. Jag köpte den till min guddotter som nyss fyllde fjorton och hoppas att hon ska tycka om den lika mycket som jag. I maj kommer filmatiseringen som bär den engelska titeln Everything everything. Läs boken innan du ser filmen!

 

Läs också:

Tio böcker att läsa i vår

 

Jag älskar ju att göra listor och därför hänger jag på Top Ten Tuesday idag. Veckans uppgift är att skapa en TBR-lista med böcker att läsa i vår. Ett bra tillfälle att faktiskt göra någon slags läsplanering.

En annan historia, Lina Thomsgård (red) vill/måste jag läsa inför ett projekt med mina estettreor.

Saker jag hade velat veta när jag var 15, Johanna Wester, Diana Olofsson (red), också lite jobb.

Nötskal, Ian McEwan började jag läsa och glömde bort.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru står definitivt högt upp på TBR-listan.

Eileen, Ottessa Moshfegh tillhör även den böcker jag påbörjat och glömt bort.

Levande och dödaHan Kan, för att jag inte känner för att läsa Vegetarianen.

Om du såg mig nu, Sofia Nordin, då jag gillat de andra böckerna i serien.

Ordbrodösen, Anna Arvidsson, en av vårens snackisar.

Problemet med får och getter, Joanna Cannon, för att titeln är helt fantastisk.

Tre saker jag inte vet om dig, Julie Buxbaum för att den verkar riktigt bra.

 

 

Läs också:

Tematrio om saker i hav och annat vatten

Lyran vill att vi nämner tre böcker som handlar om saker i och från havet eller någon annan form av vatten. Onekligen lite klurigt.

Musselstranden av Marie Hermansson utspelar sig på västkusten med havet som iakttagare. En mycket fin bok som jag är glad att jag läste om.

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski utspelar sig förvisso under en isstorm och har egentligen ingenting med hav att göra. Vatten finns dock hos fiskarna, även de som inte simmar i just havet.

Döden och pingvinen av Andrej Kurkov är en absurd och actionfylld berättelse om en man och en pingvin. Inget hav i sikte här heller, men visst finns det pingviner i sådana.

 

Läs också:

Nya läsarfavoriter i juni

Jag gillar projektet med Läsarfavoriter, som Bonnier Pocket och Akademibokhandeln står bakom. Sommaren 2016 kom de första läsarfavoriterna ut i pocket. De fyra var Musselstranden av Marie Hermansson (1998), Pojken som kallades Det av Dave Pelzer (1995), Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt (1996), Målarens döttrar av Anna-Karin Palm. I höstas släpptes andra omgången, som var Parfymen av Patrick Süskind (1985) När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall (1993) Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson (1994) och Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda (2004). Mer information om samtliga titlar finner du här. Jag har läst dem alla och förutom Pojken som kallades Det håller de hög klass.

Nu är det dags att rösta fram tredje omgångens Läsarfavoriter och det finns åtta böcker att välja på, varav fyra kommer att ges ut i juni. Röstar kan du göra fram till 13 april. Det gör du här.

De åtta böckerna du kan välja mellan är följande:

Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren (2002)

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser (1998)

Blonde av Joyce Carol Oates (2000)

Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro (1994)

Kapten Corellis mandolin av Louis de Bernières (1994)

Skära för sten av Abraham Verghese (2009)

Flickan från ovan av Alice Sebold (2002)

Historikern av Elisabeth Kostova (2005)

 

Läs mer om böckerna här.

 

Av de jag har läst är Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro en stor favorit. Det finns också flera titlar jag ännu inte har läst och jag är riktigt sugen på att läsa Skära för sten av Abraham Verghese, så den kommer jag att rösta på.

 

 

Läs också:

Tio-listan – kvinnor om kvinnor

Lyran vill att vi presenterar en lista med tio böcker skrivna om kvinnor om kvinnor.

Det här är mina 10 som alla är relativt nya och har huvudpersoner som är ungdomar:

Vi är en av Sarah Crossan om de siamesiska tvillingarna Grace och Tippi är utan tvekan en av de bästa böcker jag läst i år.

M varken mer eller mindre av Petra Backström handlar om Maja, som letar kärlek där hon kan få en och struntar i samhällets syn på hur en tjej ska bete sig gällande sex.

Jag lever, tror jag av Christine Lundgren är berättelsen om Kim som saknar sin döda vän Moa. En riktigt stark bok om sorg.

Om jag var din tjej av Meredith Russo handlar om Amanda som föddes i en kropp med könsorgan som inte stämde överens med hennes könsidentitet. Nu är hon äntligen Amanda på riktigt.

Hon bad om det av Louise O’Neill handlar om Emma före och efter en händelse som förändrar hennes liv totalt. Emma blir våldtagen och hela samhället hon bor i vänder sig mot henne.

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius är berättelsen om Kirunas flytt och Maja som är livrädd för att explosionerna i gruvan på natten ska göra att staden rasar innan flytten är genomförd.

Störst av allt av Malin Persson Giolito har välförtjänt prisats både här och där. Vi får följa en rättegång där Maja står inför rätta för inblandning i en skolskjutning. Tät och välskriven historia.

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart handlar om titelflickans äventyr på en internatskola, där status är allt och där vissa saker endast är tillåtna för killar.

I dina ögon av Sarah Dessen är en av hennes bättre böcker om Sydney som börjar i en ny skola och blir vän med Layla och Mac, vars familj äger en pizzeria. Fin och charmig historia.

De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg är en välskriven och mycket viktig reportagebok om flickor som kläs ut till pojkar, dels för att familjer behöver minst en son, men också för att en pojke har så mycket mer frihet än en flicka i det patriarkala Afghanistan.

 

 

 

Läs också:

Sandra Beijer om skrivande och reklam

Det är inte ofta jag höjer medelåldern på ett författarframträdande, men när Sandra Beijer besökte Lerums bibliotek igår gjorde jag det utan tvekan. Visst fanns det några i min ålder, men de flesta såg ut att gå på högstadiet eller gymnasiet. Jag hade önskat att mina elever varit där, då de säkert också hade uppskattat Beijers prat om skrivande och vägen till det som blev de två böcker hon hittills skrivit. Vägen till romaner kan se olika ut, påpekar hon och så var det utan tvekan i hennes fall.

Beijer är utbildad reklamkreatör och hon skriver, förutom böcker, krönikor och så bloggar hon på bloggen Niotillfem. Allt dessa saker handlar om ord och hon har fått öva mycket på att skriva. Redan som barn drömde hon om att bli författare och skrev av sig allt som var sorgligt. Som tonåring ville hon bli journalist, det enda yrket hon visste där man kunde skriva. Efter gymnasiet insåg hon dock att hon inte ville skriva objektivt, utan hitta på och det funkar inte riktigt om man ska skriva nyheter.

Istället började hon på Kulturvetarlinjen, men det var inte alls hennes grej. Via en kompis kom hon i kontakt med Bergs reklamskola där de hade en utbildning till copywriter. Utbildningen söktes med arbetsprover, inte betyg, vilket passade henne bra och hon fick i uppgift att skapa en utomhuskampanj för cClgate och en kampanj som skulle få kvinnor att söka Polishögskolan. Hon visste inte hur man gjorde, men hon kallades till intervju. Där påpekade de att hon var oerfarenhet och sa: ”det märks att du inte har koll alls, men vi gillar dina texter. Hon kom in och hoppade av Kulturvetarlinjen. Efter utbildingen arbetade Beijer i sju år med reklam, även några år i New York. Hon visar sin första reklamfilm för Treo, med en treokille som nästan blev Frodo i Sagan om ringen.

Beijer listar saker hon lärt sig i reklambranschen som funkar för författare:

Skriv även då lusten saknas. Inspiration funkar inte.

Tänk konceptuellt. Det gäller att ha en tajt idé. Idén ska kunna beskrivas i en mening.

Tänk igenom allt innan du börjar skriva. Idéerna till Beijers böcker har först bestått av en inledning och en känsla, som sedan utvecklats till ett synopsis på en sida. Det gjorde att hon inte tappade tråden, utan kunde skriva lite här och lite där utan att tappa tråden.

Var kortfattad. Det som inte behövs, som inte tillför något, ryker.

För att bli bra på att skriva måste du träna mycket. Bloggen har gjort att Beijer har skrivit varje dag under många år och hon rekommenderar den som vill bli bättre på att skriva att starta en blogg.

Hösten 2012 började Beijer fundera på att skriva en bok. Hierarkin på byrån i New York var obekant och ovan. Hon trivdes inte alls och längtade bara bort. Reklamyrket i USA liknade inte alls det i Sverige, utan det var många chefer och många led innan en idé kom tillbaka efter respons. All väntan på besked och feedback innebar mycket dötid som Beijer använde för att skriva. Hon tröttnade på att surfa runt och i januari 2012 ”en extra tråkig dag” började hon skriva Det handlar om dig.

Handlingen är löst baserat på ett förhållande med som hon hade när hon var 15. Hon gjorde en början, mitten och ett slut och skrev därefter på jobbet. Eftersom hon planerat boken så väl kunde hon skriva precis på den plats i handlingen som hon kände för. Manuset skulle bli hennes biljett bort från reklambranschen. Hon kunde dock inte sitta i flera timmar själv på ett rum och skriva, för det funkade inte då hon jobbade heltid på reklambyrå på dagarna och bloggade heltid på kvällarna. Därför skrev hon på mobilen under de korta stunder hon fick över och större delen skrevs så. Det är därför det är korta kapitel, för det var så texten såg ut på hennes mobil.

Hon mailade det hon tyckte var en färdig bok, som sa att det var bra, men behövde bli dubbelt så långt. Då lämnade hon de manuset till skrivande vänner med uppdraget att komma med förslag på hur det kunde bli längre. Hon fick bra tips och strukturerade om boken. Det blev fler karaktärer, en kärlekshistoria och därefter skrev hon om hela manuset flera gånger, säker tio. Hon skickade det till förläggaren igen, som gillade. Beijer sa upp sig och lämnade New York och reklamvärlden.

När hon skrivit ett tag kontaktade hon en redaktör som hon träffat några år senare oc bad henne läsa manuset för att se om det kunde bli något. Det kunde det, sa redaktören och hon hade rätt.
Andra boken Allt som blir kvar, som jag faktiskt läste ut idag, skulle bli något annat än en storslagen kärlekshistoria. Hon ville ändå behålla sitt språk.

Idén var egentligen sen hon haft länge, en kort sådan såklart:

”En 19-årig tjej blir dumpad 30 dagar innan jorden går under och har lika lång tid på sig att komma över honom.”

Första boken skrev Beijer på ungefär 1 timme om dagen under ett år. Bok två fick mer tid, men tog också mer tid att skriva, 2,5 år totalt.Då gick det också rätt dåligt i perioder. Hon skrev intensivt ibland, inte alls ibland. Om första boken var som fyrverkerier där varje steg var som en liten present, blev processen för bok två något annat. Att ha ett förlag, läsare och recensenter som väntar på boken kan verka peppande, men det kändes mer som jobbiga krav.

Hon strukturerade upp ett romanskelett för bok två, skrev den på ett år, men något skavde. Hon skrev om, ändrade tempus flera gång, men var inte nöjd. Till slut skickade hon manuset till förlaget med ett stort Hjälp! i ämnesraden. Redaktörens råd var att hon skulle ta bort det övernaturliga och faktiskt inte låta jorden gå under rent bokstavligt. Beijer började från början med karaktärerna och deras panikartade känslor. De placerades i Stockholm under en sommar.

Det var intressant att få höra om processen för boken som blev något annat än den var från början och kanske inte hade blivit något alls om inte Beijers redaktör gett henne ett gott råd. Det är verkligen så att jorden går under för huvudpersonen Matilda, men inte bokstavligt utan bildligt. Det ger en cool effekt. Mer om det när jag väl får ihop ett inlägg om boken.

Anledningen till att Beijer skriver just ungdomsböcker är för att hon ville börja i den första kärleken och förläggaren hon tyckte om jobbade på Rabén & Sjögren. Senaste boken flyttas till vuxenavdelningar i pocketutgåvan. Beijer har just skrivit en novell om tre femtonåringar som åker på språkresa och det finns en idé till en ny roman som hon presenterat för förlaget. Frågan är om de trettonåriga karaktärerna som finns i den går att umgås med i två år. Det får vi helt enkelt vänta och se.

Sandra Beijer avslutar med fler skrivtips:

1. Idé och struktur först och främst. Att bara börja skriva är ett supervanligt misstag och då funkar det bara i några sidor. Bra förberedelser är väldigt viktigt för att skrivandet ska gå bra. Du behöver jobba fram en dramaturgisk kurva och för att den ska bli bra behöver du läsa massor av böcker och se mycket film som kan inspirera dig.

Gör ett bokskelett så att du vet nästan allt som ska hända i varje kapitel. Skriv början, mitten, slut. Sedan gäller det ”bara” att fylla ut och då går det att skriva var som helst i manuset.

2. Skriv på det sätt som passar dig. Beijer använde mobilen för att kunna använda all dötid för att skriva.

3. Låt någon annan läsa. Gärna någon som skriver på ett annat sätt än du. Beijer har använt 3-4 testläsare som haft olika input. En av dem är hennes mamma.

4. Stryk allt onödigt, men stryk inte först, då ska det få flöda. När manuset känns klart är det dags att stryka allt som inte för handlingen framåt. Många förlag uppskattar dessutom korta debutmanus, säger Beijer.

5. Det avgörande är din viljestyrka. Många kan skriva, kanske alla. Det som gör att vissa lyckas skriva har gett sig fan på det. De har skrivit även om det känts trögt, de har inte gett upp. Om du kör fast så lämna texten, låt den andas och återgå sedan till den med nya ögon.

Läs också:

Olikhetsutmaningen: nytt och gammalt

Dags för en ny veckoumaning som jag valt att kalla för olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar jag ett motsatspar och jag vill att ni skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Lätt som en plätt!

Idag handlar det om något nytt och något gammalt, vilket passar bra då vi skriver om 90-tal på Kulturkollo, något som också smittat av sig på den här bloggen.

Det som är nytt får representeras av Våra kemiska hjärtan av Krystal Sutherland, som jag läste för några veckor sedan, men skrev om nyss. Ligger löjligt mycket efter med mina inlägg om lästa böcker. En fin kärlekssaga med mycket svärta.

Något gammalt blir Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström som är en av mina absoluta favoritböcker och faktiskt extra aktuell i år, då det är 100 år sedan författaren föddes. Även den här kan väl ändå kategoriseras som en fin kärlekssaga med mycket svärta.

Det här var mina två böcker, lika och olika.

Nu ser jag fram emot att läsa era svar om nytt och gammalt i kuturen. Svara i en kommentar eller i din blogg, på instagram eller något annat passande ställe. Lämna dock gärna en kommentar och/eller länka/tagga så att vi andra hittar dina svar.

Lycka till!

 

Läs också:

« Older Entries