enligt O

Tankar från en bokberoende

Kategori: Bokaktiviteter (Sida 1 av 189)

Om att skriva till varandra

Liksom Anna hade jag en rad brevvänner när jag var tonåring. Många skrev jag till på engelska och de bodde i länder som Bulgarien, USA och Japan. Några av breven hittade jag när mina föräldrar flyttade från mitt barndomshem förra året. Nu skriver jag sällan brev, men skriver gör jag ju varje dag både här, på Kulturkollo och i jobbet.

Det skrivna ordet finns överallt, även om många skriver färre brev och läser färre böcker. Jag föredrar det skrivna ordet framför att lyssna och därför vinner bloggar och tidningar alltid framför booktubers, att läsa böcker framför att lyssna på dem, men faktiskt också att läsa ett långt blogginlägg eller ett längre reportage framför att få ett boktips på instagram. Jag gillar instagram, men vill gärna kunna sjunka ner i en text ordentligt.

I veckoutmaningen finns fem val gällande det skrivna ordet att ta ställning till. Så här lyder utmaningen:

Vad föredrar du och varför? Här kommer fem snabba:

lapp på köksbordet – SMS/WhatsApp/annat(men lappar har helt klart sin charm.)

handskrivet brev – epost/annat (klart att det oftast blir e-post eller sms, men vad fint med handskrivna brev ändå.)

vykort – SMS/FB/messenger/Instagram/SnapChat/annat (Vykort är rätt meningslöst tycker jag nu, trots att jag samlade på dem som barn. Vill egentligen bara få ett sms någon gång när mina nära och kära är borta. Annars är andras resor rätt ointressanta. Undantaget bilder på systersonen då. På FB och Instagram är det helt okej med resebilder, men jag behöver inte få dem på sms och scrollar gärna förbi om det inte är riktigt spännande resor eller riktigt nära resenärer.)

telefonsamtal – SMS/messenger/ annat (Vad som helst utom telefon. Är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en telefonpratare. Jag är otroligt glad över alla skriftliga möjligheter att komma i kontakt med folk.)

inbjudningskort på papper – digital inbjudan (Bra att sätta på kylskåpet.)

 

Anna Burns tilldelas Man Booker Prize 2018

Igår avslöjades årets vinnare av Man Booker Prize och priset gick till den nordirländska författaren Anna Burns, för sin bok Milkman. Priset delades i år ut för femtionde gången, men det var första gången en författare från Nordirland vann.

Milkman är skriven i första person och handlar om en familj där mellansystern berättar historien om sina hemligheter och om Milkman. Boken utspelar sig i Nordirland under konflikten (kallad ”the Troubles”), där vissa får mer makt än andra och där skvaller och social kontroll står i centrum.Boken utspelar sig i en namnlös stad med stora likheter med Belfast, där Burns föddes.

Så här kommenterar juryns ordförande Kwame Anthony Appiah boken på Man Booker Prizes hemsida:

”The language of Anna Burns’ Milkman is simply marvellous; beginning with the distinctive and consistently realised voice of the funny, resilient, astute, plain-spoken, first-person protagonist. From the opening page her words pull us into the daily violence of her world — threats of murder, people killed by state hit squads — while responding to the everyday realities of her life as a young woman, negotiating a way between the demands of family, friends and lovers in an unsettled time.”

En söndagssmakbit ur Väckelse

På tisdag träffas bokklubben Bokbubblarna och pratar Stephen King. Vi ska ha läst valfri bok och jag har förvisso läst Årstider, men det var ett tag sedan och det faktum att vi tittar på Under the Dome just nu känns inte riktigt som en ursäkt för att inte läsa.

Ursprungsplanen var att läsa The Running Man, men efter att ha undersökt vad e-lib har att erbjuda föll valet på Väckelse, en bok om en pastor som förändrar livet för huvudpersonen flera gånger. Jag har hundra sidor kvar och är mycket nöjd med mitt val.

Väckelse kom ut på svenska 2014 och efter att ha skummat några recensioner har jag tolkat det som att detta sågs som en av de bästa böcker han skrivit på länge. Så jättemycket skräck är det inte i den, mer en krypande och obehaglig känsla av att allt inte står rätt till.

Huvudpersonen Jamie är sex år när han för första gången träffar pastor Charles Jacobs och han tycker om honom direkt. Jacobs pratar med Jamie som en jämlike och när han med hjälp av sitt stora intresse elektricitet lyckas bota hans äldre bror ser Jamie upp till honom som en gud.

Det här citatet är från när Jamie och hans syster Claire tar med sin bror Connie till pastor Jacobs för att han ska få tillbaka sin förlorade röst:

Jacobs gav Claire en kram och en flyktig kindpuss och skakade sedan hand med Con som därefter höll upp sitt anteckningsblock. FLER BÖNER ANTAR JAG stod det textat på den nya sidan.

Det tyckte jag var lite ohyfsat och på Claires min såg jag att hon tyckte likadant, men Jacobs bara log. ”Tids nog kommer vi nog dit men jag vill att du ska prova en sak först.” Han vände sig till mig. ”Vem hjälper Herren, Jamie?”
”De som hjälper sig själv.”
”Ogrammatiskt men sant.”

Han gick fram till arbetsbänken och kom tillbaka med något som antingen såg ut som ett tjockt tygbälte eller världens tunnaste elektriska filt. Från den dinglade en elsladd som gick till en liten vit plastdosa med en skjutomkopplare på ovansidan. Jacobs stod med bältet i handen och såg allvarligt på Con. ”Det här är ett projekt jag knåpat med av och till det senaste året. Jag kallar det för Elektrisk nervstimulator.

 

Är det böner eller vetenskap som botar sjuka? Ingen vet egentligen. Efter en tragisk olycka försvinner Jacobs från det lilla samhället, men hans och Jamies vägar ska korsas många gånger. Det är religionen som står för det övernaturliga i Väckelse, kombinerat med en mans fascination för vetenskap.

Norska bloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss att ge en smakbit och där finns många fler!

 

Helgens ögonträning

Det ska bli fint väder i helgen och förutom att gräva ner ett gäng blomlökar att njuta av i vår har jag planer på att läsa massor.

På tisdag träffas Bokbubblarna och vi har King-tema. Visserligen tittar hela familjen O på Under the Dome (premiäravsnittet i säsong 3 står på programmet idag) men visst borde jag läsa något också. Det är bara det att alla böcker av King är så sjukt tjocka. Planen var att läsa The Running man och målet är att göra det i helgen. Kanske läser jag också Slutet av Mats Strandberg, som är en författare som inspirerats mycket av King. Förutom det skulle jag vilja läsa ut Francesca av Lina Bengtsdotter. Jag har inte långt kvar och gillar den än så länge. Nu ska allt ”bara” knytas ihop.

Troligen är jag ute mycket i helgen, men kanske blir det lite tv också. Igår såg jag de tre första avsnitten i den tredje säsongen av This is Us och jag måste säga att jag är imponerad av hur hög kvalitet den här serien fortfarande håller. När det vi trodde är nuet visar sig vara det förflutna och en ny generation blir vuxna kan det bli ännu mer spännande. Jag älskar hur pusselbit efter pusselbit läggs i det gigantiska pussel som är familjen Pearsons liv.

Om jag hinner ska jag se något avsnitt av andra säsongen av 13 reasons why. Jag är efter några avsnitt inte helt säker på vad jag tycker om att serien fortsätter efter boken avslutats och får återkomma med ett utlåtande när jag tänkt klart.

Vad läser och tittar du på i helgen?

Photo by Aaron Burden on Unsplash

Maryse Condé tilldelas alternativt Nobelpris

Idag avslöjade den Nya Akademien att författaren Maryse Condé från Guadeloupe tilldelas årets alternativa Nobelpris med motiveringen:

”Maryse Condé är en stor berättare. Hennes författarskap tillhör världslitteraturen. I hennes verk beskriver hon kolonialismens härjningar och post-kolonialismens kaos, med ett språk som är precist och överväldigande”

Vinnaren presenterades under en presskonferens av den Nya Akademiens ordförande Alexandra Pascalidou.

Maryse Condé är ingen författare jag fastnat för ännu, men hon känns ändå som det naturliga valet av de tre nominerade.

 

Foto: TT

Tre fina hundar

Det är hundtema på Kulturkollo och veckans utmaning handlar om att lyfta fram en fiktiv favorithund. Jag hade som alltid svårt att begränsa mig och valde tre hundar, som också får symbolisera tre olika kategorier av litterära (och kulturella) hundar.

Sammy i Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian, som blir pojken Willies vän. Att komma som krigsbarn till en helt främmande plats blir lite enklare när han har sällskap. Sammy får symbolisera hunden som räddar människan. Ett vanligt motiv i litteraturen.

Jack i Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder travar tappert under vagnen när familjen Ingalls ger sig västerut från det lilla huset i stora skogen, till sitt nya hem mitt på prärien. Han simmar till och med över en flod och håller på att stryka med, men klarar sig. En hund med minst nio liv som får symbolisera hunden som alltid är trogen sin husse.

Svipp i Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren, som är den arga hunden som ägs av den elaka skomakaren och skrämmer barnen när de går förbi. Olle är dock säker på att han egentligen är en fin hund, som bara behöver kärlek. Svipp får symbolisera den misskötta hunden som får ett bättre liv hos rätt ägare.

 

Photo by Matthew Henry on Unsplash

Läslista post-bokmässa

Så sitter jag här igen med alldeles för många böcker jag vill läsa och ett behov av struktur. Min sommarlista innehöll 32 böcker och jag läste tio av dm. Det finns en del olästa kvar alltså och fler lär det bli. Just den här listan kommer dock att fokusera på böcker som känns extra aktuella efter Bokmässan och inför  höstens Augustpris.

Blå av Maja Lunde (påbörjad, men inte utläst)

Where the light get’s in av Lucy Dillon (också halvläst)

Selamlik av Khaled Alesmael (påbörjad och bra, men ändå bortglömd)

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell (också påbörjad)

Grejen med ordföljd av Sara Lövestam (påbörjad och helt fantastisk!)

Dansa vid vulkanens rand av Grégoire Delacourt (fick nästan följa med hem från mässan, men jag läser e-boken istället)

Den som är värd att bli älskad av Abdellah Taïa (efter det fantastiska samtalet på Stadsbiblioteket)

Den stora utställningen av Marie Hermansson (köpte ett signerat exemplar på Bokmässan)

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri (signerad bok finnes)

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg (ännu ett signerat inköp)

Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink (hon är alltid bra)

Innanför murarna av Maria Ernestam (har redan hört mycket bra om den)

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson (Göteborg + 90-tal = ett måste)

Inte längre min av Ann-Helén Laestadius (kan inte bli annat än bra)

Bortom solens strålar av Arkan Asaad (ser mycket fram emot att läsa)

Slutet av Mats Strandberg (för att kolla om Lilla O ska få läsa)

 

Vilka böcker finns i din TBR-hög?

 

Nytt blod i Svenska Akademien

Så lyckades de kvarvarande ledamöterna i Svenska Akademien välja in ytterligare två, vilket betyder att det nu finns tolv aktiva ledamöter. I alla fall så snart de nyvalda tagit plats på riktigt. De tre avhopparna som sagt sig vara villiga att hjälpa till i invalsprocessen kan nu, om de så önskar, lämna Svenska Akademiens arbete. Jag hoppas ju att de stannar kvar, men inser att i alla fall Peter Englund, som varit ständig sekreterare och med största sannolikhet känt till Frostenson och makens oegentligheter, kanske får svårt att komma tillbaka. I Danius fall kan jag inte se något som hindrar hennes arbete, mer än ”bunkergängets” agerande gentemot henne och deras kanske begränsade förtroende.

Så, vad vet vi om de nya ledamöterna?

Eric M Runesson efterträder Lotta Lotass och tar plats på stol 1, där det historiskt har suttit en jurist. Han har under de senaste månaderna fungerat som medlare mellan Svenska Akademien och Nobelstiftelsen och kanske är det praktiskt att ha honom med bland de aderton. Klart är att de andra ledamöterna haft förtroende för honom. Efter att ha arbetat som advokat i 30 år och dessutom erfarenhet av tvistelösning. Han anses en av landets mer respekterade jurister, men menar själv att han inte är på långa vägar så litterärt beläst som sina blivande kollegor. Inte heller är det därför han valts in.

Författaren Jila Mossaed tar plats på stol nummer 15 och ersätter därmed Kerstin Ekman. Ett spännande val och ett för mig okänt namn. När jag läser om henne inser jag dock att jag kanske borde haft koll, då hon bland annat tilldelats Aftonbladets litteraturpris 2015 och Frödingpriset 2016.  Förra året fick hon Kallenbergerstipendiet från Svenska Akademien och Anders Olsson har kallat henne ”en av landets viktigaste exilförfattare.” Mossaed ges dock ut av lilla Bokförlaget Lejd, vilket gör att det kanske inte är så märkligt att jag missat henne. Jila Mossaed föddes i Teheran 1948 och har bott i Sverige sedan 1986. På svenska har hon gett ut 6 diktsamlingar, men hon har även fått såväl diktsamlingar, som romaner publicerade på persiska. Hennes senaste bok heter Vad jag saknades här och kom 2018.

Vad som beslutats kring Katarina Frostensons fortsatta roll i Svenska Akademien har vi ännu inte fått veta. Det ska ha hållits en omröstning om hennes framtid under torsdagens möte, men inget har avslöjats om huruvida den genomfördes eller vad resultatet i så fall blev.

Fyra ledamöter har tillfälligt lämnat arbetet i Svenska Akademien, men inte formellt avgått. Just nu har Svenska Akademien (på pappret) 16 ledamöter. De två nyinvalda tar officiellt plats bland de aderton den 20:e december. Det betyder att minst två inval till är att vänta.

 

 

”På spaning efter det Nobelpris som flytt” eller ”På Börshuset intet nytt”

Idag skulle Svenska Akademiens ständige sekreterare Sara Danius ha klivit ut genom dörren i Börshuset och inför samlade journaliser och andra intresserade avslöjat namnet på 2018 års nobelpristagare i litteratur. Sedan skulle jag och många med mig svära lite åt att det återigen gick till en man från ett land i väst. Jag saknar den traditionen.

För se idag blir det inget Nobelpris i litteratur. För första gången sedan 1943 delas inte priset ut och den här gången beror det inte på att Europa står i brand, utan på att en ledamot och hennes man, som just dömts till två års fängelse för våldtäkt,  befinner sig mitt i en förundersökning kring ekonomiska oegentligheter och jäv. Det blir inget Nobelpris i litteratur i år för att vissa har tyckt att det är viktigare att hålla dessa två om ryggen, än att göra sitt jobb. Ett jobb de borde vara stolta över och göra med glädje och kanske också lite förundran över att faktiskt få äran att tillhöra en kulturell institution som funnits sedan 1700-talet.

Ryktet säger att det ikväll sker ännu en omröstning kring Kristina Frostensons vara eller icke vara i Svenska Akademin. Efter den förra omröstningen i april kunde hon sträcka sig så långt att hon tillfälligt lämnade arbetet, mot att Sara Danius tvingades avgå. Målet är att Frostensson nu ska lämna sin plats frivilligt. Det tror jag är naivt, med tanke på att hon klamrat sig fast vid stol nummer 18. Hon ska absolut inte straffas för något hennes man gjort, men för att hon utnyttjat sin position på ett orimligt och inte minst omoraliskt sätt. Respekten för Svenska Akademien borde vara större hos dess ledamöter än den varit hos Frostenson.

Under Bokmässan i Göteborg såg jag Horace Engdahl mitt i händelsernas centrum i Svenska Akademiens monter. Han verkade tycka att han var på helt rätt plats, men själv mådde jag lite illa. I gången utanför montern stod Bo Ralph och han samtalade med Gunnar D Hansson, två av de största föreläsare och lärare jag hade när jag studerade i Göteborg på 90-talet. Att Bo Ralph sällat sig till Engdahl och de andra som i april inte ville utesluta Frostenson gjorde mig besviken. Ja, det är en domstol som dömer och inte några ledamöter i en akademi, men ska det någonsin vara möjligt att återskapa ens en smula av det anseende som Svenska Akademien tidigare haft, måste de i alla fall börja sopa rent framför egen dörr.

För att Svenska Akademien ska kunna börja sitt återuppbyggande av såväl ledamöter som anseende krävs att nya ledamöter kan väljas in. Just nu finns det endast tio aktiva ledamöter och tolv krävs för att nya ska kunna väljas in. De tre avhopparna, med Sara Danius i spetsen, kan tänka sig att medverka, men deras krav för att göra det är att Katarina Frostenson lämnar sin stol till förfogande. De kvarvarande ledamöterna måste alltså välja mellan Frostenson och en fulltalig akademi. Det borde vara ett enkelt val.

Kanske är det här torsdagen när Svenska Akademien, eller det som finns kvar av den, faktiskt tar sitt förnuft till fånga och glömmer allt vad ryggdunkningar och märkliga vänskapsband heter. Kanske kan de faktiskt börja göra något rätt, efter att i så många månader gjort så många fel. Med tanke på att Engdahl fortfarande verkar tycka att Frostenson är en lämplig akademiledamot blir det kanske inte så. Det är inte konstigt att just Engdahl är den som fått mest kritik under det senaste året. Hans agerande har gång på gång varit totalt vettlöst.

 

Så gick det i Årets bok 2018

Det var tredje året som priset Årets bok delades ut på Bokmässan och är en av höjdpunkterna på Bokmässan rent glamourmässigt. Bubbel, mingel och prisutdelning ledd av Titti Schultz. Trevligt värre!

De tidigare vinnarna är Martina Haag 2016 för Det är något som inte stämmer och Alex Schulman 2017 för Glöm mig. Juryn väljer ut de nominerade, men sedan är det läsarna som röstar. Det gör att författare som har en bred publik och stor närvaro i sociala medier har en fördel, men det är också så att priset söker en vinnare som just når en stor läsekrets.

Tolv böcker var nominerade till Årets bok 2o18 och på Kulturkollo tippade vi vinnaren. Jag hade inte rätt, vilket är standard när det gäller att tippa olika litteraturpriser. Visst tänkte jag att det skulle bli en deckare, men trodde (och hoppades) på Husdjuret av Camilla Grebe eller Annabelle av Lina Bengtsdotter. Bengtsdotter kom tvåa, men vinnaren heter Niklas Natt och Dag och han fick priset för sin debut 1793. Det är en bok som många läst och hyllat, men som jag inte riktigt känt någon längtan efter att läsa. Nu borde jag kanske. Å andra sidan har jag fortfarande förra årets vinnarbok oläst och har överlevt ändå. Tredjepristagarboken Nej och åter nej av Nina Lykke har jag i alla fall läst och den gillade jag.

Sida 1 av 189

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: