Category Archives: Böcker Allmänt

Dagens projekt

 

IMG_2845-1.JPG

IMG_2847-1.JPG

Hyllorna ska fyllas av böcker och jag körde en ganska så spontan sortering. Genre, språk och känsla blev utgångspunkten, vilket resulterade i gubb- och tanthyllor, nobelprishyllor, favorithyllor, deckarhyllor, några hyllplan lyrik, andra med nyare ungdomsböcker och mina egna ungdomsfavoriter, en engelsk sektion och en förvisso översatt, men ändock fransk avdelning.

Det är kul att fixa med böcker och snart har jag fått upp de flesta. Har hittat en hel del pärlor, vissa olästa, som varit nedpackade ett tag. Nu ska jag bara skaka fram lite lästid.

Hur sorterar du dina böcker?

Läs också:

Ode till ett hus

Än finns några saker kvar, men snart lämnar vi dig helt. De knarrande golven, furumardrömmen till kök, alla möjliga och omöjliga ojämnheter. Vi byter också en fantastisk trädgård mot en lerhög. Inget mer häng på verandan, inga kvällar med en nästan bedövande tystnad.

I Fågelburen av Lisa Jewell är huset det som på många sätt definierar familjen Bird. Mamman växer till slut nästan fast. Bokstavligen. Jag har mer växt fast känslomässigt. Jag tänker på hur vi åkte dit när huset var nyköpt, men ännu inte vårt hem. När storebror O låg på en filt i köket och jollrade, medan vi fixade. Jag minns hans första, osäkra steg den första sommaren. Sedan kom lillebror. Koliknätter då vi vandrade runt. De senare mardrömsnätterna, då någon av grabbarna behövde se på Teletubbies för att bli lugna. Alltid Teletubbies.

Jag minns lillebror krypande på gräsmattan och hur han glatt smaskade på innehållet i sandlådan. Brorsan var inte heller nödbedd. Jag minns hur de satt i samma badbalja, innan vi hade badkar och hur de senare njöt av det nya badrummet. Skumbaden var många och det var många gånger jag var glad över den extra mattan vi använde som tätskikt, som skyddade mot läckor. Jag kommer att sakna badrummet och golvvärmen, där gör vi ett nedköp. Däremot kommer jag inte att sakna att ha tvättstuga och badrum kombinerat. Lyxen i en egen tvättstuga är obeskrivbar.

När huset nästan är tomt är det inget hem längre. Allt och alla som betyder något har flyttat. Vad är ett hus egentligen, mer än en del av en lång rad minnen att bära med sig. Nu fylls det av andras minnen och vi skapar nya i ett nytt hus. Det som snart är hemma.

Läs också:

Högläsning – både bra och mysigt

Högläsning föder frågvishet, så lyder rubriken på en krönika i SvD där en pappa berättar om en högläsningsstund. En stund då vuxen och barn i lugn och ro tillsammans läser en bok och alla de samtal som läsningen för med sig. Skillnaden mellan att läsa högt och att låta barnen lyssna på en ljudbok är just samtalet under läsningen. Mina barn frågar, precis som barnet i texten, om ord de inte förstår. Ibland frågar jag om de vet vad ett ord betyder, ganska ofta ställer jag en fråga om det som hänt och vad de tycker. Vi läser och pratar och det är en lugn och skön stund innan det är dags att sova. Problemet är att även mina barn lätt fastnar i tv eller tv-spel och inte heller alltid vill gå att lägga sig när vi föräldrar vill att de ska lägga sig och ibland är det lättare att bara sitta kvar. Högläsningen är dock och ska vara en helig stund. Vi behöver göra saker tillsammans i denna tid då det är lätt att fastna framför var sin elektronisk pryl.

Min kulturkollokollega Carolina har skrivit en hel serie inlägg om högläsning. Om vikten av att den sker, tips på hur högläsningen kan ge bäst resultat och självklart tips på bra högläsningsböcker. Jag och min man har läst högt för grabbarna O sedan de var riktigt små och gillade pekböcker. Varannan kväll, för att visa att läsning är lika viktigt för oss båda, trots att det mest att jag som sitter med en bok om kvällarna. I ett inlägg från 2013 finns några tips på böcker vi gillat sedan pekboksstadiet. Förr läste vi samma bok varje kväll under långa perioder. En sommar var det t.ex. Bajsboken och Vem blöder? som gick på repeat och samma repliker uttalades varje gång vi läste, som att det faktiskt var lite synd om kanin som ställer till det för sig själv i Vem blöder? då hen slår sönder fågels näbb, “inte meninen, tackars kanin”. För att inte tala om Gruffalon, som vi ett tag kunde utantill alla fyra. Jag och maken körläste utan bok en gång och det funkade utmärkt, “musmos med ägg, gottgott smörgåspålägg”. En fantastisk bok.

Nu läser jag böckerna om Herr Grums av Andy Stanton och maken om familjen Annorhand av Marcus Sedgwick. Jag brukar ta med mig grabbarna O till biblioteket och låta dem välja. Som tur är går det på en skola där lärarna förstått vikten av läsning och där läser lillebror O Martin Olczaks böcker om Jack, de har storebror O också läst, men just nu är det Beast Quest som gäller. Han vill också tipsa om Röda spår av Katarina Genar och lillebror O vill tipsa om Jag är jag av Emma Adbåge, som de läser högt i skolan. Vi läste förresten just en bok hon illustrerat, Tilly som trodde att av Eva Staaf, som nimonerades till Augustpriset 2014. En bok som verkligen inbjuder till samtal, då huvudpersonen Tilly besöker olika vänner och inser att alla inte har samma regler och samma förutsättningar som hon har. En bok om klass och kultur för de små. Riktigt bra.

Den senaste tiden har läxor diskuterats i massor och jag tillhör de som tror att barn lär sig minst lika bra utan läxor, att läxor är ett sätt för läraren att lämna över sitt ansvar till barnen och deras föräldrar och att det ökar klyftorna mellan de som kan få hjälp hemma och de som inte kan det. De som är för läxor hävdar istället att läxor är viktigast för de elever som inte har förutsättningar att få hjälp hemma, att läxor skulle vara någon slags biljett till en klassresa. Jag förstår inte riktigt de argumenten, men det är en annan diskussion som inte riktigt passar sig i en bokblogg. Jag ifrågasätter starkt att läxor för yngre barn har den effekten och det finns många forskare som tycker detsamma. Läs gärna en utmärkt debattbok i ämnet, som starkt fick mig att ifrågasätta de läxor som många gånger ges slentrianmässigt, utan eftertanke för att det alltid varit så. De ges ibland även av mig ska tilläggas.

Om föräldrar ska ansvara för något lärande tillsammans med sina barn är det istället högläsning som bör prioriteras. Det kan dessutom ske på vilket språk som helst, då det handlar om att väcka barns nyfikenhet, inte om att specifikt lära sig svenska ord. Det handlar om att uppleva böcker tillsammans och att samtala om det som händer. Det handlar om att få en mysig stund tillsammans.

 

Läs också:

Att börja om i ny klass

Idag på Kulturkollo skriver jag om ett populärt nystartstema i böcker, tv-serier och film för unga – nämligen att flytta och/eller börja i ny klass och ny skola. Det finns självklart tusen andra exempel än de jag tar upp. Jag tänker till exempel på värstingen Ben, som vänder upp och ner på det fina kvarteret i tv-serien O.C., superfina boken Anna and the French kiss, där Anna läser ett år på en amerikansk skola i Paris, och I en klass för sig av Curtis Sittenfeld, där Lee börjar collage och inte riktigt kan mäta sig med sina rika klasskamrater, i alla fall inte när det kommer till pengar. För övrigt ännu ett exempel på hur fel ett omslag kan bli.

Vilka skolrelaterade nystarter tänker du på?

 

Läs också:

Konsten att börja om

Veckans tema på Kulturkollo har fått titeln Löften, önskningar och nystart. Om ett par dagar är det nystart för mig och mina elever då vårterminen drar igång. Några av dem har gått endast en termin på gymnasiet och är mitt inne i en omstart själva. Jag har bara arbetat ett år på programmet och börjar landa, men visst är det ofta både roligt och jobbigt att börja om.

I vår kommer jag också återvända lite till Introduktionsprogrammen och Språkintroduktion. De elever som går på dessa program har verkligen börjat om, många har just kommit till Sverige från länder där de inte längre kan leva, andra har “bara” lämnat en misslyckad högstadietid och försöker nu ta de betyg de tidigare inte fixat. Vi kan inte ge dem några löften, men utan tvekan se till att de vågar börja drömma och önska.

Christina Wahldéns böcker om Ombeni, som kommer ensam till Sverige är bra för att försöka förstå hur det känns att komma till ett nytt land. Första boken heter I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig och den är stark och nattsvart. För att förstå situationen för de människor som flyr Syrien lite bättre rekommenderar jag Niklas Orrenius Drömmen om Sverige. Jag lovar att ingen, absolut ingen, vill byta plats med dessa människor. När jag började arbeta med nyanlända flyktingar 2008 kom de flesta från Irak. Flera av dem hade släktingar som istället flytt till grannlandet Syrien och det var dit de åkte för att träffa nära och kära. Nu finns det landet inte kvar.

På samma sätt blev under en resa till Kenya 1998 rekommenderade att nästa gång åka till Zimbabwe, landet som då var ett av Afrikas mest välmående. Robert Mugabe hade styrt landet sedan självständigheten 1980, först som hyllad frihetshjälte, men med tiden mer och mer maktgalen. Nu är Zimbabwe ett fattigt land som behöver bistånd. Många har flytt. Jag tror att det inledningsvis tycktes ganska naturligt att det fanns ett hat mot de få, ofta vita, som ägde det mesta. Nu handlar det inte om huruvida du är vit eller svart, utan om du är för eller emot Mugabe. I alla fall enligt det här reportaget.

Det kommer inga flyktingströmmar från Zimbabwe, de flesta befinner sig troligen i grannländerna, eller kanske i forna kolonialmakten Storbritannien. Från andra länder tar de sig hit, om än i små mängder sett till det absurda antal människor som just nu befinner sig på flykt i världen. Det är då viktigt att de som kommer hit finner sig och inte klagar över något. Så har diskussionerna gått de senaste dagarna, sedan en grupp flyktingar räknat med en resa på en timme, istället fått åka femton och sedan har mage att ifrågasätta. Först tänkte jag också som Lena Melin, att de borde sansat sig för att inte förvärra situationer för sig själva och för andra som flyr till Sverige, men sedan insåg jag att de inte alls behöver det. Så här skriver Erika Hallhagen i en krönika i SvD:

Nu har flyktingarna alltså klivit ur sin buss, många av dem har förklarat att de fick beskedet om att de skulle resa i en timme och att den timmen istället blev till femton och att de landade mitt i ingenting. De känner sig lurade. Säkert rädda också. Och arga. Och den sistnämnda känslan är inget den osynliga regelboken godkänner. Vi infödda svenskar får protestera och bråka, men faen den som kommer hit från en krigshärd och inte fattar att detta är paradiset.

Och ja, så är det väl. Den som kommer hit ska vara tacksam och det tror jag att de är, men det betyder inte att de behöver tiga still i alla situationer. De får en nystart, men de behöver en nystart värd namnet. På ett sätt är det ett sundhetstecken. En människa är en människa är en människa.

Läs också:

Böcker jag borde ha läst 2014

Min utmaning till mig själv i januari är att läsa några av de böcker jag borde läst redan förra året, men inte hade tid att läsa. Jag ska botanisera bland recensionsböckerna och döva några dåliga samveten, samtidigt som jag får läst böcker jag verkligen vill läsa. Win-win alltså. Inte bara borden dock, utan böcker jag önskar att jag hade hunnit med under förra året. Innan jag ger mig på 2015 år utgivning.

Ett så starkt ljus, Lyra Ekström

Jugoslavien mitt hemland, Goran Vojnovic

Norrut åker man för att dö, Ida Linde

Onanisterna, Patrik Lundberg

Svensk synd, Martin Jern

Han kallar sig Esmeralda, Ritta Jacobsson

Världens viktigaste kyss, David Levithan

Kanske är det allt du behöver veta, E. Lockhart

Förtvivlade människor, Paula Fox

Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson

Den fallande detektiven, Christoffer Carlsson

Låt mig ta din hand, Tove Alsterlind

Blod rödare än rött, Arkan Asaad

Vi var skapta för lycka, Véronique Olmi

Sommaren utan regn, Maggie O´Farrell

Mary Jones historia, Elin Boardy

 

Och säkert en massa andra böcker, som jag inte kommer på nu.

Läs också:

Läsåret 2014

Jag läste 108 böcker i år. Mycket kan tyckas, men det har helt ärligt varit ett dåligt läsår. Som jämförelse läste jag 136 böcker 2013 och 150 böcker 2012. Trögheten började egentligen under de sista månaderna 2013 och höll i sig under hela 2014, med undantag av de perioder veckor jag var i Spanien och inte gjorde mycket annat än att läsa.

Så här ser läsfördelningen ut 2014, jämfört med 2012 och 2013.

Skärmklipp 2014-12-29 18.16.20

Fördelningen mellan könen (och ja, jag är medveten om att det inte är så enkelt att det finns två kön) ser ut ungefär som den brukar, ungefär 2/3 av de böcker jag läser är skrivna av kvinnor. 2013 var fördelningen 65% kvinnor, 33% män och 2% böcker skrivna av två författare med olika kön. 2014 såg det ut så här:

Skärmklipp 2014-12-29 19.12.02

Jag håller också koll på vilka länder författarna kommer ifrån. 2013 läste jag böcker av författare från 22 länder och målet 2014 var att nå 25. Det gick sådär och stannade vid 16. Det hindrar mig inte från att ge mig själv samma utmaning 2015.

Det är inte alltid så lätt att välja land märk väl. Oftast utgår jag ifrån födelselandet, men det känns inte rätt då det handlar om svenska författare som bott en del av sitt liv i ett annat land. Då känner jag mig lite som en sverigedemokrat om jag inte räknar dem som svenska. Detsamma gäller egentligen författare som bott större delen av sitt liv i ett land, men föddes i ett annat. Ofta går jag då efter vad de benämns som, t.ex. blir en “brittisk författare med rötter i Pakistan” en brittisk författare, medan “författare från Pakistan, nu boende i Storbritannien” blir pakistansk. Med denna inte alltid så exakta uträkning blir fördelningen av länder så här:

Skärmklipp 2014-12-29 20.00.51

Noterbart är att de tre giganterna springer iväg. Visserligen har jag läst färre svenska böcker, 42% mot 2013 års 54%, USA blev tvåa även 2014 med 24% (17% 2013) och Storbritannien tre med 18% (11% 2013). Dessa siffror skyller jag helt på min Kindle. Att jag läst så få pappersböcker förklarar troligen varför tidigare favoritländer, som Frankrike, nästan försvunnit helt från läslistan. 2013 läste 49% e-böcker och spådde då att 2014 skulle bli det år hälften av de böcker jag läste skulle vara i e-format. Så blev det med råge.

Skärmklipp 2014-12-29 20.13.25

Jag har verkligen läst löjligt lite pocketböcker 2014, oväntat lite med tanke på att det är ett gammalt favoritformat. När det finns e-pocket är det lika billigt att köpa en pocket till läsplattan. De inbundna är dels recensionsex, men också böcker jag köpt för att jag verkligen vill ha dem i hyllan. Kanske blir de fler under nästan år, då jag hoppas på plats med fler bokhyllor i vårt nya hus.

Och så slutligen är det dags för årets genrefördelning. Jag har bestämt mig för att dela in skönlitteratur i romaner, spänning, ungdomsböcker (och noveller om jag hade läst några, ingen lyrik och dramatik alls i år heller) i sakprosan finns även de självbiografiska böcker jag läst.

Då blir resultatet så här:

Skärmklipp 2014-12-29 20.25.53

Jämfört med 2013 har vissa texttyper helt försvunnit, som noveller, lyrik och dramatik. Lite tråkigt. Romanerna ligger ungefär på samma procent som tidigare, men då har jag i år inkluderat chick-lit, vilket innebär en liten minskning totalt från 49% till 44%. Trots att jag här klumpat ihop flera olika sorters böcker i sakprosa, har jag läst mer ren sådan. Nästan allt i somras. Jag har också läst fler ungdomsböcker, 25% mot 22% 2013. Nu har jag totalt läst färre böcker, så till antalet har jag läst färre ungdomsböcker trots allt.

Tja, det här var läsåret 2014 i siffror. Jag förstår att det inte är direkt intressant för er, men för mig är de här diagrammen fantastiskt roliga.

Vilka böcker var bäst då?

Kommer snart …

 

 

 

 

Läs också:

En bok jag ser fram emot

2adc44228185abc45b9af4a6ab87abb4

Jag har bläddrat igenom katalogen om vårens böcker och vikt ett rejält gäng hundöron. Någon gång ganska snart, tänker jag göra listor på alla böcker jag ser fram emot att läsa i vår. En av dem är utan tvekan Olivia Bergdahls Efter ekot, som ges ut av Ordfront Förlag i februari. Jag har sett Bergdahl i sin roll som estradpoet, både då hon framför dikter själv och tillsammans med sin poesiorkester. Hon är verkligen grymt bra. Har därför höga förväntningar på hennes skönlitterära debut.

Läs också:

« Older Entries