Category Archives: Böcker Allmänt

Tio pristagare jag vill läsa något av

file0001331552939

Veckans tema på Kulturkollo är pristagare och trots att jag läst många författare som fått de stora litterära priserna, finns de ett rejält gäng kvar. Jag älskar ju listor och jag älskar pristagare, så här kommer en lista på pristagare vars böcker jag vill läsa. Inga borden eller måsten, bara författare och böcker jag verkligen vill stifta bekantskap med.

1. Jean Paul Sartre tilldelades Nobelpriset 1964, men tackade nej. Han är på gränsen till en borde-författare, men då flera elever visat intresse för honom i allmänhet och Äcklet i synnerhet är jag ändå nyfiken.

2. Barbara Kingsolver vann Orange Prize for Fiction 2010 för sin bok The Lacuna, som jag velat läsa länge. Ännu hellre vill jag dock läsa The Poisonwood bibel, men egentligen vill jag mest upptäcka ett författarskap som verkar intressant.

3. Ann Patchett vann samma pris 2002 för boken Bel Canto, som utspelar sig i Sydamerika. Egentligen handlar det mer om att jag hör namnet så ofta, än att jag egentligen har någon klar idé över vad hennes böcker kan ge. Egentligen kanske Run passar mig bättre, på svenska heter den Den som vakar i natten och även I undrens tid finns översatt till svenska.

4. Helen Dunmore tilldelades det allra första Orange Prize for Fiction 1996 för romanen A spell of winter. Den verkar helt okej, men den av hennes böcker som lockar mig mest är The Lie, som är ganska färsk i pocket.

5. Australiensaren Peter Carey har vunnit Man Booker Prize två gånger, 1988 för Oscar and Lucinda och 2002 för True History of the Kelly Gang. Egentligen lockar ingen av dem, men The Chemistry of tears låter bra.

6. Ben Okri är en författare jag tänkt läsa något av i tusen år. Fråga mig inte varför det aldrig blir av. Okri fick Man Booker Prize 1991 för The Famished Road. Efter lite sökande verkar det som om Modernista kommer att ge ut några av hans böcker 2015. Ett bra tillfälle att läsa kanske?!

7. Sara Stridsberg vann Nordiska rådets litteraturpris 2007 för Drömfakulteten och jag har pinsamt nog ännu inte läst något av henne, trots att jag verkligen tänkt det tusen gånger. Drömfakulteten finns redan i iPaden, så det är bara att köra. Vilket år som helst.

8. Jag är jättesugen på att läsa Jakob Wegelius två böcker om gorillan Sally, som bådas tilldelats Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok. Legenden om Sally Jones och Mördarens apa nu i veckan.

9. Sara Mannheimer vann Borås Tidnings Debutantpris 2009 för sin bok Reglerna. Jag skulle gärna läsa den eller Handlingen. Hennes två romaner finns i en samlingsvolym här och de skulle kunna vara perfekta Linda-böcker, eller falla platt. Värt att testa.

10. Aino Trosell är en författare jag tror skulle passa mig, men konstigt nog har jag ändå inte läst något av henne ännu. Hon har vunnit många priser, till exempel Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska deckare 2000 för Om hjärtat ännu slår. Mest sugen är jag nog på att läsa En gränslös kärlekshistoria eller En egen strand.

 

Så var de äntligen tio. Det var ganska svårt att hitta författare som jag verkligen vill läsa något av, inte bara ha läst och kunna skriva upp på en läslista. Vilka pristagare är du sugen på att stifta bekantskap med?

 

 

Läs också:

Årets bästa deckare

Lotta Olsson listar årets hittills bästa deckare, hela 31 stycken. Jag går igenom, konstaterar att jag äger en del av dem och drömmer om lästid.

Lång väg hem, Eva Dolan, Modernista. Första delen i en ny brittisk deckarserie, som handar om poliser vid Peterboroughs hatbrottsavdelning. Har hemma, vill absolut läsa.

Låt mig ta din hand, Tove Alsterdal, Lind & co. Nominerad som Årets bästa svenska kriminalroman av Deckarakademin. Vill läsa och då hennes böcker ska vara fristående (?!) torde det inte vara något problem att börja med bok tre.

Vassa föremål, Gillian Flynn, Modernista. Det här är min absoluta favoritbok av en favoritförfattare. Helt galet obehaglig. Kom ut på svenska första gången 2008.

Svarta vatten, Attica Locke, Leopard. Utspelar sig i USA på 80-talet och har fått och nominerats till en rad priser. Boken finns här hemma och jag vill definitivt läsa.

Livets och dödens villkor, Belinda Bauer, Modernista. Nominerad som bästa till svenska översatta kriminalroman 2014, men trots att jag läst ett par böcker av Bauer och gillat, är jag inte speciellt sugen. Jag blev så besviken på slutet i hennes andra bok Skuggsida och har inte förmått mig att läsa vidare. Ibland är jag litterärt långsint.

De utstötta, Elly Griffiths, Minotaur. Jag älskar böckerna om Ruth Galloway och det här är en av seriens bästa. Rekommenderas. Läs vad jag skrivit om den här.

Sonen, Jo Nesbø, Piratförlaget. En ny bok av norske deckarkungen, men inte om Harry Hole den här gången. Jag har tappat bort Nesbø lite, men säkerligen kommer jag att läsa den här boken, även om den inte står högst på listan.

Otrygg hamn, Tana French, Albert Bonniers Förlag. Denna irländska deckarstjärna är en stor favorit och Otrygg hamn är en av hennes bästa böcker. Rekommenderas varmt. Jag har skrivit om den här.

En mörk och förvriden flod, Sharon Bolton. Modernista. Har jag nästan läst ut och den är briljant, trots att det kanske inte är hennes bästa. Jag absolut älskar böckerna om Lacey King.

Någon annans skuld, Sarah Hilary, Minotaur. Debutbok som utspelar sig i London. Miljön lockar, men det finns så många andra författare som jag vill upptäcka först. Jag väntar tills några favoritbloggar hyllar och läser då. Någon som redan gjort det?

Låt den onde sova, John Verdon, Forum. Tredje boken i en serie, vilket gör att den får vänta, trots att den låter ganska spännande. Det luktar Michael Connelly.

Johnny Liljas skuld, Olle Lönnaeus, Massolit. Hyllas av många och är nominerad för priset årets bästa svenska kriminalroman. Jag är dock inte jättesugen, då den bok jag läst av Lönnaeus inte föll mig i smaken. Jag avvaktar, men läser kanske senare då den kommer i pocket.

Glaskroppar, Erik Axl Sund, Ordfront. Helt ärligt tror jag att det är en bok som är för läskig för mig. Möjligen läser jag den en riktigt varm sommardag på stranden.

Fågelmannen, Mo Hayder, Modernista. Kom ut på svenska redan 2003 och jag läste den för många år sedan. Minns den som brutal och jag har inte läst något mer av författaren sedan dess. Kanske värt ett nytt försök när serien nu ges ut igen.

Dödsstigen, Sara Blædel, Massolit. Åttonde boken om Louise Rick och ska jag läsa Blædel, vilket jag vill, tänker jag börja från början med Pulver. Det har jag för övrigt tänkt i flera år nu.

Den stumma flickan, Michael Hjort och Hans Rosenfeldt, Norstedts. Jag tycker verkligen om serien om Sebastian Bergman, denna osannlikt otrevlige man och kommer definitivt att läsa även del fyra i serien.

Medan mörkret faller, Anna Lihammer, Historisk Media. En bok jag hört mycket gott om och som ligger redo i läsplattan. En juldeckare kanske?

Bortfall, Ingrid Hedström, Alfabeta. Det kanske är dags att faktiskt läsa något om Hedström nu då hon inleder en ny deckarserie om diplomaten Astrid Sammils.

Straffa och låta dö, Mats Olsson, Norsteds. Sportjournalist skriver om frilansande kvällstidningsjournalist. Lotta Olsson kallar den kul, men jag är ärligt talat rätt skeptisk. Möjligen läser jag den för att den delvis utspelar sig i Göteborg.

Slaktmånad, Lars Pettersson, Ordfront. Andra boken om åklagaren och renägaren Anna Magnusson. Låter som en spännande bok, men som vanligt måste jag läsa böcker i ordning och då blir det Kautokeino, en blodig kniv inledningsvis.

Gökens rop, Robert Galbraith, Wahlström och Widstrand. J K Rowlings deckardebut lockar faktiskt inte alls. Lite för mycket gammal pusseldeckare för min smak verkar det som.

Jakthundarna, Jørn Lier Horst, Lind & co. Den här boken har jag tänkt läsa ett bra tag, men det har inte blivit av. Lite oroande låter det att Olsson beskriver språket som trist, då språk är riktigt viktigt för mig. Någon som läst?

Granne med döden, Alex Marwood, Modernista. Jag tyckte om Onda flickor, men var inte överväldigad som många andra. Det låter dock som en himla spännande bok, med klassisk touch, men skitig, brittisk miljö som jag älskar.

Svart gryning, Cilla och Rolf Börjling, Norstedts. Den här författarduon har aldrig lockat mig, egentligen är det oklart varför, men så är det. Nu kommer tredje boken och jag ser inga direkta skäl att läsa den heller.

Offer utan ansikte, Stefan Ahnhem, Forum. Debutdeckare i skolmiljö låter definitivt som något som kan passa mig. Tur att jag inte är träslöjdslärare, för så hade det kanske kommit för nära verkligheten.

Det röda arvet, Henrik Berggren, Norstedts. När Berggren skriver deckare blir jag självklart nyfiken. Det handlar om krig och politik och jag vill helt klart läsa.

De bittra pajens sötma, Alan Bradley, Lind & co. Nu ska jag väl inte säga högt att jag inte gillar Agatha Christie något speciellt, men jag gör det ändå. När någon marknadsförs som en ny Agatha Cristie blir jag således inte direkt lässugen. Beskrivningen av handlingen ändrar inte detta.

I död och lust, Elizabeth Haynes, Lind & co. Låter inte som något speciellt eller egensinnigt och jag hittar inga direkta skäl att prioritera den. Har du några?

Brända broar, Val McDermid, Alfabeta. McDermid är en gammal favorit, men det var länge sedan jag läste något av henne. Det låter onekligen lite spännande att Tony Hill misstänks vilja mörda Carol Jordan. Omslaget ger dock inte direkt läslust. Vansinnigt fult.

Lotus Blues, Kristina Ohlsson. Hade det varit en ny bok om Fredrika Bergman, skulle jag slängt mig över den. Nu är det inte det, vilket gör att jag inte prioriterat läsning, trots att jag vet att Ohlsson som vanligt kommer att leverera.

Inga kelgrisar, inga styvbarn, Cia Sigesgård, Kalla kulor. “Så slabbigt att man stundtals mår illa”, skriver Olsson. Nja låter inte direkt som en bok för mig, men jag kan ha fel. Har någon läst?

 

Vilka är dina favoriter på listan? Saknar du någon bok? Vilka tycker du att jag ska prioritera att läsa?

 

 

Läs också:

Sisterhood of the World Bloggers Award

Johanna K på Bokhora har varit vänlig nog att förära mig med en Sisterhood of the World Bloggers Award, som går ut på att svara på tio frågor och skicka vidare tio andra frågor till tio favoritbloggare.

Först frågorna:

1. Vilken var den senaste boken du läste?

Jag läste ut The Secret Place av Tana French för ett par dagar sedan. Inlägg kommer imorgon.

2. Vilken var den senaste boken du köpte?

Det var The Guts av Roddy Doyle, som handlar om Jimmy Rabbitte Jr som är magager till The Commitments. Ser fram emot att läsa.

3. Vilken var den senaste boken du lånade?

Det var faktiskt Naturlära av Lars Lerin, som är nominerad till Augustpriset.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort/lånade ut (välj)?

Jag lånade ut Britt-Marie var här av Fredrik Backman till svägerskan i lördags.

5. Vilken var den senaste boken du skröt om att du har läst?

Oj, skröt vet jag inte, men jag råkade kanske nämna att jag läst i alla fall en halv bok av Patrick Modiano. Och ja, jag ska ge honom en chans till.

6. Vilken bok borde filmatiseras? Motivera!

Jag skulle väldigt gärna vilja se en filmatisering av Fågelburen av Lisa Jewell. Det hade kunnat bli en fin film, men då behöver det vara en brittisk film med svärta, inte en smörig amerikansk och slätstruken sådan.

7. Vem är din favorit bland litterärar figurer? Motivera!

Oj, men jag måste nog välja en barndomsfavorit och då blir det Anne på Grönkulla. Jag identifierade mig mycket med henne då jag var barn.

8. Vilket är ditt favoritställe att läsa på?

På stranden, i en solstol, under ett parasoll. Finns inget bättre.

9. Var läser du helst inte?

I teorin älskar jag att läsa i badkaret, men jag lyckas aldrig sitta still tillräckligt länge. I bilen har jag svårt att läsa, trots att jag gärna vill.

10. Har du ett speciellt sidantal som du ”måste” läsa i en bok innan du kan ”ge upp”? Vilket?

Jag brukar ge en bok 100 sidor, ibland 150 om det är en bok jag tror att jag borde gilla, eller som jag känner att jag borde läsa av en eller annan anledning.

Tack Johanna för roliga frågor.

Här kommer mina:

1. Vilken bok önskar du dig mest just nu?

2. Vilken är din favoritgenre?

3. Vad läser du helst inte?

4. Vilken är den bästa bok du läst hittills 2014?

5. Vilken författare är riktigt överskattad?

6. Och vem får på tok för lite uppmärksamhet?

7. Vad skulle din självbiografi heta?

8. När blir en bok för lång?

9. Vilken är den senaste bok du rekommenderar till absolut alla?

10. Vilken bok vägrar du läsa för att du tycker författaren är osympatisk?

Då jag läser så extremt få bloggar just nu har jag absolut ingen koll på vem som redan svarat, men det vore trevligt om följande bloggare vill svara och alla andra som är sugna på en enkät självklart.

What you readin?

… och dagarna går

Bokmania

Bokomaten

Lingonhjärta

Lyrans Noblesser

Carolina läser

Hyllan

Litteraturkvalster & småtankar

Fiktiviteter

 

 

Läs också:

Fler citat om kärlek

file000978068007

Inspirerad av Carolina bjuder jag på några litterära kärlekscitat. De kommer alla från böcker jag läst Känner du igen dem?

1. “We accept the love we think we deserve.”

2. “You know, when it works, love is pretty amazing. It’s not overrated. There’s a reason for all those songs.”

3. “You don’t love someone because they’re perfect, you love them in spite of the fact that they’re not.”

4. “Once upon a time there was a boy who loved a girl, and her laughter was a question he wanted to spend his whole life answering.”

5. “How many times can our emotions be tied to someone else’s – be pulled and stretched and twisted – before they snap? Before they can never be mended again?”

Läs också:

Det har börjat …

9789127139961

Varje dag är det nu någon eller några som hittar min blogg genom att googla “Vem är Olof Sten?”. Jag visste det. Mitt svar är kort och gott “Jag vet inte och jag bryr mig inte”.

Däremot måste jag säga att Lena Anderssons andra bok om Ester Nilsson, med titeln Utan personligt ansvar, verkar bättre än den första, trots att det kanske är för tidigt att uttala sig efter bara några sidor.

Spekulera på ni, för mig gör det detsamma vem en fiktiv karaktär baseras på. Annah Björk på Expressen menar att hon vet vem han är. Kanske avslöjas det. Kanske inte, då mannen i fråga inte är intresserad av att det görs.  Om det nu är så att han finns. Enligt Natur och kulturs förlagschef Richard Herold är det snarare så här det ligger till:

“Jag tror att jag har en stor del av läsekretsen med mig när jag säger att det enastående med Lena Anderssons två romaner är att hon på något märkligt sätt har lyckats skriva böcker som handlar om just mig.”

Läs också:

Tio pappor på Fars dag

Det är fars dag. Vi firar min pappa, mina barns pappa, min systers sambos barns pappa, men kanske framför allt morfar Göte, som fyllde 88 år igår. Han är bästa Stor-Göte och vår egenLill-Göte fyllde 8 år för ett par dagar sedan. Han föddes tio minuter i tolv 7/11 2006, vilket var 10 minuter före Stor-Götes 80-årsdag. Maken tyckte att jag skulle knipa lite. Jag svor.

Dagen till ära vill jag lista tio fina kulturella pappor.

1. I Pappa Goriot av Honoré de Balzac finns ett av de mest tragiska fadersporträtt jag läst. Goriot gör att för sina döttrar och får ingenting tillbaka.

2. Tony Parsons har skrivit tre böcker om Harry Silver och hans förhållande till sonen Pat. En pappa som definitivt gör så gott han kan. Först i trilogin är Man and Boy.

3. Jimmy Rabbitte Sr är pappan i Roddy Doyles The Comittments, The Snapper och framför allt i The Van. En pappa att lita på.

4. Det är ingen munter film direkt, men Ett rum i våra hjärtan är en fin historia om en son som dör i en dykolycka och fadern som försöker leva vidare.

5. Alfons Åberg har en pappa. En piprökande sådan. En pappa med tålamod och personlighet.

6. Mattis är en dramatisk pappa utan tvekan. Han älskar Ronja men vet inte alltid hur han ska visa det.

7. Marlin mister sin son Nemo och gör allt för att hitta honom igen i fina filmen Hitta Nemo.

8. Jag var alltid rädd för Emils pappa när jag var lite. Kanske inte så konstigt, då Anton Svensson var ganska så känslosam, om än med ett gott hjärta.

9. Agnes pappa i Fucking Åmål tillhör utan tvekan kategorin “pappor som vill hjälpa” och nej, de lyckas inte allitid. Vilken tonåring vill höra att de kommer att få vänner om tio år liksom.

10. I Barna Hedenhös finns en pappa som grabbarna O gillar. Ben är påhittig och bra hälsar de.

Och så måste jag självklart avsluta med en pappalåt. En av de bästa. Till mina söner.

Läs också:

Om en pappa

Veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo handlar om att skriva om en pappa. Först tänkte jag att jag skulle skriva om min egen. Den lille, snälle som tar fram ett jäkla humör vid behov (skottarna som blev jagade med yxa var hyfsat skraja) och aldrig ger sig i en politisk diskussion (eller någon diskussion över huvud taget). Något han överfört till sina döttrar, vilket gör att familjemiddagarna blir händelserika. Färdiga repliker inleder diskussioner vi haft tusen gånger och han vet att det räcker att nämna Björklunds namn för att hans äldsta dotter (yours truly) ska gå igång och dottern vet att det är ytterst effektivt att tala om ökade klyftor och skylla det hela på Borg.

Nu är min far inte direkt litterär och passar kanske inte så bra i en bokblogg. Någon gång om året läser han en bok, ganska ofta är den skriven av Ed McBain och varje gång hävdar han att just den boken beskriver det mest intressanta som kan beskrivas. Tycker ni att jag driver med min käre far? Det är absolut inte min avsikt. Han är den mest allmänbildade jag vet. Tyvärr, skulle jag kunna tillägga, då jag alltid vill tro att just skönlitteratur är nyckeln till det, men bevisligen är det inte nödvändigt att läsa en massa böcker. Faktum är att man inte heller behöver internet. Det räcker att lusläsa GP och kanske Dagens Industri och Privata affärer. I alla fall om man är utrustad med ett minne som inte är av denna värld. Mamma kan konkurrera när det kommer till kunskapsspel och jag klarar mig hyfsat. Hemma har kunskap och allmänbildning alltid stått högt i kurs.

Frågan är vilken kulturell pappa han är mest lik? Ta bort pipan, så finns det en och annan likhet med Alfons Åbergs pappa, som gillar sin tidning. Agnes pappa i Fucking Åmål påminner han också om. När han är arg påminner han lite om Mattis i Ronja Rövardotter, men utan de flesta känsloyttringarna. Att gråta är liksom inte hans grej. Han svär mest.

Läs också:

Nytt i november

index

En av de bästa sakerna med Goodreads är att jag varje månad får ett mail med information om nya böcker av författare jag läst. Den här månaden fick jag veta att Elly Griffiths kommer med en ny bok 6/11, med en ny huvudperson. Ingen Ruth Galloway alltså, utan Griffths tar oss istället med till 50-talets Brighton tillsammans med Edgar Stephens i The Zig Zag girl. Om jag beställt den? Vad tror ni om mig. Självklart har jag det. Lästorka kräfva passande böcker.

Vidare kommer favoriten Nick Hornby med en ny bok med titeln Funny girl, som utspelar sig på 60-talet. En bok jag helt klart ser fram emot.

Bland svenska, nya titlar märks:

Vi från Jedwabne, Anna Bikont, Atlas, som verkar riktigt bra, men otroligt hemsk. Får kanske vänta till sommaren. Hemska böcker läses med fördel i solstol.

Orka torka, Lotta Sjöberg, Galago är en bok jag behöver för att få perspektiv. Visserligen lever jag fortfarande i förnekelse och tror att vårt hem kommer att bli fantastiskt välstädat när vi flyttar till nytt, men jag kan behöva Sjöbergs bok ändå.

Not that kind of girl, Lena Dunham, Norstedts, läser jag just nu och den är bra, men jag känner mig lite gammal.

Här och nu – Brev 2008-2011, Paul Auster och John M Coetzee. Egentligen är brev rätt tråkiga, men brev mellan två giganter gör mig ändå rätt sugen.

Konsten att skapa en tjej, Caitlin Moran, Albert Bonniers Förlag. Jag är lite kär i Moran och mycket nyfiken på vad hon kan åstadkomma i skönlitterär form.

Lejontämjaren, Camilla Läckberg, Forum är en bok som måste nämnas, då “alla” kommer att ha en åsikt om den. Jag tycker personligen att Läckberg håller helt okej klass och kommer mycket troligt att läsa.

Öga för öga, tass för tass, Maria Ernestam, Forum, gör mig lite skeptisk, trots att jag absolut älskar Ernestam. Thriller för kattälskare. Tja, det kanske kan vara något.

Utan personligt ansvar, Lena Andersson, Natur & Kultur är en bok jag är kluven till. Jag var inte helt såld på första boken om Ester, men hon är tillräckligt intressant för att jag ska vilja läsa.

 

 

Och snart är det dags för vinterlistorna. Så många böcker …

Läs också:

Vem vill vara Hugo Rask?

Någonstans kan jag inte låta bli att stilla undra vem som egentligen skulle vilja vara verklighetens Hugo Rask. Det är knappast en trevlig person. Kanske hade det varit smartare av Roy Andersson att faktiskt läsa boken först, innan han tog åt sig en ära, som snarare är något av en förolämpning. Eller innan han ens kommenterade hur många som är säker på att just han är den fiktive Rask. Lite som att försöka recensera en bok man inte läst. Eller som en student som lämnar in en text hen googlat fram.

Är det mobbning att påpeka att Roy Andersson inte borde uttalat sig som han gjorde? Jag har svårt att se det. Helt ärligt finner jag hela debatten mycket märklig.

Självklart är Hugo Rask en fiktiv person. Som Lena Andersson påpekar: “Hugo Rask är en fiktiv figur i en fiktiv bok, och hela poängen med fiktion är att det som sker, det sker mellan pärmarna och inte utanför dem.”

Som författare måste du ha rätt att skriva som du vill. Har Andersson och Andersson haft ett kort förhållande är det troligt att detta förhållanden och alla andra förhållanden Andersson haft, läst om, hört om eller fantiserat fram, har en plats i en roman. Konstigt vore det annars.

Att som Carina Rydberg hävda att författare offentligt måste avslöja vem som stått modell för olika karaktärer känns för mig bisarrt. Lena Andersson har inget sådant ansvar mot sina läsare, inte heller någon annan författare.

Men visst kommer den här diskussionen väldigt lägligt, precis då uppföljaren Utan personligt ansvar ges ut. Ingen risk att den glöms bort alltså. Dags att börja spekulera i vem Olof Sten är och kanske också vem Ebba Silfversköld är, för hon kanske kommer att vilja hämnas. Eller så nöjer vi oss med att läsa, eller inte läsa, utan att göra skvallerpress av det hela.

Läs också:

Ying Chen och Meric Algün Ringborg

Ying Chen har skrivit tio romaner, i Sverige är det Elisabeth Grate som ger ut hennes böcker och två av dem Den otacksamma och Stilla är utgivna hitills. Ying Chen inleder med att säga att hon egentligen hade önskat att hon fick börja med att läsa, då det är svårt att förklara vad böcker handlar om. Hon inleder med att berätta om de böcker som ännu inte är översatta. Den otacksamma är hennes tredje bok, som handlar om en mamma och en dotter och dilemmat mellan att vilja fly och vara självständig, men samtidigt stanna kvar och tillhöra ett sammanhang. Stilla handlar istället om förhållandet mellan en man och en kvinna, men på ett komplext sätt.

Ying Chen skriver på franska, men kallas ändå för en kinesisk författare, precis det som Aminatta Forna talade om tidigare idag. Vårt behov att sätta etiketter och att sortera är stort. Chen berättar också om en författarväns bok, som placerades på hyllan för utländsk litteratur, trots att hon skriver på franska. Vi kommer aldrig ifrån vårt ursprung. Här anar jag en röd tråd bland seminarierna.

Chen vill dela in sina böcker i flera perioder. De tre första handlar om Kina och sedan dess har hennes böcker handlar mer om att skapa konst, än att beskriva drama. Stilla handlar om att tolka de tolkningar som redan är gjorda av historiker. Samtidigt tycker hon att hennes frihet att skapa en egen värld, ju längre hon skriver. Hon säger att hon inte är intresserad av historier, utan av ord, vilket gör att hennes romaner är fyllda av metaforer och liknar lyrik. Den andra fasen är en konsekvens av den första fasen och bygger på de frågor som tidigare ställts och de begränsningar som fanns då. Att skriva på franska var egentligen en slump, men efter första boken fanns inget alternativ. Hon för en ständig kamp mot det stimulerande hinder som det är att skriva på ett främmande språk. Att få tankarna att bli franska och språket att bli det hon vill. Hon översätter sina böcker till kinesiska själv, men i övrigt skriver hon inte på kinesiska. Att själv översätta åt andra hållet, från kinesiska till franska vore omöjligt.

Meric Algün Ringborg kom till Sverige 2007 och talar om hur frustrerande det var att flytta till ett land inom EU och den frustration all byråkrati skapade. En utställning bland annat visa-ansökningar och alla möjliga och omöjliga frågor som de innehåller, finns på Moderna museet just nu och jag vill verkligen se den. Datum, systematiskt ordnade, av hennes tid i Sverige finns också tillsammans med ett minilexikon med alla ord som är lika på turkiska och svenska. När Meric Algün Ringborg berättar att vi får ta ett exemplar vaknar läraren i mig och tanken på hur det kan användas i undervisningen om språkhistoria och hur språk är släkt, som pågår just nu i Svenska 3.

De två kvinnorna i samtalet har båda flyttat från ett land till ett annat och skriver om att gå vidare, förändras och om identitet. Algün Ringborg beskriver sin vilja att systematisera och på så sätt kunna förstå sin nya värld. I systemet uppkommer konsten. Hon bygger snarare än skapar och det hon skapar blir trots all objektivitet mycket subjektiv. Utställningen som finns på Moderna museet är delar av flera projekt, men det kändes både intressant och relevant att få verken att tala till varandra och skapa nya tankar, säger Algün Ringborg och menar att verken blir mer komplexa och komplicerade tillsammans än var för sig.

Chen talar om “olästa böcker” och hur hon fått bibliotek att ställa ut dem. Även hemma finna böcker som är olästa och vissa är inte ens köpta för att bli det. De är bara där som sällskap för de böcker som ska bli det.

IMG_2558.JPG

Läs också:

« Older Entries