Category Archives: Böcker Allmänt

Känn ingen sorg, eller?

För några veckor sedan påbörjade jag ett svar på en bokbloggsjerka om böcker som utspelar sig i min närmiljö. Jag skrev aldrig färdigt, men började tänka en del på varför det finns så få böcker som utspelar sig i Göteborg. Varför det inte finns någon Fogelströmsk skildring av vår stad, eller knappt några skildringar alls av den som inte innehåller mord?

När jag nu några månader för sent öppnar Svensk Bokhandels katalog med Sommarens böcker 2016 hittar jag ett intressant reportage om just Göteborg i litteraturen, eller bristen på litterära skildringar, där Nils Pennlert träffar författare och andra litteraturpersonligheter.

Pennlert har bland annat gått igenom böcker som vunnit Augustpriset och märkt att den som vill vinna stora priser inte ska skriva om Göteborg. Endast totalt fyra av de nominerade böckerna utspelar sig här. Det handlar om Johannes Anyurus fantastiska En storm kom från paradiset, Ingenbarnsland av Eija Hetekievi Olsson, Simone de Beauvoirs hjärta av Ann-Marie Ljungberg och Göteborgshändelserna av Jörgen Gassilewski.

I artikel intervjuas Helen Tursten, som skrivit deckare som utspelar sig i Göteborg, Christin Ljungqvist som skildrat Linnéstaden och orterna Vallda och Kungsbacka, söder om staden. Sveriges andra stad, som inte lyfts fram nästan alls i litteraturen. Anna Fock finns också med i reportaget och hon berättar om sin kommande bok Cirkus Smuts, som utspelar sig Kortedala och på Hisingen. Den blev refuserad då hon skickade ut den förra gången och istället debuterade hon med Absolut noll som utspelar sig i Sankt Petersburg. Hon berättar att hennes förläggare brukar skämta om att Cirkus Smuts hade varit ännu bättre om den utspelat sig i Stockholm. Men självklart.

Det faktum att Göteborg är en segregerad stad ses som en orsak till att den inte beskrivs i litteraturen. Jag tänker att det borde vara precis tvärtom. Att vi har en stad som innefattar en mängd små städer är problematiskt på många sätt, men borde kunna generera en hel del olika sorters böcker, som berättar många intressanta och viktiga historier. För mig är staden till stor del Majorna, men också Linnéstaden och universitetsbyggnaderna vid Vasagatan och Näckrosdammen. Den är också Hisingen, där jag jobbade under många år och även de två kranskommuner jag bott i som barn och nu som mamma. Göteborg är också förorterna i nordost och lyxvillorna längs Långedragslinjen. Det är konflikter mellan fina Torslanda och mindre fina delar av Hisingen, Volvo och hamnen som inte är, SKF och Gamlestaden, Ullevi och Håkan Hellström. Skärgården och de nya områdena kring älven. Vem ska berätta stadens historia och beskriva dess samtid?

Att medierna i Sverige mer och mer koncentreras till Stockholm, att lokala tv-kanaler läggs ner och studiorna fylls av människor som lever i och skriver om huvudstaden är djupt problematiskt. Likriktningen och centraliseringen borde oroa mer än den gör. Ännu värre blir det kanske om Stampen går i konkurs och förresten har GP redan spårat ur och förlorat en del av den lokala status som funnits. Bokförlagen ligger i Stockholm och kanske är det så att redaktörerna medvetet eller omedvetet väljer böcker utifrån sin miljö och den miljö de upplever att deras läsare vill läsa om. Och läsarna bor i Stockholm. Eller är det helt enkelt så att jag och andra göteborgare drabbats av ett lillebrorskompex och bara acceptera att det är i huvudstaden det händer. Förutom under några dagar i september då huvudstaden kommer till Göteborg för att sälja sina böcker och umgås med varandra på ställen som är inne för dem, men under resten av året är betydelselösa. Någonstans kan jag inte låta bli att tänka på alla berättelser som aldrig får berättas, när normen för vad som räknas blir så snäv att få kan passa in.

Nu blir jag i alla fall sugen på att läsa något av Claes Hylinger, som i artikeln lyfts fram som en av de största göteborgsskildrarna.

 

Läs också:

Pocketböcker för mor och andra

IMG_2958

Mamma fick böcker lite tidigt i år, då vi firade en massa födelsedagar i helgen. De fyra böckerna på bilden fanns i paketet och jag tänkte fylla på med fler pockettips till den som vill shoppa till mor eller bara ha en bok i solstolen.

Komma och gå av Taiye Selasi är en bok jag tipsar alla om. En så välskriven och fin bok om fyra syskon som reser till sin fars begravning.

I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson har jag faktiskt inte läst ännu, men Olsson är en av mammas favoriter.

Simma med de drunknande av Lars Mytting är vår senaste cirkelbok på Kulturkollo läser. Jag var inte helt frälst, men det är en släktsaga som jag tror mamma kommer att älska.

Marina Bellezza av Silvia Avallone började jag läsa när den just kommit ut, men glömde bort den. Det får bli så att både mamma och jag läser den i sommar. Jag älskade Stål och är den här hälften så bra är det en höjdarbok.

Jag gillade Arvet efter dig av Jojo Moyes och tyckte det var en värdig uppföljare till Livet efter dig. Mamma ska självklart läsa båda.

Tisdagsklubben av Anna Fredriksson är en charmig historia om att börja ett nytt liv på äldre dar. Mycket mat blir det och det är alltid trevligt.

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist är den kanske sorgligaste bok jag läst på länge, men den är både bra och välskriven. Kombinera med något mer lättsamt.

De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg är riktigt bra och minst lika upprörande om flickors och kvinnors förutsättningar i Afghanistan. Samtidigt finns det en liten gnutta hopp, då vissa pappor faktiskt är vettiga.

Fyren mellan haven av M. L. Stedman är en riktigt bra bok som till större delen utspelar sig på en fyr utanför Australiens västkust. En fin berättelse om kärlek, längtan och lögner. Snart blir den film med Alicia Vikander i huvudrollen.

Även Kvinnan på tåget av Paula Hawkins är filmaktuell. Jag tyckte det var en spännande bok, även om jag kanske inte helt förstår hypen. Läsvärd dock.

Tre önskningar av Liane Moriarty är en nyutgivning av en bok som jag läste för många år sedan, men kommer ihåg som riktigt charmig. Säkert perfekt i solstolen.

Mer vatten blir det i Färjan av Mats Strandberg, som är en riktigt vidrig bok, på ett bra sätt. Jag drogs helt med i denna vansinniga berättelse om vad som kan hända på färjan till Finland.

Granne med döden av Alex Marwood är också riktigt, riktigt läskig. Vi får träffa hyresgästerna i ett hus i London och vet att en av dem är riktigt obehaglig. Frågan är bara vem.

 

Läs också:

Koreansk vinnare av Man Booker International Prize

9.han_kang-the_vegetarian_4

Igår delades The Man Booker International Prize ut till Han Kan från Sydkorea för sin bok The Vegetarian. Den handlar om ett äktenskap som förstörs och kosten, eller huvudpersonen Yeong-hyes fixering vid densamma, är en av orsakerna. Hon drömmer bland annat om att lämna sin kropp och bli ett träd. Boken beskrivs som ovanlig, bisarr och våldsam och innehåller en hel del sex och våld. Låter kanske inte riktigt som min sorts bok, men den verkar redan ha blivit en kultbok.

Han Kan har vunnit en rad priser i sitt hemland, men The Vegetarian är den första av hennes böcker som översatts till engelska. Översättaren Deborah Smith började inte lära sig koreanska förrän hon var vuxen efter att ha bestämt sig för att bli översättare från koreanska till engelska. Det fanns få översättare från språket och det verkar ha varit skälet till att hon flyttade till Sydkorea. Intressant, då översättare verkligen är de som får oss att möta litteratur vi annars inte hade fått tillgång till. Du kan följa henne på twitter under namnet @londonkoreanist.

The Vegetarian finns ännu inte utgiven på svenska, men The boy is coming blir Levande och döda och kommer ut i höst på Natur och Kultur i översättning från engelska av Eva Johansson. Han Kan har också skrivit Human acts.

Kul med en udda vinnare, även om jag höll en tumme för Elena Ferrante. Blir dock lite sugen på att läsa något av Han Kan, trots att böckerna låter ganska så knäppa.

Läs också:

Tillfälligt avbrott eller hur min hjärna tappades bort

 

ugglor

Den här bilden brukar cirkulera på Facebook den här tiden på året. Jag förstår varför. Det är mycket nu. Eller förresten, det där var dagens underdrift. Det är galet mycket nu. Galet. Om ett par veckor tar dock de flesta av mina elever studenten och då lugnar det (förhoppningsvis) ner sig. Förutsatt att de gjort det de ska innan dess och inte behöver dyka upp efter studenten för att säkra sin examen. Då kanske pollensäsongen är över också (eller då kommer väl den där jäkla gräspollen) och kanske får jag min hjärna tillbaka.

Lagom tills dess har jag deadline för lärarhandledningen till English from the beginning 3 (kommer i veckan) och 4 (kommer efter sommaren) och ska ta mig en tur till Liber och diskutera nästa (än så länge hemliga) projekt. En stor del av det ska färdigställas i sommar. Smart planering, eller hur? Men också så himla roligt. Det är bara att det är lite för mycket himla roliga saker samtidigt som en massa annat.

Så varför håller jag på och gnäller så här? För att jag verkligen inte hinner med den här bloggen så mycket som jag hade önskat. De lästa, men oomskrivna böckerna bildar högar och de olästa är så många att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Jag läser så mycket jag hinner, för det orkar jag ändå om än ej i samma tempo. Jag skriver så snart jag hinner och försöker tänka på att andas.

Det är inte tal om någon bloggpaus. Ni kommer kanske inte ens märka att det går på halvfart (jo, det kommer ni nog) men jag behövde lätta mitt dåliga samvete lite.

Snart har ungarna slutat skolan och alla maj- och juniaktiviteter genomförda. Då kanske jag orkar blogga ordentligt igen. På Kulturkollo får jag dock hjälp, så där bjuds det garanterat på ett dagligt inlägg. Den här veckan är vi riktigt sura.

Läs också:

The Woman in blue

elly-griffiths-woman-blue-cover-e1453231629542

The Woman in blue är Elly Griffiths åttonde bok med Ruth Galloway i huvudrollen. Den här gången står ett behandlingshem för missbrukare, en kyrkogård, ett gäng kvinnliga präster och en vision av jungfru Maria i centrum. Inte så mycket arkeologi den här gången, men Ruth blir ändå inblandad. Det börjar med att Cathbad är husvakt för en bekant som bor i pilgrimsorten Walsingham i Norfolk och ser en ung kvinna som vandrar på kyrkogården utanför. Hon verkar vilja något, men Cathbad vet inte vad. Sanningen är att han är osäker på om hon är verklig eller ett spöke.

Dagen efter hittas en ung kvinna död utanför Wasingham och det är självklart Harry Nelson som leder utredningen. Hans liv är lite skakigt just nu, då han fått redan på att hans fru är förälskad i hans kollega Tim och att de haft någon slags förhållande. Ingenting har egentligen hänt, men det stör självklart Nelson. Sedan kan jag kanske tycka att han inte kan säga så mycket med tanke på att han och Ruth faktiskt har ett barn tillsammans. När det gäller Ruth, så har hon svårt att förstå vad de två männen ser hos Michelle, som hon själv tycker är ganska så ytlig.

Ruth besöker Walsingham för första gången någonsin och som ateist är hon ganska skeptisk. En gammal vän till henne är där på en konferens för kvinnliga präster och Ruth blir medbjuden på en middag. Helt klart ändras hennes bild av präster en hel del efter den upplevelsen. När en av middagsdeltagarna också blir dödade blandas Ruth in i fallet.

The Woman in blue är en helt okej deckare. Elly Griffiths har helt klart en hög lägstanivå och hon är duktig på att beskriva så väl personer som miljöer. Just miljön i Wasingham och de religiösa kopplingarna är spännande. Ändå tycker jag att The Woman in blue är något av en mellanbok, men självklart ska du som läst serien läsa vidare. Det känns som att det snart kommer att hända grejer och jag ser fram emot nästa bok. I augusti kommer boken ut på svenska och heter då En kvinna i blått.

 

Läs också:

Om jag var din tjej

Om-jag-var-din-tjej_plano1

Bakom den något banala titeln på Meredith Russos debutroman gömmer sig en allt annat än banal historia. Vi får möta Amanda, som föddes som Andrew, men nu äntligen får leva i den kropp hon så länge längtat efter. Vi förstår att hennes liv inte varit lätt, men vi får inte veta mycket. Vi vet bara att hon just flyttat till sin pappa för att börja ett nytt liv och att hennes pappa inte riktigt kan smälta att hans son förvandlats till en dotter. Det är inte det att han inte är kärleksfull, för det är han och jag märker att han verkligen försöker vara en god far. Han har det inte lätt, men är det ändå inte så att hans rädslor gör mer skada än nytta.

Amanda bor hos sin pappa nu och Russo bjuder oss på en befriande normal tonårsskildring. Vi lär känna en flicka som blir kär i en pojke. Två människor som har hemligheter, men som vågar välja kärleken. Jag tycker om det okomplicerade sättet att beskriva en alldeles otroligt ovanlig kärlekshistoria. Kanske för att Grant, Amandas pojkvän, inte vet hur ovanlig den är.

Om jag var din tjej har allt som en bra ungdomsroman ska ha. Kärleken är precis så överväldigande som den ska vara och känslorna exakt så starka som de måste vara. Hela tiden finns Amandas identitet i bakgrunden, men jag tycker om att Russo väljer att fokusera på möjligheterna istället för alla problem som kan uppkomma. Att berätta sanningen, att avslöja att den man är inte alls är den man varit, är svårare än jag någonsin kan föreställa mig. Det är kanske därför jag är så glad och så imponerad över att Amanda faktiskt vågar älska. Det är allt annat än självklart.

Det är inte så att Meredith Russo banaliserar hur det är att leva som transsexuell, för det gör hon inte. Inte heller banaliserar hon de komplexa känslor som föräldrar kan hysa för sina transsexuella barn. Det är bara det att hon låter Amanda få ett liv, ett sammanhang och en framtid. Det är skönt att läsa om.

Jag fascineras av Amanda och jag tycker om att läsa om hennes liv. Russo skildrar det med respekt och kärlek. Om jag var din tjej är en viktig bok, både för att den sätter människor i centrum som brukar få hålla sig i utkanten, men också för att de blir mer än de udda figurer som de ofta tvingas vara. Det handlar om Amanda, men också om Grant som har sina hemligheter och om Anna vars extrema religiösa tillhörighet på många sätt gör henne mer udda än alla andra.

Läs nu inlägget på Kulturkollo där Helena, Fanny och Ulrica konfererar om Om jag var din tjej. Det är intressant läsning. Och läs boken. Gör det.

Läs också:

Premiär för 2016

Jag läser mer och mer e-böcker och faktiskt är det så att jag påbörjar årets första pocketbok idag. Så var det verkligen inte tidigare, då jag pocketboken var det vanligaste formatet. Dagens pocketbok avnjuts i solen på Österlen. Lite kallt i vinden, men i övrigt perfekt läsväder. 

Läs också:

En smakbit av ännu en ungdomsbok

om-jag-var-din-tjej

Det blir en ungdomsbok även denna vecka som jag hämtar en smakbit ifrån Om jag var din tjej av Meredith Russo, som snart kommer ut på svenska. Vi får träffa Amanda, som tidigare var Andrew. Något hände på den gamla skolan och nu ska Amanda bo hos sin pappa, som hon inte träffat på länge. När Amanda tar hem en kille blir pappan orolig.

 

Han tog ett djupt andetag och sänkte rösten, men han lät fortfarande lika arg. ”Jag litade på att du skulle ligga lågt.”

Jag kände heta tårar stiga upp i ögonen, men jag blinkade bort dem. Jag studerade min spegelbild i bilrutan, bakom den syntes träden och den dammiga vägen i ett töcken. ”Jag vill bara leva ett normalt liv.”

”Och jag vill bara att du ska överleva ditt sista år i skolan”, sa pappa sammanbitet. Jag hörde honom sucka djupt. ”Sådana som du blir mördade på platser som den här”, sa han. ”Sådana som du blir mördade av människor som han.”

”Grant är inte sådan”, sa jag och min röst lät tunn och avlägsen. 

”Han är en tonårskille”, sa pappa och höjde rösten igen. ”De är likadana allihop!”

 

Det här är en stark bok, som ibland liknar en helt vanlig ungdomsbok om kärlek, men som faktiskt är mer komplicerad än vad Amanda själv vill inse eller erkänna.

Läs också:

« Older Entries