Category Archives: Böcker Allmänt

Att läsa i maj

Nu börjar det bli dags att strukturera läsningen. Idag med en lista på böcker jag vill/ska/borde läsa i maj. Vi får se vad jag verkligen läser. Utvärderar i slutet av månaden.

Hausfrau av Jill Alexander Essbaum, som Bokbubblarna ska diskutera.

Flickorna i parken av Lisa Jewell, för att den är ny och författaren bra.

Lyckliga människor läser och dricker kaffe av Agnès Martin-Lugand, för att den är fransk och titeln fantastisk.

Kartor av Nuruddin Farah, för att han kommer till Göteborg 13/5.

Liv efter liv av Kate Atkinson, för att det är hög tid.

Simma med de drunknade av Lars Mytting, nyköpt pocketbok.

Zombiefeber av Kristina Ohlsson, ska kontrolläsa innan ungarna får läsa.

Broderier av Marjane Satrapi, som snart ska tillbaka till biblioteket.

Läs också:

Böcker jag vill läsa

27158835

Har botaniserat lite på Goodreads och hittat några böcker jag ser fram emot.

Det var länge sedan jag läste något av Dorothy Koomson och om några dagar släpps When I was invisible. Låter som finfin sommarläsning.

I slutet av maj släpps David Levithans nya bok som han skrivit tillsammans med Nina LaCour. Den heter You know me well och handlar om Mark och Katie på Pride i San Francisco.

The Twelve days of Dash and Lily av David Levithan och Rachel Cohn är uppföljaren till Dash and Lily’s book of dares. Även om jag inte älskade den vill jag läsa vidare. Kommer i oktober.

Samma månad släpps Jay Ashers nya bok What light, som jag nog ska spara till jul då den handlar om en familj som har en julgransfarm.

 

 

Läs också:

Att hinna läsa då livet snurrar

Ni går jag in i en intensiv period med utvecklingssamtal, nationella prov och bokdeadlines. Som en oas väntar resan till Amsterdam en förlängd helg. På torsdag lyfter jag och Anna mot Nederländernas huvudstad, en stad som jag inte besökt sedan jag var barn. Frågan är hur mycket jag hinner läsa då och hur mycket jag hinner läsa över huvud taget de närmaste veckorna.

Det stressar mig alltid när jag vet att jag kommer att ha svårt att hitta lästid. Stressen i vardagen förstärks när jag inte hinner läsa. Oftast löser jag det genom att helt skippa tv:n, men trots att jag försöker lägga mig i tid för att hinna läsa är det snarare regel än undantag att jag somnar alldeles för snabbt.

Hur löser du lästid under intensiva perioder? Är det viktigt att hinna läsa, eller klarar du dig bra utan?

Läs också:

En italiensk smakbit

13061719_O_3

Jag har läst en bra bit av Elena Ferrantes bok Min fantastiska väninna och jag gillar, men jag älskar inte som många verkar göra. Kanske kommer det. Det är hur som helst från den boken som veckan smakbit kommer. Det här är precis i början, då flickorna lär känna varandra:

Lila kom in i mitt liv i första klass och gjorde genast stort intryck på mig för att hon var en sådan bråkstake. Vi var alla lite bråkiga i den klassen, men bara när fröken Oliviero inte såg oss. Utom hon som bråkade jämt. En gång rev hon sönder ett läskpapper i små bitar som hon en efter en doppade i bläck och sedan fiskade upp med pennan och började kasta på oss. Mig träffade hon två gånger i håret och en gång på min vita krage. Fröken skrek som bara hon kunde, med en röst som var utdragen och vass som en nål och skrämde livet ur oss, och sedan beordrade hon henne att ställa sig bakom tavlan som straff. Lila lydde inte och verkade inte ens bli rädd, utan fortsatte bara att kasta bläckdrypande papperstussar på oss.

Jag gillar Lila. Hon är smartare än de flesta, men vägrar ofta att anpassa sig till de regler som andra sätter upp. Elena är än så länge inte lika intressant, men kanske växer hon. Än så länge är hon mest upptagen av att, tvärtom mot Lila, göra rätt och passa in.

Läs också:

En släktkrönika från Texas

 204676_1906741988.jpg_510
Under Stockholm Literature 2013 lyssnade jag till ett samtal mellan Philipp Meyer och Lars Gustafsson, mycket sparsamt modererat av Yukiko Duke. Ett samtal som kom att handla om Texas och statens komplicerade förflutna. Idag, då jag nås av nyheten att Lars Gustafsson avlidit, bjuder jag på inlägget i repris. 

Philipp Meyers nya bok Sonen är en släktkrönika som utspelar sig i Texas, staten där han växte upp som präglats av konflikter mellan nybyggare, indianer och mexikaner och senare av oljan. Meyer studerade på universitetet i Austin och där hade han Lars Gustafsson som lärare. Det är därför denna mycket egensinnige författaren samtalar med sin adept under Stockholm Literature. Ett samtal som liknar få andra samtal jag bevistat. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Gustafssons sätt att “intervjua”, då det på samma gång är ett samtal som är oerhört intressant, men handlar mycket lite om Meyers bok. Allt i Texas handlar om “the bloody oil” som Gustafsson säger och det var också oljepengar som gjorde att de båda hamnade på just Austins universitet.

Gustafsson och Meyer samtalar om Texas händelserika historia och Gustafsson säger till Meyer att “you’ve proved that it’s possible to write a great novel about Texas”. Meyers mål var att inte hamna i det Texas som beskrivs som vilda västern i böcker och filmer, utan avslöja något mer. Han sökte sig tillbaka till 1800-talet och levde själv ett liv som skulle ha kunnat levas då. Meyers verkar ha lagt otroligt mycket tid på sitt förarbete och strävade efter att skriva en autentisk text. Han läste över 350 böcker, ett antal skrifter, lärde sig skjuta, jaga och flå djur. Han försökte till och med lära sig att göra upp eld med två pinnar, men lyckades sådär.

13041155_O_1Att indianerna i princip utrotades är ingenting som beskrivs som ett krig, eller ens en konflikt. Att dra paralleller till Chimamanda Ngozi Adichies föredrag om kolonialmakter och kolonier i Afrika känns naturligt. Texas är ett unikum i USA påpekar såväl Gustafsson som Meyer, men nu börjar även denna stat bli “amerikaniserad”. Datorer börjar ersätta oljan och kanske är det vad som är orsaken.

Den våldsamma historien är ingenting Texas är ensam om. “Människor älskar krig, annars skulle vi väl inte kriga så mycket”, säger Gustafsson provokativt, “vi älskar krig och vi älskar att tillverka och sälja vapen som dödar människor”. Och kanske är det så att vi måste erkänna det. Att vi försöker lösa allt med krig och våld. Meyer konstaterar att det var “a few very ambitious bastards” som byggde Texas och om de inte funnits hade säkert några andra liknande män gjort jobbet istället.

Om Meyer beskriver makroperspektivet i sin bok är Gustafsson mer intresserad av microperspektivet i sina böcker om Texas. Han funderar över om det beror på den distans han har till den miljön han beskriver. Behövs en sådan? Meyer har inte den geografiska, men väl den tidsmässiga.

För mig som inte läst Sonen är det ibland lite svårt att hänga med i samtalet. Jag vet inte heller om jag kommer att göra det. En tegelsten med en massa krig är inte en bok inom min bekvämlighetszon, men samtidigt kan jag inte hjälpa att jag blir intresserad av vad Meyer egentligen har skrivit. Han verkar helt klart vara en mycket ambitiös och kunnig författare.

 

Inlägget publicerades ursprungligen på Litteraturmagazinet. Vill du själv se samtalet kan du göra det här

.

Läs också:

En bok jag längtar efter

isbn9781444755640

Strax innan sommarlovet är över, närmare bestämt 11 augusti, är det meningen att det ska flyga in en bok i min Kindle. Om allt går som planerat släpps nämligen The Trespasser, den sjätte boken i deckarserien av Tana French. Som jag längtar.

Eftersom jag tillhör de få som inte tokälskade förra boken, The Secret Place, hoppas jag på en bok i samma kaliber som hennes andra böcker. Det som gör mig extra förväntansfull är att Antoinette Conway, som vi träffade för första gången i förra boken, står i fokus. Precis som jag trodde och hoppades. Vi får också återse Stephen Moran, som faktiskt får en tredje bok. Det är ovanligt när det gäller French, som brukar låta en bifigur bli huvudperson, för att sedan ofta försvinna.

The Trespasser handlar om hur Moran och Conway tillsammans försöker lösa ett fall, som inte är vad det först verkar vara och där en kollega försöker få dem på villovägar. Samtidigt pågår också en kampanj för att få bort Conway från kåren, för ja, hon är lite obekväm och inte så värst socialt kompetent.

 

Läs också:

En snackis i plattan

IMG_2151

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante verkar bli en av vårens stora snackisar. Den är första delen i Neapelkvartettten, så hypen lär pågå ett tag. Elena Ferrante är en pseudonym och vem som döljer sig bakom den är okänt. Det är en författare från Neapel, så det skulle kunna vara Roberto Saviano eller Erri de Luca, men det naturliga är kanske att det är en kvinna. Det som talar emot Saviano är att han nominerade Elena Ferrante till Strega-priset och det hade väl varit lite förment att nominera sig själv. Många tror att det är författaren Domenico Starnone och/eller hans fru översättaren Anita Raja, som står bakom pseudonymen. Italiens Lars Kepler alltså. Starnone har dock tillbakavisat ryktet.

I 25 år har Elena Ferrante förblivit anonym och jag tycker att pseudonymer är bäst om de förblir just det. Det blir en ofta löjeväckande uppmärksamhet kring avslöjanden och ofta följs de av en stor besvikelse. Just med paret Kepler var det mer ett sätt att söka publicitet än något annat. Det är mest pinsamt och rätt så irriterande.

Idag landade ett recex i min mail och det är redan inlagt i läsplattan. Tyvärr ligger jag däckad och har gjort så hela helgen. Jag tror därför inte att det är ett bra tillfälle att ge sig på en bok som verkar så bra. Dumt att förstöra läsningen med en febertrött hjärna. Men snart så!

Läs också:

Att skriva om böcker

eligible

Och då menar jag skriva om, med betoning på om. I The Austen Project har nutida författare tagit sig an några av Jane Austens böcker och skrivit nya versioner. Jag är inte ett jättefan av Austen, eller i jag har i alla fall inte läst så väldigt många av hennes böcker. Ibland tror jag att jag borde upptäckt henne tidigare. Mitt tonårsjag hade säkert älskat.

Sex böcker ska det bli totalt och hittills har tre kommit ut. Nummer fyra släpps i april, heter Eligible och är Curtis Sittenfelds version av Stolthet och fördom. Den är jag verkligen sugen på att läsa, då både originalboken och författaren är så himla bra. Här finns ett smakprov.

Vilka som ska göra de nya versionerna av de två återstående böckerna, Mansfield Park och Övertalning är tydligen inte klart och om man får tro den här skribenten är The Austen projekt något av ett fiasko. Jag ska villigt erkänna att böckerna av Joanna Trollope (Sense and sensibility) och Alexander McCall Smith (Emma) inte lockar alls, men jag skulle kunna tänka mig att läsa Val McDermids Northanger Abbey (som förresten bokcirklas just nu på Kulturkollo)

Projektet är inte heller helt okontroversiellt, något jag har lite svårt att förstå. Okej om man har svårt för Stolthet och fördom och zombier, men böckerna i The Austen Project känns ganska oskyldiga. Visst kan det anses vara kommersiellt, men det är också ett sätt att locka nya läsare till klassiker, via mer moderna böcker.

Idag fick jag veta av Helena att även några William Shakespeares böcker ska få moderna versioner. Faktiskt har två av böckerna redan kommit ut, så jag erkänner att jag haft sjukt dålig koll. Det är dels The Gap of time av Jeanette Winterson, som jag sett, men inte kopplat till Shakesperare. Dålig koll som sagt. Pjäsen hon bearbetat och moderniserat är En vintersaga, som jag såg ganska nyss tillsammans med Bokbubblarna. Andra boken i serien är Howard Jacobsons Shylock is my name, en version av Köpmannen i Venedig. Jag har ännu inte läst något av Jacobson, men han är en typisk ”pristagarförfattare”, som jag kanske borde stifta bekantskap med.

Riktigt roligt är att norske Jo Nesbø ska skriva en noirversion av Macbeth, men mest ser jag fram emot att läsa Gillian Flynns Hamlet.

 

Läs också:

Bra böcker jorden runt

Listan jag uppdaterade igår innehåller böcker jag ännu inte läst, men här kommer en lista på bra böcker från många delar av världen som jag redan läst. Än så länge är det bara bloggade böcker, men jag kommer att uppdatera. Håll tillgodo så länge!

Afghanistan

Tusen strålande solar, Khaled Hosseini

Algeriet

Främlingen, Albert Camus

Pojkflickan, Nina Bouraoui

Azerbajdzjan

Ryssar är såna som gillar björkar, Olga Grjasnowa

Australien

Berättelser från yttre förorten, Shaun Tan

Den svarta hunden, Les Murray

On the Beach, Nevil Shute

The Slap, Christos Tsiolkas

Chile

Amulett, Roberto Bolaño

Danmark

Du försvinner, Christian Jungersen

Om det vore krig i Norden, Janne Teller

Dominikanska republiken

Oscar Waos korta förunderliga liv, Junot Diaz

Elfenbenskusten

Långt från min far, Véronique Tadjo

Finland

Där vi en gång gått, Kjell Westö

Ljus ljus ljus, Vilja-Tuulia Huotarinen

Frankrike

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, Édouard Louis

Igelkottens elegans, Muriel Barbery

Indien

Siste mannen i tornet, Aravind Adiga

Iran

Kyckling med plommon, Marjane Satrapi

Israel

Det eviga folket är inte rädda, Shani Boianjiu

Min mors tystnad, Lizzie Doron

Varför kom du inte före kriget? Lizzie Doron

Italien

Luffarens sista dans, Fabio Stassi

Väntrum, Valeria Parella

Japan

1Q84 del 1 av Haruki Murakami

En gåtfull vänskap, Yoko Ogawa

Kafka på stranden, Haruki Murakami

Kanada

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten, Pierre Szalowski

Kenya

En dag ska jag skriva om den här platsen, Binyavanga Wainaina

Kina

Att leva, Yu Hua

Jag är Kina, Xialou Guo

Kuba

Drömhjärta, Cecilia Samartin

Libanon

Hafia, Vénus Khoury-Ghata

Svalornas lek, Zeina Abirached

Marocko

Ett arabiskt vemod, Abdellah Taïa

Frälsningsarmén, Abdellah Taïa

Sånt jag berättar för Allah, Saphia Azzeddine

Nederländerna

Besked från Berlin, Otto de Kat

Middagen, Herman Koch

Nigeria

Allt går sönder, Chinua Achebe

Americanah, Chimamanda Ngozi Adichie

We should all be feminists, Chimamanda Ngozi Adichie

Norge

Dagar i tystnadens historia, Merethe Lindstrøm

Palestina

Morgon i Jenin, Susan Abulhawa

Polen

Här, Wisława Szymborska

Saudiarabien

Flickorna från Riyadh, Rajaa Alsanea

Schweiz

Sju år, Peter Stamm

Serbien

Tigern i Galina, Téa Obreht

Somalia

Teaching my mother how to give birth, Warsan Shire

Spanien

Även detta går över, Milena Busquets

Storbritannien

Ghana must go, Taiye Selasi

Sudan

40 piskrapp för ett par byxor, Lubna Ahmad Al-Hussein

Sydkorea

Ta hand om min mor, Kyung-sook Shin

Tunisien

Tunisian girl, Lina Ben Mhenni

Tyskland

Han är tillbaka, Timur Vermes

Stopptid, Juli Zeh

Ukraina

Döden och pingvinen, Andrej Kurkov

Ungern

Gryningsfeber, Péter Gárdos

USA

När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka

Paradisträdgården, Amy Waldman

The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian, Sherman Alexie

Vi kom över havet, Julie Otsuka

Vietman

Mãn, Kim Thúy

Ru, Kim Thúy

 

Läs också:

« Older Entries