Category Archives: Böcker Allmänt

Det skulle kunna vara så …

… att Peter Englund presenterar årets nobelpristagare i litteratur på torsdag, men jag skulle tippa på att det dröjer någon vecka till och det gör även spelbolagen, då det går att satsa pengar på vem som får Nobelpriset i litteratur fram tills på söndag. Som vanligt är jag förväntansfull. Som vanligt har jag inte läst böcker av så många tänkbara kandidater som jag planerat. Som vanligt tänker jag att jag ska läsa pristagaren. Som vanligt kommer jag troligen att glömma det lika snabbt. Jag hoppas på Afrika i år och kanske allra mest på Assia Djebar, trea på Ladbrokes bettinglista just nu. En viktig författare, med en unik röst. Får hon det inte, så önskar jag att det blir Nawal El Saadawi. Inte för att jag läst mycket av henne, för jag har bara läst en halv bok, men för att hennes röst behövs. Ladbrokes säger Haruki Murakami, som de brukar vid den här tiden på året, men snart kommer det att börja röra sig. Ngũgĩ wa Thiong’o är god tvåa och han får gärna vinna. Unibet placeras samma herrar i topp, men har Ismail Kadaré som trea. Förra året blev det tydligt att det var Alice Munros år, då hennes odds rasade några dagar innan avslöjandet.

Tyvärr är det så att Englund må tala hur mycket som helst om att kön inte har betydelse, men jag ser det som osannolikt att en kvinna skulle få priset två år i rad. Därmed inte sagt att jag mer än gärna vill ha fel. Det handlar inte om kön för mig heller, men om att den som vinner nobelpriset ska berätta historier som fler behöver ta del av, som handlar om de människor som själva inte har möjlighet att skriva och berätta sin historia.

Vem önskar du får Nobelpriset i år?

nobel

Läs också:

Religionens och traditionens makt

Arkan Asaad och Johan Heltne samtalar om sina böcker, där religionen innebär förbud. Andreas Ekström, till vardags journalist på Sydsvenskan, modererar.

Johan Heltnes bok handlar om kärlek i en totalitär miljö inom Livets ord. Själbiografisk? Till sju procent, svarar Heltne blixtsnabbt.

Blod rödare än rött är Arkan Asaads uppföljare till Stjärnlösa nätter, en bok jag tyckte mycket om. Den senare är till viss del självbiografisk, där Asaad behövde skriva om sitt möte med Kurdistan och den krock det innebar. Även Assad skulle giftas bort med en kusin, precis som huvudpersonen. Uppföljaren handlar om försoning och att försöka förstå. Nu förstår han, trots att han fortfarande inte accepterar det som hände.

Hederskulturbegreppet diskuteras och varför det som händer i Asaads bok sägs handla om heder, medan diskussionen inte är likadan kring Heltnes bok, trots att det på många sätt finns ett släktskap. Ett annat ord för heder är stolthet och då blir sambandet ännu tydligare. Det handlar om att hålla uppe skenet inför andra.

Båda författarna har hyllats av omgivningen, men vad sa de närmaste? Heltnes mamma var nervös och tyckte inte att sonen var tillräckligt gammal för att skriva. Känslorna var kanske alldeles för starka. Syskonen läste först, mamman senare. Det har skapat en förutsättning för att tala om det som varit. Mycket kom fram, som inte gjort det tidigare.

För Asaad var det viktigt att gestalta det som det var, men ändå få sin fars välsingnelse. Försoningsprocessen kom efter att han skrivit, men innan boken kom ut. De renoverade ett kök tillsammans, sedan fick pappan läsa. Till slut sa han att så länge någon kan ta lärdom av detta, så får du skriva det här. Han godkände och valde faktiskt bort släkt och familj i och med det. Andra boken är en slags upprättelse. Ett sätt att förklara.

Pappan hade aldrig berättat sin historia för någon, men nu delade han den med sin son. Det är rörande att höra Asaad berätta om sin fars berättelse och hur den påverkade honom.

Vad skriver man efter att ha skrivit sin livshistoria?, undrar Ekström och när Helte berättar att han vill skriva något om hur heteromannens sexualitet har krackelerat. Han skrattar, men är också allvarlig. Om man som man kommer på att man förbrukat rätten att leva, för att man är man. Hur gör man då? Ett skammanifest behövs, där den kollektiva skulden ryms.

Asaads tredje bok är inte här ännu. Han behöver landa först. Det tog tre år att skriva den senaste boken och känner sig urholkad. Under tiden har han också föreläst om heder för ungdomar. Fler än 667 stycken. Nu arbetar han med ett material om rätten att välja.

Är heder ett fenomen som inte är svenskt? Asaad talar om det universella och med Heltnes bok i bakhuvudet känns det självklart. Problemet är att vissa unga, flickor och pojkar, inte själva får välja sitt liv. Hur frigör vi oss från tanken att vi i Sverige står utanför problematiken, att inse att det faktiskt rör oss alla?

Det fattas kärlek i samhället, säger Heltne och funderar över den fria viljas och om vi verkligen har en fri vilja att välja kärlek, eller om det är så att det bara finns ett till synes fritt val. Välj vad du vill, men väljer du fel så hamnar du i helvetet. Som att få välja vilken färg som helst, bara man väljer svart. Vad är religionens betydelse för ofriheten idag? Asaad berättar att han träffat massor av ungdomar från alla religioner och tycker inte att heder ska ses som ett religiöst problem, det handlar om kulturer och de krav som finns även för en etnisk svensk, som måste välja rätt skola för att familjen har gjort det. Det som behövs är en förändring av attityder.

Heltne påpekar ändå att alla bokstavstroende, oavsett religion eller övertygelse, är farliga. Handlar det om religion, eller struktur och kultur. Han berättar att han fortfarande är troende och hoppas att religionen inte är så styrande som han tror och som han upplevt. För honom handlar det mer om en känsla och ett trivsamt rum att vara i.

IMG_2444.JPG

Läs också:

Underbart är kort

fyrahundrafemtio_ettan_600-564x749

I nästan tre nummer fick jag äran att vara med i arbetet med Fyrahundrafemtio på ett litet hörn. Kreativa människor med idéer nog att fylla många nummer till, men tyvärr blir det inte så, då det dubbelnummer som i princip färdigställts i sommar, inte kommer att gå i tryck. Istället blir det konkurs för en tidning som jag fortfarande tror behövs i en värld där även litteraturvärlden blir mer och mer glassig. Det är synd att det inte får finnas en annan sorts magasin, där ytan underordnad, där reportagen är annorlunda och vinklarna nya. Missa inte intervjun med Simona Ahrnstedt eller reportaget från Kautokeino med fantastiska bilder. Jag bjuder också på tre boktips och en trio bra litteraturpoddar. Du kan läsa det sista numret här.

Tack till de förlag som bidragit med bokcirkelsfrågor till de böcker jag valt ut i Cirkeln. Synd att det inte blev fler tips, men håll i minnet att Lasse Winkler är en katt med minst nio liv. Jag är helt säker på att både han och resten av redaktionen kommer att synas på ett eller annat sätt även i framtiden.

 

 

Läs också:

Det går upp och ner

Augusti var ingen bra läsmånad. Endast 8 lästa böcker och statistiken för 2014 är inte direkt bra, jämfört med tidigare år. Jag känner när jag försöker läsa att blicken flackar och jag kommer ständigt på andra saker jag måste göra. Dags att prioritera lästid med andra ord. September är dock av tradition en kass läsmånad. Får se om jag kan bryta trenden i år. Det har dock inte börjat bra alls. Noll utlästa böcker hittills, men säkert tio påbörjade saknar fokus.

Bäst i augusti var:

Du försvinner av Christian Jungersen

Det här är vår tid av Fanny Härgestam

Min nattbror av Joanna Hellgren

 

 

Skärmdump 2014-09-06 21.01.36

Läs också:

Bara titta lite

Vet inte om jag tycker att det är helt schysst mot oss abibliofober att saluföra böcker i mataffären. Just idag stod jag emot frestelsen att bära hem en ny bok, men det har mer att göra med att huset är visningsstädat, än att jag blivit av med mitt köpberoende.

Ofta talas det om att internetbokhandlar är ett hot mot fysiska diton, men borde inte de gigantiska pockethyllorna i mataffärerna utgöra ännu större konkurrens? Om inte annat borde det värnas om oss bokberoende.

bild(49)

Läs också:

Septemberböcker

9153_250

Ett urval av septemberutgivningen, en lång rad titlar som jag önskar att jag får tid att läsa. Och nej, det kommer inte att ske i september, men kanske någon gång. De är i olika genrer och för olika åldrar. Septemberböcker enligt O helt enkelt.

 

Tom, lille Tom, Barbara Constantine, [sekwa]

Vi ses imorgon, Tore Renberg, Atlas

Standard, Nina Bouraoui, Elisabeth Grate Förlag

Dora Bruder, Patrick Modiano, Elisabeth Grate Förlag

Ljudet av sådant som faller, Juan Gabriel Vásquez, Brombergs

Dvärgen, Per Lagerqvist, Brombergs

Ett oemotståndligt förslag, Birgitta Bergin, Bokfabriken

Slut – Symbolisterna vid tidens ände, Kristoffer Leandoer, Pequod Press

Cirkus Smuts, Anna Fock, Ersatz

Röd kärlek, Maxim Leo, Historiska Media

Himmelstrand, John Ajvide Lindqvist, Ordfront

Torskarnas Pride-parad, Sara Hansson, Galago

Kunskapens frukt, Liv Strömquist, Galago

Máni Steinn – Pojken som inte fanns, Sjón, Alfabeta

Människor som ljuger, Malin Isaksson, Alfabeta

Den umbärliga, Sigrid Combüchen, Norstedts

Precis som att börja om, Ninni Holmqvist, Norstedts

Blod rödare än rött, Arkan Asaad, Norstedts

Den stumma flickan, Michael Hjort och Hans Rosenfeldt, Norstedts

Med blod i skägget, Daniel Galera, Norstedts

Brev från Tove Jansson, Norstedts

Ett så starkt ljus, Lyra Ekström Lindbäck, Modernista

Svarta vatten, Attica Locke, Leopard

Det otäcka könet, Marcus Priftis, Leopard

Skymningslandet, Marie Hermansson, Albert Bonniers Förlag

Med sina läppars svalka, Theodor Kallifatides, Albert Bonniers Förlag

Future Perfect, Mara Lee, Albert Bonniers Förlag

Beckomberga – Ode till min familj, Sara Stridsberg, Albert Bonniers Förlag

Livet av Ken Ring, Albert Bonniers Förlag

En enda natt, Simona Ahrnstedt, Forum

De andras hus, Rhidian Brook, Forum

Mot monsunens hjärta, Kristian Gidlund, Forum

Älskade Elijah, Christie Watson, Massolit Förlag

Nödrop från lyckobubblan, Johanna Stenius, Ica Bokförlag

Etthundra mil, Jojo Moyes, Printz Publishing

Syskonen Malaquias, Andrea del Fuego, Natur & Kultur

Drömmen om Sverige, Niklas Orrenius, Natur & Kultur

Det opålitliga hjärtat, Morgan Larsson, Piratförlaget

Hon som älskade honom, Sara Kadefors, Piratförlaget

Plan B, Jonathan Tropper, Gilla Böcker

Cirkusdeckarna och juvelmysteriet, Dan Höjer & Stina Lövkvist, Semic

I drottningens namn, Jo Salmson, Bonnier Carlsen

Miriam om natten, Maria Nygren, Bonnier Carlsen

Själar i skymningen och andra spökhistorier, Dan Höjer, Natur & Kultur

Vi ses i Obsan, Cilla Jackert, Rabén & Sjögren

Det lilla huset på prärien, Laura Ingalls Wilder, Rabén & Sjögren

Onanisterna, Patrik Lundberg, Rabén & Sjögren

Otto är en noshörning, Ole Lund Kirkegaard, B Wahlströms

Världens viktigaste kyss, David Levithan, Gilla Böcker

Jag ger dig solen, Jandy Nelson, Gilla Böcker

Läs också:

Jag minns Birgitta Stenberg

Picture 540

 

Foto:Elisabeth Ohlson Wallin

 

Birgitta Stenberg har dött och hennes ansikte lyser mot mig från omslaget på Vi Läser, som jag ännu inte hunnit läsa. Jag tänker på damen som jag och mamma lyssnade på för ett par år sedan, som så passionerat pratade om sitt liv, sin kärlek och sina bin. Filmen Alla vilda hade just haft premiär och hon förstod inte riktigt varför publiken på premiären satt tårögda efter filmen.

Jag förstod, utan att ha sett den. Birgitta Stenberg gick rätt in i mitt hjärta. Hennes energi, hennes chosefrihet imponerade och inspirerade. Jag håller mig Maria Sveland, som i DN kallar henne en stor feministisk förebild.

Birgitta Stenberg var svårt sjuk, men ändå känns det sorgligt att hon är borta.

Läs gärna mitt inlägg från författarfrukosten på Ale bibliotek.

Läs också:

Rätt, men fel

Veckan har varit minst sagt intensiv. Nytt jobb, visserligen på en arbetsplats jag känner till och typ 150 nya elever har gjort att det snurrat gött i huvudet. I onsdags var de nya ettorna på läger och på kvällen var alla lärare där. Vår uppgift var att presentera oss med hjälp av ett föremål och jag hade självklart med min Kindle och dessutom en pappersbok. Jag avslöjade att jag lider av abibliofobi och att böcker och ord är min passion.

Just den här veckan har jag däremot inte hunnit läsa någonting i princip och jag blir lite orolig för hur jag ska hinna läsa och jobba samtidigt. När dagarna dessutom regnar bort blir det lätt så att eventuellt lediga eftermiddagar spenderas framför datorn, istället för med en bok. Inte bra.

Så visst är det så att jag lider av abibliofobi, men kanske lider jag mer av tidsbrist. Rädslan för att inte få någon lästid. Vad heter den fobin egentligen? Tempuspenuriafobi?

Läs också:

« Older Entries