Category Archives: Böcker Allmänt

Veckans ord på L: Mina svar

l

Med en begynnande förkylning sov jag bort lite för mycket av gårdagen och mina tankar kring veckans ord publiceras därför idag.

Just nu läser jag (bland mycket annat) Mamma är bara lite trött av Sara Beischer, där huvudpersonen Minna är allt annat än lagom. Igår när jag läste den första delen, där Minna är hyperstressad och på väg mot kollaps fick jag nästan ångest själv. Samtidigt insåg jag att jag faktiskt inte är speciellt stresad just nu. Inte jämfört med Minna.

Pija Lindenbaums fina Jag älskar Manne handlar bland annat om att leka. Vi träffar tre vänner i sandlådan och jag tycker verkligen om hur Lindenbaum tar sina små läsare på allvar.

Att skriva om sitt liv är vanligt att kändisar gör. I små portioner läser jag Elvis Costellos Skamlös musik & bleknande bläck och som alltid när jag läser memoarer är jag lite kluven. Inte för att det är en dålig bok, men för att memoarformen inte alltid är så himla rolig.

Varje dag är tjuvens dag av Teju Cole är egentligen ganska långsam, men  ändå har den ett driv. Huvudpersonen flanerar och funderar kring det han ser i Lagos.

Lördag av Ian McEwan handlar om vad som händer hjärnkirurgen Henry Perowne under en lördag i London.

 

 

Läs också:

Bookerprisets korta lista 2016

Jag studerade långa listan till årets Man Booker Prize och utan att ha läst någon av böckerna tippade jag den korta listan. Vissa författare och vissa teman brukar glida vidare lättare än andra.

De här titlarna är de som är kvar i leken:

The Sellout av Paul Beatty, USA

Hot milk av Deborah Levy, Storbritannien

His bloody project av Graeme Macrae Burnet

Eileen av Ottessa Moshfegh, USA

All that man is, David Szalay, Storbritannien

Do not say we have nothing av Madeleine Thien, Kanada

 

Lite oväntat att J M Coetzee och Elizabeth Strout inte återfinns på listan, det hade jag tippat. Att Levy, Szalay, Moshfegh och Thien finns där är kul, deras böcker är jag sugen på att läsa.

Vinnaren avslöjas 25/10.

 

 

Läs också:

Bästa böckerna enligt gymnasieettor

Jag har träffat ungefär 80 nya elever de senaste veckorna och en spontan reflektion är att de verkar läsa mer än elever gjort på flera år. Visst finns det fortfarande någon som säger sig aldrig ha läst en bok, men de är värre än vad jag vant mig vid. Förhoppningsvis är det så att skolorna satsat på läsning och anammat en mer organiserad form av läsundervisning sedan PISA-paniken startade. Jag hoppas på en uppåtgående trend, men vågar inte riktigt ropa hej ännu, trots att den inledande diagnosen som ettorna gör också ser bättre ut än de gjort de senaste åren. Bjuder dock på böcker mina elever har som favoriter, där några är klassiska svensklärarfavoriter, medan andra mer verkar vara egna val. Egentligen är det ointressant varför de läste, utan mer intressant att böckerna stannat kvar.

Jellicoe Road av Melina Marcetta

Carrie av Stephen King

Harry Potter and the Cursed child av J K Rowling

Wallflower av Stephen Chbosky

Katherine-teorin av John Green

Cirkel-triologin av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg

I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell

Ett UFO gör entré av Jonas Gardell

Hobbiten av J.R.R. Tolkien

Maze runner av James Dashner

Hungerspelen av Suzanne Collins

 

 

 

Läs också:

Böcker att se fram emot i september

Det kommer så mycket bra böcker i september att jag drabbas av hysterisk lässtress. Det här är ingen sammanställning av allt som ges ut, utan de böcker jag ser fram emot. Förhoppningsvis hinner jag läsa i alla fall ganska många. Vilka septemberböcker vill du läsa?

Baserad på en sann historiaDelphine de Vigan, september, Sekwa förlag.

Mornitologen, Johanna Thydell, 1 september, Alfabeta bokförlag.

Som universum, ungefär, Jón Kalman Stefánsson, 3 september, Weyler förlag.

Bye, bye blackbirdJesper Stein, 5 september, Norstedts.

Oktober är den kallaste månaden, Christoffer Carlsson, 7 september, Gilla Böcker.

En nästan sann historia, Mattias Edvardsson, 7 september, Forum bokförlag.

FlickornaEmma Cline 8 september, Natur & Kultur.

Flykten från Kabul, N.H. Senzai, 8 september, Natur & Kultur.

Urskilja ossSara Mannheimer, 8 september, Wahlström & Widstrand.

Aftonland, Therese Bohman, 12 september, Norstedts.

Norma, Sofi Oksanen, 13 september, Albert Bonniers Förlag.

Ingen normal står i regnet och sjunger, Sara Ohlsson, 14 september, Gilla Böcker.

Kvinnor i strid, Anna Larsdotter, 19 september, Historisk media.

De dödas verkliga antal, Lotta Olsson, 20 september, Albert Bonniers Förlag.

Björnstad, Fredrik Backman, 21 september, Piratförlaget.

Flickan och skammen, Katarina Wennstam, 23 september, Albert Bonniers Förlag.

Änkan, Fiona Barton, 28 september, Massolit förlag.

Avskedsfesten, Anna Fredriksson, 28 september, Forum bokförlag.

Forever young, Johan Ripås, 28 september, Piratförlaget.

Allt som blir kvar, Sandra Beijer, 29 september, Natur & Kultur.

Skotten i Köpenhamn, Niklas Orrenius, 30 september, Albert Bonniers Förlag.

Drick värmen ur min hand, Bengt Ohlsson, 30 september,  Albert Bonniers Förlag.

Läs också:

Yttrandefrihet är svårt

Bokmässan i Göteborg har tema yttrandefrihet i år. Det låter enkelt. Alla ska få säga sin åsikt i ett demokratiskt samhälle. Motsatsen till yttrandefrihet är censur och det vill vi självklart inte ha. Så avslöjades idag att Nya tider ska ställa ut på Bokmässan. En tidning som anses högerextrem, men också en tidning som har presstöd. Reaktionerna har varit många. Lina Neidestam, som skapat serien Zelda skulle ha medverkat i ett flertal punkter under Bokmässan och väljer nu att ställa in.

Jag tänker inte länka till Nya tider, men de skriver själva om hur pengar samlats in för att de ska kunna delta på mässan. Minst sagt främlingsfientliga sajten Avpixlat, som jag absolut inte tänker länka till, hävdar att det handlar om panik hos kulturvänstern, men jag kan inte låta bli att känna att det här är ett steg i en normalisering av alternativ media som vinklar världen för att öka främlingsfientlighet. Många anser att denna alternativa media avslöjar sanningen, som traditionell media mörkar. För mig är det uppenbart vilka som vinklar och mörkar. Den som lever i en värld där Nya tider, Fria tider, Avpixlat och andra högerextrema medier står för sanningen, får onekligen en skev bild av verkligheten. Det handlar inte ens om vinklingar, utan rena lögner.

Är det då ett skäl att tysta dem? Spontant svarar jag självklart nej. Yttrandefriheten är en grundläggande frihet i en demokrati, men ändå kan jag inte låta bli att önska att lögner och extremism inte ska normaliseras. Petter Larsson på Aftonbladet anser att de borde portas, författaren Henrik Arnstad menar att Nya tider snarare minskar yttrandefriheten än ökar den, då deras närvaro på mässan skrämmer andra till tystnad. Bokmässans vd Maria Källsson menar dock att alla som inte bryter mot svensk lag kan vara en del av mässan.

Mycket enkelt och mycket svårt på samma gång onekligen. Ena stunden landar jag i att yttrandefriheten självklart innebär att Nya tider ska få finnas på Bokmässan, samtidigt tänker jag i andra stund att det inte är en rättighet att delta i ett evenemang och att vissa åsikter varken borde accepteras eller normaliseras. Men det är svårt, det är det. Principiellt gör Bokmässan rätt, men jag är inte riktigt bekväm med det. Samtidigt kan jag inte annat att hålla med Johannes Klenell, Galago om att det liknar en storm i ett vattenklas. Som han påpekar i sin text Några tankar om nazister på Bokmässan kommer de inte att stå i centrum, utan på en ganska undangömd plats. Ett citat från texten får avsluta detta inlägg:

 

Varför skriver vi det här då, jo för att det är viktigt att undvika den visklek som uppstått där det är lätt att tro att mitt på mässan kommer en fyrtio kvadratmeter stor nazistmonter stå, bemannad av tiotals SS-officerare. Sanningen är nog snarare att det kommer vara tre sura gubbar vid ett ensamt bokbord. Det kommer inte vara omöjligt att göra motstånd genom information på plats. Det är bra att vara arg, men synd om vi ska skrämma upp varandra.

 

Läs också:

En dansk lista

Nu har Kulturkollo börjat med temaveckor igen efter sommarlovet och först ut är en vecka om Danmark. Veckans utmaning består av fyra punkter och något fler än fyra tips blir det från mig. Det där med att begränsa sig är inte riktigt min grej.

 

Min bästa danska författare/bok

Jag tycker verkligen om Alfabet av danska poeten Inger Christensen. Hon är verkligen helt fantastisk! Läs mer om henne i mitt julkalenderinlägg.

En bra dansk bok jag läste ganska nyss är Du försvinner av Christian Jungersen. Då sa jag att jag skulle läsa mer av honom, men det har ännu inte blivit av. Jag vill dock det fortfarande.

 

Min bästa danska film

Som alltid när det gäller film är mina favoriter hopplöst daterade. Jag är svag för Mads Mikkelsen och första filmen jag såg med honom var superläskiga Pusher. Det var på en filmfestival i Göteborg och jag var hyfsat rädd under promenaden hem över Masthuggsberget till Majorna sent på kvällen. Den sitter kvar fortfarande, men jag har faktiskt inte vågat se fortsättningsfilmerna.

Regissören Susanne Bier är annars en favorit som gjort många bra filmer. Även där dyker Mikkelsen ofta upp.

 

Min bästa danska TV-serie

Jag har faktiskt inte sett Bron, det borde jag självklart göra. Mina favoriter är gamla som gatan även när det gäller tv-serier. Det går nämligen inte att bortse från fantastiska Matador, som sändes första gången med början 1978. Jag skulle verkligen vilja se om den.

Lite färskare är Nikolaj och Julie om sex vänner med fina skådespelare. Jag är helt klart mer förtjust i dramaserier än actionserier.

 

Mitt bästa danska kulturtips

Bäst vet jag inte, men jag är uppvuxen med Kim Larsen och Gasolin’ och vill ändå nämna dem. Det här är en av mina favoriter:

Läs också:

Crimetime – inte för lärare från västkusten

Sharon Bolton

Sharon Bolton

Programmet på Crimetime Gotland 17-20 augusti lockar onekligen med namn som Sharon Bolton och Elizabeth Hand. Tyvärr är det helt omöjligt att som lärare få ledigt precis när höstterminen startar och att åka från Göteborg till Gotland bara över lördag-söndag är inte aktuellt.

Lite avundsjuk är jag allt, men jag har i alla fall Sigtuna att se fram emot. Sedan blir det Bokmässan på hemmaplan i september och självklart Stockholm Literature i oktober. Det känns helt klart som en bra litteraturhöst också utan Crimetime.

Vilka kulturevenemang ser du fram emot i höst?

 

Foto: Michael Webberly

Läs också:

Laddar för litteraturhösten

img_3563.jpg

Jag tillhör de som mycket gärna vill ha sol och värme och som visserligen gillar mitt jobb, men gärna skulle slippa jobba än på några veckor. Det finns dock fördelar med hösten, som Sigtuna Litteraturfestival en litteraturfestival som går av stapeln sista helgen i augusti. Faktisk är det mitt första besök i Sigtuna och jag ser verkligen fram emot det. Mest ser jag fram emot att lyssna på Elisabeth Åsbrink, Bob Hansson och Qaisar Mahmood. Tyvärr verkar det bli tajt att hinna med Anne Enright, men jag skulle gärna vilja. Nedan är det program jag spontant satte ihop. Det hinner säkert att ändra sig.

Skärmklipp 2016-08-02 20.42.05

 

Läs också:

Not the Booker Prize’s Very Long List

Jag ska erkänna att min sommarläsning varit ovanligt lättsmält och trots detta har jag läst mindre än vanligt. Jag hoppas på en bättre läshöst och då är det alltid kul att botanisera bland diverse listor och diverse bokpriser för att hitta guldkornen. Förra veckan presenterade Man Booker Prize sin långa lista för 2016 och nu har The Guardian satt ihop en alternativ lista med böcker de menar är bättre. En “very long list” för “Not the Booker Prize” och ja, den är verkligen lång. Över 100 titlar finns representerade och läsarna uppmanas att rösta på sin favorit.

Visst är det lättare att verkligen få med guldkornen när listan innehåller hur många böcker som helst, men visst finns det en poäng i att de stora prisernas nomineringslistor väldigt sällan är speciellt breda. Det finns en viss sorts böcker som alltid återfinns på dessa listor och ibland blir det nästan lite skrattretande.

Så här skriver Sam Jordison om Man Booker Prizes långa lista:

[…] I always feel that its longlist is just as notable for its omissions as the books that are chosen. This year was no exception. A few good books sometimes sneak on there – but dozens more don’t make it.

 

Och visst är det så att alla böcker inte finns med på listan, det hade nästan varit löjligt. Jag gillar på ett sätt de lite snobbiga litteraturprislistorna, men jag skulle verkligen önska att de inte vore fullt så homogena som de nästan alltid är. Egentligen är de ganska homogena oavsett pris, även i ett mer folkligt pris som Årets Bok vänder sig till en speciell publik. Där handlar det mer om popularitet än något annat. Jag skulle dock hävda att god kvalitet och goda försäljningssiffror inte alltid hör ihop, inte heller är krigsskildringar av medelålders män heller automatiskt av hög kvalitet.

Kika gärna in här för att se det oändliga listan. Kanske hittar du några favoriter. Själv blev jag mest matt av mängden titlar och ganska glad trots allt över att Man Booker Prize nöjde sig med 13. Det verkar dock som om även Not the Booker Prize kommer att presentera en kortare lista. Det kan bli spännande. Förra årets vinnare Fishnet av Kirstin Innes är helt okänd för mig.

Läs också:

Nya böcker i augusti

NarGryningenDrojer-521x800

Det kommer självklart ut en massa böcker i augusti, men här är de jag ser fram emot mest.

America, Philip Roth, 3 augusti, Albert Bonniers Förlag.

Där gryningen dröjer, Anna Lihammer, 15 augusti, Historisk media.

Flickorna på Englandsbåten, Lone Theils, 22 augusti, Norstedts.

Slutet på världen som vi känner den, Erlend Loe, 23 augusti, Alfabeta bokförlag.

Gömda kroppar, Caroline Kepnes, 24 augusti, Forum bokförlag.

Alla hjältar blir förlåtna, Chris Cleave, 31 augusti, Brombergs Bokförlag.

Den gröna vägen, Anne Enright, 31 augusti, Brombergs Bokförlag.

Skamlös musik & bleknande bläckElvis Costello, 31 augusti, Norstedts.

 

Vilka augustiböcker längtar du efter?

Läs också:

« Older Entries