enligt O

Tankar från en bokberoende

Kategori: Biografier

Påminnelse om aktuell bok

Det-riktiga-landslaget1-300x459 (1)

Hjärtat började klappa redan under nationalsången och än så länge (det har gått en kvart) spelar svenska landslaget riktigt bra. Oavsett resultat i dagens match har de gjort en fantastisk turnering, men visst skulle det sitta fint med ett guld.

Dagen till ära vill jag påminna om Det riktiga landslaget av Moa Svan. Så här skrev jag om den när den var alldeles färsk:

Ju mer jag läser i Mia Svans bok, desto mer förbannad blir jag. Det blir så pinsamt tydligt hur stor del av fotbollsuppmärksamheten som herrarna får trots att de, som Svan påpekar, inte har spelat ett stort mästerskap på många år och dessutom inte har mer än ett drygt 20 år gammalt brons att skryta med. Missförstå mig rätt, jag älskar att titta på fotboll, men Svan har en rejäl poäng då hon påpekar att de största stjärnorna finns i det riktiga landslaget. Hon lägger fram bevis på bevis för varför det är Pia Sundhagens landlag, inte Erik Hamréns dito, som är det riktiga landslaget. Det är Lotta Schelin som gjort flest mål och Therese Sjögran som gjort flest landskamper. Det handlar inte om Anders Svenssons bil eller Zlatan Ibrahimovics taskiga inställning till sina kollegor i det riktiga landslaget, inte heller om svenska fotbollsförbundets kassa bortförklaringar, utan om att riktigt bra idrottsutövare inte får den uppmärksamhet och cred som de förtjänar.

Hela inlägget hittar du här.

Det känns som att det vänder nu. En OS-final för Sverige, för svenska landslaget är vad det talas om nu. Inte damlandslaget. Inte för att det är något fel med damer, men äntligen känns det som att de här ruskigt duktiga fotbollspelarna faktiskt är det riktiga landslaget. Klart är i alla fall att mina barn fått nya idoler att lägga till Lotta Schelin.

Nu håller vi tummarna för en medalj av den ädlaste valören.

När biografier förstör

söderberg

Hjalmar Söderberg är en av mina absoluta favoritförfattare. Om någon tvingar mig att välja en favoritbok blir det Den allvarsamma leken, som trots att den kanske inte drabba mig lika hårt när jag läste om den för något år sedan, är det ändå en fantastisk bok. Jag tycker också väldigt mycket om Doktor Glas och många av hans noveller är bland de bästa noveller som skrivits.

Nu när Kulturkollo har verklighetsvecka tänkte jag förbereda mig genom att läsa boken Märta och Hjalmar Söderberg – En äktenskapskatastrof. Det borde jag kanske inte gjort. Det är liksom svårt att beundra Hjalmar Söderberg så mycket längre och då har jag ännu inte kommit till den passage som Anders Q Björkman varnar för här. I sin bok hävdar Johan Cullberg och Björn Sahlin att Söderberg fick sin fru Märta inspärrad för sinnessjukdom, trots att hon inte kanske var vansinnigt jobbig, men inte vansinnig. Han gjorde det för att bli fri att gifta om sig. Jag tycker kanske att det gör honom vansinnig och har svårt att läsa vidare, men tar några sidor i taget med målet att läsa ut boken.

Kanske är det vad som skrämmer mig med biografier, att sanningen som avslöjas inte alltid är den en vill ha. Jag får se om det någon gång blir ett regelrätt inlägg om Märta och Hjalmar Söderberg – En äktenskapskatastrof och om den blir utläst.

Det är fredag, feministisk fredag.

9789100580001

Har just ätit rödtunga och druckit ett glas vin. På altanen är det fortfarande varmt och jag sitter där med en bok om fascinerande kvinnor, som tyvärr fått allt för lite uppmärksamhet.

Ulrika Knutsons bok Kvinnor på gränsen till genombrott, har stått på min läslista i en halv evighet. Äntligen har jag börjat läsa och jag är fast. Vilka förebilder de är kvinnorna kring Fogelstads folkhögskola. Mycket troligt skulle de själva inte kalla sig feminister, men sällan har jag läst om kvinnor som spelat så stor roll.

Trevlig läshelg på er alla. Jag planerar att läsa järnet i helgen, det har blivit allt för lite av den varan de senaste veckorna.

 

I teorin gillar jag

Jag läser mycket, men det går inte att komma ifrån att viss läsning bara sker i tanken. Tidskrifter till exempel, idén är så bra och jag prenumererar på några, köper andra, men läser få. Det blir för snuttifierat och då tröttnar jag och är det riktigt långa, ingående reportage försvinner orken allt för ofta.

Även ljudböcker låter så himla bra i teorin. Tänk att kunna läsa på promenad, i bilen, på bussen ja när som helst. Problemet är bara att jag börjar tänka på annat, vilket jag också gör när jag läser i vanliga fall, men problemet är att jag slutar läsa en bok då, medan boken i örat fortsätter. Nu lyssnar jag mer då bilstereon inte funkar som den ska och Den röda grevinnan är faktiskt riktigt njutbar.

Biografier och memoarer finns det ganska många av i mina hyllor. Jag gillar nämligen tanken på att läsa om intressanta personer, men inte sällan blir jag besviken. Det är vanligt att köra på en helt kronologisk berättelse och då tar det så väldigt lång tid innan det blir speciellt intressant.

Rea-böcker är alltid böcker jag tänker att jag ska läsa. Faktum är att jag aldrig köper böcker för att ha dem i hyllan, även om de ibland fastnar där. Antagligen handlar det om att det är böcker jag sällan hinner längta efter. De bara finns där och jag tar hem dem utan närmare eftertanke.

Ändå tycker jag att jag blandar och ger rätt mycket när det kommer till läsning, men vissa böcker kommer jag liksom aldrig till skott med. Hur är det för dig? Vilken läsning gör du bara i teorin?

 

Allt om min mormor

Nu i juni gavs Min mormors historia ut på Månpocket. Den innehåller tolv författares porträtt av sin mormor. Kvinnohistoria när den är som bäst där vi lär känna författarna, deras mödrar och mest av allt deras mormödrar.

Birgitta Stenberg inleder och berättar om Alma som inleder ett opassande förhållande och får fly hem med en oäkting i magen. En osannolik, vacker och mycket tragisk historia.

Märta Tikkanen berättar om sin mormor som får uppfostra sex barn själv då maken lever sitt liv. Varför lämnas kvinnor så ofta med ansvaret?

Agneta Pleijels mormor föddes i Indonesien och var en udda fågel i Sverige. Vid första anblick tycktes hon stå i underläge gentemot sin man, men frågan är hur det egentligen var.

Katarina Mazetti vet inte mycket om sin mormor och berättar istället om sin farfars mor Cecilia Mazetti. Inte heller Maria Sveland kände sin mormor och hennes mamma är inte till mycket hjälp. Bodil Malmsten kan inte skriva om sin mormor, då hon inte längre har något språk. Mormors modersmål är utsuddat, borta, oanvändbart. Inger Frimansson berättar om sin brevskrivande mormor Karin.

Maria Ernestam berättar om sin väldigt självständiga mormor som levde för sig själv, inte för någon annan. Inte ens för sina barn.

Jag tycker om berättelsen om Emma Hambergs mormor, som var ett mirakel liksom Emma själv. Hon sjöng hellre än grubblade och klarade, liksom Emma alla motgångar med bravur. Jag ler åt Mian Lodalens berättelse om toffelblomman, fascineras av Zinat Pirzadehs mormor som offrar så mycket för sitt barnbarn och känner igen mig i Åsa Linderborgs byxklädda förebild.

Det här är en både trevlig och gripande bok som fick mig att fundera på min egen mormor. Hon är en ung 83-åring som verkligen avskyr att bli gammal. Det har hon alltid gjort. Jag vet ingen som har en så ungdomlig mormor som jag. Hon läser troget min blogg, finns på Facebook, köper böcker på adlibris om hon får något bra mail-erbjudande och hon läser gärna på både svenska och engelska.

Min mormor har alltid gått sin egen väg. Hon var enda barnet till min gammelmormor och gammelmorfar. De satsade allt på henne och hon fick en fin utbildning. Hon har arbetat hela sitt liv. Ett barn fick hon, men någon hemmafru blev hon aldrig. Hon och morfar har ett riktigt jämställt förhållande, förutom att hon saknar körkort. Bilen överlåter hon åt sin man, men när det gäller hem och familj delar de väldigt lika. Ovanligt lika för att tillhöra den generation de gör.

Läs om mormödrar du också och fundera över din egen. Det är en riktigt trevlig bok och en trevlig sysselsättning!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-07-02

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: