Category Archives: Barnböcker

Vilken superkraft vill du ha?

  By enligt O | 2011/11/20 - 09:00 | Barnböcker
1 Comment

Man tager vad man haver och just nu ligger ett gäng vällästa barnböcker och väntar på att få ett inlägg. Det kommer alltså att dyka upp fler boktips för de riktigt unga än vanligt och jag hoppas att grabbarna O vill hjälpa mig lite. Just att göra saker på beställning är inte riktigt deras grej. Undra vem de ärvt det från?

Första boken ut är en rolig bok av Johan Unenge som heter Superkrafter Från osynlig till supersmart. Där presenteras en hel rad spännande superkrafter som att kunna flyga, tala med djur och resa i tiden. Fördelarna med alla krafter diskuteras, men också nackdelarna. Det finns också tips på hur man kan testa om man gillar superkraften. Vill du hypnotisera någon kan du t.ex. gå in till dina föräldrar när de sover och viskande upprepa något flera gånger och förhoppningsvis få dem att göra det.

Vi hade trevligt när vi läste boken då det fanns massor att prata om. Jag gillar att läsa böcker där vi kan läsa en sida och sedan diskutera den. Storebror skulle helst vilja vara osynlig och vi pratade massor om fördelarna som att man kan få reda på massor av hemligheter, men att man faktiskt också kan få höra sådant man inte vill höra. Hur funkar det med kläderna? Ja det finns det också ett avsnitt om. Tar man med sig kläderna när man blir osynlig, eller kan man riskera att bli synlig och naken? Hur man testar att vara osynlig? Att sitta så tyst i soffan att resten av familjen glömmer att man är där.

Lillebror var mest sugen på att kunna flyga, men var lite rädd för att flyga vilse. han gillar att klättra i träd och det var just på detta sätt man tipsas att testa om man gillar att flyga. Frågan är ju hur man håller en sådan superkraft hemlig?

Jag gillar den här boken då den tar sina läsare på allvar utan att för den delen vara torr och tråkig. Vi rekommenderar den till alla barn runt 5-8 sådär som gillar att leka superhjältar.

Läs också:

Grabbarna O:s nya favorit

  By enligt O | 2011/11/17 - 07:24 | Barnböcker
8 Comments

“Men maaammaaa, jag kommer aaaldrig att kunna sooomna om jag inte får läsa nästa bok  nuuuuuu”, klagade Lillebror när vi läst ut första boken om Nelly Rapp som ska bli Monsteragent. Den inledande boken i serien, som nu består av tio böcker, heter Monsterakademien och vi får träffa Nelly, hennes föräldrar och hunden London.  Viktigast är nog ändå farbror Hannibal som bjuder familjen på middag. De andra gästerna är vuxna och flera har skyltar med siffror på sig. På farbror Hannibals skylt står en nia.

Under middagen lämnar Nelly och London de vuxna och blir mer eller mindre lurade in i en mörk och läskig gång som leder till ett klassrum. Där finns läraren Lena-Sleva som vill testa om Nelly kan vara en framtida monsteragent.

Böckerna om Nelly Rapp är författade av enormt produktive Martin Widmark och ful-kul illustrerad av Christina Alvner. Monsterakademien är kul att läsa högt, lite lagom läskig med en vampyr som nästan finns på riktigt och med löften om mycket spännande händelser i framtida böcker.

Nu somnade visserligen Lillebror efter typ en minut, men vi kommer ändå att läsa fler böcker i serien. Egentligen är kanske mina grabbar lite för små för de här böckerna, men vi kör på ändå.

Läs också:

Okej, just nu går det bra

  By enligt O | 2011/10/10 - 07:45 | Barnböcker
3 Comments

Jag avskyr alla hemska plastleksaker som kommer hem med ungarna efter ett besök på McDonalds. Lättast hade så klart varit att skita i att äta skräpmat, men måste man så måste man. Igår letade vi bil och efter en sådan pärs, eller rättare sagt under en sådan, är det skönt att muta ungarna på något sätt.

Igår var det i alla fall inga hemska plastleksaker som bjöds, utan två böcker som förgyllde nattningen igår. Pippi Långstrump i serieform var riktigt rolig, men oväntat kul hade vi när vi läste Bente Olesen Nyströms En tur med hunden, som visserligen innehöll ganska lite text, men fantastiskt fina bilder som gick att titta på hur länge som helst. Inte sällan helt galna och grabbarna O skrattade högt åt alla tokigheter.

 

Läs också:

Nostalgi på hög nivå

  By enligt O | 2011/09/10 - 15:40 | Barnböcker
Leave a comment

Jag var hos mamma och pappa idag och hittade en av mina barndomsfavoriter i hyllan. Historien om de två skafferitrollen Pickel och Kurri som bor i fru Elma Jönssons skafferi. Boken utkom 1956 och är skriven av Britt G Hallqvist, med fina illustrationer av Eva Laurell.

Gammal är den och sönderläst, men grabbarna O gillade den dock riktigt mycket. Lite gammaldags språk, men en söt historia om den ordentliga Pickel som får sällskap i sitt skafferi av Kurri, ett mycket busigare troll, som dessutom talar på vers. Kanske dags för nyutgåva?

Läs också:

Bok och musik för alla ungar

  By enligt O | 2011/06/26 - 07:41 | Barnböcker
4 Comments

Jag och grabbarna O har läst Prinsessans Rockband några gånger, men först idag hunnit skriva ordentligt om den och den tillhörande cd:n.  Första gången vi läste den hade vi också med gästrecensenten Storkusinen som är 8,5 år. Hon tyckte att den var bra, men lite kort. Lillebror hälsar att den är jättebra, men mer tänker han inte säga.

Vi får följa med till Veras nybyggda dansbana som är utan publik. Det finns nämligen inget band som spelar musik. En gång hade prinsessan ett rockband med trollkarlen, prinsen, skelettet och draken. Hon bestämmer sig för att söka upp dem för att återförena bandet och fixa musik och publik till Vera.

Det är en riktigt söt och bra bok, där det största problemet är hur de ska förhindra att draken eldar upp trummorna eller, hemska tanke, hela rockbandet.

Som vanligt bjuder Per Gustavsson på skön humor och en charmig historia. Inte så mycket äventyr och definitivt inte läskigt, men helt klart läsvärt.

Prinsessans rockband är inte bara en bok, det är en skiva också med låtar skrivna av er Gustavsson och Johan Eckman, producerade av den senare. Clara Holmström sjunger fint och får ibland sällskap av Per Gustavsson. Körar gör Johan Eckman, Rakel Thunander, Dan Sigurdson m.fl. med bravur.

Här följer lite live-bloggning från får genomlyssning. Storebror, snart 6 år, är den som sätter betyg, Lillebror 4,5 år, var inte så sugen på att vara med.

Glada tillsammans, är glad och bra. Med lite kul text om hunden som kan prata, men är svår att förstå. Storebror hoppar glatt i soffan. Cool gitarr.

Prinsessans svärdsång svänger och jag gillar kören. Storebror ger tummen upp.

Drakens sovasång tycker jag mycket om, men Storebror tycker bara att den är mittemellan. Han gillar bäst att dansa och hoppa. Lillebror kryper faktiskt fram från bordet där han ligger och surade, så det är nog ett bra betyg.

Källartrollets vägrasång, kan jag tänka mig funkar bättre för barn än vuxna. I alla fall i familjen O. Storebror tycker att den är väldigt bra. Och cool. Mest gillar han när källartrollet sjunger. Återigen mycket bra kör måste jag säga. Och visst svänger det.

Prinsessans sagosång har en fin text om att allt löser sig, som i sagor. En riktigt fin melodi som både jag och storebror tycker om. Riktigt mittemellan bra, hälsar Storebror.

Trollkarlens och Häxans kärlekssång sjungs av Johan Gren och Helena Johansson. En svängig kärleksschlager som borde vunnit vilken melodifestival som helst. Lite mittemellan, tycker Storebror. Lite löjligt med kärlek är det förstår ni, men trummorna var coola.

Prinsessans Rockband bjuder på bra barnmusik som funkar även för vuxna. Jag blir glad, storebror hoppar omkring och lillebror är sur (men det har ingenting med prinsessans rockband att göra).

När Musik drar igång börjar Storebror spela trummor på min axel. Ett bra betyg. Den här var BRA ,försäkrar han och nu kommer pappa och Lillebror dansande också. Det här gillar vi. Musik som gör oss glada, precis som det ska vara. Kul med alla instrument. Det ville Storebror höra igen. Och igen. Trummar på fåtöljerna och sjunger med.

P.R.I.N.S.E.S.S.A.N. bjuder på mer fåtöljtrummande. Är prinsessan Batman som har bytt färg? Spiderman med glitter? Ja, kanske det. Tarzan i bikini, är annars Storebrors favorit, då skrattar han gott. Per Gustavsson sjunger riktigt bra. Den var skitbra, hälsar Storebror. Kanske bäst. Vilket säkert har med gitarrerna och Per att göra om jag känner min snart 6-åring rätt.

Hemlängtan är sista låten och som sig bör är den lugn och fin. Lite långsamt för min pigga unge som vill dansa och hoppa. Bara lite mittemellan, blir betyget (ni märker att mittemellan är favoritordet allt utgår ifrån). Vi tar föregående låt en gång till istället. Och en gång till. Och en gång till.

Sammanfattningsvis är det här en skiva som Storebror vill lyssna på några dagar till eller några år. Det beror på. Jag gillade den i alla fall. Allt som inte är Erik Saade är ett lyft måste jag säga.

Första skivan för barn sedan Höjdarna som jag faktiskt lyssnat på med behållning. Det är ett riktigt bra betyg. Något för alla bilresor i semestertider kanske?

PS Lillebror hälsar från under bordet att det var en bra skiva. DS

Läs mer om boken på www.prinsessansrockband.se

Vi har fått vårt exemplar från Natur & Kultur.

 

Läs också:

En lagom läskig spökhistoria

  By enligt O | 2011/06/05 - 08:14 | Barnböcker
Leave a comment

Vi har läst några böcker i serien om klass 1b av Helena Bross och Christel Bross. När jag nu fick ett bokklubbspaket, eller rättare sagt grabbarna O fick ett bokklubbspaket, var Spöket i skolan en av böckerna.

Det här verkar vara den första boken i serien då den faktiskt utspelar sig dagen före skolan börjar. Lova och Siri ska börja i klass 1b och de är nervösa. På lekplatsen gungar de och pratar om pennfacket och linjalen de fått lagom till skolstart. På lekplatsen träffar de Vicke, som också ska gå i deras klass, och hans storebror Alex.

Alex berättar om ett spöke som bor i skolans källare och tar med sig de yngre barnen dit. Alva och Siri är superrädda och jag kan säga att mina grabbar var det också. Alex har en livlig fantasi och berättar med stor inlevelse. I källaren ser de sedan ett skelett och då tycker grabbarna O att det är härligt läskigt. De fyra barnen flyr skolan. Lova och Siri krockar gråtande med en snäll tant och hennes papper flyger all världens väg. Tanten visar sig vara rektor och förklarar för flickorna att skelettet är av plast och heter herr Benknota.

Första dagen i skolan är alla glada och Alex hjälper rektorn att dela ut glass till alla barnen. Slutet gott allting gott.

Vi gillar böckerna om 1b alla tre måste jag säga. Nackdelen med just den här var att det var omöjligt att dela upp den på två kvällar. Det var alldeles för spännande. Väldigt passande bok just igår också då Storebror varit på besök i sin nya skola där han ska börja förskoleklass till hösten.

 

 

Läs också:

Grabbarna O älskar Mysis

  By enligt O | 2011/06/03 - 10:56 | Barnböcker
1 Comment

Ebba har fått en ny kompis. Han heter Boris och är inte riktigt som alla andra. Han heter Monstersson i efternamn och ser ganska annorlunda ut.  Det är dock ingenting som någon verkar reflektera över. Ebba följer med Boris hem till hans hus som är ett ruggigt spökslott där mamma ser läskig ut och pappa ligger och sover i en kista då han jobbar natt.  Härliga illustrationer och kul lek med språket gör att det här är en riktigt läsvärd bok.

Första gången jag läste Min vän Boris av Mats Wänblad och Pelle Forshed var det bara för lillebror som är 4 år. Han, liksom jag, skrattade åt alla överraskande saker i boken. En mening som börjar på en sidan och fortsätter på den andra på ett helt annat sätt än man tänkt sig. Lillebror skrattade högt när Ebba tog med sig Boris till sina kompisar och de inte ville leka med hon för att han var….. en KILLE. Inte ett monster som man kunde tro. Ännu roligare var det att han skulle gå ut med Mysis som visade sig vara ett stort och läskigt monster, inte en söt liten hund.

Vi läste boken tre gånger i rad och det är ett gott betyg. Storebror som snart är sex år gillade den också, men kanske att han tyckte att den var lite, lite barnslig. Meningen är att Min vän Boris ska vara för dem som lär sig läsa själv och det är därför ganska lite text på varje sida. Det är helt klart en bok med ett bra budskap och vi pratade mycket om hur man kan leka med olika personer och att alla ska få vara som de är. Ebba och Boris är absolut inte lika, men har jättekul ändå.

Så här tyckte grabbarna O:

Lillebror: Mysis är roligast tycker jag. Det är kul att tjejen blir jätterädd för mamman också och Boris tycker att det är jättesnällt. Det är en bra bok. Jätterolig. Tre år tror jag att man ska vara. Eller fyra. Det är läskigt men också roligt.

Storebror: Det bästa är att hans läskiga hund heter Mysis och det är kul att Boris blir så glad när han inte vinner i fotboll. Han säger Yes och blir jätteglad fast Ebba gör tio mål. Hans pappa är rolig också och han har en mask i ögat som kryper ut. Den är mest rolig och inte så läskig så man kan nog vara två år.

 

Boken är ett recensionsexemplar från Rabén & Sjögren.

Läs också:

En riktigt bra kapitelboksförfattare

  By enligt O | 2011/05/09 - 12:55 | Barnböcker
4 Comments

Jag tror att jag gick i tvåan, möjligen trean när jag och några kompisar asgarvade oss igenom Roberta Karlsson och Kungen av Viveca Lärn i en högläsningsgrupp i klassen. Bra idé det där egentligen att i grupp turas om att läsa högt. Vi älskade alla att läsa och just den här boken var vi riktigt nöjda med.

Kanske skulle jag säga att det var den bästa kapitelbok jag läst, men faktum är att det var så himla länge sedan att det är svårt att vara säker. Vi läser en del kapitelböcker jag och grabbarna O, men har ännu inte hittat någon klockren sådan. Kanske skulle vi pröva något av Viveca Lärn som skriver härligt humoristiska böcker för barn. Kanske skulle något om Ludde funka? Eller kanske något om lillebrors namne Eddie? Själv är jag som svag för böckerna om Mimmi och skulle helst vilja köra på dem. Eller kanske galet roliga Vad händer om man vänder på Paris om Tekla. Kanske passar de bättre om några år. Jag tror att vi börjar med något lite lättare, men det är definitivt att introducera Viveca Lärn.

Vilken är din bästa kapitelbok?

Läs också:

Kan du räkna till meteorit?

  By enligt O | 2011/04/20 - 10:37 | Barnböcker
Leave a comment

Det här är en söt dinosauriebok för de yngsta barnen, eller för de barn som inte hört alla konstiga namn förut och föräldrar som ännu inte tränat upp tungan att uttala alla knepiga dinosauriesorter. I  Dino 1-2-3 av Sarah Sheppard räknas det självklart.

Vi tas med till en djungel för många miljoner år sedan. Det finns djur och växter, men mest av allt finns det dinosaurier. Det fanns så många att man inte kunde räkna alla, men några finns med i boken. Huvudpersonerna är egentligen några råttor som önskar att alla dinosaurier försvann. Noll är bästa antalet konstaterar de lite surt.

Men sedan kommer dinosaurierna som vi ska räkna. Först ut är Ceolophysis och vi räknar till T-rex. Eller rättare sagt till meteoriten. Alla dinosaurier presenteras väldigt kort, men viktigast i boken är helt klart bilderna och de bjäbbiga, små råttorna.

Grabbarna O som kan typ allt om dinosaurier tyckte att boken var okej, men de gillar Sheppards andra böcker mycket mer. Fördelen med just den här dinoboken är dock att det är mer än saga än de andra böckerna och det gillade jag väldigt mycket.

 

 

Boken är ett recensionsexemplar från Bonnier Carlsen

Läs också:

Riktigt roliga små simmare

  By enligt O | 2011/04/16 - 13:42 | Barnböcker
Leave a comment

Grabbarna O skrattade gott åt de roliga och personliga spermierna med olika hattar som simmade så snabbt mot ägget att hattarna flög åt alla håll första gången de bläddrade i boken. Faktum är att de skrattade lika mycket andra gången och tredje också faktiskt. Nu har vi läst charmiga Spermie plus ägg är lika med bebis av Jenny Wik flera gånger och den är precis lagom. Lagom tydlig, lagom detaljerad och ganska passande för barn i mina ungars ålder (4-6 år) då de första frågorna börjar komma.

Historien inleds med att konstatera att vi som läser boken är vinnare då vi faktiskt finns till. Att just den spermie som skulle bli en del av oss träffade precis det ägget som bar på just de arvsanlag som gjort oss till just de vi är. Wik har rätt i att det kan vara något att tänka på i deppiga stunder.

Visst finns det en naken mamma och en naken pappa på nästa uppslag, men det är verkligen så oskyldigt som det kan bli. Snoppar och snippor, inte något mer utmanande än så. Inga långa förklaringar till hur spermier egentligen når mamman och det kan man väl få förklara själv så detaljerat man vill för sina barn. Jag tycker att det är bra att bilderna lämnar till föräldrarna att avgöra hur mycket de vill förklara för sina barn just nu. Trots att jag inte alls tycker att det är jobbigt eller konstigt att prata om hur barn blir till tycker jag att detaljerna kan vänta tills ungarna blir lite äldre än vad mina är.

Istället blir det fokus på de stornästa spermierna med mössor, hattar, rosa hår, basker, grönt hår och allt annat möjligt och omöjligt. De verkar rätt virriga och simmar inte riktigt åt samma håll. In i livmodern kommer i alla fall några och de verkar rätt både nyfikna och förvirrade i denna nya situation.

De laddar för en farlig simtur mot ägget som syns som en hägring vid horisonten. När de väl når fram “blir de som tokiga” och börjar kämpa sig in i ägget. Det är nu deras huvudbonader flyger åt alla håll och kanter. Knappast realistiskt, men härligt avdramatiserat och riktigt spännande. Vem ska egentligen vinna?

När ägget väl är befruktat börjar en ännu mer spännande fas i berättelsen. Cellerna delar sig och snart börjar det likna först en grodd, sedan en liten dinosaurie, ett monster oxh slutligen en bebis. Allt tolkat av grabbarna O. De tyckte dock att det var lite löjligt att maten svävade runt moderkakan utan att vara varken tillagad eller delad. Så är det ju inte i verkligheten, det vet ju alla. Spermier i tropikhjälm störde dem alltså inte, men det här var väl tokigt. Lustiga ungar.

Spermie plus ägg är lika med bebis är helt ny och släpptes i torsdags. Det är Jenny Wiks barnboksdebut och hon står för både text och de fantastiska bilderna. Jag och grabbarna O rekommenderar den varmt. Det är spännande att titta på bebisarna som växer i magen och prata om hur man själv var som bebis. Det här är en bok som redan har genererat många trevliga läs- och pratstunder.

 

Recensionsexemplar från Kabusa Böcker.

Läs också: