Category Archives: Barnböcker

Monstret i natten

29692556_o_1

Monstret i natten av Mats Strandberg, men fina illustrationer av Sofia Falkenhem är en lagom läskig historia för barn mellan 6 och 9. Kanske mer 6 än 9 tänker jag, men en bra bok att läsa och samtala kring i år 1 eller 2 i skolan.

Monstret i natten är den första boken i serien om Frank Steen, som är med om något märkligt på sin nionde födelsedag. Att ingen av hans inbjudna klasskompisar kommer tillhör inte det märkliga dock, det har Frank räknat med. Han ville inte ens att mamma skulle bjuda alla. Frank är ensam och annorlunda. När grannens hund biter honom i fingret blir han ännu mer udda. När natten kommer förvandlas han nämligen till ett monster. Päls växer ut på hans kropp och han får en svans.

Monstret Frank ger sig ut i natten och lyckas skrämma upp folk ordentligt. Detta trots att han faktiskt inte är farlig alls. Han vill bara hälsa på människor och önskar att de ska klia honom mellan öronen eller på magen. Ändå skräms de av hans utseende. Det är riskfyllt att springa omkring som ett monster om nätterna, men Monstret Frank hittar snart vänner som även de lever på nätterna. De träffas på det lokala biblioteket och helt plötsligt har Frank blivit en del av en gemenskap.

Mats Strandberg är så bra på att blanda skräck med vardagsskildringar. Monstret i natten är en klassisk berättelse om ett ensamt barn, som får nya vänner på ett ovanligt sätt. Frank är fortfarande ensam på dagarna, men på nätterna är han det inte längre. Visst blir han ett monster och visst medför det vissa problem, men mest är det ganska positivt. Det finns massor att prata om kring vänskap, mobbing, rädslor och att vara annorlunda. Frank vill inte alls skrämmas, men ändå blir människor rädda bara av att titta på honom. Är det inte så att vissa personers utseenden får oss att bli rädda, trots att vi egentligen inte vet någonting om dem? Det är ett aktuellt tema som det definitivt kan pratas mycket om. Ensamkommande flyktingbarn, kvinnor i slöja, listan kan göras lång.

Jag hoppas att många föräldrar och lärare läser den här boken för barnen i sin närhet och att de pratar om mer än att någon bokstavligen blir ett monster . Det är en perfekt bok att dialogläsa, dvs läsa och prata om, då det dels är så fina bilder och dels har ett starkt innehåll. Jag önskar att mina barn varit lite yngre, då hade jag definitivt läst böckerna om Frank för dem och jag är säker på att vi gjort det många, många gånger.

Extra plus också för ugglorna och Twin Peaks-referensen. Jag gillar när barnböcker flirtar med de vuxna och samtidigt roar barnen.

 

Läs också:

Veckan före barnbidraget

9789129699289_200x_veckan-fore-barnbidraget

När det är veckan före barnbidraget får stövlar tejpas med silvertejp, bilen stå med tom tank och middagen bli makaroner och korv, utan korv, eller mormors pannkakor. Det är också då badhuset finns hemma och tivolit på lekplatsen. Tills det blir stövelmåndag, tankabilenmåndag eller, som det kanske korrekt ska benämnas, barnbidragsmåndag.

Jag tycker mycket om Veckan före barnbidraget av Elin Johansson och Ellen Ekman. Ellen Ekmans illustrationer är som vanligt fantastiska och jag tycker om tydligheten i Elin Johanssons text. Det är bara det att jag är inte riktigt säker på att det verkligen är en bok för barn. Visst har även jag påpekat att saker måste vänta för att barnbidraget eller lönen inte har kommit, men jag tycker egentligen inte att barn behöver höra det. Eller så handlar det om att jag och min familj inte är utan pengar på riktigt ens precis innan lönen dyker upp. Om det hade varit så, skulle mina barn tvingas bli mer medvetna om pengars värde och att de fanns i begränsad mängd som inte ens räckte månaden ut.

Veckan före barnbidraget är absolut ingen nattsvart bok. Den är socialrealistisk och snyggt, men också roligt och varmt. Mamman finns där och det finns en mormor som kan bjuda på pannkakor och där det går att sova över ibland. Kanske är det ändå en bra bok att läsa tillsammans med barn, oavsett om de upplevt en fattig vecka före barnbidraget eller inte.

 

 

Läs också:

Mitt bland stjärnor

mittblandstjarnor-inb

Mitt bland stjärnor är en bilderbok med vackra och fyndiga rim av Lotta Olsson och fina bilder av Olof Landström. Den börjar när jorden skapas, mitt i mörkret en blågrön boll. Ur vattnet kommer livet:

Många sorters liv och typer
kryllar nu och krälar, kryper,
kravlar, kraxar, flaxar, går,
simmar, stimmar, sover, står.

 

Jorden fylls av olika liv och de i sin tur skapar fler liv. Ägg kläcks, frön blir blommor och frukter, människobarn växer i magar. Andras liv tar slut, som dinosauriens och maskens när den blir uppäten av den nyfödda fågelungen. Olika liv skapas på olika platser och djuren vet inte att andras liv ser helt olika ut. Lodjuren bor långt i norr, medan lejonen svettas på savannen. Vi människor har också olika liv och använder olika ord.

Mitt bland stjärnor är en riktigt fin bilderbok. Jag tycker mycket om Lotta Olssons text, med sina rim och många allitterationer. Olof Landsströms bilder är enkla, men inte sällan oväntade. Jag kan tänka mig att det finns en hel del att prata om när bokens läses tillsammans med yngre barn. Mina grabbar har blivit för gamla för bilderböcker, men jag är helt säker på att Mitt bland stjärnor hade varit en bok vi skulle ha läst många gånger och en text som säkert skulle ha fastnat i minnet. Det är otroligt skickligt att kunna säga så mycket med så få ord. Jag tycker också att kombinationen av ord och bild är strålande. Mitt bland stjärnor är Lotta Olssons och Olof Landströms första gemensamma bok. Jag hoppas verkligen det blir fler.

Läs också:

En bok om George och Charlotte

george-inb

George ser ut som en pojke och alla som ser henne tror att hon är det. Själv vet George att hon är en flicka och i hemlighet läser hon tidningar för tjejer om mode och smink. George önskar att hon kunde få vara som de.

George stora dröm är att få spela rollen som Charlotte när klassen sätter upp Min vän Charlotte. Nu är rollen som spindeln en tjejroll och det är bara tjejer som får provspela för den. Trots att George vet att hon måste hålla sitt sanna jag hemligt, vill hon verkligen stå på scenen som Charlotte.

Författaren Alex Gino använder genomgående hon som pronomen när hen skriver om George i boken med samma namn. Jag använder hen om Alex Gino, då hen på sin hemsida påpekar att hen använder ”singular-they” om sig själv. Pronomen är viktiga i definitionen av någons identitet. Hen säger att boken om George saknades och att det var en lucka hen ville fylla. Jag är glad över att det kommit flera böcker om ungdomar som definierar sig som ett annat kön än det biologiska, men kanske är det extra viktigt att en sådan bok kommer för yngre läsare. På många sätt är George en vanlig berättelse om familj, vänskap och skola och det är befriande på något sätt. Visst är det en kamp och visst önskar George att han skulle våga berätta för sin mamma att han är en flicka, men möjligheter är viktigare än problem.

Det är pjäsen Min vän Charlotte som står i fokus och George stora dröm att få stå på scenen. Hans bästa vän Kelly blir ännu viktigare under bokens gång än hon varit tidigare då hon peppar George att faktiskt provspela. Det är inte så att Kelly förstår att George är en flicka, men hon tycker verkligen att kön inte borde spela någon roll i en teaterpjäs.

George är en fin bok om att våga vara sig själv och jag hoppas att den når många läsare. Kanske ska den läsas i år fem eller möjligen sex, innan det blir för mycket tonårsrevolt av det hela. Den mest fördomsfulla tiden brukar vara i år 6 eller 7, medan ungdomar i år 9 ofta har insett att det inte är farligt med annorlunda människor eller ens att vara annorlunda själv.

I lördags skrev jag om George och fler normbrytande böcker på Kulturkollo.

Läs också:

Zombiefeber

Zombiefeber-225x300

Någon gång har jag tänkt läsa Världskrig Z, den är inköpt och redo. Själv har jag dock oftast svårt att förstå det där med zombies, men i barnboksform kan det faktiskt bli rätt bra, i alla fall om Kristina Ohlsson skriver. Zombiefeber heter hennes nya bok och är den första i en trilogi. Den som läser boken inser att det troligen handlar om andra feberutbrott.

I Zombiefeber blir människor i samhället Eldsala sjuka. Först blir de förkylda och får feber, sedan blir ögonen röda och de börjar bete sig märkligt. Någon har en teori om att simhallen kan vara orsaken till smitta och simskolan ställs därför inte. Utan resultat ska det visa sig. Fler och fler blir sjuka och de flesta är unga. En främling kommer till Eldsala bärandes på tunga väskor. Ett klassiskt motiv och länge får vi fundera över vad det är för hemlighet som han bär på.

Huvudpersonerna heter Herbert och Sally och de är utan tvekan trevliga bekantskaper. Självklart klarar de sig länge själva, även om de påverkas av smittan ändå. Herman ser en hel del hemskheter, men som tur är vet han att den gamla kvarnen är ett bra gömställe.

Zombiefeber är en bra bok för mellanstadiet, som är välskriven och lagom läskig. Kristina Ohlsson är riktigt bra på att skriva för just den här åldersgruppen. Jag ser fram emot fortsättningen.

 

 

Läs också:

Att vara hjältinna

mal_ungdomcyk_11906

Vi har tema hjältar och hjältinnor på Kulturkollo i veckan och idag efterlyser jag kvinnor som tillåts vara hjältinnor även i historieböckerna. I min frustration letade jag igår efter en bok om hjältinnor och fastnade för en bok om och av Malala Yousafzai. Malala -Flickan som stod upp för rätten att gå i skolan och förändrade världen av Malala Yousafzai och Patricia McCormick vänder sig till yngre läsare och jag är glad att denna viktiga historia nu finns tillgänglig även för dem. Det är en långmäld berättelse om en ovanlig flicka och inte minst en ovanlig pappa. Egentligen är det de vill ganska självklart, att även flickor ska få gå i skolan. Malalas pappa drev flera skolor dit även flickor var välkomna och när talibanerna mer och mer kom att kontrollera Swatdalen, blev hans skolor mer och mer kontroversiella.

Fokuset på viljan att utveckla mer och lära sig saker i skolan är stort och det är viktigt för våra barn att inse hur priviligierade de verkligen är. Det är också nyttigt att få läsa om det fantastiska med Pakistan, inte bara eländet. Malalas kärlek till sitt land är stor och sorgen över att behöva lämna det ännu större. Att hon lever, trots att hon blev skjuten och att hon har ett nytt hem i Storbritannien gör henne självklart tacksam, men det har också medfört en hel del ansvar.

Det är tydligt i boken om Malala att hennes pappa var en viktig orsak till att hon fick utbilda sig och att hon levde ett liv som hon faktiskt kunde påverka själv. Även i boken De förklädda flickorna i Kabul står det klart att vägen till jämställdhet mellan könen går via vettiga pappor, som satsar lika mycket på sina döttrar som de gör på sina söner.

Malala -Flickan som stod upp för rätten att gå i skolan och förändrade världen är en bra och viktig bok, inte helt lättläst, men den borde funka bra på mellanstadiet. Malala är verkligen en riktigt hjältinna och samtidigt en ganska vanlig flicka. Det är en bra kombination.

Läs också:

Barnböcker jag saknar

9789163884573

Helena skriver idag på Kulturkollo om sorgen över att barnen växer upp och det inte finns någon att läsa barnböcker för längre. Det finns böcker hon saknar och jag känner verkligen igen det. Ännu mer kan jag sakna att inte få läsa nya böcker i serier jag och grabbarna O tyckt mycket om, som Vem-böckerna. Ibland får jag lust att sätta mig en stund på biblioteket och botanisera bland böcker som jag just nu inte kan läsa för någon, men snart har jag förhoppningsvis en liten i min närhet att låna för sagostunder.

I tio år har Stina Wirsén skrivit och ritat de fantastiska Vem-böckerna. En period läste vi Vem blöder? varje dag, då grabbarna O älskade att läsa om de snickrande djuren, stackars fågel som fick en trasig näbb då kanin slog honom med hammaren. ”Inte meninen”, sa de i kör och tyckte så vansinnigt synd om kanin som alla blev så arga på.  Väldigt ofta även Vem är arg? och min kanske största favorit Vem bestämmer?, där lilla och stora Nallen läser, bråkar, badar och skyndar till förskolan. Vems hus?, som kom i höstas har jag inte läst och det känns riktigt tråkigt. Att den är i kartong med utvikbart golv och tillhörande pappfigurer gör mig riktigt lässugen. Faktum är att vi läste en del böcker i serien efter att grabbarna O lärt sig läsa själva, mest för att jag hade svårt att släppa serien, men också för att ungarna faktiskt gillade dem. En favorit då var Vems bebis?, som är en genial historia om adoption.

 

Läs också:

En favoritbok från barndomen

Jag måste ju skriva något om Lennart Hellsing, som dog i veckan, 96 år gammal.Jag kommer att sakna mannen i den färgglada kostymen som alltid vandrade runt på Bokmässan.

På mitt lokala bibliotek hade de skyltat med hans böcker, bland annat en stor personlig favorit nämligen Krakel Spekakel köper en klubba. En egentligen ganska tragisk historia om en kioskinnehavare som säljer allt han äger, men ändå fin på något sätt. Jag läste den om och om och om igen. Mina barn var dock inte lika imponerade. De gillade främst Hellsings briljanta översättning av Julia Donaldsons Gruffalon. Förutom alla roliga sånger om herr Gurka, Petronella, Krakel Spektakel och kusin Vitamin så klart.

Vilken är din favorit bland Hellsings böcker?IMG_1689

Läs också:

Läskigt på riktigt

9789163882807

Det är skräckvecka på Kulturkollo och faktum är att en av de böcker som skrämt mig mest på väldigt länge är en bok som vänder sig till läsare mellan 9 och 12 år. De tysta stegen bakom av Jonna Björnstjerna är nämligen läskig på riktigt. En bok jag absolut kommer att läsa högt för grabbarna O, men inte vill att de läser själva riktigt ännu.

I De tysta stegen bakom får vi träffa Elsa som ska flytta med sin mamma och pappa till Ellesbo Herrgård, där de ska öppna pensionat. När de kommer dit upptäcker Elsa ett skumt porträtt av en flicka. Hon hette Eleonore och ser inte alls trevlig ut. Någonting med tavlan skrämmer Elsa, det är som om flickan lever.

Elsa gillar inte flytten, men trädgården till nya huset är fantastisk. Fantastiskt läskig ska det visa sig. Det finns en labyrint där och Elsa upptäcker skumma statyer och en gravsten. Gravstenen tillhör Eleonore, flickan på tavlan, som bodde på Ellesbo Herrgård, men förlorade sin mamma och dog sedan ung. Elsa känner närvaron av någon, kanske ett spöke, kanske Eleonore.

Jag inser att det här är en bok för barn, men faktum är att jag blir rädd på riktigt. Det Björnstjerna utsätter Elsa för är riktigt obehagligt. Samtidigt är De tysta stegen bakom inte bara läskig, utan faktiskt rolig också. Den vi skrattar åt är mediet Adlige Allan, som är byns självutnämde medium. Mer eller mindre pålitlig, men utan tvekan ett unikum. Hans yngre släkting Anton spelar också en viktig roll.

Jag är på riktigt sjukt imponerad av Jonna Björnstjernas förmåga att skrämma på ett riktigt snyggt sätt. Texten är gripande och illustrationerna riktigt läskiga. Visst är jag vuxen och visst fixar jag egentligen det här utan problem, men De tysta stegen bakom är utan tvekan en riktig rysare för yngre läsare. Jag blev rädd på riktigt.

 

Läs också:

Världens bästa barnböcker? Really?

När BBC:s litteraturkritiker Jane Ciabattari fick i uppdrag att ta fram litteraturhistoriens främsta barnböcker som finns utgivna på engelska, tog hon hjälp av några av världens mest ansedda kritiker (i den engelskspråkiga västvärlden får en anta), som kom fram till följande lista:

1. EB White – ”Fantastiska Wilbur” (1952)

2. CS Lewis – ”Häxan och lejonet” (1950)

3. Maurice Sendak – ”Till vildingarnas land” (1963)

4. Lewis Carroll – Alice i Underlandet” (1865)

5. Louisa May Alcott – ”Unga kvinnor” (1868)

6. Antoine de Saint-Exupéry – ”Lilla prinsen” (1943)

7. AA Milne – ”Nalle Puh” (1926)

8. Roald Dahl – ”Kalle och chokladfabriken” (1964)

9. Ursula K Le Guin – ”Trollkarlen från Övärlden” (1968)

10. Madeleine L’Engle – ”Ett veck i tiden” (1962)

11. Laura Ingalls Wilder – ”Lilla huset på prärien” (1935)

* Årtal i parentes visar ursprungligt utgivningsår på originalspråk.

 

Av detta kan vi alltså dra slutsatsen att det inte kommit ut några riktigt bra böcker för barn sedan 1968 och det är väl ändå rätt sorgligt?

Därmed inte sagt att böckerna på listan inte är bra, för det är de, men när den modernaste boken har nästan 50 år på nacken, ifrågasätter jag juryns kompetens.

Läs också:

« Older Entries