Missa ingenting, följ enligt O via RSS och/eller Bloglovin'!
Ni vet att jag får köpa böcker under Bokmässan. Det hade varit ännu roligare om det inte var så att lönen kommer precis efter. Borde det inte vara okej att beställa böcker på Adlibris eller kanske Bokus under den här helgen när jag nu ändå inte har köpstopp. Då kan jag betala lite senare.
Vad säger ni?
Alternativ två är att nalla pengar från räkningskontot. Eller så gör jag både och.
Vad tror ni om det?
Jag lånade så många bra böcker i slutet av semestern. Böcker som passade min utvilade hjärna perfekt. Jag njöt av att helt kunna sjunka in i välskrivna och tänkvärda böcker.
Nu har jag jobbat en vecka och den utvilade hjärnan är ett minne blott. Jag har knappt läst en rad på hela veckan och än mindre orkat fortsätta i böckerna anpassade efter semesterhjärnan.
Fy vad tråkigt det är med höst och vardag just nu.
Jag tillhör ju inte den majoritet av bokbloggarmaffian som bara ääääällllskar hösten. Krispig luft i all ära, men jag föredrar att svettas lite lagom mycket i solen. I helgen har jag parkerat mig i min solstol med en hög böcker och tokläst. Höstens böcker ska sägas och visst är det en av fördelarna med årstiden.
En del av mig vill komma igång. Jag gillar mitt jobb och gillar när det händer saker. Ändå kan jag inte hjälpa att jag irriterar mig lite på att någon annan ska bestämma över min tid. Det är nackdelen med hösten och anledningen till att jag inte instämmer i alla jubelkörer som längtar efter röda träd och frost. Eller röda träd är himla fina, det är de. Och visst kan även jag njuta av en riktigt krispig och solig höstdag. Det är bara att de är så få. Höst på västkusten brukar betyda lite kallare regn än på sommaren och väldigt mycket mer blåst. Dessutom innebär hösten att barfotadagarna är förbi. Inga sköna sandaler eller foul lips, utan strumpor och riktiga skor. Okej för Co. versen, men jag absolut avskyr strumpor.
I slutet av september händer det dock grejer i Göteborg och då njuter jag helt klart av hösten, regn eller inte. Värmebölja och mässvandring hör helt enkelt inte ihop. Dags att väcka liv i bokmässans community och ladda inför bokbonanza i dagarna fyra.
Så ja, gärna höstböcker, bokmässa och en och annan kopp te. Solen och värmen får dock gärna stanna kvar ett tag till. Ledigheten den är däremot slut. På måndag smäller det. Och för er som hört hur det låter när 150 lärare samlas i en förvisso stor sal, vet vad det är för smäll jag talar om. Lite skönt ändå att slippa fixa frukost, lunch, middag och plocka i och ur diskmaskinen i tid och otid. Det finns som sagt fördelar och nackdelar med allt.
Vi blir inte många idag, men några tappra bokbruttor ska prata böcker och dricka vin i regnet. Vi ska prata om Radhusdisco, Niceville och Maos sista dansare. Den sista har jag inte hunnit läsa tyvärr.
Innan dess ska jag hinna till tippen med all skit vi rensat bort i veckan. Borde också börja städa för att ha någon chans att hålla kalas imorgon utan att behöva skämmas.
Man har alltid en bättre bok i huvudet än man förmår fästa på pränt.
ur Timmarna av Michael Cunningham
Jag skriver blogginlägg, men det går trögt. Det känns som om allt bara blir tråkigt och förutsägbart. Jag saknar idéer och det poppar inte upp några roliga inlägg alls i huvudet. Så vad gör jag? Skriver mina inlägg och hoppas att inspirationen ska komma tillbaka. Ni får stå ut med att det blir ett och annat tråkinlägg den närmaste tiden. Om jag lägger av att skriva kanske jag istället tappar lusten helt.
Läsningen då? Går också sådär. Jag är ofokuserad och läser lite här och lite där. Orkar inte landa i någon bok. Ganska typiskt maj om du frågar mig. Min hjärna kan inte släppa slutspurten av terminen och den snurrar vidare då jobbet borde vara slut. Det är därför jag bloggar ändå, för att slippa jobba i tanken hela kvällarna.
Jag läser ungdomsböcker och lyrik. Korta avsnitt är ungefär vad som krävs för att koncentrationen ska räcka. Ingen simpel litteratur alls, men bra för en stressad hjärna.
En hel hög med böcker ligger och glor på mig. De skriker om att de vill bli lästa, men tyvärr får de vänta. Jag orkar inte läsa det som kräver eftertanke. Jag vill inte förstöra böcker som hade kunnat bli fantastiska läsupplevelser om mitt huvud var med.
Vad läser du för att varva ner?
Det är alltid kul att väcka känslor och att jag sågat ett gäng klassiker och dessutom kallat några av författarna för gubbar gav eko i kommentarerna. Gott så. Jag gillar kommentarer. Det är kul att diskutera.
Kanske är det ändå på plats att förklara lite hur jag och mitt språk fungerar. Jag gillar att göra det enkelt för mig, således bli författare ofta gubbar och tanter i min mun om de är gamla eller författat en gammal bok. Det har alltså inget med ett eventuellt förakt för människor med snopp som gör att jag kallar vissa författare för gubbar. Skulle författarna vara döda brukar de få epitetet stendöd som i stendöd gubbe respektive tant. Lite slarvigt uttryckt helt klart, men ganska målande. Kanske också en aningens provocerande och det gillar jag. Jag är nämligen barnsligt förtjust att provocera sådär lite lagom och när det handlar om provokation i bokbloggarsammanhang får man väl ändå säga att det handlar om ganska oskyldig sådan. Egentligen skulle det inte skada med lite fler högljudda diskussioner.
Något som också kan ställa till det ibland är att jag ofta är ironisk. Det är lätt att lätta upp ironi med en liten blinkande smiley, men jag försöker sluta med det. Jag står för min ironi och min frispråkighet som speglar min personlighet ganska bra.
En kollega påpekade i fredags att hon inte vet någon som kan gå igång så snabbt, låta riktigt arg och sedan vara lugn två sekunder senare. Hon har rätt. Sådan är jag. Tänder lätt på alla cylindrar och lugnar mig lika snabbt. Då brukar jag vara lite överraskad över att alla andra inte släpper diskussionen lika snabbt.
Min familj är sådan. Vi diskuterar högt och ljudligt, ganska ofta om saker vi diskuterat tusen gånger förut och gillar att diskutera. Det handlar ofta om politik och vi vet exakt vad vi har varandra. Herr O blev lite nervös i början då han uppfattade det som om vi faktiskt var arga på riktigt, men se det är vi nästan aldrig.
Det här att jag älskar att diskutera eller i alla fall skapa debatt märks kanske i mitt olagoma sätt att skriva. Finns finns det en gråskala, men svart eller vitt kan bli ganska effektfullt ibland. I alla fall kan ett inlägg som är drivet till sin spets leda till kul diskussioner.
Idag är det måndag och då nöjer jag mig med att provocera chefer, kollegor och elever. Vem ska du provocera idag? Vem och vad provocerar dig?
Hur fungerar du i en diskussion? Hur märks din personlighet när du bloggar och kommenterar?
Om jag fick bestämma skulle det alltid vara ljust, det behöver inte vara högsommarvärme, men helt klart inte mörker, kyla, regn eller för den delen snö. Men nu är det inte jag som bestämmer om vädret, men jag kan bestämma hur hösten blir lite lättare att överleva. Det första jag ska göra är att investera i en riktigt fin tekopp.
