enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 9 september, 2018

Konsten att rösta (rätt)

Idag är det dags.

via GIPHY

Dagen V.

via GIPHY

Är du redo?

via GIPHY

Dags att rösta!

via GIPHY

 

Vem väljer du?

via GIPHY

Jo, det är klurigt …

via GIPHY

Kanske kan du välja någon av politikerna som delade ut valsedlar?

via GIPHY

Glöm inte att kryssa!

via GIPHY

Osäker? Kanske kan du rösta på dig själv? Finns i alla fall 349 personer (minst) som kan göra det. Förutom alla landstingspolitiker och kommunalpolitiker förstås.

via GIPHY

Tänk på att valarbetare rankar rösterna.

via GIPHY

Ibland är de lite mindre nöjda.

via GIPHY

Eller riktigt förbannade.

via GIPHY

Men lugn, de visar ingenting utåt.

via GIPHY

Redo?

via GIPHY

Bra jobbat!

via GIPHY

Nu är det dags för den långa, smärtsamma valvakan.

via GIPHY

Skål!

via GIPHY

 

Nationalsången är en smärtsam text

Nationalsången är Eija Hetekivi Olssons rop på hjälp för de som inte har någon egen röst. De bortglömda. De som befinner sig på samhällets botten. De som bor på de platser i Sverige dit ljuset aldrig når. Hon konstaterar precis som Jonas Hassen Khemiri att ”När ni är laglydiga är ni osynliga, när ni begår brott är ni självlysande.” Föräldern och barnet i Nationalsången tillhör de osynliga.

Det är smärtsamt att läsa Nationalsången. Nyheter om ett Sverige som aldrig varit bättre. Ett Sverige där klyftorna ökar och de snuskigt rika blir fler. Ett Sverige där det normala är att flyga utomlands flera gånger om året och en flygskatt beskrivs som mer katastrofal än sänkta löner, låga pensioner och en försämrad arbetslöshets- och sjukförsäkring.

Eija Hetekivi Olsson berättar om en förälders desperata kamp för att skapa ett värdigt liv för sig själv och sitt barn. En kamp som samhället motarbetar på alldeles för många sätt. Det räcker inte att jobba dygnet runt, att lappa och laga, att strunta i tandläkarbesök. Den ensamma föräldern i förorten kan aldrig nå det liv som det talas om på nyheterna. Hen är inte bara ensam, utan också osynlig. Det klassamhälle som växer fram i ett Sverige där klyftorna ständigt ökar skrämmer mig. Det Sverige där ett antal miljardärer äger allt mer är inte mitt Sverige. Jag kommer att rösta för att minska dem och hoppas att fler tänker som jag.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: