enligt O

Tankar från en bokberoende

Blodlokan tog mig med storm

Louise Boije av Gennäs är en gammal favoritförfattare som jag tappat bort. Efter tips från ena svågern läste jag dock Blodlokan och slukade den under några intensiva timmar. Så himla spännande och välskriven!

Boken handlar om Sara, vars pappa just dött i en eldsvåda. Hon lämnar sin mamma och syster i Örebro för att starta ett nytt liv i Stockholm. Trots att hon bor i ett sunkigt rum hos en hyresvärdinna som kan vara stans otrevligaste och trots att hon jobbar på ett café, känns det nya livet som ett äventyr. Det enda som stör är att hon är så ensam. I Örebro finns hennes så kallade vänner, men mobbingen hon utsatts för under skoltiden och den hemska händelsen i tunneln, gör att hon egentligen inte vill tillbaka.

Att jobba på café är kanske inte världens mest spännande sysselsättning, men Sara trivs ändå med de ganska bistra damerna som driver det. Ändå tvekar hon väldigt lite när en kund erbjuder henne ett jobb. Bella, som kunden heter, är glamourös som få och fångar direkt Saras intresse. Egentligen förstår hon inte varför hon ens skulle vara påtänkt för ett jobb som det hon erbjuds, men tänker att det är bäst att våga. En kort period leker livet. Sara älskar sitt nya jobb och när Bella erbjuder henne att bli inneboende i hennes lägenhet på Östermalm tackar hon ja. En intensiv och fin vänskap växer mellan de två unga kvinnorna och Sara känner att hon äntligen har landat.

Så börjar Sara rota i sin pappas gamla papper och hittar en mängd artiklar som blir en del av romanbygget. Hon inser att hennes pappa var något på spåret, men förstår inte riktigt vad. Samtidigt har det också börjat hända märkliga saker i Saras liv och hon tror sig vara offer för en konspiration. Till slut vet varken jag eller Sara vad som egentligen har hänt och vem hon kan lita på. Vissa avslöjanden kommer redan i denna första del, men mycket finns kvar att nysta i. I september kommer Skendöda, andra delen i den planerade trilogin som fått namnet Motståndstrilogin. Jag kommer utan tvekan att kasta mig över den. Lustigt egentligen, då det här verkligen inte är en bok som borde locka mig. Louise Boije af Gennäs lyckas dock hålla mitt intresse uppe från första till sista sidan och faktiskt blir jag också ganska skrämd av allt som händer Sara.

Föregående

Ärr — en berättelse om döden och livet

Nästa

Höstens kulturella måsten

2 kommentarer

  1. Jag tyckte också att boken var riktigt bra. Det var svårt att lägga den ifrån sig och visst längtar jag efter andra delen. Risken är väl att tiden emellan utgivningarna gör att jag får snabbläsa Blodlokan igen för att uppdatera mig på alla de lösa tåtar som fanns kvar när boken var färdigläst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: