enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 10 juli, 2018

Torkans år — version 1976

Det är en torr sommar vi har. Igår var vi hos svågern och svägerskan som blivit utan vatten. De misstänker att deras brunn har sinat. 1976 var annan en torr sommar som jag läst flera böcker om. I Maggie O’Farrells roman Sommaren utan regn vandrar en pappa från sitt hem en varm sommardag. I Torkans tid av Roland Buti är det främst mamman i familjen som drabbas av värmen.

Familjen Sutter är lantbrukare och ett stort antal kycklingar ska rädda familjens ekonomi. När värmen drabbar den lilla byn i Schweiz får de varje dag rensa ut döda kycklingar. Det har inte regnat på hela sommaren och precis som här just nu drabbas bönderna och deras djur hårt.

Det är sonen Gus som berättar om sommaren hos en familj som håller på att falla sönder. De vet det inte ännu, men en kvinna som dyker upp kommer att påverka dem alla. Sommaren 1976 blir inte sommaren som de kommer att minnas på grund av värmen, utan också på grund av en rad betydelsefulla händelser.

Jag hade svårt att läsa Torkans år. Inte för att det inte är en bra bok, för det är det verkligen, men för att den är så otroligt obehaglig. Att läsa den i tryckande värme gjorde den nästan ännu hemskare. Jag var i Schweiz hos familjen som kämpade, var och en på sitt sätt, för ett bättre liv. Deras öden berörde mig djupt.

Dagens kulturella VM-spaning Belgien

Belgien, landet som för min del mest förknippas med Bryssel och EU. Fotboll kan de bevisligen spela också. Idag spelar de semifinal mot Frankrike och jag håller som alltid en extra tumme för Frankrike. Det är därför är det Belgiens tur att få ett inlägg idag.

Jag har spanat så gott det går. Det här var inte lätt, men som vanligt riktigt roligt och inspirerande.

Oostende 1936: Stefan Zweig och Joseph Roth sommaren innan mörkret föll av Volker Weiderman hittade jag av en slump på Storytel. Den utspelar sig i badorten Oostende, där exilförfattare samlas för att söka någon slags fristad. En nätt liten bok som jag definitivt vill läsa.

Geneviève Lefebvre är kanadensiska, men hennes bok Alla gånger jag inte dog utspelar sig i Belgiens huvudstad Bryssel, där rädslan för terrordåd påverkar vardagen. En bra och tänkvärd bok som ger perspektiv.

Madeleine Bourdouxhe, född 1906 i Liège och död 1996 i Bryssel, är mest känd för sin roman Gilles kvinna som utkom 1937. Elisabeth Grate Bokförlag har gett ut både den och novellsamlingen En spik, en ros.

Sabine Dardenne kidnappades av Marc Dutroux ”monstret från Belgien” och har skrivit boken Jag väljer livet om sina upplevelser. Jag läser sällan liknande böcker, men ungdomar brukar älska dem.

Anne Provoost skriver böcker för barn och unga, men jag hittar bara en titel översatt till svenska. Fallet handlar om hur vänskapen mellan barndomsvännerna Lucas och Caitlin förändras när Lucas dras till högerextrema kretsar.

Ida Simons föddes i Antwerpen 1911 och var konsertpianist. Hon turnerade redan som 19-åring, men hon och hennes familj sattes senare i koncentrationsläger, där hon fortsatte spela. Efter kriget kunde hon inte spela mer, men började istället skriva. Hennes självbiografiska roman Timmen före midnatt finns översatt till svenska.

Dimitri Verhulst verkar vara en spännande författare. Ingen av hans böcker finns översatta till svenska, men några går att läsa på engelska. Mest känd är han för The Misfortunates och Problemski Hotel, men den bok som låter mest spännande är Christ’s entry into Brussels.

Hercule Poirot är Agatha Christies belgiske mästerdetektiv. En karaktär jag haft svårt för i de tv-serier och filmer jag sett, men som funkar bättre i bokform. I samband med att den nya filmatiseringen av Mordet på Orientexpressen kom, både såg och läste jag den och tyckte nog att Kenneth Branagh klarade sig ganska bra.

Bröderna Jean-Pierre och Luc Dardenne gör filmer ihop och jag har ett svagt minne av att jag sett deras Barnet från 2005, som belönades med en guldpalm i Cannes.

En styck kort spaning idag. Vad vill du lägga till?

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: