enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 8 juli, 2018

Det nya landet

Efter Almedalen och den överraskande passivitet som verkar ha genomsyrat polisens agerande gällande NMR är jag än mer bekymrad än tidigare. Fler och fler röster hörs som normaliserar en politik som gör skillnad på människor utifrån ursprung. Även förslag som försämrar jämställdheten mellan män och kvinnor, något vi kämpat hårt för att uppnå, läggs av ett parti vars partiprogram talar om människors essens och krav på assimilering. En femtedel av landets befolkning kan tänka sig att rösta på ett parti som vill försämra aborträtten, stoppa invandringen och helt fokusera på kultur som främjar det svenska. Det hade inte skrämt mig lika mycket om inte andra partier verkar tycka att det är en finfin idé att regera med stöd av dem.

Det nya landet är en lite bok med stort innehåll, skapad av IM, utgiven  på Vilja förlag. Den talar om ett annat framtida Sverige än det vissa politiska partier vill ha. Ett land som är mitt Sverige, landet där solidaritet och omsorg med de som behöver det mest råder. Ett Sverige för alla. Boken har undertiteln ”Berättelser från Sverige” och vänder sig till gymnasie- och folkhögskolor. Boken tillsammans med en film och ett studiematerial kan förhoppningsvis underlätta skolornas värdegrundsarbete.

I förordet skriver Martin Nihlgård, Sverigechef för IM om vikten av att mötas. Att olika grupper slutar att vara grupper och blir individer, för som individer kan vi mötas och lära känna varandra. För mig är integration och dialog så mycket viktigare än något annat. Vi kan prata ihjäl oss om hur viktigt det är att respektera andra, men om de andra befinner sig långt bort i en oformlig massa händer det ingenting. Texterna i boken Det nya landet kan självklart inte ersätta möten, men de kan fungera som en början. Någonstans måste vi inse att alla som kommer från ett land eller tillhör en religion inte är precis likadana. Vi måste också inse att det går att vara integrerad och respektera ett lands lagar och traditioner, utan att för den skull göra avkall på alla traditioner från hemlandet. Vi måste acceptera att det går att vara både och, istället för antingen eller. Att alla med andra kulturer ska assimileras må vara SD:s väg, men det är fel väg att gå. I det nya landet fungerar integrationen och respekten för varandra är det som driver oss.

Dagens kulturella VM-spaning Brasilien

Jag trodde nog att Brasilien skulle ta sig längre i turneringen, men Belgien blev för svåra i kvartsfinalen. Dags för en brasiliansk spaning alltså.

I våras läste jag novellsamlingen Brasilien berättar, där en lång rad författare fanns representerade. Ett bra sätt att få en överblick. En författare jag fastnade speciellt för var Rubem Fonseca, som tillsammans med Clarice Lispector räknas som den brasilianska novellkonstens grundare. Hans novell Den andre handlar om en man som jobbar mycket och är otroligt stressad. Utanför arbetsplatsen finns en tiggare, som får en viktig roll i berättelsen. Lispector, som föddes i Ukraina, men flyttade till Brasilien och skrev på portugisiska representeras av novellen  Ljud av steg, som också fått ge namn åt samlingen. I bokhyllan står också hennes Stjärnans ögonblick.

Bland de andra författarna finns Moacyr Scliar, en av Brasiliens mest framstående författare. Novellen Van Goghs öra kommer från en bok med samma namn från 1989. Fernando Bonassi, som föddes 1962 i São Paolo. Han har bland annat skrivit novellsamlingen 100 saker, som kom ut 1998 och manus till en lång rad filmer och tv-serier. Jag gillade också Adriana Lisbo, som bland annat skrivit Colombines kyss, publicerad 2005 och Marçal Aquino, som bland annat skrivit Västernvärldar från 2001.

Daniel Galera besökte Bokmässan när Brasilien var temaland och då var hans bok Med blod i skägget helt ny. 2013 utsågs han av tidskriften Granta till en av de bästa unga brasilianska författarna i sin generation. I höst är han aktuell med romanen Tjugo över midnatt.

Jag läste halva Att falla av Michel Laub inför samma Bokmässa, men läste av någon anledning inte ut den, trots att jag minns den som bra.

Andrea del Fuego har skrivit Syskonen Malaquias om tre syskon som skiljs åt efter föräldrarnas död. Den utspelar sig på den brasilianska landsbygden under 1900-talets första hälft.

Sedan går det inte att skriva om Brasilien utan att nämna fenomenet Paulo Coelho, populär som få, men definitivt inte ansedd i hemlandets litterära kretsar. Själv läste jag Alkemisten mitt i en 30-årskris och den landade helt rätt. När jag sedan försökte läsa fler böcker av honom blev jag mest irriterad. Tillfället gör helt klart läsupplevelsen.

Slut på min kulturella spaning från Brasilien. Fyll gärna på!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: