enligt O

Tankar från en bokberoende

Det där med bokserier

När min läsork tryter och jag behöver komma igång med något enkelt att läsa är jag glad att så många författare skriver bokserier. Peter James serie om Roy Grace är ett exempel på en bokserie som räddat mig ur en lässvacka flera gånger. Just nu läser jag Elly Griffiths tionde bok om Ruth Galloway som heter The Dark Angel. Jag irriterat mig på ungefär samma saker som jag alltid irriterar mig på, som Ruths fixering vid sin vikt och Griffiths ovana att kommentera utseende och vikt gällande alla (kvinnliga) karaktärer. Ändå läser jag vidare, mest för att jag tycker om karaktärerna och det blir som att återse gamla vänner när jag läser.

Hur mycket jag än tycker om bokserier irriterar jag mig på att det går inflation i dem. De fristående böckerna verkar ha spelat ut sin roll och författare efter författare lanserar nu en bokserie. Kanske ser förlagen det som ett säkert sätt att få läsare, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tråkigt. Ibland vill jag bara läsa en bra bok som faktiskt avslutas, inte en som lämnar den tomhet som en bok med en planerad fortsättning gör.

Vad tycker du om att fler och fler författare väljer att skriva bokserier?

 

Föregående

Jaga vatten — en berättelse om vänskap

Nästa

En styck siffertrestegsraket

2 kommentarer

  1. Bokserier är ju på både gott och ont. Man blir lätt fast, som med Ruth. Samtidigt är det så underbart att läsa om gamla välkända karaktärer trots att böckerna sällan blir bättre. Undantag finns, tex. Harry Hole blev bara bättre bok för bok, i alla fall nästan till slut. Jag kommer nog inte att överge bokserierna!

    • Inte jag heller, men jag tycker att det går lite inflation i serier. Ibland är det skönt med böcker som faktiskt har en början och ett definitivt slut.

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: