enligt O

Tankar från en bokberoende

Litet land är en stark läsupplevelse

Gaël Faye föddes i Burundi 1982 och hans debutbok Litet land utspelar sig där under de fruktansvärda massakrer som drabbade såväl Burundi och grannlandet Rwanda 1993-1994. Huvudpersonen Gabriel bor i Burundis huvudstad Bujumbura med sin familj. Pappan är fransman, mamman från Rwanda och Gabriel och hans syster Ana är därför vitare än de flesta. De är också tutsier, något som inte har spelat någon större roll i deras liv, förrän nu.

Pappans syn på Burundi och Afrika som helhet har formats av den imperialism och kolonialism som präglat kontinenten. Hans vän Jacques, en äldre man som är som en andra far för honom har påverkat åsikterna en hel del. Det är också tydligt att han älskar Burundi, faktiskt mer än hans fru gör. Hon längtar ständigt tillbaka till Rwanda. Ofta längtar hon också bort från sin man och långa perioder lämnar hon barnen hos honom.

Gabriel är tio år, hans syster Ana är sju. Gabriel är gammal nog att förstå lite av läget i landet, men inte allt. Han delar kocken Prothés glädje över det först demokratiska valet, men när landet får sin första demokratiskt valde president Melchior Ndadaye, som var hutu förändras allt. Det var nämligen starten på ett blodigt inbördeskrig som verkligen påverkar Gabriel och hans familj.

Litet land är en bok som får mig att vilja veta mer om situationen i Burundi och även i Rwanda, både under den tid som boken utspelar sig och nu. En google-bok. I en passage i boken konstateras att varken fransmännen eller några andra bryr sig om vad som händer i Burundi och visst är det så att vissa fruktansvärda konflikter som pågår runt i världen aldrig ens når oss. Knappt ens när stora grupper av tutsier mördas brutalt både i Burundi, men ännu fler i grannlandet Rwanda reagerar omvärlden. Nu är det inte så enkelt att tutsierna är de goda och hutuer de onda. Även tutsier har varit de som mördat i historien, massakrer mot hutuer genomfördes såväl 1972 som 1988 i Burundi och sedan 1994 har ständiga konflikter blossat upp. Det var också tutsier som gynnades under den tidiga kolonialtiden och de som tog makten efter självständigheten 1962, trots att de endast utgjorde och fortfarande utgör en relativt liten del av befolkningen i ett land som nu är ett av världens fattigaste.

Litet land är en bok som berörde mig otroligt mycket. Den är välskriven och lågmäld trots att hemska detaljer ibland får mig att ta en paus för att andas. Det är effektfullt att låta Gabriel berätta om såväl vardag som de brutala händelserna som gör att han tvingas lämna sitt land. Boken inleds med att han som vuxen tar sig tillbaka dit och jag hoppas verkligen att Gaël Faye låter oss följa med tillbaka till Burundi i framtida böcker.

Föregående

En söndagssmakbit ur Mocka

Nästa

Man Booker International Prize — årets långa lista

4 kommentarer

  1. Anna

    Jag läste den här romanen i helgen och den är en av mina bästa läsupplevelser på länge. Riktigt bra och särskilt att han skriver om folkmordet på ett sätt som inte förenklar men ändå är lättläst. Man bara älskar ju Gabriel!
    PS. Snygg ny design 🙂

    • Riktigt bra bok! Det är en konst att skriva enkelt utan att förenkla. Kan tänka mig att den kan passa utmärkt att läsa med gymnasieelever. Kanske även i år 9. Inte helt hundra förtjust i temat gällande t.ex. hur kommentare syns, men det får vara så här tills jag orkar göra ett nytt ryck. 🙂

  2. Tack för tipset! Jag tänker absolut läsa Litet land. Verkar vara en viktig bok.

Tyck till:

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: