Det är kallt som bara den i hela Sverige och större delarna av Europa just nu och allt jag drömmer om är riktig värme. Veckans ordpar är kyla och värme, vilket kan handla om bokstavliga temperaturskillnader, men också om den kyla och värme som kan finnas i ett samhälle eller i en relation.

”Stockholm har blivit kallt”, sjöng Orup redan 1992 och nu är kylan tillbaka med besked. I Lasermannen av Gellert Tamas porträtteras just 90-talet, medan han i sin senaste bok Det svenska hatet berättar om vår tid. Den kyla jag talar om är just den som hatet, rädslan och bristen på empati skapar.

Först i efterhand har jag förstått hur illa det var i Sverige i början av 90-talet, men senast idag blev jag påmind om det i dokumentären Europas Brasilia — ett epos från förorten om Hjällbo och de andra förorterna i Göteborg som var en del av miljonprogrammet. Vi får följa boxaren Sagal Hussein som är uppvuxen i Hjällbo och får veta hur stadsdelen planerades, växte fram och förändrades. Då behövdes moderna lägenheter, på 90-talet monterades delar av de gigantiska huskomplexen i Hammarkullen (något som Peter Birro beskrev i serien med samma namn) bort och nu saknas lägenheter även i de områden där ”ingen” vill bo. När Sagal Hussein berättar om det område hon växte upp i gör hon det med värme och samma värme uttrycker en gammal änka som hon träffar i filmen i ett av mina favoritscener.

För att också bli lite konkret och bokstavlig vill jag också skriva om temperaturer. Riktigt varmt är det i Jane Harpers Hetta, som utspelar sig i Australien. En ganska klassisk deckare, men ovanligt välskriven, speciellt med tanke på att det är hennes debut. En annan bok där värmen nästan får ses som huvudpersonen är Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell, som utspelar sig under den riktigt heta sommaren 1976. Samma sommar som beskrivs i Torkans år av Roland Buti, som jag just påbörjat. Långt, lågt bak i huvudet finns också ett minne av en tredje bok som jag läst ganska nyss som utspelade sig samma sommar. Är det någon som vet vilken bok det kan vara?

Och så kyla. En bok där det är så kallt att isen lägger sig på havet är Henning Mankells Italienska skor. I inledningen går en gammal dam med rullator över isen till ön där bokens huvudperson bor. Hon kommer med stora nyheter. Pocketutgåvan finns faktiskt att köpa på årets bokrea.

Sedan tänker jag på en film som jag inte sett på många år, men där kylan var så påtaglig att jag nästan frös i biosalongen när jag såg den. Filmen är Alive från 1993, en verklighetsbaserad film som handlar om ett basketlag som störtar mitt i Anderna.

Nu är det er tur. Vilka kulturella verk vill ni koppla ihop med orden kyla och värme?